Tip:
Highlight text to annotate it
X
Nigel: Hej allihop och välkomna till lektion från en mästare för timpani
för YouTubes symfoniorkester.
Jag heter Nigel Thomas.
Jag spelar första timpani i London Symphony Orchestra.
Det är en stor ära för mig att göra det.
0:00:29.320,0:00:33.200 Idag ska vi ta itu med tre stycken.
Alla är mycket bra val.
Alla är mycket utmanande på olika sätt.
Vi ska börja med Beethovens nia,
kanske en av de största utmaningarna för timpanister,
både musikaliskt och tekniskt, som ingår i den här repertoaren.
Beethovens nia –
det finns så många delar av den vi skulle kunna låta er spela.
Den jag har framför mig är slutet av första satsen.
A och D, svagt,
exponerade med trumpeterna,
men ska vara riktigt, riktigt sammanvävda med trumpeterna,
så se till att sitta så nära trumpeterna i orkestern du kan
eftersom du och trumpeterna ska passa som hand i handske hela symfonin.
Det är mycket viktigt.
Jag ska bara demonstrera utdraget och jag ska använda ganska hårda pinnar;
det här är läderpinnar,
eftersom dirigenten mycket väl kan säga åt dig att
använda något som är klart och hårt
och du måste kunna hålla tekniken
och positionsbytet för att klara det.
Se till att du övar med något som är krävande.
Om du sedan får spela med hårdare pinnar blir det lite lättare.
Låt mig bara visa det här stycket från rad fem ett tre.
[spelar]
När du spelar det här är det viktigt att du lyssnar på orkestern hela tiden.
Håll det stadigt,
stressa inte vad du än gör.
Orkestern lyssnar på dig för att hålla tempot,
för att hålla takten stadig.
Det måste också vara helt perfekt rytmiskt
och samtidigt uttrycksfullt
med mycket dynamik,
mycket inlevelse och du måste leda orkestern,
särskilt i slutet av den stora sempi fortes,
ett-två-tre-fyra-fem-sex- sju-åtta-nio-tio
från satsens ***.
0:03:32.720,0:03:34.280 Nu går vi vidare från Beethoven.
Härnäst på listan över repertoaren du ska förbereda
är Troyte från Enigma Variations av Edward Elgar.
Fantastiskt stycke,
en riktig utmaning av helt andra skäl än Beethoven.
Det första som ska sägas om Troyte är att det är mycket berömt.
Alla känner till det och alla tycker att satsen är ett stort timpanisolo.
Det är det inte alls.
Det är viktigt att du är helt sammanvävd
med basister och cellister i början.
Det är mycket bra att vi börjar med staccato piano
eftersom det ger dig en chans att spela med öronen öppna
och lyssna efter de låga stråkarna i orkestern
så att du vet att du är helt i fas med dem.
Stressa inte, håll det stadigt, och som jag sa:
du spelar, men du leder inte,
du följer och du måste vara helt perfekt i tempot.
Ingen stress,
men massor av dynamik. Avsluta riktigt kraftfullt.
Det är inget problem,
du spelar knappast för högt i det här stycket och jag ska visa öppningen
och spela upp till fyra, fem rader fram till 24, OK?
Något sådant här.
0:04:39.520,0:04:52.880 [spelar]
0:04:54.520,0:04:58.800 Som jag sa kan du verkligen hugga in på dessa tre forte
och det enda jag säger förutom "stressa inte"
är att det ska vara stadigt, med stadig takt,
precis vid slutet, och en gång till, stressa inte från 29.
[sjunger] ♪ Ba-ba-ba-ba-ba-bababababa-baaa
[spelar]
Mycket viktigt: stressa inte!
Annars blir du klar före resten av orkestern.
Då har du gjort bort dig.
0:05:28.480,0:05:33.120 Slutligen har vi Brahms första symfoni.
Den här sätter din färdighet på prov.
Jag menar, alla dessa stycken sätter din färdighet på prov.
Det är faktiskt ett riktigt bra val av repertoar.
Tyvärr är den svår att demonstrera utan orkestern
eftersom det är det den handlar om.
Det gäller att spela med orkestern,
att ge orkestern vad den behöver och demonstrationer
med bara timpani
ger dig ingen förståelse för hur man ska spela Brahms.
Jag kan bara upprepa att
vid det rena allegrot här, vid rad tre nio ett,
i slutet av fjärde satsen,
lyssnar orkestern på dig för att hålla tempot.
Du tittar förstås på och följer dirigenten,
Men det är ett samspel mellan dig och dirigenten.
Återigen får du inte stressa i tripletterna från 419 mot satsens ***.
Håll det stadigt,
inte för starkt, men starkt nog.
Det får inte vara för tamt.
Jag ska bara demonstrera från fyra rader före det rena allegrot
för att visa ungefär vilket tempo du kan vänta dig,
i stället för att rulla in i ledarrollen från allegro non Trompo.
Därför börjar jag spela fyra rader före det rena allegrot
och försöker visa ungefär vilket tempo det ska vara
och ungefär hur man spelar det här utanför repertoaren.
Nu kör vi.
0:06:59.800,0:07:21.360 [spelar]
Innan jag fortsätter här,
en liten höjning där på dessa fyra rader
och sedan en stor mässingskoral i de sex viloraderna,
som är lite tyngre.
Sedan sätter vi igång igen när stråkarna kommer in.
[sjunger] ♪ da-de-da-da
Från 413, tror jag att det är.
Just det, 413.
Låt det bara vara lugnt och pesante, och tungt där vid 403.
Jag ska bara spela från det rena allegrot så att du hör vad jag menar,
vad jag pratar om, OK?
[spelar]
Där är mässingskoralen i sex rader.
[sjunger] ♪ ba-ba-ba-ba
[spelar]
Jag vet att det är svårt utan orkestern,
men det är det du behöver klara med orkestern.
Det är en riktig teknisk utmaning.
Jag tycker verkligen att Brahms är en utmaning.
Du måste verkligen kunna musiken,
så skaffa en cd-skiva,
och lyssna på symfonin så att du vet vad som väntar.
Om jag bara spelar från 431 igen,
så hör du – 431, 234, 434 – rad 434.
Där är ett crescendo.
Du leder där och det går ungefär så här.
[spelar]
Den korta pausen vid 435 är lite längre än du kanske tror.
Det är nästan som ett komma,
en mycket kort paus där om vi började från sex, två igen där, så.
Återigen: lyssna på cd-skivan.
Se till att du känner till symfonin väl.
Håll öronen öppna.
Spela musikaliskt:
inte för starkt,
men starkt nog så klarar du det.
Det var det.
Tack för att du lyssnade på mig.
Jag hoppas att du snappade upp något av det jag ville förmedla.
Lycka till med provspelningarna.
Tack igen för att du tittade.
Jag hoppas att det går bra med repertoaren
och att du har kul när du spelar musik.
Tack så mycket. Hejdå.