Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag är född där och ska dö där
Eget hus, det vill jag ha där
Skaffa barn och aldrig lämna
mitt Schenectady.
Och i min grav
när död jag är
Maskarna mig då förtär
... en underbar septembermorgon
i Schenectady.
Hösten är här. Vi har bjudit hit
litteraturprofessor Elke Putzkammer-
- för att tala om hösten
i lyriken och i litteraturen.
Varför skriver så många om hösten?
Det är då slutet närmar sig.
Om året är ett liv, är det i september
som rosen vissnar och allting dör.
En melankolisk må***,
därför är den så vacker.
- Vill du läsa något för oss?
- Gärna.
"Den som ännu saknar ett hem
förblir hemlös."
"Den ensamme förblir ensam..."
"...sitter, läser,
skriver långa brev om kvällarna"-
- "och vandrar gatorna fram och åter,
rastlöst, bland dansande vissna löv."
- Det låter dystert... I
- Må så vara, men så är det.
- Färdig, mamma!
- Jag kommer!
- Jag ville inte väcka dig.
- Jag kunde bara inte ta mig ur sängen.
- Svarar du, Caden?
- Nej, det är Maria.
- Oj...! Konstigt.
- Är det nåt fel på mitt bajs?
- Du har väl ä*** nåt grönt.
- Nej. Vad är det för fel på mig?
Jag måste svara, Olive. Det är
ingen fara. Jag kommer snart.
Torkar Olive i arslet.
Du, då?
Lägg av. Herre jävlar!
Jag mår inte bra.
ATT BEHANDLA SJUKDOMAR
- Harold Pinter har dött.
- Han var ju gammal.
- Nej, han har fått Nobelpriset.
- Ska du inte titta mer på bajset?
- Kan det inte vara farligt?
- Nej, Olive. Spola nu.
Om det lever, då dödar jag det.
Det är grönt, som växter.
Minns du min uppsättning
av "Mathissen"?
- Ät gröten nu.
- Jag vill ha jordnötssmör och sylt.
- Det är ingen restaurang.
- Jag vill inte ha gröt.
De har hittat fågelinfluensa i Turkiet.
- Turkiet, inte kalkoner.
Får jag titta på teve?
Mjölken har gått ut.
- Nu äter du.
- Ja.
University of Alabamas första svarta
student har dött. Vivian Malone Jones.
Stroke. 63 år.
Hjälp mig! Adele!
- Vad hände?!
- Den bara flög av!
Herregud, ditt huvud!
Jag kan inte stänga av!
Jo, nu.
Pappa har blod.
- Blir det ett ärr?
- Antagligen.
Jag vill helst slippa ärr.
Han är en plåga,
kommer hit vareviga vecka.
Då var det klart...
- Hur ser avföringen ut?
- Lite gulare än vanligt, hur så?
- Gå till en oftalmolog.
- Neurolog?
Nej - oftalmolog...!
Hör du det här?
I dag är det tisdag. - Är det tisdag?
Nej, gumman, fredag. - Vad sa han?
Att pupillerna inte...
...öppnas och stängs som de ska.
- Utvidgas.
Det var inte så han sa.
Han sa inte så.
- Beror det på smällen?
- Kanske.
Han trodde inte det,
men han visste inte.
- Okej, jag fattar...!
- Förlåt, jag är lite orolig.
- Fick du en spruta?
- Nej. - Det kommer att bli värre.
Måste jag ta en spruta?
Sa du att jag bajsar grönt?
Jävligt olägligt...! Förlåt.
Repetitionen - fan också.
Förlåt, förlåt, förlåt. Förlåt mig.
- När måste jag ta fler sprutor?
- Det dröjer jättelänge.
En miljon år?
- Kom ihåg vad doktorn sa...
- Vad är en rörmokare?
- En man...
- Eller kvinna.
Det är en man eller kvinna
som lagar handfat och toaletter.
Vet du vad rör är?
- Jim, jag har råkat ut för en olycka.
- Sugrör?
- Nej, inte såna rör.
Det finns rör i alla hus.
De är gjorda av...
Det är ledningar som finns bakom
väggar och under golv. Överallt.
- Vad är det?
- Överallt?!
De för vattnet till och från
handfat och toaletter.
Som i din kropp. Du har ådror...
kapillärer... med blod.
Har jag blod? Jag vill inte ha blod!
- Vad gör du?
- Försöker förklara.
- Du har inget blod.
- Så ska du inte säga.
