Tip:
Highlight text to annotate it
X
Var försiktig.
ALPENA MICHIGAN 1984
Det verkar ha blivit längre än förr.
BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA
- Pappa ser så frisk ut.
- Ja, han har alltid varit en kämpe.
- Titta på Mahtob.
- Hon är pappas flicka.
Det var du också.
Moody! Mahtob!
Nypressad citronsaft.
- Kom, allihop.
- Pappa lär mig fiska igen.
- Får jag se dagens fångst?
- Endera dan. Vänta och se bara.
Var så god.
- Pappa, vill du ha citronsaft?
Surt? För lite socker?
Jag får det aldrig lagom.
Mahtob?
- Vilken vitamin får vi från citron?
- C-vitamin.
- Och från bananer?
- C- och D-vitamin och fibrer.
- Inget av mina barn var så klokt.
- Tack, mamma.
- Vad ska du bli när du blir stor?
- Läkare och sjuksyster.
Ska du lära ut fiske,
som aldrig fått en fisk?
Det gör att jag inte
har några fördomar.
Trots alla fiskeredskap
och böcker får han inget napp.
I valet mellan din citronsaft
och mitt fiske är valet lätt.
- Jag vill sitta i pappas knä.
- Du får ta ett ledigt knä.
Iran har återvänt till stenåldern.
Varför läser de medicin här?
-I Iran får de examen på två veckor.
- Nej, en.
De låter sårade soldater dö,
för de kommer ju ändå till paradiset.
Ser du tidningen?
En iransk skämttidning.
Den är lika oläsbar
som ett av mina recept.
Jag har sett dem.
Nej, stäng inte av.
- Vad är fel, älskling?
- Inget alls.
Vad är det?
Har du talat med din släkt?
De mår bara bra.
Mammal ringde.
Han och Nasserine har fått en son.
Vad roligt.
Några läkare kom med kommentarer.
- Vilka var de?
- Det spelar ingen roll.
Jo, vi flyttade hit för att komma
bort från det där. Det är så hemskt!
Glöm det.
Glöm det, älskling.
ldioter finns det överallt.
Glöm det...
"Anden vrålade av skratt."
"Din fattiga tjuv, tror du att du
kan gifta dig med sultanens dotter?"
"Alla prinsar i Persien
vill få hennes hand."
"Din dumma slav, sa Aladdin.
Har du glömt juvelerna i grottan?"
"Du är dum som en åsna. Du hör
hemma i den där smutsiga lampan."
- Finns Aladdins grotta?
- Ja, säkert.
- Kan vi hitta den?
- Jag vet inte var den finns.
Jag är född i Persien.
Fast man kallar det Iran nu.
Om vi åker dit
kan vi leta efter den tillsammans.
I Iran finns grottor och berg
och öknar, precis som i sagan.
Och moskéer som är som juveler.
När solen lyser på dem
blir man bländad.
Skulle du vilja se det?
Var var vi?
- Pappa? Hatar jag amerikaner?
- Naturligtvis inte.
Lucille säger att jag hatar
amerikaner, för att du är från Iran.
Älskling, Lucille
vet egentligen inte vad hon talar om.
Så bry dig inte om vad hon säger.
Jag har bott i Amerika i 20 år.
Jag är lika amerikansk som äppelpaj.
Och det är du också.
Får jag en ***?
Stora kramar. Stora kramar...
Det var Ameh Bozorg.
Det är alltid samma sak.
Hon bara gråter i telefon.
"Jag uppfostrade dig, men du tar
inte hand om mig, fast du är läkare."
- Är hon sjuk?
- Nej, hon är inte sjuk.
Hon är 58 år. Hon känner sig
gammal, men hon är inte sjuk.
- Alltid samma skuldbelastning.
- Hon är ju din syster.
- Du måste ringa oftare.
- Hon vill träffa mig.
Alla är där
för att fira barnet, alla utom jag.
Jag har inte
sett min familj på tio år.
Mammal och Reza var ju här.
Hon kan väl flyga hit?
Hon vill träffa mig där.
De vill träffa oss.
De har inte träffat dig och Mahtob.
- Hon vill att vi firar semester där.
- Förklara för dem.
- Vad då?
- Vi kan inte åka till Iran.
- Varför inte?
- Det är för farligt för Mahtob där.
Vi ska inte åka till Persiska viken.
Vi ska hälsa på min familj.
Det händer för mycket där.
Din familj är alltid välkommen hit.
Om du vill, kan du ju åka dit själv.
Nej, det menar jag inte.
- Ingen av oss bör åka dit.
- Mamma!
- Jag kommer!
- Du överdriver så.
Jag har inte
träffat någon av dem på tio år.
Jag förstår dig. - Jag kommer!
Gå, du.
Jag vill verkligen åka.
Jag saknar dem så mycket.
Du tycker ju att familjen är viktig.
Vi kan väl åka dit ett par veckor?
