Tip:
Highlight text to annotate it
X
0:00:00.000,0:00:11.740 DIANA DOHERTY: Hej!
Jag heter Diana.
Jag spelar oboe i Sydneys symfoniorkester.
Vi är här i konsertsalen i operahuset i Sydney
och vi ska prata om några utdrag till provspelningen
till YouTubes symfoniorkester.
Det utdrag som jag ska prata om nu är det vackra solot
i Don Juan av Richard Strauss.
Jag vill påpeka några saker innan jag spelar stycket.
Det första är att du inte ska tänka för mycket på upptakten,
upptakten på en hel oktav.
Det är ett lågt D.
Jag tycker att det underlättar om man föreställer sig hur orkestern
spelar innan man kommer in.
Den spelar vackert barkarollaktigt, som en våg,
och du kan föreställa dig hur du dras med.
Det blir lättare att få ordning på andningen.
I fjärde takten, det är faktiskt takt sju
på pappret, finns det ett litet ornament.
Jag gillar att spela dem i takt.
Vanligtvis – framförallt första gången – brukar man
liksom komma tillbaka och riktigt [NYNNAR TONER], verkligen...
spela det som en liten kram.
Jag tycker att det är ett väldigt vackert ögonblick.
Det här dyker upp tre gånger under utdraget.
Varje gång tycker jag att du ska tänka på att
spela det lite
olika varje gång.
Nästa sak som jag vill prata om är i takt 28.
Du ser att det står crescendo.
Det här crescendot sträcker sig över sju takter eller nåt sånt.
Det är inte helt tydligt hur dynamiken ser ut
när det börjar.
Se till att du lugnar ner dynamiken på G:et
så att du kan inleda crescendot på
B:et lugnt och fint så att det finns gott om plats för crescendot.
I det här långa crescendot kan du till och med
tillåta dig att hålla tillbaka lite och sedan expandera igen.
Det är det som gör att det känns som att det byggs upp och
byggs upp. Det är viktigt att du inte
får ett så stort crescendo att du måste tvinga fram tonen.
Tonen måste vara sjungande och varm och klingande hela vägen.
Nästa ställe som jag vill ta upp är takt 44.
Du kommer in med en vacker kontramelodi
till klarinettsolot.
Det är viktigt att tänka på att det här inte är ditt solo utan klarinettens.
Försök att hela tiden föreställa dig
hur orkestern spelar samma stycke som du.
Det här är ett bra exempel på en sån passage.
Det sista som jag har att säga om det här stycket är
att det måste vara en historia.
Jag tycker att det måste ha ett visst mått av berättande.
Och det fina med att spela det här solot är att du
kan lägga till små egna nyanser
i berättelsen.
Det är ett väldigt vackert solo att spela.
Jag tycker att tempot ska vara runt 50 som minst.
Men jag tycker att rubato går bra så länge du ser till att
pulsen hela tiden är tydlig.
Vackra legaton är bra.
Det är alltid bra att frasera.
Nu spelar vi Don Juan.
0:03:37.270,0:05:50.660 [SPELAR OBOE]