Tip:
Highlight text to annotate it
X
- Jag tycker han verkar ledsen.
- Vad pratar du om?
Mr Woolsey, han verkar ensam.
Han är aldrig med på nåra aktiviteter.
Han äter alltid ensam, antingen
på sitt kontor eller på rummet.
Han har kanske jobb att göra.
Vissa av oss är upptagna personer.
Ibland när jag går förbi hans rum
hör jag honom gråta.
- Vad? Verkligen?
- Nej.
Mr Woolsey!
Vill ni göra oss sällskap?
Tack, men jag äter frukost
i mitt rum idag.
Jag har en del förberedelser för min
hotande prestationsutvärdering.
- Jag är lite orolig.
- Du har gjort ett bra jobb som chef.
Vi får hoppas att I.O.A. håller med.
Där ser du. Han föredrar att vara själv.
På tal om det, var är Sheppard?
Han flög några astrobiologer
till fastlandet i morse.
- Och erbjöd sig att stanna över natten.
- Varför gjorde han det?
Planetens sol är en klass G stjärna.
Det, ihop med dess jordlika
atmosfärsammansättning-
-resulterar i överdominans
av gröna fotosyntetiska organismer.
Klorofyll absorberar solens blå och röda
våglängder och reflekterar de gröna.
Du tycker kanske det är underligt,
varför upptar inte klorofyll grönt ljus?
- Underligt, varför gör det inte det?
- Svaret ligger inte så mycket i...
- Min Gud!
- Vänta här.
- Vad hände?
- Titta på det här?
Det är en växt lik Begonia eiromischa!
- Lorne, varnade mig för det här.
- Du förstår inte.
Den Begonian blev officiellt utrotad
på Jorden 2007.
Här står vi över en art
som är chockerande lika...
Jag går och gör iordning för natten.
Gör du mig sällskap?
- Det är ett ovanligt fynd.
- Hänför er, det är därför vi är här.
Jäkta inte, vi är här hela natten.
Text: taureane,
TAZ och Barbie_on_Weed
Text hämtad från www.Undertexter.se
- Kan jag hjälpa er?
- Faktiskt, om ni vill...
- Hej! Vart är ni på väg?
- Till mitt rum.
- Sydöstra piren, våning 19.
- Takvåningen, trevligt.
- Har vi träffats?
- Inte än. Jag är Vanessa Conrad.
Doktor Vanessa Conrad.
Jag kom precis med Apollo.
- Välkommen till Atlantis.
- Tack, det är vackert och enormt.
- Det kommer ta tid innan jag hittar.
- Orienteringstavlorna-
-hjälper dig att bli hemmastadd.
- Ursäkta, jag uppehåller dig.
- Nej, jag har all tid i världen...
- Det är här ni ska av, tror jag.
- Trevligt att träffas, doktor.
- Ni kan kalla mig Vanessa.
- Trevligt att träffa er, Vanessa.
- Tack, mr Woolsey.
- Ni kan faktiskt kalla mig... ***.
Skit!
Vad hände på din utomvärldsflashighet?
Var du inte hedersgäst på middagen?
Jo, men den slutade tidigt
när tre medlemmar ur Donovans team-
-fick en allvarlig allergisk reaktion
mot nåt som serverades på banketten.
Det kan ha varit de små gröna bären
med lila prickar.
- Min tunga kändes bedövad efteråt...
- Samtalet slutade för sex sekunder sen.
- På vägen tillbaka fick jag en idé.
- Lägg dig ner så försvinner det.
Nej, lyssna på mig.
Jag tycker vi ska skanna havsbotten.
Jag har upptäckt värmevariation-
-i vattnet runt staden.
Jag tycker det ska undersökas.
Vi undersöker olika världar varje dag,
med undantag för några marintester-
Vi har inte undersökt den här planeten.
- För det finns inget där.
- Det skadar inte att vara noggrann.
Min mening är att din är meningslös.
och slöseri med tiden.
Förbannat!
Xiao, välkommen.
Atlantis välkomnar dig.
Det är med stolthet...
som jag...
- Hej, Richard.
- Xiao, välkommen...
...till Atlantis...med stolthet.
- Jag ser fram mot rundturen.
- Ska vi?
Det här är kontrollrummet,
stadens nervcentrum.
De här teknikerna är de bästa
på vad de gör.
- Hur går kickboxningen, Amelia?
- Bra, tack för att ni frågar.
- Hallå där, Chet!
- Det är Chuck.
