Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättare:HoPPsan
Lumos maxima
Lumos maxima
HARRY POTTER OCH FÅNGEN FRÅN AZKABAN
Harry, Harry, Harry!
Öppna dörren!
- Farbror Vernon, jag skulle behöva din
underskrift på det här pappret.
- Vad är det för något?
- Inget, bara skolsaker.
- Kanske senare, om du uppför dig.
- Det gör jag om hon gör det.
- Är du är fortfarande här?
- Ja!
Säg inte "ja" med det otacksamma tonfallet.
Det var snällt av min bror att låta dig bo här.
Han skulle ha åkt raka vägen till
ett barnhem om han dumpats på min tröskel.
Är detta mitt lilla brorsbarn?
- Bär upp hennes väska, skynda dig!
- Okej!
Slicka mammas tallrik nu.
Duktig pojke.
- Kan jag fresta dig, Marge?
- Bara en liten. Maten var utsökt, Petunia.
Lite till!
Han ger mig alltid så lite.
Så ska det vara.
Vill du ha lite konjak?
Vad flinar du åt?
- Vart skickade ni pojken, Vernon?
- Till Sankt Brutus. Det är en
förstklassig institution hopplösa fall.
- Använder de käppen till
bestraffning på Sankt Brutus, pojk?
- Ja, jag blivit slagen flera gånger.
- Utmärkt.
Jag vill inte höra en *** nonsens om att man
inte ska straffa människor som förtjänar det.
Att han har blivit så här ska du
inte känna dig skyldig till.
Det beror på det dåliga blodet.
- Vad var det pojkens far gjorde?
- Han gjorde inget, han var arbetslös.
Han var säkert alkoholist också.
- Det är inte sant.
- Vad sa du?
- Min pappa var inte alkoholist.
Det är igen fara.
Jag har ett mycket fast grepp.
Jag tror att det är dags
för dig att gå och lägga dig.
Tyst, Vernon. Städa upp det här.
Det har inget med fadern
att göra det beror på modern, -
- man kan se det på hundar.
Om det är något fel på honan blir
det också något fel på valpen.
Håll tyst!
Lyssna på mig nu...
Vernon, Vernon...gör något!
Sluta.
Jag har dig, jag har dig.
- Våga inte.
- Ursäkta.
- Få tillbaka henne!
Få tillbaka henne nu!
- Nej! Hon fick vad hon förtjänade.
- Håll dig bort från mig.
- Du får inte trolla utanför skolan.
- Inte? Ska vi slå vad?
- De kommer inte att låta dig återvända nu.
- Du har ingenstans att gå.
- Det gör inget. Allt är bättre än här.
Välkommen ombord på nattbussen.
Nödhjälpstransport för vilsekomna
häxor eller trollkarlar.
Mitt namn är Stan Shunpike
Och jag är er konduktör ikväll.
- Vad gör du där nere?
- Jag trillade.
- Varför trillade du?
- Det var inte meningen.
- Hoppa på.
Eller ska vi titta på när gräset växer.
- Vad tittar du på?
- Inget.
- Kom nu då, hoppa in!
- Jag tar den här och du går in.
- Fortsätt gå.
- Kör!
- Kör nu Ernie!
Det kommer att bli en skumpig tur.
- Vad sa du att du hette?
- Det sa jag inte.
- Vart ska du?
- Till Diagongränden, det ligger i London.
- Hörde du det?
Diagongränden, det ligger i London.
- Diagongränden?
- Vad händer om någon mugglare ser oss?
- Mugglare? De ser väl inget.
De vet inte vad de ska titta efter.
De ser aldrig någonting.
Det är en gammal tant därframme.
10, 9, 8 -
- 7, 6, 5 -
- 4, 3, 3 och en halv, 2 -
- 1 och tre fjärdedelar -
- Kör!
- Vem är det? Den där mannen.
- Vem det är? Det är Sirius Black.
- Säg inte att du inte hört talas om Sirius Black.
Han är en mördare.
- Han blev inlåst i Azkaban.
- Hur lyckades han fly?
- Det är frågan.
- Han är den förste som gjort det.
- Han var anhängare till Du-vet-vem.
- Du har väl hört om honom?
- Ja.
- Honom har jag hört om.
Vi har ett problem där framme.
Det kommer närmare.
Den högra stannar bussen!
Akta huvudet.
Grabbar, det här gör rädslan större.
Ja, ja, nästan där, nästan där.
Diagongränden
Nästa stopp: Nocturne Gränden.
Mr Potter. Äntligen.
- Dags att åka.
- Ja, kör iväg.
Rum 11.
Hedwig!
Det är en klok fågel du har, mr Potter.
Hon anlände fem minuter före dig.
Som trolldomsminister är det min,
skyldighet att informera er mr Potter -
- att er farbrors syster tidigare ikväll,
hittades söder om Sheffield.
Departementet för upphävande
av oöverlagd magi har trollat tillbaka henne -
- kontrollerat att hon
fungerar och raderat hennes minne.
Hon kommer inte att ha något minne av händelsen.
Så var det med den
saken ingen skada skedd.
- Te?
- Nej, tack.
- Minister?
- Ja.
- Jag förstår inte.
- Förstår?
- Jag bröt mot lagen. Minderåriga
trollkarlar får inte använda magi hemma.
- Snälla Harry, ministeriet skickar inte folk
till Azkaban för att de blåst upp sina fastrar.
- Å andra sidan att bara åka iväg sådär
var med tanke på omständigheterna -
- väldigt oansvarigt.
- Vilka omständigheter?
- Vi har en mördare lös.
- Sirius Black menar du?
Men vad har han med mig att göra?
- Ingenting, såklart.
Du är i säkerhet och
det är det enda som betyder något.
Imorgon åker du tillbaka till Hogwarts.
Det här är dina nya skolböcker.
Jag tog mig friheten
att få dem hitskickade.
Tom visar dig till ditt rum.
Hedwig!
Under tiden du är här vore det bäst om du inte -
- vandrade iväg.
Monsterboken
Städning!
Jag kommer tillbaka senare.
- Jag varnar dig, Hermione!
- Ta bort det hemska djuret från Scabbers
annars ska jag förvandla det till en tekopp.
- Det är en katt, Ron.
Vad hade du väntat dig?
- Det ligger i hans natur.
- En katt, är det vad de sa till dig?
- Det ser mer ut som
en gris med hår om du frågar mig.
- Och det ska komma från dig
med din gamla illaluktande skoborste.
- Bem Crookshanks! Strunta i dem, pojken.
- Harry!
- Egypten! Hur är det där?
- Jättebra! *** gamla saker som mumier och
folkstammar, till och med Scabbers hade roligt.
- Visste du att egyptierna brukade föda upp katter?
- Ja, och så var de inte kloka.
- Du visar väl inte den där bilden igen?
- Jag har inte visat den för någon.
- Inte en själ. Bara städerskan, kocken och några till.
- Mrs Weasley, trevligt att träffas.
- Trevligt att träffa dig med.
- Har du allt du behöver?
- Ja.
- Alla böcker?
- Ja, allt är där uppe.
- Alla kläder?
- Allt finns där.
- Duktig pojke.
- Tack!
- Harry Potter!
- Mr Weasley!
- Kan vi prata lite!
- Javisst.
- Manny!
- Godmorgon, mr Weasley
- Ser du fram emot att börja skolan igen?
- Ja, det ska bli underbart.
Det finns de inom ministeriet som
starkt motsätter sig det jag ska berätta för dig.
Men jag tror att du behöver veta fakta.
Du är i fara.
