Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vi påbörjar nu inflygningen
till Los Angeles.
Ni hörde landningsstället fällas ut.
Vädret i Los Angeles är vackert,
det är 20 grader varmt.
Vi räknar med att landa i tid.
Vi uppskattar att vi fiick flyga er
och hoppas få se er snart igen.
Vad är det? Ben, gästerna väntar på
att få träffa dig.
-Pappa, jag vill vara ifred ett tag.
-Men de är ju våra goda vänner.
De flesta har känt dig i stort sett
sen du föddes. Vad är det, Ben?
-Jag är bara...
-Orolig?
-För vad?
-Förmodligen för min framtid.
-Vad är det med den?
-Jag vet inte.
-Jag vill att den blir...
-Vad då?
Annorlunda.
-Är nåt på tok?
-Nej, vi kommer nu.
Carlsons är här. De har åkt
ända från Tarzana. Nu ska vi ha kul.
Det är härligt
att ha så många lojala vänner.
-Där är den prisbelönte studenten!
-Vi är så stolta.
-Är den lilla röda sportbilen din?
-Bens examenspresent.
Nu får du inga problem med
att ragga upp unga innetjejer!
Han har nog passerat innetjejstadiet.
Ursäkta,
jag vill kolla en sak på bilen.
-Där är ju idrottsstjärnan. Allt bra?
-Ja, mr Loomis.
Berätta om Hoppermanpriset du fick.
-Helpingham.
-Just det. Vänta här.
Ben, vi är så stolta över dig.
Stolta, stolta,
stolta, stolta, stolta!
-Vad ska du göra nu?
-Jag skulle gå upp en stund.
-Med din framtid, menar jag.
-Det är lite svårt att säga.
-Ben?
-Ursäkta. - Mr McQuire...
-Ben...
-Mr McQuire...
Följ med, jag vill tala med dig.
- Ursäkta oss.
-Han är bedårande.
-Det är helt otroligt.
Jag vill bara säga ett ord till dig.
Bara ett ord.
Lyssnar du? Plast.
-Hur menar ni då?
-Plast har en stor framtid.
Du kan väl tänka på saken?
Nog sagt. Då är vi överens.
-Här är Ben!
-Ursäkta mig en stund.
Hör på allesammans! Jag har Bens
årsbok från hans college här-
-och jag vill läsa om Bens
bedrifter där. Var tysta nu!
Kapten i terränglöpningslaget,
ordförande i Diskussionsklubben-
-redaktör på tidningen första året,
chefredaktör sista året...
Det här är inte toaletten, va?
-Det är längre bort i hallen.
-Hur står det till, Benjamin?
Tack bra, mrs Robinson.
Toaletten är längst bort i hallen.
Vilket trevligt rum.
Jag vill inte verka oförskämd,
men jag är hemskt...
Finns det ett askfat här?
Nej, idrottsstjärnan röker ju inte.
-Är det en flicka?
-Vad då?
-Det som oroar dig.
-Jag är bara bekymrad för saker.
-I största allmänhet?
-Just det.
-Gratulerar.
-Tack.
Jag vill fråga dig en sak. Min man
tog bilen - skjutsar du mig hem?
Ta den.
Klarar ni av en utländsk växellåda?
-Inte?
-Nej.
Då går vi.
-Tack.
-För all del.
Vill du vara snäll och följa med in?
Tills jag har tänt lamporna.
Jag känner mig inte trygg
förrän det är tänt.
Gå före mig. Jag tycker inte om
att gå in i ett mörkt hus.
-Men det är ljust där inne.
-Snälla.
Vad vill du ha? Bourbon?
Jag skjutsade er gärna hem,
men jag har lite att fundera på.
Vad vill du ha att dricka?
Jag vill inte vara ensam i huset.
Vänta tills min man kommer hem.
-När kommer han?
-Jag vet inte.
-Nåt att dricka?
-Nej.
-Är ni alltid rädd för att vara ensam?
-Ja.
Varför låser ni inte
och går och lägger er?
Jag är mycket neurotisk.
Får jag fråga dig en sak?
Vad tycker du om mig?
-Vad menar ni?
-Du har ju känt mig hela livet.
Jag har alltid tyckt
att ni var mycket trevlig.
Visste du att jag var alkoholist?
Visste du det?
-Jag borde nog gå nu.
-Sätt dig, Benjamin.
Samtalet börjar bli lite konstigt.
-Mr Robinson kommer när som helst.
-Min man blir borta många timmar.
Herregud! Nej, mrs Robinson!
Vad är det?
Mrs Robinson, ni tror väl inte...
att jag skulle göra nånting sånt?
-Vad då?
-Vad tror ni?
För guds skull, mrs Robinson.
Ni bjuder på sprit, sätter på musik...
Nu blottar ni ert privatliv för mig
och säger att er man blir sen.
