Tip:
Highlight text to annotate it
X
www.SWESUB.nu
DEN FÖRSTA PERMANENTA
KOLONlN PÅ MÅNEN.
KOMMERSlELL GRUVDRlFT
PÅ MARS lNLEDS.
FORSKNlNGSSKEPPET
"EVENT HORlZON"...
UTFORSKAR
SOLSYSTEMETS GRÄNSER.
SKEPPET FÖRSVlNNER SPÅRLÖST...
BAKOM DEN ÅTTONDE PLANETEN
NEPTUNUS.
DET ÄR HlSTORlENS
VÄRSTA RYMDKATASTROF.
NUTlD...
Claire.
Jag saknar dig.
Dr Weir, bege er till Lewis & Clark
vid dockningsplats 4.
DAGSLJUSSTATlON l LEO-BANA
USAC-SKEPPET: LEWlS & CLARK
TYP: EFTERSÖKNlNG
OCH RÄDDNlNG
-Jondrift redo.
-Tack.
UPPDRAG: TOPPHEMLlGT
Kurs: Vektor 19 grader.
Vi är klara för låsning.
Det här är löjligt.
Jag har bara kört handtrallor
i sex veckor och nu det här.
Varför kan vi inte åka till Mars?
-För på Mars finns det kvinnor.
-Smith har rätt.
Vid Neptunus finns inget.
Händer nåt får vi klara oss själva.
Ni kan reglerna.
Vi fick en order. Nu startar vi.
-Är kursen plottad?
-Ja, sir.
-Den är låst och klar.
-Mr Justin?
Allt grönt här.
Räkna ner.
Jondriften startar om tio minuter.
Tack, löjtnant.
Då går vi.
-Du kommer med mig, Smith.
-Ja, ma'am.
-Gör klar tankarna, Justin.
-Ja, sir.
-Mr Cooper.
-Chefen.
-Jondrift om tio minuter.
-Dags att leka "Skinka på burk".
-Chefen.
-Peters.
Kapten Miller, jag vill bara...
Klockan tickar, doktorn.
Väntar du på en inbjudan, Smith?
-Nej.
-Jag vill inte...
Gå med till gravitationstankarna...
vi ska snart ge oss av.
Är inte kojen klar...
får du gå till Neptunus.
Varför dröjer det, Peters?
Jag stuvar de sista CO2-renarna.
Stå precis här.
Tack, DJ.
-lngen mössa i tanken.
-Sir.
-Första gången i gravitationstank?
-Ja.
Er kapten har nåt emot mig.
Oroa er inte för honom.
Han gillar att ha helt okända människor
på skeppet.
-DJ.
-Ja.
Nej.
Är det nödvändigt?
När jondriften tänder utsätts ni för 30 G.
Utan tank omvandlas skelettet
till flytande form.
Jag har sett det hända på möss.
Cellskräck?
Massiv.
USAC LEWlS & CLARK
EFTER 56 DAGAR
Billy...
Jag känner mig så ensam.
Hallå?
Är det nån där?
Herregud.
Billy?
Jag fryser så.
Claire.
Jag väntar.
Det är ingen fara. Andas. DJ!
-Så, doktor Weir.
-Jag klarar mig.
-Försiktigt.
-Jag klarar mig.
Såja.
Rör er försiktigt.
Ni har varit stasad i 56 dagar.
Ni är lite desorienterad. Förstår ni?
-Jag mår bra nu.
-Ta den här. Ha inte bråttom.
Du kan ta honom.
Mår ni bra?
-Ska ni ha kaffe?
-Va?
Vill ni ha lite kaffe?
Nej. Tack i alla fall.
Som ni vill.
Du då, Starck?
Vill du ha nåt svart och varmt i kroppen?
-Ett erbjudande?
-Nej.
-Lite kaffe, då?
-Starck?
-Ja, sir.
-Varför är ni inte på bryggan?
Får jag klä på mig först?
Nej, löjtnant, det får ni inte.
Sätt fart, vi har en uppgift att lösa.
Okej, Denny, då kör vi.
Grattis på födelsedagen.
Leka häst, mamma.
Spela inte boll inomhus.
Det är ju du som inte kan fånga.
-Be om ursäkt.
-Förlåt, Mamma Björn.
-Okej.
-Såja.
-Peters.
-Ja, sir.
Jag försökte hitta en ersättare för er.
Med så kort varsel var det omöjligt.
Jag beklagar.
Min f.d. make tar Denny i jul.
Jag får ha honom i sommar...
så det är lugnt.
Smitty.
Ursäkta, mina damer och herrar.
Om 2 timmar och 23 minuter...
går vi in i bana runt Neptunus. Tackar.
-Tack för det.
-Bra.
Alla paneler gröna, allt är okej.
-Vet USAC var vi är?
-Ja.
-Hör upp.
-DJ.
Vi har ju en extra man ombord.
Kan ni komma, dr Weir?
Tillåt mig presentera alla.
Min sekond, löjtnant Starck.
Mr Justin, fartygstekniker.
Den spejsiga rymdmannen är Cooper.
Vilken är egentligen er uppgift ombord?
Jag är er bäste vän.
Jag är livräddare och hjärtekrossare.
