Tip:
Highlight text to annotate it
X
Text: SSG - SweSUB Group © Simontax
Korrektur:
SSG - SweSUB Group © FRiEND
www.sweSUB.nu
- För bättre texter
- Vi har en man på stranden!
- Jag kommer.
Han hallucinerade men nämnde ert namn...
Visa honom.
Han hade bara den här med sig...
...och den här.
Är ni här för att döda mig?
Jag vet vad det här är.
Jag har sett en förut.
För många, många år sen.
Den tillhörde en man jag träffade
i en nästan bortglömd dröm.
En man besatt av radikala idéer.
Vilken parasit återhämtar sig lättast?
Bakterier? Virus?
En inälvsmask?
- Det mr Cobb försöker säga...
- En idé.
Motståndskraftig och mycket smittsam.
När en idé väl har satt sig
är den omöjlig att få bort.
En genomtänkt idé, som biter sig fast.
- Härinne.
- En idé som ni kan stjäla?
I drömmen sänks vårt försvar och tankar
kan stjälas, så kallad extraktion.
Mr Saito, vi kan träna ert undermedvetna
att motstå den bästa extraherare.
- Hur då?
- För att jag är den bästa extraheraren.
Jag vet hur man söker
och finner era hemligheter.
Jag kan lära er hur ni även i sömnen
behåller ert försvar intakt.
Min hjälp fordrar fullständig öppenhet.
Jag måste veta hur ni tänker bättre
än er fru, terapeut eller nån annan.
Om er dröm är ett kassaskåp med
hemligheter måste jag veta innehållet.
För att det ska fungera
måste ni släppa in mig.
Ha så trevligt, mina herrar.
Jag tänker över ert förslag.
Han vet.
Vad händer däruppe?
Saito vet. Han leker med oss.
Jag hittar det. Det är i kassaskåpet.
Han såg på det när jag sa "hemligheter".
Vad gör hon här?
- Gå tillbaka. Jag ordnar det här.
- Gör det, vi är här för att jobba.
Om jag hoppar... Skulle jag överleva?
Om du dyker snyggt.
- Vad gör du här, Mal?
- Jag trodde du saknade mig.
Det vet du.
Men jag litar inte på dig längre.
Än sen?
- Det ser ut som Arthurs smak.
- Saito gillar engelsk efterkrigskonst.
Var snäll och sätt dig.
Säg...saknar barnen mig?
Mer än du anar.
- Vad gör du?
- Tar en nypa luft. Stanna där, Mal.
Fan också.
- Vänd er om.
- Lägg ner vapnet.
Om jag får be.
Kuvertet, mr Cobb.
Berättade hon,
eller visste ni hela tiden?
Att ni tänker stjäla från mig,
eller att vi egentligen sover?
Jag vill veta vem som anställt er.
Det är väl inte lönt
att hota honom i drömmen?
Det beror på hotet. Att döda
honom skulle bara väcka honom.
Men smärta...
Du är medveten om smärta och enligt
scenografin är vi i ditt medvetande.
- Vad gör du? Det är för tidigt!
- Jag vet, men drömmen kollapsar.
Håll kvar Saito lite till.
Vi är nästan klara.
Han var nära, mycket nära.
Stoppa honom!
Det fungerar inte. Väck honom!
Han vaknar inte.
- Ge honom kicken.
- Doppa honom.
Han är vaken.
Ni var visst förberedd?
Inte ens säkerhetschefen
vet om våningen. Hur fann ni den?
En man som ni kan inte ha en kärlekslya
hemlig med en gift kvinna inblandad.
- Nu sitter vi här med ett dilemma.
- De kommer närmare.
- Ni fick det ni ville.
- Inte riktigt.
Ni utelämnade en viktig bit.
Ni undertryckte nåt,
för ni visste vårt syfte.
- Varför släppte ni in oss?
- En audition.
- För vad?
- Ovidkommande. Ni misslyckades.
- Vi drog ut all information ni hade.
- Men er humbug genomskådades.
- Så lämna mig ifred.
- Ni förstår inte.
De som anställde oss accepterar inte
misslyckande. Vi överlever inte två dar.
Vi får göra det lite enklare.
Säg oss vad ni vet, nu!
Jag har alltid hatat den här mattan.
Den är så typiskt fläckad och blekt.
Men absolut gjord av bomull.
Just nu...
ligger jag på polyester.
Vilket betyder att jag inte
ligger på mattan i min våning.
Ni lever upp till ert rykte, mr Cobb.
Jag drömmer fortfarande.
- Hur gick det?
- Inte bra.
En dröm i drömmen. Jag är imponerad.
Men i min dröm lyder ni mina regler.
- Ja, men mr Saito...
- Vi är inte i er dröm.
Vi är i min.
- Hur klantade du till mattan?
- Inte mitt fel.
- Du är arkitekten.
- Men han gnuggade hakan mot den!
- Vad i helvete var det där?
- Jag har full koll.
- Ja, vad annars?
- Vi har inte tid. Jag går av i Kyoto.
- Han kollar inte varje kupé.
- Bra, jag gillar inte tåg.
Alla får klara sig själva.
- Ja?
- Hej, pappa.
Hej, hur är det med er?
Rätt bra.
Vem mår rätt bra? Du, James?
Ja, när kommer du hem, pappa?
Jag kan inte, älskling.
Du minns att det dröjer ett tag.
- Varför då?
- Jag sa ju att jag var borta på jobb.
Farmor säger att du aldrig
kommer tillbaka.
Phillipa, är det du?
Ge farmor telefonen.
Hon skakar på huvudet.
Vi får hoppas att hon gör fel i det.
- Pappa?
- Ja, James?
Är mamma där?
Vi har pratat om det här.
Mamma är inte här längre.
Var?
Det räcker. Säg hej då.
Jag skickar presenter med morfar.
Och var snälla...var...
- Vår skjuts står på taket.
- Bra.
- Hur är det?
- Bra, hurså?
- Drömmen, menar jag. Mal dök upp.
- Förlåt för benet.
- Det blir värre, eller hur?
- En ursäkt är allt du får.
- Var är Nash?
- Inte här. Väntar du?
Vi skulle levererat Saitos planer för
Cobol för två timmar sen.
De vet att vi har misslyckats.
Dags att försvinna.
- Vart då?
- Buenos Aires.
Jag ligger lågt, hittar kanske ett jobb
när det lugnat sig. Och du?
- Staterna.
- Hälsa så mycket.
Han sålde er. Tänkte komma till mig
och köpslå om sitt liv.
Så jag erbjuder er gottgörelse.
Det är inte mina metoder.
- Vad gör ni med honom?
- Ingenting.
Men jag svarar inte för
Cobol Engineering.
- Vad vill ni ha av oss?
- Inplantering. Är det möjligt?
- Naturligtvis inte.
- Kan man stjäla tankar, kan man så dem.
Då sår jag en tanke. Tänk inte
på elefanter. Vad tänker ni på?
- Elefanter.
- Ja, men ni vet att det var min tanke.
Hjärnan kan alltid spåra idéns upphov.
- Äkta inspiration kan man inte låtsa.
- Det stämmer inte.
- Kan ni göra det?
- Får jag välja?
- För jag kan själv göra upp med Cobol.
- Då har ni ju ett val.
Då väljer jag att ge mig av, sir.
Säg till besättningen vart ni vill resa.
Mr Cobb!
Vad sägs om att åka hem?
Till Amerika. Till era barn.
Det kan ni inte ordna. Ingen kan.
- Precis som inplantering.
- Kom nu, Cobb.
- Hur komplex är idén?
- Rätt enkel.
Ingen idé är enkel,
när den ska sås i en annans huvud.
Min konkurrent är gammal och sjuk.
Hans son ärver snart företaget.
Jag vill att han styckar
sin fars imperium.
- Vi bör neka till det här, Cobb.
- Vänta.
Om jag gör det, om jag ens kan,
behöver jag en garanti.