Tack för att jag fick komma direkt.
- Beror det på smällen i skallen?
- Nej.
Det är ju möjligt, men du bör gå
till en neurolog. Hjärnspecialist.
Jag vet vad en neurolog är.
Jag tyckte att du sa urolog.
- Varför ska jag gå till en neurolog?
- För att bli undersökt.
- Ögonen är ju en del av hjärnan.
- Så är det väl inte?
- Varför skulle jag annars säga det?
- Det verkar inte rätt.
Moraliskt riktigt eller sant?
Inte vet jag. Sant... antar jag.
Intressant.
Jag vill se en riktigt lång boll,
sen rusar du ner till den.
Tackla lågt och hårt.
Det finns många
viktiga människor i publiken...
Ben...! Var ska jag?
- Ben, hur ska jag?
- Kommer du snart?
Willy...!
Svara, då!
Helvete...! - Hur gick det?
Vi har inte tid med sånt nu!
Förlåt, vi löser det.
- Gick det bra?
- Jag tror det. Peruken... räddade mig.
Ingen fara.
Bra, Tom.
Jag prövade nåt nytt,
krockade annorlunda... ambivalent.
Ja, det var bra.
Kom ihåg att en ung Willy Loman
tror sig vara gammal och förtvivlad.
Det tragiska är att vi vet att du
kommer att bli precis så tröstlös.
Jättebra.
- Vi tar om det. - David?
- En kvart.
Några råd?
Vad gör vi nu, då?
- Jag försöker få täckning.
- Här är den bra, konstigt nog.
- Verkligen konstigt.
- Mobiltelefoner är hopplösa.
Dr Heshborg
hänvisade mig till dr Scoriano.
Pupillerna funkar inte.
Det såg ut som blod på muggen.
Muggen du har på jobbet?
- När jag väntade Olive...
- Hur kändes det?
- Hoppfullt. Allt skulle bli annorlunda.
- Det blev det väl också?
- Ja, väldigt annorlunda.
- Fast inte så mycket som jag hoppats.
- Förlåt, det lät förfärligt.
- Nej, här finns bara sant eller falskt.
- Får jag säga nåt riktigt hemskt?
- Visst får du det.
Jag har fantiserat om att Caden dör.
Att kunna börja om, utan skuldkänslor.
- Jag vet att det är... förfärligt.
Känns det hemskt, Caden?
Bra.
Det är rena mardrömmen.
Vad tråkigt.
Jag läser "Processen".
- Tycker du om den?
- Jag älskar den.
Jag är korkad som inte kände till den.
Den är tydligen världsberömd...!
Du är inte korkad.
Sen ska du säga:
"Du är faktiskt intelligent, Hazel,
och jag älskar dina ögon."
- Du är faktiskt intelligent, Hazel...
- Säger du det?
...och jag älskar dina ögon.
- Gör du? Älskling.
- Vad ska jag säga sen?
- Det kan jag inte säga...
...det är snuskigt.
Kan du gå ut ett tag?
Kissa, du. Jag har sett snoppar förr.
- Får jag kissa i din ho?
- Det får du väl...
- Det är utsålt.
- Vad roligt.
Underbar.
Tack. Hur var det på repetitionen?
Ett helvete. Vi har 560
olika ljussättningar.
- Varför måste jag krångla till allt?
- Du bara är sån.
Vi fick det i alla fall att funka.
- Vad fin den är.
Jag är ledsen...
Jag kan inte gå. Jag har två dukar
som måste bli klara till i morgon...
- Det är premiär.
- Jag skulle gå om jag kunde.
Jag måste göra mig i ordning.
Jag vet inte vad jag ska ha på mig.
Jag måste välja kläder.
- Willy?
- Jag kom tillbaka.
Jag var så dålig.
- Och uppsvullen...
- Nej, du var jättesnygg och bra.
- Mår du bra?
- Lite huvudvärk, bara.
Jag ville bara tacka för allt.
Du har varit helt fantastisk.
Det blir hemskt utan dig.
- Jag tittar in då och då.
- Jag är så barnslig.
Nu ska jag supa mig full.
Claire... Vännen.
- Bra jobbat.
- Jag blir bättre.
- Bra jobbat.
- Det blir bättre.
- Jag ville passa på...
- Ska vi sätta oss?
- Var har du frun?
- Hon jobbar.
Vernissage i Berlin om två veckor.
Vi ska vara där i en må***.
- Varför tycker jag så mycket om dig?
- Ingen aning.
