Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag har inte hört något
från min bror,-
-men jag tror ändå i mitt hjärta
att han inte sviker mig,-
-för han har ingen orsak.
Vem behöver en orsak för svek?
Man måste alltid tänka
det värsta, Ragnar,-
-även av sitt eget kött och blod.
Så undviker man för mycket
besvikelser i livet.
Där är förrädaren.
Jag hade rätt, Ragnar.
Jag hade rätt.
Ryttare kommer!
Vad är det du vill?
Jag är utsänd av Ragnar Lodbrok.
Jag vill tala med hans bror.
Så tala.
Rollo, du och jag har
stridit ihop mången gång.
Jag tror inte du glömt.
Jag tänker på dig som en bror...
men där borta är din äkta bror,-
-ditt eget kött och blod.
Är du säker på att du vill höja
din yxa mot honom?
Sände Ragnar dig?
Vilket svar skall jag ge honom?
Säg att jag svarar honom
med blod.
Sköldvägg!
Sköldvägg!
Spjut!
Anfall!
Håll väggen!
Er död är på väg!
Floki!
Är detta vad du verkligen vill, bror?
Jag kan inte strida emot dig.
Utan att bli besegrade,-
-har vi blivit uttröttade av
slakten på våra unga män.
Så, jarl Borg, jag
erbjuder er...-
-en tredjedel av vinsterna
från det omtvistade landet.
Om ni inte fortsätter att
bestrida mina anspråk på det.
Jag går hellre tillbaka till strid,
än mottar en sådan ringa rättvisa.
Så, ni tar inte emot mitt
hedersamma bud?
Nej.
Varför fortsätter vi att blicka inåt?
Varför?
Varför strider vi mot varandra,
om den eller den biten av land?
Varför blickar vi inte utåt
i västerled?
Om vi for tillsammans skulle vi
inte behöva strida inbördes.
Vi skulle inte behöva döda
fler av vårt unga folk.
Utan istället, kunna erbjuda dem
land som de kan bruka.
Mina tankar går samma väg
som Ragnars.
Jag tänker slå lag med honom
och segla västerut.
Vad säger ni, jarl Borg?
Ja,
Jag skall slå mig i lag med
er, och jag antar ert bud.
Inte för att du bryr dig, bror,
din brorsdotter, Gyda, är död.
Dags att gå hem.
Floki! Floki!
Dö inte. Snälla, dö inte.
Enöga dog.
Arne?
Rollo dödade honom.
Floki kanske inte överlever
för han är så svårt sårad.
Detta var inte ert gräl.
Ni borde inte blivit inblandade.
Se vad som hänt!
Ingen man kan vandra genom livet utan
att saker händer honom, Hladgerd.
Man väljer.
Ja. Jag valde, och Rollo valde.
Och Rollos val ledde till allt detta!
Gräla inte ni två.
Jag är sliten och less
på blod, och det är sant.
Vem är Åslaug?
Sluta.
Vem är Åslaug?
Hon är prinsessa av Götaland.
Vi mötte henne där borta.
Du bara mötte henne?
Hladgerd.
Vad har pojken sagt dig?
Vad sa du henne, pojk?
Det betyder inget vad Björn säger.
Vad säger du?
Jag säger...
Vi skall inte tvätta vår smutsiga
byk framför andra.
Låg du med henne?
Ja, jag låg med med henne.
Hur många gånger?
En.
Jag älskar henne inte.
Hur kan jag få dig att släppa det?
Träffa henne aldrig igen.
Avgjort.
Aldrig igen.
Varför är det såna problem
mellan er?
Du vet varför.
Men jag vill inte att det är problem.
Kan du inte bara säga förlåt
för vad du gjort?
Det är inte så enkelt med din mor.
Och vad händer med Rollo?
Jag kan inte döma min egen bror.
Vi har en samling
och lagstiftaren dömer.
Vi tar Rollo upp på Lagberget
och där blir hans öde beslutat.
Vad är det du har?
Ett guldmynt. Från England.
Ser du?
Det har till och med kung Ellas
ansikte på det.
Så är det värt en förmögenhet?
Vad vill du?
Tala med honom.
Rollo...
Rollo, det är jag.
Bry dig inte.
Du kan inte värma en död man.
Han är utan heder!
