Tip:
Highlight text to annotate it
X
Hej! Jag heter Helmut Mebert.
Jag har spelat violin i 40 år med Berlinerfilharmonikerna
och jag är glad att kunna få ge lite hjälp och tips här idag.
Det handlar om Beethovens nionde adagio.
Blåsinstrumenten spelar huvudtemat samtidigt.
Adagio betyder lugn och
blåsinstrumenten spelar temat med internaliserat och metodiskt lugn.
Vi måste behålla samma lugna princip,
även om vi, som bara gör ornamentiken som omger detta huvudtema,
spelar en passage som består av ganska korta notvärden.
När vi gör det måste vi undvika
att skapa en känsla av oro,
febril aktivitet eller framför allt stråkbyten, strängkorsningar,
allt måste förbli mjukt. 0:01:15.400,0:01:17.9200:01:17.920,0:01:22.680 För att hitta rätt piano dolce-nivå,
inte för lågt.
men ändå dolce-ljuvt,
föreslår jag att du för att hitta rätt taktik
bara gör ett stråkdrag i en frisk forte
♪ (spelar)
Ta sedan bort trycket från stråken,
dra ner på stråkhastigheten.
Nu har strängen två vibrationer och tonen är livskraftig.
Det är precis så det börjar.
Den eleganta tonen i början,
stråken på strängen
♪ (spelar)
inte från luften,
♪ (spelar)
utan istället på strängen och bara tvärsöver.
Så från stället där du samlat dig,
den akustiska tonen som är mycket bra att öva på,
sätter vi igång.
♪ (spelar)
Nu har vi redan upptäckt två saker,
från första till andra takten,
att strängbytet måste vara nästan ohörbart,
som om det var legato. I vilket fall som helst får följande inte hända:
♪ (spelar)
Det skulle gå emot karaktären helt.
Därför ska det vara smidigt. 0:02:37.000,0:02:40.2800:02:40.280,0:02:41.760 Nu kommer något intressant,
en mycket liten harmonisk vändning från C till ciss.
Det kan vara lite ... Nu överdriver jag ...
♪ (spelar)
Det är naturligtvis för mycket.
Men kanske är det enklast att förklara bara genom att belysa något
så att det blir intressant.
Som det här.
♪ (spelar)
Det räcker absolut ...
och den här fallande linjen är genast avslappnad.
♪ (spelar)
Linjen börjar gå upp igen,
här skulle jag glida med det första fingret från E till F i det andra läget
och sedan stanna där tills vidare.
♪ (spelar)
Den här stigande linjen,
innan den slappnar av igen,
leder till något intressant
♪ (spelar)
och nu kommer en takt där ledstämman faktiskt låter så här
♪ (spelar)
och den omges också av lite ornamentik.
♪ (spelar)
För att illustrera detta är det bäst om vi
inte betonar det överdrivet, utan bara belyser det,
om vi går in på det lite och går vidare till andra
♪ (spelar)
och återigen till tredje.
♪ (spelar)
Så när vi kommer hit
♪ (spelar)
bör det vara så här och inte mer.
Allt detta går över i ett diminuendo med dessa sammanbindningar.
Här är det väldigt fördelaktigt om vi 0:04:18.800,0:04:23.4000:04:23.400,0:04:27.800 tillåter oss själva att vara generösare med stråken, precis som i crescendot,
så en kort stråkrörelse i diminuendot.
Om det går bör du nå den övre halvan eller spetsen av stråken.
Fördelen för oss är
♪ (spelar)
att den här sista fristående sextondelen inte har någon funktion,
det är slutet på diminuendot.
Och fördelen här är att vi
får gott om utrymme för det kommande crescendot.
♪ (spelar)
Nu har vi gjort de här intressanta klarläggandena.
Vi går nu vidare till en vanlig del där vi kan ta det lugnt,
en helt vanlig B-dur. 0:05:03.720,0:05:06.9200:05:06.920,0:05:10.000 Så är vi tillbaka till det stillsamma.
Jag ska återigen försöka visa det i ett sammanhang
♪ (spelar)
Det är första frasen.
Här kommer ett annat tips för att öva rent allmänt.
Det är ju trots allt många noter och bara en stråke.
Man säger ofta att snabba passager ska övas långsamt.
Men jag tycker ändå att även långsamma passager ska övas långsamt.
Anledningen är att när vi övar anstränger vi oss
♪ (spelar)
att använda stråken så lite som möjligt.
Och när vi sedan spelar med tempo blir det lite lättare
eftersom allt blir mer ledigt.
