Tip:
Highlight text to annotate it
X
Text: Säljägaren och Simontax
www.sweSUB.nu
Ta dig samman, Teddy. Skärp dig.
Det är bara vatten.
Det är en *** vatten. En ***...
Skärp dig.
- Hur är det, chefen?
-Jag mår fint...
Jag bara...jag tål inte vattnet.
Är du min nya partner? Jag gav väl
inget bra intryck med huvet i toan.
Stämmer väl inte med "Legenden
Teddy Daniels."
- Legenden? Vad röker ni i Portland?
-Jag kommer från stationen i Seattle.
- Hur länge har du jobbat i US Marshals?
- I fyra år.
- Då vet du hur liten verksamheten är.
- Javisst.
-Har du nån tjej? Är du gift?
-Jag har varit det.
- Hon är död.
- Oj, ursäkta...
Det gör inget.
Hyreshuset brann ned.
Fyra personer dog.
- Hon dog av röken, inte av elden.
- Beklagar, chefen.
- Var fasen är mina cigaretter?
- Ta en av mina.
- De var i jackan när jag bordade.
- Tjänstemännen plockar en på allt.
Vad vet du om anstalten?
- Jag vet att det är ett mentalsjukhus.
- För sinnessjuka brottslingar.
Handlar det bara om folk som hör röster
eller jagar fjärilar, behövs inte vi.
-Är det dit vi ska?
-Ja.
På andra sidan är det bara klippor
ända ner till vattnet.
Kajen är enda stället till och från ön.
Vi lägger ut när ni har nått land.
Ni får gärna sno på.
- Varför det?
- Det blåser upp till storm.
Första gången jag ser en sheriffbricka.
Jag är vice fängelsechef McPherson.
Jag ska eskortera er till Ashecliffe.
- Era män verkar vara överspända.
- Just nu är vi det allihop.
KOM IHÅG OSS, FÖR VI HAR OCKSÅ
LEVT, ÄLSKAT OCH SKRATTAT.
Elstängsel.
- Hur vet du det?
- Jag har sett liknande förr.
Vi ska hjälpa er så gott vi kan,
men här-
-måste ni lyda våra regler. Förstått?
Absolut.
Tegelbyggnaden är avdelning A, för män.
Kvinnoavdelningen B ligger till vänster.
På kullen ligger avdelning C, en
gammal fästning-
-för de farligaste patienterna.
Inträde där är förbjudet utan tillstånd
och närvaro av mig och Dr. Cawley.
Förstått?
Är vansinne nåt som smittar?
Ni måste lämna över era skjutvapen.
Vi är från US Marshals.
Vi måste alltid bära skjutvapen...
Fängelsereglementet paragraf 319 säger-
-att inne i ett fängelse har befälet
maktbefogenheterna.
Ni släpps inte in med era vapen.
Nu när det är överstökat,
kan vi gå till dr Cawley.
När rymde hon? Den här fången?
Dr. Cawley får upplysa er på
den punkten.
Fångvakter på ett mentalsjukhus
känns egendomligt.
Det är den enda institutionen i sitt
slag. Vi tar emot de farligaste.
-dem som inget annat sjukhus klarar.
Allt tack vare Dr. Cawley.
Han har skapat nåt väldigt unikt här.
Ett sjukhus för ej behandlingsbara...
ID-kontroll.
Visa era brickor.
Dr Cawley har rådgivit Scotland Yard,
MI5, Underrättelsetjänsten...
- Varför?
- Vad menar ni?
- Varför rådfrågar de ett mentalsjukhus?
- Ni får fråga honom.
Marshal Daniels och Marshal Aule.
- Tack, det var allt.
- Ja, sir. Trevligt, mina herrar.
- Han talade gott om er.
- Han tror på det vi gör här.
Men vad gör ni här?
- En blandning av lag, ordning och vård.
- Ursäkta, av vad med vad?
Tavlorna stämmer bra.
Den sorts patienter vi har här, som blev
bojade och övergivna i sin lort.
De piskades, som om det skulle driva
ut psykosen. Vi satte skruvar i deras-
-hjärnor och lade dem i isvatten tills
de blev medvetslösa eller drunknade.
- Och nu?
- Vi behandlar, försöker bota.
Om inte ger vi dem i alla fall lite
tröst i livet. Ro.
De är väl alla våldsverkare?
- Som har skadat folk? Mördat ibland?
- I nästan alla fall, ja.
Då borde man ge fan i att ge dem ro.
Jag behandlar dem, dömer dem inte.
- Fången som rymde...
- Patienten.
Ursäkta, patienten, Rachel Solando,
rymde nån gång under dygnet.
- Mellan 22.00 och midnatt.
- Är hon farlig?
Hon dödade tre av sina barn.
Hon dödade dem i sjön bakom huset,
höll dem under vattnet och dränkte dem.
Sedan satte hon dem runt köksbordet.
Hon hann äta innan grannen kom förbi.
- Och maken?
- Dog i Normandie. Hon är krigsänka.
Hon matvägrade här och påstod,
att barnen inte var döda.
Ursäkta, men har ni en aspirin?
Lätt att få huvudvärk?
- Ibland, men idag är det sjösjuka.
- Å, vätskebrist.
- Hur är det, chefen?
- I så fall är det bäst att ta en.
Rachel tror att hennes barn lever, och
att hon fortfarande är i sitt hem.
- Menar ni allvar?
- Hon tror inte att hon är här.
Hon tror vi är varubud och brevbärare.
Tron att barnen aldrig dog behåller
hon i sin fantasivärld-
-där alla omkring får spela roller.
Har ni letat efter henne?
Vakterna har finkammat ön.
Inte ett spår.
Vi vet inte hur hon tog sig ut
från rummet.
Dörren var låst och fönstret tillbommat.
Hon verkar ha gått upp i rök.
Jag låste in henne efter gruppterapin.
Vid midnatt var hon försvunnen.
Varför tar hon inte till sig sanningen?
Hon borde ju ha märkt att hon är på
ett mentalsjukhus.
-Hur många par skor får de?
-Två.
Man kan inte välja att bli frisk.
Rymde hon härifrån barfota? Hon skulle
aldrig klara sig i den terrängen.
LAGEN OM FYRA. VEM ÄR 67?
Absolut hennes handstil, men vad betyder
lagen om fyra?
- Psykiatrisk term?
- Nej.
- "Vem är 67?" Fan vet jag.
- Min kliniska slutsats är densamma.
- Är det bara nonsens?
- Nej, nej. Rachel är väldigt smart.
- Det kan vara betydelsefullt.
- Vi måste nog behålla lappen.
Ska hon ha rymt den här vägen?
Efter släckningsdags spelar personalen
kort här.