- Jag är rädd, Moody.
- För vad då?
Se på mig.
Tror du att jag skulle ta er
till en plats jag trodde var farlig?
Jag älskar er mer än allt annat.
Mahtob har lov.
Hon ska börja i en ny skola.
Det passar bra nu.
Jag svär, på den heliga Koranen
att det inte är farligt för er och
att vi är tillbaka efter två veckor.
Jag skulle inte göra något som kan
äventyra din eller Mahtobs säkerhet.
Älskling...
det är inte så märkvärdigt.
Har du sett?
- God dag, Betty.
- Trevligt att se dig, Nasserine.
Det här är Mahtob.
- Betty! Här är Ameh Bozorg!
- Det där är pappas syster.
Oj! Titta, Mahtob.
- Månsken, du är månsken.
- Ja, Mahtob betyder månsken.
Betty, nu kan du bo hos oss.
Ja, det är så roligt.
Men vi stannar bara i två veckor.
- Mammal, vad trevligt att se dig.
- Äntligen är ni här.
Jag är så glad att vi kan hälsa på.
Gratulerar till barnet.
Vad?
Hon sa att Mahtob
ser ut som Moody och Ameh Bozorg.
- Inget dåligt mottagande, va?
- Otroligt.
- Känner du alla?
- Alla. Det är min släkt.
- Det märks att de saknat dig.
- Bilen står där.
Öppna det. Det är en present.
Tack, vad trevligt.
Tack, tack.
Ta på dig den.
De har gjort sig en *** besvär.
De blir glada.
Det är en fin kvalité.
Vi sätter oss i bilen. Tack.
Allt är så förändrat...
Du sa att utländskor inte
behöver bära chador.
Ja, jag vet. Jag hade fel.
Allt har förändrats.
Men det är bara när du går ut.
Du såg kvinnorna på flygplatsen.
Jag kände inte igen dem.
Sist jag var här
bar bara hälften av dem chador.
- Allt är nytt.
- Vad händer om jag inte bär de här?
Du skulle bli gripen.
- Jag måste på toaletten.
- Strax.
Nej! De gör illa den, mamma!
- De gör illa den!
- Det är för att välkomna oss.
De ger köttet till de fattiga.
Vi måste gå över det. Sån är seden.
Håll i dig i mig.
Det är fredagsbönen.
Från universitetet i Teheran.
Böner...
Vi får inte glömma att köpa något
till dina föräldrar.
Schalen! Täck ditt hår!
- De visste inte att du var utlänning.
- Lite hår föll ut.
Du måste vara försiktig.
De är mycket strikta.
Allt ska täckas!
Varje hårstrå är som en dolk
mot våra martyrers hjärtan!
Kom... Du vänjer dig, älskling.
Vilka händer.
Mamma...
Jag tror det betyder att vi kan äta.
Du måste sitta ordentligt.
- Är det för att jag inte bär chador?
- Du misstar dig.
- Hon tittade inte på dig.
- Du såg inte.
Det var som när polisen
stoppade mig. En sån motvilja.
- Det verkar så primitivt ibland.
- Andra religioner kan framstå så.
Men att gömma undan dem. Är de så
rädda för kvinnors sexualitet?
Iranska kvinnor vill ha chador.
Det innebär respekt.
De protesterade när shahen förbjöd
den. De flesta ville ha tillbaka den.
Jag vet att det är en annan kultur.
Jag förstår den nog inte.
Varför är Mammal
och de andra arga på dig?
Min familj är så religiös.
De är enkla människor från landet.
Allt har förändrats så mycket.
Nu är det Koranen som gäller igen.
Revolutionen ändrade allt. När de
flyttade hit slängde de ut möblerna.
Nu ser de mig...
och jag är så amerikaniserad.
Och du har en amerikansk fru.
- Ja...
- Jag är så ledsen.
Jag ville inte komma hit
och förolämpa dem.
Älskling, det kommer
att vara främmande ett tag...
Men de vill tycka om dig.
Jag lovar.
- Vad?
- Ingenting.
- Vad skrattar du åt?
- De tror att vi älskar hela tiden.
- Vilka?
- Min familj.
Här måste man duscha när man
älskat. Annars kan man inte be.
Vi duschar två, tre gånger per dag.
De tror väl att vi är som kaniner.
Jag tänker inte duscha en enda gång till.
Du visste det hela tiden!
- Du skrattade när jag duschade.
- Bli inte arg.
- Gå inte.
- Jag måste.
- Stanna, älskling.
- Jag kan inte.
Du har gått upp tidigt
i en och en halv vecka nu.
Min släkt är avkomlingar till
Muhammed. De förtjänar respekt.
För en amerikan verkar
det väl otroligt primitivt.
- Betty.
- Du skrämde mig.
- Jag undrade var du var.
- Jag fick nog några fina bilder.
Det mörknar. Kommer du in?
- Betty.
- Ja?
- Det hände en sak innan vi åkte hit.
