Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det händer!
Vänta!
- Jag ska bli pappa!
- Blåljus, blåljus!
- Eller rosa, om det är en flicka.
- Jag kommer, Ellie!
Var är du, Ellie?
Var är jag?
Den sparkade bara.
Okej, så bra.
Du skrämde verkligen pappa.
Pappa blev löjlig-
-pappa ramlade ner för
en klippa och slog sig.
Förlåt, gott folk.
Det var bara en spark.
- Vet du vem jag vill sparka?
- Föreställningen är över.
- Så du har också en bulle i ugnen?
- Jag är inte gravid!
Så synd, du skulle ha
blivit en bra mamma.
Jag vet att du är förväntansfull,
men det går lite överstyr.
Okej. Herregud,
du börjar låta som Diego.
Vänta lite... Var är Diego?
Mina hovar glöder!
Kolla på det här, jag trippar!
Ät mitt damm, dåre!
- Får jag se nu?
- Skräm inte barnet.
Barnet mår bra, det är den
galna pappan jag är orolig för.
Inte tjuvkika.
En lekplats åt lillen.
Den är helt otrolig.
- Manny...
- Jag har gjort den själv.
Varför är inte jag med?
Du passar perfekt i vår.
Den är fortfarande under konstruktion.
Det behövs lite justeringar här och där.
- Du försöker göra naturen barnvänlig.
- Göra naturen barnvänlig?
Vad löjligt.
Det är här vårt barn ska växa upp,
det kan du inte ändra på.
Klart att jag kan, jag är det
största levande djuret på jorden.
Det ska bli spännande att se
hur du hanterar tonåren.
Kom nu, Sid. Jag vill inte att du
rör något. Stället är till för barn.
Är du ett barn?
Du behöver inte svara på den frågan.
Där är du, Diego.
Du missade den stora överraskningen.
- Jag kollar in det senare.
- Vi ses.
- Det är nog något som bekymrar honom.
- Nej, allt är nog bra.
- Du borde prata med honom.
- Killar pratar inte om sådant.
- Vi klappar bara varandra på axlarna.
- Så dumt!
För en flicka, men för en kille är det
som sex månaders terapi.
Okej, jag ska prata med honom.
Hallå där.
- Varför gjorde du så?
- Jag vet inte.
Så här ligger det till. Ellie tror att
det är något som bekymrar dig, men...
Jag tror att det är
dags för mig att gå vidare.
Okej, då säger jag
till henne att allt är bra.
Vem försöker vi lura, Manny?
Jag är inte skapad för att leka.
Det är ett stort steg att skaffa familj.
Jag är glad för din skull, men...
- ...det är ditt äventyr, inte mitt.
- Vill du inte vara med mitt barn?
Nej, du tar det här på fel sätt.
Gå du och leta efter äventyr.
Låt inte mitt tråkiga
liv förstöra för dig.
Är det inte Ellie som
ska vara känslig?
Vänta, Manny! Ingen bad dig att gå.
- Hur gick det?
- Killar ska inte prata om problem.
Diego ger sig av.
Vänta nu, att få barn är
det bästa som händer i livet.
- Det är inte vårt barn, Sid.
- Men vi är en flock, en familj.
Saker och ting har förändrats.
Manny måste prioritera viktigare saker.
Du måste inse det, Sid. Vi har haft kul,
men det är dags att gå vidare.
- Då är det bara du och jag.
- Nej, Sid.
Följer Crash och Eddie med oss?
Bara Crash?
Bara Eddie?
Farväl, Sid.
Okej, lugna dig.
Jag har lätt för att få vänner.
Jag skapar mig en egen flock.
Hallå!
Mina kompisar. Läget?
Nåväl, du är fortfarande snygg.
Underbart!
Är det någon här?
Hallå?
Era stackare. Jag vet också
hur det känns att bli övergiven.
Var inte oroliga,
ni är inte ensamma längre.
Sådär.
Stanna här! Ta hand om din bror,
mamma är snart tillbaka.
Mamma är på väg, älskling!
Jag fick dig.
Vad sa jag precis?
