Tip:
Highlight text to annotate it
X
När vi i vanliga fall beskriver var olika platser ligger,
så beskriver vi dess relativa position i förhållande till något annat.
Om man till exempel ska beskriva var stenen ligger
så kan man säga att den ligger till höger om vägen
i kurvan precis efter varningsskylten.
Ett koordinatsystem bygger också det på att beskriva var
en plats ligger i relation till en referenspunkt.
Det sker dock systematiskt och beskrivningen har formen av
en koordinat, alltså en uppsätting siffror.
Lådan är placerad 7 meter rakt norr om skylten.
Om vi inför ett koordinatsystem som använder skylten som
referenspunkt så skulle vi då kunna bestämma lådans position
till 0 meter ostlig och 7 meter nordlig. Eller helt enkelt (0, 7).
Stenens position kan med samma koordinatsystem
beskrivas ligga på platsen (-5, 2).
Det finns dock inget som tvingar oss att använda skylten
som referenspunkt för koordinatsystemet.
Om stenen istället utgör centrum för koordinatsystemet
så är stenens position (0,0), skyltens (5,-2) och lådans (5,5).
Denna typ av koordinatsystem som använder avstånd från
en referenspunkt längs rätvinkliga riktningar
kallas ett kartesiskt koordinatsystem.
En annan form av koordinatsystem är det polära,
där man beskriver en punkts relativa position till en referensplats
som avståndet ifrån den, samt vinkeln från en utgångsriktning.
Från stenen kan lådan beskrivas ligga 7 meter i riktningen
45 grader öster om norr. Eller helt enkelt (7,45).
När vi pratar om koordinater för hela jorden
behöver vi också referensplatser att relatera koordinatsystem till.
Nord- och Sydpolen har definierats som de två platser
jordens rotationsaxel skär igenom.
Mellan dessa två platser har man dragit en halvcirkelbåge
som också passerar Greenwichobservatoriet utanför London.
Denna halvcirkelbåge brukar därför kallas Greenwichmeridianen,
eller nollmeridianen.
Längs den cirkel som ligger mitt mellan Nord- och Sydpolen
har man definierat var Ekvatorn går.
Vid den plats där nollmeridianen möter Ekvatorn
ligger det globala sfäriska koordinatssytemets referenspunkt.
Avståndet mellan referenspunkten och Nordpolen har
liksom en rät vinkel delats in i 90 grader.
Och Ekvatorn har likt ett helt varv delats in i 360 grader.
Utifrån detta är det sedan möjligt att beskriva alla platser på jordens yta,
genom att säga hur många grader norr eller söder om Ekvatorn
samt hur många grader öster om nollmeridianen platsen befinner sig på.
Det är vanligt att man på en glob eller karta ritar ut latituder
med jämna mellanrum för att tydligare visa på hur många grader
norr eller söder om Ekvatorn en viss plats befinner sig på.
På samma sätt brukar longituder ritas ut för att visa hur
många grader öster om nollmeridianen en plats befinner sig på.
Dessa tillsammans utgör det vi brukar kalla ett gradnät.
På grund av jordens rotation är jordklotet inte helt sfärisk
utan lite tillplattad vid polerna.
Detta är så lite att det inte är synligt för
blotta ögat, men det kan dock skapa problem med noggranhet
om det koordinatsystem man har är sfäriskt.
För att undvika detta problem kan man istället använda en så kallad ellipsoid
som kan beskrivas som en tillplattad eller utdragen sfär.
WGS 84 är ett exempel på en sådan ellipsoid som är anpassad för att
kompensera för jordens tillplattade form för hela jordklotet.
Ytterligare en felkälla vad gäller noggrannhet i koordinatsystem
är att jorden inte bara är tillplattad vid polerna
utan även är lite allmänt bucklig.
För nationella och regionala koordinatsystem har det därför tagits fram
referensellipsoider som har anpassats för delar av jordens yta.
För Sverige fungerar exempelvis ellipsoiden Bessel 1841 för vår bucklighet.