Tip:
Highlight text to annotate it
X
Tre månader tidigare
Huvudingången!
-Jag måste se den.
-Kan ni inte göra ett undantag?
-Vi har våra regler.
-Jag förstår det.
-Har ni ingen röntgenapparat?
-Nej, jag måste se den.
Du lär inte sakna att köra hit.
Eller atmosfären här...
Jag gör vad som helst för dig.
Jag fick en broschyr
om återanpassning.
-En socionom kom förbi.
-Vad sa han?
Skynda långsamt.
Vi kan skynda långsamt.
-Hej.
-Hej.
Jag ville bara påminna dig om
att jag inte jobbar i morgon.
Just det, den stora dagen!
Du måste vara förväntansfull
och nervös...
Jag vill tacka dig för allt.
Du har varit så förstående.
-Nyheterna säger inte allt.
-Jag vet.
Men för vissa människor är
"insideraffärer" detsamma som "mord".
Man blir behandlad som luft.
Så tack för allt.
Jag visste inte
vad jag skulle ta på mig.
Jag försökte köpa nåt nytt,
men jag hittade inget snyggt.
Raring, du är vacker.
Jag kan bara föreställa mig
hur du ser ut i hans ögon.
Mamma.
Kom igen,
nu åker vi innan de ändrar sig.
Förlåt...
Minns du hedgefondchefen jag träffade
i fängelset? Marshall Hellman.
-Stanfordkillen?
-Ja.
Hypersmart. Han åkte in för nån
skattegrej men kommer snart ut.
Han har pengar i Dubai
och en *** kontakter.
Jag kan se till att vi får det
lika bra som tidigare.
Okej, raring.
Hej!
Dr Banks.
-Konstapeln...
-Killen går på nåt. Han slog mig.
-Backa undan och låt mig prata.
-Han försökte slå mig!
Parlez-vous français?
-Vad heter du?
-Han körde taxin.
Vem satt vid ratten?
-Vad heter du?
-Jag heter Augustin.
-Augustin?
-Augustin...
Du heter alltså Augustin?
Ingen fara.
-Vem satt vid ratten?
-Pappa.
-Pappa?
-Ja.
Pappas vålnad körde taxin.
-Pappas vålnad?
-Ja.
När dog han?
-Jag förstår det inte...
-Jag beklagar.
-Vad händer?
-Han såg sin döde far köra taxin.
-Va?
-Han såg sin fars ande.
-Då hade jag rätt. Han är knäpp.
-Nej, han sörjer.
-Sorgen skapar bilder i hans hjärna.
-Han ser spöken!
-Är du haitier?
-Ja.
Han är haitier. Det är inte ovanligt
att de ser sina kära när de har dött.
-Vad har vi mer?
-Trafikolycka med smärre skallskada.
-Dubbla pass i dag?
-Det här får mig att lyfta.
-Ms Taylor?
-Ja.
Dr Banks.
De sa att jag kanske
hade fått hjärnskakning.
Vi väntar på datortomografin.
Jag har några frågor till dig.
-Hur är det med huvudet?
-Det gör ont.
-Hur var det innan du körde in i väggen?
-Vad menar du?
Hur har du haft det?
Rent allmänt sett.
-Varför är du här?
-Jag är psykiater, ms Taylor.
När folk kör in i saker
brukar de lämna bromsspår efter sig.
Betongväggar brukar få folk
att bromsa eller styra undan.
Men du körde rakt in i den.
En vaktmästare sa till polisen att du
var upprörd när du satte dig i bilen.
Försäkringsbolaget kollar bromsarna,
men jag föredrar att fråga dig direkt.
Försökte du göra dig själv illa?
Vill du fortfarande
göra dig själv illa?
Emily?
Vad säger du om
att stanna här några dar?
-Här?
-Ja.
Nej, Martin har precis kommit hem.
Jag måste ta hand om honom.
-Är Martin din man?
-Ja. Han släpptes just från fängelset.
Jag måste hem. Jag måste jobba,
för han tjänar inga pengar än.
-Är du gift?
-Ja.
Tänk om du hade varit borta en längre
tid och din fru satt på mentalsjukhus.
Vi har väntat i fyra år.
Jag kan inte stanna här.
-Jag tror du försökte göra dig illa...
-Jag tappade bara fattningen.
Det kommer inte att upprepas.
Har du en mottagning?
Jag kan träffa dig där.
Jag kan komma så ofta du vill,
två-tre gånger i veckan.
Jag har gått i terapi tidigare
och vet att det hjälper mot hopplöshet.
Jag lovar, men nu vill jag åka hem.
Ni får ta ansvar för henne, men jag
vill att hon söker upp mig i veckan.
-Det är överenskommelsen.
-Jag trodde att hon mådde bra.
Hon har nog hållit skenet uppe. Hon
vågade inte berätta för dig, eller mig.
Jag vill att hon tar ett SSRI-preparat.
Det påverkar serotoninnivån i hjärnan.
-Vad gör det?
-Att man känner sig mindre ledsen.
Om några veckor
börjar hon känna sig bättre.
Självklart...
Det var luddigt. Första utkastet var lite
luddigt, men vi ska vässa budskapet.
Visst, det är vårt jobb.
Vi tar nya tag
efter testgrupperna i Dallas.
Emily...?
Hur är det fatt?
Emily...
Vad hände?
Jag mådde också illa av de här.
Det gick bättre med Celexa.
Jag tecknade som liten.
Mest människor.
Lärare och klasskamrater.
Pojkar jag tyckte om.
Katter ibland.
Jag försökte få till ansiktena perfekt.
Jag ville jobba med grafisk design. Jag
pluggade det när jag träffade Martin.
Hur gick det till?
Jag jobbade i en bar
för att kunna betala mina studier.
Han brukade komma in efter jobbet
och beställa krångliga drinkar.
Drinkar jag inte kände till.
En kväll klättrade han över disken
och erbjöd sig att lära mig dem.
Han stannade tills vi stängde,
och sen bjöd han ut mig.
Och du sa ja?
Jag visste inte vem han var
eller vad han gjorde.
Han var bara en kostymkille.
Han kollade när jag blandade drinkar
och gjorde mig nervös.
Han tittade på mig
som om jag var en målning.
Han tog mig med ut på sin fina segelbåt,
lärde mig att åka skidor...
Jag föll pladask.
Han friade till mig på Maui den vintern
och på våren gifte vi oss.
Hur gammal var du då?
Det var...fem år sen,
så jag var 23.
Tiden går så fort.
-Kommer jag nånsin att bli bra?
-Du sa att du känt dig nere tidigare.
-Tog du kontakt med nån då?
-Ja, i Connecticut. Victoria Siebert.