- Mitt namn är Chuck, sir.
- Naturligtvis, Chet är på sena skiftet.
Det finns ingen Chet.
Jag tror det är enkelt att omkonfigurera
stadens räckviddssensor för att uppnå...
- Läpparna rör sig, men inget ljud.
- Det skulle ta...
...mindre än en timme att justera.
Om det är så enkelt och viktigt,
varför gör du inte det själv?
- För det kräver din behörighet.
- Du har den.
Du inser väl att det är osannolikt
att du hittar nåt.
Då har jag slösat en timme och du
får säga "vad var det jag sa."
Om jag hittar nåt, kanske de namnger
det efter mig som omväxling.
Tanken att leda Atlantisexpeditioner
var nåt skrämmande.
- Weir och Carter var svåra att följa.
- Du har begagnat dig av det väl.
- Du har överlevt 9 månader här.
- Jag tror jag gjort mer än överlevt.
- När ni granskat min rapport...
- Det blir inte nödvändigt.
- Så jag får mina examenspapper?
- Naturligtvis.
Och som erkännande av ert arbete här-
-har ni utsett er som ordförande för
Jordens nya miljöbetingade satsning.
Gratulerar, ni kommer hem.
Räckviddssensorerna är klara.
Börja svepa.
Svepning påbörjad.
Det borde ta 30 minuter att skanna
hela planeten.
Så jag har tid att gå till kafeterian
och få mig en mandelskorpa och Pucko.
- Och sen höra att inget har hittats.
- Vi har hittat nåt.
Naturligtvis, har vi det.
Vad det än är, så ligger det
500 meter under vattenytan.
Hej! John.
Kolya?
Jag förstår inte din reaktion.
För 9 månader sen ville du inte hit.
Mycket har förändrats på 9 månader.
Jag vill vara här.
Jag tycker inte om att lämna
ett arbete som inte är färdigt.
Jag har gjort ett bra jobb.
Mina meriter talar för sig självt.
Vad är det egentligen som pågår?
I.O.A. är oroade över en del
av de beslut du tagit.
Beslut som gått emot protokollen
och vanligt förnuft.
De, vi känner att kraven på befattningen
har äventyrat ditt omdöme.
Det är dags för förändring.
Precis här.
Det blir bra.
Undrar hur länge den varit där.
Den hade legat oupptäckt om vi inte...
-...omkonfigurerat räckviddssensorn.
- Tack. Bra jobbat på en vild gissning.
- Tack.
- Ska vi?
Fortsätt leta. De kommer ingenstans.
De är vetenskapsmän.
Lita på mig. De springer inte fort.
Ni är vaken. Spara dina krafter.
Du kommer ingenstans den här gången.
- Jag dödade dig.
- Du sköt mig. Det är skillnad.
Becket bekräftade
att du var död.
Han trodde säkert det.
Din vän, vad hette han? Lucius?
Han var inte den enda som använde
de Uråldrigas teknologi den dagen.
Hur tog du dig hit?
- Hur hittade ni oss?
- Några av era utomvärldskontakterna-
-är inte så pålitliga som ni tror.
Era hemligheter har läckt ut.
Det tar en halv dag
att gå till utkanten av fastlandet.
Det tar oss två dagar att nå Atlantis
med båt.
De kommer skjuta er
innan ni kommer till staden.
De ser oss inte komma.
De är för upptagna att räkna döda.
Vad tänker ni göra?
Skicka sprängämne genom porten.
Lamslå stadens försvar.
Så jag behöver något från dig.
Jag tror ni kallar det en IDC.
- Dra åt helvete.
- Jag trodde du behövde övertalas.
- Dr Conrad. Vanessa. Kom in.
- Hoppas jag inte inkräktar.
- Inte alls. Vad för er hit?
- Jag undrar om ni vill se en film?
De visar två av mina favoriter ikväll.
"Raka spåret till Chicago"-
-och "Rivierans guldgossar."
Sanningen är att jag har en hemsk dag
och är inte på skratthumör.
Vi kan vänta till imorgon, då visar de
"Mad money och Kangaroo Jack".
- Är det nåt du vill prata om?
- Tiden för prat har passerat.
Jag har informerats om att jag
blivit avlöst som chef för Atlantis.
Jag är ledsen. Varför?
Jag är uppenbarligen inte bra på att
lyda företagets order.
Jag antog att jag fick tjänsten på
mina meriter. Men det står klart-
-att de förordnade mig, var för att de
trodde jag skulle ge med mig.