- Vad då?
Jag ville inte säga det.
Vi skulle ju åka hit...
- Jag har fått sparken från sjukhuset.
- Har du fått sparken?
Det hände precis innan vi åkte.
Faktiskt precis två dar innan.
- Otroligt. De kan inte göra så.
- Jo, det kan de.
De kan hitta nån
som gör jobbet för lägre lön.
Och som inte är iranier.
Jag kan inte tro det.
Det gick ju så bra för dig.
Tror du att de gillar iranier
i Michigan?
Det finns där hela tiden, under ytan.
Inte en enda av mina kollegor har
ställt upp för mig när det behövts.
- Det är inte sant.
- Och jag talar om läkare.
Man antar ju
att det är bildade människor.
Vad ska vi göra?
Jag vet. Vi åker hem i morgon
och vi ska ta reda på vad som hänt.
Vi ska överklaga. Vi har lagar i
Amerika. Och du har många vänner.
Så här får det inte gå till.
Sluta, du ställer till allt.
Plocka i ordning dina saker.
- Den här går nog inte.
- Mammal får skicka den.
Ska vi packa ner Toby Kanin,
eller vill du bära honom?
- Packa ner honom.
- Vik ihop kläderna du ställt till.
- Kan jag lägga dem i väskan?
- Ja.
- Vill du att jag ska packa åt dig?
- Nej.
Passen måste till flygplatsen
tre dagar innan för att få tillstånd.
- Vad för tillstånd?
- Ni kan inte åka utan en stämpel.
- När åker vi? När går nästa plan?
- Jag vet inte.
- Moody, vad är det här?
- Jag vet inte.
Vi måste väl vänta på nästa flight.
Varför ordnade du inte passen?
Berättade ingen om det?
- Hur kunde du låta det ske?
- Ingen tänkte på det.
Vi säger att vi inte visste om det.
Vi får kanske åka.
Annars väntar vi där på nästa flight.
Jag vet inte hur jag ska säga det...
Vi åker inte tillbaka.
Vi stannar här.
- Hur länge?
- Jag vill skaffa arbete här.
- Vad?
- Jag vill att vi ska leva i Iran.
Nej...nej...
- Det finns inget för mig i Amerika.
- Nej!
Är du galen? Vi är amerikaner.
Din dotter är amerikan.
Du är upprörd för arbetet,
men vi ska ordna upp det.
Jag vill att Mahtob
växer upp här och blir muslim.
Du ljög för mig. Du svor på Koranen
att inget skulle hända.
- Du planerade det här. Du ljög.
- Ska vi åka hem i dag?
Ja, gå ner och säg adjö till alla.
Jag vet vad som hänt, men de har
inte rätt. Du måste stå emot det.
Jag vet att du saknar din familj
och att de ger dig dåligt samvete.
Jag lovar att vi ska
åka tillbaka hit igen.
Men vi kan inte bo här. Det är
ett efterblivet, primitivt land.
Jag vill inte leva här. Hur kan du
vilja låta Mahtob växa upp här?
- Du ser hur de behandlar kvinnor.
- Det blir bäst.
Både för dig och Mahtob.
De är i skriande behov av läkare.
Jag kan göra mycket gott här.
Och jag är muslim. Det är här
jag och min familj bör vara.
Det är bäst för oss.
Här kan Mahtob få rätt värderingar.
Nej, jag stannar inte!
Du kan inte...
Nu ska du höra på mig.
Du är i mitt land nu.
Du är min fru och du gör
som jag säger. Förstår du?
Vi ska stanna här.
Kan du översätta åt mig, Mammal?
Ursäkta om jag formulerar mig fel.
Jag är lite upprörd.
Jag ville tala med er och se
om ni kan förstå mina känslor.
Moody och jag har varit gifta i sju
år. Vi har älskat varandra mycket.
Vi har litat på varandra,
det var mycket viktigt.
Jag ville inte komma hit.
Det gjorde jag klart för Moody.
Jag kom för att ni skulle
få träffa vår dotter.
Men jag var rädd.
Men Moody svor på Koranen
att inget som det här skulle hända.
Han höll i Koranen och han svor.
- Eller hur, Moody?
Jag var tvungen,
annars hade du inte följt med.
Baba Hajji, kan Moody bryta
ett löfte han svurit på Koranen?
Allah kommer att förlåta honom.
Ameh Bozorg, gör något, jag ber.
Ni kan inte göra så här!
Jag förbannar er!
Ni kan inte hålla kvar mig!
Ni planerade det. Jag förbannar er!
Jag är hos dig.
Jag ska hjälpa dig.
Försök att sova nu.
Var är checkboken och kreditkorten
och nycklarna till huset och bilen?
De finns
i den lilla väskan, tror jag.
Moody...
- Tala med mig, jag ber.
- Det finns inget mer att säga.
Snälla du, tala med mig.
Moody, snälla du...
Jag bad dig sluta ringa.