Ni försöker förföra mig.
-Gör ni inte det?
-Nej, men jag är mycket smickrad.
Förlåt för det jag sa.
Det är det värsta jag sagt till nån.
Sätt dig!
Förlåt mig, jag tycker om er.
Jag tror inte alls nåt sånt om er.
-Drick upp.
-Hur kunde jag säga så?
-Drick upp whiskyn nu.
-Vad är det för fel på mig?
Har du sett porträttet av Elaine?
-Porträttet? Nej.
-Vi lät måla det i julas.
-Vill du se det?
-Hemskt gärna.
Det hänger här, i Elaines rum.
Visst är Elaine en stilig flicka?
-Har hon bruna ögon?
-Benjamin, kom hit ett tag.
Dit bort? Visst.
Hjälp mig med blixtlåset.
Jag ska gå och lägga mig.
-God natt då.
-Kan du inte hjälpa mig?
-Om du tror jag vill förföra dig...
-Nej, men det känns konstigt.
Du har känt mig hela livet.
Kom nu, jag når knappt.
Tack.
-Vad är du så rädd för?
-Jag är inte rädd.
-Varför flyr du då?
-Ni ska ju gå och lägga er.
-Har du inte sett nån i underkjol?
-Jo, men... Tänk om mr Robinson kom.
-Det skulle se rätt konstigt ut.
-Skulle han inte lita på oss?
Han kunde få fel uppfattning.
Jag är ju dubbelt så gammal som du.
-Men förstår ni inte?
-Jag försöker inte förföra dig.
-Mrs Robinson, det här är svårt...
-Vill du att jag ska förföra dig?
-Är det det du menar?
-Nu kör jag hem.
Förlåt för det jag sa,
men jag kör hem nu.
Benjamin!
-Kan du ge mig handväskan först?
-Jag måste gå nu tyvärr.
-Jag vill inte klä på mig igen.
-Var är den?
På bordet i hallen.
-Mrs Robinson?
-Jag är i badrummet.
-Här är väskan.
-Kan du komma upp med den?
Kom till räcket, så får ni den.
Jag börjar tröttna på din misstänk-
samhet. Gör mig den lilla tjänsten!
-Jag lägger den i trappan!
-För guds skull, ge mig handväskan!
-Jag lägger den vid dörren.
-Ta in den.
-Helst inte.
-Lägg den i Elaines rum då.
-Herregud! Släpp ut mig.
-Var inte nervös.
-Gå bort från dörren.
-När jag sagt att jag är tillgänglig.
Vill du inte ligga med mig nu...
...så kan du ringa mig
och så avtalar vi nåt.
-Förstår du?
-Släpp ut mig!
-Förstår du?
-Ja, släpp ut mig!
Du är stilig.
-Närhelst du vill...
-Det är han!
-Är det Bens bil där ute?
-Ja.
Mrs Robinson ville ha skjuts hem,
så jag skjutsade henne hem.
Det var snällt av dig.
Hon ville att jag skulle vänta här
tills ni kom hem.
Vaktar du det gamla slottet?
-Gratulerar!
-Tack.
-Du behöver påfyllning.
-Nej, jag måste gå.
-Nåt på tok? Du verkar skakis.
-Jag är bara orolig för min framtid.
Lite bekymrad för min framtid.
-Vi tar en sängfösare. Whisky?
-Bourbon.
-Ben, hur gammal är du nu?
-Jag fyller 21 nästa vecka.
-Det är en härlig ålder.
-Tack.
Tack så mycket.
Jag önskar
att jag var i den åldern igen, för...
-Man blir aldrig ung igen.
-Jag vet.
-Ben, får jag säga nåt till dig?
-Vad?
Hur länge har vi känt varann nu?
Hur länge
har du och jag känt varann?
Hur länge har din pappa
och jag varit kompanjoner?
Ganska länge.
Jag har sett dig växa upp, Ben.
På många sätt känns det
som om du var min egen son.
Så jag ska ge dig
ett råd i all välmening.
Det vill jag gärna höra.
Du borde ta det lite lugnare
än du verkar ta det nu.
Så lite vildhavre, ta saker och ting
som de kommer, ha kul med tjejerna.
Sitt kvar.
-Jag sa just till...
-Ben.
...att han borde så vildhavre,
ha lite kul. Är det ett gott råd?
-Ja, det är det.
-Jag måste gå.
Ha några äventyr i sommar.
Du är nog en riktig kvinnotjusare.
-Åh nej.
-Va?
Du ser ut som en
som nästan får värja sig mot dem.
-Tycker inte du han ser sån ut?
-Jo, det gör han.
Elaine kommer hem från Berkeley
på lördag.
-Du kan väl ringa henne?
-Jag ska.
Benjamin?
Tack för att du körde mig hem.
Jag hoppas vi ses snart.