Men jag fick sluta gå hos henne när de
tog huset och jag flyttade in till stan.
-Går det bra att jag kontaktar henne?
-Visst.
Hon gick hos mig för fyra år sen,
i drygt nio månader.
Det var inte bara mattan som rycktes
undan för henne. Hem och man...
Hon blev av med precis allt,
till och med sjukförsäkringen.
Hon flyttade in till New York för att
jobba. Jag hörde inte av henne mer.
Bra att hon går till en man
den här gången.
-Varför det?
-Hon kände sig aldrig sedd av sin pappa.
Sen hamnar maken i fängelse
och hon blir övergiven igen.
Det gläder mig att hon
får göra en annan erfarenhet nu.
-Hon sa att du gav henne tabletter.
-Ja.
Wellbutrin, Prozac, Efexor...
Hon hade det riktigt jobbigt.
Hon hade svårt att sova,
mådde illa...
-Jag testar Zoloft på henne.
-Hon kanske skulle ha nån ny medicin.
Det senaste ger dem självförtroende.
De ser tv-reklamen och tror på den...
Jag har en patient med liknande
svårigheter. Jag gav henne Ablixa.
Välkomna allesammans!
Presentationen börjar alldeles strax.
Jag kan ha nåt varuprov i väskan.
Nej, jag måste ha gett bort alla.
Men här är en Ablixapenna!
Om Ablixa funnits då, hade jag skrivit
ut det till Emily efter missfallet.
-Missfallet?
-När han hade åkt in.
-Det har hon inte nämnt.
-Inte det?
-Är han frisläppt än?
-Sen en vecka.
Det kan bli en vändpunkt.
Nämn inte Hellman för Carl och Kayla.
Det blir enklast så.
Jag tror fortfarande att det var Carl
som gick till polisen.
Han gav oss nog de här biljetterna
för att han har dåligt samvete.
Hoppas de här hjälper.
Om du inte har *** att gå,
kan jag gå själv.
Jag förstår om du inte vill träffa dem.
-Men jag måste ta mig ut bland folk.
-Det blir bara värre om jag är ensam.
Jag får i alla fall försöka.
Dr Banks vill att jag försöker.
-Carl...
-Martin! Välkommen tillbaka.
-Hej!
-Fint att se dig!
-Minns du den här sköna damen?
-Tack för att ni bjöd med oss.
-Din klänning är fantastisk!
-Tack.
-Vi är så glada att ni kunde komma.
-Nöjet är helt på vår sida.
-Jag går till baren. Vill nån ha nåt?
-Nej tack.
Det är ingen fara.
-Jag är strax tillbaka.
-Hon ser strålande ut.
-Hon mår bra.
Men det var tufft när jag var borta.
-Jag borde ha varit ett bättre stöd.
-Ingen fara.
Det är över nu.
-God afton. Vad får det vara?
-En *** seltzer, tack.
-Var så god.
-Tack.
Em, Martin berättade just att...
Hur är det fatt?
Jag fixar det inte.
Jag hade en jobbig period i fjol.
Jag hittade en knöl.
Jag blev helt knäckt. Jag var så nere
att min läkare skrev ut Efexor åt mig.
Det hjälpte verkligen.
Kan du hämta Martin åt mig?
-Emily...
-Förlåt mig.
-Förlåt. Jag fixar det inte.
-Det är okej.
Tar depressionen knäcken på dig?
Prata med din läkare om Ablixa.
Stå inte så nära.
Tack.
Fördelen med att ha en man
som kan skriva ut recept...
-Vad var det nu igen?
-Betablockerare.
-Är det här dåligt av mig?
-Alla tar dem.
Advokater, musiker... Folk som ska
på viktiga anställningsintervjuer.
Du blir inte en annan människa,
men det är lättare att vara den du är.
Vi är tre kvar. Jag, en kvinna
från Merrill och en man från Citicorp.
-Hazlitt säger att jag ligger bäst till.
-Beklagar, men det här är ett nödfall.
Den här flickan har det svårt.
-Dr Banks, jag måste få prata med er.
-Emily...
Jag hörde just ditt meddelande.
Jag sitter här med min fru.
När du inte var på mottagningen
gick jag hit och...
-Kan vi prata lite?
-Är det kris kan jag lägga in dig.
Nej. Jag bara...
Jag skulle ta tunnelbanan och...
Det var precis som i bilen.
-Jag måste till jobbet. Fem minuter?
-Ska du till jobbet sen?
Okej, fem minuter.
Beklagar. Ring efter intervjun.
Emily, jag vet att det här är svårt,
men hopplöshetskänslan är ett symtom.
Och vi måste lämna det bakom oss.
En psykolog har sagt: "Depression
är oförmåga att tänka sig en framtid."
Men du har en framtid, och ett hem,
tillsammans med Martin.
Han försöker starta en ny rörelse med
Hellman som han träffade i fängelset.
-Hur känns det för dig?
-Vet inte. Han försöker.
Han försöker göra det bra för oss,
men jag hjälper inte till.
Jag försöker också...
Jag har shoppat lite
för att få honom att tända till.
Jag kan inte fortsätta med Zoloft.
Jag blir yr och har ingen sexlust.
Jag förstår.
Min kollega Julia sa att hon tar
en ny medicin som funkar bra för henne.
Jag kanske kan testa den.
Taylor.
-Har du tagit Ablixa tidigare?
-Nej.
Kända biverkningar är illamående,
muskelsvaghet, sömnlöshet-
-aptitförändringar, muntorrhet
och irritabilitet. Betalar du kontant?
Man fick biljetter till Knicks
och åka på fisketurer till Cape Cod!
Warner-Lambert bjöd oss till Hawaii.
Fem minuters föreläsning gav 36 golfhål.
Pfizer fick punga ut med två miljarder,
och Lilly en för Zyprexaskandalen.
Måste vi prata om det här?
En läkemedelsrepresentant ordnade
en signerad baseballboll till min son.
-Om jag vetat att du gillar baseball...
-Varför har jag missat allt det här?
Det är tillåtet att bjuda på läkarlunch,
bara vi pratar affärer i fem minuter.
-Klara, färdiga, gå!
-Vi ska testa vår nya medicin Delatrex.
Vi behöver några läkare.
Studien lär pågå i cirka ett år.
Nåt intresse?
Jag är redan uppbokad
av en konkurrent.
Du borde avbeställa hennes oxfilé.
Jag ska undervisa så det går inte.
-Dr Banks, är ni upptagen?
-Inte som mina kolleger. Vad krävs?
Det börjar brännas, men nej.
30 000?
-50 000!
-Jösses!
Vad ska du göra?