- Hur vet jag att ni levererar?
- Det vet ni inte. Men jag kan.
Så...vågar ni satsa på det här...
...eller bli en gammal ångerfylld man,
som väntar på att dö ensam?
Samla ert team, mr Cobb.
Och välj ert folk klokare.
Jag vet hur gärna du vill resa hem.
- Men det här kan inte göras.
- Jo, man måste bara gå djupt nog.
- Det vet du inte.
- Jag har gjort det förut.
Med vem ska du göra det?
Varför ska vi till Paris?
Vi behöver en ny arkitekt.
Du tyckte väl aldrig om ditt kontor.
Ingen plats att tänka i det städskåpet.
Är det säkert för dig här?
Utlämning från Frankrike till USA
är en byråkratisk mardröm.
De vet nog hur man gör i ditt fall.
Ge det här till barnen,
när du får chansen.
Leksaksdjur räcker inte för att
övertyga barnen om att de har en far.
- Jag gör det du har lärt mig.
- Jag lärde inte upp dig till tjuv.
Du lärde mig hitta i människors hjärnor-
-men det finns inga lagliga sätt
att utnyttja den förmågan.
Vad gör du här, Dom?
Jag har nog hittat en väg hem,
en tjänst åt mycket mäktiga människor.
Folk som friar mig från
anklagelser för gott.
- Men jag behöver din hjälp.
- Du är här för att fördärva mina bästa.
Låt dem bestämma själva.
- Pengar.
- Inte bara. Du minns...
Det är chansen att bygga katedraler,
städer, sånt som aldrig existerat.
Sånt som inte finns i verkligheten.
Ska jag få andra att följa med
in i din fantasi?
De utformar bara drömnivåerna
och lär dem till de drömmande.
Utforma dem själv.
Jag får inte för Mal.
Kom tillbaka till verkligheten, Dom.
- Snälla du.
- Verkligheten...
Dina barnbarn väntar på att pappa ska
komma hem. Det är deras verklighet.
Och det här sista jobbet tar mig hem.
Jag vore inte här
om jag visste nåt annat sätt.
Jag behöver en arkitekt,
som är lika bra som jag var.
Jag har en bättre.
- Ariadne?
- Det här är mr Cobb.
- Angenämt.
Mr Cobb vill diskutera
ett jobb med dig.
- En anställning?
- Inte precis.
- Du får göra ett test.
- Får jag inte veta nåt först?
- Först vill jag veta att du klarar det.
- Varför då?
Det är inte riktigt lagligt.
På två minuter ska du göra en
labyrint som tar en minut att lösa.
Stopp.
En gång till.
Stopp.
Du måste lyckas bättre än så.
Så ska det se ut.
I vaket tillstånd använder vi bara
en bråkdel av vår hjärna.
- I sömnen kan man göra allt.
- Som vadå?
Som att rita ett hus med alla detaljer.
Men ibland verkar det nästan
skapa sig självt.
- Som om jag upptäckte det.
- Äkta inspiration.
I drömmen gör vi det här oupphörligt.
Vi skapar och ser världen samtidigt-
-utan att vi vet att det händer.
- Det för oss rätt in i den processen.
- Hur?
Genom att ta över skapandet. Det är där
du behövs. Du skapar drömmens värld.
Vi för in personerna i drömmen och de
fyller den med sitt undermedvetna.
Men detaljerna då,
så att de tror det är verkligt?
Drömmar känns verkliga när de pågår.
Det är bara när vi vaknar,
som vi finner dem underliga.
Man kommer aldrig ihåg
början på en dröm, eller hur?
Man hamnar alltid mitt i.
- Ja.
- Så hur kom vi hit?
Vi bara kom från...
Tänk på det, Ariadne. Hur kom du hit?
Var är du nu?
- Drömmer vi?
- Du sover i verkstaden.
Det här är din första gemensamma dröm.
Var bara lugn.
- Om det bara är en dröm, varför...
- Det är aldrig bara en dröm.
En *** glas i ansiktet gör rejält ont.
Inne i den känns det verkligt.
Drömdelning uppfanns av armén för att få
soldater att döda varann och sen vakna.
- Men arkitekterna då?
- Nån måste ju konstruera drömmarna.
- Ge oss fem minuter till.
- Fem minuter?
Men vi har pratat en timme.
I drömmen arbetar medvetandet snabbare,
så därför känns tiden långsammare.
Fem vakna minuter
blir en timme i drömmen.
Ska vi se vad du kan uppleva
på fem minuter?
Bokhandel, kafé.
Nästan allt finns med.
- Och människorna?
- Mina undermedvetna projektioner.
- Dina?
- Ja. Din dröm, du skapar miljön.
Mitt medvetande befolkar den.
Du kan tala med mitt undermedvetna.
Ett sätt att få information.
- Och andra sätt?
- Vi skapar nåt säkert, ett bankvalv.
Medvetandet fyller det
med hemlig information.
- Förstår du?
- Sen går ni in och stjäl.
Jag trodde drömlandskapet var visuellt,
men det handlar mer om känsla.
Men vad händer om man rör till
det fysiska i alltihop?
- Det var nåt, eller hur?
- Ja.
- Varför tittar alla på mig?
- För att nån annan skapar det här.
Ju mer du ändrar saker, desto snabbare
dras projektionerna mot dig.
- Dras?
- Drömmaren blir nåt främmande.
De anfaller som vita blodkroppar.
- Anfaller de oss?
- Nej, bara dig.
Bra, men om du förändrar saker så här...
Be ditt undermedvetna lugna sig.
Det är ju mitt undermedvetna.
Jag kan inte kontrollera det.
Mycket imponerande.
Den här bron? Platsen är väl verklig?
- Jag går över den varje dag.
- Ta inte platser ur minnet utan nya.
- Man tar väl sånt man känner till?
- Bara detaljer, aldrig hela områden.
- Varför inte?
- Du tappar greppet om verkligheten.
- Hände det dig?
- Det har inget med mig att göra.
Är det därför jag
ska skapa dina drömmar?
Bort från henne. Backa undan!
- Släpp henne!
- Släpp mig! Släpp mig!
- Mal!
- Cobb! Väck mig!
- Väck mig! Väck mig!
- Mal, nej!
Seså, se på mig. Allt är bra.
Varför vaknade jag inte?
Det var tid kvar, och man kan
inte vakna i drömmen om man inte dör.
- Hon behöver ett totem.
- Nåt litet och privat...
Häftigt undermedvetande du har, Cobb!
Hon är en riktig tjuserska.
- Så du träffade mrs Cobb?
- Hans fru?
Som totem behöver du nåt litet
och tungt. Nåt som ingen känner till.
- Ett mynt?
- Nej, nåt mer unikt, en tung tärning.
Rör den inte. Då fungerar det inte.
Bara jag vet dess balans och vikt.
På så vis vet du att du inte är i nån
annans dröm när du ser ditt totem.
Jag vet inte om du ser
eller inte vill veta-
-men Cobb har svåra problem
som han försökt glömma.
Och jag tänker inte öppna mig
för nån på det viset.
Hon kommer tillbaka.
Aldrig har nån fattat så fort.
Verkligheten räcker inte för henne nu.
Och när hon kommer tillbaka...
...ser du till att
hon bygger labyrinter.
- Vart ska du gå?
- Jag måste besöka Eames.
Han är i Mombasa, Cobols hemmaplan.
- En nödvändig risk.
- Det finns många bra tjuvar.
Vi behöver inte bara en tjuv...
utan en förfalskare.
- Gnid dem, men de förökar sig inte.
- Man vet aldrig.
Jag fixar en drink.
Du betalar.
Din stavning har inte förbättrats.
Och handstilen?
- Mångsidig.
- Tack så mycket.
Inplantering. Innan du säger
att det är omöjligt, så...
- Det är möjligt, men jävligt svårt.
- Intressant.