Tack så mycket!
Dumma ägg, du gav mig
nästan en hjärtattack.
Förlåt, men jag älskar er så.
Hälsa på farbror Manny och faster Ellie.
Hejsan!
Det här är Eggbert,
Chelly och Joko.
Vad du än håller på med
så är det en dålig idé, Sid!
- Mina barn hör dig.
- De är inte dina, lämna tillbaks dem.
Det är inte meningen att du ska bli
förälder. Du stjäl andras ägg.
Ett av äggen blev nästan en omelett.
- Någon letar säkert efter dem.
- De låg under marken i is.
Vore det inte för mig skulle
de vara vanliga ägg.
Jag vet vad du går igenom. En dag
kommer du att träffa en vacker flicka-
-med låg klass, inga egna
alternativ eller som luktar konstigt.
- Det Manny menar är...
- Jag ska lämna tillbaka dem.
Du har din familj och jag
klarar mig bäst själv.
I ensamhetens fästning.
I isen, för alltid!
Ensam, ensammare, ensammast.
- Det där är mycket ensamhet.
- Precis!
Han kommer tillbaka,
det är en av Sids fördelar.
Varför skulle jag lämna tillbaka er.
Jag älskar barn.
Jag är ansvarsfull, omtänksam och
omvårdande. Vad tycker ni?
Jag visste att ni skulle hålla med.
Gråt inte!
Jag ska hitta ett ställe med tak.
Jag ska bara torka er.
Det är mycket jobb
med att vara förälder.
Jag är kanske inte är redo.
- Mamma!
- Mamma!
Jag är en mamma.
Var är mamma?
Här är jag!
Sådär, vad fin du är.
Jag tar den!
Sluta nu, nej.
Man får inte bitas!
Förlåt, det är ingen fara.
Gråt inte. Varför gråter ni fortfarande?
Är ni hungriga?
Jag vet precis vad ni vill ha.
Lugn, ditt stora och stygga djur
Jag är ditt barn
Det här är min mjölk
Jag trodde att du var en hona!
Ni får inte gå in. Manny säger
att det bara är till för barn.
Vänta lite...
Ni är ju barn!
Ha inte sönder något!
- Lekplatsen är öppen!
- Inte för alla!
Rör inte den där!
- Vad är de för något?
- Vem bryr sig? De är roliga!
- Hon delar inte med sig, mamma.
- Mitt barn hade den först.
- Det hade hon inte!
- Jo, din lögnare!
- Vad är det med dig?
- Jag är en ensamstående trebarnsmamma.
- Gör det inte!
- Sluta!
- Ronald!
- Det där var galet.
Stanna!
- Håll ut, Johnny!
- Jag försöker!
Experter säger att man ska
låta barnen äta vad de vill.
- Är mina fotknölar tjocka?
- Fotknölar. Vilka då?
Var kom du ifrån, Ronald?
Herregud!
Spotta ut honom!
Om du inte spottar ut Johnny-
-går vi här ifrån direkt.
Ett...
...två... Tvinga mig inte att säga tre.
- Där är han, frisk som en nötkärna.
- Det där är inte Johnny.
- Bättre än inget.
- Madison!
Rapa upp honom!
- Hejsan, Manny.
- Johnny!
Vänta... Nej!
Förlåt.
- Det här stället är förstört.
- Och vi fick inte hjälpa till.
Det viktigaste är att ingen blev skadad.
Förutom han där borta.
Och de tre...och hon.
Jag sa åt dig att lämna tillbaka dem,
men du behöll dem! Se vad de har gjort.
- Vi har lite problem med disciplin.
- Att äta barn handlar inte om disciplin.
- Han spottade ut dem!
- Så bra, vi ger honom en guldstjärna!
De hör inte hemma här, Sid.
Lämna tillbaka dem där du hittade dem.
Jag tänker inte göra mig av med barnen!
Jordbävning!
Det är ingen fara, mamma är här!
Kan jordbävningar ryta?
- Jag trodde att de var utdöda.
- Då är det där en arg fossil. - Sid!
Kom igen, spring in med er!
Rör inte en fena!