Ordna några patienter
och analysera lite data.
-Så jag får se ännu mindre av dig.
-Ja, men...
Men på plussidan finns-
-att om till exempel knapparna
på den här blusen...
...plötsligt skulle lossna,
så har jag råd att köpa en ny.
Jag förstår.
Mamma.
Jag är här, raring,
och packar upp.
Jag drömde en mardröm.
Då har du tur,
för Jon är expert på drömmar.
-Just det!
-Han hjälper dig. Gå och lägg dig igen.
Måste man drömma när man sover?
Ja, det gör vi nog alla.
Men inte bara mardrömmar.
-Kommer du ihåg Albert Einstein?
-Ja.
Han kom på relativitetsteorin i sömnen,
och Paul McCartney skrev låtar.
Och jag drömde om din mamma
innan jag ens hade träffat henne.
Så vad ska du drömma om?
Den som gör den här medicinen
kommer att bli stenrik.
Em...
Em, det är mitt i natten!
Sänk volymen!
Em?
Väntar vi gäster?
Hör du mig?
Vad håller du på med?
-Kan hon inte sluta ta medicin?
-Nej!
Äntligen kan jag sova,
jag har energi och vi har haft sex.
Vi var tillsammans igen.
-Men det kanske finns nåt annat.
-Ja, det finns fler SSRI eller SNRI...
Nej. Jag har testat allt annat.
Martin, du vet inte hur jag har det.
Varje eftermiddag
är det som om...
Det är som giftiga dimbankar
rullar in och förlamar mig.
Om jag måste börja om,
går jag till en annan läkare.
Tråkigt att du känner så,
men jag förstår din frustration.
Vad gör vi?
Vi kan sätta in andra mediciner
vid sidan av Ablixa.
Något mot att du går i sömnen
medan Ablixa tar hand om depressionen.
Jag ska till Otisvilleanstalten i dag.
Äntligen låter de mig besöka Hellman.
Han funderar på
om vi skulle starta nåt i Houston.
Han har en *** kontakter där.
Jag trodde att vi skulle
flytta tillbaka till Greenwich.
Det finns nog bra läkare
i Houston också.
Du ska veta att jag får betalt
för att delta i den här studien.
Jag förstår om du inte vill delta
och kan skriva ut nåt annat än Delatrex.
Så medicinen blir gratis och jag behöver
inte underrätta mitt försäkringsbolag?
Så länge du deltar i studien
är dina mediciner gratis.
Toppen.
Vi börjar i dag.
Emily, jag förstår inte.
Klockan är nästan fyra.
Vad hände?
Jag satte mig på tåget
men glömde stiga av.
Martin funderar på att flytta och...
Jag är bara...
...väldigt...
Åk hem, Emily.
Men du måste förstå att det här
inte får upprepas. Det funkar inte.
Bonsoir, mon chou.
Hej!
Hur är det fatt?
-Killen från Citicorp fick jobbet.
-Jag beklagar, D.
Det är helt jävla hopplöst.
Emily?
Hellman säger
att du kommer att älska Houston.
Vad har du köpt till mig?
Em...?
Em?
Fan! Em?
De jävla tabellerna.
Em...
Sover du igen?
Sluta!
Ring efter hjälp.
Hjälp mig...
Ring nån.
Hjälp mig.
Slog han dig?
Hotade han dig?
Var det nån mer här?
Vem mer skulle komma på middag?
Va?
Jag låg och sov...
Jag vaknade och såg honom.
Han rörde sig inte.
Det är det enda jag minns.
Dr Siebert, förlåt om jag stör.
Det här är Jon Banks.
Det gäller Emily.
Det har skett en incident.
Inga tecken på inbrott och
fingeravtrycken på kniven är hennes.
-Var är hennes advokat?
-Hon har ingen. Hon nämnde bara dig.
Inga tecken på strid.
Hon ringde själv polisen.
Vi skulle ha träffats i går kväll,
men hon kom inte.
-När sågs ni senast?
-För fyra dar sen.
Hur verkade hon då?
Varför tror ni att det var dukat för tre?
Hon minns inget om någon gäst.
-Barn?
-Nej, hon har inga barn.
Hon tog de här? Mot depression, va?
Jag har sett reklamen.
-Har hon nämnt nåt liknande?
-Jag vill prata med henne.
-Ni får tala med henne i häktet.
-Hon kan ha gjort det i sömnen.
-Va?
-Hon går i sömnen.
Det är en av den här
medicinens biverkningar.
Det har hänt tidigare.
Hon dödar alltså i sömnen.
Res på dig och vänd dig om.
Har du haft anledning att tro
att hon kunde vara våldsam?
Och innan du svarar eller
börjar prata om tystnadsplikten...
...ska vi nog tänka lite på framtiden.
Framtiden?
Det här kan ju bara gå på två sätt.
Antingen är hon en mördare eller så
har hon blivit medicinskt felbehandlad.
Och då kan du åka på
ett stort skadestånd.
Hur det än går blir nån straffad.
Hon...eller du.
Vi har samarbetat bra tidigare
och jag vill att du vittnar för oss.
Det här är annorlunda.
Är det?
Jag vill aldrig se en tablett igen.
De vill att jag ska ta nåt annat,
nån tablett som hjälper mig att sova.
Jag förstår inte varför de gör så.
Kan det möjligen vara så
att nån annan gjorde det-
-och fick det att se ut
som om det var jag?
Jag tror inte det.
Inte polisen heller.
Jag dödade fel person.
Jag vet inte vad jag kunde ha gjort
annorlunda. Hon ville ta dem.
Man kan inte följa med patienterna
och se till att de inte gör nåt dumt.
Vi träffar dem högst
några timmar i veckan.
-De lär åtala henne.
-För vadå?
Du sa ju att hon inte minns nåt
och att hon saknar uppsåt.
En man i Arizona dödade sin fru
och la sina blodiga kläder i bagaget.
Han mindes ingenting. Visste inte ens
att hon var död förrän polisen kom.
Grannarna hade sett honom kasta
kroppen i poolen,
men ändå blev han frikänd.
En kvinna klubbade ihjäl sin make
på semestern på Sanibel Island.
Också frikänd.
Du ska veta att åklagaren
har bett mig att vittna för honom.
-Det anade jag nog.
-Så mitt läge är ganska utsatt.
Jag vet, men om hon blir dömd ser det
inte bra ut för dig-eller systemet.
-Pratade hon om att döda sin man?
-Nej, då hade jag anmält det.
-Har du pratat med släktingarna?
-Martins mamma. Hon anlitade mig.
Vi behöver dig.
Vill du prata om det?
En av mina patienter sitter i häktet.