Igår kväll satt sju personer där och
spelade poker-
-men på nåt sätt tog sig Rachel
förbi dem.
Hur? Blir hon osynlig?
Vi behöver bakgrundsinformation
om alla som jobbade den kvällen.
Vi får fundera på det.
Det är ingen förfrågan.
En farlig fånge...
Patient.
...har rymt.
- Jag får se vad jag kan göra.
- Vi måste tala med personalen, doktorn.
- Jag samlar dem efter middagen.
Om ni inte har några fler frågor,
kan ni hjälpa till att leta efter henne.
Det är 18 km iskallt vatten till land
och starka tidvattenströmmar här.
Hon skulle ha drunknat och sköljts
upp på stranden.
- Har ni kollat grottorna?
- Hon skulle aldrig ha kommit dit.
Klipporna är täckta av giftig murgröna-
-ek, sumak, tusentals växter med taggar
stora som min kuk.
Hon har ju inga skor.
Då kollar vi den andra sidan.
- Vad är det för torn?
- En gammal fyr.
Vakterna har redan sökt igenom den.
- Vad finns där inne?
- Ett avloppsreningsverk.
Det börjar skymma. Jag avbryter
sökandet.
Vi drar oss tillbaka!
- Bevakade ni cellerna?
- Ja, ingen kunde komma in eller ut-
-utan att jag skulle sett det.
- Vem mer måste hon passera?
Mig, Glen Miga.
-Jag såg inget.
- Och du var på post hela natten?
Ja, men jag såg inget.
Glen...
Glen.
Berätta sanningen.
Jag...
Jag kanske gick på toa.
-Bröt ni mot reglementet?
-Det var bara en minut.
Vi backar tillbaka. Miss Solando låstes
in i rummet efter släckning.
Vet någon vad hon gjorde innan?
Någon?
- Kom igen, någon, någon.
- Hon var på gruppterapin.
- Hände nåt ovanligt?
- Definiera "ovanligt".
Ursäkta?
Det här är ett mentalsjukhus för
kriminella.
- Vi brukar inte få se nåt vanligt.
- Då omformulerar jag mig.
Hände nåt under gruppterapin som var
mer minnesvärt än...
- Normalt?
- Precis.
- Nej, tyvärr.
- Sa hon nåt på gruppterapin?
Hon oroade sig för vädret,
och hon avskydde maten.
Hon klagade hela tiden på det.
- Var en läkare närvarande?
- Ja, Dr. Sheehan ledde samtalet.
- Dr Sheehan?
- Ja, han ledde gruppterapin.
Han är Rachels psykiatriker.
- Vi måste prata med honom.
- Det går inte. Han for i morse.
Hans semester var redan planerad.
Ni har stängt fängelset, en farlig
patient har rymt-
-och ni lät hennes psykiater
ta semester?
Givetvis. Han är ju läkare.
Har ni nåt telefonnummer man kan nå
honom på?
Hallå?
Hallå? Är det nån där?
Ingen linje fungerar på grund
av stormen.
Underrätta mig när de fungerar igen.
Poliserna måste ringa.
Jag måste gå kvällsronden nu, men vi kan
träffas i mitt hus runt nio-
-om ni har ***.
Kan vi talas vid då?
Vi har redan talats vid.
Jag gjorde nog fel yrkesval.
Det byggdes under inbördeskriget,
samtidigt som C-avdelningen.
Befälhavaren bodde här. Han ställdes
inför krigsdomstol sedan.
Jag förstår varför.
- Fin musik. Är det Brahms?
- Nej.
- Det är Mahler.
- Det stämmer bra det.
Ursäkta, min kollega, dr Jeremiah
Naehring.
Kvartett för piano och stråkar i A-moll.
- Vad vill ni ha att dricka?
- Soda med is, tack.
Så? Ni unnar er inte alkohol?
Förvånansvärt.
Jag trodde man drack i ert yrke.
Det förekommer. Och i ert?
- Förlåt?
- Ert yrke, psykiatri.
Spriten flödar väl i de kretsarna.
Inte som jag märkt.
Är det iste i ert glas, kanske?
Ni har enastående försvarsmekanismer.
Ni är säkert duktig på att förhöra folk.
Er typ är min specialitet. Våldets män.
- Vilket antagande.
- Inte alls. Ni missförstår.
Jag sa att ni är våldets män. Jag säger
inte att ni är våldsam.
- Det är nåt helt annat.
- Upplys oss, doktorn.
- Ni var väl båda med i kriget?
- Inte mycket. Pappersvändare kanske.
Nej, inte ni.
Ända sen skolan har ingen av er backat
från fysisk konflikt.
Ni gillar det inte, men flykt är inte är
nåt alternativ för er.
- Vi uppfostrades inte för att fly.
- Just det, uppfostran...
- Och vem uppfostrade er, Marshal?
- Mig?
Vargar.
Imponerande försvarsmekanismer!
Tror ni på Gud, Marshal?
Jag menar allvar.
Har ni sett ett dödsläger, doktorn?
Ett koncentrationsläger?
Jag var med vid Dachaus befrielse.
Er engelska är mycket bra.
Er engelska är mycket bra, men ni
uttalar konsonanterna lite för hårt.
- Är ni tysk?
- Är immigration ett brott?
Jag vet inte. Säg själv.
Vi behöver information om Sheehan och
resten av personalen.
Inga personalakter utlämnas.
- Vi behöver akterna.
- Uteslutet.
Uteslutet? Skitsnack! Vem bestämmer
här egentligen?
Dr Naehring hörde efter med styrelsen
och er förfrågan avslogs.
- De har inte befogenhet till det!
- Vi ska hjälpa er i utredningen.
Utredningen är över. Vi ska lämna in
våra rapporter till FBI.
Vi åker med färjan i morgon bitti.
Trevlig kväll.
Ni får sova i samma hus som
vårdpersonalen.
- Ska vi verkligen åka härifrån, chefen?
- Hurså?
Jag har aldrig gett upp nånting förut.
Vi har inte hört sanningen en enda gång.
Rachel Solando rymde inte barfota
från en låst cell utan hjälp.
Hon fick nog mycket hjälp. Cawley tänker
nog på hur han ska ställa sig.
- I morgon kanske han...
- Bluffade du?
Det sa jag inte.
Jag hittade en hel back flaskor, Teddy.
När ska du sluta dricka?
-Jag dödade många i kriget.
-Är det därför du dricker?
Är du verklig?
Nej.
- Hon är fortfarande kvar.
- Vem? Rachel?
Hon rymde aldrig.
Minns du våra somrar vid stugan?
Vi var så lyckliga.
Hon är här. Du får inte åka.
Jag ska inte åka nånstans.