- Arthur säger att det inte kan göras.
- Jobbar du fortfarande med den stofilen?
- Han är bra på det han gör.
- Han är bäst, men saknar fantasi.
- I motsats till dig.
- För inplantering krävs fantasi.
Får jag fråga, har du gjort det?
Vi fick idén på plats, men den tog inte.
- Planterade ni inte djupt nog?
- Nej, men det krävs den enklaste idé-
-för att den ska rota sig.
Vad är det för idé du vill plantera?
Att arvingen till ett företag ska
upplösa faderns imperium.
Då triggar du politiska och
antimonopolistiska känslor.
Och allt sånt gör dig till offer
för personens fördomar.
Du måste börja från grunden.
- Som är vad?
- Relationen till fadern.
- Har du nån kemist?
- Inte än.
Vi har en här, Yusuf, som gör
en egen version av ingredienserna.
- När kommer jag dit?
- När du blivit av med din skugga.
- Mannen i baren.
- Cobol Engineering.
- Var priset på mig död eller levande?
- Vi får se om han skjuter.
Avled honom, så ses vi i baren
om en halvtimme.
- Här igen?
- Sista stället de misstänker.
Okej.
Freddy Simmons. Det är du!
- Nej, det är inte du.
- Du drömmer väl inte nu?
Ta honom!
Där!
En café.
En café.
En café.
Lift, mr Cobb?
- Vad gör ni i Mombasa?
- Skyddar mina investeringar.
- Gör du dig av med skuggor så här?
- Annan skugga.
Cobb sa att du skulle komma tillbaka.
- Jag försökte låta bli...
- Men inget går upp mot det.
Det är helt enkelt...äkta skapande.
Vi tittar på lite paradoxal arkitektur.
Du måste kunna några knep-
-för att bygga tre kompletta drömnivåer.
- Vilka knep?
- I drömmen skapar man omöjliga former.
Man kan skapa slutna slingor,
som Penrosetrappan.
Den oändliga trappan.
Förstår du?
En paradox. En slinga som hjälper dig
att dölja gränserna för drömmen.
- Hur stora måste nivåerna vara?
- Allting från ett husgolv till en stad.
Men svåra nog för att gömmas
för projektionerna.
- En labyrint.
- Ja, och med en bra labyrint...
- ...desto mer tid från projektionerna?
- Precis.
- Mitt undermedvetna känns lugnt.
- Vänta bara.
Ingen vill att nån rotar i medvetandet.
Cobb kan inte bygga längre, eller hur?
Han gör det inte. Han tror sig säkrare
om han inte vet layouten.
- Varför?
- Det säger han inte. Det är nog Mal.
- Exfrun?
- Nej, inte exfrun.
- Är de fortfarande ihop?
- Nej.
Hon är död.
Det du ser är hans projektion av henne.
- Hur var hon egentligen?
- Underbar.
- Söker ni en kemist?
- Ja?
Till ingredienser för ett jobb?
- Och följa med oss på fältet.
- Nej, det gör jag sällan.
Vi vill att ni skräddarsyr en blandning
för våra behov.
- Som är?
- Stort djup.
En dröm inne i en dröm? Två nivåer?
- Tre.
- Så komplexa drömmar blir instabila.
Det går med tillsats av sömnmedel.
Ett kraftigt sömnmedel.
- Hur många lagmedlemmar?
- Fem.
Sex.
Det enda sättet för mig att veta
om ni har gjort jobbet.
- Vi har inte plats för turister.
- Jo, den här gången.
Här är ett bra ställe att börja på.
Jag använder det dagligen.
- Till vad?
- Jag visar.
Ni kanske inte vill se.
Efter er.
- Tio, tolv. Alla sammankopplade.
- De kommer dagligen och delar drömmen.
Ni ser? Mycket stabilt.
- Hur länge drömmer de?
- Tre, fyra timmar om dagen.
- I drömtid?
- Medlet ger 40 timmar per dag.
- Varför gör de det?
- Berätta, mr Cobb.
- Enda sättet att drömma efter ett tag.
- Drömmer ni fortfarande, mr Cobb?
- Kommer de varje dag för att sova?
- Nej.
De kommer för att väckas.
Drömmen har blivit deras verklighet.
Vem är ni att säga annat?
Låt oss se vad ni kan göra.
Du vet hur du får tag på mig.
Du vet vad du måste göra.
Häftigt, inte sant?
Allt väl, mr Cobb?
Ja, bara bra.
Robert Fischer, arvinge till
Fischer-Morrows energikonglomerat.
- Vad är det med Fischer?
- Det angår er inte.
Mr Saito, det här liknar inte
ert typiska industrispionage.
Ni bad om inplantering. Jag hoppas
ni inser allvaret i er begäran.
Det frö vi sår hos mannen
växer till en idé.
Idén tar över honom...
Den kan förändra allt hos honom.
Vi är det sista företaget mellan
dem och total energidominans.
Vi kan inte längre tävla. Snart styr
de halva världens energitillförsel.
De blir en ny supermakt.
Robert Fischer måste ändra sig.
Där kommer vi in. Hur är
Robert Fischers relation till fadern?
- Relationen lär vara komplicerad.
- Men vi kan inte agera på ett rykte.
Kan jag få tillgång till den här mannen?
Browning, Fischer seniors högra hand.
Det är möjligt med rätt referenser.
Referenser är lite av min specialitet.
Det känns inte klart. Ta ner dem.
Mr Browning, Maurice Fischer
försöker alltid undvika process.
Ska vi ta upp era åsikter
direkt med Maurice?
- Det är inte nödvändigt.
- Nej, men det borde vi.
Hur mår han? Jag vill inte
besvära honom i onödan, men...
Robert, jag sa åt dig att hålla dig
borta från... Vänta. Men gör det...
- Mr Fischer.
- Genomför det.
Du gör aldrig det jag ber om.
Låt det vara.
Det måste vara ett
av hans dyrbara minnen.
Jag ställer det bredvid sängen.
Han har inte ens märkt det.
Robert...
...vi måste tala om advokatens
befogenheter.
- Inte nu, farbror Peter.
- Men det är viktigt...
Gamarna cirklar. Ju sämre Fischer blir,
desto mäktigare blir Peter Browning.
Jag har kunnat observera Browning.
Anta hans fysiska yttre,
manér och så vidare.
Så på den första drömnivån
kan jag imitera Browning.
Och plantera idéer i Fischers huvud.
När vi för honom djupare bör hans egen
projektion av Browning ta form.
- Så han ger sig själv idén?
- Exakt. Den fastnar bara på det viset.
Jag är imponerad, Eames.
Jag har alltid uppskattat
din nedlåtenhet, Arthur.
- Gör du det på egen hand?
- Nej, jag gjorde bara några experiment.
- Jag trodde inte nån var här.
- Jag jobbade med mitt totem.
Får jag se.
- Så du lär dig?
- Ett bra sätt för verklighetskontakt.
- Var det din idé.
- Nej, Mals, faktiskt.
Hon snurrade den i drömmen,
och den la sig aldrig. Bara snurrade.
Arthur sa att hon dog.
Hur går det med labyrinterna?
Varje nivå är den del av personens
undermedvetna vi vill nå.
Bottennivån blir ett sjukhus,
dit Fischer för sin far.
Jag har en fråga om den här layouten.
Inga detaljer.
Bara drömmaren bör veta layouten.
- Varför är det så viktigt?
- Tar vi med egna projektioner-
-får de inte veta labyrintens detaljer.
Du menar om du för in Mal?
Du kan ju inte utestänga henne?
Du kan inte bygga, för om du kan
labyrinten så kan hon den.
Hon skulle sabotera hela operationen.
Vet de andra, Cobb?
- Nej.
- Du måste varna dem om det blir värre.
Ingen har sagt att det blir värre.
Jag vill hem, det är det viktigaste nu.
Varför kan du inte resa hem?
För de tror att jag dödade henne.