-För nåt allvarligt?
-Ja, ganska allvarligt.
Var det patienten som gjorde det?
Är han eller hon skyldig?
I det här fallet
är det två helt skilda saker.
Jag var rädd att du aldrig
skulle vilja se mig mer.
Jag hoppas du förstår att jag skulle
byta plats med Martin om jag kunde.
Jag skulle ge vad som helst för det.
Jag förstår inte hur det gick till. Hur?
Jag vet inte.
Vet inte. Jag begriper det inte.
Det är som om...
...det inte har hänt.
Men jag förstår det inte.
Enligt tv-reklamen blir folk bättre.
Jag blev bättre.
Dr Banks hjälpte mig verkligen.
Han hade precis blivit fri
och nu är han borta.
Jag vet.
Får jag be dig om en sak?
-Vadå?
-Jag vill göra ett uttalande.
Folk måste få veta vad som kan hända.
Det är för Martins skull.
Vi går till läkare när vi är ledsna
i hopp om att de ska hjälpa oss.
Men i stället fick jag uppleva
en förtvivlan som saknar motstycke.
Och jag har dragit med mig
dem jag älskar.
Mitt enda hopp är att ingen annan
ska behöva uppleva samma sak.
Det här är alltså skrivet
av din svärdotter?
-Som kan bli åtalad för mord.
-Ja, på grund av medicinen.
Vi har försökt få någon
från tillverkaren av Ablixa-
-att medverka i programmet,
men de har avböjt.
Men vår egen dr Peter Joubert och
en expert på antidepressiv medicin-
-ska diskutera dess biverkningar.
Det här tycks vara känsliga frågor.
Just därför krävde
läkemedelsverket 2004-
-att antidepressiva
ska ha en varningstext.
Det berodde på att de ökar risken
för självmord bland barn och unga.
-Det visste jag inte.
-Nu gäller det även unga vuxna.
Vilket ansvar ska man lägga
på läkaren i den här frågan?
Folk har nog många frågor.
Har du lappen som ger dig tillåtelse
att följa med på skolutflykten?
-Där är dr Banks!
-Hur länge har du träffat Emily Taylor?
Visste du att din man
behandlar henne?
Ta honom härifrån. Gå bara!
-Har ni nån kommentar till det här?
-Inte för tillfället.
-Ingen kommentar alls?
-Bara att hon är min patient.
Pressen är samlad där nere.
Jag tror att de hade kameror.
Väntar de på dig?
Det finns en nödutgång,
om det skulle kännas bättre.
Min fru har aldrig gillat
att jag går hit.
Jag är rädd att hon ska se nåt.
Och att det ska bli en grej.
Var det hon den blonda?
Jag tror att jag såg henne i hissen.
Hon verkade helt normal.
-Jag vill att vi fokuserar på dig.
-Vad tog hon?
-Inte samma som jag, väl?
-Nej.
I så fall skulle du väl säga det?
I granskningen av er yrkesutövning
behöver vi tillgång till era journaler.
Nuvarande och tidigare patienter.
Självklart.
Allt ni behöver.
Ni utbildade väl er i Storbritannien,
vid universitetet i Durham?
Varför arbetar ni här i USA?
I mitt hemland tänker man att de
som träffar en psykiater är sjuka.
-Här tänker man att de ska bli bättre.
-Jag förstår.
Ni kom i kontakt med ms Taylor
efter ett självmordsförsök.
-Hon körde rakt in i en vägg.
-Varför la ni inte in henne?
Hon beskrev självmordsförsöket
som ett misstag.
Hon sa att hon ville bli bättre,
och hennes man ville ha hem henne.
Dessutom hade hon inte uppvisat
våldsamt beteende tidigare.
Är det inte våldsamt
att köra rakt in i en vägg?
Jag trodde inte
att hon var farlig för andra.
Jag träffade henne regelbundet
och konsulterade hennes förra läkare.
Dr Siebert.
Jag har pratat med henne.
Ni jobbar också på sjukhuset,
många pass-ibland på natten.
Och ni deltar i farmakologiska studier.
Det blir en ganska stor arbetsbörda.
Min fru blev av med jobbet och vår son,
min styvson, går i privatskola.
Jag har köpt en ny lägenhet också.
Det betyder alltså längre arbetstider,
fler patienter och mer stress...
Något mer?
-Jag behöver tala med era kolleger.
-Självfallet.
-De kan väl inte anklaga dig för nåt?
-Nej, det kommer inte att hända.
De lägger inte skulden på mig.
Jag är bara ett expertvittne.
Du vet, som i fallet med ungen
från Uganda som inte kunde sluta stjäla.
Jag ska bara förklara
saker och ting för juryn.
-Så efter rättegången är det här över?
-Absolut.
Hon var ledsen, väldigt ledsen.
Varje dag.
-Sa hon varför?
-Nej. Det var bara som hon var.
Vissa halkar och andra hoppar,
så vi håller ögonen öppna.
Jag minns henne.
Hon stod precis vid kanten.
Hon oroade mig.
Det som gör oss till människor,
det som skiljer oss från insekterna är-
-att vi är medvetna. Vi är medvetna
om vad vi tänker och vad vi gör.
Om jag är hungrig,
så är jag också medveten om det.
Då går jag till kylen
och gör en macka.
-Du har för avsikt att göra en macka.
-Ja.
Så för att kunna ha avsikter,
måste man också vara medveten?
Protest! Frågan kräver en juridisk
och inte en medicinsk slutsats.
Avslås.
-Ni kan fortsätta.
Medvetande ger
våra handlingar innebörd.
Om man saknar den förmågan
fungerar man i princip som en insekt.
Man reagerar bara instinktivt
utan att förstå handlingens innebörd.
Och den här förmågan
att ge handlingar innebörd...
-Finns den när man sover?
-Nej.
Hur visar man att någon
som inte är vaken har uppsåt?
Det går nog inte.
-Jag tror att hon går med på det.
-Men hon blir kvar på sjukhuset ett tag.
Det måste hon gå med på.
-Kan det fungera?
-Dr Banks får förklara det för henne.
Vi kan leva med
att hon förklaras otillräknelig.
Sen gör vi upp om hur lång den slutna
vården blir innan hon släpps ut.
Jag är alltså oskyldig
men ska ändå låsas in.
Otillräknelig innebär
att du inte är skyldig till mord.
Du flyttas till en
rättspsykiatrisk anstalt.
-Som jag inte får lämna?
-Inte på ett tag.
Jag är inte galen, det vet du.
Enligt min mening har du fallit offer
för omständigheter och biologi.
-Lyssnar de inte på dig?
-Det är bara en åsikt.
-Du ska undersökas av en psykiater till.