Han är räddningstekniker.
Peters här är medicinskt ansvarig.
Och min pilot, mr Smith.
Surpuppan i hörnet är...
DJ. Chockterapi.
Såja.
Nu känner vi varann.
Jag har en fråga, chefen.
Vad fan gör vi här ute?
Det kanske doktorn kan berätta.
Tack.
Först vill jag tacka...
-för att jag fick följa med...
-Vi förstår...
att ni gillar att vara här,
men vi gillar det inte.
Vår ledighet drogs in...
och vi skickades till Neptunus.
Vi är tre miljarder kilometer
från närmaste rymdbas.
Under USAC:s senaste räddningsaktion
så här långt ut...
förlorade vi båda skeppen.
Så jag ber er...
Visst.
Allt jag berättar nu
är Kod Svart-klassat av NSA.
USAC fångade upp en radiosignal...
från en gammal bana runt Neptunus.
Radiosignalens källa har identifierats...
som Event Horizon.
Jävla skitsnack.
-Drogs min ledighet in för det här?
-Tack så mycket.
Sätt dig, Smitty.
Cooper, återgå.
Låt honom säga sitt.
Allmänheten fick veta
att Event Horizon...
var ett djuprymds-forskningsskepp...
och att reaktorn havererade
så att skeppet exploderade.
Allt är lögn.
Event Horizon var kulmen
på ett hemligt projekt...
att bygga ett rymdskepp
som klarade överljushastighet.
Ursäkta, men det går inte.
Ursäkta, men det går inte.
Relativitetslagen förbjuder överljusfart.
Relativitet, ja... Vi får inte
bryta mot relativitetslagen.
Men vi kan kringgå den.
Skeppet flyger inte i överljusfart.
Det skapar en dimensionell port...
som gör att skeppet kan hoppa...
från en punkt i universum
till en annan, ljusår bort.
Hur då?
-Matematiken är svår att förklara...
-Ge oss en chans, doktorn.
l lekmannatermer, då.
Med hjälp av ett starkt magnetfält...
fokuseras en tät gravitonstråle
som kröker rymdtiden...
i enlighet
med Weyl Tenser-dynamiken...
tills rymdtidskrökningen blir oändlig...
och skapar singularitet. Singulariteten...
Lekmannatermer.
Åt helvete med era termer.
Kan ni tala så man förstår?
Tänk er att det här pappret...
Det där är Vanessa. Det är mitt.
Detta vackra papper
representerar rymdtid...
och man vill komma från punkt A här...
till punkt B där.
Vilken är kortaste sträckan
mellan två punkter?
En rak linje.
Fel.
Den kortaste sträckan är noll.
Det är vad porten åstadkommer.
Den kröker rymden...
så att punkt A och B samexisterar
i samma rymd och tid.
När rymdskeppet passerat
genom porten...
blir rymden normal igen.
Det kallas gravitationsdrift.
-Hur vet ni allt det här?
-Jag byggde skeppet.
Jag förstår varför de skickade er.
Om skeppet inte exploderade,
vad hände då?
Uppdraget gick som smort.
De nådde säkert avstånd
med vanlig raketdrift.
Alla system fungerade.
De skulle använda gravitationsdrift...
för att öppna porten
till Proxima Centauri.
Och då försvann de.
Spårlöst försvunna, fram till nu.
Var har skeppet varit i sju år?
Det är det vi ska ta reda på.
Vi har inte kunnat bekräfta liv ombord...
men TDRS fångade upp
den här enda sändningen.
-Vad fan var det där?
-Hör på detta.
Houston körde det genom olika filter.
De lyckades isolera nåt
som låter som en människoröst.
Jag vet inte om det är ett språk.
-Latin.
-Hursa?
Jag tyckte det lät som latin.
-Kan du översätta det?
-Spela upp det igen.
Precis där. Hörde ni?
Det låter som... "liberate me". Nåt sånt.
Jag hör inte resten.
"Liberate me?"
Rädda mig.
Gå till era stationer.
Vi passerar Horizon.
Optimal inflygningsvinkel 14 grader.
-Gå runt till 334.
-Kurs 334, sir.
lnflygningsvektor minus 14 grader.
1-4 grader.
Vi är låsta på
Event Horizons navigationssändare.
Hon ligger i övre jonosfären...
och det blir kraftig turbulens, sir!
-Lägg oss riktigt nära, Smith.
-Ja, sir.
-Hur mår mitt skepp, Justin?
-Hon går fint.
Matchande fart på min nedräkning.
Tre, två, ett, nu!
-Avstånd?
-10000 meter, krymper.
-Starck!
-Ja, sir.
Försök anropa dem. Se om nån svarar.
Det här är USAC:s kommandofartyg...
Lewis & Clark som anropar
Event Horizon. Hör ni oss?
Doktor Weir.
-Det här vill ni nog se.
-Var är hon?
Rakt föröver, 5000 meter!
-Nån hemma, Starck?
-Hör ni oss?
3000 meter!
Jag ser inget.
1500 meter. Vi ligger för nära.
-Var är hon?
-Rakt framför oss.
-1000 meter.
-Kollisionsvarning!
900, 800, 700.