Jag älskar dig.
- Jag är bara ben i en låda.
- Nej.
Jo.
Du måste vakna.
Jag vill inte. Du är ju här.
Nej, det är jag inte. Du måste
acceptera det.
Men det är hon.
Han också.
Vem?
Laeddis.
Jag måste gå nu.
Nej, jag måste hålla dig kvar.
- Snälla. Bara en liten stund till.
-Du måste släppa taget om mig.
Jag kan inte.
Det går nog ingen färja
i det här vädret.
Doktorn! Vi måste förhöra patienterna
som var med på Rachels gruppterapi.
- Var inte er utredning över?
- Färjan går inte.
Fick Rachel nån annan behandling?
- Vet ni hur psykiatrin ser ut idag?
- Nej, ingen aning.
Osämja. De gammalmodiga tror på
kirurgiska ingrepp.
Psykokirurgi. Procedurer som
transorbital lobotomi.
Vissa säger att patienterna sansar sig,
andra att de blir zombies.
- Och den nya skolan
- Psykofarmakologi. Thorazine, en drog-
-som lugnar psykotiska patienter.
- Och vad tror ni på?
Jag tror att om man respekterar
patienterna och lyssnar på dem-
-så kan man nå fram till dem.
Seså, Marge.
De här patienterna?
Den sista utvägen blir första insatsen.
Ge dem ett piller och allt försvinner.
Rachel Solando fick droger som skulle
lugna henne-
-men det fungerade bara ett tag.
Det största hindret var hennes vägran
att inse fakta.
"Var?" Hur kommer det sig att ni
pratar om henne i dåtid?
Titta ut. Gissa varför.
Peter Breene, anföll en sköterska med
en glasbit. Ansiktet vanställdes.
Jag kan inte bärga mig.
Hon log mot mig och var rar. Men man
såg det i hennes ögon.
Hon ville vara naken och suga kuk.
Det räcker så.
Sen ville hon ha ett glas vatten, som om
det inte var nåt särskilt.
Varför skulle det vara det?
Hon ville så klart se min snopp och
skratta åt den.
Mr Breene...
Vi har ett par frågor till er.
Hon skrek när jag skar henne.
Men hon skrämde mig. Vad hade hon
väntat sig?
Intressant. Men vi är här för att prata
om Rachel Solando.
Visste ni att hon dränkte sina
egna barn?
Hon dränkte sina barn! Vilken sjuk
jävla värld.
De skulle gasas allihop. De efterblivna,
mördarna, negrerna.
Döda sitt barn? Gasa subban.
Kan ni sluta?
Den där sjuksköterskan kanske
hade barn...
...och en make. Hon försökte bara
försörja sig...
...leva ett normalt liv.
Det står i er akt att ni flådde hennes
ansikte, var det så?
Grattis, nu har hon inget vanligt
liv längre.
Vet ni vad hon var rädd för?
- Er.
- Kan ni sluta? Snälla!
Sluta! Snälla, sluta!
- Känner ni patienten Andrew Laeddis?
- Nej!
- Jag vill tillbaka.
- Jag har honom! Peter!
Jag kommer aldrig härifrån. Jag borde
nog inte det heller.
Ursäkta mig, Miss Kearns...
- Mrs.
- Mrs. Kearns.
Men ni verkar vara ganska normal,
jämfört med de andra patienterna.
Jag har mina svarta dagar,
som alla andra.
Men de flesta yxmördar inte sin man.
Fast om han misshandlar en, knullar allt
som rör sig och ingen kommer till hjälp-
-så är yxmord inte alls oförståeligt.
Ni kanske inte ska släppas ut.
Vad skulle jag göra? Jag vet inte
hur världen ser ut.
Det sägs att det finns bomber som
lägger städer i aska.
Och...television. Röster och ansikten
från en låda.
- Jag hör tillräckligt med röster.
- Kan ni berätta nåt om Rachel?
Inte mycket. Hon håller sig för
sig själv.
Hon trodde att hennes ungar levde-
-att hon fortfarande bor hos sig och att
vi är hennes grannar, brevbärare...
Varubud...var Dr. Sheehan där
den kvällen?
Ja. Han pratade om vrede.
Berätta om honom. Hurdan är han?
Han är...
...bra och trevlig. Han är behaglig att
vila ögonen på, som mor skulle ha sagt.
-Stötte han på er?
-Nej.
Han är en bra läkare, han skulle
aldrig...
- Kan jag få ett glas vatten?
- Javisst.
Tack så mycket.
Jag har bara en sista fråga.
Har ni träffat en patient som heter
Andrew Laeddis?
Nej. Jag har inte hört talas om honom.
Hon var förberedd, använde samma ord
som Cawley och sköterskan-
-som om orden lagts i hennes mun.
- Vem är Andrew Laeddis?
Du frågade alla patienter om de
kände till honom. Vem är han?
- Jag är ju din partner.
- Vi har precis träffats.
Du har hållit på länge och har
en karriär.
Det jag håller på med är inte precis
efter reglerna.
Det bryr jag mig inte om. Jag vill bara
veta vad som försiggår.
Jag begärde att få jobba med det här
fallet när det dök upp.
Varför?
Andrew Laeddis var fastighetsskötare
där jag och min fru bodde.
Okej.
Dessutom var han pyroman.
Andrew Laeddis tände tändstickan...
...som orsakade eldsvådan min fru dog i.
Öppna grinden!
- Vad hände med Laeddis?
- Han frikändes och försvann.
För ett år sen var han i tidningen.
Ful djävel. Stort ärr från tinningen ner
till läppen.
Väldigt lätt att känna igen.
Han brände ner en skola och skyllde på
att han hörde röster.
Han hamnade i fängelse, sen flyttades
han hit.
Sen dess finns inga spår efter honom.
- Han är säkert på avdelning C.
- Eller också är han död.
Rachel också.
Många ställen att gömma lik på här.
Bara ett ställe ingen skulle tänka på.
När Bridget Kearns skickade mig efter
vatten, sa hon väl nåt till er?
Nej.
Berätta, chefen.
Hon skrev en sak.
FLY
Vi måste ta skydd, det stormar
som fan här ute!
- Vänta.
- Nej, kom!
Se upp!
Herregud!
Därborta!
In dit!
Herregud!
Fy satan!
- Hur är det fatt?
- Jag är oskadd.
Vad ska du göra om Laeddis är här?
Jag är inte här för att döda Laeddis.
Jag skulle ha dödat honom flera gånger,
om jag var du.
När vi kom till Dachau kapitulerade
SS-soldaterna.
Kommendanten försökte begå självmord...
...men han misslyckades. Det tog honom
en timme att dö.
När jag gick ut såg jag massor av lik
på marken.