Nej. Gråt inte.
Vi är små arma lamm
som har kommit bort från flocken.
Bääh, bäääh!
- Ge henne barnen, hon är deras mamma.
- Hur vet jag det?
- Vill du ha ett födelseintyg?
- Jag har uppfostrat dem!
- I en dag! Ge tillbaka dem, din dåre!
- Det är mina barn!
Du måste ta dig förbi
mig för att få dem!
- Sid!
- Hjälp!
- Spring!
- Har du inget bättre för dig?
- Hjälp!
- Sid?
- Sid måste vara där nere.
- Han är död!
- Han kommer att vara saknad.
- Vänta nu lite.
Här drar jag linjen, Ellie.
Du, Crash och Eddie går tillbaka.
- Som om det skulle hända.
- Du såg den där! Det här blir farligt.
- Prata med snabeln.
- När vi räddat Sid ska jag döda honom.
- Det är ingen match utan smärta.
- Vilken smärta?
- Sid?
- Sid?
Aldrig i livet.
Det här är inte bra.
Vänta, Ellie!
Om du känner av
något så går vi igen.
Vi behöver ett kodord:
"Barn på väg".
Vad tycker du om det här:
"Ah, barnet kommer"?
För långt. Vi behöver
något kort, som: "Persika".
- Persika?
- De är söta, runda och håriga.
- Precis som du.
- Tycker du att jag är rund?
Att vara rund är bra.
Rund är sexigt!
Håll er nära.
- Har ni samma dröm som mig?
- Vi har levt över en hel värld.
Vi visste inte ens om det.
Spring! Skynda er.
- Vad gör du här, Diego?
- Letar efter Sid, precis som ni!
- Vad du är nobel.
- Inte nu, killar. Vi behöver hjälp!
Glöm det!
Här, gubben. Kom igen!
- Vi hoppar inte upp på den!
- Antingen den här eller den där!
Gravid kvinna på ingång.
Jabba-dabba Do!
Jabba-dabba Do:a aldrig igen!
- Jag känner mig så...ynklig.
- Hur tror du att jag känner?
Aj!
Ta skydd!
Du är häftig, grabben!
Du är brodern jag aldrig fick.
Får vi behålla honom?
Buck. Mitt namn är Buck.
Förkortning för Buckmeister.
Förlängning av Bu.
En knubbig liten tand.
- Vad gör ni här?
- En dinosaurie tog vår vän.
Han är död. Välkommen
till min värld, gå nu hem.
- Hopp iväg nu!
- Han kanske har en poäng.
Har vi kommit såhär
långt ska vi hitta honom.
Kom så går vi.
Om ni går dit, finner ni er vän...
i livet efter döden.
Vad mycket du vet,
du store visa vessla.
En dinosauriemamma med tre
barn och en konstig grön varelse?
- Vi är vänner med den gröna varelsen.
- Fick du allt det från spåret?
Nej, jag såg dem tidigare.
De skulle till Lavafallen.
Där tar de hand om de nyfödda.
För att komma dit måste ni
passera den eländiga djungeln.
Genom dödens grotta.
Till wow-klipporna.
Lycka till med att långsamt
bli galen. Nu går vi.
Tror ni att ni kan komma undan så lätt?
Ni kan inte skydda era vänner, min vän.
Vad ska du göra med de här
när du springer på besten?
Jag kallar honom: "Rudy".
Jag trodde du skulle säga något
skrämmande som Sheldon eller Tim.
Vänta lite... Finns det något
större än dinosauriemamman?
Öga?
- Det var han som gav mig det här.
- Gav han dig lappen?
- Helt gratis? Häftigt.
- Vi kanske också får en.
Välkommen till min värld.
- Den som går in där överges allt hopp!
- Vi förstår! Det är ute med oss.
Låter som en eländig
djungel, tycker jag.
- Vänta lite.
- Är något fel? Persika?
- Jag har en konstig känsla.
- Du är hungrig. Lågt blodsocker!
- Där är lite frukt.
- Jag skulle inte göra det där.
- Det här är inte din lekplats.