Gör det då inte.
- Kämpa för det här.
- Går inte. Beslutet är taget.
Varför skickade de inte en kommuniké
istället för att skicka ett språkrör-
-på en tre veckors resa
till Pegasusgalaxen?
Förväntade du dig att jag
skulle ge upp utan strid?
Ärligt? Ja. Jag antog att du
skulle låta sunt förnuft leda dig.
Du kom inte hit för att sparka mig.
Utan för att utvärdera mitt arbete-
-och lämna en rekommendation.
I.O.A. kanske lutar åt ett håll,
men de har inte gjort sitt val än.
Ändå har du,
deras representant, gjort det...
Vilket får mig att anta
att det pågår något annat.
Någon inom I.O.A., vill ha bort mig
och utnyttjar dig för det ändamålet.
Säg mig, Xiao.
Vad tjänar du på det här?
Mitt jobb, eller hur?
De har lovat dig befälet över Atlantis
om du blir av med mig?
Allt gå lättare om
du bara accepterar det här...
- Helvete heller.
- Jag bestämmer. Valet är mitt.
Det här är en strid du inte kan vinna.
Du tål mer än någon annan jag känner.
- Varför är det så?
- Jag har varit gift.
Du är här i Pegasusgalaxen
för att skydda ditt folk.
Hälften av tiden kan du inte ens
göra det. Det är det som driver dig, va?
Dina tidigare misstag.
Tror du att du skyddar ditt folk
genom att inte ge mig IDC:n?
Du skjuter bara upp det oundvikliga.
Det är över. Du kan inte skydda dem.
Du, forskarna, dina vänner på Atlantis
är så gott som döda.
Att fråga snällt verkar inte fungera.
Jag får planera något annat.
- Två män rapporterar till min position.
- På väg.
Om en stund, kommer du önska
att du hade gett mig IDC:n.
Vad jobbar du med?
Apparaten avger en energisignatur
i ett pendlande mönster.
- Är det farligt?
- Nej. Minimal strålning.
- Vi borde fokusera på datan.
- Det gjorde jag.
Jag har testa alla dekrypteringar
jag kan komma på. Ändå inget.
- Du kommer på något.
- Jasså? Hur kan du vara säker på det?
För att du är briljant.
Det betyder inte att jag...
Vänta nu. Vad sa du?
- Är du sjuk? Är jag sjuk? Hört något?
- Ingen är sjuk, Rodney.
Jag sa det för att... För att du är det.
Jag säger det sällan för att du är
en svår man att ge komplimanger.
- Du är självupptagen, arrogant, envis...
- Och briljant.
Ja, Rodney. Och briljant.
Tack. Dra fram en stol, Radek.
Vi har arbete att göra.
Ska du berätta vad plan B är,
eller ska du överraska mig?
Mina män ska laga skadan de gjorde på
din hoppare och sen attackera staden.
Jag vill inte vara mr negativ, men jag
vet ett problem du kommer stöta på.
Jag känner till den Uråldriga genen
som behövs för att styra hopparen.
Men det blir inget problem
för du ska hjälpa oss.
Håll fast honom.
Sista chansen, Johnny boy.
Ska du ge mig IDC:n?
Trodde väl inte det.
Du är en intressant man, Sheppard.
Du reser till en annan galax-
-och riskerar livet för att skydda
folk du inte känner.
Du har antingen en dödslängtan
eller så rymmer du ifrån något.
Så berätta, vad rymmer du ifrån?
- Var har du varit?
- Strålningen som den ger ifrån sig-
-täcker hela staden och mer därtill.
- Du sa ju att det inte var farligt.
- Stämmer. Den har en låg frekvens.
I värsta fall kan vissa få
huvudvärk eller svårt att sova...
Stäng av den innan läggdags.
Under tiden borde du fokusera på datan.
Jag kommer ingenstans med det.
Även om jag är ett geni.
- Du är briljant, inte ett geni.
- Samma sak. Jag förstår inte.
Scriptet verkar mindre komplicerat
än många andra vi stött på.
Det är bara 12 symboler i en evig
repeterande men varierande sekvens.
Jag håller med. Underligt.
Det är som att bli ombedd att lista ut
ett lösenord till en utomjordisk laptop.
Jag tror att om vi... Vad gör du?
Tar reda på utomjordingens lösenord.
- Rodney, jag skämtade.
- Nej. Alla ungar lösenordsskyddar.
Så varför inte en utomjording?
- Varför såg jag inte det förut.