- Döda honom!
- Jag spottar på dig!
Förrädare! Förrädare!
Nu får han betala för vad han gjort!
- Döda honom!
- Förrädare! Förrädare!
Döda honom!
Skäms!
Folk, som er lagstiftare,-
-har jag blivit ombedd att fastställa
ödet för denne man.
Denne man valde att strida
med era fiender.
Valde att strida mot sin bror.
Förrädare!
Han dödade många av våra
söner, bröder och fäder.
Vilket hopp finns för honom?
Han har inget försvar!
Han har inget försvar!
Denne man förtjänar att dö.
Ja!
Vi vet alla det.
Men... jag har beslutat att
skona honom.
Jag har tagit råd av gudarna.
Om de ville sett honom död,
skulle han dött i strid.
Men de sparade honom.
Han klarade sig och underkastade
sig nåd från sin bror.
Han handlade på ett
intressant och oväntat sätt,-
-och därför, drar jag slutsatsen...
att gudarna gjort sitt eget omdöme,-
-vilket jag inte kan bortse ifrån.
Jag beslutar därför att denna
man släpps fri.
Döda förrädaren!
Vi borde döda honom ändå.
Du är jarlen!
Nej. Vi måste lyda lagen.
Vem är lagstiftare?
Bara en vanlig man.
Inte när han står på
den heliga stenen.
Jag ville stiga ut ur din skugga.
Du förstår, eller hur?
Men när jag steg ur den...
fanns där inget solljus,-
-inget solljus alls.
Vad gör du?
Jag reser.
Alla hatar mig här...
av god orsak.
Jag har förrått dem.
Det är ingen mening i att stanna.
Men du tänkte resa utan att
ens säga adjö till mig?
Jag trodde du skulle
föredra det så.
Känner du mig så lite?
Jag har inget att erbjuda dig.
Det skulle varit bättre för dig,
för mig, för alla,-
-om jag blivit avrättad.
Så du räknar inte med gudarna?
Vad säger du om det gudarna
erbjudit dig?
En livstids förnedring.
Nej! så är det inte!
Gudarna har erbjudit dig
en möjlighet att återfödas,-
-att bli inlöst, att nå Valhalla.
Det är vad de erbjudit dig.
Men du, du vill fly din väg.
Du vill gömma dig i en
håla någonstans.
Var annars kan jag gå?
Varför måste du gå någonstans?
Gyda...
Jag har kommit för att säga
adjö till dig ordentligt.
Jag har tänkt på dig...
på när du var liten.
Du var så livlig... du kunde
springa lika snabbt som vinden.
Du var som kvicksilver.
Men sen, innan jag fattade det...-
-slutade du springa,
hit och dit och överallt...-
-och du blev stilla...
Vid tolv års ålder, hade du stillheten
och lugnet hos en vacker kvinna.
Vilka barn du skulle fått!
Vilken glädje som du skulle
fört till oss alla.
Kära barn, Gyda... du är inte borta,
för du finns alltid i mitt hjärta.
De säger att en man måste
älska sina söner mer...-
-men en man kan vara svartsjuk
på sina söner...-
-och hans dotter kan alltid vara
ljuset i hans liv.
Jag vet mycket väl
att du är med gudarna...-
-men jag skall vänta här ett tag...-
-och om du vill komma
och tala med mig...-
-så kom och tala...-
-och jag skall varsamt stryka
ditt långa vackra hår igen...-
-med min valkiga hand.
Far!
Far!
- Vad?
- Det kommer någon.
Håll stadigt! Ta årorna!
Dra in tågen!
Du måste tro mig,
jag hade ingen aning.
Jag bad henne inte komma.
Björn berättade att din mor
var sköldmön, Brynhild,-
-som vi alla hört om?
Det är sant.
Men hon dog
när jag var väldigt ung.
Och din far?
Min far var Sigurd.
Sigurd...?
Bara Sigurd?
Nej, jag menar Sigurd Fafnesbane som,
enligt sagorna, dödade draken Fafnir.
Då är din far också en hjälte.
Folk talar om honom och jag är
stolt över att han var min far.
Men jag kände honom aldrig.
Och dina föräldrar?
De var bara bönder.
Ingen är ju bara bonde.