Mina damer och herrar,
eftermiddagens stora attraktion...
Hallå där borta! Just du, ja.
Nu lyssnar du på mig.
-Är attraktionen klar?
-Får jag tala med dig, pappa?
En stor applåd för att locka ut
den här grabben...
Vänta lite. En liten rättelse...
För att locka ut den unge mannen,
för i dag fyller han 21 år!
-Jag vill säga några ord.
-Det vill du jämt!
Ska du säga!
-Pappa, kan vi prata om det här?
-De kan inte vänta längre, kom nu.
Jag vill diskutera det här.
Den här grabben...unge mannen
ska snart fortsätta sina studier...
...men innan han gör det,
innan han gör det...
Du gör dem besvikna.
Du får tio sekunder på dig.
Han ska förevisa en ganska
spännande födelsedagspresent.
Hoppas den funkar - annars har
jag slängt 200 dollar åt skogen!
Okej, en applåd
för Benjamin Braddock!
Kom nu!
Den fantastiske unge mannen
ska utföra djärva konster-
-i vatten som är
över två meter djupt!
Hallå?
-Jag vet inte hur jag ska säga det.
-Benjamin?
-Jag tänkte på den där gången...
-Var är du?
-Får jag bjuda er på en drink?
-Var är du?
På hotell Taft.
-Har du hyrt ett rum?
-Nej.
-Det är rätt sent och om ni...
-jag är där om en timme.
-Kan jag hjälpa till, sir?
-Va? Nej, jag bara...
-Ska ni vara med om nånting här?
-Vad då...?
-Singlemans fest?
-Ja, Singlemans fest.
-Det är i stora balsalen.
-Tack.
-Ni tillhör väl familjen Porter?
-Nej, jag...
Det här är min syster miss DeWitte.
Min make mr Singleman.
- Det där ärju Geoffrey förstås.
-Hur var namnet?
-Benjamin Braddock, sir.
Braddock?
Jag ska leta reda på ert bord.
Inte Braniff? Vi har en Braniff.
Nej, jag letar bara efter en vän.
Jag tillhör inte sällskapet.
-Nu fattar jag inte...
-Roligt att få träffa er, mr Braniff.
-Hej, Benjamin.
-Åh, hej...
-Får jag slå mig ner?
-Självklart.
-Hur står det till?
-Utmärkt, tack.
-Får jag nåt att dricka?
-Självklart.
-Han såg mig inte.
-Vaktmästarn! Jag tar en Martini.
Du behöver inte vara så nervös.
Det är svårt
att vara oberörd när man...
-Har du hyrt rum åt oss?
-Nej.
-Vill du det?
-Ja...annars kan vi bara prata.
-Vill du att jag ska hyra rummet?
-Nej, jag gör det.
-Vill du göra det nu?
-Nu?
-Jag vet faktiskt inte.
-Hyr ett rum.
Då gör jag det, om ni ursäktar mig.
Ja, sir?
-Jag vill ha ett rum, tack.
-Enkelrum eller dubbelrum?
-Ett enkelrum, bara för mig.
-Skriv in er här i liggaren.
-Är nåt på tok?
-Nej, inte alls.
-Nåt bagage, mr Gladstone?
-Bagage? Ja, det har jag.
Var har ni bagaget?
-Jag har det ute i bilen.
-Då ringer jag på en bärare.
Nej! Jag menar att
jag vill helst inte ta in allt.
Jag har bara en tandborste.
Den hämtar jag själv.
Uppassaren får visa er rummet.
Jag kan nog hitta det själv.
Jag har bara tandborsten att bära.
-Jag klarar det själv.
-Som ni vill.
-Mrs Robinson? Till er.
-Tack.
Mrs Robinson? Det är Benjamin.
Benjamin Braddock.
-Var är du?
-Titta ut genom rutan.
-Ser ni mig?
-Ja.
Jag tog ett enkelrum, men portiern
verkade lite misstänksam.
Jag vet inte vad de har för policy...
Vill du gå upp först?
jag kommer om fem minuter.
-Adjö så länge då.
-Benjamin?
Är det inte nåt du borde säga nu?
Ni ska veta hur mycket
jag uppskattar det här. Verkligen...
Numret. Jag tror
att du borde säga rumsnumret.
Ni har helt rätt. Det är 568.
-Tack.
-För all del.
Då ses vi sen, mrs Robinson.
Notan, tack.
Jag har den. Nu har jag den.
Jag har hämtat tandborsten.
-God natt då.
-God natt, sir.
Hej, Benjamin.
Hej, mrs Robinson.
Jaha...
Benjamin... Jag klär av mig nu.
Är det bra?
Ska jag bara stå här?
Vad vill ni att jag ska göra?
-Kan du inte se på?
-Jo tack.
Kan du ge mig en galge?
Trä eller ståltråd? De har båda.
