Tip:
Highlight text to annotate it
X
På INET-konferensen ("Institutet för nya ekonomiska tankegångar")
som hölls förra helgen i Berlin, var det en talare som presenterade Adair Turner,
ordförande för FSA (Finansinspektionen). Adair Turner drar sig inte för att använda tabubelagda ord.
Vad många ekonomer talar om är att bankerna sysslar med förmedling, vilket innebär idén att bankerna tar
pengar från sparare och lånar ut dem till företag som behöver investera och växa, vilket egentligen är
rent sagoberättande. Adair är beredd att använda detta tabuord, "kreditskapande"
vilket innebär att banker skapar krediter när de utfärdar lån, vilket är en helt annan uppfattning
av systemet. Men jag anser faktiskt att kreditskapande, den termen
döljer vad som egentligen sker. Så jag kommer använda det verkliga tabuordet, vilket är pengaskapande.
Anledningen till det är att det som bankerna skapar inte längre är kredit.
Vissa ekonomer säger "Banker skapar inte pengar, de skapar bara krediter". Men om det vore kredit,
skulle det finnas någon typ av risk kopplat till det. Men sen kommer regeringen in och säger:
"Vi kommer inrätta garantier för all den krediten, som om er bank kraschar,
så kommer vi ge er skattebetalarnas pengar." Och vad som då händer är att krediten skapad av
bankerna blir lika bra som kontanter, precis lika säkra, och det eliminerar alla risker med
bankkrediter. Och när det inte längre finns risker kopplade till krediten så är det inte längre kredit.
Det är pengar. Det garanteras av staten och därför är det pengar. Och vi använder det för
mer än 99% av alla transaktioner vi utför, så vad vi använder är i grunden
privatiserade pengar skapade av bankerna.
Så låt oss titta på några av konsekvenserna av det. Till att börja med, huspriserna, förmodligen det som
påverkar flest människor på det mest påtagliga sättet. Hur många av er har fått höra den här
konversationen utspela sig på krogen. Någon säger "Varför är huspriserna så höga?" och någon
svarar "Det är alla invandrare, eller hur?" För naturligtvis har invandrarna
så mycket pengar när de kommer till det här landet för att jobba på
Starbucks eller så, de har även med sig en kvarts miljon pund för att köpa ett hus. Så det är en del av problemet.
Och vidare, det finns inte tillräckligt med bostäder. Det har inte byggts tillräckligt mycket, det är för mycket regleringar.
Den typen av förklaringar, och den används ofta av ekonomer, främst för att de inte förstår
att banker skapar pengar. Och eftersom de inte förstår att banker skapar pengar är deras
enda förklaring till de höga huspriserna "tillgång och efterfrågan". Så de
antar att för många människor vill köpa en bostad, och det finns inte tillräckligt med bostäder.
Samma förklaring används av politikerna. Det här är i princip den debatt vi har i dagsläget
om bostadsmarknaden.
Men jag vill visa er det här, låt oss faktiskt applicera data till det hela. Den här lila linjen
är huspriserna från 1991 - allt detta är relativt 1991. Den här linjen längst ned
är befolkningsökningen, så under hela denna 20-årsperiod har befolkningen vuxit med 8%.
Inte 8% per år, utan 8% på 20 år.
Det här är antalet bostäder, det totala antalet bostäder i Storbritannien, och det växte med 16%.
Så om vi säger att det finns för många människor och för få bostäder, trots att antalet bostäder har
ökat fortare än antalet människor, då är detta inte en tillfredställande förklaring
för hela bostadsmarknadsbubblan.
Den blå linjen, är det nån som kan gissa vad den visar? Det är bostadslånen.
Det är all kredit - eller pengarna - som har pumpats in i bostadsmarknaden. Så vilken
av dessa två anser du är den mest övertygande förklaringen för bubblan på bostadsmarknaden?