-Vi kan ta dr Siebert.
-Hon har känt mig länge och kan vittna.
-Åklagaren har redan hennes journaler.
Du var inte hennes patient
när mordet begicks.
Men om jag är ett offer
för omständigheter och biologi...
Du sa åt mig att fortsätta med Ablixa,
det är därför jag sitter här.
Om du går med på förlikning,
kan vi snart ansöka om frigivning.
-Och om jag säger nej?
-Då fortsätter vi med rättegången.
Men de har en kropp och ett mord-
vapen med dina fingeravtryck på.
Vi kan inte hävda att det inte var du.
Kanske blir du frikänd av juryn.
Då är du en fri kvinna,
men du kan också bli fälld.
-Vad tycker du att jag ska göra?
-Så här är det:
Det är sällan nån anses otillräknelig,
men det är vad de erbjuder dig här.
Skämtar du?! Har inte ni haft
patienter som fått biverkningar?
-Tar du inget som helst ansvar?
-För hur hon svarar på en medicin?
-Den är ny på marknaden!
-Mina patienter tar också upp det här.
De vågar inte ta sina mediciner
och myndigheterna utreder oss!
Problemet är snart ur världen.
Hon anses vara otillräknelig.
Hon hamnar på anstalt
och det hela blåser över.
Skitsnack, Jon! Det här kommer
att förfölja dig för all framtid.
-Oss med, om vi håller dig om ryggen.
-Om hon är oskyldig, är jag det också.
Förnuftiga människor kanske ser det så,
men våra patienter är inte förnuftiga.
Vi skulle inte ens behöva be dig.
Du borde förstå vad som sker.
-Tycker du att jag har klantat mig?
-Jag vet inte.
Jag la märke till kvinnan i väntrummet.
Hon var väldigt vacker.
En skadad fågel-bräcklig.
Skulle du ha behandlat henne
annorlunda om hon var man?
-Det handlar inte om det!
-Det kanske är dags att varva ner.
Patienterna har blivit färre.
Skaffa ett billigare ställe.
-Det här är helt otroligt.
-Jag har fått ett brev, Jon.
Jag har inte visat det för nån,
men det lär nog komma ut.
Vad för brev?
Det gäller Alison Finn.
Det där hände när jag var ST-läkare
på universitetets vårdcentral.
Jag träffade henne kanske tre gånger.
Hon träffade även andra och ringde
självmordslinjen varannan kväll.
Hon var paranoid och gick på droger.
Det var en mycket sjuk flicka.
Hon visste var du bodde, och i brevet
står att du tog med henne till London.
-Aldrig.
-Varför skriver de det här?
Deras dotter tog sitt liv och skrev
att hon gjorde det på grund av mig.
Det var inget mellan oss.
Det är inte ovanligt att patienter
blir förälskade i sina terapeuter.
-"Tvingade henne till oralsex i bilen"?
-Aldrig! Det var en fantasi!
RÄTTSPSYKIATRISK ANSTALT
Ta tillbaka morgondagen
Depression kan göra dig trött.
Den kan stjäla din tid.
Forskningsartiklar
Ablixa och bipolärt syndrom
Akut parasomni (sömngång)
Jag hade en patient som var otrogen.
Han kom varje vecka och biktade sig.
Grät och ångrade sig
men slutade inte.
Så en dag säger han att det är ***.
Till sist har han lyckats
få kontroll över känslolivet.
Sex-sju månader senare
kommer hans fru hit-
-och säger att han har en familj till
i en annan delstat.
Han hade ljugit för henne
och han ljög för mig.
Ungarna och frugan skyllde på mig.
Till och med patienten skyllde på mig.
Ibland tog jag på mig skulden.
Poängen är att en hjärtläkare
kan se infarkten komma.
På proverna. Det finns i blodet.
Men vem kan se lögnerna,
det förflutna eller sorgsenheten?
Du sa inte att du skrev artikeln.
Vi diskuterade en patient.
Det hade varit aningen självupptaget
att nämna det.
Det handlade inte om
mig utan om Emily.
Varför sa du inget om
sömngången?
Skulle jag ha berättat det?
Hon berättade ju.
Och du lät henne stå kvar på Ablixa.
Du fattade det beslutet, Jon.
-Hur vet du det?
-Vadå?
Att hon gått i sömnen mer än en gång?
-Gjorde hon det när hon var din patient?
-Jag vet för att det har nämnts i media.
Därför vet jag.
Alla vet...
Alla vet allt, Jon.
-I den farten?
-Nej, snabbare.
Och hon hade bilbältet på sig.
-Är du säker på det?
-Ja.
Ena stunden lever man ett liv i lyx,
nästa besöker man gubben på kåken.
Man kan bli deprimerad för mindre.
Och det som hände sen...
Det är så tragiskt.
-Jag har själv varit nere, så jag vet.
-Tråkigt att höra.
"Varje dag vid tretiden"-
-"rullar giftiga dimbankar in
och förlamar mitt sinne."
-Giftiga dimbankar?
-Det är William Styron.
"Ett synligt mörker." Ibland
känns det som mina egna ord.
-Är hon på bättringsvägen?
-Jag håller ett öga på henne.
Ursäkta...
Heter du Julia?
-Julia?
-Nej, sir.
Förlåt att jag stör,
men heter du Julia?
-Julia?
-Joan.
Finns här nån Julia?
-Var det nåt mer?
-Jag vill prata med hennes väninna.
Julia...?
Här finns nog ingen Julia.
Inte det?
D... Se här!
Hon visste allt
om krockkuddar och bilbälten.
Reklamen körs på hennes jobb.
-Var var du?
-Va?
-Du glömde hämta mig i skolan.
-Jag satt med det här.
-Förlåt.
-Gå och gör dina läxor.
-Vad håller du på med?
-Jag var på hennes jobb.
Det finns ingen Julia som tar Ablixa.
-Vad pratar du om?
-Varför hittade hon på Julia?
Inte vet jag. Hon är ju sjuk.
Och sjuka människor fantiserar.
-Så du mår bättre?
-Ja, mycket bättre.
Jag har sprungit på gymmet för att
komma i form och få fart på serotoninet.
-Så du tyngs inte av giftiga dimbankar?
-Nej.
-Nej, inte så mycket längre.
-Den frasen fastnade i mitt huvud.
Var fick du den ifrån?
Jag vet inte riktigt.
Det var väl så...det kändes då. Jag
kanske har hört eller läst den nånstans.
När jag och Martin var ute med båten
såg vi hur dimbankarna rullade in.
Många deprimerade människor
måste ha känt sig så.
Men nu känns det
som om dimman lättar.
Jag är nog snart redo
att komma härifrån.
