Tip:
Highlight text to annotate it
X
Pendrill: Välkommen till YouTubes musiklektion för engelskt horn.
Jag heter Christine Pendrill
och jag spelar engelskt horn
i London Symphony Orchestra.
Idag ska jag ge dig lite tips
om hur du kan förbereda två orkestersolon
inför en provspelning.
Det ena är nog det mest kända i repertoaren.
Largot ur Dvoraks symfoni Från nya världen.
Det andra utdraget är Berlioz ouvertyr till Le Carnaval romain.
Innan jag sätter igång vill jag berätta
om instrumentet.
Det råder lite förvirring runt vad ett engelsk horn egentligen är.
Det heter olika saker på olika språk.
I USA säger man English horn
och i England säger man cor anglais.
Det är varken engelskt eller ett horn.
Det finns gott om teorier kring hur namnet kom till,
men jag är inte här för att berätta om det.
Det tillhör oboefamiljen
och dubbla rörblad används.
De låter så här...
Likadant som för oboe men större.
[Dvoraks nionde symfoni]
Det här solot är förrädiskt enkelt.
Noterna i sig är inte så svåra.
Men en av de första sakerna som du måste tänka igenom
är var du ska andas.
När du har bestämt tempo
kan du räkna ett par taktslag
och sedan andas in på upptakten.
Det är en god idé att räkna solot på fyra.
Det kan vara frestande att räkna på åtta
så att sextondelsnoterna blir helt rätt.
Men då förlorar du raden
och det kan bli lite upphackat och hoppigt.
En annan sak som du måste tänka igenom
innan du börjar spela är dynamiken.
Partituret är markerat med piano.
Men några takter in
blir det pianissimo.
Börja med solo piano
som du kan spela tystare när du kommer till pianissimo-delen.
Du måste ha en otroligt stor dynamisk bredd i det här solot
för två takter efter pianissimo-delen
går du upp till forte på ett högt C.
Det kan vara ganska svårt på ett engelskt horn
eftersom tonen lätt blir lite spröd ju högre den är.
Ett tips är ha en avslappnad läppställning
och ge mycket stöd i andningen.
Kom ihåg att använda mycket lite luft
med mycket tryck.
Jämför med hur det är att sjunga.
Du måste hålla rörbladet öppet
så att det kan vibrera.
Du går ju inte fram till en operasångerska
som just ska ta en hög ton
och tar stryptag på henne.
Det här är precis samma sak.
Solot i Berlioz ouvertyr till Le Carnaval romain
är ett väldigt melodiskt stycke.
Det beror på att det bygger på material
från Berlioz opera Benvenuto Cellini.
Där är det en tenoraria.
Cellini svär Teresa evig kärlek
i början.
Så det är väldigt starkt och passionerat.
Några takter in blir det mer eftertänksamt.
Han frågar henne om när han är långt borta,
om hoppet om hans kärlek då dör i hans hjärta.
[Berlioz ouvertyr till Le Carnaval romain]
Solot börjar med mezzo forte.
Så se till att starta med eftertryck.
Det är inte inledningen till ouvertyren.
Om du inte känner till stycket...
Det inleds väldigt livfullt och energiskt.
Sedan kommer en ton från ett horn
som övergår i en ton från en klarinett...
Sedan kommer du in.
Den första takten är lite ovanlig.
Även om hela stycket går i 3/4-takt
är det lätt hänt att det låter
som att det spelas i 4/4
om du spelar som det står i grupper om två.
Det ska du försöka undvika.
Var tydlig med att det är tretakt
så att det inte låter... Han sjunger Oh, Teresa.
Det kanske kan hjälpa dig.
Jag ber om ursäkt för sången.
När du har klarat av de första två takterna
måste du binda nedåt från D till Fiss.
Det kan vara lite knepigt.
Tänk först och främst
på att rörbladet är tillräckligt fritt
så att du kan göra det någorlunda enkelt.
Om det ändå är svårt
är det nog fingersättningen.
Du måste se till
att vänster pekfinger hinner ned i tid.
Du kan ta ned det medan du fortfarande spelar D:et.
Då blir det lättare.
Om du är osäker kan du öva
genom att överdriva felet och ta ned fingret väldigt sent
så att du absolut inte får till ett Fiss.
Sedan tar du ned det jättetidigt, så här:
Det här är sent...
[spelar en sen ton]
Och tidigt...
[spelar en tidig ton]
Du får själv räkna ut vilket sätt som är bäst.
Frasen i solot är väldigt lång
men den är uppdelad i mindre delar
med åttondelspauser.
Där är det bra att andas.
Du måste inte alltid andas in under en paus.
Det går också bra att andas ut.
Ett vanligt fel som musiker gör
är att de andas in för djupt.
Då blir du bara som en ballong,
fylld av en *** oanvändbar luft som du inte kan göra någonting med
förutom att andas ut, och det tar bara tid.
En generell regel för de flesta solon
är att inte andas in mer luft
än vad som krävs för en vanlig mening.
Det handlar om att använda luften
så sparsamt som möjligt.
Kom ihåg att använda mycket lite luft
med mycket tryck.
Låt bli att blåsa för mycket.
Det är förvånande hur lite luft som faktiskt behövs.