Jag kommer inte att läsa upp det här för det låter som en lärobok i nationalekonomi och jag
vill inte att alla ska somna så här tidigt på morgonen, men kontentan är att
ordföranden för FSA (Finansinspektion) säger, i klartext, att systemet fungerar så här:
bankerna börjar med att skapa krediter, eller pengar, och tillför dessa in i en viss marknad,
till exempel fastigheter. Vad det leder till, är att priserna på den marknaden börjar stiga.
Och när priserna stiger säger folk: "Min bostad har ökat så mycket i värde, jag känner
mig så mycket rikare." Alla tror att bostadsmarknaden är ett bra stället att investera
för sin pension, snarare än att investera i en traditionell pensionsförsäkring. Bankerna börjar
känna sig optimistiska över marknadsutvecklingen. Det går teveprogram om hur du kan göra klipp och
"bostadskarriär" genom ett antal smarta bostadsaffärer.
Vissa andra, till exempel några av mina vänner, säger "Om vi inte köper en bostad nu, och priserna
fortsätter stiga med 10% varje år, så kommer vi om några år aldrig ha råd med en plats att bo."
Så många tror att det nu är en bra tid att gå in på marknaden, innan det är för sent
och allt detta leder till att priserna stiger ännu mer. Eftersom bankerna lånar ut mer,
tjänar de mer ränta på all denna utlåning till bolånemarknaden. Detta ökar på
deras vinster, och deras vinster går in i deras kapital
vilket ger dem än mer vilja och möjligheter att låna ut, så dom tänker:
"Det här är ju jättebra - vi lånar ut ännu mer! Vi utfärdar lån på 90%, lån utan kontantinsats,
lån med rabatter, vi bryr oss inte om ifall de har en inkomst eller inte." Och det leder till
att mer krediter kommer in i systemet, huspriserna stiger ännu mer, vilket leder till ännu mer optimism
och ännu mer vinster och kapital för bankerna. Och det här är ett procykliskt system som leder till
att bostadspriserna stiger med 300% under 10 år. Så det handlar inte om tillgång och efterfrågan
det handlar om att bankerna har möjlighet att skapa pengar, eller krediter, och pumpa in dem i
en måttligt reglerad marknad, som bostäder. Och självklart finns det alltid de som säger:
"Nej, det finns ingen bubbla."
Den verkliga påverkan det har på människors liv, om vi tittar på vad det faktiskt kostar att betala för
ett hus, om du tittar på husprisindex, för att se vilket boende du skulle ha råd med, så anger de
alltid huspriset relativt någons inkomst. Men du betalar inte bara
för köpet av huset du betalar även ränta på det lån du tog för att kunna köpa huset.
Och räntan ger en ökning, den är alltid något större än den summa du faktiskt
lånar över en tidsperiod på 25 år. Den kan vara 1,5 eller dubbelt så mycket som den summa
du faktiskt lånade. Så jag tycker det är mycket mer intressant att titta på hur mycket du betalar tillbaka
totalt, med räntan inräknad. År 1952, vilket var det år mina far- eller morföräldrar köpte ett hus
skulle det i snitt ha tagit dig 5 år och 3 månader av inkomst - 100% av din inkomst
under den tidsperioden, att betala av ditt bolån med all den räntan.
När det nu kommer att ta dig 11 år och 8 månader. Och det här är en av
anledningarna till att det nu krävs två inkomster för att försörja en familj, när det på femtiotalet
bara behövdes en. Och vad det här betyder för alla under 40, är att du kommer att
arbeta 10-15 år till, för att kunna betala för ditt boende, och det här är
tid du spenderar på kontoret, med att arbeta, istället för att vara med dina barn
eller göra de saker som du egentligen vill göra.