- Vad?
Mönstret är inte i texten, utan emellan,
alla på exakt 12 symboler.
Varenda sektion av texten är
multiplicerad med 12...24, 48, 96...
- Det är ett pussel. En inmatningsmarkör.
- Vad gör du?
Letar efter ett mönster i 12-symbols-
sekvensen. För att hitta en kombination-
-som jag kan mata in i apparaten.
Om jag har rätt...om vi har rätt...
...kan vi låsa upp laptopen.
- Du har tagit min privata plats.
- Va?
Jag menade att du upptäckt
min lilla personliga plats.
- Det är hit jag går för att tänka.
- Gör det något om vi delar på den?
Inte alls.
Det är vackert.
Jag önskar att jag kunde
stanna här för evigt.
Jag vill tacka dig för tidigare idag.
Jag lydde ditt råd.
- Backar de?
- Antagligen inte.
Men jag vet att jag inte lämnade
utan en strid.
Du är en bra man, Richard.
Jag önskar att de kunde se det.
Vill du äta middag med mig?
Nöjet är helt på min sida.
Underbart.
- När ska jag hämta upp dig?
- Det är lättare om vi bara möts upp.
Mr Woolsey, din radio är av.
Dr McKay vill träffa dig direkt.
Historiskt, vetenskapligt och tekniskt
dokument över en utdöd civilisation.
Om den här apparaten är en indikation,
så var det en avancerad civilisation.
Medicinska genombrott,
specifikationer till avancerade vapen...
- Jag känner på mig ett "men".
- Nej. Inga "men".
Som jag sa innehåller den dokument
för en utdöd civilisation.
Men också kemiska byggstenar
för en kiselbaserad livsform.
- Vad betyder det?
- Apparaten var designad-
-att så planeter med organismer som
senare utvecklas till en känsloras.
När den rasen nått en
speciell nivå av intellektuell mognad-
-så kan de dra nytta av informationen
som deras utdöda förfäder lämnat där.
- Så vad hände?
- Jag är inte säker.
Uppenbarligen så slutförde de aldrig
sin resa. Med hjälp från Daedalus-
-kan vi se till att de når sitt mål.
Kopiera datan och skicka iväg det.
Det är nu det blir knepigt.
Apparaten är gjord så att
om man får åtkomst till datan-
-så blir det oreparerbar
skada på de biologiska proverna.
Antingen tar vi datan
eller så skickar vi iväg den.
Vi kan inte göra båda delarna.
Du gör mig besviken, John. Trodde
inte att du var så lätt att bryta ner.
De två forskarna du hade med dig
stod emot längre...innan vi dödade dem.
Ytterligare två du inte kunde rädda.
Vi är klara.
- Är den körduglig?
- Ja. Vi tog det genetiska materialet.
Hörde du, Sheppard?
Vi har hopparen...
Sir, vi kan ta hand om honom
när vi är klara med Atlantis.
Vi tar hand om honom nu.
Hitta och döda honom.
Hej, Ellen.
- Hej...du.
Amelia, gör mig en tjänst och lämna
ett meddelande till Vanessa Conrad?
Säg att, på grund av
dr McKays senaste fynd-
-kanske vi måste flytta
på kvällens middag.
- Dr Conrad? Är du säker, sir?
- Eller, säg bara var hennes bostad är.
Det är nog bättre
att säga det personligen.
- Det finns inget här, sir.
- Har hon inte fått någon bostad än?
Det finns ingen dr Conrad på Atlantis.
Amelia, kvinnan jag pratade med
när du tillfrågade mig tidigare idag...
- Sir?
- På balkongen.
Kvinnan jag pratade med när du
lämnade meddelandet från dr McKay.
Hon måste ha gått innan jag kom, sir.
När jag kom till balkongen
var du ensam.
- Det är inget fel på dig.
- Vad pågår?
- Jag ska bara titta på resultaten.
- Hon kommer inte hitta något.
Enligt det här mår du bra. Helt normalt.
Så vad är det som händer?
Varför finns inte ditt namn i databasen?
Varför såg inte Amelia dig?
Jag är säker på att mitt namn finns där.
Och när det gäller Amelia-
-om hon har medicinska problem så
borde hon ändå se mig. När var hon här?
Hon kan inte se mig, Richard.
Bara du kan det.
- Varför?
- Jag vill klargöra missförståndet.
Jag vill inte att hon ska tro
att jag skickade iväg henne.
- Jag pratar med henne.
- Bra.