För många att räkna.
För många att föreställa sig.
Vakterna kapitulerade, vi tog deras
vapen och radade upp dem...
Det var inte krig. Det var...
Det var mord.
Jag har fått nog av mord. Det är inte
därför jag är här.
Varför är du här då?
Sedan Laeddis försvann, så började jag
undersöka Ashecliffe.
Många känner till stället, men ingen
säger nåt. Det är som om...
...som om de var rädda.
Det här stället finansieras av Kommittén
för Oamerikanska Aktiviteter.
HUAC? Hur ska vi bekämpa kommunisterna
från en ö utanför Boston?
Genom att utföra mentala experiment.
Jag tror det, i alla fall.
- Ska det pågå här?
- Ingen snackar ju precis.
Tills jag mötte en före detta patient.
George Noyce. Trevlig collegegrabb.
Socialist.
Han får en slant för ett psyktest.
Och vad testas?
- Knark.
- Så han ser drakar överallt-
-slår nästan ihjäl sin professor och
hamnar här på avdelning C.
Efter ett år släpps han och gör vad?
Två veckor på fastlandet och han går in
på en bar och dödar tre.
Hans advokat yrkar på sinnessjukdom,
men Noyce-
-tigger om att få stolen. Vad som helst
utom mentalsjukhus. Han får livstid.
- Och du har hittat honom?
- Ja. Han mår för djävligt.
Det framgår klart att de utför
experiment med människor.
Jag vet inte, chefen.
Kan man tro på dårar?
Det är ju finessen. Dårar är perfekta
objekt. De pratar och ingen lyssnar.
Jag har varit i Dachau. Vi såg vad
människor kan göra mot varandra.
Vi har ju krigat för att hindra det, och
nu får vi veta att det händer här.
Vad gör du egentligen här?
Jag ska samla bevis. Sen ska jag
avslöja det som pågår här.
Vänta lite nu...
Du undersökte Ashecliffe, och plötsligt
behövde de nån från US Marshals?
Jag hade tur. En patientrymning blev
ursäkten.
Nej, tur fungerar inte så. Världen
fungerar inte så.
De har elstängsel runt ett reningsverk.
Avdelning C är inuti en fästning.
Personalchef med band till OSS? Pengar
från HUAC?
Allting tyder på hemliga operationer.
Tänk om de ville ha hit dig?
- Du ställde frågor.
- Vi kom hit för Rachel Solando.
Vi vet inte ens om Rachel existerat.
- Det är omöjligt att de skulle veta...
- De har kanske undersökt dig.
De behövde bara fejka en rymning
och nu har de oss här.
Är ni där? Det är vice fängelsechef
McPherson.
- De hittade oss.
- Klart de gör. Vi är på en ö.
Jag vet att ni är där inne.
Vi sticker ifrån den här djävla ön. Kom!
Spring!
Torka er. Dr Cawley vill träffa er.
Raska på! Stormen når orkanstyrka snart.
Jag lämnade era kostymer till tvätten.
De är klara i morgon.
Om vi inte är bortsköljda allihop.
På tal om det är nog era cigaretter
förstörda.
Så...
- Allt vi har att välja på, va?
- Om ni inte vill ha fängelsegrått.
Nej, de här duger.
Därför vill jag att alla patienter på
avdelning C kedjas fast.
- De drunknar vid en översvämning.
- Då krävs en rejäl sån.
Vi är på en ö mitt i en orkan.
En översvämning är inte trolig.
- Men om strömmen går?
- Vi har reservgenerator.
Om den ryker öppnas celldörrarna.
Vart ska de ta vägen? De kan inte
ta sig till fastlandet och härja.
Javisst, det är nog troligare att de
löper amok här.
Fastkedjade dör de. 24 människor?
Kan du leva med det?
Om jag bestämde, skulle alla 42 i A
och B också kedjas fast.
Ursäkta att jag avbryter, men jag har
en snabb fråga.
- När vi talade om Rachels lapp...
- "Lagen om 4." Jag gillar det.
...visste ni inte vad det andra
syftade på.
"Vem är 67?" Jag vet tyvärr
fortfarande inte.
Inget dyker upp?
Inget alls?
Jag hörde nyss att det finns 24
patienter i avdelning C.
Och 42 patienter i A och B, så ni borde
alltså ha 66 patienter här?
Det stämmer.
Rachel Solando antydde att ni har
en 67:e patient.
- Fast det har vi inte.
- Vad gör de här?
Vi gör vårt jobb.
-Har inte McPherson berättat nyheten?
-Berättat vad?
De har hittat Rachel.Hon är här nu,
helt oskadd.
Hon har inte en skråma.
Vilka är de här männen?
- Varför är de i mitt hem?
- De är poliser och har några frågor.
Frun...
En ökänd kommunist har delat ut
litteratur här i området.
Här?
- I det här grannskapet?
- Ja, tyvärr.
Det skulle underlätta om ni berättar
vad ni gjorde igår.
Ja...
Jag...
Jag gjorde i ordning frukost till Jim
och barnen, och sen ordnade jag-
-Jims lunchlåda och så åkte han.
Sen skickade jag barnen till skolan.
Och sen...
...tog jag en lång simtur i sjön.
Jag förstår.
Och sedan?
Sen så...
...tänkte jag på dig.
Ursäkta, men jag vet inte vad
ni menar.
Vet du inte hur ensam jag har
känt mig, Jim?
Du är borta.
Du är död.
Jag gråter varje natt.
Hur ska jag överleva?
Gud.
Det ordnar sig, Rachel.
Jag är ledsen, men...allt kommer att
ordna sig.
Jag begravde dig.
En tom kista, din kropp regnade ner-
-köttbitar plaskade nerl i havet och åts
av hajarna.
Min Jim är död, så vem fan är ni?
Vem fan är ni? Vem är ni!
- Vem är ni?
- Det är okej, Rachel.
Jag vill inte avbryta. Hon kanske
vill berätta nåt.
Hon hittades vid klipporna intill fyren.
Vi vet inte hur hon kom dit.
Ni måste ner i källaren. Där finns mat
och vatten.
Där är säkrast under orkanen.
- Mår ni bra? Ni är blek.
- Jag mår bra, det är bara...
Hur är det, chefen?
Är det inte lite väl ljust?
Ljuskänslighet och huvudvärk.
Har ni migrän?
Jag klarar mig.
Seså, jag har er.
- Vad är det för fel?
- Ta de här, det hjälper.
Han har migrän. Det är som att ha
rakblad i huvudet.
- Jag vill inte ha pillren.
- Ta pillren. De lindrar mot smärtan.
Han måste ligga ner.
Ge honom en säng. Den här.
Här borta. Okej, chefen.
