Tip:
Highlight text to annotate it
X
*Undertext av Dennis Svensson*
Detta spel är rövdåligt!
Fan...fan...fan...fan
FAN! FAAAAAAAAAAAAAN!
FAAN! DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!
JÄVLAAAAAAAAAAR!
Försöker du hjälpa mig nu, kompis?
Låt mig vara ärlig mot er med det här.
Herre..gud, jag HATAR det här spelet, det får mig att vilja ta självmord.
Det enda som är tröstande är att alla verkar dela min frustration.
"Karate Kid" är ett spel som har hemsökt många utav våra barndomar.
Jag menar, alla säger samma sak: Jag älskade filmen, så jag köpte Nintendospelet...
...och jag stog inte ut med det, men jag var tvungen att fortsätta spela, eftersom jag var tvungen att klara det.
Så, vad är det med detta spel som har fått så många oskyldiga barn att förvandlas till bittra vuxna...
...som ser tillbaka på sin arga barndom, skrikandes på TV:n och kastade kontrollen?
Jag menar, alla som har klarat det här otroligt svåra skitspelet, känner ingen tillfredsställelse,...
...utan troligare ånger, för det är ett jävla slöseri med tid.
Det är som att komma ut ur ett stort slagsmål, som segrare...
...utan att få någonting för det, förutom blodiga blåmärken och brutna ben.
Det är helt enkelt inte värt det.
Det största problemet är att kontrollerna är så dåliga, man måste trycka på upp för att hoppa...
...vilket inte direkt hjälper eftersom man bara kan hoppa rakt upp.
Han.. Man måste stå helt still och om man rör vid en fiende flyger man i motsatt riktning.
Man kan inte komma nära nog för att kunna attackera någon.
Man dör i varje hål och det är väldigt lätt att ramla ner i dom.
Så varje gång du blir slagen ner i ett hål är du i grund och botten död.
Nivå 1 är löjligt enkel, man slåss en mot en och slår skiten ur alla andra.
Och det var det, du vann och sen gör man det om och om igen.
På nivå 2 är det vi kommer till själva "sidescrolling"-stilen.
Det är nästan ett plagiat på "Kung Fu", fast mycket värre.
Lite då och då kommer det ett par dumma bonusbanor som är näst intill omöjliga.
Jag tror att man lugnt kan säga att det vore lättare att göra detta i verkliga livet.
När man kommer till nivå 3 är en tyfon, så vinden puttar en bakåt hela tiden.
Och som om inte det vore nog så flyger det runt kvistar och fåglar överallt.
Alla olika projektiler skadar en och får en att flyga bakåt, och det finns hål ÖVERALLT!
Jag hatar det här spelet, så varför spelar jag det?
Ja, det är frågan som alla har frågat sig själva, och dom har alla samma anledning:
För att man är arg och man vill vinna, man vill slå Nintendot.
Men faktum är att ingen annan bryr sig, förutom du.
Sen kommer man till nivå 4, och herrejävlar vad svår den är.
Man kommer inte i närheten utav någon för att kunna attackera,...
...och alla har långa spjut som får en att flyga bakåt.
Ibland kan man slå folk när man går uppför, men när man går nedför...
...så kan man inte attackera lågt nog för att kunna träffa dom.
Så alla praktiskt taget hoppar på en och dom slår omkring på en medans man inte kan göra något åt det.
Och gissa vad, det är den sista nivån, och om du förväntar dig ett bra *** som plåster på såren...
...så har du fel. Det enda som händer i slutet är att Mr Miyagi blinkar med ena ögat.
Vilken jävla skit!
Jag gissar på att dom beslöt sig om att eftersom spelet bara är fyra nivåer långt, så ska det vara de svåraste nivåerna någonsin.
Okej, vad sägs om detta? Tänk om jag gjorde ett spel, och det enda man ska göra är att hoppa över en klippa,...
...och det nästan är omöjligt, men om du klarar det, så klarar du spelet.
Jag menar, vad fan tänkte dom på med det här skitspelet? Vad fan?
Om du är en seriös Nintendo-samlare så gör dig själv en tjänst genom att avstå från detta spel, för det är inte värt det.
Det har gjort en *** liv eländiga och...
...om du ser det till salu för 1 dollar, håll dig borta från det, rör det inte ens!