Nej, hon är upptagen.
Hon är min fru också
och hon vill göra det jag vill.
Det här hjälper honom inte.
Jag vet och jag beklagar det.
Men det här gör honom inte frisk,
så låt oss vara i fred.
Jag tänker inte diskutera...
Det bryr jag mig inte om.
UD kan göra vad fan de vill!
Du måste äta, Betty.
Fortsätter du så här blir du sjuk.
Om jag trodde att du ville stanna...
Vi skulle kunna leva
ett gott liv här.
Vet du...jag hörde första gången
att shahen lämnat Iran
precis efter
att Mahtob hade fötts.
Jag fattade inte att det var sant.
Det var så fantastiskt.
Alla gick ut på gatorna.
Miljontals människor.
Jag skulle ha varit där...
För första gången kunde vi säga
till alla: "Det här är vår tro."
"Det här är vårt sätt att leva.
Så här är vi."
Inget kunde stoppa oss.
Du kan inte
föreställa dig hur det var.
Jag vet att det varit svårt, men det
ska bli bättre. Det lovar jag.
Gode Gud, hör vår bön.
Hjälp oss lämna Iran
och komma tillbaka till Amerika.
Låt inget skilja oss åt.
Bevara och skydda oss.
Amen.
- Hallå? Mamma!
- Säg inget. Lyssna bara.
Gå till amerikanska avdelningen
på Schweiz ambassad.
Amerika har ingen ambassad i Iran.
Adressen är Khiaban Fereshtee.
Telefonnumret är 625 475.
- Vad gör du?
- Det ringde och jag svarade.
Du förödmjukar mig inför min familj!
Rör inte telefonen och stanna inomhus!
- Schweiz ambassad.
- Amerikanska avdelningen.
- Jag hör er inte. Tala högre.
- Jag kan inte.
Är det någon där? Jag hör er inte.
- Hjälp mig. Jag hålls fången.
- Tala högre. Ni hörs inte.
- Jag hålls fången. Hjälp mig.
- Tyvärr, jag hör inte vad ni säger.
- Vem talade du med på telefon?
- Ingen.
- Ljug inte!
- Sluta, pappa!
- Jag pratar med mamma, älskling.
- Jag slog fel nummer till Nasserine.
Vad tror du?
Tror du att du kan ljuga för mig?
Jag får veta allt du gör.
Min familj berättar allt
och de bevakar dig, så var inte dum.
Mamma är inte dum.
Hon ska börja i skolan.
Vi måste skaffa henne kläder.
- Jag vill inte gå i skolan.
- Vilken skola? När?
Schweiz ambassad.
Khiaban Fereshtee heter gatan.
Schweiz ambassad.
Betty Mahmoody.
Jag är amerikansk medborgare.
Visa ert pass när ni kommer in.
- Pass?
- Min man har våra pass.
Vi är amerikanska medborgare.
- Ni får gå in.
- Vi kan åka hem!
- Jag heter Nicole Adjanian.
- Betty Mahmoody. Mahtob.
Var så goda och sitt.
Vi är så glada att vara här.
Jag talade med min mor i USA och
jag vet att UD arbetar med fallet.
Vi är så lyckliga. Vi kan sova var
som helst, tills ni kan få ut oss.
Vad menar ni?
Ni kan inte stanna här.
Jag kan inte återvända till min man.
Jag vill hem till USA.
Jag förstår, men ni är i Iran.
- Är ni gift med en iranier?
- Ja.
- Då är ni iransk medborgare.
- Jag är amerikansk medborgare.
Det är min dotter också. Vi är födda
i USA. Vi har amerikanska pass.
Vi har dem inte med oss.
Min man har dem.
Vi har aldrig ändrat
vårt medborgarskap.
Som gift med en iranier
blir man iransk medborgare.
Lagarna för kvinnor
är mycket stränga.
Ni kan inte resa någonstans
utan skriftlig tillåtelse.
Vid en skilsmässa
går barnen till maken.
- Ni måste återvända till er man.
- Vi kommer aldrig ut ur Iran.
Vi hålls instängda som fångar.
Det finns många amerikanskor här
i liknande omständigheter.
Får jag fråga
varför ni kom till Iran?
Jag vet inte.
Jag vet inte.
Jag var rädd för att åka hit.
Jag ville göra honom till lags.
Jag litade på honom.
Jag var rädd, men det här
hade jag inte väntat mig.
Jag såg honom som amerikan.
Han har förändrats.
Gud, så han förändrats.
Många kom tillbaka efter
revolutionen med dåligt samvete,
För att de varit borta
och vänt Iran och islam ryggen.
Nu är Iran en islamisk stat och det
är fantastiskt, tycker många iranier.
Om det är något jag kan göra.
Om ni vill ringa till USA.
Eller skriva brev hem...
Om pappa frågar,
så gick vi vilse.
- Var har du varit?
- Vi tog en promenad!