- Tack.
- För vad?
För att du inte frågar
om jag gjorde det.
"Jag ska stycka min fars imperium."
En idé Robert kommer att avvisa.
Den måste planteras djupt i honom.
Det undermedvetna styrs av känslor,
inte förnuft.
Vi måste omvandla idén till en känsla.
Hur gör man känslor av affärsstrategi?
Det ska vi ta reda på. Robers relation
till fadern är minst sagt spänd.
Styckning av imperiet är en spark
åt den gamle.
Nej, positiva känslor
övertrumfar negativa.
Vi vill alla ha försoning, katharsis.
Robert Fischer måste reagera positivt.
Pröva med: "Min far godtar att jag
skapar själv och inte följer honom."
- Det kan fungera.
- Kan? Vi måste lyckas bättre än så.
- Tack för ditt bidrag, Arthur.
- Förlåt, men jag vill ha specificering.
- Specificering?
- Inplantering handlar inte om detaljer.
När vi når hans medvetande
får vi jobba med det vi hittar.
Första nivån är fadersrelationen.
Vi säger: "Jag följer inte min far."
På nästa nivå:
"Jag vill skapa nåt själv."
På bottennivån tar vi fram kanonerna.
- "Far vill inte att jag ska vara han."
- Precis.
På tredje nivån kollapsar drömmarna
av minsta störning.
Sömnmedel. En sömn stabil nog för
tre drömnivåer kräver starka sömnmedel.
Sömnmedlen skapar kontakt
mellan de drömmande-
-och ökar hjärnfunktionen.
- Vi får mer tid på varje nivå.
Hjärnfunktionen ökar tjugofalt.
I en dröm inne i drömmen
fördubblas effekten.
- Tre drömmar, 10 timmar, det är 20...
- Jag dålig på matte. Hur mycket tid?
En vecka på första nivån.
- Sex månader på nivå två, och tredje...
- Det blir 10 år.
- Vem vill drömma i tio år?
- Beror på drömmen.
Hur kommer vi ut efter inplanteringen?
Helst bättre än skott i huvudet.
- En kick.
- Vad är en kick?
Det här, Ariadne, kan vara en kick.
Känslan av att falla ruskar dig vaken.
- Rycker dig ur drömmen?
- Känns kicken med sömnmedlet?
Det smarta är att sömnmedlet
inte påverkar innerörat.
Då upplever man att man faller
oavsett drömdjupet.
Eller faller omkull.
Kicken måste synkroniseras att tränga
igenom alla tre nivåerna.
Vi kan köra med musikalisk nedräkning
för att synkronisera kickarna.
Inga besök hos läkare eller tandläkare.
- Var det inte en knäoperation?
- Inget de söver honom för.
- Det behövs minst 10 timmar.
- Sydney till Los Angeles.
En av världens längsta flighter.
Han gör den två gånger i veckan.
- Han flyger väl privat då.
- Inte med oväntat flygplansunderhåll.
- Det måste bli en 747.
- Varför?
I 747 sitter piloten upptill och första
klass är i nosen. Ingen passerar där.
Man måste köpa hela kabinen och
förstaklassvärdinnan.
Jag köpte flygbolaget.
Det kändes smidigare.
Vi verkar alltså få våra 10 timmar.
Ariadne? Bra jobbat, förresten.
Du vet var jag är.
Du vet vad du måste göra.
Minns du när du friade?
Naturligtvis.
Du sa att du haft en dröm.
Att vi skulle åldras tillsammans.
Det kan vi.
Du borde inte vara här.
Vad testar du om nätterna?
- Det här har inget med dig att göra.
- Jo, du bad mig dela dröm med dig.
Inte de här. Det är mina drömmar.
- Varför utsätter du dig för det här?
- Det enda sättet jag kan drömma på.
Varför är det så viktigt att drömma?
I mina drömmar är
vi fortfarande tillsammans.
Det här är inte bara drömmar.
Det är minnen. Du förbjöd dem.
- Jag vet.
- Du kan inte släppa taget om henne.
Du förstår inte. Det är ögonblick
jag ångrar, minnen jag måste ändra.
Och vad är det du ångrar där nere?
Det är bara en sak med mig
du måste förstå.
Är det här ditt hus?
Mitt och Mals.
Var är hon?
Hon är redan död.
Min son, James. Han gräver efter nåt.
Kanske en mask.
Det är Phillipa. Jag ville ropa för att
de skulle le mot mig, så att jag såg...
...deras underbara ansikten,
men det är för sent.
Nu eller aldrig, Cobb.
Sen får jag panik. Jag inser att jag
kommer att ångra mig...
- ...att jag måste få se dem igen.
- James! Phillipa! Kom in!
Men ögonblicket försvann.
Hur jag än gör kan jag inte
ändra det här ögonblicket.
Just när jag ska ropa till dem...
...springer de sin väg.
Om jag ska se deras ansikten igen
måste jag tillbaka hem.
Till den verkliga världen.
- Vad gör du här?
- Jag heter...
Jag vet vem du är. Vad gör du här?
- Jag försöker bara förstå.
- Hur skulle du kunna göra det?
Vet du hur det är att älska?
- Att vara ena halvan av ett helt?
- Nej.
Jag har en gåta.
Du väntar på ett tåg,
som ska föra dig långt bort.
Du hoppas på vart tåget ska föra dig.
Men du är inte säker på det.
Men det spelar ingen roll. Varför spelar
det ingen roll vart tåget tar dig?
För att ni kommer att vara tillsammans.
- Varför tog du hit henne?
- Var är vi?
Sviten där vi firade bröllopsdagarna.
Vad hände här?
Du lovade att vi skulle
vara tillsammans!
- Du måste stanna här! Bara ett tag!
- Du sa vi skulle åldras tillsammans!
Jag kommer tillbaka till dig. Jag lovar.
Tror du att du kan hålla henne kvar
i ett minnenas fängelse?
Tror du det kommer att hålla henne kvar?
Det är dags.
Maurice Fischer dog nyss i Sydney.
- Och begravningen?
- Torsdag, i LA.
Robert följer med kroppen senast tisdag.
Vi sätter igång.
- Jag följer med, Cobb.
- Nej, jag lovade Miles.
Teamet behöver nån som förstår
vad du kämpar med.
Det behöver inte vara jag, men du
måste visa Arthur vad jag just såg.
Skaffa en plats till på planet.
Är jag med på planet och ni sviker
ert löfte, får jag livstid när vi landar.
Fullborda jobbet ombord.
Jag ringer ett samtal från planet.
Ni får inga problem med
immigrationsmyndigheten.
- Ursäkta.
- Javisst.
Tack.
Är det här ert? Ni måste ha tappat det.
- Nåt att dricka?
- Vatten, tack.
Detsamma, tack.
Jag kunde inte undgå att märka, men är
ni inte släkt med Maurice Fischer?
Ja...
Han var min far.
En inspirerande person. Jag beklagar.
- Varsågod.
- Tack.
För er far.
Må han vila i frid.
- Du kunde väl ha pissat innan.
- För mycket gratischampagne före start.
- Ha, ha, jävla ha.
- Han letar nog taxi i det här vädret.
- Idiot! Varför försöker du inte...
- Gå härifrån.
Taxi. Tack.
Tredje och Market. Snabbt.
- Vad gör ni?
- Trodde den var ledig. Kan vi dela?
Nej.
- Kör åt sidan och få av...
Toppen.
Kom igen.
Det är 500 dollar i.
Släpp åtminstone av mig.
Tyvärr går det inte...
- Täck honom.
- Vad fan är det som händer?
Det här var inte med i layouten.
Cobb?
Ta honom!
- Allt väl?
- Ja, det är bra.
- Fischer också, om han inte blir åksjuk.
- Saito?
Ta in Fischer i bakre rummet!
Sätt fart!
- Blev han skjuten? Dör han?
- Jag vet inte.
- Var blev du av?