Tro mig, prinsessa, det är exakt vad
en del är, och är lyckliga att vara.
Förlåt mig.
Minns du mig, Björn?
Minns du att vi stod framför
livets träd?
Det var inte Yggdrasil.
Det var bara ett träd.
Du har rätt.
Vi vet båda det.
Det skapar ett band mellan oss.
Jag tror inte det.
Vi har inga band.
Jag vill inte ha några band med dig.
Varför säger du inte till henne
att hon måste åka snart?
Hon kan inte stanna här.
Hon bär på mitt barn.
Hon bringar olycka och svårigheter.
Ser du inte det? Är du blind?
Jag vet att det är
svårt för dig att godta,-
-men olycka är vanligare än lycka.
Vem sa till dig att
du skulle vara lycklig?
Du har kommit till en ålder
där du måste vara vuxen-
-och vara ansvarstagande
för sådana saker.
När jag var i din ålder
hade jag många vänner.
Alla är döda.
Lyckan är varken här eller där.
Hur mycket vet du
om den här kvinnan?
Bara vad Björn berättade,
vilket inte var mycket.
Han ville inte svika sin far.
Jag visste inte om
att hon bar på hans barn.
Och du tror på det?
Ragnar tror det.
Och alla hennes historier
om Brynhild och Sigurd?
Jag antar det.
Hon är klart annorlunda än oss.
Vad skall du göra?
Jag vet inte.
Jag måste göra det som
är rätt för min son.
Å, Floki!
Jag är inte död än, Björn.
Nej, tack vare dig, Ragnar.
Säg vad du tycker om med mig.
Jag är bara glad att gudarna
var galna nog att rädda dig.
Gudarna... och Helga.
Du måste återfå din styrka.
Det är mycket att göra.
En hel flotta av båtar att byggas.
Du och jag har inget sett än.
Våra resor har bara börjat.
Det är sant!
Jag trodde jag var död,-
-och medan jag var död,
så drömde jag om andra platser.
Platserna som du och jag
skall segla till, Ragnar.
Vila.
Kom, pojke.
- Floki!
- Hej, Floki!
- Hallå, Björn.
- Floki!
Jag hoppas du vill godta vad jag
har valt och förberett för dig?
Frikostigt!
Jag förväntade mig inte
sånt besvär.
Det är inget besvär,
om det behagar dig.
För att säga sanningen, jag
trodde inte du kunde laga mat!
Jag kan inte. Min kvinna lagade,
jag köpte bara ingredienserna.
Att se er båda här, i mitt hem...
Jag ser ingen orsak varför ni båda
inte skulle komma överens.
Ni två är väldigt olika,
men båda ändå starka.
Jag har hört att liknande
arrangemang finns över hela landet.
Vilka arrangemang?
Att en jarl kan leva
med mer än en kvinna.
Faktiskt, det är inte ovanligt.
Det är till förmån för
alla, särskilt för barnen.
Av båda äktenskap, förstås.
Det är sant.
Jag vet många sådana fall.
Ja.
Är det vad du föreslår?
Om jag får, vad skulle du säga?
Jag är ledsen, men denna kvinna
bär på mitt barn.
Jag måste ta hand om henne.
Du måste godta henne.
När vi förlorade vår ofödde son,
brast mitt hjärta.
Jag hade misslyckats
och jag skall inte göra det igen.
Jag kan inte skicka iväg
denna kvinna.
Jag måste ta hand om mitt barn.
Glöm inte yxan.
Så du åker då?
Så klart jag åker.
Kommer Björn med dig?
Det är upp till Björn.
Björn, du har ett stort val att göra.
Jag beundrar din mor.
Det gör vi alla.
Men du måste stanna med din far.
Om inte, så kommer du att
ångra det i resten av ditt liv.
Kom ihåg, att din far
är Ragnar Lodbrok.
Björn.
Du måste välja.
Säg det nu.
Jag... jag väljer min far.
Det är bra.
Vad?
Mor har rest.
Undan!
Tänkte du verkligen överge mig
utan att ens säga ett ord?
Du skymfar och kränker mig.
Jag inget annat val än att
lämna dig och skiljas från dig.
Jag vill inte att du går.
Det är ödet.
Jag har ändrat mig.
Jag följer med dig.
Se efter din mor.
Kom.
Kör på.