Tip:
Highlight text to annotate it
X
(Spanska) God eftermiddag och tack så mycket.
Tack för att jag blev inbjuden till detta fantastiska TEDx-event
i Cordoba 2012.
Jag är mycket ärad över att vara här och dela en idé med er.
En idé som oturligt nog inte är min.
En idé som kläcktes för två eller tre decennier sedan
i ett litet kungadöme i Himalaya, Bhutan.
Denna idé om Brutto-National-Lycka
och strävan efter en utvecklingsfilosofi baserad på folkets lycka.
Något som var väldigt okonventionellt
när vi började.
Så, detta är idén som jag kommit för att dela med er
utifrån eventets tema: "Idéer som förändrar idéer."
Mina damer och herrar, arkitekten bakom filosofin om
Brutto-National-Lycka är ingen annan än
den fjärde kungen av Bhutan, Hans Majestät Jigme Singye Wangchuck.
Bilden ni kommer att se är den fjärde kungen,
och hans teori var att BNL är viktigare än BNP,
och att förstå vad människor
behöver för att vara lyckliga är avgörande för samhället.
Så det var med den övertygelsen
han kom på idén.
Mitt föredrag kommer huvudsakligen att fokusera
på Brutto-National-Lyckan.
Jag kommer försöka ge det en internationell touch
genom att se hur lycka
kan tillämpas i andra delar av världen,
och att omdefiniera och se vad utveckling
kan betyda och om vi kan eftersträva en ny utveckling
med en annorlunda vision och policy.
När man pratar om utveckling,
vad tänker ni på?
Ekonomi, eller hur?
Så, utveckling betyder egentligen tillväxt.
Men vad som ofta har hänt
är att tillväxt inte har eftersträvats i sitt sanna väsen.
Det har i huvudsak betytt utveckling
som associerats med ekonomisk tillväxt.
Och det är min mening och åsikt att tillväxt
inte nödvändigtvis bara betyder finansiell eller ekonomisk tillväxt -
det har andra parametrar och andra krav.
Endast materiell tillväxt återspeglar inte
den sanna naturen av tillväxt,
och det finns bevis, som pekar på att det är minimal korrelation,
eller icke-korrelation mellan ekonomiskt välstånd
och lycka eller välbefinnande hos folket.
Efter att ha eftersträvat utveckling utifrån en
rent materiell eller BNP-baserad vision,
står världen inför en mängd problem, och vilka är konsekvenserna?
Enligt min åsikt är världen på en galen jakt efter ekonomiska fördelar,
och det har skapat en serie av konflikter.
Jag tror ni håller med mig om att
hela världen är i konflikt idag.
Vi står inför konflikter eller kriser.
Sociala kriser, kulturella kriser, ekonomiska kriser, finansiella kriser.
Och mer än allt annat, den viktigaste orsaken till kriserna
som mänskligheten står inför är, som Fru Marina Silva en gång sa,
krisen inom etik och värderingar.
Det nuvarande alarmerande hastigheten
som konsumtion och produktion växer med
är inte hållbar.
Vi måste söka en lösning.
Vi måste hitta ett alternativ.
Det är lätt att säga att vi måste söka,
det är lätt att säga att vi har ett problem.
Så vilken är lösningen?
Det är frågan vi måste ställa.
För att göra det går vi tillbaka till ritbordet och frågar oss själva:
hur ska relationen mellan staten och folket se ut?
För mig, enligt min åsikt, är en stat utan sitt folk inte en stat.
Därför finns det ett talesätt som säger:
"Som jag är, så är min nation", vilket tydligt definierar
att den viktigaste delen eller faktorn
i en stat är dess folk.
Därför är det enskilda medborgare
som kollektivt definierar statens karaktär
och således folket som är viktigt.
Statens plikt?
Det borde endast vara att tjäna folket.
Så låt oss titta på:
Om folket är i centrum för utvecklingen,
och det är som det borde vara,
vad ska staten göra?
Gör staterna vad de borde göra?
Enligt min åsikt, borde statens primära ansvar
vara att sträva efter utvecklingsmål
som är betydelsefulla för folket.
Och det som betyder något för folket - enligt min åsikt och mening -
är inte bara materiell tillväxt.
Människor har andra behov.
Staten borde också skapa rätt policyer
som främjar lycka och välbefinnande.
Och lycka och välbefinnande är en universell smak
som alla individer gillar,
oavsett om du är från Latinamerika,
eller från Nordamerika,
eller från Asien.
Så de viktigaste faktorerna som påverkar en individs lycka
är bortom individens kontroll.
Därför har staten en viktig roll.
Den politik som staten väljer att föra
har ett oerhört inflytande
på hur individen kan växa eller påverka sin lycka.
Därför har staten en viktig roll
att spela.
Och det bästa sättet att göra det är genom att sätta
människor i fokus av utvecklingspolitiken.
Låt oss ta en *** på konventionella utvecklingsmål
som eftersträvas: som jag sa,
är det endera att öka BNP, eller att man pratar om att spara,
eller minska det finansiella underskottet.