- Spärrad av ett godståg.
- Vem satte ett godståg i en korsning?
- Inte jag.
Varför blev vi överfallna? Det var inga
normala projektioner. De var tränade.
- Tränade, hur?
- Fisher lät en extraherare-
-öva upp sitt undermedvetna att
försvara sig, så det är militariserat.
- Efterforskningen borde ha visat det.
- Varför gjorde den inte det?
Säg inte åt mig att lugna mig!
Det var ditt jobb, ditt ansvar!
Du skulle ha kollat Fischers bakgrund!
Vi är inte beredda på det här.
Vi har hanterat subsäkerhet förut.
Med försiktighet går det vägen!
- Det hörde inte till planen. Han dör.
- Befria honom.
- Gör inte det!
- Han plågas och jag väcker honom.
- Nej, det väcker honom inte.
- Men om vi dör i drömmen vaknar vi.
Inte av det här. Vi är för djupt sövda
för att vakna av det.
- Men vad händer när vi dör?
- Vi faller ner i limbo.
- På allvar?
- Ostrukturerad drömrymd.
- Vad finns därnere?
- Bara gränslöst undermedvetande.
Ingenting utom rester efter nån som
delat drömmen och fastnat där förut.
Det vill säga du.
- Hur länge kan vi sitta fast där?
- Tills sömnmedlet...
- Hur länge?
- Evigheter, fråga honom som varit där.
Vi flyttar honom till övervåningen.
Toppen.
Tack.
Nu är vi fångar i Fischers medvetande
och slåss med hans armé och om vi dör-
-är vi vilse i limbo tills våra hjärnor
blir förlorade ägg.
Har nån första hjälpen?
Du visste riskerna men sa inget?
- Jag visste inget om eldstriden.
- Du hade ingen rätt.
- Enda sättet att gå ner tre nivåer.
- Visste du och gick med på det?
- Jag litade på honom.
- När han lovade dig halva sin andel?
Nej, hela. Han hade ju gjort det förut.
Med Mal? För att det funkade så bra?
- Jag ville komma hem till barnen.
- Ledde du oss i krig utan en väg ut?
Det finns en väg ut om vi gör jobbet
snabbt och använder kicken som förut.
Går vi djupare ökar riskerna.
- Jag avstår från den här nivån.
- Fischers säkerhetsmän omringar oss.
10 timmars flyg motsvarar en vecka.
Vi blir dödade allihop, det lovar jag.
Vi måste fortsätta och göra det
så snabbt som möjligt.
Nedåt är den enda vägen framåt.
Gör er klara.
- Kom, så skakar vi liv i honom.
Min försäkring mot kidnappning täcker
10 miljoner. Det blir enkelt.
- Håll käften! Det blir det inte.
- Bakom bokhyllorna i er fars kontor-
-är kassaskåpet.
Vi behöver kombinationen.
- Jag vet inte om nåt kassaskåp.
- Men ni kan veta kombinationen.
- Tala om den.
- Jag kan den inte.
- En säker källa säger att ni kan den.
- Vilken källa?
- 500 dollar för den här.
- Vad är i den?
Kontanter, kreditkort, ID. Och det här?
- Användbart?
- Kanske.
- Sätt igång. Du har en timme.
- En timme?
- Jag skulle få hela natten för det här.
- Saito skulle inte ha blivit skjuten.
En timme och ge oss nåt användbart.
- Vad är det?
- Säker källa.
Farbror Peter.
Få dem att sluta.
- Kombinationen.
- Jag kan den inte.
- Varför säger Browning det?
- Jag vet inte.
Låt mig tala med honom och fråga.
Ni har en timme. Börja prata.
Hur är det?
Allt väl?
De djävlarna har plågat mig i två dar.
Nån av dem kommer in i din fars kontor.
De försöker öppna kassaskåpet. De trodde
jag kunde kombinationen, men fel.
Ja, inte jag heller...
Va? Han sa att efter hans död var du
den ende som kunde öppna.
Nej, han gav mig ingen kombination.
Det gjorde han kanske, men du visste
inte att det var en kombination.
- Nå, än sen?
- En meningsfull sifferkombination-
-baserad på dina upplevelser
med Maurice.
Vi hade inga meningsfulla
gemensamma upplevelser.
Kanske efter det att din mor dött.
Vet du vad han sa efter min mors död?
"Robert, det finns faktiskt
inget att säga."
- Han var dålig på det känslomässiga.
- Jag var 11, farbror Peter.
- Hur är det med honom?
- Svåra smärtor.
På de lägre nivåerna avtar smärtan.
Och om han dör?
Värsta scenariot?
Att han vaknar med total minnesförlust.
Jag står fast vid överenskommelsen.
Det uppskattas. Men när ni vaknar
minns ni inte vår överenskommelse.
Limbo blir er verklighet.
Ni kommer att vara vilse därnere
så länge att ni blir en gammal man.
Fylld av ånger?
- I väntan på att dö ensam.
- Nej.
Jag kommer tillbaka.
Och vi är unga tillsammans igen.
Vi dör om de inte får kombinationen.
- De vill bara ha lösensumma.
- Jag hörde dem.
De sätter oss i skåpbilen
och kör ner den i floden.
- Vad är det i kassaskåpet?
- Nåt åt dig.
Maurice sa att det var hans
dyrbaraste gåva till dig.
- Ett testamente.
- Testamentet är hos Port och Dunn.
Det är ett annat. Det här ersätter
det andra om du så vill.
Det delar upp Fischer Morrows företag.
Det blir slutet för hela imperiet.
Och förstör hela mitt arv?
- Varför skulle han föreslå nåt sånt?
- Jag vet inte.
Han älskade dig, Robert.
- På sitt eget vis.
- På sitt eget vis.
Mot slutet...
...kallade han mig till sin dödsbädd.
Han kunde knappt tala.
Men han gjorde sig mödan
att säga mig ett sista ord.
Han drog mig intill sig.
Och jag kunde bara urskilja...
...ett ord.
"Besviken."
När var du i limbo?
Du kan få de andra att fortsätta jobbet.
Men de vet inte sanningen.
- Vilken sanning?
- Sanningen att du när som helst-
-kan köra ett godståg genom väggen.
Att Mal dyker upp i ditt undermedvetna.
Och att när vi går djupare in i Fischer,
så går vi också djupare in i dig.
Och vi kanske inte gillar det vi hittar.
Vi arbetade tillsammans. Vi undersökte
idén om en dröm i en dröm.
Jag forcerade och ville gå djupare
och djupare. Och längre.
Jag förstod inte att
timmar kunde bli till år därnere.
Att vi kunde hamna så djupt, att när vi
landade på det undermedvetnas strand...
...kunde ha tappat
greppet om verkligheten.
Vi skapade och byggde vår värld.
Vi gjorde det i åratal.
Vi byggde vår egen värld.
Hur länge satt ni fast där?
Omkring 50 år.
Jesus.
- Hur stod ni ut?
- Inte så illa att känna sig som gudar.
Problemet var vetskapen om
att inget var verkligt.
Till *** blev det omöjligt
för mig att leva så.
Och hon då?
Hon hade låst in nåt djupt inom sig.
En sanning hon känt till
men valt att glömma.
Limbo blev hennes verklighet.
- Vad hände när ni vaknade?
- Att vakna efter år, efter decennier...
...att bli gamla själar som kastas
tillbaka in i ungdomen?
Jag visste att nåt var fel med henne.
Men hon medgav det inte.
Till sist berättade hon sanningen.
Hon var besatt av en idé.
En mycket enkel idé som ändrade allt.
Att vår värld inte var verklig.
Att hon måste vakna för att komma
tillbaka till verkligheten...
...att vi för att komma hem...
...måste ta livet av oss.
- Men era barn då?
- Hon trodde de var projektioner...
...att våra riktiga barn
väntade på oss.
Jag är deras mamma.
Jag kan se skillnaden.
