Tip:
Highlight text to annotate it
X
Celestia: Inget i denna värld är så fantastiskt som vinterns första snö.
De första flingorna faller från himlen, vittnar om stor förändring.
En tid för landet att vila
För djuren att drömma
och för Equestrias ponnyer att koppla av och roa sig
Nu när ännu ett år har nått sitt ***
högtider firas
fridfulla nätter av vila
Livliga skratt om dagarna
Allt tack vare en enda, liten snöflinga.
Vissa fnyser åt tanken att någonting så litet kan besitta så mycket kraft.
Men de har glömt berättelsen om hur snöflingan blev till.
Windith: Kvällen efter vårens soluppgång kommer regnets pegasusar
att frambringa de töande skurarna från söder
kan någon berätta namnet på det land i söder som låter Equestria
samla deras varma moln?
Cirrus?
Cirrus: öh...Ande...
Zibber...
Windith: Camelu.
Cirrus: Ah, just ja.
Cumulo Nimbus: Var det än ligger, så borde de skynda sig med molnen. Det. Är. Iskallt.
Windith: De hade inte kunnat producera regnet än.
landet behöver fortfarande vila. Det är just därför vi skapar vinter
så jorden kan återhämta sig för jordponnyerna nedan.
Nimbus: Jag är trött på att vänta.
Windith: Du behöver inte vänta länge till vårens soluppgång är bara två dagar bort
sedan slipper du se någon snö resten av året!
På tal om det: hur går det för er med era presentationer om
vårens soluppgång? Är alla och respektive kamrat redo att presentera årstidens
gåvor till prinsessorna?
Snowdrop?
Hur går det med ditt projekt?
Snowdrop: Mitt... öh... mitt projekt?
Windith: Ja, är du och din kamrat redo? Snowdrop: Min kamrat...?
Windith: Har du fortfarande ingen kamrat?
Snowdrop, detta är inget litet skolprojekt. Detta är det hundrade
vårens soluppgång under prinsessornas styre.
De har hedrat oss med möjligheten att visa vad Cloudsdales framtid kan skapa
föra att liva upp säsongerna.
Har du ens påbörjat det?
Elev: Fröken Windith kommer tvinga någon att arbeta med henne igen...
Elev2: Hon kan ju inte precis göra något när hon inte kan se framför sig...
Elev3: Vi jobbade med henne sist, nu är det er tur!
Snowdrop: Så... Såklart att jag har börjat!
Jag har faktiskt jobbat på något ett tag nu.
... på egen hand, för det är en...
En överraskning! Nimbus: En överraskning? Snowdrop: Mhm! En överraskning.
Det var därför jag ville jobba ensam...
Windith: Okej allesammans, ta det försiktigt hem nu. Glöm inte att ta med
era projekt för inlämning imorgon!
Prinsessorna anländer om två dagar!
Är du säker på att du klarar dig?
Att jobba ensam måste vara tufft.
Jag kan fortfarande sätta dig i en grupp, ingen fara.
Snowdrop: Åh. Nej!
Jag har planerat något riktigt bra, Fröken Windith. Du ska få se!
Men, det måste vara en överraskning. Det måste!
Windith: Nåväl...
ta det försiktigt hem. Jag vet att du kan vägen hem men årets sista snöstorm
är alltid den värsta. Snowdrop: Jag ska!
En riktigt bra överraskning... Visst.
Jag kan inte komma till vårens soluppgång.
Jag kan bara inte.
Ett värdelöst föl sam jag kan knappast göra något för våren.
Prinsessorna skulle bara skratta åt mig, och...
Lyssnar stjärnorna på önskningar?
Primrose: Ja. En gång gjorde de inte det, när de var få.
Men när prinsessorna kom började stjärnorna visa sig varje kväll.
Om du lyssnar riktigt noga kan du höra dem glimma.
Snowdrop: Nej det kan jag inte...
Primrose: Du lyssnar bättre än någon jag vet.
Snowdrop: Jag hör bara tystnad.
Jag hade hellre kunnat se dem.
Om jag önskar riktigt mycket, tror du de hade lå*** mig se dem?
Primrose: Det är bättre att du sparar dina önskningar, Snowdrop,
till något du verkligen behöver.
Snowdrop: Behöver jag inte mina ögon då?
Primrose: Nej, inte du.
Du är för speciell för det. Snowdrop: Är jag?
Primrose: Vem kan annars upptäcka formen på ett helt moln utan att lämna den minsta skråma?
Bara ett litet stos vingar och hovar är försiktiga nog för det.
Och jag slår vad om att du höra stjärnorna glimma om natten om du lyssnar.
Du är ett speciellt litet sto, min Snowdrop.
Oroa dig inte. Du behöver inte dina ögon för att finna din väg här i världen.