Ta det försiktigt.
Kunde vara värre. Han klarar sig.
- Vem är det?
- Det är fängelsechefen.
Bry er inte om honom. Lägg er ner nu.
- Ser ut som ett före detta soldatkräk.
- Ja, jag håller med.
Du borde ha räddat mig. Du borde ha
räddat oss allihop.
Tjena, kompis.
Laeddis.
Min...
Min kompis. Du är väl inte arg?
Var inte det.
Här har du nåt till ett senare
tillfälle.
Jag vet hur mycket du behöver det.
Klockan tickar. Vi har ont om tid.
Hjälp mig med det här.
Jag kan hamna i knipa.
Jag är död.
Förlåt mig.
Varför räddade du mig inte?
Jag försökte, men när jag kom dit var
det för sent.
Ser du?
Visst är de fina?
Varför är du blöt, älskling?
Laeddis är inte död.
Han är inte borta. Han är
fortfarande här.
- Jag vet.
- Du måste hitta honom, Teddy.
Hitta och döda honom.
Det är ingen fara.
Säkerhetsvakter till avdelning A.
-Generatorrummet är översvämmat.
- Vad behövs på avdelning B?
Allt väl, chefen?
- Förbannade migrän...
Reservgeneratorn pajade. Allt är kaos.
Vad ska du göra?
- Tror du att hela elsystemet är nere?
- Antagligen.
Alla elektroniska säkerhetssystem.
Elstängslet, grindarna, dörrarna...?
Perfekt väder för en promenad.
Till avdelning C, exempelvis.
Vi kanske stöter på Andrew Laeddis.
George Noyce sa att det är här de
farligaste patienterna finns.
Dem som andra fångar är rädda för.
Beskrev Noyce stället?
Han mindes att han alltid hörde skrik,
och att det inte fanns några fönster.
Akta huvet!
Herregud!
- Första gången på avdelning C, va?
-Ja. Vi har hört rykten, men...
Ni har inte hört ett skit.
De flesta lössen är inlåsta,
men några är fria.
Försök inte att kedja fast dem, för då
dödar de er. Uppfattat?
Okej, sätt fart.
Han är här.
Laeddis. Jag känner det på mig.
- Kull! Du har den!
- Vänta. Chefen. Ted.
Lyssna.
Jag vill inte härifrån.
Varför skulle man vilja det? Vi har hört
om världen utanför.
Om atoller, vätebombstest. Vet du hur
vätebomber fungerar?
- Jag vet. Med väte.
- Kul.
Andra bomber exploderar. Men inte
vätebomben.
Den imploderar och skapar en explosion
på miljoner grader.
- Fattar du?
- Ja, ja.
Släpp honom!
Nej!
Nej! Nej!
Vad gör du? Herregud, Teddy!
Ni har Billings. Va fan är det med er?
Fånga dem, döda dem inte!
- Han hoppade på oss.
- Han måste till sjukavdelningen.
Inte ni. Ta en promenad.
Kom, Cawley skär kulorna av mig
för det här.
Laeddis.
Laeddis.
Hejda mig...
...innan jag dödar fler.
Laeddis.
Laeddis.
Ni sa jag skulle bli fri härifrån.
Ni lovade.
- Ni ljög.
- Laeddis.
- Laeddis?
- Det är fan så lustigt.
- Din röst.
- Känner du inte igen den?
Efter alla våra samtal?
- Efter alla dina lögner?
- Låt mig se ditt ansikte.
De säger att jag är deras nu.
Att jag aldrig kommer härifrån.
Din tändsticka slocknar.
Låt mig se ansiktet! Nu!
- Varför? Så att du kan ljuga mer?
- Det handlar inte om sanningen.
- Jo, om att avslöja den.
Det handlar om dig. Och Laeddis.
Så har det varit från början.
Jag var oviktig. En väg in.
George... George Noyce.
Inte möjligt. Du kan inte vara här.
Snyggt, va?
- Vem gjorde så här mot dig, George?
- Du.
- Va fan menar du?
- Allt ditt djävla snack fick mig hit.
Hur fick de ut dig ur Dedham? Jag ska
fixa det här, förstått?
Jag kommer aldrig ut nu.
- Berättar hur de fick in dig här.
- De visste! Fattar du inte?
Allt du planerade och hade på gång.
Det här är ett spel, bara för dig.
Du utreder ingenting. Du är som en
djävla råtta i en labyrint.
- George, du har fel.
- Jaså?
- Har du varit ensam sen du kom hit?
- Jag har varit med min partner.
Du har ju inte jobbat med honom förr.
- Han är U.S. Marshal...
- Du har inte jobbat med honom förr.
George, jag litar på honom.
Då har de redan vunnit.
Och de sätter mig i fyrtornet.
De kommer att skära i min hjärna.
Och jag är här bara på grund av dig!
Jag ska få ut dig. Du ska inte
till fyrtornet.
Du kan inte ta reda på sanningen och
döda Laeddis samtidigt. Du måste välja.
- Jag ska inte döda nån.
- Lögn!
Jag ska inte döda honom. Jag svär!
Hon är död. Hon...släpp henne.
Släpp henne.
Berätta för honom, Teddy. Säg honom
varför.
Du måste. Det finns inget annat sätt.
- Släpp henne.
- Berätta om när jag fick medaljongen.
Att mitt hjärta brast och du frågade
varför.
Hon manipulerar dig.
- Och jag sa att det var av lycka.
- Hon kommer att döda dig.
Vill du veta sanningen, så låt henne gå.
- Jag kan inte.
- Du måste släppa henne!
Då kommer du aldrig ifrån ön.
Dolores.
Han är inte på den här avdelningen.
Han flyttades härifrån.
Om han inte är på avdelning A, är det
bara ett ställe han kan vara på.
Fyrtornet.
Du...
Gud hjälpe dig.
Vi har problem, chefen. McPherson och
Cawley är i byggnaden.
De letar efter en vårdare som blev galen
på en patient.
Vi sticker. Hitåt.
Fortsätt gå. Vi hör ju hit.
Vart tog du vägen? Var var du?
Sen vi fick killen till sjukan gick jag
till patientregistret.
- Hittade du Laeddis?
- Nej.
Men det näst bästa. Hans
intagningsjournal.
Allt som fanns. Inga händelserapporter,
eller fotografier utan bara det.
- Här, titta.
- Jag tittar senare.
- Var är det, chefen?
- Jag läser senare bara.
- Ashecliffe är därborta.
- Jag ska inte dit.
Jag går till fyrtornet. Jag ska ta reda
på vad fan som händer på ön.
Där är det.
Vi är för långt söderut. Vi måste gå
runt. Vi kommer inte över klipporna.