Vilket som går bra.
Kan du hjälpa mig?
-Tack.
-För all del.
-Vill du hellre ha det mörkt?
-Mrs Robinson, det här är inte rätt.
Tycker du att jag är ful?
Ni är snyggast
av alla mina föräldrars vänner.
Men tänk vad mina föräldrar
skulle säga om de såg oss nu.
-Vad skulle de säga?
-Jag har ingen aning.
Men de har uppfostrat mig,
gett mig ett gott liv.
Det är fult mot dem att hoppa
i säng med kompanjonens fru.
-Är du rädd för mig?
-Nej, ni förstår inte.
Vi kanske kan göra nåt annat
tillsammans. Vill ni gå på bio?
Får jag ställa en personlig fråga?
Är det första gången för dig?
-Det är första gången.
-Löjligt, mrs Robinson!
Du kan väl medge det?
Det är inget att skämmas för!
Om du känner dig otillräcklig...
Otillräcklig?!
-Då antar jag...
-Rör er inte!
Ben, vad gör du?
Jag bara driver runt här i poolen.
Varför?
Det är skönt att bara driva här.
-Har du funderat på studierna?
-Nej.
Vad skulle då
de fyra collegeåren tjäna till?
-Inte vet jag.
-Hör på, Ben!
Hör du, när en ung man har gjort
ett brajobb-
-ska han få koppla av och roa sig
och slappa och dricka öl och så-
-men efter några veckor
bör han tänka över sin situation-
-och få ändan ur vagnen!
Paret Robinson är här.
-Hej, Ben. Vad gör du nuförtiden?
-Inget särskilt, tar det lugnt.
Det skulle jag med om jag kunde.
Inget fel i det.
Ben, Elaine kommer
från Berkeley snart. Ring henne!
-Det ska jag göra.
-Ni kommer nog jättebra överens.
Hälsa på mrs Robinson, Benjamin.
-God dag, mrs Robinson.
-Hej, Benjamin.
Kära nån...!
Får jag prata med dig lite?
Jag ska fråga nåt
som du inte behöver svara på.
Vad har du för dig
när du sticker iväg på kvällarna?
-När jag sticker iväg?
-Du behöver inte säga nåt.
Jag vill säga det. Jag kör omkring.
-Vad mer?
-Inget mer.
Kör du runt från midnatt till kl.12
nästa dag? Men träffar du nån då?
-Varför frågar du det?
-Det är ju din ensak.
Vänta, vänta!
Jag träffar ingen, mamma.
Jag vill inte snoka, men säg hellre
inget alls än att ljuga. God natt.
Vänta!
Kan ni vänta lite?
Mrs Robinson, tror ni att vi kan
säga några ord till varann först nu?
Vi har inte mycket att säga varann.
I flera månader har vi bara
kommit hit och legat med varann.
-Är du trött på det?
-Nej.
Men kan vi inte variera det
med lite prat?
-Vad vill du prata om?
-Vad som helst.
-Dina upplevelser på college?
-Herregud...!
Kom på nåt annat samtalsämne.
-Vad sägs om konst?
-Konst är ett bra ämne. Ni får börja.
Jag vet inget om konst.
Är ni intresserad av modern
eller klassisk konst?
-Ingetdera.
-Varför vill ni då tala om det?
-Det vill jag inte.
-Nu ska vi prata.
Vad har ni gjort i dag?
Jag steg upp,
jag lagade frukost åt min man...
Där! Det är nåt
vi kan prata om - er man.
-Jaså, han...!
-Jag vet inte hur ni fixar det här.
-Vad säger ni när ni går på kvällen?
-Inget. Han sover.
-Vaknar han inte när ni kommer hem?
-Vi har skilda sovrum.
Jag förstår. Jag vill inte snoka, men
då ligger ni kanske inte med varann?
-Nej, det gör vi inte.
-Hur länge har det pågått?
-Varför gifte ni er med honom?
-Försök gissa!
-Det kan jag inte.
-Tänk efter, Benjamin.
Jag förstår inte... Ni var väl inte
tvungen att gifta er med honom?
-Tjalla inte på mig.
-Ni gifte er för att ni blev med barn.
Är du chockerad?
-Jag föreställde mig aldrig er som...
-Nu hoppar vi i säng!
-Vänta! Hur gick det till då?
-Vilket?
Ni och mr Robinson.
Vill ni berätta om omständigheterna?
-Helst inte.
-Läste han juridik då?
Studerade ni med?
-På college?
-Ja.
Vilket var ert huvudämne?
-Varför frågar du så mycket?
-För att jag är intresserad.
-Vilket var ert huvudämne på college?
-Konsthistoria.
Konsthistoria?
Men jag trodde...
Ni har väl tappat intresset för det
med åren.
-På sätt och vis.
-Hur gick det till?
-Vilket?