Håll tyst!
Gör du om det här...
då dödar jag dig!
Gode Gud...
Har den äran till dig
Har den äran till dig
Har den äran kära Mahtob
Har den äran till dig
Hej.
Nasserine sa att du
ville tala med mig.
Jag fattar inte
att hon är fem år. Gör du det?
Nej.
Tack, för i dag.
För dockan och allt...
Jag saknar henne.
Jag har inte varit med henne
så mycket på sista tiden.
Moody...jag vill att det ska fungera.
Du var en underbar far i dag.
Det fick mig att minnas.
Jag vill att du är lycklig.
Jag vill göra dig lycklig.
Jag behöver din hjälp.
Betty!
Jag vill inte ha det så här.
Jag älskar dig.
- Jag ville inte göra dig illa.
- Moody...
Du måste hjälpa mig.
- Vi kan inte bo kvar här.
- Det är min systers hus.
- Hon blir sårad om vi flyttar.
- Hon vill inte ha mig här.
- Vi har ingenstans att bo.
- Jo, hos Mammal och Nasserine.
Vi hjälpte dem i Amerika. Nasserine
har lektioner. Jag kan vara barnvakt.
Snälla du...
Jag vill inte förlora dig.
Säg till om jag kan hjälpa till.
Vardagsrummet och köket...
Du får lära mig, så lagar jag maten.
Jag är så tacksam.
Tack så hemskt mycket.
Jag sa just att samma
regler gäller som förut.
Du måste bära chador i kväll.
Min farbror är mullah. Han är
respekterad och inflytelserik.
Han har skrivit böcker om islam.
Han kan kanske
hjälpa mig få ett arbete.
- Du lagar god iransk mat, Betty.
- Tack.
Ni har tur.
Varför bär du chador?
Jag trodde jag var tvungen.
Det är en persisk sed, men man
måste inte bära den inomhus.
En del
går till överdrift nu för tiden.
- Mahmood sa att du läser Koranen.
- Ja, jag försöker.
- Bra. Går du i koranskola?
- Nej.
Mahmood måste skicka dit dig.
De är på engelska.
- Skulle du vilja det?
- Ja, mycket gärna.
Hadith är profetens samlade ord,
med kommentarer av skriftlärda män.
I våra studier av Koranen
ska vi läsa delar av Hadith.
- Vilken sida är vi på?
- Jag vet inte. Hon...
- Du är amerikan.
- Ja.
Du skämtar!
Vi bodde i Michigan. Nära Lansing.
- En liten plats, den heter Owosso.
- Jag bodde där i fem år!
- Min man är läkare.
- Det är min också. Det är otroligt!
Nu arbetar jag på en engelskspråkig
tidning för muslimska kvinnor.
- Har du blivit muslim?
- Ja.
- Har du konverterat?
- Jag ville det, tror jag.
Det gladde min man.
Allt blev mycket bättre.
Jag måste gå. Jag måste...
Moody! Det är en amerikanska här.
Från Owosso. Hennes man är läkare.
- Är de här?
- De gick just. Hon bjöd hem oss.
- Går det bra?
- Javisst.
Jag vill att du ställer frågor
när du är med pappa.
Fråga om taxi och bussar,
och hur mycket saker kostar.
Fråga om skyltar. Vad de betyder.
Sen kan du lära mig.
- Varför vill du lära dig det?
- Så vi kan komma härifrån.
- Vad är det där?
- Det är ett namn.
- Den där skylten, då?
- Den visar vad man säljer.
Det där är bilder
på dem som dog i kriget.
- Varför frågar du så mycket?
- Det där, då?
Där är resten av marknaden.
Telefon, telefon?
När shahen gav sig av ville jag resa
till Iran, men Ellen ville inte.
Då sa jag att jag skulle åka
utan henne, då följde hon med.
Första året var svårt. Ellen kunde
inte anpassa sig. - Eller hur, Ellen?
Det tog ett tag
innan hon blev en god hustru.
- Det är varmt, eller hur?
- Ja.
Varför kom du tillbaka?
Han lät dig ju åka hem,
men du kom tillbaka.
Kanske i början om...
Sen var det frågan om
vårdnaden för barnen...
Det var svårt för mig. Jag var
oerfaren. En amerikansk småstad...
- Var han våldsam?
- Aldrig i Amerika.
Det är inte tillåtet,
det är emot islam.
Det finns äktenskap
som fungerar här, som är bra.
Det har varit svårt för mig ibland,
men du måste ge det tid, Betty.
Islam har sån skönhet.
Jag är glad att mina barn
växer upp som muslimer.
Jag är så glad att vi blivit vänner.
Tänk att vi kommer från samma stad.
Det var som ett under.
Ellen...
Jag vill berätta en sak.
Kan du bevara en hemlighet,
och inte säga något till din man?
Förlåt mig.
Jag är ledsen. Glöm det jag sa.
Nej, det går bra. Jag ska inte
berätta det. Det lovar jag.