- Jag blir inte rädd för en blomma.
- Det där räknade du inte med, va?
- Manny?
Förövrigt, det här är ditt fel.
Sluta äta våra vänner, planta!
- Nu räcker det, jag sliter upp den.
- Då öppnar den sig aldrig.
- Jag ska få ut dem innan de smälter.
- Smälter?!
Det kommer bara att vara ben kvar
om tre minuter, fem för den tjocka.
- Det pirrar.
- Säg inte så när du står brevid mig.
Nu känner jag det också.
- Hjälp oss!
- Skynda dig!
Det är dags att bli...galen som Buck.
Vem är det nu som är tjock?
Nej!
- Turister.
- En planta spydde på oss. Häftigt!
- Säg något.
- Tack för att du räddade oss.
Vill du hjälpa oss att
hitta den gröna varelsen?
Okej, jag hjälper er. Men jag
har regler. Regel nummer ett:
Lyssna alltid på Buck.
Regel nummer två:
Gå alltid i mitten av stigen.
Regel nummer tre:
Den som har gaser i magen
går längst bak.
- Kom nu!
- Vi borde få våra huvuden undersökta.
Det där var regel nummer fyra.
Nu letar vi upp er vän.
Det är ingen fara,
allt kommer att ordna sig.
Kan du sluta svinga oss så mycket?
Ser ni, hon släpper ner...
Nej! Jag är för ung för att bli äten.
Schyssta näsborrar,
och det säger jag inte till alla.
Vi kanske kan komma på en lösning här.
Jag kan ha dem söndagar till tisdagar?
Onsdagar till fredagar då?
Mamma mår bra!
Om du äter mig sänder det
fel signaler till barnen.
Ett - noll till sengångaren!
Kvitterat!
Matchen är jämn.
- Tror du att besten hittar Sid?
- Eller ännu värre, oss?
Rudy? Skojar ni? Han är obarmhärtig.
Han vet allt, ser allt och äter allt.
Svaret är: Ja.
Försvinn från min bakgård. Stick!
Jag kände honom när han var en puppa.
Innan han kom ut ur garderoben.
Så du lever här nere i skogarna helt
ensam, utan några som helst ansvar?
Precis, det är underbart. Inga gränser,
det bästa livet en singelkille kan ha.
Hörde du, här skulle jag passa.
Hallå? Nej, jag kan inte prata nu. Jag
håller på att rädda en död sengångare.
De följer efter mig.
Jag vet! De tycker att jag är galen.
Vi ska gå in i dödens grotta.
Jag älskar dig också.
Hej då, hej då.
- Sådär, följ mig!
Det där är du om tre veckor.
- Varför kallas det dödens grotta?
- Vi hade: "Stor illaluktande spricka"-
-men alla fnittrade bara åt det.
- Vad ska vi göra nu då?
- Madam.
- Hon ska inte gå in där.
Regel nummer ett.
Kom igen, mammut.
Du ska ju ha ett bra minne.
Lyssna alltid på Buck.
Titta framåt. Och, just det...
Andas du in de giftiga gaserna så dör
du nog. Ytterligare en dag i paradiset.
Vänta!
Geronimo!
- Mår du bra, Ellie?
- Kom igen nu. Vad kan vara lättare?
Drabbas inte av panik! Jag har bara
lite tekniska svårigheter. Håll andan.
- Jag klarar det inte längre.
- Du andas in det. Och jag med.
- Vi är inte döda.
- Du är så löjlig.
Jag? Du skulle höra dig själv.
Okej. Ett, två...
- Julen, julen...
- Är ni galna?
Det är inte gift.
Vad jobbigt det är.
- Sluta skratta, allihop!
- "Sluta skratta, allihop!"
Vad är regel nummer ett?
- Vad är det för fel med att skratta?
- De dog av det.
- Sluta skratta!
- Vet ni vad som är roligt?
Vi skulle rädda Sid,
men nu kommer vi att dö.
- Och jag gillar honom inte ens.
- Vem gör det? Han är en idiot.
Tack för att jag fick vara med.
Så här roligt har jag inte haft på länge.