-Med er och mr Robinson?
-Hur tror du?
-Åkte ni till nåt hotell?
-Vad spelar det för roll?
-Jag är nyfiken.
-Vi gick till hans bil.
-Gjorde ni det i bilen?
-Vi var nog knappast de första.
-Vad var det för bil?
-Minns ni vilket bilmärke det var?
-Herregud...!
-Jag vill veta!
-Det var en Ford.
En Ford!
Herrejävlar, vad kul! En Ford!
Nu räcker det.
Så gamla Elaine Robinson
blev till i en Ford!
-Tala inte om Elaine.
-Ska jag inte tala om Elaine?
-Varför inte?
-Jag vill inte att du gör det.
-Varför vill ni inte det? Säg det nu.
-Det finns inget att säga.
Varför är hon så tabu då?
Jag får väl gå ut med henne
och ta reda på det.
Benjamin, gå aldrig ut
med den flickan. Förstår du det?
-Jag tänker inte gå ut med henne.
-Bra.
-Jag skojade bara.
-Bra.
Varför skulle jag inte det?
-Jag har mina skäl.
-Få höra dem då.
Jag vill höra, för jag tror
att jag vet vilka skälen är.
Jag är inte god nog åt henne.
-Inte ens god nog att tala om henne.
-Tyst nu.
Jag duger åt er,
men inte åt er dotter, är det så?
Är det inte så?!
-Jo.
-Ni kan dra åt helvete!
Tror ni att jag är stolt
över mig själv och det här? Nej.
Jag är inte stolt över
att umgås med en alkoholist.
Jag förstår.
Tror ni jag kommer hit av
nåt annat skäl än leda, så har ni fel.
Det här är det sjukaste
som nånsin hänt mig. Jag sticker nu!
-Gör du det?
-Ja!
-Tycker du att jag är sjuk och äcklig?
-Börja inte nu. Spela inte sårad.
-Tror du inte att jag är lite sårad?
-Jag duger inte åt er dotter, sa ni.
-Sa jag det?
-Ni menade det.
Jag ber om ursäkt om det lät så.
För två minuter sen dög jag inte
åt er dotter. Nu ber ni om ursäkt.
Jag menade det inte.
Ni hade inte passat ihop.
Jag hade aldrig sagt att du var sämre.
-Hade ni inte?
-Självklart inte.
-Vad gör ni?
-Du vill ju inte ha mig här längre.
Snälla...
Jag blev lite arg.
Förlåt att jag sa det där.
Det gör inget. Jag förstår
att du tycker att jag är äcklig.
Jag tycker om er. Om jag inte hade
gjort det hade jag inte kommit hit.
-Är det inte äckligt?
-Nej.
Jag njuter av det, det är det enda
som jag har att se fram emot.
-Du behöver inte säga det.
-Jag säger det för att det är sant.
Får jag stanna då?
-Ja, jag vill att ni stannar.
-Tack.
Tacka mig inte,
för jag vill att ni stannar.
Men du går inte ut med Elaine.
Lova mig det.
Det hade aldrig fallit mig in.
-Lova då att du inte gör det!
-Det här är absurt.
Lova mig, Benjamin.
Jag lovar att aldrig gå ut
med Elaine Robinson.
Tack.
-Benjamin...
-Vi pratar inte om det.
Vi pratar inte alls.
Elaine är hemma. Det vore
en fin gest om du bjöd ut henne.
-Duger inte Elaine åt dig?
-Vi kommer inte överens.
Ni har inte setts sen high school.
Är det du gör kvällstid för viktigt?
Det är inte det.
Jag får tala om för mr Robinson
att du är för upptagen på kvällarna!
Sluta nu! Om Benjamin vägrar gå ut
med henne...
...får jag helt enkelt bjuda hit
hela familjen Robinson på torsdag.
Braddock, det här var på tiden.
Hej.
Kom in.
Den unga damen är inte klar än.
-Ska du ha en liten rackare? Whisky?
-Bourbon.
Hon rakar inte benen.
Jag ska se om hon är klar.
-Det här var pappas id´e.
-Jag trodde att du förstod mig.
Vi äter middag,
sen skjutsar jag henne hem.
Antingen det eller middag
med båda familjerna!
Och det
hade jag inte kunnat hantera.
Jag ska aldrig mer gå ut
med er fina dotter, så bli inte arg!
Det är jag.
Jag är väldigt arg, Benjamin.
Hej.
Var på alerten nu. Man vet aldrig
vad Ben har lärt sig för tricks.
-Bor du hemma nu?
-Ja.
-Vet du vad du ska göra?
-Nej.
-Ska du läsa vidare?
-Nej.
-Kör du alltid så här?
-Ja.
Sätt dig!
Varför tittar du inte på showen?
-Tycker du illa om mig av nåt skäl?