Kan du ta det här brevet?
Jag vill åka hem med min dotter.
Min familj kan inget göra och Moody
vet var jag är varje ögonblick.
Du är galen. Vet du inte vad som
kan hända? Fruktansvärda saker.
Du kan inte, Betty.
Åker du fast kan de avrätta dig.
Det är till ambassaden. Jag ber...
Kan du fatta det?
Iran behöver verkligen läkare.
Tusentals krigsoffer. Men min
amerikanska examen duger inte.
Det är inte orsaken.
Tro mig, landet var ganska
utvecklat före revolutionen.
Vi byggde kemiska fabriker,
raffinaderier. Dyrbara investeringar.
Men nu förstörs de i öknen,
för att ingen kan sköta dem.
Det är så primitivt!
Älskling?
Någon måste gå till marknaden.
- Jag kan inte gå.
- Det är till middagen.
- Vänta på Nasserine.
- Hon kommer sent. Vad gör vi?
Jag vet inte. Kan du inte gå själv?
Jo, det kan jag.
Jag vet vägen. Det är inte långt.
Jag tar med mig barnen.
Ge mig en lista på det som behövs.
Jag säger hur lång tid du får på dig.
Ta med dig pojken.
Mahtob stannar här med mig.
Växel?
- Kan ni växla?
- Är ni amerikanska?
Ja, jag behöver växel till telefonen.
Jag har varit i Amerika,
många gånger. New York. Amarillo.
Vill ni ringa?
Kom in...
Tack.
Amerikanska avdelningen.
Nicole Adjanian.
Det är Betty.
Har du hört något från UD?
Nej, jag kan inte. Han eller någon
annan bevakar mig hela tiden.
Det visste jag inte.
Får vi åka om jag skiljer mig?
Vad?
Det kan jag inte göra.
Jag kan inte.
Jag lämnar henne inte.
Nicole, jag lämnar henne inte!
Ja, jag ska åka
till ambassaden om jag kan.
- Tack, ni är mycket vänlig.
- Ni får ringa när ni vill.
- Tack.
- Jag tycker mycket om Amerika.
Min son var på Texas-universitetet.
Det där är min son.
Han är ett av krigets martyrer.
Jag heter Hamid.
När ni vill ringa, kom hit.
Jag heter Betty.
- Vem tar mig till skolan i morgon?
- Jag vet inte.
Antingen jag, eller pappa.
- Jag vill att du gör det.
- Jag vet inte om jag kan.
Varför kan du inte det?
Älskling...
Jag lovar att vara där
och allt kommer att bli bra.
Okej?
Gode Gud, hör vår bön.
Hjälp oss att lämna Iran.
Att komma tillbaka till Amerika.
Låt oss inte bli skilda åt.
Jag kommer tillbaka i eftermiddag.
Jag kommer tillbaka, älskling.
Jag kommer att vara här, älskling.
Gå inte ifrån mig, mamma!
Nasserine,
ta pojken, så köper jag riset.
- Jag kan inte stanna, Hamid.
- Det är någon som vill träffa dig.
Miss Nassimi. Hon kan hjälpa dig.
Hamid sa att ni vill lämna Iran.
Det är mycket farligt.
- Jag måste hem till USA.
- Kan ni inte skilja er?
Nej, då får min man
vårdnaden om min dotter.
Kommer de på er kan ni bli avrättad.
Jag kan inte lämna henne.
Jag måste...
Vänta. Jag tror att vi kan hjälpa er.
Min bror har hjälpt många.
Jag finns här varje onsdag
och torsdag vid samma tid.
Här är mitt telefonnummer. Lär det
utantill, behåll inte lappen.
Betty!
Jag har riset.
Vad har hänt?
Hon grät hela dagen igen.
Jag var tvungen att hämta henne.
Vi kan inte tvinga henne.
Hon är ju så rädd.
I morgon vill de
att du följer med henne.
De vill att du är
med henne varje dag.
Naturligtvis.
Jag ska stanna hos henne.
De är alla troende kvinnor.
De kommer att bevaka dig.
Okej... Jag vill bara att hon blir
lycklig, får en lycklig barndom.
- Vill du inte ge henne det?
- Islam är den största gåvan.
Det var ingen fara, sa du.
Hon kunde ha dött.
Det är Amerika som förser
Irak med bomber och flygplan!
Du är så naiv. Amerika är
ansvarigt för kriget! Ingen annan.
Så här får du inte uppföra dig!
- Jag kunde inte tiga.
- En man har rätt att få veta allt!
Man får inte ha hemligheter!
Mycket fint.
Mahtob. Mycket fint.
Mycket fint...
Jag beklagar mycket.
Det är dåligt i Iran.
Dåligt för er och er man.
Jag beklagar.
Vi hjälper er.
- Får jag ringa?
- Nej!
Man, ingen telefon.
Ni, inne.
Kom efter morgon.