Som du, när du lämnade din flock.
Det var ju jättekul.
Sluta! Förstår ni inte?
Vi kommer att dö!
Vi måste tydligen göra allt.
- Ibland kissar jag i sängen.
- Ibland kissar jag i din säng också.
- Okej, hur mycket hörde du?
- Allting.
- Kissade du i min säng?
- Det var bara gasen som snackade.
- Bäst att vi rör på oss.
- Glömmer vi inte nåt?
Jag är så ensam.
Okej. Varsågoda...
En *** god mat.
Ska ni inte äta era grönsaker?
Hur ska ni då bli stora och starka?
Nej... De är vegetarianer.
Det hjälper ens livsstil, se bara på mig.
Ursäkta mig.
Jag försöker att prata här.
Nej! Det är alldeles för mycket fjädrar,
och...köttigt, och...
...och vid liv!
Nej, vi äter inte levande djur.
Iväg med dig. Flyg! Var fri.
Du som inte kan flyga...
Mitt fel.
- Vart ska du?
Är det så här du löser en konflikt?
Inte konstigt att du är singel.
Kom igen nu. Pratar jag med mig själv?
Jag säger att de är vegetarianer.
Jag vill prata och du bara morrar.
Jag kallar inte det kommunikation.
Så svarar du på allting.
Vad är du rädd för?
Du är ju det största djuret som finns.
Eller är du inte det?
- Det är farligt på dagen!
- Det är värre på natten.
- Den killen är en galning!
- Menar du han? Han är knäpp.
Det är jag inte alls.
Håll käften!
Din lilla...
Han stryper sin egna fot.
- Borde vi inte röra på oss?
- Och skippa nattamaten? Inte troligt.
- Skallen har rätt. Vi campar här.
Vem är hungrig?
- Du behöver inte kalorierna!
Där var jag...med ryggen mot klippan.
Ingenstans att ta vägen.
Fast på glömskans rand.
Och stirrade den vita besten i ögonen.
- Dog du?
- Ja, men jag överlevde.
Aldrig hade jag känt mig så levande,
som när jag var så nära...döden.
Innan han kunde svälja mig,
tog jag tag i hans äckliga tonsill.
Jag greppade den och
svängde mig bakåt och framåt.
Bakåt...och framåt och bakåt.
Tills jag sköt ut mig ur hans mun.
Jag kanske förlorade ett öga den dagen.
Men jag fick den här.
Rudys tand...
Som det gamla ordspråket: "Ögat mot en
tand. En näsa mot en kind. En rumpa"...
- Det är ett gammalt ordspråk.
- Du är super-vesslan.
Vessel-vesslan.
Vadå? Han är ju det.
Jag ska berätta när jag använde ett
vasst musselskal för att göra en T-Rex-
-till en T-Rex-flicka.
Det räcker med sagor för ikväll.
- Du borde vila nu, Ellie.
- Ni kan vila. Jag håller vakt.
- Vi fixar det. Vi är vakna på natten.
Vi äger natten.
Godnatt, Rudy.
Vänta, jag då?
Sov gott, barn.
Vi har mycket att göra imorgon. Jaga...
Jag saknar mina vänner,
som säkert inte saknar mig.
Vad i...?
Du är en riktig mjukis.
Visste du det?
Manny?
Crash? Eddie?
Manny?
Vad är det? Mår du bra?
Jag är ledsen.
Jag ville bara hålla dig säker, och-
-nu är du på den
farligaste platsen i världen.
Det här är inte ditt fel.
Vi måste få tag i Sid.
Ja, men hade jag varit en bättre vän
till honom...hade vi aldrig varit här.
Riskerade du livet, din partner
och ditt barn för att rädda din kompis?
Inte den bästa maken eller far,
men en riktigt bra vän.
Stanna!
Det luktar något.
Det luktar som en bak har ramlat av.
- Och blivit nerkissad av skunkar.
- Det är Sid.
Vi har en brottsplats.
Halvätna benrester! Nej...!
Broccoli!
Det här hände: Dinosaur attackerade Sid,
Sid slår tillbaka med broccolin.