Stor fara.
- Har det här med Sirius Black att göra?
- Vad vet du om Sirius Black?
- Bara att han har flytt från Azkaban.
- Vet du varför?
- För 13 år sedan när du stoppade...
- ...Voldemort?
- Säg inte hans namn.
- Förlåt.
När du stoppade Du-vet-vem.
Förlorade Black allt.
Men än i dag är han en trogen tjänare.
Och för honom är du den
ende som står i vägen för -
- att Du-vet-vem ska återvända till makten.
Det är därför han har flytt från Azkaban.
För att hitta dig.
- Och döda mig.
- Jag vill att du lovar mig att vad
du än hör så letar du inte efter Black.
- Varför skulle jag vilja
söka upp någon som vill döda mig?
- Ron! Ron!
För guds skull tappa honom inte.
- Jag menade inte att blåsa upp henne,
jag tappade kontrollen.
- Perfekt!
- Det var inte roligt.
Harry ska vara glad att han inte blev reglerad.
- Jag tror jag ska vara
glad att jag inte blev arresterad.
- Jag tycker fortfarande att det var perfekt.
- Kom, det är fullt överallt.
- Undrar vem det är?
- Professor R. J. Lupin.
- Vet du allt?
Hur kommer det sig att hon vet allt?
- Det står på väskan.
- Tror ni att han sover?
- Det verkar så.
Varför undrar du?
- Jag måste berätta något.
Låt mig se om jag förstått allt -
- Sirius Black har rymt
från Azkaban för att jaga dig?
- Ja.
- Men de kommer väl att fånga honom, -
- alla letar ju efter honom!?
- Visst! Det är bara det att ingen
någonsin har lyckats rymma från Azkaban tidigare -
- och han är en farlig mördare.
- Tack, Ron!
- Varför stannar vi?
Vi kan inte vara framme redan.
- Vad händer?
- Jag vet inte, tåget har kanske gått sönder.
Aj, det var min fot.
Det är något som rör sig där ute.
Harry, något händer.
Vad är det som händer?
Harry!
Harry!
- Harry, är du okej?
- Tack!
Här! Ät detta, det hjälper.
Det är ingen fara.
Det är choklad.
- Vad var det för något?
- Det var en Dementor.
En av vakterna vid Azkaban.
De sökte igenom tåget efter Sirius Black.
Om ni ursäktar mig så
ska jag prata lite med lokföraren.
Ät, så känner du dig bättre.
- Vad hände med mig?
- Plötsligt svimmade du.
Vi trodde att du fick något slags anfall.
- Ni då? Svimmade ni?
- Nej. Men det känns konstigt.
Som om jag aldrig ska bli glad igen.
- Någon skrek. En kvinna.
- Det var ingen som skrek.
Välkomna, välkomna till ett nytt år på Hogwarts!
Jag skulle vilja säga några ord innan vi blir alltför
upptagna av vår utomordentliga festmåltid.
Först vill jag välkomna Professor R. J. Lupin,
som ska undervisa er försvar mot svartkonster.
Lycka till professorn!
Det var därför han gav dig chokladen, Harry.
Potter, Potter!
Är det sant att du svimmade?
Svimmade du verkligen?
- Håll tyst, Malfoy.
- Hur fick han reda på det?
Glöm det.
Läraren som undervisat
om magiska djur i många år -
- har bestämt sig för att dra sig tillbaka
för att vårda sina kvarvarande lemmar.
Jag är glad att få presentera er nya lärare,
som inte är någon mindre än vår egen -
Rubeus Hagrid!
Tillsist vill jag på begäran
från Trolldomsministeriet nämna en sak.
Hogwarts kommer tills annat meddelas
vara värd för Dementorerna från Azkaban.
Tills dess att man får fast Sirius Black -
- kommer det att finnas
Dementorer vid ingångarna till området.
Trots att jag blivit övertygad om att deras närvaro
inte kommer störa vårt dagliga arbete -
- vill jag ändå be er att vara försiktiga.
Dementorer är inga kloka varelser.
De skiljer inte på den de jagar
och den som råkar komma i deras väg.
Därför varnar jag er alla,
ge dem ingen anledning att skada er.
Det ligger inte i en Dementors
natur att vara förlåtande.
Men glädje kan man
finna även i de mörkaste tider.
Om man bara kommer i håg att tända ljuset.
Fortuna major!
- Lyssna! Hon släpper inte in mig.
- Fortuna Major!
- Nej, nej, vänta. Titta här!
- Otroligt, med bara min röst.
- Fortuna Major!
- Ja, det är rätt. Gå in.
- Tack så mycket.
Hon kan inte ens sjunga.
- Bra gjort! Det är en apa!
- Vad är det där?
- Gör inte den där igen.
- Neville, testa en elefant.
- Din tur?
- Okej.
- Testa inte en av dem.
Välkomna mina barn.
I detta rum ska ni upptäcka
den ädla läran om spådomskonst.
I detta rum ska ni få se.
Jag är professor Trelawney och
tillsammans ska vi kasta oss in i framtiden.
Denna terminen ska vi koncentrera oss
på Tesimenti, konsten att läsa i teblad.
Ta koppen från den person som sitter mittemot.
Ni kommer få se att sanningen ligger
gömd precis som meningen i en bok -
- som väntar på att bli läst.
Först måste ni öppna era sinnen.
Skåda bortom...
- Vad är det här för skräp?
- Var kom du ifrån?
- Jag har varit här hela tiden.
- Du, mår din mormor bra?
- Det tror jag.
- Jag skulle inte vara så säker på det.
Ge mig koppen.
Utvidga era sinnen.
Din tid går fort
Är du bortom räddning?
Det tror jag att du är.
- Visst.
- Titta i koppen och berätta vad du ser.
Harry har något slags skevt kors -
- det betyder att du kommer
att möta prövningar och lidanden -
- och det där kan vara en sol,
det betyder lycka.
Du kommer att lida men vara glad för det.
- Ge mig koppen.
Min vän.
Du har Grymmen.
Grymmen?
- Flin?
- Vad är ett Flin?
- Inte ett flin, din idiot.
Grymmen.
Den jättelika spökhunden är
bland de värsta varslen.
Ett varsel...
...om död.
- Du tror väl inte att den där
Grymmen har något med Sirius Black att göra?
- Ska jag vara ärlig Ron så tycker
jag spådomskonst är ett ganska flummigt ämne.
- Läran om uråldriga runor är
ett fascinerande ämne.
- Uråldriga runor?
Hur många ämnen studerar du egentligen?
- Några stycken.
- Detta är inte möjligt.
Uråldriga runor är samtidigt som spådomskonst
Då måste du vara på två lektioner samtidigt.
- Var inte dum, hur skulle någon
kunna vara på två lektioner samtidigt?
-"Låt era sinnen utvidga sig".
- "Använd ert inre öga för att skåda framtiden".
- Skynda er nu!
- Kom närmare.
- Inget prat nu om jag får be.
Jag har en riktig överraskning för er idag.
Följ mig.
Var tysta nu och ställ er därborta.
Slå upp era böcker på sidan 49.
- Hur ska det gå till?
- Ni smeker ryggen på dem så klart.
- Var inte en sån fegis, Longbottom.
- Jag är okej.
- Jag tycker de är roliga.
- Ja, jätteroliga, riktigt vitsiga.
- Den här skolan håller på att gå åt pipan.
Vänta bara tills min pappa får -
- höra att Dumbledore ska ha den
där grobianen som lärare.
Håll klaffen!
Dementor, Dementor!