-Nej. Varför skulle jag göra det?
Det vet jag inte.
Du missar en fin effekt här!
Vad sägs om det?
Kan du göra så?
Sluta!
Elaine, förlåt.
Jag vill åka hem nu.
Det är bäst att jag åker hem.
-Var är bilen?
-Jag måste säga en sak.
-Jag vill åka hem!
-Får jag säga en sak bara?
Den här träffen var mina
föräldrars id´e. De tvingade mig.
Det var snällt sagt.
Därför har jag uppfört mig så här.
Jag är inte alls så här.
-Kan du sluta gråta?
-Nej, det kan jag inte.
-Kan du försöka?
-Nej!
Sen jag tog min examen har jag
känt ett tvång att vara oförskämd.
Vet du vad jag menar?
Ja, det vet jag.
Det är som om jag spelat ett spel
utan att förstå reglerna.
Reglerna skrivs av fel människor.
Nej...
Reglerna skriver sig själva.
Skulle ni kunna
skruva ner musiken lite?
Vill du följa med in?
Jag kan sätta på kaffe åt dig.
-Nej, jag vill inte väcka nån.
-Det gör du inte. Vi går in.
-Vänta.
-Är nåt fel?
Jag tänkte bara.
Klockan är bara barnet.
Vi kan ju åka nån annanstans.
-Vart ska vi?
-Jag undrar var det ligger en bar här.
Har inte hotell Taft en bar?
-Vad är det?
-lngenting.
Men har de bar där?
Vi kör och kollar om de har det.
-Det finns ingen bar här, Elaine.
-Klart det finns. Det är där inne.
-God afton.
-Hur står det till, sir?
-God afton, mr Gladstone.
-God dag igen.
Mr Gladstone,
hur står det till i kväll?
-Benjamin...?
-Vi åker nån annanstans.
-Känner de dig?
-Nej! Kom, Elaine, nu går vi.
-Mr Gladstone, hur är det?
-De tror att jag är nån Gladstone.
God kväll, mr Braniff.
Elaine, jag tycker om dig, jag tycker
jättebra om dig. Tror du på det?
-Gör du det?
-Ja.
Du är det första på mycket länge
som jag har tyckt om.
Den första människa
som jag stått ut att umgås med.
Hela mitt liv är bortkastat.
Det innehåller ingenting.
Förlåt, jag kör dig hem nu.
Har du ett förhållande med nån?
Förlåt, det angår inte mig.
Det bara hände...
Det bara hände med allt annat.
Kan du förstå det?
Var hon gift eller nåt?
-Ja.
-Hade hon barn?
Ja, hon hade en man och en son.
-Fick de veta det?
-Nej.
Och det är *** nu?
Ja.
Det gläder mig.
Kan vi göra nåt i morgon?
På dan? Vi kan ta en biltur.
-Vill du verkligen det?
-Ja.
-Gör det inte om du inte vill.
-Jag vill.
-Vill du?
-Ja, Benjamin!
Kör gatan ner.
Mrs Robinson,
Elaine och jag ska ta en biltur.
Gör exakt som jag säger!
Lyssna noga, Benjamin. Du får aldrig
mer träffa Elaine. Det är mina order.
-Jag kan vålla mycket obehag.
-Hur då?
För att hålla Elaine ifrån dig
kan jag avslöja allt för henne.
-Jag tror er inte.
-Då får du börja tro mig.
-Jag tror inte att ni gör det.
-Du får väl se.
Jäklar!
Elaine!
Jag är inte klädd än.
Benjamin, jag sa att jag inte var...
Hoppa över staketet
så ses vi på hörnet. Ta skorna!
Benjamin! Vad håller du på med?
Jag måste säga dig en sak...
Den där äldre kvinnan som jag
berättade om? Den gifta kvinnan.
Det var inte vilken kvinna som helst.
Vad är det fråga om?
Åh nej... Herregud.
-Ut härifrån.
-Gråt inte.
Ut härifrån! Ut! Ut!
Adjö, Benjamin.
-Säg om det där.
-Jag gifter mig med Elaine Robinson.
-Vad händer här?
-Ben och Elaine ska gifta sig.
-Det är inte sant!
-Det var väl det du sa?
Jag kör till Berkeley i dag.
-Vi ringer Robinsons, vi måste fira.
-Nej, vänta med det.
-Vet de det inte?
-Nej.
-När bestämde du det här?
-För en timme sen.
-Talade du med Elaine i morse?
-Nej, hon vet det inte.
-Att du kommer till Berkeley?
-Hon vet inte att vi ska gifta oss än.
-När talade ni om det här?
-Det har vi inte gjort.
-Det låter väldigt illa genomtänkt.
-Nej då, det är ett beslut jag fattat.
-Vill hon gifta sig med dig?
-Nej, hon tycker faktiskt inte om mig.
-Är ni student?