Det kan finnas en väg runt träden,
en stig runt klipporna till fyren.
Vänta, vi har intagningsjournalen.
Det finns en patient 67, fast de nekade
till det.
Jag ska till fyrtornet. Förstått?
- Hur fan ska jag stoppa dig?
- Varför vill du det?
Att klättra ner där i mörkret är
snudd på självmord.
Okej, bäst att du står över då.
Du drog in mig, och nu är vi fast här
med bara varandra att lita på-
-och du beter dig som...
- Som vad? Hur beter jag mig?
Vad fan hände därborta i cellerna, Ted?
Vad tror du om vädret i Portland, Chuck?
Jag är från Seattle.
Seattle.
Jag fortsätter...ensam.
- Jag följer med, chefen.
- Jag sa ensam.
Bra.
Fan!
Det skulle inte ta lång tid, men jag
kom inte dit. Tidvattnet kom in.
Chuck!
Kom igen!
Chuck! Var är du, Chuck?
Chuck!
Vem är ni?
Teddy Daniels. Jag är polis.
- Ni är Marshal.
- Det stämmer.
- Vill ni ta bort handen bakom ryggen.
- Varför? Varför?
Jag vill vara säker på att det ni har
inte skadar mig.
Jag behåller den här om det går för sig.
Det går bra.
Ni är...
Ni är Rachel Solando.
Den riktiga.
Dödade ni era barn?
Jag hade inga barn.
Jag var aldrig gift.
Innan jag blev patient på Ashecliffe,
arbetade jag här.
Var ni sköterska?
Jag var läkare.
Ni tror jag är galen. Och om jag säger
att jag inte är galen.
Det hjälper inte, eller hur?
Det är rena Kafkasituationen.
Folk påstår att man är galen och alla
ens protester bekräftar just det.
Ursäkta, men jag förstår inte.
Förklaras man sinnessjuk tolkas allt
man gör som en del av sjukdomen.
Rimliga protester är förnekelse.
Skälig fruktan, paranoia.
Överlevnadsinstinkter är
försvarsmekanismer.
Ni är klokare än ni ser ut. Det är nog
inte så bra.
Vad hände med er?
Jag ifrågasatte all natriumamytal
och hallucinogena opiater.
Psykotropiska droger.
Jag frågade om operationerna också.
Känner ni till transorbital lobotomi?
De elchockar patienten och går in genom
ögat med en isklyvare-
-och drar ut nervtrådar.
Det gör patienten mycket lydigare.
Lätthanterlig.
Det är barbariskt, samvetslöst.
Vet ni hur smärta upplevs av kroppen?
- Beror väl på skadan?
- Nej, så är det inte.
Hjärnan kontrollerar smärta, rädsla,
empati, sömn, hunger, vrede. Allt.
- Tänk om man kunde kontrollera den?
- Hjärnan?
Göra om en människa så att hon inte
känner smärta, kärlek eller sympati.
En människa som inte kan förhöras,
för hon har inget att bekänna.
Man kan aldrig radera alla minnen.
Nordkoreanerna experimenterade med
hjärntvätt på amerikanska fångar.
Soldater blev förrädare och sånt gör de
här. De skapar spöken som gör saker-
-friska människor aldrig skulle göra.
Att få den förmågan och kunskapen skulle
ta år av forskning.
Hundratals försökspersoner.
Om femtio år ser man tillbaka och säger,
det var här det började.
Nazisterna använde judar, Sovjet
lägerfångar och vi-
-använde patienter på Shutter Island.
Nej, så blir det inte.
Ni förstår väl...
...att de inte kan släppa er.
Jag är statspolis. De kan inte
hindra mig.
Jag var en uppskattad psykiater från
en ansedd familj.
Det spelade ingen roll.
Har ni några tidigare trauman i ert liv?
Ja.
- Men vad gör det?
- De pekar på en tidigare händelse-
-som orsak till er sjukdom.
Så när de tar in er här, säger era
vänner och kolleger:
"Så klart han bröt ihop. Med hans
upplevelser."
- Det kan de säga om vem som helst.
- De kommer att säga det om er.
- Hur är det med huvet?
- Huvet?
Konstiga drömmar? Sömnproblem?
- Huvudvärk?
- Jag får lätt migrän.
Herregud.
Har ni ä*** tabletter? Aspirin?
- Aspirinet?
- Herregud.
Och ni åt maten i kafeterian och drack
kaffet?
Ni har väl ändå rökt egna cigaretter?
Nej.
- Nej, det har jag inte.
- Neuroleptisk narkotika har effekt-
-efter 36 till 48 timmar.
Förlamning, först i fingertopparna,
sen hela handen.
Har ni haft några levande mardrömmar?
Berätta vad som pågår i fyrtornet.
Berätta.
Hjärnkirurgi.
Vi-öppnar-hjässan-och ser-vad-som-
händer-om-vi-drar-här-kirurgi.
Lärde-det-av-nazisterna-sorten.
Det är så de skapar spökena.
Vem vet om det här på ön?
- Alla.
- Kom igen. Sköterskorna? Vårdarna?
- De vet absolut inte...
- Alla.
Ni kan inte stanna. De tror jag är död.
Letar de efter er kan de hitta mig.
Jag är ledsen, men ni måste gå.
- Jag kommer och hämtar er.
- Jag är inte här. Byter plats på dagen.
- Men jag kan få bort er från ön.
- Har ni inte hört ett ord?
Enda sättet är färjan och de har den.
Ni kommer aldrig härifrån.
Jag hade en vän. Vi var ihop igår, men
skildes åt.
- Har ni sett honom?
- Marshal...
... ni har inga vänner.
Där är ni.
Vi undrade när ni skulle dyka upp.
Slå er ner. Seså.
Så ni tog en liten promenad?
Jag bara såg mig omkring.
Njöt ni av Guds senaste gåva?
- Hursa?
- Guds gåva.
Våldet.
När jag såg trädet i vardagsrummet
hemma-
-grep det efter mig som Guds hand.
Gud älskar våld.
- Det har jag inte märkt.
- Jovisst.
Varför finns det annars så mycket?
Det är i oss. Det är vad vi är.
Vi krigar, skövlar, plundrar och sargar
våra bröder för att Gud gav oss våld-
-för att kriga till hans ära.
- Jag trodde Gud gav oss moral.
- Den här stormen är den renaste moral.
Det finns ingen moral utom detta:
Kan mitt våld besegra ert?
- Jag är inte våldsam.
- Jodå.
Så våldsam man kan bli.
Jag vet, för jag är så våldsam man
kan bli.
Stod jag mellan er och en måltid skulle
ni, om inte samhällets regler fanns-
-krossa min skalle och äta mig.