Du sa att du mått dåligt?
Korrekt.
- Trött?
- Lite.
Några synliga symptomer?
Skuggor eller blixtar i ditt synfält?
- Ungefär så, ja.
- Och hörselsymptom? Ringningar...
- Vi måste prata.
- Ja, lite brus.
Där kom det igen.
Jag antar att du inte sovit så bra
på grund av granskningen...
Självklart. Så är det ju.
Du är stressad,
och ibland kan ängslan visa sig-
-på olika sätt, men det här kommer
hjälpa dig att slappna av och sova.
När du vilat ut så kommer du säkert
må bättre och symptomen vara borta.
Men om inte, kom tillbaka hit.
- Tack, doktorn.
- Jag skulle råda dig att inte ta dem.
- Hur länge har du stått där?
- Förlåt, jag ville inte störa dig.
- Du verkade sitta i djupa tankar.
- Det är jag alltid. Håller mig skärpt.
- Och sömnlös.
- Vad jobbar du med?
Analyserar strålningsdata.
Jag dödar tid tills Woolsey ger grönt
ljus att ta fram data från apparaten.
- Tror du han ger det?
- Såklart. Bedrifter av en annan ras.
- Vänta nu.
- Vad?
Den modulerade ultralåga frekvensen
från apparaten. Jag har sett det förut.
Nej.
Ledsen att jag fick dig
att tvivla på ditt omdöme.
- Vad är du för något?
- Din sinnebild av ett romantiskt ideal.
Herregud.
- Du är inte galen. Du ser mig.
- Varför?
Jag är ledsen att jag lurade dig
men en hel civilisation står på spel.
Det har med saken som dr McKay
hittade, eller hur?
- Richard?
- Hon ser mig inte.
Ja.
Tyckte jag hörde dig prata med nån.
Jag gick igenom ett tal
jag ska hålla.
Jag såg dig på balkongen
när du pratade med...dig själv.
Jag brukar göra det.
Det ger ett bättre perspektiv.
Det kan verka konstigt
speciellt från en i din position.
Ännu en *** i kistan?
- Dr McKay informerat mig om saken.
- Ja, det är en otrolig sak.
- Som inte tillhör er.
- Snälla...sitt ner.
Han säger att ni fördröjer att ge
klartecknet på att ladda ner datan.
McKay har nog inte förklarat
vilket dilemma vi står inför.
- Att du ens överväger det.
- Det finns andra saker vi bör tänka på.
- Överlevnaden för en annan ras.
- Kan du hålla dig utanför!
Det tänker jag inte göra.
Deras civilisation är död, men inte vår.
Vi kan behöva informationen.
Vi tar ifrån dem chansen
att återuppbygga deras.
Det finns ingen garanti
att processen kommer att funka.
Hela rasen kan dö ut
innan de når förnimmelsetillstånd.
Vi skulle kasta bort
ett otroligt tillfälle.
Eller överlämna miljoner
potentiella liv till glömskan.
Jag förstår inte
att du sätter andra före, Richard.
Det här är din chans
att visa vad du går för.
Följ protokollen och behåll ditt jobb,
eller ge det till mig.
Ditt val.
- Hur vågar du hota mig?
- Det är inget hot.
Jag säger bara hur läget är
om vi förlorar saken.
De är en vänlig ras
som är värdig att rädda.
Vi måste göra oss av med saken!
Energisignaturen är lik en från M1B-129-
-kan den ge hallucinationer.
- Eller kommunicera mellan två raser.
Låt oss agera snabbt.
Rädda datan och förstör saken.
Tack till er båda för all hjälp.
Jag säger till när jag har bestämt mig.
- Berätta nu vad som är på gång.
- Det här har pågått länge nog-
-använd andra handen.
Jag vill inte att du dör.
Klättra nu upp.
Vad är det som händer här?
För tusentals år sedan
såg en civilisation sitt ***.
Efter miljoner år av utveckling kom en
ras vid namnet Sekkari till sitt ***.
De förstod att de inte skulle klara sig,
tillbringade de sina sista dagar-
-till att bygga kapslar.
Alla hade en värld inprogrammerad.
Världar som skulle ge dem
det som behövdes för att utveckla liv.
Varje kapsel hade med sig
Sekkariernas historia.
Deras strävan, mål och misslyckande
som blev deras undergång.
De var utrustade med subrymdsspårare
som skulle meddela när de hade lyckats.
Över 50 skickades, ingen lyckades.