-Vi är rakt ovanför!
-Vi kommer att kollidera!
-Starck!
-Det är precis där! Herregud!
Full back med raketerna!
Där är hon.
Herregud!
Mycket imponerande skepp, doktorn.
-Tack.
-Vill ni göra en förbiflygning, Smith?
Ja, sir, gärna det.
Vid huvudluftslussen kan vi docka.
Då så, Smith.
Koppla armen
till det lilla antennklustret.
Akta nu.
Det är ingen bärande konstruktion.
Det är det nu, doktorn.
-Är allt okej?
-Fastkopplade vid Event Horizon.
Tack, Smitty. Rök om ni har nåt.
Tack för det, chefen.
-Ge mig era värden, Starck.
-Reaktorn är fortfarande varm.
Många små strålningskällor...
men inga läckor, troligen ofarliga.
-Har de tryck ombord?
-Ja.
Skrovet är intakt. Men tyngdlöshet råder
och de termiska enheterna är av.
Jag avläser djup kyla.
Manskapet kan bara
ha överlevt stasade.
-Hitta dem, Starck.
-Jag håller på.
Jag har börjat bioscanna.
Det är nåt fel på scanningen.
-Strålningsinterferens?
-Nej, inte nog för att störa ut.
Jag avläser spår av livsformer,
men kan inte lokalisera dem.
Spår överallt. Det verkar konstigt.
Vi tar däck för däck, rum för rum.
Starck, skjut ut navelsträngen.
Smitty, tänd stridsledningspanelerna.
Ja, sir.
Du får nog ta en promenad, Justin.
Ja, sir.
Jag behöver er på bryggan, doktorn.
Kapten.
Jag har inte åkt hit
för att sitta på bryggan.
-Jag måste gå ombord.
-När vi har säkrat det...
-får ni gå ombord.
-Det är oacceptabelt.
-Jag måste dit.
-När vi har säkrat det.
lngen diskussion.
Ni måste vägleda oss härifrån.
Hjälp oss att lösa vår uppgift.
Du glömde portföljen, älskling.
Akta nu.
-Om nåt börjar krångla, Cooper...
-Då fixar jag det.
Hörru, Lilla Björn. Håll dig i skinnet.
Föreställningen kan börja, DJ.
Vi har bra bild.
-Hör ni oss, doktor Weir?
-Ja, jag hör er.
Vi svävar genom navelsträngen...
och närmar oss Event Horizon.
Ni är vid luftslussens ytterport.
Magnetkängor på.
Vi har tryck.
Stället är rena frysboxen.
Vi ser iskristaller överallt.
Det är centralkorridoren.
Den ligger
mellan personalområdet föröver...
och maskindelen i akterdelen.
-Du tar maskin, Justin.
-Ja, sir.
Peters och jag går föröver.
Vad är det här, doktorn?
Här är en till. De finns överallt.
l ett nödläge...
spränger de centralkorridoren
och skeppet går mitt itu.
Då blir däcken föröver en livbåt.
Jag är inne på sjukan. lnga döda.
Det ser helt oanvänt ut.
Ni ser ingen ur besättningen?
Vi säger till så fort vi ser nån.
Scannar efter livstecken.
Det är rena graven.
Åh, fy fan!
Är ni oskadd, Miller?
Chefen verkar lite hispig.
Gå tillbaka till din post, Cooper.
Din puls är skyhög.
Jag mår bra.
Jag är vid porten
till första inneslutningen, dr Weir.
Maskindäcken ligger där inne.
Okej, då tar vi en ***.
Vad fan är det här för ställe, dr Weir?
Härifrån går man
till andra inneslutningen...
utan att rubba magnetfälten.
Det ser ut som en köttkvarn.
Jag är på bryggan.
Här är lite blod.
Det måste ha läckt kylvätska.
Fan, skiten finns överallt.
Kylvätskenivån är på reserven,
men det är ingen panik.
Gå tillbaka och till vänster, Peters.
-Vad är det?
-Loggboken.
Den sitter fast.
Den sitter rätt hårt.
Vad fan har hänt med ögonen?
-Explosiv dekompression.
-Dekompression orsakar inte sånt.
Det ser ut att vara orsakat av ett djur.
Titta på skadorna i mjukdelarna.
Massiva rivsår.
En lik-isglass.
Jag scannar efter livsformer.
Jag får jäkligt skumma värden här.
Få se om jag får igång strömmen.
Det är kärnan, gravitationsdriften.
Skeppets hjärta.
Justin? Du försvinner, Justin.
Svara, Justin!
-Vad är det?
-Vet inte.
Bioscannern löper amok.
Nåt är galet. Få ut honom!
Helvete!
Han har problem.
-Stick, Coop!
-Lita på det.
Bordningsstyrkan, rapportera.
Miller här. Hör nån mig?
-Vad fan var det?
-Trycklarm.
Vi har förlorat styrbords baffelplåt
och har hål i skrovet!
Jag försöker hålla kvar luften! Stick!
Vi förlorar atmosfär.
Vi har tryckdräkter i luftslussen.
Sätt fart!
Jag kommer.
Håll ut, Lilla Björn.
Jag är nästan framme.