Eller hur?
Cawley tror ni är ofarlig, men jag
vet motsatsen.
- Ni känner mig inte. Inte alls.
- Jodå. Jag känner er.
Vi känner varann sen århundraden.
Satte jag tänderna i ert öga nu, skulle
ni kunna hindra mig innan ni blev blind?
Försök bara.
Så ska det låta.
Oroa er inte, ni ska tillbaka till
ert rum.
- Nej.
- Jag har sett nånting.
- Var har ni varit?
- Gått omkring. Tittat på er ö.
Jag glömde att ni åker nu när Rachel
hittats.
- Stort möte?
- Ja.
Det var en okänd man på avdelning C igår
som kuvade en farlig patient.
- Verkligen?
- En schizofren paranoid, George Noyce.
Den här Noyce, förvillar han?
Javisst, han gör en mycket upprörd.
För två veckor sen blev en patient-
-så lurad att han gav honom stryk.
Cigarett?
Nej tack. Jag har slutat.
- Så ni tar färjan?
- Absolut.
- Jag tror vi gjort det vi kom för så...
- "Vi", Marshal?
Apropå det, har ni sett honom, doktorn?
- Vem?
- Min partner, Chuck.
Ni har ingen partner. Ni kom ensam.
Jag har byggt upp nånting här, och bra
saker kan lätt missförstås.
Alla vill det ska gå snabbt. Jag gör nåt
som folk inte förstår.
Och jag ger inte upp utan kamp.
Det förstår jag.
Så berätta igen om er partner.
Vilken partner?
Marshal, ska ni nånstans?
Jag är bara på väg till färjan.
Den är tyvärr åt andra hållet.
Vänta, så hittar jag nån som kan ta er
till kajen.
- Vad är det här, doktorn?
- Nåt lugnande. En försiktighetsåtgärd.
- Försiktighetsåtgärd?
- Vad ska ni göra? Döda mig?
- Tycker ni att ni förtjänar det?
- För att ha provocerat er?
Vad blir ni inte provocerad av?
- Kommentarer? Ord?
- Nazister?
Javisst, det också, och minnen, drömmar.
Ordet "trauma" kommer från ordet
sår" på grekiska.
Och vad heter "dröm" på tyska?
Traum. Ein Traum.
Sår kan skapa monster, och ni...
Ni är sårad, polismästarn.
Och vi är väl överens om att monster
måste stoppas?
- Ja, jag instämmer.
- Ja.
- Jag sa att det tar en timme.
- Skulle vi städa första våningen?
- Hur länge har du jobbat?
- 18 timmar.
Vad håller du på med, vännen?
- Du måste till färjan.
- Nej.
Om de tror Chuck är död är han perfekt
för deras experiment.
Bara ett ställe de kan ta honom till.
Går du dit dör du.
Om de tvingar honom kvar måste
jag få ut honom.
- Jag kan inte förlora nån annan.
- Snälla Teddy, gå inte. Gör det inte.
Jag älskar den här för jag fick den av
dig...
...men sanningen är...
...att det bara är en djävla slips.
Nej.
Rör er inte.
Tänker du döda mig?
Nej, jag ska inte döda dig.
Varför är du blöt, vännen?
- Vad sa ni?
- Ni vet precis vad jag sa.
Geväret är oladdat förresten.
Sätt dig.
Torka dig. Du blir förkyld.
Hur svårt skadade du vakten?
Jag vet inte vad ni pratar om.
Ja, han är här. Be Dr. Sheehan titta på
honom innan ni skickar upp honom.
Så Dr. Sheehan kom med färjan i morse?
Inte precis.
Du sprängde min bil. Jag älskade den.
Det var tråkigt.
Skakningarna blir värre. Hur är det med
hallucinationerna?
Ge dig av, Teddy. Det här stället
gör *** på dig.
- Inte farligt.
- Det blir värre.
Dr. Solando berättade om neuroleptikan.
- Gjorde hon? Och när var det?
- Hon var i en grotta bland klipporna.
- Men ni får inte tag i henne.
- Nej, för hon är inte verklig.
Fantasierna är värre än jag trodde.
Ni har inte fått neuroleptika. Nej,
inget alls.
- Vad fan är det här då?
- Abstinens.
Abstinens? Från vad? Jag har inte
druckit nåt sen jag kom hit.
Klorpromazin. Jag gillar inte
farmakologi, men i ditt fall...
Klorproma...vad?
Klorpromazin. Det du fått i 24 månader.
Så i två år har ni lå*** nån ge mig
droger i Boston, va?
Inte i Boston. Här.
Du har varit här i två år som patient.
Ska ni efter allt jag sett här övertyga
mig om att jag är galen?
Vet ni vilka jag hanterar dagligen?
Jag är U.S. Marshal.
Du var U.S. Marshal. En kopia på
intagningsjournalen ni tog på C.
Bevis för patient 67. På fastlandet
skulle det bli förödande.
- Vänta... var...
- Men du läste det inte. Läs nu.
Varsågod.
"Patienten är en intelligent, förvirrad
arméveteran.
Var med vid befrielsen av Dachau.
Tidigare U.S. Marshal, våldsbenägen.
Visar ingen ånger, för han förnekar
sitt brott.
Väl utvecklad mytomani som hindrar
insikten om brotten."
Jag har fått nog! Var är min partner?
Var är Chuck?
Vi försöker igen. Din frus flicknamn var
Chanal, eller hur?
- Tala inte om henne!
- Tyvärr måste jag.
Ser du nåt gemensamt? De är din lag
om fyra.
- Andrew, vad ser du?
- Om ni gjort min partner nåt...
Skärp dig, Andrew! Vad ser du?
Namnen har samma bokstäver.
Edward Daniels har samma bokstäver som
Andrew Laeddis.
Som Rachel Solando och Dolores Chanal.
Namnen är anagram.
- Er taktik fungerar inte på mig.
- Du kom hit för sanningen.
Du heter Andrew Laeddis. Patient 67
är du, Andrew.
Du togs in här för 24 månader sen. Ditt
brott är fruktansvärt, oförlåtligt-
-så du uppfann ett annat jag.
Låt oss hålla oss till fakta.
Du skapade en historia där du inte är
mördare. Du är U.S. Marshal och har-
-avslöjat en konspiration, så att allt
vi säger om vem du är-
-kan du avfärda.
- Jag är Edward Daniels.
Jag har hört den här fantasin i två år.
Alla detaljer.
Patient 67, Rachel Solando, din saknade
partner, mardrömmarna.
Du var i Dachau, men du kanske inte
dödade några vakter.
Jag önskar jag kunde låta dig vara kvar
i din fantasivärld.
Men du är våldsam, trä*** och farlig.