Jag måste tyvärr gå.
Ett möte i stan väntar.
Tror du att du kan stanna
lite längre nästa gång?
Jag får inga andra besök, så det här
är det enda jag har att se fram emot.
Din väninna Julia, då?
-Julia?
-Ja, från reklambyrån.
Å Julia! Jag jobbade
med Julia i baren.
Jag har inte hört av henne
sen allt det här hände.
De flesta har inte hört av sig.
Mår du bra?
Jag vet hur det känns
när hela livet ställs på ända.
Enda skillnaden är att du inte gjorde
nåt fel medan Martin gjorde det.
Jag ringde för att...
Med tanke på all press
och ansvarsnämndens utredning-
-ville jag berätta för dig...
Du får hoppa av studien.
Vi kan inte ha dig
på vår lönelista just nu.
Jag skulle kunna vara anonym
och ändå göra jobbet.
Jag är hemskt ledsen.
Det här känns fruktansvärt för mig.
Du kanske kan vara med i en annan
studie när det här har blåst över.
Våra aktier har stigit med 30 procent
nu när Sadler-Benelux sjunker.
Vi håvar in stålar tack vare Ablixa.
Det här var kanon för oss.
Man kan spekulera på
att aktier sjunker eller stiger.
Några dar före 11 september
var det ovanligt stor handel-
-på flygbolagsoptioner.
Fortfarande vet ingen varför.
Men United föll 40 procent
och folk tjänade multum-helt lagligt.
Att tro att nåt ska hända är lagligt,
men att se till att det händer...
-Jag vet vad insideraffärer är!
-Visst, men hör nu på det här.
Vad hände med Sadler-Beneluxaktien
efter det att Martin dog? Jo, den sjönk.
Alltmedan AziLyle steg som en raket.
Hon låg bakom det...
Ablixa var hennes idé!
Men det var du som skrev ut det.
Jag fick ett jobb i dag.
De erbjöd heltid.
Har du inte hört mitt meddelande?
Mobilen var avstängd.
Jobbet och ditt
konsultarvode kanske...
Det där med Delatrex är över.
-De gav mig kicken.
-Va...?
-När då?
-I dag.
Därför måste det här med Emily funka.
Hon får inte bli en ny Alison Finn.
-Så den här gången tar jag strid!
-Inte ett ord till om Emily eller Alison!
Det håller inte att du gräver i det
dagarna i ända! Fallet är avslutat!
Fotograferna är borta, dina partner
är borta-och nu även Delatrex.
-Du är den ende som är kvar.
-Jag vill veta vad som hände.
En av dina kvinnliga patienter dödade
sin man. Det var vad som hände.
-Jag har ju redan sagt sanningen.
-Och det här testet kan bekräfta det.
-Hur då?
-Det visar ditt sanna sinnestillstånd.
Natriumamytal ger oss ett fönster
in i psyket. Man blir mindre hämmad.
Vi videofilmar testet
och visar bandet för domaren.
-Men du vet vad jag tycker om droger.
-Det är snabbaste vägen ut härifrån.
-Hur påverkar det mig?
-Först blir du lite yr.
Sen infinner sig en känsla
av välbehag och lugn.
Sen blir du sömnig och somnar.
-Vad gör du under tiden?
-Ställer frågor.
Du berättar vad du känner för det
som hänt-och varför du sökte upp mig.
Jag ville bli kvitt min depression
och få det bra med min man.
-Då kommer det att visa sig.
-Men tänk om jag säger nåt annat.
-Vad menar du?
-Tänk om jag förvärrar min situation.
Om du säger nåt du inte gillar,
så förstör jag bandet.
-Hur gammal är du, Emily?
-28.
Var är vi?
Wards Islands
rättspsykiatriska anstalt.
Vad heter New Yorks huvudstad?
Albany.
Vet du varför du är här?
Därför att min man är död.
Hur dog han?
De säger att jag högg ihjäl honom,
men jag minns ingenting.
-Ville du att han skulle dö?
-Nej.
Jag ville att vi skulle
segla iväg med båten alla tre.
Alla tre?
Madeleine.
Vad hände med Madeleine?
Jag förlorade henne. Hon ville inte
vara kvar i en så sorgsen person.
Han gav mig så mycket,
men de förde bort honom.
Jag ville ge honom en dotter.
Men...du dödade honom.
-Hatade du honom?
-Nej, jag skulle aldrig göra honom illa.
Jag älskade allt med honom.
Hans doft...
Hans händer.
Jag älskade honom.
Gjorde du det för pengar?
Som han gjorde?
Emily.
Jag älskade honom.
-Emily, hör du mig?
-Jag minns inte...
-Hon minns inte...
-Hon ljuger!
Att hon somnar bevisar ingenting.
Förstör bandet-du plågar ju henne.
Det var saltlösning.
Jag gav henne saltvatten.
-Va?
-Och varför blev hon då medvetslös?
Det blir man ju inte av saltvatten.
Ring sjukhuset och be om ett blodprov.
Hon har inget amytal i kroppen.
Hon har ljugit hela tiden.
Förstör bandet.
-Ring och be om ett blodprov.
-Nej.
Grip henne...
-Jag vill ha tillbaka mitt liv!
-Förstör bandet.
Hon visste att bilen var säker,
och Sadler-Beneluxaktien har sjunkit.
Sluta, det är för sent!
Jag bad dig att vittna för oss!
Domen har fallit! Det är för sent
för den här jävla cirkusen.
Vi kan inte ta upp målet igen.
Konstitutionen förbjuder det.
-Kolla hennes bankkonto.
-Det har vi redan gjort.
Ingen försäkring,
inga aktier, inget arv.
-Hon är inte deprimerad.
-Du missade det och en man dog.
Jag missade det och hon slapp fängelse.
Vi misslyckades.
Om ditt lilla trick visar nånting,
så är det att vi blev slagna.
Och att du ljög för en oskyldig kvinna
om vad du tryckte i henne.
Jag vet inte hur det känns för dig,
men jag vill att det stannar mellan oss.
Du har inte varit här.
Följ bara med ut
och träffa henne en gång.
Snälla! Hon var inte deprimerad.
Jag kan faktiskt bevisa det.
Varför skulle jag undersöka henne nu?
Jag löste det till sist.
Träffa henne.
Du har kört fast, Jon.
Jag kan rekommendera en bra terapeut.
-Träffar du henne fortfarande?
-Jag är ju försvarets expert.
-Åk ut och avsäg dig fallet.
-Det kan jag inte.
-Då kommer du inte vidare.
-Du tänker alltså inte träffa henne.
Får jag be dig om en annan sak?
Adderall-bara 20 milligram.