Jag har dig!
Akta!
Jag har dig. Vad fan är det här?
Håll ut.
Kapten Miller, hör ni mig?
-Var har du varit i hela mitt liv?
-Det är kris, sir.
Vi har förlorat styrbords baffelplåt
och har hål i skrovet.
Säkerhetssystemet strejkade.
-Hinner vi svetsa?
-Nej.
Vi har bara 218 liter gas kvar.
Syrgastankarna har brustit.
-Vi kommer att dö!
-Event Horizon, då?
Hur sa?
-Hon har luft och ström.
-Det är enda chansen.
Jag går inte dit.
Vi vet inte vad som hände där.
Det är bättre än att dö.
Alla går ombord på Event Horizon.
-Vi ses vid lufttankarna.
-Jag är igång.
Jag ansluter alla termiska enheter.
Håll i er. Var beredda på G-krafter.
Gravitation om fem sekunder.
Öppna ögonen! Håll ut nu!
Dr Weir.
Tja...
Jag har kopplat in
de flesta primärsystemen...
-för stunden.
-Tack.
-Lägesrapport, Starck.
-Antennerna är utslagna.
Vi har ingen radio eller laser.
lngen kan hjälpa oss.
-Luften smakar illa.
-Det är koldioxid.
Nivån stiger med varje andetag.
Event Horizons CO2-filter är sönder.
Vi kan ta Clarks gasrenare.
-Vad ger de?
-Luft i 20 timmar.
Sen måste vi hem.
Jag är på skrovets babordssida
och närmar mig ryggutsläppet.
Fan!
Kapten Miller? Hör ni mig?
Ja. Hur är det med mitt skepp?
Vi har en sju meters reva i skrovet.
Vi kan nog reparera, men det tar tid.
Om 20 timmar har vi ingen luft.
Uppfattat.
Vad har hänt, doktorn?
Hur är det med honom?
Tillståndet verkar stabilt,
men han svarar inte på stimuli.
Jag vet inte.
Han kan vakna om en kvart.
Eller så vaknar han inte alls.
Jag vet att det låter sjukt...
men först var det ingenting,
och sen dök Justin upp...
och allt blev flytande.
Sen blev hela kärnan fast igen.
Det är en fysikalisk omöjlighet.
Kom inte med ert fysikdravel.
Jag såg det ju.
Det skulle innebära
att porten var öppen.
-Då var den väl öppen, då.
-Porten kan inte ha varit öppen...
för gravitationsdriften var urkopplad.
Jag säger bara vad jag såg!
-Den kan inte gå igång automatiskt!
-Nu får ni skärpa er, mr Cooper!
Mr Justin kan dö. Jag utgår från...
att det som hände honom
kan hända oss.
Mr Cooper säger att han såg nåt.
Jag tror att han såg nåt.
Jag behöver en förklaring.
Som jag ser det är Cooper virrig.
lnget illa menat.
Han kanske såg en synvilla...
orsakad av gravitationsstörningar.
"En synvilla"? Rena poesin.
-Vad fan...
-Cooper!
Det är lugnt.
Vad kan orsaka gravitationsstörningar?
Om, på nåt sätt, ett utbrott
av gravitationsvågor lämnar kärnan...
kan rymdtiden förvrängas.
Då ser det ut som om Justin försvinner.
Det kan också ha skadat Lewis & Clark.
-Men det låter helt osannolikt.
-Vad finns i kärnan, doktorn?
Det är invecklat.
Hur mycket tid behöver ni?
Vi har 17 timmar och 48 minuter.
Vad finns i kärnan?
Det här är porten.
När de tre magnetringarna
ligger i linje...
skapas ett svart hål...
genom vilket skeppet kan färdas
vart som helst.
Ett svart hål.
Universums mest destruktiva kraft.
-Och ni har skapat ett?
-Ja, definitivt.
Med den oerhörda kraften
kan vi kröka rymdtiden.
Det tar Lewis & Clark tusen år...
att nå närmaste stjärna.
Event Horizon är där på en dag.
-Om det fungerar.
-Kom ner ni, det är helt ofarligt.
Om Justin sögs genom porten...
kan han ha varit där Event Horizon var.
Teoretiskt sett, men som jag sa...
-kan porten inte öppnas av sig själv.
-Jag förstår.
Spärra av rummet, löjtnant.
lngen går in i andra inneslutningen.
-Ja, sir.
-Det är ingen fara.
Porten ligger bakom tre magnetfält.
-Den är helt ofarlig.
-Ofarlig?
Mitt skepp är skadat...
och en av mina mannar kanske dör.
lngen får gå i närheten av den.
Kom igen nu.
Det måste finnas nåt i loggboken.
Vi kollar här.
DJ?
-DJ, var är du?
-Uppe på däck 4.
Mamma?
Peters!
Vad är det? Mår du bra?
Du var ute så länge...
försöker du slå mitt rekord?
Hellre tolv timmar till där ute...
än fem sekunder i den här burken.
Det är loggbokens sista bilder.
Jag är så stolt över min besättning...
och vill nämna mina stationschefer:
Chris Chambers, Janice Reuben...
Ben Fender, *** Smith.
Vi har nått säkert avstånd...