Klockan elva. Efter morgon.
Kan jag komma senare med Mahtob?
Tack.
Det finns tre huvudvägar ut ur Iran.
Till Baluchistan
och sen över till Pakistan.
I sydväst från Bandar Abbas
över sundet till Oman.
Den här vägen från Teheran
över bergen till Turkiet är farligast.
Gränsen är hårt bevakad.
- Vilken väg är bäst?
- Persiska viken.
Vad kostar det?
När ni är i säkerhet,
då kan ni om ni vill ersätta mig.
Jag har större behov
av dollar än iransk valuta.
Kontakta min syster.
Spring!
Var var du?
Var har du varit?
Mamma!
Upp med dig!
Upp!
Jag ska döda dig! Du ska dö!
Gå ut!
Betty!
Nicole Adjanian.
Nicole? Han tänker döda mig!
Han sa att han skulle döda mig.
Hon är från ambassaden.
Jag måste få hämta Mahtob.
Nej, omöjligt!
Barnet stannar hos fadern.
- Han tänker döda mig.
- Ni vänta, make komma.
Jag vill ha mitt barn!
Jag vill ha mitt barn!
Du får henne inte. UD vill att du ber
Irans utrikesminister om hjälp.
Nej! UD kan inte göra något!
De förstår inte ens kulturen!
- Ni måste vänta på er make.
- Säg att jag vill ha mitt barn!
Lyssna, älskling. Du får inte
tala om Hamid eller ambassaden.
Gör du det, låter de oss aldrig
komma härifrån. Säg inget.
Förstår du?
Lämna mig inte, mamma.
Ja, jag lovar.
Jag lovar att inte lämna dig.
- Var är Mammal och Nasserine?
- Ställ inga frågor.
Räcker det där, älskling?
De har flyttat in hos Ameh Bozorg.
Vad gör du?
Snälla du! Jag ber dig...
Ta henne inte! Moody!
Snälla du, ta henne inte.
Moody!
Moody!
Ta henne inte!
Tar mamma med dig på äventyr?
- Berätta vart ni går.
- Till koranskolan. Vi såg kameler.
Jaså? Går ni till fler ställen?
- Varför kom ni för sent?
- Vi gick vilse.
- Nej, det gjorde ni inte!
- Jo!
Var i helvete var ni?!
- Var var ni? Ljug inte!
- Vi gick vilse!
Moody?
Snälla du, gå inte.
Hur är det med Mahtob?
Gå inte. Mår hon bra?
Mahtob...Mahtob!
Betty?
Betty?
Mahtob! Tack! Tack, Moody.
6 MÅNADER SENARE
- Klarar du dig nu?
- När kommer du?
- Så snart jag kan. Var duktig nu.
- Det ska jag.
Ni flyger till Bandar Abbas
och sen tar ni motorbåt över sundet.
Jag kommer aldrig
att kunna tacka dig.
Det behövs inte, Betty.
Se bara till
så att ni kommer fram säkert.
Du skulle ha varit här på sommaren.
Nu är allt utblommat.
Trädgårdar har alltid
betytt mycket i Persien.
Ordet "paradis" är ett persiskt ord.
Tänk att paradiset alltid kommer
att vara intimt förknippat med Iran.
När jag tänker på vad som hänt här,
försöker jag minnas trädgårdarna.
Försök att ringa mig, när du kan.
Du är hemma till jul.
God jul.
Persiska viken är för farlig.
Alla privatbåtar kontrolleras.
Zahidan är säkrare. Ni flyger
onsdagen den 29 januari, om 10 dar.
Onsdag?
Bra, då är Moody på sjukhuset.
Du tar Mahtob till skolbussen
som vanligt. Där hämtar vi er båda.
Vi tar er till ett säkert ställe.
Hade han ont?
Har han ont nu?
Hur lång tid?
Hur länge har han vetat det?
- Hjälper inte behandlingen?
- Vad är det?
- Tror alla det?
- Vad?
Ett ögonblick, mamma. - Min pappa
mår inte bra. De vill operera.
Säg att du åker över
och besöker honom.
Gör det... Tala om att du ska
besöka honom. Säg henne det nu.
Moody säger att vi kan komma hem.
Det är tråkigt
det här med din pappa.
Följer du med oss?
Nej, då får jag sparken
från sjukhuset.
- Men Mahtob kan väl följa med?
- Hon har skolan. Du får åka ensam.
Jag kan inte åka utan Mahtob.
Det är klart du kan. Du får träffa
din far. Vad är det för problem?
Jag åker inte utan henne.
Betty...du åker så fort som möjligt.
Du hälsar på din far och sen
säljer du alla våra tillgångar.
Det är mina pengar
och jag vill ha dem!
Åker du, ser du inte din dotter mer.
Du släpps inte in igen. Din far vill
nog inte att du förlorar din dotter.
Kan jag inte fly
när jag kommit tillbaka igen?