-Det var därför du ringde, va?
-Jag har svårt att fokusera, Gene.
Fokusera på att inte träffa henne mer.
D, jag har tänkt på det du sa.
Du har rätt, det är dags att gå vidare.
Jag är på väg ut till Wards Island nu.
Jag tänker inte träffa henne mer.
-Du har besökt Emily.
-Det kan du skriva upp.
-Du kunde ha ringt mig först.
-Hon ringde mig. Hon var upprörd.
Hur kunde du utsätta en kvinna
som redan mår dåligt för nåt sånt?
Jag förstår mig inte på dig.
Jag försöker bedöma hennes tillstånd
för bästa möjliga behandling.
Behandling?
Du utsatte en frikänd kvinna
för ett amytalförhör.
-Hoppas att du lärde dig nåt.
-O, ja. En hel del faktiskt.
Hon behöver observeras ytterligare,
och hon behöver mer medicin.
Dr Siebert här. Jag vill ha ett kuvert
levererat till Manhattan.
Hej!
Var är grabben?
Fan!
Jag går inte till polisen, eller vem
man nu vänder sig till, jag drar!
-Va...? Vänta nu!
-Vänta?
Ska jag vänta på nästa eskapad?
På nästa Alison eller Emily?
Jösses-kolla!
Det här bevisar allt!
Hon tog de här!
-De skickades av en vän till maken.
-Nej!
-Håll dig borta från oss!
-Vänta... Deirdre!
-Deirdre, vänta lite...
-Nej, Jon.
Du har två nya meddelanden.
Dr Banks, det här är Jeffrey Childs
från medicinska ansvarsnämnden.
Jag har några frågor om Alison Finn.
Kan ni ringa mig på...?
Meddelande raderat.
Dr Siebert här.
Ni har nog fått mina senaste
anteckningar om Emily Taylor nu.
Ni håller nog med om
att en annan behandling-
-vore bäst för alla inblandade parter.
Vi kanske kan ta en fika. Tack.
Meddelande sparat. För att höra
gamla meddelanden tryck 19.
Det här kan bli en stor nyhet.
"Terapeut sätter på sina patienter
och får dem att mörda sina partner."
Det där är förstasidesstoff.
Det skulle nog förstöra din praktik.
Men vänta nu...
Du har ju ingen praktik längre.
Och inte fru eller barn heller.
Vad mer kan du förlora?
Med fotona kan Martha åtala dig
för vållande till annans död.
Har de tagit din legitimation än?
Till patienterna brukar jag säga att det
som bäst förutspår framtida beteende är:
-Tidigare beteende.
-Men nu har du ju inga patienter kvar.
Enda problemet med galna partner är
att de tenderar att förbli galna.
Du borde veta hur svårt det är
att bota söta flickor med faderskomplex.
-Det där köper jag inte.
-Sätt sprätt på pengarna medan du kan.
De tar snart tillbaka dem.
Vad pratar du om?
Fråga henne. Fast nu har hon ju bett mig
hålla dig borta.
Hon har berättat allt för mig.
Allt...?
Jag ska berätta allt för dig.
Du är här för att bevaka dina intressen.
Hon är redan friad, men du...
Fan ta dig! Se till att få ut henne nu!
Då slipper du oss! Och du kan återgå
till att ta hand om rika vita människor.
Men hon är botad, och det från i dag!
Och du blir geniförklarad.
Hon har varit väldigt orolig på sistone,
så vi bör nog begränsa hennes besök.
Och inga samtal
utan att underrätta mig.
Hon tar inte sin medicin heller,
och sätter sig upp mot personalen.
-Hon tycks bli sämre.
-Jag befarade det.
Munskyddet förhindrar att hon
biter sönder tänder och tunga.
Strömmen är påslagen
i cirka fem sekunder.
Hon har fått muskelavslappnande,
men på fotleden sitter en manschett-
-för att hon ska få ett krampanfall.
Håll ett öga på den foten.
Elchocker är väldigt effektiva
vid svår depression.
Man slipper tabletternas biverkningar.
Men hur det påverkar en normal person...
Jag skulle vilja att du genomgår
ett personlighetstest.
Dr Siebert här. Du har nog fått mina
anteckningar om Emily Taylor nu.
Resultatet lär intressera
utskrivningskommittén.
...en behandling för allas bästa.
De gillar tydliga siffror.
-Vänta... Vad sa hon?
-Vem då?
Du bör inte vara min läkare längre.
Du borde avsäga dig mitt fall.
Victoria betalar mig för bra för det.
Från din andel, förmodar jag.
ECT var hennes idé.
Det skadar minnet.
Det är bäst för oss alla
att du börjar glömma.
Redo för behandling, ms Taylor?
Det är inte förrän i morgon.
-Jag behöver ringa.
-Du får vänta på din tur.
Jag måste ringa min advokat nu.
Ska du hålla på länge till?
Jag behöver ringa.
Finns det ingen tidsgräns?
Jag måste ringa någon.
-Kan du lägga på nu?
-Du får inte ringa.
Har dr Banks sagt det? Han är inte
min läkare längre. Han gav sig på mig.
-Ms Taylor, backa undan.
-Lägg på nu! Lägg på!
-Ta det lugnt!
-Annars får vi ge dig lugnande.
Ring dr Siebert! Jag borde inte
ens vara här! Jag är inte sjuk!
-Ring dr Siebert! Nej...!!
-Slappna av!
Nej-jag vill inte!!
Dr Siebert, tack.
Dr Banks.
Jag har funderat
på vårt senaste samtal.
Och jag fick en idé.
Jag kanske är ett geni.
-Hejsan! Vi bör inte prata där inne.
-Om vadå?
-Hon vill träffa domaren den här veckan.
-Vad tänker du säga?
Det beror på. Hon kan berätta en
solkig historia om sin förra terapeut.
Föreslå en utredning.
Då skulle du bli förstasidesstoff.
-Vad får du ut av det?
-Vet inte... Sinnesro.
Men som jag sa, det beror på.
Nej.
Nej, nej...
Det här blir vårt sista samtal. Okej?
Du får ut henne och sen återgår
vi till att vara främlingar för varann.
Om du inte vill diskutera
andra patienter.
Nej.
Nej...
Personalen sa att du haft det jobbigt.
Så jag har lagt till mediciner
som hjälper dig.
Måste jag ta tabletterna
om jag berättar sanningen?
Jag kan inte berätta sanningen
om jag tar fler tabletter.
Till min Em
Tänk dig att du en dag
får allt du pekar på.
Och när du börjar tro på det
tas det ifrån dig.
Plötsligt blir det svårt
att föreställa sig en framtid.