De sätten eller ansatserna, är konventionella ansatser
som har eftersträvats,
och är enligt min mening endast medel för ett större mål.
Och det målet, mina damer och herrar, menar jag är Lycka.
När jag nu har sagt att lycka är det centrala temat,
eller den absolut viktigaste faktorn för individen,
och det därför är statens plikt att främja de faktorer
som främjar lyckan hos individerna,
kan vi tänka oss utvecklingsvisioner
och -policys baserade på lycka?
Är det möjligt?
Många människor skulle inte hålla med mig, utan säga att lycka
är väldigt subjektivt och relativt, och är något
som inte kan mätas eller verifieras objektivt.
Därför är det inte möjligt.
Men mina damer och herrar, erfarenheten som jag vill dela med er
är något som borde tala om för er att det är möjligt.
Låt oss titta på vad som har hänt under de få månader och år
sedan världen har blivit utsatt för en rad av problem.
Om ni kommer ihåg, och om ni håller med --
jag antar att en del av er har hört --
att den tidigare franske presidenten, Sarkozy, tillsatte vad som kallas
Sarkozy-kommissionen, eller Sarkozy-rapporten,
vilken tittade på alternativa sätt
att mäta ett lands välbefinnande.
Han tittade på lycka som en aspekt.
Det finns också privata och oberoende organisationer
som försöker mäta lyckan
i länder och försöker ranka dem,
och det nya Happy Planet Index är ett sätt att göra det.
En av de senaste är David Camerons "Lyckorapporten"
som undersöker var Storbritannien, som land, och de brittiska medborgarna
befinner sig när det gäller lycka.
Och så klart, i Bhutan
har vi haft en filosofi av Brutto-National-Lycka
under de senast fyra, fem decennierna,
och vi kände att det var vår ödmjuka plikt att försöka dela
de erfarenheter som vi har - av en så lång erfarenhet.
Därför har vi lagt fram en resolution till FN
som deklarerar lycka och välbefinnande
som en fundamental mänsklig rättighet eller mål.
Jag tror att det finns något som kallas "El club de la felicidad"
någonstans i Brasilien, vilket också är uppmuntrande.
Så mina damer och herrar, låt oss titta på om Bhutans erfarenheter
kan vara ett sätt att titta framåt
på ett alternativt utvecklings-paradigm.
Jag kommer prata om hur konceptet växte fram.
Jag kommer sedan att beröra utvecklandet av lycko-indikatorer
och sedan försöka övertyga skeptikerna
som känner att lycka är ett ämne som inte kan mätas.
Vi kommer också att titta på utförandet av BNL.
Så, mina damer och herrar, låt oss ta en minut
och följ med mig på en resa till Bhutan.
Oj, mitt ljud är borta.
Hur som helst, det här är en karta av Bhutan.
Ett mycket litet land i Himalaya.
Det ligger mellan Kina och Indien,
som ni ser, och de flesta av våra utmaningar kommer från
att vara ett litet land i Himalaya,
hopklämt mellan de två giganterna i Indien (Asien, anm).
Ni ser bilderna här bredvid.
Det är för att ge er ett fågelperspektiv av Bhutan.
Arkitekturen är väldigt intakt.
Landets fakta, 38 000 km2,
med 0,65 miljoner invånare, väldigt litet,
hälften av befolkningen i Cordoba, tror jag.
Låt oss titta på utvecklingen.
Som jag nämnde, konceptet Brutto-National-Lycka
uppfanns av en stor ledare med oöverträffad vision
och oöverträffad statsmannaskap,
och det var den fjärde Kungen av Bhutan.
Och han var en förespråkare så tidigt som 1970
när han som ung tonåring vid 17 års ålder
var tvungen att ta över styret av landet och bli kung,
när hans pappa dog en för tidig död.
Han har konsekvent arbetat enligt denna policy och satt folket
i centrum av utvecklingen.
Så mycket att till och med idag,
när vi bygger en demokratisk monarki,
har vi fortfarande kvar kravet att eftersträva lycka
som ett utvecklingsmål.
Den logiska grunden, som jag sa, är att människors behov
är mer komplexa än materiella behov.
Tillväxt av BNP leder inte nödvändigtvis till ökat välmående och lycka.
Bevisen pekar också åt det hållet.
För att ge ett målande exempel:
Om man eftersträvar utveckling endast baserad på BNP,
eller finansiell tillväxt, kommer man att tappa jämvikten.
Å andra sidan, om man bara ser till icke-materiell tillväxt,
tappas också jämvikten.
Så det vi letar efter är en balans mellan
det materiella och det icke-materiella för att uppnå lycka.
Vad är då Brutto-National-Lycka?
För oss är Brutto-National-Lycka en utvecklingsstrategi
som söker uppnå en harmonisk balans mellan
materiellt välstånd och spirituella, känslomässiga
och kulturella behov i ett samhälle,
och det baseras på övertygelsen att lycka är den ultimata önskan
hos varje medborgare, och att en av anledningarna till utveckling
är att skapa tillåtande villkor för befolkningen.