- Varför kan jag inte styra drömmen?
- Du vet inte att du drömmer!
Hon var säker. Jag kunde inget göra
hur mycket jag än bönade och bad.
Hon ville, men kunde inte
göra det ensam.
Hon älskade mig för mycket, så hon
tänkte ut en plan för vår bröllopsdag.
- Vad gör du?
- Följ med.
Gå tillbaka in. Kom igen, tillbaka in.
Nej, jag hoppar och du följer med.
Nej, det gör jag inte.
Lyssna på mig.
Om du hoppar, så vaknar du inte.
Du dör.
Gå tillbaka in nu,
så pratar vi om det här.
Vi har pratat tillräckligt.
- Mal.
- Kom ut på hyllan, annars hoppar jag.
Vi pratar om det här.
- Jag vill att du ska våga satsa.
- Nej, älskling.
Nej, det kan jag inte. Det vet du.
Vänta lite och tänk på våra barn.
Tänk på James.
Tänk på Phillipa nu.
Om bara jag dör tar de dem i alla fall.
- Vad menar du?
- Jag gav ett brev till vår advokat-
-som förklarade hur orolig jag är
för min säkerhet.
Hur du hotade att döda mig.
- Varför?
- Jag älskar dig.
- Varför gör du så mot mig?
- Jag befriar dig från skuld för barnen.
Vi far hem till våra riktiga barn.
Nej, lyssna på mig. Se på mig.
- Du väntar på ett tåg.
- Mal, gör det inte!
- Ett tåg som för dig långt bort.
- James och Phillipa väntar på dig!
Du hoppas men är inte säker på
vart tåget för dig.
- Se på mig!
- Men det gör detsamma.
- Mal, lyssna!
- För ni kommer att vara tillsammans.
Älskling, se på mig! Nej, Mal!
Herregud!
Hon lät sig friskförklaras av
tre olika psykiatrer-
-så det blev omöjligt för mig
att förklara hennes galenskap.
Så jag flydde.
Nu eller aldrig, Cobb.
- James! Phillipa! Kom in!
- Då åker vi.
Jag lämnade barnen och har försökt köpa
mig tillbaka sen dess.
Hon får sin makt av dina skuldkänslor.
Du bär inte ansvar för idén
som förintade henne.
Om vi ska lyckas med det här...
...måste du förlåta dig själv och
konfrontera henne.
Men du behöver inte göra det ensam.
Jag gör det för de andra, för de vet
inte om risken de tog med dig härnere.
Vi måste sätta igång.
- Tiden är ute.
Jag känner inte till nån kombination.
Inte medvetet i alla fall.
Instinktivt då? Vi har nån på er fars
kontor redo att knappa in kombinationen.
Ge mig sex siffror som bara dyker upp.
- Ingen aning.
- Nu! Jag sa nu! Precis nu!
Fem, två, åtta, fyra, nio, ett.
Bättre kan ni.
På med påsarna. Vi ska ut och åka.
Vi är värda mer levande. Lyssnar ni?
- Vad fick du ut?
- Fadersrelationen är sämre än väntat.
- Hur hjälper det oss?
- Ju värre problem, dess mer katharsis.
- Hur försonar vi dem.
- Jobbar med det.
Fortare. Projektionerna omringar oss.
Vi måste ut innan vi blir inlåsta.
Var inte rädd för att drömma större.
Hans agg måste riktas mot gudfadern.
- Förstöra den enda goda relationen?
- Nej, reparera den med fadern-
-och visa hur gudfadern är.
Vi kan få mer av Fischer
än av Saito för jobbet.
Hans skydd blir värre djupare ner.
- Vi kör med mr Charles.
- Nej.
- Vem är mr Charles?
- Dålig idé.
Så fort vi är inne på hotellet får vi
med säkerhetsvakterna att göra.
- Vi tar mr Charles som på Steinjobbet.
- Gjort det förut?
Ja, tyvärr. Han insåg att han drömde
och hans undermedvetna klådde oss.
Bra lärdom, eller hur?
- Jag behöver avledning.
- Inga problem. Snygga tjejen från förr?
Kör försiktigt. Allt därnere
kommer att vara instabilt.
Inte för snart, vi får bara en chans
och måste lyckas.
Jag spelar musiken som startsignal.
Resten tar ni hand om.
- Klara?
- Klara!
Dröm vackert.
- Tråkar jag ut er?
Jag berättade min historia.
Ni tyckte inte om den.
Jag har mycket att tänka på.
Där går mr Charles.
Mr Fischer, eller hur?
Roligt att ses.
Rod Green från marknadsföringen.
- Och ni måste...
- Gå.
Om ni får tråkigt.
Ni blev visst avsnoppad. Om inte hennes
telefonnummer bara har sex siffror.
Konstigt sätt att få vänner,
att få plånboken stulen så där.
- Tusan, bara plånboken är värd...
- Cirka 500 dollar?
Ingen fara. Jag har satt folk på det.
Vem och vad är mr Charles?
Vi vänder Fischer mot
hans eget undermedvetna.
- Varför ogillar du det?
- Offret vet då att det drömmer-
-vilket drar uppmärksamheten till oss.
Cobb sa ju att man inte fick göra så.
Nu vet du hur mycket tid Cobb lägger
ner på att göra det man inte får.
- Mr Saito, får jag ett ögonblick?
- Förlåt men...
- Ni ser ärtigare ut.
- Mycket lustigt, mr Eames.
- Oroligt i planet?
- Nej, det är närmare.
Det är Yusuf som kör.
- Vem sa ni att ni var?
- Rod Green från marknadsföringen.
Men det är inte sant.
Jag är mr Charles. Ni minns mig väl?
Jag är chef för er livvakt härnere.
Gå av på en annan våning.
Släng plånboken.
Livvakterna letar efter den.
Vi måste ge Cobb lite mer tid.
Livvakt?
- Arbetar ni för hotellet?
- Nej.
Jag är specialist inom
en viss typ av säkerhet.
- Undermedveten säkerhet.
- Talar ni om drömmar?
Talar ni om extrahering?
Jag är här för att skydda er.
Jag är här för att skydda er i händelse-
-att nån försöker komma åt ert
medvetande när ni drömmer.
Ni är inte säker här.
De är ute efter er.
Konstigt väder, eller hur?
Känner ni det?
- Vad händer?
- Cobb drar Fischers uppmärksamhet till-
-det konstiga i drömmen och får hans
undermedvetna att leta efter drömmaren.
Det vill säga mig. Fort, kyss mig.
- De tittar på oss än.
- Det var värt ett försök.
Vi bör nog sticka.
Känner ni? Ni har tränat för det här.
Lägg märke till det konstiga vädret,
tyngdkraftens förändring.
Inget är verkligt. Ni drömmer det här.
Ni kan pröva genom att försöka minnas
hur ni kom hit. Kan ni det?
- Ja, jag...
- Andas, andas. Kom ihåg er träning.
Acceptera faktum att ni drömmer,
och att jag är här för att skydda er.
- Är ni inte verklig?
- En projektion av ert undermedvetna.
Jag ska skydda er i fall extraherarna
försöker dra er in i en dröm.
Och jag tror det pågår nu, mr Fischer.
Okej.
Kan ni få mig härifrån?
Javisst. Följ med mig.
Vänta.
Herregud! Vad gör ni?
De här skickades för att föra bort er.
Vill ni ha hjälp, måste ni vara lugn.
Ni måste samarbeta med mig, mr Fischer.
Är det här en dröm behöver jag väl
bara döda mig själv för att vakna?
Det skulle jag inte göra. De har nog
sövt er och om ni trycker av...
...kanske ni inte vaknar.
Ni kan gå in i ett avlägset drömstadium.
Ni vet vad jag talar om.
Ni minns träningen.
Minns vad jag sa till er.
Ge mig vapnet.
- Rummet bör vara rätt under 528?
- Ja.