Snowdrop: Jag tror jag hör dem glimma.
Glimma...
Vad tjänar glimmer till...
Glimret kan inte uppfylla mina önskningar...
Jag vet inte om ni är där ute inatt
bland all snö...
Jag tror inte det...
Men, snälla, om ni är där... Jag...
Jag önskar...Jag hoppas... Jag drömmer... Jag ber...
Vid prinsessornas styre, lys upp min väg. Snälla, jag...
Jag vill bara visa att jag kan något för en gångs skull
Alla andra säger att jag inte kan göra något.
Men jag bara...
Men... Det där var inte snö.
Snö... Snö är...
Primrose: Du lyssnar bättre än någon jag vet.
Snowdrop: Berätta mer om stjärnorna
Primrose: Det finns en *** olika sorters stjärnor
Alla möjliga former och storlekar
Men de har alla små spetsar på kanterna
När de glimmar, skiftar de form
De lämnar små lysande hålrum efter sig, bara för ett ögonblick.
Och de få som drar över skyn och faller mot jorden
Stjärnfallen
De är dessa du ska spara dina högsta önskningar till, för de kan göra dem till uppfyllelse.
Primrose: Snowdrop! Vad gör du!?
Det är isande kallt! Kom in!
Snowdrop: Mor... Mor, titta!
Celestia: Tack alla för ert hårda arbete.
Efter en lång vinter är det underbart att se så många unga ston och fålar
komma med underbara idéer för att förgylla årstiderna.
Då så, vi kan bara välja en att bli symbolen för hundraårsjubileet, men...
Snowdrop: Vänta!
Elev1: Är hon här?
Elev2: Hon var inte i skolan igår.
Elev3: Jag trodde Fröken Windith lät henne stanna hemma
Windith: Snowdrop?
Primrose: Ursäkta att vi stör, ers Högheter, det är bara det att---
Snowdrop: Jag har jobbat så hårt! Snälla, jag har också en gåva till årstiderna och--
Nimbus: Tveksamt.
Celestia: Får vi se den?
Cirrus: Tog du med snö? Nimbus: Och bara en ynka prick av det!
Elev2: Hon kanske tog fel sak med sig på väg hit?
Elev1: Vem tar med snö till vårens soluppgång?
Snowdrop: Det är inte snö, jag har gjort en stjärna.
Cirrus: En stjärna? Man kan inte göra stjärnor. Det ser inte ens ut som en!
Snowdrop: Det kanske inte ser ut som en stjärna, men det är fortfarande en!
Det är en stjärna för vintern!
Jag kan inte se hur stjärnorna ser ut, där ute.
Precis som jag inte kan se hur våren ser ut.
Men jag kan höra allt, och jag hörde snön glimma precis som stjärnorna gör varje natt!
Så de borde kunna uppfylla önskningar de med, eller hur?
Vintern har hela tiden gett oss en gåva, och vi har bara ignorerat den
Att fira vårens ankomst är bra
Men, vintern kan inte vara så illa om den ger oss dessa.
Den kanske är kall och mörk...
Men det betyder inte att det inte finns något bra med den.
Vintern kanske är ledsen för att ingen tycker om den.
Så vi kanske borde dela våra önskningar med vinterns snö
precis som vi gör med stjärnfallen.
Då kanske vi kan ha en glad vinter istället
Vi har redan en glad vår, sommar och höst.
Kan inte vintern vara glad den med?
Eftersom, vintern är viktig.
Även om det verkar värdelöst, kan det ge oss underbara ting, så...
Luna: Får vi se din önskesnö?
Celestia: Skulle du kunna göra mer av den till oss?
Celestia: Det följande årets första snöfall var en
av de mest firade händelserna i Equestrias historia.
Vinterns välsignelser var äntligen upptäckt.
Från och med den dagen var snön varsam
och lydde väderlagens önskningar.
Föl kunde leka Ponnyer kunder se bortom den bitande kylan.
Och en ny sorts stjärnfall kunde nu ge alla söta drömmar.
Luna: Är det verkligen den sista vi har kvar?
Celestia: Det har gått över tusen år, syster.
Och hon gjorde bara så många.
Luna: Kan vi inte spara den?
Celestia: Du vet att hon inte hade velat det.
Luna: Men hon... Jag... Jag fick aldrig...
Celestia: Jag är ledsen. Jag vet att hon var en nära vän till dig.
Luna: Den enda som verkligen förstod min natt...
Celestia: Det gör hon än, Luna. Det vet du.
Vakt: Prinsessan, väderkaptenerna inväntar Er signal.
Luna: Tack, min vän.
för allt du gav
och för varje önskning du aldrig fick se uppfyllas
Farväl...