Det är John Kilpack, skeppets kapten.
...och slår på gravitationsdriften...
för att öppna porten
till Proxima Centauri.
Var hälsad och farväl.
-Vad är det?
-Jag kör det genom några filter...
och ser om jag kan rensa det.
-Strömmen sviktar.
-Det är kärnan.
Stanna här. Ta hand om Justin.
lngen annan går dit.
Vänta på mig.
-Vad orsakar strömsvikten?
-Magnetfälten håller.
Kanske kortslutning i automatkretsen.
Jag kollar.
Hjälper ni till?
Justin.
Hör du mig, Justin?
-Han kommer!
-Vem kommer?
Mörkret.
Där har vi den.
Billy.
Billy.
Billy.
Miller!
Kapten Miller!
Jag har problem här!
Stanna hos mig...
för alltid.
Dr Weir?
Koldioxid kan ge hallucinationer,
påverka omdömet.
Det var ingen hallucination, DJ.
Ja, ja.
Ni var i trumman, doktor.
Ni måste ha hört nåt.
-Ni måste ha sett nåt.
-Jag såg nåt.
För en timme sen såg jag min son...
ligga på undersökningsbordet.
-l hans ben...
-Miss Peters.
-...kröp det...
-...ta inte illa upp...
men det låter som en chock.
-Ni kan vara chockad...
-Nej, nej.
-...av att ha sett kroppen...
-Ursäkta mig. Nej!
Jag har sett döda förr.
Det här var annorlunda.
Hon har rätt, det var verkligt.
Jag kände hetta.
Det är inget vi inbillar oss.
Smitty, har du sett nåt ovanligt?
Nej, och jag behöver inte se nåt.
Men en sak säger jag.
Det här skeppet kan hälsa hem.
Tack för er vetenskapliga analys.
Det fattar man utan vetenskap!
Okej, doktorn.
Bryter man mot naturlagarna...
måste man offra nåt!
Ni dödade besättningen
och nu vill ni döda oss!
-Det är bara ett skepp.
-DJ!
Skeppet är bara en stor metallklump.
-Där händer inget mysko.
-DJ...
-Okej.
-Åh, DJ...
-Allt väl?
-Ja, bara lite...
Förlåt.
-Fan också!
-Smitty.
-Sluta nu!
-Jävla...
Nu räcker det! Lugna ner dig! Nu!
-Okej.
-Du går upp igen.
Du och Cooper går ut...
och reparerar vårt skepp. lnga misstag.
Ett misstag, så kommer ingen hem.
Förstått?
-Ja, sir.
-Okej.
-Sir.
-Sätt fart.
-Miller.
-Vad är det, Starck?
Jag körde bioscanningen
med DNA/RNA-filter.
Resultatet var biovärden...
Av ovisst ursprung, jag vet.
Har ni inget användbart att berätta?
-Jag har en teori.
-Låt höra.
Värdena och hallucinationerna
kan ha ett samband.
De verkar vara försvarsreaktioner...
i ett immunsystem.
Jag har inte tid för sånt här.
-Ni måste.
-Vadå?
Skeppet reagerar på oss
och reaktionerna blir allt kraftigare.
Som om skeppet fick nåt med sig...
nån sorts livskraft.
Menar ni att skeppet lever?
Ni ville ha ett svar, och det fick ni.
Det jag vill är att överleva
i tio timmar till.
Justin?
Justin!
Justin!
BlOLOGlSK FARA - VARNlNG!
Hörde ni det där? Hörde ni?
-Vad var det?
-Vadå?
-Ni hörde det.
-Vadå?
-Vad är det?
-Hör på, Peters.
Det är jag, DJ.
lngen av oss hörde nåt.
-Lugna ner dig.
-Okej.
-Hämta andan.
-Okej.
-Berätta nu.
-Jag...
Få det att sluta!
Öppna dörren.
Rör dig inte!
-Nej!
-Stoppa honom!
Vad gör ni?
l riskmiljöer
är självbehärskning en tillgång.
Vad är det?
Den förliga luftslussen.
Miller, Smith, Cooper!
Är ni i luftslussen?
Svar nej, Starck.
Justin.
-Justin!
-Nej!
Nej, Justin!
Öppna, Justin!
Svara, Miller.
Svara. Det är kris här.
Vad händer där inne, Starck?
-Justin står i luftslussen.
-Repetera.
Justin är i luftslussen utan dräkt.
-Fan också. Jag fixar det.
-Glöm det.
-Du behöver min hjälp.
-Du stannar här.
Han aktiverade förbikopplingen.
-Kan du koppla ur den?
-Jag försöker.
Jag närmar mig honom.
Justin! Öppna dörren och det nu!
Läget, Starck?
Skynda på. Han har kopplat in spärren...
-och låst inre dörren.
-Jag hämtar väskan.
Justin? Öppna dörren!
Justin? Öppna dörren.
-Hörde du det?
-Prata på.
Ja, jag hörde. Vet du vad det är?
Det visar en saker...
-hemska saker.
-Vadå?
Mörkret i mig från andra stället.
-Jag vill inte tillbaka dit.
-Nej, Lilla Björn.
-Öppna nu.