-lnte precis... Nej, inte precis.
-Vad är ni då?
-Jag är bara på genomresa.
Jag vill veta vilka som bor här
och vad mina pojkar har för sig.
Jag har inte så mycket för mig.
Jag är bara på besök.
Jag har jämt velat se Berkeley.
Ni är väl ingen sån där agitator?
Jag avskyr sånt där - vidrigt.
Det är vidrigt.
Ursäkta.
Vilket sammanträffande!
-Jag undrade vart du var på väg.
-Jag ska träffa nån.
Var då?
-Var möter du vederbörande?
-l djurparken.
-Har de en bra djurpark här?
-Vet inte, jag har aldrig sett den.
lnte jag heller.
Jag kanske ska åka dit med dig.
-Är det han där borta?
-Nej.
-Var skulle ni ses?
-Vid aphuset, sa han.
-Benjamin, vad gör du här?
-l Berkeley?
Jag har ett rum på Carter Street
och går på föreläsningar.
-Men du är ju inte inskriven.
-Nej, jag är bara åhörare.
Benjamin, du är...
Jag vet inte vad jag ska säga.
-Vi kanske kan prata om det.
-Det är helt otroligt.
Där kommer han.
Jag känner på mig att det är han.
-Elaine!
-Han går spänstigt.
-Är jag sen? Förlåt.
-Du sa ju vid aphuset.
Benjamin Braddock, Carl Smith.
- Benjamin följde mig hit på bussen.
-Kul att träffas, Benjamin.
-Detsamma, Carl.
Kul att se dig.
-Vem är det?
-Jag ställer en fråga, sen går jag.
Varför är du här i Berkeley?
Är det för att jag är här?
-Vad tror du?
-Jag tror det.
Jag tror det!
-Jag vill att du ska åka.
-Jag älskar dig.
Hur kunde du? Hatar du allt?
Hur kunde du våldta min mor?
-Va? Sa du ''våldta''?
-Hur kan nån människa göra nåt sånt!
Säg vad hon sa. För det är lögn.
Berätta nu.
Hon sa att hon tog en drink
på hotellet med en väninna-
-och du kom och sa att hon var
för berusad för att köra hem-
-så du hyrde ett rum åt henne
för natten. Sen våldtog du henne.
Nej, så var det inte.
Det var fest hos mina föräldrar.
Jag skjutsade din mor hem...
Jag vill inte höra!
Hon började klä av sig och
plötsligt stod hon där utan kläder.
Spritt språngande naken!
-Vem skrek?
-Det är ingen fara.
-Man skriker inte i mitt hus.
-Det var bara en besökare.
-Vad gjorde ni med henne?
-Hon var upprörd, men det är okej.
-Ska jag ringa polisen?
-Vänta lite. Här sitter hon nu.
Ni behöver inte ringa polisen.
Ni kan gå tillbaka till era rum nu.
Det blir inget mer bråk.
Eller hur, Braddock?
Jag vill ha ut er härifrån.
Ni ska ut. För jag gillar er inte.
Förlåt att jag skrek.
När du kom hit, vad trodde du
skulle hända mellan oss?
Jag känner inte för att prata nu.
Jag är ledsen för allt det här.
Får jag sitta här när du packar?
-Vad ska du göra nu?
-Jag vet inte.
-Ska du åka hem?
-Nej.
Vart ska du då?
Elaine, du måste sluta fråga det.
Jag vill inte att du åker i morgon.
-Nu förstår jag inte.
-Jag vill inte att du åker nånstans.
lnte förrän du har en bestämd plan.
Hej då.
Vad händer?
Vill du kyssa mig?
Vill du gifta dig med mig?
-Vill du inte det?
-Jag vet inte.
-Du kanske gör det?
-Kanske.
-Du kanske gifter dig med mig?
-Ja.
-När?
-Jag vet inte.
Vad sägs om i morgon?
Jag vet inte.
Jag vet inte vad som händer.
Är du förvirrad?
Var inte förvirrad. Vi ska gifta oss.
Hur kan vi göra det?
Vi bara kan.
Jag måste gå nu.
-Menar du allvar med det här?
-Jag ska tänka på saken.
-Ska du verkligen det?
-Ja.
Herregud!
Vi kan ta blodprov i morgon.
Eller i dag kanske.
Benjamin, jag har inte sagt ja än.
Vi behöver personbevis.
Jag har mitt med mig. Var är ditt?
-Jag tror inte att det funkar.
-Varför inte?
-Varför inte?
-Det skulle inte funka.
Kan vi ta blodprov i morgon bitti?
Varför släpar du inte iväg mig
om du så gärna vill ha mig?
Det gör jag - när vi tagit blodprov.
-Jag måste tala med Carl först.
-Vilken Carl?
Vilken Carl?
Carl Smith, en läkarstudent.