- Strunta i dem.
- Är han inte vacker?
Säg hej till Vingfåle.
Hagrid!
Vad är det där för något?
- Detta är en Hippogriff.
Det första ni måste veta om
Hippogriffer är att de är stolta varelser.
De blir lätt förolämpade.
Vad ni gör så förnärma aldrig någon av dem.
Det kan mycket väl vara det sista ni gör.
Vem vill komma och säga hej?
Mycket bra Harry!
Mycket bra!
Kom nu.
Du måste låta honom ta det första steget.
Det är bara artigt.
Gå fram och buga sedan väntar
du och ser om han bugar för dig.
Om han gör det, kan du klappa honom.
Om inte...det kan vi ta senare.
Buga nu, djupt.
Backa undan Harry, backa undan nu!
Var stilla!
Bra gjort, Harry!
Här har du din belöning.
Du kan gå fram och klappa honom nu.
Kom igen, var inte blyg.
Långsamt.
Långsamt, långsamt.
Inte så snabbt.
Långsammare!
Långsammare.
Lugnt och försiktigt.
Låt honom komma till dig.
Försiktigt.
Ja!
Bra gjort, Harry!
Jag tror att han låter dig rida.
- Vad?
- Hoppa upp.
- Hagrid!
- Hoppas du gillar det.
Dra inte ut några fjädrar,
för det gillar han inte.
Bra gjort, Harry!
Bra gjort Vingfåle.
Men snälla!
Duktigt!
- Hur tycker du att jag klarar mig?
- Utmärkt, Professorn.
Du är säkert inte det minsta farlig, eller hur?
Malfoy...nej!
Iväg med dig!
Han har dödat mig!
Lugna ner dig, det är bara en skråma.
Hagrid! Han måste till sjukhuset.
Jag är lärare. Jag gör det.
Det här kommer du att ångra!
*** för idag!
Du och din dumma kyckling!
- Gör det mycket ont?
- Det kommer och går.
Jag hade tur. Några minuter till
och jag kunde förlorat armen.
Lyssna på honom, han brer verkligen på.
- Hagrid fick i alla fall inte sparken.
- Nej, men jag har hört att Dracos far är vansinnig.
Vi har inte sett slutet på detta än.
Han har blivit sedd!
Man har sett honom!
- Vem?
- Sirius Black!
- Inte långt härifrån.
- Ni tror väl inte att han kommer till Hogwarts.
Tror ni?
- Det finns dementorer vid alla ingångar.
- Han har redan smitit förbi dem en gång, -
- vad säger att han inte kan göra det igen?
- Det är sant. Black kan vara var som helst.
- De letar efter en nål i en höstack.
Visst är det spännande?
Vill någon gissa vad som finns därinne?
- Det är en boggart.
- Mycket bra, Tuner
- Kan någon berätta hur en boggart ser ut?
- Ingen vet. Den har en multi-form.
- När kom hon hit?
- Den kan anta vilken skepnad som helst och förvandla
sig till det som den tror skrämmer oss mest.
- Det är det som gör dem så...
- ...så skrämmande.
Som tur är finns det en enkel
besvärjelse som driver en boggart på flykt.
- Låt oss öva på den,
utan trollstavar är ni snälla.
- Säg efter mig.
- Riddikulus!
- Mycket bra!
Lite högre och tydligare.
- Lyssna nu.
- Riddikulus.
- Den här klassen är löjlig.
- Mycket bra!
Detta var tyvärr den lätta delen.
Enbart ordet räcker inte, förstår ni.
Det som verkligen gör *** på en boggart är skratt.
Ni måste få den att anta
en form som ni tycker är riktigt rolig.
Jag ska förklara..
Kan du hjälpa mig, Neville?
Kom nu, var inte blyg.
- Vad skrämmer dig mest?
- Professor Snape.
- Vad sa du?
- Professor Snape.
- Professor Snape, han skrämmer alla.
- Jag har förstått att du bor med din mormor.
- Ja, men jag vill inte att boggarten
ska förvandla sig till henne heller.
- Nej, det gör den inte. Jag vill att du ska
föreställa dig hennes kläder i ditt huvud.
- Hon har en röd handväska.
- Du behöver inte berätta.
Så länge du ser det kommer vi också att få se.
När jag öppnar
garderoben vill jag att du gör så här:
Föreställ dig Professor Snape
i din mormors kläder.
Kan du göra det?
Redo med trollstaven?
1, 2, 3.
Tänk, tänk.
- Riddikulus!
Bra gjort, Neville.
Ställ er på en rad.
Ställer er i kö.
Jag vill att alla ska
föreställa sig det ni är mest rädda för.
Och förvandla det till något roligt.
Nästa, Ron!
Koncentrera dig, var beredd.
Använd trollstaven när du är redo.
- Riddikulus.
Det var väldigt roligt.
Nästa.
Håll armen stadig.
- Riddikulus.
Underbart...
Nästa.
Nej.
- Riddikulus.
Det var allt för idag.
Samla ihop era böcker och gå tillbaka
till klassrummet så avslutar vi lektionen där.
Vi ska inte ha det för roligt.
Komihåg att de här besöken till
Hogsmede är ett privilegium.
Uppför ni er inte kommer privilegiet att dras in.
Är inte permissionslappen underskriven
får man inte besöka byn. Så är reglerna.
Alla som har tillåtelse följer med mig,
ni andra stannar här.
- Jag tänkte att om du skriver på lappen så kunde jag gå.
- En förälder eller förmyndare måste skriva på.
Jag är varken eller så det går inte.
- Jag är ledsen, Potter.
Det är allt jag har att säga.
- Glöm det. Vi ses senare.
- Professor, kan jag fråga en sak?
- Vill du veta varför jag hindrade
dig från att möta boggarten?
Jag trodde den
skulle ta Lord Voldemorts skepnad.
- Jag tänkte på Voldemort först -
- men sedan kom jag ihåg
kvällen på tåget, med Dementorn.
- Jag är imponerad.
Jag föreslår att det du
är mest rädd för är rädslan själv.
Innan jag svimmade hörde jag något,
en kvinna som skrek.
- En Dementor tvingar oss att
åter minnas våra hemskaste minnen.
Ur vår smärta kommer deras makt.
- Jag tror att det var min mor.
Natten hon blev mördad.
- Första gången jag såg dig
kände jag igen dig direkt.
Inte på ditt ärr utan på dina ögon.
De är din mors, Lilys.
Ja, jag kände henne.
Hon fanns där
för mig när ingen annan gjorde det.
Hon var inte bara en ovanligt begåvad häxa,
hon var också en omtänksam kvinna.
- Hon kunde se skönheten i en annan människa -
- och hon såg den även när
den personen inte såg det själv.
Din far, James han... -
- ...han hade en speciell talang för problem.
En talang han förde vidare till dig.
Du är mer lik dem än du är medveten om.
Ju äldre du blir desto
mer kommer du att inse hur mycket.
- Zonkos skämtartiklar är en
bra affär men inget slår Godisbaronen.
- Du måste försöka besöka Spökande stugan,
det är en av de mest hemsökta byggnaderna i England.
- Jag vet.
- Vad är det som händer?
- Det är säkert Neville som glömt lösenordet.
- Hallå!
- Där är du.
Släpp fram mig, ursäkta mig, jag är prefekt.
Gå iväg, ingen får gå in här
förrän rummen är genomsökta.
Den feta damen är borta.
Det har hon förtjänat,
hon var en hemsk sångerska.
Det är inte roligt, Ron.
Håll er lugna, gå till era uppehållsrum.