I takt 27 ser du att i skalan upp
är sextondelarna inte sammanbundna.
Jag tycker själv att de ska spelas ganska legato
och bara precis markeras med tungan.
Försök att få det att inte låta stackato.
Jag tycker till exempel inte att det här är så lämpligt.
[spelar stackato]
Men det är så det ser ut.
Tänk dig att du ska binda ihop tonerna
och sedan bara precis nuddar vid rörbladet med tungan.
Då får du ett markerat legato.
[spelar legato]
Även om det inte står något om att nästa takt ska spelas tystare
kommer den i slutet av diminuendot.
I operan sjunger sångaren
nu lite mer eftertänksamt.
Så jag tycker att det är fint
att spela lite tystare
och lite mer eftertänksamt.
I takt 32 ska du inte låta dig avskräckas av rytmen.
Den ser lite överväldigande ut på pappret
men det är faktiskt rätt okomplicerat.
Du behöver inte ha bråttom.
Om du tänker att de är sextondelar
och gör den sista punkterad
är de egentligen ganska långsamma.
[spelar takt 32 långsamt]
Bara räkna en långsam 3/4-takt
och se till att du hinner med allt.
Solot måste vara uttrycksfullt och spelas med värme.
Men det måste också spelas i tempo.
Du ackompanjeras av cellister som spelar pizzicato.
De spelar åttondelar
så att varje taktslag är markerat.
Det finns inget utrymme för utsvävningar.
En annan not att se upp för
är upptakten till takt 34.
Det är en sextondelsnot.
Det ser ut som att den är väldigt kort
men om man täkter efter
är den faktiskt ganska lång.
Om du räknar ett och två
och tre och...
så blir sextondelarna
ett, två, tre, fyr, ett, två, tre, da da.
Så se till att markera upptakten.
Det här är en underbar del.
Tänk dig att du är en operatenor
och att du glider upp på det höga B:et.
På vissa instrument kan du hjälpa det höga B:et på traven
genom att trycka ned C-klaffen eller Ciss-klaffen
eller en kombination av högra handens fingrar.
På ett klassiskt instrument har du en nackdel
eftersom de flesta fingrar gör att B:et blir ett C.
Det måste du undvika till varje pris.
Men det är värt att experimentera med ditt eget instrument
så att du hittar någonting som kan göra
tonen lite starkare.
Det är frasens höjdpunkt,
det är markerat med sforzando,
så du måste satsa helhjärtat.
När du har klarat av sforzandot
och det underbara höga B:et
är det lockande att ta ett andetag.
Det är faktiskt ett ganska förnuftigt ställe att andas på
av praktiska skäl.
Men rent musikaliskt tycker jag att det är mycket bättre
om du kan undvika det.
Det gör att frasen blir för uppdelad.
Det är mycket svårare om du inte andas där
eftersom läppställningen
är på rätt plats för den högsta tonen
men det blir obekvämt när du klättrar nedför skalan
till slutet.
Men jag lovar att det lönar sig att öva på det.
Jag spelar passagen med ett andetag
och sedan utan
så kan du själv höra skillnaden.
[spelar takt 34 med andetag]
Och nu utan andetaget.
[spelar takt 34 utan andetag]
En sak som jag vill nämna
är att du ska tänka på slutet av tonerna
såväl som på början.
De flesta koncentrerar sig på hur de ska inleda tonen
och är lättade bara den kommer fram.
Tänk också på hur du ska avsluta den.
Det vore ju synd att till exempel
i den första frasen spela...
[spelar skalan med ett abrupt ***]
Det är inte musik längre.
Låt tonen avslutas naturligt.
[spelar hela skalan]
Du håller säkert med om att det är mycket bättre.
Tänk också på hur du ska använda vibrato.
Det här är som sagt ett väldigt sånglikt solo.
Klangen måste vara varm och fyllig
och med ett litet vibrato blir den det.
Det gör också att det blir lättare att spela tonerna i slutet av fraserna.
I takt 30 har du sammanbundna toner från E till C.
Jag tycker att det blir lättare
om jag håller kvar de två fingrarna på högerhanden för E:et
under tiden som jag spelar C:et.
Det stärker alltså tonen
som kan vara ganska spröd på instrumentet.
Den blir lite varmare.
Det gör också att du håller fast i det engelska hornet
så att du inte riskerar att tappa det.
[spelar takt 30]
När du har klarat av att spela upptakten till takt 34
som en riktig sextondel
är det lätt hänt att rusa iväg med åttondelen
i början av nästa takt.
Det här är i början av den dramatiska passagen
så spela den i tempo.
Jag tycker att det blir lättare
om jag tänker på två sextondelar på åttondelen.
Det gör att jag inte skyndar uppför skalan. Alltså...
[spelar skalan långsamt]
istället för...
[spelar skalan snabbt]
Det kan till och med hjälpa om du övar
genom att markera tonerna.
[spelar skalan markerat]
Fisset är längre än man kan tro.
Tack för att du tittade·på den här lektionen från en mästare.
Jag hoppas att du tycker att några av idéerna var intressanta
och att du vill ta del av det här fantastiska projektet.
Kom ihåg att musiken handlar om dig.
Det handlar om att njuta av den och att utveckla din färdighet.
Ha så kul och lycka till!