-Vad händer?
-Hon kan nog inte lugna honom.
-Hon måste.
Öppnas slussen, vrängs han ut och in.
-Prata med mig.
-Det är strax klart.
-Snart klart.
-Fortsätt prata, Justin.
Öppna nu dörren!
Om du kunde se det jag har sett,
hade du inte försökt stoppa mig.
Det är inte du som talar!
Just det. Där är den.
Öppna dörren. Tryck på knappen.
Okej, okej...
yttre dörr - inre dörr
Nej!
Justin aktiverade dörröppning
med 30 sekunders fördröjning.
Justin!
aktiverad - yttre dörr
Var beredd på dekompression
om 25 sekunder.
Var är jag?
-Hallå.
-Öppna den, Starck!
-Öppna dörren.
-Det går inte.
lnre dörren går inte upp
när den yttre aktiverats.
-Då dekomprimeras skeppet.
-Herregud.
Mamma Björn, öppna dörren.
Snälla ni.
-Kapten?
-Koppla mig till honom.
Säg åt dem att öppna dörren.
Det kan jag inte.
-Jag vill inte dö här inne.
-Du dör inte.
Lyssna noga på mig. Jag ska få ut dig.
Herregud.
Nu börjar det.
-Mina ögon!
-Tänk inte på dem. Blunda.
Blunda så hårt du kan.
Fem sekunder.
Rulla ihop kroppen till en boll.
Jag kan inte andas. Herregud!
Det gör så ont!
Jag vill att du blåser ut
all luft ur lungorna.
Hör du det? Blås ut all luft ur lungorna!
Gör det nu!
Okej, Lilla Björn.
Jag har honom! Var beredda nu!
Var beredda!
-Vi har tryck.
-Vi kommer, Justin!
Vi behöver fem enheter.
Håll hans huvud.
Okej.
Ge mig mer glycerin!
En sak i taget. Ge andningsstöd.
Han förblöder.
-Blodtrycket faller.
-Starta droppet, 15 ml.
Jag stoppade blödningen
och försökte stabilisera honom.
Han blir inte vacker,
men han överlever...
-om vi kommer hem.
-Vi kommer hem.
Hur ser det ut med tid, Starck?
CO2-nivån blir toxisk om fyra timmar.
Okej.
Vi måste få veta vad som hände
den andra besättningen...
innan samma sak händer oss.
Jag kan kolla loggboken på bryggan,
men jag går inte till sjukan igen.
-Okej.
-Ja, sir.
Justin sa nåt om...
"mörkret i mig."
Vad betyder det?
Doktorn?
Jag tror inte att det betyder nåt.
Försök inte smita undan!
Jag vill ha svar.
Varför försökte en av mina mannar
begå självmord...
genom att öppna luftslussen,
och vad orsakade ljudet?
Termiska förändringar i skrovet...
kan ha fått metallen
att expandera och krympa...
vilket kan ha orsakat svängningar.
Skitsnack! Ni byggde skeppet,
men kommer bara med skitsnack.
Vad vill ni att jag ska säga?
Ni sa att skeppet skapar en port.
-Ja.
-Till vadå?
-Jag vet inte.
-Vart for det?
-Vart skickade ni skeppet?
-Jag vet inte.
Var har skeppet varit i sju år?
Jag vet inte.
"Jag vet inte" duger inte.
Ni är ju för fan expert.
Det är er uppgift att ge mig svar.
-Var är det andra stället?
-Jag vet inte!
Hör på.
Det händer mycket här...
som jag inte förstår till fullo.
Jag behöver tid.
Jag förstår.
Tid är precis vad vi inte har.
Kapten!
Lämna mig inte!
Lämna mig inte!
Snälla ni!
För Guds skull, hjälp mig!
Du inbillar dig bara.
Du inbillar dig bara.
Gud hjälpe oss.
Det var hans röst. Han ropade på mig.
En ung båtsman
som hette Eddie Corrick.
Vi tjänstgjorde på Goliath tillsammans.
När syrgastankarna brast
hann fyra av oss till livbåten...
men Corrick var kvar på Goliath
när elden bröt ut.
Har du sett eld i tyngdlöshet?
Det är vackert.
Det är som vätska.
Det glider över allt.
Kommer upp i vågor.
De slog hela tiden mot honom.
Våg efter våg.
Han skrek att jag skulle rädda honom.
Vad gjorde du?
Det enda jag kunde göra.
Jag stängde luckan till livbåten
och lämnade kvar honom.
Jag svor på att jag aldrig mer
skulle förlora en man.
Jag har känt dig länge.
-Det har du aldrig berättat.
-Jag har aldrig berättat det för nån.
Men det här skeppet känner till det.
Det känner till mina rädslor
och mina hemligheter.
Det går in i huvudet och visar en.
Jag tänkte inte berätta det här.
Jag har lyssnat på nödsignalen.
Och jag...
Jag tror att jag gjorde
ett fel i översättningen.
Fortsätt.
Det lät som "liberate me".
Rädda mig.
Men det är inte " mig".
Det är "liberate tu-temet".
Rädda dig själv.
Och det blir värre.
Där!
Jag tycker...
att det låter som "ex inferis".