Så, effekten som skulder har. Om bankerna skapar 97% av alla de pengar som vi använder
De ger inte bort de pengarna gratis. Det finns egentligen bara två sätt att få dessa pengar
från bankerna, Det första sättet är att låna dem, genom lån som vi - allmänheten - tar, genom att
skuldsätta oss gentemot bankerna. Det andra sättet är att faktiskt arbeta för en bank. Men
bara 1% av alla människor kan göra det. Så när det kommer till kritan är det vi,
allmänheten, som måste låna hela penningmängden från banksektorn. Och, naturligtvis, så måste vi
betala tillbaka på alla de där lånen, för alla de där pengarna är lånade. Och vi måste dessutom
betala ränta. Så vi betalar i realiteten ränta på alla pengar i systemet. Om det finns
100 pund på ditt bank konto just nu, så är det någon annan som har en skuld på 100 pund
som de betalar ränta på. Och någon måste vara skyldig de pengarna. Och effekterna av det är att
om bankerna inte beviljar lån, så kommer det inte finnas några pengar i ekonomin. Vi är beroende av
att bankerna lånar ut pengar för att skapa penningmängden.
Det finns vissa reglar kring pengar, vilka de flesta ekonomer och David Camerion och de flesta
politiker är ganska okunniga om. Och de är ganska enkla. Om du vill ha in mer pengar
i ekonomin, så måste du öka skuldsättningen. I det nuvarande systemet. Det är inte en naturlag,
systemet kan utformas annorlunda så att det fungerar på ett annat sätt, men i det nuvarande systemet,
om vi vill ha mer pengar, måste vi ha större skuldsättning. Och om vi vill ha lägre skuldsättning,
då måste vi ha färre pengar. När du betalar av ditt lån, de pengar du använder för att amortera
lånet försvinner faktiskt från systemet. Så, i den situation vi är i idag, när vi
försöker ta oss ur skuldkrisen - personlån och hushållslån är större än
någonsin tidigare i historien. Vad vi behöver är faktiskt mindre skuldsättning och att ha mer pengar
i systemet, så att det finns en stimulerande kraft. Men det är i praktiken omöjligt i det nuvarande systemet
så som det fungerar just nu. Och Steve Keen, som talar i eftermiddag, kommer
troligen komma med några förslag på hur den senare frågeställningen ska angripas, hur vi får
mindre skuldsättning och mer pengar i systemet. men där vi är idag - kontanter,
den gröna linjen längst ned. Det är samma diagram som Josh visade, den av bankerna utgivna
penningmängden här är bara helt okontrollerad. Och högst upp har du den totala skuldsättningen.
Skulderna överstiger faktiskt nu den totala penningmängden, för vi har
räntan som stiger och adderar till de lån som folk inte kan betala tillbaka.
Och så sociala orättvisor. Jag kommer visa detta lite snabbt. Det här är ett något komplext diagram
men i huvudsak visar den lila linje du ser här huruvida folk betalar
mer i ränta än de faktiskt får för sina besparingar. Och som du ser betalar
de nedre 90% av befolkningen, mätt i tillgångar och inkomst,
mer i ränta till bankerna än vad de får tillbaka på sina investeringar.
Så vad detta är, är en omfördelning av inomster och tillgångar, från de 90% som är på botten,
till de 10% som är på toppen. Och innan vi satte samman de här siffrorna hade vi trott att
det skulle handla om den nedre halvan till den övre halvan. Så är det inte. Det är 90%. Till och med de i topp 20%, betalar ränta
till de i välståndets topp 10%. Och det beror på hur penningsystemet fungerar. Allt baserat på
skuldsättning, genom denna konstant pågående omfördelningen uppåt och inåt.
Effekten det har på sysselsättningen och företagandet. Tja, vi har vad ekonomerna kallar den reala ekonomin
butikerna, fabrikerna, de riktiga företagen. De människor som faktiskt producerar och skapar saker
istället för att flytta runt siffror i ett datasystem. Och den reala ekonomin behöver pengar
för att kunna handla och för att fungera. Men alla dessa pengar måste lånas
från banksektorn. Så den reala (verkliga) ekonomin måste betala ränta på sin andel av
penningmängden till banksektorn, och återigen, detta ger en konstant omfördelning
från den reala ekonomin till bankväsendet. Om du undrar varför banksektorn är
den mest framgångsrika och vinstdrivande industrin i världen, så är detta en del av förklaringen.