Du kan inte lämna Mahtob
hos Moodys familj.
De är mer fanatiska än de flesta.
De har regimens stöd.
Många här anser att flickor
kan gifta sig när de är 9 år.
Om du vill bli fri med Mahtob,
då måste du åka den 29:e.
Men han kanske skickar i väg mig
redan i morgon. Jag vet inte när.
Till kriget. De tar dem yngre
och yngre. En del är bara 12 år.
De får plastnycklar till paradiset.
De kommer ju till himlen om de dör.
Ibland låter man barnen springa ut
på minfälten och sprängas i bitar.
De är borta.
Det är bara en vecka. Han hinner
inte ordna ditt pass före det.
Han litar på dig nu.
Gör allt för att skjuta upp det.
- Var har du varit?
- På marknaden.
Jag tänkte köpa något åt pappa,
men jag hittade inget.
Första gången
jag kommer hem tidigt.
Jag har lå*** dig gå ut.
Du har fått frihet.
Nu ska du höra på mig.
Gör du inte som jag säger, blir du
inlåst. Du får aldrig se Mahtob igen.
Du flyger den 26:e. Du skickar hit
allt och sen åker du tillbaka.
Till dess rör du inte telefonen
och du lämnar inte huset. Förstått?
Moody?
- Har du bokat den 26:e?
- Vad menar du? Det är klart jag har.
- Tillståndet, då?
- Zia känner folk. Allt är klart.
Hoppas din far blir bra.
Synd att vi inte kan vinka av dig.
Kom tillbaka till oss. Vi älskar dig.
Det är ett akutfall.
Jag behövs på sjukhuset.
Jag måste ge mig i väg.
Jag måste gå till marknaden.
Det tar nog bara tjugo minuter.
- Jag kan gå.
- Nej, nej. Jag behöver lite luft.
Jag har inte hunnit med
att köpa något åt min far.
Älskling,
hämta din schal och din jacka.
Hon är med mig. Det här är min
sista chans. Vi måste ge oss av nu.
Betty, kom.
Du ska ringa din man
och uppehålla honom.
Men först ska jag ringa Houssein
och tala om att du är i säkerhet.
Jag glömde Toby Kanin.
- Jag glömde Toby Kanin.
- Vill du åka hem till Amerika?
Mahtob, sluta gråta. Sluta gråta...
Hör på...
Hämtar vi Toby Kanin, då måste vi
stanna hos pappa. Vill du det?
- Men när får jag träffa pappa igen?
- Jag vet inte.
Sluta gråta nu. Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
Är du min duktiga flicka?
- Jag tänker inte resa.
- Vad har du för planer?
- Jag planerar inget.
- Jag ringer polisen.
Gör det. Jag har en del
att berätta jag också.
Kliniken är olaglig.
Du har inte tillstånd att operera.
Det är klart jag vet.
Jag sitter ju där hela dagarna!
Hur kan du göra så?
Jag vill bara göra dig lycklig.
- Vi behöver ingen polis.
- Jag håller med. Det behövs inte.
- Kom hem, så vi kan tala om det.
- Jag måste fundera på det.
Ja, gör det. För jag tror inte
på ett ord du säger mer.
Hur kunde du göra så? Hur kunde
du ta Mahtob? Du stjäl mitt barn!
Jag tänker inte lova dig något.
Du är min fru. Se till att komma hit!
- Betty, det är Zia.
- Säg Moody en sak.
Jag har en advokat och jag
vill inte träffa honom ensam.
Vill han träffa mig finns jag
där mellan 11 och 12 i morgon
och mellan 18 och 20 på
kvällen. Hälsa honom det.
Vi måste åka genast. De hittar er
om ni stannar i Teheran.
Vi har inte hunnit ordna papper,
men Turkiet skickar inte tillbaka er.
Åk till USA:s ambassad i Ankara.
Vi kör er till Zagrosbergen,
där leder kurder er över bergen.
De känner till stigarna.
Ingen får veta att du är amerikan.
Var mycket försiktiga
vid vägspärren utanför Teheran.
Betty... Jag hoppas att du snart
strövar i din egen trädgård hemma.
I Amerika.
Vad?
Vad gör ni?
Gode Gud, vad gör ni?
Nej!
Snälla ni...
Mamma... Mamma, vakna!
Nej! Låt bli mig!
Låt mig vara!
- Mamma!
- Det är ingen fara.
Turkiet! Turkiet!
Vi är hemma, gumman.
Nu är vi hemma.
BETTY OCH MAHTOB
ÅTERFÖRENADES MED SIN FAMILJ
I USA 9 FEBRUARI 1986
MÅNGA KVlNNOR OCH BARN
HÅLLS KVAR MOT SlN VILJA
I FRÄMMANDE LÄNDER.
I DAG ÄR BETTY FÖRFATTARE
OCH FÖREDRAGSHÅLLARE.
HON HJÄLPER ANDRA
I SAMMA SITUATION.