- Och gör dinosaurien till en grönsak.
- Är du galen? Sid är inte våldsam.
- Var är dinosaurien?
- Okej...
Teori två:
Sid äter sin broccoli. Dinosaurien
äter upp Sid och trampar på broccolin.
- Och broccolin blev en grönsak.
- När tappade du förståndet?
För tre månader sen. Jag vaknade
en morgon gift med en ananas.
En ful ananas.
- Men jag älskade henne.
- Buck! Du har nog missat en ledtråd.
Er vän kan vara i livet.
Men inte länge till. Rudy närmar sig.
Här är de. "Wow-klipporna".
Eller det som är kvar.
Rakt fram. Gå mot lavan.
- Vad är det som låter?
- Blåsten. Den pratar med oss.
- Vad säger den?
- Vet inte. Jag är inte blåst.
- Ellie?
- Oroa dig inte för mig, jag tar bara...
Ellie!
- Manny!
- Ta dig till kanten!
- Ellie!
- Var är du, Ellie?
- Allt är bra. Jag är här uppe.
- Håll ut, Ellie! Vi kommer.
Vänta! Sakta ner!
Vänta...
Herregud, ni börjar bli snabba.
Det är inte så farligt här nere.
Fint väder, trevliga grannar.
Hej, granne.
- Rudy...
- Rudy?!
En sån dinosaur har jag aldrig
hört förut. Vi måste skynda oss!
- Ananas.
- Hon har begär.
- Grapefrukt, nektariner.
- Hon beställer en fruktcocktail.
- Persika!
- Persika...? Persika!
Mitt barn! Nu...!?
- Mitt barn är på väg. Hörde ni det?
- Försök att hålla tillbaka!
- Kan nån slå till honom åt mig?
-Håll ut! Vi kommer!
- Det finns bara en sak att göra.
Ni går med mig. - Ta hand om Ellie
tills vi kommer tillbaka, Manny.
Ni kan inte gå nu.
Regel nummer två då?
Regel nummer fem säger att man kan
ignorera två om en hona är inblandad.
- Jag hittar på reglerna på vägen.
- Allt är bra, Manny. Jag skyddar dig.
Nu snackar vi.
- Kom igen, grabbar.
- Ta hand om vår syster, mr.
- Känn dig inte pressad.
Vad betyder det? "Jag skyddar dig".
Vi måste röra på oss.
Det är okej.
Pappa är på väg.
Du valde verkligen rätt tillfälle.
Försvinn!
Jag är rädd!
Det är ingen fara. Det är bara lava.
Dödlig lava!
- Är ni redo för äventyr, grabbar?
- Ja, sir!
- För döden?
- Kan du upprepa frågan?
Så ja.
- Har du flugit en sån här förut?
- Nej, det är första gången.
- Där är hon.
- Ellie!
- Jag måste ta mig till henne.
- Jag skyddar henne. Stoppa dem.
Når de henne är det försent.
Du måste lita på mig.
Okej, vi gör det.
- Mina tassar glöder.
- Ursäkta mig.
- Jag föder här.
- Ursäkta mig. Mår du bra?
- Mår bra? Vet du nåt om att föda?
- Nej, men Manny är på väg.
- Jag är rädd. Får jag hålla din tass?
- Ja, självklart...
Låt smärtan göra sitt.
Det är bara en sammandragning.
- Titta! Där är han.
- Nej, Sid.
Vi kan hämta upp Sid först
så tar vi Roger på tillbakavägen.
Buck.
- Vänta! Sluta!
- Säg det till dem.
Kom igen, era kycklinghuvuden!
Oroa dig inte.
Du gör bra ifrån dig.
Det går jättebra.
Ursäkta mig.
- Fortsätt andas.
- Diego!
Se bara till att andas.
Ta ammunition.
Fiende klockan tre, eld!
Det är ashäftigt!
Tänd den!
Hasta la vista, fågeln.
Nu hämtar vi...
Mayday! Vi tappar höjd!
- Håll i de här.
- Det smakar fisk.
- Okej. Det var bara konstigt.