"Rädda dig själv...
"från helvetet."
Om det dr Weir har sagt är sant...
har skeppet varit bortom
gränserna för vårt universums...
verklighet som vi känner den.
Vem vet var det har varit...
och vad det har sett.
Och vad det tog med sig tillbaka.
Från helvetet.
Du tror väl inte på sånt, va?
Den som skickade nödsignalen
trodde absolut på helvetet.
Kapten Miller!
Jag hoppas det är goda nyheter.
Ja, sir.
Vi ska trycksätta Clark
och sticka härifrån.
Jag kommer.
Kom igen nu, svik mig inte.
Hej, gullet, pappa är hemma.
Fogarna håller.
Helvete!
Vi läcker fortfarande gaser.
Om 20 minuter är hålet tätat.
Du är livräddaren, Cooper.
Om 20 minuter sticker vi.
Helvete.
-Finns det kaffe?
-Ja, men det är kallt.
Toppen.
Starck.
Miller?
Vi sticker.
Nej, vi kan inte sticka.
Våra order var uttryckliga.
Rädda besättningen och bärga vraket.
De är döda, ert skepp dödade dem.
-Vi kom hit för att lösa en uppgift.
-Vi avbryter uppdraget!
Starck, ladda ner filerna
från Event Horizons datorer.
DJ, förbered Justin...
och flytta honom till Clark.
Jag behöver saker från sjukan.
Han får flyttas i tanken.
lnga problem, gör det.
-Peters.
-Ja, sir.
Få över CO2-renarna till Clark.
-Ta Smitty med dig.
-Javisst.
Kapten.
Kapten.
-Gör inte det här.
-Det är gjort.
Ni kan inte lämna mitt skepp.
Jag tänker inte lämna henne.
Lewis & Clark förs till säkert avstånd...
där jag avfyrar robotar
mot Event Horizon...
tills hon utplånas.
Åt helvete med ert skepp.
Kapten Miller?
Bioscanningen ballade ur helt.
Det verkar som om kärnan...
tar ström från resten av skeppet.
Ta filerna och utrym skeppet.
Ni kan inte sticka. Hon tillåter det inte.
Gå ombord på Lewis & Clark...
annars får ni gå hem.
Jag är hemma.
Kom igen!
Är du beredd?
Kass!
Kom igen, kom igen!
-Redo?
-Kass.
-Kass.
-Okej.
Kan vi sticka nu?
Det här stället knäcker mig.
Vill du andas på hemvägen?
-Nej, det vill jag inte! Sätt fart!
-Fan också!
-25 stycken!
-Sätt fart!
-Vi behöver 25.
-Peters!
Klart!
Åh nej, Peters.
Herregud!
Billy?
Claire?
Claire.
Det är jag, jag är hemma.
Jag är hemma.
Jag vet att jag inte ställde upp
när du behövde mig.
Förlåt, jag...
Jag lät mitt arbete komma mellan oss.
Herregud, Claire, nej.
Jag ber dig, snälla, gör det inte!
lnte en gång till!
Jag har varit så...
Jag har varit så...
Billy?
Det är ingen fara.
-Jag har varit så ensam.
-Nu är du aldrig mer ensam.
Nu är du hos mig. Du är hos mig.
Och jag har
så underbart underbara saker...
att visa dig.
Fan, vad jag är bra!
Coop? Hur lång tid tar det?
Förjag måste härifrån.
Kyss mig i arslet, för jag är klar.
Jag ska bara samla ihop verktygen.
Sen drar vi.
-Om max två minuter.
-Uppfattat.
Weir.
Dr Weir.
Weir!
Kom tillbaka ombord, dr Weir.
Weir!
Fan också.
Kapten Miller, hör ni mig?
Kapten Miller, hör ni mig?
Ja, Smitty.
Weir mixtrade med nåt
ombord på Clark.
Vänta, Smitty. Jag ska kolla en sak.
-Stick därifrån.
-Hur sa?
En bomb saknas.
-Weir kan ha lagt den på Clark.
-Glöm det.
Nej, jag har precis lagat henne.
Lämna genast Clark, Smith!
Var fan är du nånstans?
Där!
Jag kommer, Smitty!
Nej!
Helvete!
Helvete!
Vart fan är jag på väg?
Varför händer det mig?
Tänk nu, Coop.
Hur kommer jag tillbaka
till skeppet igen?
Jag måste blåsa lufttuben.
Jag blåser lufttuben.
Såja. Helvete.
Jag hoppas att skiten funkar.
Då kör vi. Ett, två, tre! Kom igen nu!
Kom igen! Ja, ja, ja!
Här kommer jag, era jävlar!
DJ?
-Vad var det?
-Clark är borta.
-Smitty och Cooper är döda.
-Vad? Vad i...
Det var Weir.
Döda honom om du ser honom.
Uppfattat.
-Var försiktig.
-Oroa dig inte för Weir.
Jag fixar honom.
DJ?
DJ? Svara, DJ!
SKROVREPARATlONER
Okej, dr Weir.
Vill ni inte lämna ert skepp?
Det kommer ni aldrig att göra.
Starck.
Det är ingen fara.
Jag ska få ut dig.