Tysta! Rektorn är här.
- Ur vägen!
- Ni hörde, flytta på er.
Herr Filch, samla ihop spökena.
Säga att de ska leta efter den
Tjocka Damen i alla målningar på slottet.
Det behövs inga spöken, Tjocka Damen är där.
Se er för, inte så fort!
Lyssna, jag är prefekt.
Vem gjorde detta?
Han hade djävulens ögon.
Och en själ så stor som hans namn.
De är han...han som alla pratar om.
Han är här, någonstans i slottet,
Sirius Black!
Säkra slottet, Herr Filch.
Ni andra går till den stora salen.
Jag har sökt igenom Astronomitornet
och Uggleboet men det finns inget där.
- Tack!
- Tredjevåningen är också genomsökt.
- Utmärkt.
- Jag har sökt igenom fängelsehålorna
men hittade inga spår av Black där, -
- inte någon annastans i slottet heller.
- Jag väntade mig inte att
han skulle hålla sig kvar.
- Det är en anmärkningsvärd bedrift, tycker du inte?
- Att ta sig in på Hogwarts helt ensam och osedd.
- Det är ganska otroligt, ja.
- Har du någon teori om hur han kom in?
- Många, den ena mer osannolik än den andra.
- Kommer ni att jag innan terminsstarten,
där jag uttrycket farhågor för en Professor?
- Inte en enda Professor i detta slott
skulle hjälpa Sirius Black att komma in.
- Nu är jag övertygad om att slottet är
säkert och jag är villig att skicka -
- tillbaka studenterna till deras rum.
- Hur blir det med Potter, ska han varnas?
- Kanske, men nu låter vi honom sova.
För i drömmarna är vi i vår egen värld.
Vi kan simma i de djupaste vatten -
- eller flyga över de högsta molnen.
Slå upp sidan 394.
- Ursäkta mig, men var är professor Lupin?
- Det är inget du behöver bry dig om, eller hur!?
Jag kan säga att Professorn kan inte undervisa just nu.
Slå upp sidan 394.
Varulvar?
Men professorn, vi har precis börjat
med rödhuvor och hinkypunkar.
Vi skulle inte börjat med
detta förrän om flera veckor.
- Tystnad!
- När kom hon?
Såg du henne komma in?
Vem kan upplysa mig om skillnaden
mellan en animagus och en varulv?
Ingen?
Jag är besviken.
Professorn, en animagus är en trollkarl
som väljer att förvandla sig till ett djur -
- en varulv har inget val.
När han vid fullmåne förvandlas
minns han inte längre vem han är.
Han dödar sin bästa vän
om han kommer i hans väg.
Varulven lyssnar bara på
läten från sin egen art.
Tack, mr Malfoy.
Detta är andra gången du talar
utan att vara tillfrågad, fröken Granger.
Kan du inte hålla ordning på dig själv eller
är du stolt över att vara en besserwisser?
Han har en poäng där
5 poäng från Gryffindor.
För att ni inte lyssnade vill jag ha två rullar
pergament på mitt skrivbord på måndag -
- där ni beskriver hur man känner igen en varulv.
- Professorn, det är Quidditch imorgon.
- Då föreslår jag att ni är extra noga, mr Potter.
Att förlora en kroppsdel är ingen ursäkt!
Sidan 394.
Ordet varulv är en sammansättning
av det anglosaxiska ordet -
- var som betyder man, och ulv - Varulv.
Vilket betyder man och varg.
Det finns flera sätt att bli en varulv.
Arresto Momentum
Han ser lite blek ut.
Lite blek? Vad hade du väntat
dig han föll över 15 meter.
- Kom med till Astronomitornet så får vi se hur du ser ut.
- Antagligen bättre än han vanligtvis gör.
- Hur känner du dig?
- Jag mår fint.
- Du skrämde oss där.
- Vad hände?
- Du trillade av kvasten.
- Verkligen? Jag menade vem som vann?
¿Y quien gano el torneo?
- Ingen skyller på dig, Harry.
Dementorerna får inte komma in på området.
- Dumbledore var rasande, när han räddat
dig skickade han iväg dem direkt.
- Det är något mer du borde veta.
När du ramlade flög din
kvast in i Det piskande trädet.
- Jag är ledsen för din kvast.
Finns det ingen möjlighet att laga den?
- Nej. Professorn, varför
attackerar Dementorerna mig, -
- jag menar mer än alla andra?
- Dementorer är bland de vidrigaste
varelserna på jorden.
- De livnär sig på goda känslor eller ett glatt minne.
Tills personen inte har några goda minnen -
- kvar bara sina hemskaste upplevelser.
- Du är inte svag.
Dementorerna påverkar dig mer än andra eftersom det
finns riktigt hemska upplevelser i ditt förflutna.
Upplevelser som dina klasskamrater
inte ens kan föreställa sig.
Du har inget att skämmas över.
- Jag är rädd.
- Jag skulle betrakta dig som en tok om du inte var det.
- Jag behöver veta hur man kämpar mot dem.
Du kunde lära mig.
Du fick dementorn på tåget att försvinna.
- Det var bara en den kvällen.
- Men du fick den att försvinna.
- Jag kan inte säga att jag är någon expert.
Men eftersom dementorerna verkar ha -
- utvecklat ett särskilt intresse för dig
så borde jag kanske undervisa dig.
Men det får bli efter lovet för nu måste jag vila.
Kom nu.
Skynda er nu.
Sådär.
- Låt mig gå!
- Smart, Harry...
- ...men inte tillräckligt smart.
- Dessutom har vi en bättre väg.
- Jag försöker komma till Hogsmede.
- Vi vet!
- Oroa dig inte, vi ska få dig dit.
- Vi ska visa dig en snabbare väg.
- Om du är tyst.
- Skönt.
- Låt mig gå.
- Kom med de stora pojkarna, Harry.
- Vad gör ni?
- Vad är det här för skräp?
- Han säger: "- Vad är det för skräp?".
- Det där är hemligheten till vår framgång.
- Det är svårt att skiljas från det, tro mig.
- Men vi har beslutat att du
behöver den bättre än oss.
- Varsågod George.
- Jag svär högtidligt att jag
har nåt rackartyg i tankarna.
Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn
presenterar med stolthet MARODÖRKARTAN
- Vi är skyldiga dem så mycket.
- Vänta lite...
...detta är Hogwarts.
Och det är...nej.
- Är det verkligen...?
- Dumbledore.
- I sitt rum.
- Vandrande, det gör han ofta.
- Så ni menar att denna kartan visar...
- ...alla.
- Alla.
- Var de är, vad de gör, varje minut av varje dag.
- Underbart. Var fick ni tag i den?
- Vi tog den från Filch kontor, såklart.
- Första året.
- Lyssna nu! Det finns
sju hemliga gångar i slottet.
Vi rekommenderar:
- Den här!
- Enögde Heks gång.
- Den tar dig rakt in i Godisbaronens källare.
- Det är bäst att du skyndar dig, Filch är på väg.
När du är klar, glöm inte att slå
lätt på den och säg "Färdig med fuffens".
Annars kan vem som helst läsa den.
Gott!
- Detta är den mest hemsökta byggnaden i England.
Sa jag det?
- Två gånger!
- Vill du gå lite närmare?
- Närmare det spökande huset?
- Nej, jag står bra här.
- Se vilka som är här.
- Tittar ni på ert drömhus?
Är gravutsikten vad ni vill ha?
Så kan er familj sova i ett rum.
- Håll tyst, Malfoy!
- Inte så vänligt.