♪ (spelar)
Musiken får en ledig smidighet och den stillhet som behövs.
Nu fortsätter vi med andra delen med en kort övergång.
♪ (spelar)
Här kan vi också betona den här passagen lite
♪ (spelar)
men sedan snabbt slappna av igen.
♪ (spelar)
Så här,
♪ (spelar)
Och se till
att inte överdriva de här små uttrycksfulla tecknen.
Det skulle definitivt bli fel och dödstråkigt om allt spelades så här
♪ (spelar)
Det låter som en etyd.
Vad jag menar är
att när man ska spela vissa harmoniska vändningar måste man också visa något.
Efter den här takten kommer plötsligt något helt annat.
Okej, vi fortsätter
♪ (spelar)
plötsligt kommer de här tredubbla ligaturerna.
Här ändras karaktären lite grann.
På något sätt.
Man vet inte vilken riktning harmonin ska ta.
♪ (spelar)
Det betyder att du kan visa detta engagemang men inte genast
♪ (spelar)
utan snarare
♪ (spelar)
och nu kan man dra tillbaka lite grann.
♪ (spelar)
Du kan också fånga uppmärksamheten genom att dra tillbaka något.
Okej, en gång till härifrån
♪ (spelar)
CRESCENDO
♪ (spelar)
och slappna av.
♪ (spelar)
Här blir det lugnare i diminuendot.
Det finns två sätt att skapa ett diminuendo på.
Jag kan låta stråken gå långsammare,
vilket är ett forte diminuendo till exempel.
♪ (spelar)
Å andra sidan kan jag behålla stråkhastigheten,
spela med mindre emfas och fortsätta.
Så forte diminuendo skulle då bli
♪ (spelar)
och sedan en gång till.
♪ (spelar)
Fördelen med detta är
att avslappningen blir mer effektiv, det är som en utandning.
Min tanke är att den här typen av diminuendo passar här om vi spelar
♪ (spelar)
Då kan ljudet klinga ut obehindrat. 0:09:07.760,0:09:10.0800:09:10.080,0:09:12.200 Det som kommer nu är
en större båge,
mycket legato över strängarna,
det behöver lugnet.
Även om triolerna går ganska snabbt
måste det vara som att spela över ett gummiband.
♪ (spelar)
Jag ska försöka en gång till.
♪ (spelar)
Nu kommer tonhöjningarna,
lägg absolut inte på något tryck vid tonhöjningarna.
♪ (spelar)
Man kan också åstadkomma en tonhöjning
genom att börja med ökat tempo,
när vi kommer hit.
♪ (spelar)
Bara så här.
♪ (spelar)
Det ger ett mycket lätt uttryck.
Och så börjar vi om här
♪ (spelar)
återigen med det här vackra diminiuendot.
Det fortsätter med
♪ (spelar)
och nu kommer crescendot över två takter.
Många gånger gör vi misstaget att komma in för tidigt.
Crescendo betyder att man börjar tyst och att det sedan blir högre,
men inte för högt.
Vi sparar crescendot till sist.
Ni får ursäkta.
♪ (spelar)
Och nu kommer lite agogisk emfas.
♪ (spelar)
Nu handlar det om strängbyten.
Detta
♪ (spelar)
I början sa vi att det inte får låta kantigt,
trots vissa saker som vi vill visa
måste allt bibehållas i en mycket mjuk inramning.
Med strängkorsningar eller strängbyten gör vi ofta
misstaget att ha för stor amplitud, som jag brukar kalla det.
Så du spelar
♪ (spelar)
Det är inte nödvändigt.
Om du börjar med dubbelgrepp
♪ (spelar)
är en låg amplitud tillräcklig.
♪ (spelar)
Det är absolut tillräckligt.
Det gör också att det blir mjukare.
♪ (spelar)
är mycket bättre än
♪ (spelar)
Det går återigen emot musikens karaktär.
Bra. Härifrån mot slutet,
♪ (spelar)
och precis här, eftersom vi delar det här långa stråkdraget,
måste du vara försiktig igen
så att det inte blir några tonhöjningar i samband med stråkändringen. 0:12:01.880,0:12:03.0000:12:03.000,0:12:03.920 Absolut inte
♪ (spelar)
Helt fel.
Det är ändå ett diminuendo,
vilket betyder att den första tonen måste spelas tystare än den förra,
som om det vore legato.
♪ (spelar)
Så här,
♪ (spelar)
Okej. Jag hoppas
att mina råd har varit till nytta och att ni har kul när ni övar.