Tänk, mr Fischer. Vad minns ni
av det som hände före drömmen.
En *** skottlossning.
Det regnade.
- Farbror Peter. Vi blev kidnappade.
- Var höll de er fångna?
- Baktill i en skåpbil.
- Där har vi den ändrade tyngdkraften.
- I en skåpbil. Fortsätt.
- Det hade nåt att göra med...
Nåt att göra med ett kassaskåp.
- Varför är det så svårt att minnas?
- Som att minnas en dröm när man vaknat.
Det tar år av träning. Ni och Browning
har dragits in i drömmen-
-för att de försöker stjäla nåt från
ert medvetande.
Försök fokusera och minnas vad det är.
- Vad är det? Tänk.
- De första siffrorna jag kom på.
De försöker hämta ett nummer från ert
undermedvetna. Vilket som helst.
Just nu är vi i ett hotell.
Vi prövar med hotellrum. Vad var numret?
Försök minnas. Det är mycket viktigt.
Fem.
- Fem, två...ett långt nummer.
- Bra, vi börjar där.
- Femte våningen.
- Ja.
- Använder ni timer?
- Nej, jag får avgöra själv.
När ni sover i 528,
väntar jag på Yusufs kick.
- Hur vet du.
- Musiken varnar mig.
Omisskännligt när skåpbilen
kör i broräcket.
Vi får en synkroniserad kick.
För tidigt, så dras vi inte ur.
För sent, så kan jag inte släppa oss.
- Varför inte?
- För skåpbilen faller fritt.
- Kan inte släppa er utan tyngdkraft.
- Nej.
De är med mig. Fortsätt.
- Mr Charles.
- Vet ni vad det där är?
- Jag tror det.
- De försökte söva er.
- Jag sover redan.
- Söva er igen.
Menar ni en dröm i en dröm?
Hej, du har förändrats.
Ursäkta?
Förlåt, jag tog er för en vän.
Säkert en snygg karl.
Det är Fischers projektion av Browning.
Vi ser efter vad han gör.
- Varför?
- Hans uppträdande visar om Fischer-
-misstänker honom som vi vill.
- Farbror Peter.
- Ni sa att ni kidnappades tillsammans.
De hade honom redan och torterade honom.
Ni såg dem tortera honom?
Kidnapparna arbetar åt dig?
Försöker du öppna kassaskåpet?
För att ta det andra testamentet?
Fischer Morrow har varit mitt liv.
Du får inte förstöra det.
Jag tänker inte kasta bort mitt arv.
Jag kunde inte låta dig besanna
din fars sista gliring.
- Vilken gliring?
- Det där testamentet.
Hans sista förolämpning. En utmaning
för dig att bygga nåt själv-
-för att bevisa att du inte är värdig
hans prestationer.
- Men...det här att han var besviken?
- Beklagar.
Men...han har fel.
Du kan bygga ett bättre företag än han.
- Mr Fischer? Han ljuger.
- Hur vet ni det?
Lita på mig. Han gömmer nåt,
som vi måste ta reda på.
Ni måste göra honom detsamma
som han tänkte göra mot er.
Vi söker igenom hans undermedvetna
efter det han inte vill att ni ska veta.
Bra.
- Han sover.
- Vems undermedvetna går vi in i?
I Fischers. Jag sa Brownings för att han
skulle bli en del av vårt team.
- Han för in oss i sitt undermedvetna.
- Just det.
- Livvakterna kommer rusande efter.
- Och jag leder dem på lustig jakt.
- Var tillbaka före kicken.
-Sov, mr Eames.
Allt väl?
- Är du beredd?
- Jag mår bra. Jag är redo.
Cobb?
Cobb? Vad finns därnere?
Den sanning Fischer ska få veta.
Jag menar, vad finns för dig därnere?
Såg ni det?
Eames, det här är din dröm. Du måste
dra bort vakterna från byggnaden.
- Vem leder in Fischer?
- Om jag kan vägen äventyras allting.
- Jag ritade stället.
- Nej, du går med mig.
- Jag kan göra det.
- Bra, visa honom vägen in i byggnaden.
- Fischer, ni följer med honom.
- Ja, och ni då?
Håll igång den här.
Jag lyssnar hela tiden.
Fönstren på övervåningen är så stora,
att jag kan täcka er från tornet.
- Går ni inte in?
- För att få veta sanningen om er far-
-måste ni ta er in i Brownings
medvetande på egen hand.
Kom, Fischer!
- Slå på larmet! Slå på larmet!
- Sätt fart!
Rappa på!
Kör!
Fan!
Jag hoppas ni är klara.
Nej, det är för tidigt.
- Cobb, hörde du?
- Jag märkte det för 20 minuter sen.
- Jag trodde det var vinden häruppe.
- Ja, jag hör. Det är musik.
- Så vad gör vi?
- Vi skyndar oss.
Yusuf är 10 sekunder från hoppet.
Vilket ger Arthur tre minuter.
- Hallå!
- Det är han!
- Vilket ger oss?
- 60 minuter.
- Räcker en timme?
- De måste upp till terassen.
De måste ha en rakare färdväg.
- Den är formad som en labyrint.
- Det måste finnas vägar tvärs igenom.
Eames?
- La Eames till nånting?
- Jag bör nog inte berätta.
- Vi har inte tid. La han till nåt?
- Ventilationrör som går tvärs igenom.
- Bra. Förklara det för dem.
- Saito.
Paradox.
- Vad var det?
- Kicken.
- Cobb! Cobb, missade vi det?
- Ja, det gjorde vi.
Kunde inte nån ha drömt fram
en förbannad strand?
- Vad fan gör vi nu?
- Vi avslutar jobbet före nästa kick.
- Vilken kick.
- När skåpbilen träffar vattenytan.
Vill ni ringa, så lägg på
och försök igen.
Hur släpper jag er utan tyngdkraft?
Arthur har ett par minuter och vi 20.
Allt väl?
Åk! Vänd om till basen!
Nåt är på tok. De rör sig mot er
som om de visste nåt.
- Ge oss lite mer tid. Kom igen.
- På väg.
Det är förrummet utanför kassavalvet.
- Har det fönster.
- Nej, då vore det inte säkert.
Hoppas Fischer gillar det han hittar.
- Är de hans undermedvetna projektioner?
- Ja.
- Förstör du delar av hans medvetande?
- Nej, de är bara projektioner.
- Vi är här.
- Ja, men en hel armé är på väg.
Jag är inne.
Där är han.
- Det är nån därinne.
- Det är en fälla, Fischer. Ut!
Kom igen, lite lägre.
Hon är inte verklig.
- Hur vet du det?
- En projektion, Fischer är verklig.
Hallå.
Eames, ta dig till förrummet nu!
- Vad hände?
- Mal dödade Fischer.
Jag kunde inte skjuta henne.
Återuppliva inte. Hans medvetande
är redan fast därnere. Det är över.
Vi misslyckades alltså?
Vi är körda. Jag är ledsen.
Det är ju inte jag som inte
kommer hem till familjen.
Jag ville veta vad som skulle
hända därinne. Vi var så nära.
Vi placerar laddningarna.
Nej, det finns ett sätt till.
Vi måste följa med Fischer dit ner.
- Det finns inte tid.
- Men vi får tid därnere.
Vi hittar honom. Då Arthurs musik börjar
upplivar ni honom med defibrillatorn.
Vi ger honom hans egen kick därnere.
Ta in honom dit. Så fort musiken slutar
spränger du sjukhuset-
-och vi åker alla med kicken
upp genom nivåerna.
Värt ett försök, om Saito uppehåller
vakterna medan jag sätter laddningarna.
Saito klarar sig inte, eller hur?
- Cobb, kom igen. Vi måste försöka.
- Sätt igång.
Är du inte tillbaka före kicken,
så är jag borta.
Hon har rätt. Kom igen.
Klarar du av det därnere?
Mal kommer att vara där.
Jag vet var hon är. Hon har Fischer.