Pojkar, jag tror det är dags att vi lär
honom att respektera sina överordnade.
- Jag hoppas att du inte menar dig själv.
- Hur vågar du prata med mig?
Smutsiga mugglarblod!
- Vem där?
- Stå inte bara där, gör något.
- Vad?
Vad är det med dig? Har du tappat fotfästet?
I väg!
Flytta er!
Vänta!
Harry
För sjutton Harry, det var inte roligt..
- De berättade aldrig
för mig om någon Marodörkarta.
- Harry ska inte behålla den,
han ska lämna den till professor McGonagall.
- Ska du inte?
- Säkert! Tillsammans med sin osynlighets mantel.
- Titta, där är Rosmerta. Ron beundrar henne.
- Det är inte sant.
- Professor McGonagall.
Tillåt mig, ministern.
- Rosmerta min kära, går affärerna bra?
- Det skulle gå mycket bättre om ministeriet -
- inte skickade dementorer till
mitt värdshus på kvällarna.
- Vi har...
- Vi har en mördare på rymmen.
- Sirius Black i Hogsmede?
Och varför skulle han vara här?
- Harry Potter.
- Harry Potter?
Kom!
Harry.
- Inga fler kvinnliga trollkarlar får komma in idag.
- Stäng den jäkla dörren.
- Så oförskämt.
- Tjockskallar!
- Jag är inte oförskämd.
- Vem kallar de tjockskalle?
Ingen kommer till ett
värdshus där de blir skrämda.
- Berätta nu vad allt det här handlar om.
För många år sedan när Harrys
föräldrar insåg att de var dödsdömda -
- gömde de sig.
Få visste var de var,
en som visste var Sirius Black.
Han berättade för Ni-vet-vem.
- Han inte bara ledde Ni-vet-vem till Potters den kvällen -
- han dödade också en av
deras vänner, Peter Pettigrew.
- Peter Pettigrew?
- En liten klumpig pojke som
alltid hängde efter Sirius Black.
- Jag kommer ihåg honom,
han släppte aldrig James och Sirius ur sikte.
- Vad hände med honom?
- Peter Pettigrew försökte varna Potters -
- och kunde ha klarat det om
han inte hade sprungit in i Sirius Black.
Ett finger var allt som blev kvar, inget mer.
- Sirius Black skadade inte Potters,
men han är orsaken till att de är döda.
- Och nu vill han slutföra det han påbörjade.
- Jag kan inte tro det.
- Det är inte det värsta.
- Vad kan vara värre?
- Sirius Black var, och är fortfarande...
...Harry Potters gudfar.
Ron, titta!
Ursäkta mig.
Vad hände?
Han var deras vän och han förrådde dem.
Han var deras vän!
Jag hoppas han hittar mig och när
han gör det kommer jag att vara redo.
När han gör det ska jag döda honom.
Harry!
Jag såg att du kom.
Är du säker på att du vill göra det här?
Detta är högt avancerad magi,
långt utöver standardnivån för trollkarlar.
- Jag är säker.
Allt är förberett.
Trollformeln jag ska lära
dig kallas Patronusbesvärjelsen.
Har du hört talas om den?
Nej.
En Patronus är en form av positiv styrka.
För en trollkarl som kan frammana en,
fungerar den som sköld mellan dig -
- och dementorn.
För att det ska fungera måste du tänka
på ett minne, ett mycket lyckligt minne.
Kan du göra detta?
Ja.
Blunda.
Koncentrera dig.
Utforska ditt förflutna.
Hittar du något minne?
Tillåt det att fylla dig.
Förlora dig själv i det.
Uttala besvärjelsen Expecto Patronum.
- Expecto Patronum.
- Utmärkt.
Är du redo?
Staven redo.
Expecto Patronum
Expecto
Expecto
Expect...
Harry.
Kom nu, sätt dig upp.
Ta djupa andetag.
Jag väntade mig inte att
du skulle klara det första gången.
Det hade varit förvånande.
Här, ät detta så känner du dig bättre.
Det där var en otrevlig dementor.
Nej, nej, nej. Det där var en boggart, Harry.
En boggart.
De riktiga kommer att vara värre,
mycket, mycket värre.
Vad tänkte du på?
Vilket minne valde du?
Den första gången jag flög på en kvast.
Det är inte tillräckligt bra.
Inte ens i närheten av tillräckligt bra.
Det finns ett annat.
Det är inte...precis lyckligt.
Men det är det lyckligaste jag någonsin känt.
Men det är komplicerat.
Är det starkt?
Då testar vi det.
Känner du dig redo?
Gör det bara.
Expecto Patronum.
Expecto Patronum!
Mycket bra, Harry.
Mycket bra!
- Jag tror det var tillräckligt för idag.
- Ja.
Sätt dig här.
Ät detta det hjälper verkligen.
Bara så du vet, jag tror du
hade gett din far en match.
Det betyder något.
Jag tänkte på honom och mamma.
Såg deras ansikten.
De pratade med mig.
Bara pratade.
Det var det minnet jag valde.
Jag vet inte ens om det är verkligt,
men det är det bästa jag har.
- En vacker dag.
- Underbar, om du inte har blivit riven i bitar.
- Riven i bitar? Vad pratar ni om?
- Ron har tappat bort sin råtta.
- Jag har inte tappat bort något.
- Din katt dödade honom!
- Strunt prat.
- Harry, du har sett hur hennes
blodtörstiga best alltid smyger omkring -
- och Scabbers är borta.
- Kanske du borde lära dig att
ta bättre hand om dina djur.
- Din katt dödade honom.
- Det gjorde han inte alls.
- Jo.
- Nej.
- Hur gick det med förhöret, Hagrid?
- Jo då, först turades medlemmarna
om att berätta "varför vi var där".
Sedan gick jag upp och sa det jag skulle.
Jag berättade att Vingfåle är en duktig
hippogriff, han putsar alltid sina fjädrar.
Sedan gick Lucius Malfoy upp och
ni kan föreställa er vad han sa.
Vingfåle är ett dödligt farligt djur
som dödar dig bara han ser på dig.
- Sedan då?
- Sedan bad Lucius om det värsta.
- Du får väl inte sparken?
- Nej, jag får inte sparken.
- Vingfåle blev dömd till döden.
- Vad är det?
- De vill att jag ska steppa.
- Jag vill inte steppa.
- Säg det till dem.
- Jag säger till dem.
Peter Pettigrew
En liten klumpig pojke som
alltid hängde efter Sirius Black.
Black var våldsam, han dödade
inte Pettigrew han förintade honom.
- Släck ljuset!
- Förlåt.
Vi försöker sova här.
Färdig med fuffens! Nox.
- Varför vandrar du omkring
i korridorerna på natten?
- Jag går i sömnen.
- Vad otroligt lik din far du är.
Han var också omåttligt arrogant -
- när han svassade omkring i slottet.
- Min pappa svassade inte -
- och det gör inte jag heller. Och jag skulle
uppskatta om du kunde sänka din stav.
- Töm fickorna!
- Töm fickorna!
- Vad är det?
- Bara ett pergament.
- Verkligen? Öppna det!
Avslöja dina hemligheter.
Läs det!
Måntand, Tagghorn, Tramptass och Slingersvans
framför sina hälsningar till Professor Snape -
- och...
- Fortsätt!
- och honom att inte sticka sin
onormalt stora näsa i andras affärer.
- Din oförskämda lilla...
- Professorn!
Ser man på, Lupin.
Ute på en liten promenad i månskenet?
- Harry, är du okej?
- Det återstår att se.