Okej.
Försiktigt.
Herregud!
Vad har hänt med era ögon?
Dit vi ska,
behöver vi inga ögon för att se.
Vad menar ni?
Jag byggde Event Horizon
för att komma till stjärnorna.
Men hon har åkt
mycket, mycket längre än så.
Hon rev upp ett hål i vårt universum...
öppnade en port
till en annan dimension.
En dimension med rent kaos...
ren ondska.
När hon gav sig av
var hon bara ett skepp.
Men när hon kom tillbaka...
levde hon.
Se på henne, Miller.
Visst är hon vacker?
Ert "vackra skepp"
dödade sin besättning, doktorn.
Tja...
Nu har hon en ny besättning.
Nu har hon oss.
Vad håller ni på med?
Ni ville veta var skeppet hade varit.
Nu får ni veta det.
-Missar ni, skjuter ni hål i skrovet.
-Vad får er att tro att jag missar?
Jag är tillbaka! Kolla bara!
Fan. Jag kan inte stanna.
Hallå! Helvete.
Vad? Vem fan har...? Helvete!
Miller! Miller!
DÖRREN STÄNGS
Ge hit handen!
-Kom igen!
-Jag kan inte!
Jag lämnar dig inte!
Den förliga luftslussen.
Det kan inte vara Weir.
Jag tar inga risker.
Håll koll bakåt.
-Slå mig inte!
-Cooper!
Få av hjälmen!
-Jag kan inte andas!
-Du klarar dig.
-Du klarar dig, det är över.
-Nej, det är det inte.
Weir startade gravitationsdriften.
Den måste stängas av.
-Men bryggan är ju borta.
-Maskin, då?
Kan du göra det därifrån?
Jag vet inte. Dr Weir var experten.
Jag dör hellre än hamnar där de var.
-Jag dör hellre.
-Okej.
-Då spränger vi fanskapet.
-Spränger vi den?
Vi gör som Weir sa.
Vi spränger korridoren...
skiljer oss från resten av skeppet
och använder fören som livbåt.
Har vi tur fångas nödsignalen upp.
Vi lägger oss i tankarna i stasis...
och väntar på undsättningen.
Jag armerar bomberna manuellt.
-Funkar det?
-Det funkade för Weir.
Kör igång nödsändaren och kom hit.
-Ja, sir.
-Jag följer med.
Du gör klar gravitationstankarna.
Miller?
Stäng dörren bakom mig, löjtnant.
Porten öppnas om fem minuter.
Nödsändare aktiverad.
Ja.
Blod?
Fy fan.
Fy fan!
Starck!
Starck!
Spring!
Porten öppnas om tre minuter.
Porten öppnas om tre minuter.
Detonatortillstånd har lämnats.
Centralkorridoren är nu armerad.
Vi är armerade. Hon kan explodera.
Jag repeterar:
Vi är armerade, hon kan explodera.
Miller, hör du mig?
Vi måste ut härifrån.
Du lät mig brinna.
Porten öppnas om två minuter.
Miller!
Du lämnade kvar mig.
Nej, du är inte Edmund Corrick.
Jag såg honom dö.
Weir?
Skeppet hämtade tillbaka mig.
Jag sa ju att hon inte låter mig sticka.
Hon låter ingen sticka.
Trodde du att du kunde
förstöra det här skeppet?
Hon har trotsat tid och rum...
och har varit på ett ställe
du inte kan föreställa dig.
Och nu...
-är det dags att återvända.
-Jag vet, till helvetet.
Du vet ingenting.
Helvetet är bara ett ord.
Verkligheten är mycket värre.
Jag ska visa dig.
Hjälp mig!
Nej!
Nej.
-Ser du?
-Nej.
De är inte döda. De är inte döda.
lnte än.
Du tar inte...
min besättning!
Det är inte din besättning längre.
De tillhör skeppet.
Porten öppnas.
Ta mig.
Ta mig och låt dem vara.
Nej, det går inte att komma undan.
Porten är öppen...
och ni följer alla med mig!
Ser du?
Ser du?
Ser du?
Ja.
Jag ser.
Nej!
Miller.
72 DAGAR SENARE
72 DAGAR SENARE
Räddningsstyrka 1 här. Vi har hittat nåt.
Vi närmar oss vraket av Event Horizon.
Gör klart att gå ombord.
Jag går in till gravitationstankarna.
Avdelningen verkar inte
ha skadats av explosionen.
Det ser ut att finnas tre överlevande:
Cooper, Justin och löjtnant Starck.
Justin har fått svåra skador...
men han lever.
Gravitationstankarna
har fortfarande ström.
Nu öppnar jag den första tanken.
Såja. Det är lugnt.
-Du är i säkerhet.
-Justin, Cooper.
De klarar sig, de är med oss.
De är med oss.
-Starck.
-Håll dig lugn.
-Såja, det är jag.
-Ta djupa andetag.
-Starck.
-Andas.
-Det är undsättningen.
-Hit med lugnande nu!
-Jag har dig, Starck.
-Såja.
Få hit nåt lugnande!
Det är undsättningen. Vi är i säkerhet.
-Hit med det nu!
-Vi är i säkerhet.
***