Den farligaste vi har.
Du har skadat vårdare och patienter.
För två veckor sen George Noyce.
- Nej, doktorn. Ni klådde upp Noyce.
- Naturligtvis inte!
- Varför skulle jag klå honom?
- För att han kallade dig Laeddis-
-och du gör allt för att inte vara han.
Jag har en utskrift från ditt samtal med
Noyce igår.
"Det handlar som alltid om dig
och Laeddis."
Ja, det är om mig och Laeddis.
När du frågade om hans ansikte, sa han:
"Du gjorde det här."
- Nej, han menade att det var mitt fel.
- Du nästan dödade honom.
Direktören och styrelsen har beslutat,
att om vi inte kan göra dig frisk nu-
-kommer åtgärder att vidtas som hindrar
dig från att nånsin skada någon.
De lobotomerar dig, Andrew. Förstår du?
Ja, jag förstår.
Jag förstår bra.
Om jag inte spelar med förvandlar
Naehring mig till ett av sina spöken.
Men min partner då? Ska ni säga till
polisen att han är en försvarsmekanism?
Hej, chefen.
Vad fan är det som pågår här?
Jobbar du åt dem?
Det fanns inget annat sätt. Nån måste
vara med dig och skydda dig.
Du har iakttagit mig, va?
Iakttagit mig varje minut.
Vem är du? Tala om.
Känner du inte igen mig, Andrew?
Jag har varit din psykiater i två år.
Jag är Lester Sheehan.
Jag berättade för dig...om min fru...
Jag klättrade ner efter dig.
Jag tog mig in här för din skull.
Vi har ont om tid, Andrew. Jag svor
inför styrelsen-
-att jag skulle skapa ett fulländat
rollspel som skulle få dig tillbaka.
Jag trodde att om vi fullföljde det så
skulle du förstå hur omöjligt det är.
Du har sprungit omkring i två dagar.
Var är nazistexperimenten?
De djävulska drogerna?
Andrew, lyssna på mig.
Om vi misslyckas med dig, så kommer man
att misstro allt vi försökt göra här.
Vi kämpar vid fronten i ett krig.
Och nu kommer allt an på dig.
- Stå still!
- Andrew! Nej!
Jag heter Edward Daniels!
- Den här är laddad, känns på vikten.
- Och det är ditt vapen?
Mina intialer står på sidan. Det är ett
skottmärke på pipan.
- Ni kan inte lura mig med den här!
- Varsågod och skjut.
Det är enda sättet du kommer från ön.
Andrew, snälla, låt bli.
Min revolver.
- Vad har ni gjort med min revover?
- Det är en leksak, Andrew.
Vi säger sanningen.
Dolores var sinnessjuk, manodepressiv,
sjävmordsbenägen.
Du drack och struntade i vad folk sa.
Du flyttade till huset vid sjön sen hon
satt eld på lägenheten.
- Ni ljuger!
- Sluta, Andrew!
Ni drogade cigaretterna! Allt ni gjort
är lögn!
Dina barn, Andrew. Dina barn.
Simon. Henry.
- Jag hade inga barn.
- Din fru dränkte dem i sjön.
- Den lilla flickan i dina drömmar.
- Jag hade ingen liten flicka.
Hon som säger att du borde ha räddat
henne, räddat alla.
Din dotter hette Rachel. Förnekar du att
hon levat?
Gör du det?
Jag är så ledsen, älskling.
Jag sa att du inte skulle komma hit.
Att det skulle bli slutet för dig.
Jag är hemma! Vi tog honom utanför
Oklahoma.
Måste ha stannat på 10 ställen på vägen
till Tulsa. Jag kunde sova en vecka.
Dolores?
Dolores?
Dolores?
Älskling...
...varför är du genomvåt?
Jag saknade dig.
Jag vill åka hem.
Du är hemma.
Var är ungarna?
De är i skolan.
Det är lördag, älskling.
Det är ingen skola på lördagar.
Jo, i min skola.
Herregud.
Herregud!
Herregud. Herregud.
Å, Gud, nej.
Kom igen, seså.
Nej, käre gode Gud.
Käre Gud, nej!
Nej.
Älskling.
Vi sätter dem runt bordet, Andrew.
Vi torkar dem och byter kläder på dem.
De blir våra levande dockor.
I morgon kan vi ha picknick.
Om du nånsin älskat mig, Dolores...
...så sluta prata.
Jag älskar dig.
Släpp mig fri.
Å, älskling.
Vi badar dem.
- Jag älskar dig, vännen.
- Jag älskar dig också.
- Jag älskar dig så mycket.
- Jag älskar dig så mycket.
Å, älskling.
Andrew.
Andrew, hör du mig?
Rachel. Rachel, Rachel.
Rachel?
Vilken Rachel?
Rachel. Rachel Laeddis.
Min dotter.
Varför är du här?
- För att jag dödat min fru.
- Och varför gjorde du det?
För att hon mördade våra barn...
...och bad mig släppa henne fri.
- Vem är Teddy Daniels?
- Han finns inte.
Och Rachel Solando. Bara påhitt.
- Varför?
- Vi vill att du säger det.
Efter sitt första självmordsförsök...
...sa Dolores...
Att hon hade en levande insekt
i hjärnan.
Hon kunde höra dess knäppande i huvet-
-hur den drog i trådarna som på lek.
Hon berättade det.
Hon berättade, men jag lyssnade inte.
Jag älskade henne så mycket förstår ni.
Varför hittade du på dem?
För att jag inte klarar av att veta,
att Dolores mördade våra barn.
Och jag...
Jag dödade dem för att jag inte skaffade
henne hjälp.
Jag dödade dem.
Jag fruktar en sak, Andrew. Vi bröt
igenom för nio månader sen-
-och sen gick du tillbaka.
- Det minns jag inte.
- Jag vet.
Du återställs, Andrew, som ett band i
som går runt utan ***.
Jag hoppas det vi har gjort är att
förhindra en upprepning-
-men jag måste veta att du accepterat
verkligheten.
Ni tog hand om mig, doktorn?
Ni försökte hjälpa mig när ingen
annan ville.
Jag heter Andrew Laeddis...
...och jag mördade min fru våren -52.
Hur mås det så här på morgonen?
- Bra, och du?
- Kan inte klaga.
Så vad gör vi nu?
Säg du.
Vi måste komma bort från den här
klippan, Chuck. Till fastlandet.
Det pågår nåt fanskap här.
Var inte orolig, partner,
de tar oss inte.
Visst, vi är för smarta för dem.
Javisst är vi det.
Det här stället får mig att undra...
Vadå, chefen?
Vad skulle vara värst...
...att leva som ett monster eller dö
som en god människa?
Teddy?