- Jag har precis konfiskerat en
ganska ovanlig sak från mr Potter -
- ta en ***, Lupin.
Det är helt klart ditt expertområde.
Det är fullt av svartmagi.
Jag tvivlar på det, jag tycker det liknar
ett stycke pergament som förolämpar alla -
- som försöker läsa det.
Jag misstänker att det är en Zonko-produkt.
Jag tror ändå att jag ska undersöka
eventuella dolda kvalitéer som det kan ha.
Det är när allt kommer
omkring mitt expertområde.
Harry, följer du med mig är du snäll.
Godnatt Professorn.
Är du döv?
Släck ljuset!
Kom in!
Jag har inte den blekaste aning
om hur den här kartan kom i din ägo.
Jag måste säga att jag är ytterst
förvå*** över att du inte lämnade in den.
Det slog dig aldrig att denna i händerna
på Sirius Black är en karta till dig?
Nej.
Din far höll inte hårt på regler men han
och din mor gav sina liv för att rädda ditt.
Att sätta deras offer på spel genom att
vandra runt i slottet oskyddad med -
- en mördare på rymmen är för mig
ett ganska dåligt sätt att åtgälda det på.
Jag kommer inte att skydda dig igen.
Ja, Professorn.
Jag vill att du återvänder
till ditt rum och stannar där.
Ta inga omvägar, om du
gör det kommer jag att veta.
- Professorn...bara så du vet, jag tror
inte att kartan alltid fungerar.
Tidigare visade den någon i
slottet som jag vet är död.
- Vem var det?
- Peter Pettigrew.
- Det är inte möjligt.
- Det var vad jag såg.
- Godnatt, Professorn.
Öppna era sinnen. Ni måste se
bortom konsten att spå i kristallkulan -
- genom att ert inre öga klarnar.
Bara då kan ni se. Försök igen.
- Vad har vi här?
- Får jag försöka?
Grymmen!
Möjligtvis.
Första gången du satte din fot i mitt
klassrum kände jag att du inte hade -
- den rätta kraften för den
ädla läran om spådomskonst.
Du är ung men din kraft och själ
är som en gammal kvinnas.
Så gammal och torr som sidorna i de
böcker du desperat klamrar dig fast vid.
- Sa jag något?
Har du märkt vad konstig Hermione har blivit?
Jag menar, hon har inte alltid
varit det men nu kan alla se det.
- Vänta.
- Det är bäst att vi går tillbaka med den.
- Jag går inte tillbaka.
- Okej.
- Vi ses senare!
- Vi ses!
Harry Potter!
Professor Trelawney.
Han kommer återvända ikväll.
Ursäkta?
Ikväll kommer han som förrådde
sina vänner med mord att bryta sig fri.
Är det du min lille vän.
- Sa du något?
- Nej!
Inget.
- Jag kan inte tro att de ska
döda Vingfåle, det är för hemskt.
- Det blev just värre.
- Titta vem som är här.
- Har ni kommit för att se föreställningen?
- Du, ditt ondskefulla lilla kräk.
- Nej, Hermione!
Han är inte värd det.
- Malfoy, är du okej?
- Spring!
Skynda er!
- Det kändes bra.
- Inte bra. Utmärkt!
Titta på honom. Han gillar
lukten av träd som vinden för till honom.
- Varför släpper vi honom inte fri?
- De skulle förstå att det var jag och
då skulle Dumbledore få problem igen.
- Dumbledore kommer ner hit,
han säger att han vill vara med mig när...
...när det händer.
Dumbledore är en stor man.
Stor man.
- Vi stannar också med dig.
- Det gör ni inte alls.
Tror ni att jag vill att ni ska se något sånt?
Nej, ni dricker upp ert te och går.
Innan ni går, Ron.
- Scabbers! Du lever!
- Du får hålla bättre ordning på dina djur, Ron.
- Jag tror det betyder att du
är skyldig någon en ursäkt.
- Nästa gång jag ser
Crookshanks ska jag be om ursäkt.
- Jag menade mig!
- Hermione, vad gör du?
Hagrid.
Sjutton också.
Det är sent, nästan mörkt.
Ni borde inte vara här.
Om någon ser er utanför slottet vid den
här tiden kommer ni att få problem.
Stora problem, speciellt du Harry.
Ett ögonblick!
Skynda er!
Hagrid, det kommer att bli bra.
Det kommer att ordna sig.
- Godkväll!
- Ministern.
Beslutet från Kommittén för
bortskaffandet av farliga djur -
är att Hippogriffen Vingfåle,
hädanefter kallad den dömde, -
- skall avrättas idag vid solnedgången.
- Vad?
- Jag tyckte att jag just såg...
...det var inget.
Kom så går vi.
Han bet mig.
Scabbers.
Ron!
- Ron!
- Scabbers kom tillbaka.
Vänta!
- Scabbers.
- Harry.
- Harry, inser du vilket träd det är?
- Det är inte bra.
Ron, spring!
Harry, den är bakom dig, spring!
Det är Grymmen!
- Harry.
- Ron!
Ron!
Hjälp!
Ron, Ron!
Ron!
Kom igen!
Flytta dig!
Ducka!
Harry!
- Det var inte meningen.
- Ingen fara.
- Vart tror du att den går?
- Jag har en aning.
- Jag hoppas jag har fel.
- Vi är i det Spökande huset.
Visst är vi?
- Kom!
Ron?
Du är okej!
- Hunden, var är den?
- Harry det är en fälla. Han är ingen hund -
- han är en animagus.
- Om du vill döda Harry måste du döda oss också.
- Nej, bara en ska dö ikväll.
- Då blir det du!
- Tänker du döda mig, Harry?
Expelliarmus!
Vad har vi här då, Sirius du ser lite
medtagen ut, visst gör du?
Slutligen reflekterar kroppen galenskapen inuti.
- Du borde ju veta allt om
galenskapen inuti eller hur, Remus?
- Jag hittade honom.
- Jag vet.
- Jag förstår.
- Låt oss döda honom.
Nej!
Jag litade på dig och du har
hela tiden varit hans vän.
Han är en varulv, det är
därför han har missat våra lektioner.
Hur länge har du vetat?
Sedan Professor Snape gav oss
uppgiften att skriva en uppsats.
Ja, Hermione du är verkligen den
smartaste häxan jag träffat i din ålder.
Nu har vi pratat tillräckligt Remus,
låt oss döda honom.
- Vänta!
- Jag är färdig med att vänta!
Jag har gjort det i 12 år... -
- ...i Azkaban!
Ja, ja, döda honom.
Men vänta ytterligare en minut.
Harry har rätt att veta varför.
Jag vet varför.
Du förrådde mina föräldrar.
Du är anledningen till att de är döda.
Nej Harry, det var inte han!
Någon förrådde dina föräldrar, någon som -
- jag till helt nyligen trodde var död.
Vem var det då?
Peter Pettigrew!
Och han är i det här rummet just nu.
Kom fram, kom fram Peter!
Kom fram, kom fram från ditt gömställe.
Hämnden är ljuv. Som jag har hoppats att
jag skulle bli den som fångade dig.
Severus.
Jag berättade för Dumbledore att du
hjälpte din gamle vän in i slottet och nu... -
- har jag bevis.
- Utmärkt, Snape.
Ännu en gång använder du ditt skarpa,
genomträngande intellekt och som vanligt -
- kommer du fram till fel slutsats.
Om du ursäktar oss.
Remus och jag har några
ouppklarade affärer vi ska ta hand om.
Ge mig en anledning.
- Jag ber dig.