Det är inte för att de producerar *** värde, det är för att de skapar alla de pengar som
alla vi andra behöver använda. Så det är i realiteten en skatt på penningmängden. Det är som att ge
Tesco licens på att trycka pengar, och sen säga att vi måste låna allt från Tesco.
Vi har även en omfördelning från övriga landet till huvudstaden. Så, naturligtvis, Skottland
Nordirland, Wales, norra England - de behöver pengar för att detas lokala ekonomier ska fungera
och återigen - vi måste betala ränta på alla dessa pengar. Mycket av den räntan
omfördelas till höginkomsttagarna inom bankerna, vilka tenderar att verka i Londons centrum.
Så vi har denna konstanta omfördelning, från resten av landet, till huvudstaden, till
London.
Okej, sen har vi detaljhandeln. Många människor säger att de har talat med
en politiker och sagt att "Tycker inte du att det är ett problem att banker kan skapa pengar
på det här sättet?" och politikern har svarat "Nej, jag tycker krediter är en jättebra idé. Det innebär att
folk kan köpa tvättmaskiner på kreditkort, när de annars hade varit tvungna att spara ihop
till dem." Och det finns jättemånga människor som tycker att det är bra för ekonomin att ha
lättillgänglig kredit, för det stimulerar ekonomin. Men vad som verkligen händer är att allt som betalas med
kreditkort på affärsgatorna, eller på Oxford Street, eller i centrum idag
är pengar som inte kan spenderas nästa år, för det måste betalas tillbaka. Så vad som hände
fram till ungefär 2007 var att *** människor använde kreditkort för att låna pengar
att spendera. Och vad som händer efter ett tag är att de får räkningen och då tänker de:
"Ok, jag har spenderat lite för mycket, jag borde förmodligen hålla tillbaka på utgifterna och försöka
betala tillbaka det här." Så vi har en sorts skuld-baksmälla. Vad som händer samtidigt som detta,
är att alla företag säger "Det här är ju jättebra, vi har bättre omsättning än
nånsin, ekonomin är bra." De flesta av storföretagen bryr sig inte om
en ökning i konsumenteras skuldsättning, de tänker bara "Det här är ju bra." Så de
investerar i personal, i att utöka sin verksamhet. De skuldsätter sig så att de kan växa
tillräckligt snabbt, och så, när alla får sina räkningar och slutar spendera pengar, måste dessa
företag säga upp personal, och bara försöka överleva. Och det är det här du får,
i grunden en bubbla, som blåses upp av kreditgivning, alla tror att
det är en fantastisk ekonomisk tillväxt, men det visar sig vara ett hus byggt på sand. Och det hela
kollapsar när skuldbördan blir för stor. Och varje gång det kollapsar, blir folk
av med jobbet. Det brukar vara visstidsanställda, de med osäkra anställningskontrakt, som först blir av
med jobbet, Så det här har en stor inverkan på fattigdomen.
Tror ni att det skulle kunna finnas en poäng med en stabil penningtillförsel, för företagandet?
För med det nuvarande systemet, kommer du garanterat inte att få detta. Du kommer garanterat få
banker som skapar för mycket pengar, när de känner sig självsäkra, och sedan för lite,
när de får panik. Och det är detta som orsakar upp- och nergången i ekonomin, Det är inte bara gruppsykologi
eller någon slags naturlag. Det eldas på av bankkrediter och bankernas skapande av pengar.
Okej, så den sista punkten. Högre skatter. Är det någon som vet vad som händer om du trycker egna
10-pundssedlar hemma? För några hundra år sen gjorde faktiskt bankerna det.