- Hur vet du det?
- För hon vill ha mig dit.
Hon vill ha mig tillbaka hos sig.
Går det bra?
- Är det här din värld?
- Det var.
Och här kommer hon att vara.
Kom.
Saito.
Ni måste ta hand om Fischer,
medan jag apterar laddningarna.
Inga turister på de här jobben.
Var inte dum.
Byggde ni allt det här. Otroligt.
Vi byggde i åratal.
Sen började vi med minnena.
Hitåt.
Det här var våra kvarter.
Platser från vårt förflutna.
Det var vår första lägenhet.
Sen flyttade vi till det där huset.
När Mal blev gravid blev det vårt hem.
Byggde ni allt detta ur minnet?
Som jag sa, vi hade gott om tid.
Vad är det?
- Huset Mal växte upp i.
- Är hon därinne?
Kom. Vi ville båda bo i villa, men vi
älskade den här byggnadstypen.
I verklighetens värld måste vi välja,
men inte här.
Hur får vi tillbaka Fischer?
- Vi får komma på nån kick.
- Vadå?
Jag improviserar. Det är nåt du
bör veta om mig, om extrahering.
En idé är som ett virus.
Motståndskraftig.
Mycket smittsam.
Det minsta tankefrö kan växa.
Det kan växa till att bli du...
...eller förinta dig.
Den minsta idé, till exempel:
"Din värld är inte verklig."
En enkel liten tanke som förändrar allt.
Så säker på din värld,
på vad som är verkligt.
Tror du han är det?
Eller tror du han är lika vilsen
som jag var?
Jag vet vad som är verkligt, Mal.
Inga smygande tvivel?
Känner du dig inte förföljd?
Jagad runt världen av anonyma
företag och polisstyrkor-
-så som projektioner förföljer drömmare?
Medge det.
Du tror inte på verkligheten längre.
Så välj. Välj att vara här.
Välj mig.
Du vet att jag måste ta mig tillbaka
till barnen, för att du lämnade dem.
- För att du lämnade oss.
- Du har fel.
- Jag har inte fel.
- Du är förvirrad.
Våra barn är här.
Och du vill väl se deras ansikten igen?
Ja, men jag ska se dem däruppe.
Därovan?
Lyssna på dig själv.
Det är våra barn.
Titta.
- James? - Phillipa?
Gör det inte. Det är inte mina barn.
Du säger det men tror det inte.
- Jag vet det.
- Men om du har fel? Om jag är verklig?
Du säger till dig själv det du vet.
Men vad tror du på?
Vad känner du?
Skuld.
Jag känner skuld, Mal.
Vad jag än gör, hur hopplös jag än är-
-hur förvirrad jag än är,
så är skulden alltid där-
-och påminner mig om sanningen.
Vilken sanning?
Att idén som fick dig att ifrågasätta
verkligheten kom från mig.
Planterade du idén i mitt medvetande?
Vad pratar hon om?
Att inplantering var möjlig visste jag
för att jag gjorde det med henne först.
- Jag gjorde det med min egen fru.
- Varför?
Vi var vilse här.
Jag visste att vi måste fly,
men hon accepterade det inte.
Hon hade låst in nåt
djupt inom sig.
En sanning hon en gång vetat om
men valt att glömma.
Och hon kunde inte bryta sig loss.
Så jag beslöt mig
för att leta efter den.
Jag tog mig djupt in i hennes medvetande
och fann en hemlig plats.
Och jag bröt mig in
och planterade en idé.
En enkel liten idé
som skulle förändra allt.
Att hennes värld inte var verklig.
Döden var den enda räddningen.
Du väntar på ett tåg.
Ett tåg som för dig långt bort.
Du vet vart du hoppas tåget för dig...
...men du vet inte säkert.
Men det gör detsamma.
- Säg mig varför!
- För att ni kommer att vara tillsammans!
Men jag visste inte att idén skulle
växa i henne som cancer...
...att till och med när hon vaknat...
Att till och med när du kom
tillbaka till verkligheten...
...skulle du fortsätta tro
att din värld inte var verklig.
Att döden var den enda räddningen.
Mal, nej! Herregud!
- Du infekterade mitt medvetande.
- Jag försökte rädda dig.
Du förrådde mig.
Men du kan gottgöra.
Du kan fortfarande hålla ditt löfte.
Vi kan fortfarande vara tillsammans här,
i den värld vi byggde tillsammans.
Cobb, vi måste hämta Fischer.
Du får honom inte.
- Om jag stannar här, får han gå då?
- Vad pratar du om?
Fischer är på verandan.
- Se efter om han lever.
- Du kan inte göra så.
Gå och se efter om han lever.
Han är här. Vi har tid, men kom nu!
- Tar du Fischer med dig?
- Du kan inte stanna hos henne.
Det gör jag inte. Saito är död nu.
Det betyder att han är här nånstans,
och jag måste hitta honom.
Jag kan inte stanna för hon finns inte.
Jag är det enda du tror på.
Nej.
Jag vill.
Jag vill mer än allt, men jag kan inte
tänka mig dig med all din komplexitet-
-din fullkomning och dina fel.
Vad är du?
Du är bara en skugga.
En skugga av min riktiga hustru.
Du är det bästa jag kunde åstadkomma...
...förlåt, men du räcker inte.
Känns det här verkligt?
- Vad gör du?
- Improviserar.
Nej!
In dit, nu.
Jag var be...
Jag var be... be...
- Jag vet, pappa.
- Be...
Jag vet att du var besviken.
...för att jag inte kunde vara du.
- Nej.
Nej.
Jag var besviken...
...för att du försökte.
Vad nu?
Kom igen.
Pappa?
Det är kicken, Ariadne! Ge dig av nu!
Gå inte vilse! Hitta Saito
och för tillbaka honom!
Det ska jag!
Minns du när du friade?
Du hade drömt,
att vi skulle åldras tillsammans.
Det gjorde vi.
Det gjorde vi. Minns du inte?
Jag saknar dig mer än jag står ut med...
...men vi fick vår tid tillsammans.
Och jag måste släppa dig.
Jag måste släppa dig.
Jag beklagar, Robert.
Testamentet innebär att pappa ville
att jag skulle bli min egen...
...inte bara leva för honom.
Det ska jag göra, farbror Peter.
- Vad hände?
- Cobb stannade.
- Med Mal?
- Nej, för att hitta Saito.
Han tappar bort sig.
Nej, han klarar sig.
Har ni kommit för att döda mig?
Jag väntar på nån.
Nån från en nästan bortglömd dröm.
Cobb?
Omöjligt.
Vi var unga män tillsammans.
Jag är en gammal man.
Fylld av ånger.
Som väntar på att dö ensam.
Jag är tillbaka för att hämta er.
För att påminna er om nåt.
Nåt ni en gång visste.
Att den här världen inte är verklig.
För att övertyga mig om att stå fast
vid vår överenskommelse?
Att våga satsa, ja.
Kom tillbaka...
...så att vi kan vara unga män
tillsammans igen.
Kom tillbaka med mig.
Kom tillbaka.
Varm handduk, sir? Vi landar i
Los Angeles om cirka 20 minuter.
Behöver ni immigrationsblanketter?
- Tack.
- Varm handduk, sir?
- Nej.
- Behöver ni immigrationsblanketter?
Välkommen hem, mr Cobb.
Tack, sir.
Välkommen.
Den här vägen.
James? Phillipa?
Titta vem som är här.
- Hej, ungar! Hur mår ni?
- Pappa! Pappa!
- Pappa!
- Hur är det?
- Titta vad jag har byggt!
- Vad bygger du, James?
Vi bygger ett hus på klippan!
På klippan? Kom så får du visa mig.
- Vi går.
- Kom, pappa!
Text: SSG - SweSUB Group © Simontax
Korrektur:
SSG - SweSUB Group © FRiEND
www.sweSUB.nu
- För bättre texter