- Severus var inte dum.
- Han kan inte hjälpa det, det är en vana.
- Sirius, var tyst!
Tyst med dig själv, Remus!
Ni pratar som ett gammalt gift par.
Varför hänger du inte
med och leker med din kemilåda?
Jag skulle kunna göra det.
Det vet du.
Men varför neka Dementorerna
deras länge efterlängtade byte?
Känner jag lite rädsla?
En Dementors kyss! Jag kan inte
föreställa mig hur det skulle kännas -
- det skulle vara svårt att se på
men jag skulle göra mitt bästa.
Severus, snälla.
Efter dig.
Expelliarmus!
Harry! Vad har du gjort?
- Du attackerade en lärare!
- Berätta för mig om Peter Pettigrew.
Han gick i skolan med oss,
vi trodde han var vår vän.
Nej, Pettigrew är död.
Du dödade honom.
Nej, jag trodde också det tills du nämnde
att du sett Pettigrew på kartan.
Då ljög kartan.
Kartan ljuger aldrig.
Pettigrew lever och han är där!
- Jag?
- Inte du.
Din råtta!
- Scabbers har funnits i min familj i...
- ...12 år!
Ett väldigt långt liv för en
vanlig trädgårdsråtta.
- Visst saknar han en tå?
- Vad gör det?
- Allt man fann av Pettigrew var hans...
- ...finger!
Den fega typen högg av det så
alla skulle tro att han var död -
- och sedan förvandlade
han sig till en råtta.
Visa mig!
Ron, ge den till honom.
Vad ska du göra med honom?
Scabbers! Lämna honom ifred.
Släpp honom. Vad gör ni?
Remus.
Sirius, mina gamla vänner.
Harry! Se på dig!
Du är så lik din far.
Så lik James, vi var bästa vänner.
Hur vågar du tala till Harry?
Hur vågar du tala om James framför honom?
Du sålde James och Lily
till Voldemort, gjorde du inte?
Det var inte meningen.
Den Mörke Herren,
vem vet vilka krafter han har?
Och du Sirius, vad skulle du ha gjort?
Vad skulle du ha gjort?
Jag skulle ha dött!
Jag skulle hellre dö
än att förråda en vän.
Harry, James skulle
inte velat se mig död!
Din far skulle skonat mig,
han skulle visat mig nåd.
Peter du borde ha förstått att när
Voldemort inte dödade dig ska vi -
- tillsammans.
- Nej!
- Harry, den här mannen...
- Jag vet vad han är.
Vi ska ta honom till slottet.
- Välsigne dig, välsigne dig.
- Släpp mig!
Jag sa att vi ska ta dig till slottet,
sedan kan Dementorerna få dig.
Ledsen att du blev biten.
Jag kan tänka mig att det svider lite.
Lite?
Du slet nästan av mig benet.
Jag siktade på råttan.
Vanligtvis har jag ett väldigt bra
temperament som hund.
James föreslog flera gånger att jag
skulle göra förvandlingen permanent.
Svansen kan jag leva med
men pälsen och dödandet.
Okej.
- Gå du.
- Nej, nej det är bra. Jag stannar.
- Gå du så stannar jag.
- Klarar du dig?
- Ja, gå!
- Det där ser ut att göra ont.
- Mycket ont.
- De...de måste kanske amputera.
- Jag är säker på att Madam Pomfry
kommer att fixa det på nolltid.
- Det är försent, det kommer att amputeras.
Visst är det vackert?
Jag glömmer aldrig första gången
jag gick igenom de dörrarna.
Det kommer att bli trevligt
göra det igen som en fri man.
Det var ädel sak du gjorde där borta.
Han förtjänar det inte.
Jag trodde inte att min pappa skulle vilja
att hans två bästa vänner blev mördare.
Dessutom dör sanningen med honom,
lever han är du fri.
Jag har varit en god vän,
ett duktigt husdjur -
- du kommer väl inte att ge mig
till Dementorerna. Jag var din råtta!
Låt mig gå, låt mig gå.
Tyst!
Jag vet inte om du vet detta, Harry
men när du föddes -
- gjorde James och Lily mig till din gudfar.
Jag vet.
Jag kan förstå om du väljer att
stanna där du bor nu -
- men om du någonsin vill
ha någonstans att bo...
Får jag bo med dig?
Det var bara en tanke
jag förstår om du inte vill.
Harry!
Remus, min gamle vän.
Har du tagit din dryck ikväll?
Du vet vem du egentligen är, Remus!
Det är här du har ditt
hjärta och egentligen lever.
Det här hjärtat, här!
Detta är din enda kropp.
Expelliarmus!
Harry!
Stopp, stopp!
Kom!
Kom!
- Vänta!
Professorn?
Professor Lupin.
Snälla, sluta.
Där är du, Potter.
Sirius!
Kom tillbaka, Potter.
Sirius!
Nej!
Sirius!
Expecto Patronum!
Harry.
- Jag såg min pappa.
- Vad sa du?
- Han skickade iväg Dementorerna.
Jag såg honom på andra sidan sjön.
Lyssna nu Harry, de har fångat Sirius.
Vilken minut som helst kommer
Dementorerna att ge honom kyssen.
Du menar att de ska döda honom?
Nej, det är värre, mycket värre.
De kommer att suga ut hans själ.
- Du måste stoppa dem, rektorn.
De har fel man.
- Det är sant, Sirius är oskyldig.
- Det var Scabbers som gjorde det.
- Scabbers?
- Han är min råtta.
Egentligen är han ingen råtta... -
- ...men han var en råtta.
Han var min bror Percys råtta.
- Vi vet sanningen.
Snälla, tro oss.
- Der gör jag, fröken Granger.
Men jag har svårt att tro att tre 13-åriga
trollkarlar kan övertyga några andra.
Ett barns röst,
även om den säger sanningen och är ärlig, -
- är meningslös för den
som glömt hur man lyssnar.
Tid är mystiskt, -
- kraftfullt, -
- och farlig när man ändrar på den.
Sirius Black är i den högsta
cellen i det mörka tornet.
Ni kan reglerna, fröken Granger!
Ingen får se er!
Och det är bäst att ni är
tillbaka innan den sista ringningen
Är ni inte det blir följderna
för hemska för att tala om.
Om ni lyckas ikväll kan mer
än ett oskyldigt liv räddas.
Tre gånger borde räcka.
Förresten, när jag tvivlar känner jag
att gå tillbaka i mina egna steg är ett -
- bra ställe att börja på.
Lycka till!
Vad sjutton pratade han om?
Ledsen Ron, men du kan inte gå.
- Vad var det som hände?
Var är Ron?
- 7:30.
Var var vi klockan 7:30?
- Jag vet inte, påväg till Hagrids?
- Kom! Vi får inte bli sedda.
Hermione.
Hermione vänta!.
Hermione kan du vara snäll och
berätta för mig vad vi håller på med.
Det är vi.
Detta är inte normalt.
Jag fick den av McGonagall
den första skoldagen.
Jag har använd den för att
komma till mina lektioner hela året.
Du menar att vi har gått tillbaka i tiden?
Ja.
Dumbledore ville uppenbarligen att vi
skulle återvända till den här tidpunkten.
Helt klart hände något
som han vill att vi ska ändra på.
Bra slag!
Tack!
Malfoy kommer.
- Spring!
- Vänta på mig!
Det kändes skönt.
Kändes skönt? Det var underbart.
Kom, vi borde vara hos Hagrid.
Titta! Vingfåle lever fortfarande.
Självklart!
Kommer du ihåg vad Dumbledore sa?