Vi har känt honom i flera år.
Killen i djurparken?
Vad vill du honom?
Jag sa att jag kanske
skulle gifta mig med honom.
Vad sa du?!
Hur gjorde han? Föll han på knä?
Han föll väl inte på knä?
-Nej, Benjamin.
-Vad sa han då? Jag är nyfiken.
-Han sa vi skulle bli ett bra team.
-Åh nej! Sa han det?
Var friade han?
Jag vill veta var det hände.
Det var väl inte i hans bil?
Hej då.
-Gifter vi oss i morgon?
-Nej.
-l övermorgon?
-Jag vet inte. Kanske, kanske inte.
-Vill du tala om varför du gjorde det?
-Mr Robinson...
Hyser du nåt särskilt agg till mig?
Har nåt jag sagt orsakat detta förakt
eller är det bara saker jag står för?
-Det hade inget med er att göra.
-Det hade mycket med mig att göra!
-Måste vi verkligen hota varann?
-Jag hotar er inte.
Vill du vara vänlig att inte knyta
nävarna? Jag kan se i mörkret nu!
Jag har inget emot er personligen.
Jag är inte arg på er.
-Men du har ingen respekt för mig?
-Nej, sir. Nej, sir!
Skrik inte. Jag är inte lika ung
som du, men jag har rätt bra hörsel.
Var snäll och låt mig tala till punkt!
Du ska veta vilka följder det får.
Min fru och jag ska skiljas snart.
Men varför? Hör nu på mig...
Det som hände mellan mrs Robinson
och mig betydde ingenting.
Vi kunde lika gärna ha skakat hand.
Skakat hand? lnte smickrande
för min fru precis!
Ni missar poängen.
Jag älskar inte er fru, men er dotter.
Nu hör du på mig.
Jag tror att jag kan få dig inburad
om du ens ser på min dotter igen.
Jag har sett till att du inte kommer
åt Elaine. Rör mig inte, Ben!
Du kan rensa ut henne
ur din snuskiga fantasi med en gång!
Är det förstått? Det var allt. Förlåt
att jag inte skakar hand med dig.
Du är äcklig! Du är ett svin!
Du är pervers!
-Har ni växel? Jag måste ringa.
-Ni ska ut härifrån.
Ni får tio dollar för en tiocentare.
20? För guds skull, låt mig ringa nu!
-Jag ringer polisen - nu.
-Får jag ringa ett samtal först?
Ut härifrån!
Elaine Robinson har lämnat skolan.
Hennes rumskamrat kommer ner
med ett brev till er.
Käre Benjamin, förlåt mig.
Det jag gör är för ditt bästa.
Pappa är otroligt arg. Jag älskar
dig, men det hade aldrig gått.
-Elaine?
-Hej, Benjamin.
-Var är hon?
-Koppla mig till polisen. - Vänta.
Har ni nån bil nära Glenview Road?
Bra, vi har en inbrottstjuv här.
Vänta, jag ska fråga.
- Är du beväpnad?
Nej, jag tror inte det. Tack.
-Vad har ni gjort med henne?
-Allt är under kontroll nu.
-Nåt att dricka innan du går?
-Ni kan inte hålla oss åtskilda!
Vi kan inte bjuda dig på bröllopet.
Allt ordnades så hastigt.
Vad fan har ni gjort?
Jag tror inte du hinner dricka nåt.
-Jag hittar henne.
-Det tror jag inte.
Hej, grabbar!
Är det nån som vet var Carl Smith är?
-Han stack för att gifta sig.
-Troligen under vapenhot.
Var gifter han sig?
Jag ska vara med.
-Fråga Carter.
-Var kan jag hitta honom då?
-Var ska Hångelkungen gifta sig?
-l Santa Barbara!
Exakt var ska Hångelkungen gifta sig?
Jag ska vara där.
Var i Santa Barbara?
Kanske i hans farsas hus!
Eller på BB!
Ska du på bröllopet?
Be honom spara en bit åt mig.
Av bröllopstårtan!
-Får jag låna telefonen?
-Visst.
-657 2036.
-Vem är det? Är dr Smith där?
-Doktorn är inte anträffbar nu...
-Jag måste få veta var han är!
Doktorn är på sonens bröllop,
men det är nog över nu.
Jag är dr Smiths bror, pastor Smith.
Jag ska förrätta vigseln.
Jag kom just från Portland
och har glömt vilken kyrka det är.
Jag är inte säker, prova på första
presbyterianska på Allan Street.
Var ligger Allan Street?
Sex kvarter rakt fram, tre åt vänster.
Behöver pastorn nån bensin?
Herregud, nej...!
Elaine!
-Vad gör han? Han måste ut.
-Han kom för sent.
Vi måste stoppa honom.
Ben!
Din galna slyngel!
-Det är för sent!
-lnte för mig!