- Jag älskar dig!
- Jag vet!
Det här är slutet för sengångaren Sid.
- Hjälp!
- Nej, Sid. Det är jag.
Vem flyger den här saken?
Vänta, mina barn!
Jag fick inte ens säga hej då.
- Du klarar det. Tryck på!
- Jag klarar det inte.
Du vet inte vad jag går igenom.
Glöm det. Vi gör det tillsammans.
Ni passade bättre som utrotade.
Jag blir bara yrare.
Manny. Kom hit kompis.
Barnet är nog på väg.
Hon är perfekt.
Vi borde kalla henne: Ellie.
- Lill-Ellie...
- Jag har ett bättre förslag. Persika.
Varför inte? Hon är söt,
rund och är täckt av hår.
Jag älskar det.
- Jag såg det där, tuffing.
- Nej, dinosaurien satte klon i mitt öga.
- Så jag har känslor.
- Inkommande!
Det är Sid!
- Det är en pojke!
- Det är svansen.
Hej, sötnos. Det är farbror Sid.
Du är så vacker.
Hon liknar sin mamma.
Tack gode Gud.
Ta inte illa upp, Manny.
Du är vacker på insidan.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga
det här, men...jag har saknat dig.
Jag önskar att mina barn var här.
Ni kunde ha blivit vänner.
Ellie!
- Jag lovade mig själv att inte gråta.
- Inte jag.
Jag hade glömt hur det var att vara en i
familjen. - Funderat på att skaffa barn?
Dåså, däggdjur.
Nu ska vi se till att få hem er.
Här är det, däggdjur.
Där ni började. Det här var roligt.
- Vi kan göra det till en vardagssak.
- Jag vet inte riktigt.
På grund av alla dödliga faror.
- Buck stannar här.
- Vi hade inte klarat det utan dig.
Men goda tider måste...
Vi är inte ensamma, va?
Hej, Rudy.
Spring!
Här borta din megafossil!
Letar du efter nåt?
Varför hämtar du den inte?
- In i grottan!
- Stanna med barnet.
- Vi klarar oss. Ge er iväg.
Mes.
Upp kommer vesslan!
Iväg med er! Kom igen!
Diego...fånga!
In i hålet, över dalen.
Ett varv till.
Bättre lycka nästa gång.
- Han tar sig loss snart. Kom igen!
Vänta!
Bra jobbat, mamma dinosaur!
Kom hit, barn.
Det är här ni hör hemma.
Ni kommer säkert att bli
hemska dinosaurier när ni blir stora.
Precis som er mamma.
Mamma...
...ta hand om våra barn.
- Du var en bra förälder, Sid.
- Tack.
Får jag sitta barnvakt åt ditt barn?
Jag är billig.
- Jag ska tänka på det.
- Ja!
Inte en chans.
- Han är borta. Vad ska jag göra nu?
- Det är ett enkelt val.
- Följ med oss.
- Du menar...upp dit?
Jag har varit här så länge
att det känns som upp.
- Jag tror inte att jag passar där längre.
- Ser vi ut som en normal flock?
Aj!
Hej då, Rudy.
Det är vår signal. - Kom nu, Persika.
Han lever.
Buck...?
- Jag måste...
- Ja.
Dessutom...
Den här världen borde vara här nere.
- Ta hand om dem.
- "Lyssna alltid på Buck".
Vi är nästan framme.
- Mår alla bra?
- Var är Buck?
Oroa dig inte.
Han är där han vill vara.
- Kommer han att klara sig?
- Skojar du? Inget kan döda honom-
-det är Rudy jag är orolig över.
Det här med barn är väl inget för dig.
Men vad du än bestämmer dig för...
Jag tänker inte ge mig av.
Mitt livs äventyr...är här.
Jag har ett tal som jag har jobbat på.
Hur kan jag visa att jag är stark, och-
-känslig? Men ändå bryr mig?
Tack.
De växer upp så fort.
Se på mina barn-
-de föddes en dag och var borta nästa.
- Det var just vad de var, Sid.
Just det, älskling.
Välkommen till istiden.