Så hur definierar vi lycka?
Eller hur har vi sett på lycka?
Vilka har varit de grundpelarna som har guidat oss
under dessa trettio till fyrtio år
av kungadömets utvecklingsprocess?
Vi har fyra pelare: man kan utveckla den socioekonomiska aspekten,
bevara och främja kulturen, bevara miljön
och så klart, ett bra styre.
Vi känner att så länge som man beaktar dessa fyra pelare
så kommer vi att kunna uppnå BNL i alla våra olika strävanden.
Vad har vi gjort för att operationalisera detta koncept?
Vi har ett system för 5-årsplanering,
och det är det centrala planeringsorganet
som framförallt ansvarar för att utveckla planer.
Så därför har vi nu vad vi kallar
Brutto-National-Lycko-Kommissionen,
som upprätthåller BNL och får det att genomsyra våra utvecklingspolicyer.
Vi har också tagit fram indikatorer som hjälper oss att mäta BNL.
Så vad är BNL-indexet?
Det är en sammanvägd siffra som mäter
Bhutans framsteg i lycka.
Det består av 9 områden, 33 indikatorer och 124 variabler.
Ursäkta mig, jag går på fort för jag börjar få ont om tid.
Så vilka är de 9 områdena?
Vi har konventionella sätt att mäta
landets framsteg,
och det är de som är markerade i rött.
Detta är de konventionella ansatserna,
och så har vi de icke-konventionella sätten som är de följande:
psykologiskt välbefinnande, tidsanvändning, samhällets vitalitet,
och, så klart, kulturell mångfald och motståndskraft.
Så vi har 9 områden inom vilka vi har
83 indikatorer och 124 variabler.
Vi gör en undersökning vartannat år
för att fastställa var vi är på väg, och baserat på undersökningen
åtgärdar vi våra policyer för att förändra inom områden
där vi anser att vi lyckas mindre bra.
För att ge ett exempel på hur vi använder indikatorerna.
Till exempel psykologiskt välbefinnande,
utbildning och samhällets vitalitet... I undersökningsresultaten står det
att de har gått ner, vad gör vi då
för slags statspolicy, statsingripanden?
Vi måste designa och använda policyer och mått
som hjälper till att höja det psykologiska välbefinnandet.
På samma sätt gör vi ingripanden inom utbildning
så att vi förbättrar utbildningsområdet.
Sedan har vi ingripanden inom området "samhällets vitalitet"
som är beslut om statspolicyer som måste designas och främjas.
En fallstudie är utbildningssektorn.
När vi tittade på utbildningssektorn
utan BNL-glasögon,
med ett konventionellt synsätt, var det perfekt.
Vi hade ett utbildningssystem som fungerade väldigt bra,
tillväxten i antalet antagna var 120%, och så vidare.
Men när vi tittade på den genom BNL-glasögonen så förstod vi,
"Vänta, titta, det går inte så bra."
Så det är så BNL-indexet hjälper oss att ha en mer heltäckande ansats
och tillåter regeringen att göra ingripanden i policyer.
Vi har också vad vi kallar ett BNL-kontrollverktyg,
och jag vet inte om något annat land har den här sortens kontrollverktyg,
där varje större policybeslut som fattas i landet
inom något utvecklingsingripande,
utsätts för detta kontrollverktyg.
Så länge som policykontrollen klarar tröskelvärdet,
kan policyn verkställas.
Medan om policyn inte klarar det lägsta kravet
så blir policyn avslagen och skickas tillbaka till det organ
som föreslog policyn, med rekommendationer
att göra de nödvändiga förändringar som kommer skapa eller främja
lycka i landet.
Så för att sammanfatta, mina damer och herrar.
Jag ligger inte så illa till med tiden trots allt, som jag trodde.
Lycka, som jag sa, är ett en universell mänsklig strävan,
och, därmed, är det min tro att den måste eftersträvas
som en policy för statsutveckling,
istället för att bara titta på den galna ekonomiska kapplöpningen
efter materiellt välstånd.
Och för att kunna göra det, och tillämpa det vi har gjort i Bhutan -
då det gäller att sträva efter BNL - måste vi titta på andra kontexter
beroende på de ursprungliga kulturella och religiösa förutsättningar som finns,
och fråga oss själva: vad innebär det att vara ett lyckligt samhälle,
eller vilka är parametrarna som definierar lycka för er?
I Bhutan, som jag sagt, har vi tittat på de 4 pelarna,
de 9 områdena och till sist de 83 indikatorerna
som är grundläggande för lycka i samhället i Bhutan.
Så för att kunna tillämpa det internationellt, eller kopiera det
i andra delar av världen, måste de stater som önskar göra det
titta på sig själva och se
vilka parametrarna är som definierar lycka.
(Applåder)
Hur många av er är lyckliga i dag?
(Skatt)
Jag tror att 90% av er är lyckliga, eftersom ni är
de 100 tursamma lotterivinnarna, eller hur? (Skratt)
Lycka till. Tack så mycket.
Muchas gracias.
(Applåder)