Om vi lyckas kan mer
än ett oskyldigt liv räddas.
Kom så går vi.
Här kommer de.
Det är bäst att vi skyndar oss.
Fudge måste se Vingfåle innan vi tar honom
annars kommer han att tro att Hagrid -
- släppte honom fri.
Scabbers, du lever!
Där är Pettigrew.
- Harry du får inte.
- Hermione, det är mannen som -
- förrådde mina föräldrar.
- Du kan inte förvänta dig att jag bara -
- ska sitta här.
- Jo, och du måste.
Harry, du är i Hagrids stuga nu.
Om du kommer inrusandes tror du att -
- har blivit tokig.
Hemska saker händer med
folk som mixtrar med tiden.
Vi får inte bli sedda!
Fudge kommer.
Vi går inte.
Varför går vi inte?
Är du tokig?
- Det där gjorde ont!
- Förlåt!
Vi kommer ut genom bakdörren. Spring!
Ser mitt hår verkligen ut så bakifrån?
Hermione!
Vad?
Jag tyckte att jag såg...det var inget.
Vi måste gå!
Nu, gå!
Iväg med er.
Minister, jag tror att
även jag borde skriva under.
Ja, det blir bra.
Kom med nu, Vingfåle. Vi måste skynda oss.
Vad gör du? Skynda dig!
Vingfåle, kom nu!
Skriv ditt namn på linjen, bara ditt namn.
Kom igen nu Vingfåle.
Kom nu.
Kom och ta den goda, döda illern.
Kom, här är den.
Här är han ministern, följ mig.
- Titta där!
- Var?
Titta bortom klippan.
Professor Tibbit planterade
den när han var rektor.
- Just det.
- Och alla jordgubbarna.
Jag ser inga jordgubbar.
Därborta.
Låt oss få det här överstökat.
Var är den?
Jag såg odjuret alldeles nyss.
- För ett ögonblick sedan.
- Så konstigt.
Dumbledore, någon måste ha släppt honom fri.
Jag antar att ministern inte anser att du har
något med detta att göra, Hagrid.
Hur skulle du ha kunnat det förresten?
Du har varit med oss hela tiden.
Vi måste söka igenom området.
Sök igenom himlen också om du måste.
Undertiden vill jag ha en stor kopp
te eller en stor konjak.
Bödel, vi behöver inte längre din tjänster.
Den här vägen.
- Nu då?
- Vi räddar Sirius.
- Hur?
- Ingen aning.
Titta! Det är Lupin.
Snape kommer.
Och nu väntar vi.
Och nu väntar vi.
- Någon har iallafall roligt.
- Ja!
- Hermione.
- Ja!
Tidigare, när jag var nere vid
sjön med Sirius -
- jag såg någon.
Denna någon fick Dementorerna att försvinna.
Med en Patronus?
Jag hörde Snape berätta för Dumbledore.
Enligt honom, skulle bara en riktigt mäktig
trollkarl kunnat frambesvärja den.
Det var min pappa.
Det var min pappa som
frambesvärjde Patronusen.
- Men Harry din pappa är...
- ...död. Ja, jag vet.
Jag berättar bara vad jag såg.
Här kommer vi.
Ser du att Sirius pratar med mig där?
- Han frågar om jag vill komma och bo med honom.
- Vad bra.
När vi befriat honom kommer jag aldrig att
behöva återvända till Dursleys.
Det kommer vara jag och han.
Vi kan bo på landet.
Någonstans där man kan se himlen.
Jag tror han skulle gilla det
efter alla år i Azkaban.
Harry!
Gud!
Kom så går vi!
- Vad gör du?
- Räddar ditt liv!
Tack!
- Jättebra, nu kommer han till oss.
- Jag tänkte inte på det.
Det var så hemskt.
Hoppas att Professor Lupin
har en riktigt jobbig natt.
Sirius...kom igen!
Detta är hemskt!
Oroa dig inte min pappa kommer.
Han kommer med Patronusen.
Vilken sekund som helst.
Precis där.
Du får se.
- Harry, lyssna på mig?
- Det kommer ingen.
- Oroa dig inte, han kommer!
Han kommer!
Ni dör...
...båda två.
Harry!
Expecto Patronum!
Du hade rätt, Hermione.
Det var inte min pappa jag såg tidigare -
- det var jag!
Jag såg mig själv
frambesvärja Patronusen tidigare.
Jag visste att jag kunde göra det nu,
för jag hade redan gjort det.
- Låter det logiskt?
- Nej!
Jag gillar inte att flyga...
Jag kommer alltid vara tacksam för detta.
Till er båda.
- Jag vill följa med dig.
- En dag kanske...
...men för en tid framåt kommer
mitt liv att vara för osäkert.
Dessutom...det är meningen
att du ska vara här.
- Men du är oskyldig.
- Och det vet du.
Och för stunden får det räcka.
Jag förstår om du är
trött på att höra detta, -
- men du är så lik din far.
Förutom dina ögon, du har din mors ögon.
Det är grymt att jag fick så mycket tid
tillsammans med James och Lily och du -
- så lite.
Men du ska veta detta.
De som älskar oss lämnar oss aldrig helt.
Du kan alltid finna dem...
...härinne.
Du är verkligen den smartaste häxan i din ålder.
Vi måste gå!
- Nå?
- Han är fri, vi klarade det.
Gjorde vad? Godnatt!
Hur kom ni dit?
Jag såg er precis här och nu är ni där.
- Vad pratar han om, Harry?
- Jag vet inte.
Ärligt talat Ron, hur skulle någon
kunna vara på två ställen samtidigt?
Hallå, Harry!
Jag såg dig komma.
- Jag har sett värre ut, tro mig.
- Du har fått sparken.
- Nej, jag sade upp mig.
- Sa upp dig? Varför?
Det verkar som om någon har
berättat om mitt tillstånd.
Vid den här tiden imorgon
börjar ugglorna komma -
- och föräldrarna kommer inte vilja att
någon som jag undervisar deras barn.
- Men Dumbledore...
- Dumbledore, har riskerat tillräckligt för mig... -
...dessutom människor som jag är... -
- ...låt oss bara säga
att jag är van vi det nu.
- Varför der du så olycklig ut, Harry?
- Inget av det vi gjort gjorde någon skillnad.
Pettigrew kom undan.
- Gjorde ingen skillnad?
Harry det gjorde all skillnad i världen.
Du hjälpte till att få fram sanningen.
Du räddade en oskyldig
man från ett hemskt öde.
Det gjorde en stor skillnad.
Om jag är stolt över något -
- så är det över hur mycket
du lärt dig under det här året.
Eftersom jag inte är din lärare längre
känner jag ingen skuld överhuvudtaget -
- för att lämna tillbaka den här till dig.
Så nu säger jag hej då.
Jag är säker på att vi möt igen.
Tills dess -
- Färdig med fuffens.
Tillbaka, sa jag.
Jag tar med den upp om ni inte lugnar er.
Harry, var fick du den?.
Får jag ta en tur, Harry?
Efter dig såklart.
- Vad pratar ni om?
- Tysta!
Släpp fram honom.
Det var inte meningen att öppna det,
det var dåligt inslaget.
- De fick mig att göra det.
- Det gjorde vi inte alls.
- Det är en Firebolt.
- Det är den snabbaste kvasten i världen.
- Vem skickade den?
- Ingen vet.
- Den här följde med.
Kom igen Harry, får vi se!
Hur snabb är den, Harry?
Lumos
Jag svär högtidligt att jag
har något rackartyg i kikarn.