De tryckte 10-punds, eller 5-pundssedlar, som kvitton för det som du hade deponerat i banken.
När du tar dina blanka metallmynt till banken, och sätter in dem, ger de dig ett kvitto
på papper. Och folk började använda dessa kvitton som pengar. De använde dessa papperskvitton
istället för att hämta ut metallmynten på banken, och ta med dem till affären
och betala med dem och sen låta affären ta tillbaka mynten till banken. Men i realiteten,
vad som hade hänt var att genom detta hade pengarnas karaktär ändrats, från mynt till
papperspengar, och bankerna var de enda som kunde skapa de här papperspengarna. Dåtidens regering,
en konservativ regering, insåg att vi hade givit bankerna befogenhet att skapa pengar
och bankerna använde den makten till att skapa för mycket pengar och ekonomin blåstes upp
till en bubbla på 1840-talet. En konservativ premiärminister, tro det eller ej, sade:
"Vi kommer frånta bankerna denna makt att skapa pengar." och de gjorde så 1844 och
det är därför det inte längre är tillåtet att trycka egna sedlar hemma.
Allt sedan dess, det kostar inte 10 pund att trycka en 10-pundssedel, det kostar några öre
och vinsten från att skapa papperspengar, skillnaden mellan kostnaden för att
skapa den och det faktiska värdet av sedel när den används, och när den används för att betala skatt
är pengar som kan användas av skattemyndigheten, vilket innebär att det är pengar vi inte behöver betala in som skatter.
Det här har historiskt varit en omfattande mängd pengar. De senaste åren har det adderat till ungeför
18 miljarder pund. År 2009 var vinsten på att skapa papperspengar tillräckligt för att betala
lönen för 120,000 sjuksköterskor. Det är mycket pengar.
Men för att återgå till det här diagrammet. Den gröna linjen längst ned visar pengar
skapade av staten. Den blå linjen visar pengar skapade av banksektorn. Vi har
fått ta del av vinsterna på den här delen. Termen för den här delen är Seigniorage
och vi har fått den vinsten, och vi har gått miste om vinsterna på den här delen.
Så det är ungeför 2.1 biljoner pund av skatter som folk varit tvungna att betala, vilket inte hade
behövts om inte bankerna hade haft möjligheten att skapa elektroniska pengar.
Så, 2.1 biljoner, för att sätta det i någon slags perspektiv, det är tillräckligt för att
betala av statsskulden två gånger om. Och det pågår en stor debatt kring huruvida statsskulden
är bra eller dålig. Men ju högre statsskulden är, desto mer skatter krävs, vilka omdirigeras
från spenderingar inom offentlig sektor till att betala av på räntor på alla dessa skulder, desto mer pengar
som omdirigeras från skatter till finansvärlden. Det är tillräckligt mycket för att kunna ta en tre år lång skattesemester.
Tillräckligt för att betala sjukvård i ungefär tjugo års tid. Eller, vi kunde haft höghastighetståg överallt.
Så, kontentan är att genom att skapa pengar formar bankerna ekonomin. Vad de vill göra
med de pengarna kommer att forma vår ekonomi. Om vi kommer ha en
ekonomi baserad på företagande och sysselsättning, eller om det ska baseras på att alla
försöker tjäna pengar på bostadsmarknaden. Och det är det vi ser, så som det är idag.
Så, en sista sak. Vi har ett val mellan att pengar skapas antingen genom
staten, eller på någon annan demokratisk väg, att användas för någonting meningsfullt, eller så
låter vi bankerna skapa dem, och då får vi allt dyrare bostäder, ekonomisk instabilitet, spekulation.
Tillbaka till reglerna. Vad vi behöver är mindre skuldsättning och mer pengar och det kan vi
inte åstadkomma så länge som alla pengar skapas av bankerna, som skulder. Det var det.
Subtitles by the Amara.org community