Den här enheten gick sönder
så jag tog den till närmaste planet-
-ihop att den skulle kunna
upprätthålla liv.
Det var den inte.
Den klarade sig oskadd-
-och låg på havsbotten i tusen år.
Tills nyligen när den fångade upp
signaler från er hoppare.
Den som McKay
använde för några veckor sedan.
Jag skannade staden
och hittade dig.
Jag är kapselns
artificiella intelligens.
Mitt mål var att studera dig och
lära känna dig så du kunde hjälpa oss.
- Genom att manipulera mig?
- För att lära känna dig-
-ihop att vi kan lita på dig.
Kunde du inte ha kommunicerat
med oss från början?
Du måste förstå att jag är det sista
hoppet för Sekkarifolket-
-jag kunde inte riskera det.
Jag är ledsen.
Som soldat var du en fara. Du om nån
hade använt våld för att säkra platsen.
Så jag länkade samman med ditt sinne
för att distrahera dig.
Du fick mig tro att hopparen
var förstörd, det räckte.
Du hade upptäckt illusionen.
Jag kan inte upprätthålla en länge.
Jag var tvungen att hålla ditt sinne...
ockuperat.
Jag hade ingen kontroll,
eller vilket håll det tog.
Det var ditt sinne som skötte allt,
jag bara följde med.
- Så jag torterade mig själv?
- Det gör du varje dag.
Men nu var det ditt sinne
som utforskade sin rädsla.
Nu vet du sanningen
och har ett beslut att ta.
- Vet du hur länge vi har väntat?
- Tyst. In i hopparen med er.
Jag vill inte störa, men du har fått
ett meddelande från Jorden.
- Ska jag koppla fram det?
- Ja.
- Luthor, hur står det till?
- Jag tänkte meddela dig-
-om utvecklingen här, fast jag tycker
du är en värdig ersättare för Woolsey-
-så tycker de andra inte likadant. Det
blir tydligen James Coolidge istället.
Du kommer fortfarande bli belö***
för jobbet du har gjort.
Gratulationer. Du är nu ordförande för
Jordens nya miljöbetingade satsning.
- Då åker jag.
- Samma sak väntar nog mig med.
Planera inget
för du ska ingenstans.
Jag gav dig goda rekommendationer.
När nu allt hänger på mig-
-vill jag gratulera dig som den
permanenta ledaren för Atlantis.
Jag förstår inte?
Jag gör heller inte som andra säger.
Det skulle de ha tänkt
på innan de skickade gårdagens rapport.
Lycka till.
- Gårdagens rapport?!
- Jag vet inte vad hon pratar om?
Vi har inte haft nån på flera dagar.
Kan jag få en stund för mig själv,
Amelia?
- Jag har väl dig att tacka för det?
- Se det som en avskedspresent.
Tack.
Då var allt redo.
- Vad händer när du kommer fram?
- Kommer fram...du pratar med henne?
Jag startar processen som ger liv åt
Sekkarierna, sen går jag i viloläge-
-tills jag behövs igen.
John, jag förstår
att det har varit en jobbig upplevelse.
- Lite.
- Kan du också se henne?
Jag är ledsen
för det du har genomgått.
Apollo är klar för transport.
- Skeppet tar dig till planeten.
- Jag vill inte klaga-
-men när man har jobbat hela dagen
så är det trevligt att få se dem.
Här har du Sekkariernas
verkliga form.
Nätt.
Lycka till.
- "Nätt"?
- Vad skulle jag ha sagt?
- Vad skulle du ha sagt?
- Konstig.
Mr Woolsey,
vill du göra oss sällskap?
Jag har några rapporter att ta hand om.
Tack. Det gör jag gärna.
Så du trodde att det var verkligt?
Hon var väldigt övertygande,
du hade inte märkt nån skillnad.
De visste att de inte kunde lura mig
så de brydde sig inte om det-
-de koncentrerade sig på er två.
- Vad jag inte förstår-
-är att den uppenbarade
sig precis innan du hittade saken.
Översten har rätt.
Det var verkligen en slump.
Men jag var klar i sinnet.
Den hittades för att jag är snabbtänkt-
-och med hjälp av Zelenka.
- Han är utomvärlds.
Nej, han kom tillbaka igår.
Lt Donovan hade en allergisk reaktion
så de kom tillbaka tidigare.
Gjorde de inte det?
Det var tydligen inte en slump.
Text: taureane, TAZ och Barbie_on_Weed
Text hämtad från www.Undertexter.se