Ett tecken på depression.
Så jag sökte upp dr Siebert.
Vi pratade om min barndom, om mina
besvikelser och om mamma och pappa.
Jag berättade om Martin.
Hon berättade att hennes äktenskap
bara hade varit rent intellektuellt.
Det håller aldrig i längden.
Han hade bytt ut henne mot en yngre
modell och hon kände sig ensam.
Hon var ett lätt byte.
Hon hade nog alltid tyckt om flickor,
men aldrig nån lika mycket som mig.
Hon lärde mig att spela deprimerad
och om olika mediciners biverkningar.
Vilka symtom olika diagnoser hade.
Och jag lärde henne allt Martin
hade berättat om derivathandel.
Hon köpte optioner
och jag "förlät" Martin.
Jag besökte honom på helgerna
och sa att jag skulle vänta på honom.
Vad kallar ni läkare det
när man fejkar? Simulering?
Lustigt ord.
Flickor lär sig att fejka tidigt.
Förmodligen samtidigt
som pojkar lär sig ljuga.
Vi ansträngde oss för att visa alla
hur mycket jag älskade min man.
Och hur fruktansvärt
deprimerad jag var.
-När beslöt ni er för att döda honom?
-Ett sånt beslut måste mogna fram.
Man fattar det om och om igen,
varje gång man betraktar sitt liv-
-och den situation man hamnat i.
Och allt är hans fel-alla jävla
bekymmer och varenda besvikelse.
Och så tänker man: Om han bara
försvinner, kanske allt blir bättre.
Allt hade gått bra, om du bara
hade försvunnit efter rättegången.
Som det var tänkt.
Varför jag?
På grund av Alison Finn?
Det var bara en lycklig tillfällighet.
En passande omständighet.
Vi hade tagit vem som helst
med receptblocket i beredskap.
Vi letade inte upp dig,
vi tog bara tillfället i akt.
Det lär vara skillnad på att gråta av
glädje och av ilska. Stämmer det?
Det är visst nån kemisk skillnad,
men tårarna ser likadana ut.
Hallå...?
Jag tror att jag behöver hjälp!
Han blöder och jag tror
att han har blivit knivhuggen!
Han är död...
Jag tror att han är död!
Ni måste skicka hit nån... Snälla!
Du tog aldrig Paxil, va?
Nej.
-Eller Zoloft?
-Nej.
Bara Ablixa.
Men det hade ingen effekt på mig.
När började hon betala dig?
Hon visste att du så småningom
skulle vända dig mot henne.
Precis som du gjorde med Martin.
Tidigare beteende är det som bäst
förutsäger framtida beteende.
Så sa hon om dig.
Hur länge har ni två tänkt
hålla mig inspärrad här?
Varför skulle vi nånsin släppa ut dig?
Därför...
...att det kan finnas
en bättre uppgörelse.
Jag har kommit fram till den relativt
säkra medicinska slutsatsen-
-att Emily Taylor för tillfället
vare sig är sjuk eller farlig för andra.
Med rätt behandling utgör hon troligen
inget hot mot sig själv eller andra.
Hon är redo för nästa steg
i rehabiliteringen-
-med den övervakning
som beskrivs i villkoren för öppenvård.
Risken för återfall
till ett farligt mentalt tillstånd är låg.
Jag har bifogat de villkor
som jag tror krävs-
-för att upphäva tvångsvården.
Jag hoppas att ms Taylor förstår
att om dessa villkor inte uppfylls...
-...så beslutar jag ånyo om tvångsvård.
-Ja, fru ordförande.
Jag messar henne
20 gånger om dan.
Zach, du börjar väl se mönstret?
Alla lämnar mig.
Det är inget mönster utan ett faktum.
-Har det med din adoption att göra?
-Jag tror att det började då.
Men nu ser jag till att det blir så.
Jag är rädd att folk ska lämna mig...
...och ser till att de gör det.
Förlåt, men jag tror att nån söker er.
Jag beklagar, Zach, men vi får
ta upp den här tråden nästa gång.
-Du sa väl inget till Banks?
-Naturligtvis inte.
-Vad fick du betala för att få ut mig?
-Det spelar ingen roll. Nu är du ute.
Du gav mig inget val.
Vad gjorde du med
resten av pengarna?
De finns på två konton.
Mitt finns i Dubai
och ditt på Kajmanöarna.
Herregud...
-Säkert att du inte sa nåt?
-Ja.
Det finns ju regler
mot anstiftan till mord.
-Jag är utsatt här.
-Ja, det är du.
Jag är sårbar.
Vad jag har saknat dig!
Du lärde mig
att vara en väldigt ledsen flicka.
Ser jag ledsen ut nu?
-Minns du första gången?
-Ja.
Minns du hur våt jag gjorde dig?
Ska jag göra det igen?
Ja.
-Vad fan är det här?
-Du gav mig inget val.
Herregud...
Dr Siebert, ni är gripen, anklagad
för anstiftan till mord och bedrägeri.
Inom tio minuter.
Jag tror att hon kommer nu.
Hon är här.
Tack för allt.
-Äntligen botad!
-Du är sen.
Hur länge måste jag stanna?
-Jag ger dig några nya mediciner.
-Va?
Vi börjar med Thorazine,
ett lugnande medel som funnits i åratal.
Minns du patienterna som hasade
omkring som zombier på anstalten?
De gick på Thorazine.
Sen har vi Depakote.
Det balanserar humöret. Men håravfall
är en känd biverkning.
-Vad är det här?
-Du måste också lämna urinprov.
Jag vill veta att du tar medicinerna.
Sen träffas vi igen i morgon.
Kom i tid. Att vara sen
är ett tecken på ilska.
Du verkar arg. Enligt domstolen måste
du uppfylla villkoren för frigivning.
Jag är ju här!
Om jag tror att du kan skada dig själv
eller andra, måste jag lägga in dig.
Annars bryter jag mot lagen.
-Jag fixade Siebert åt dig!
-"Högst omedgörlig."
Dealen var att jag skulle bli fri!
Det här suger!
-Här krävs en ny diagnos.
-Vad har jag gjort?
Du har kryssat i att du ser föremål
och varelser som ingen annan ser.
-Det där har du fyllt i!
-Schizofreni. Du får läggas in igen.
Mrs Taylor...
Emily Taylor!
Stanna!
-Centralen, vi har ett vårdintyg här.
-Han ljuger! Han ljuger!
Jag är inte sjuk!
Jag lovar!
Det är han som är sjuk!
Han är bara ute efter pengarna!
Jag vill inte tillbaka till sjukhuset!
Jag vill inte!
Hur mår du i dag, Emily?
Bättre.
Mycket bättre.