Inte jag heller.
Brukar du röka på?
Det händer.
- Vill du göra det nu, i min bil?
- Jag blir lite...
...så där, när jag är hög.
- Vadå "så där"?
Du vet...
- Besvärad.
- Vadå "besvärad"?
- Du vet!
- Nej.
Besvärad. Kåt.
Och jag som har herrgårdsvagn
och allt. Det kan ju bli farligt...
Du är verkligen dötrist.
När kommer recensionerna?
Ingen aning.
Hej, Caden! Hur gick det?
Hej...! Det är sent.
Maria kom hit och höll mig sällskap...
Vi glömde tiden.
Jag hann klart, men det var tråkigt
att jag missade pjäsen. Hur gick det?
Jättebra. Stor succé.
Fina recensioner.
Times ansåg att det var lysande
att ha unga skådespelare.
- Vad kul!
- Vad bra, Caden.
Det ska bli så kul att se den
i morgon... i kväll. Jättekul.
Det är himla sent... tidigt.
Tidigt!
- Sent. Jag vill också se den.
- Kan Maria få en biljett?
- Du är hög.
- Lite grann... Inte vet jag.
- Men är du nöjd med den?
- Ja. Jag vill gärna höra vad du tycker.
- Det spelar ingen roll vad jag tycker.
- Du måste vara nöjd som konstnär.
Grattis.
- Jag har alltid älskat det här huset.
- Ja, det är underbart.
- Jag trodde aldrig jag skulle ha råd.
- Säljarna går gärna ner i pris.
Det känns nervöst. Jag trodde aldrig
att jag skulle köpa ett hus själv.
Men jag är ju 36,
så vad väntar jag på?
- Husköp är alltid nervöst.
- Särskilt med eldsvådan...!
Men lagom stort, 200 kvadrat,
och källaren kan inredas.
Jag vet inte...
- Jag ska nog gå...
- Det är perfekt för en person.
Jag tycker hemskt mycket om det.
Jag är bara rädd att brinna inne.
Hur man vill dö är ett viktigt val.
Vill du träffa min son? - Derek!
Derek bor i källaren
sedan skilsmässan.
Hej, mamma.
- Nu går vi.
- Vänta lite.
Jag...
Förlåt mig, jag kan inte gråta.
Jag vet inte varför,
men jag kan inte gråta.
Det känns som om du var på ännu
en affärsresa. Jag väntar på dig.
Varför gjorde du det?
Jag kan bara inte förstå!
Jag betalade det sista på huset i dag.
Nu är vi skuldfria.
Vi är fria...!
- Bra. En succé.
- Den var underbar.
- Varför såg de gamla så unga ut?
- Det var ett medvetet val.
Jag tycker inte det är spännande att
du sätter upp nån annans gamla pjäs.
- Det är opersonligt.
- Publiken grät.
Var ett lydigt redskap åt förortens
blåhåriga teaterbesökare, då!
Tänk på ditt eftermäle -
du har inte all tid i världen.
När man är död upphör tiden.
Jag har bara sovit tre timmar,
vi är trötta.
Jag gosade med Olive hela natten,
så mysigt.
God morgon.
- God morgon.
- Jag har blivit reumatiker.
Skitbra.
Jag ska.
Jag vet precis. Jag ringer senare.
Ja, du har rätt. Hej då.
DÖDSFALL
Jag är stel i lederna.
Vem var det?
- Maria.
- Ni har ju inte pratat på tre timmar...
Jag vill att bara Olive
följer med till Berlin.
- Det skulle vara bra för oss.
- Herregud...!
Varför får inte jag följa med?
Jag tror bara att det är bra
om vi åker, utan dig.
Hur ska jag reagera på det?
Ska jag dra upp blixtlåset?
Vad har du i ansiktet, pappa?
Det är varblåsor. Det heter sykos.
- Som psykos, men annan stavning.
- Jag vet inte vad det är.
Klart du inte gör.
Det finns psykos och sykos.
Psykos betyder att man är galen.
Som mamma.
Sykos är det fula i ansiktet.
- Du kan ha båda.
- Det har jag inte.
Får jag fråga en sak?
Har jag gjort dig besviken?
Vi behöver vara
ifrån varandra ett tag.
Vi får prata när jag kommer hem.
Alla gör en besviken
när man lär känna dem...
Romantisk kärlek är ju ändå bara
projicering... Inte vet jag.
Jag är ledsen.
Jag älskar dig.
Jag vet inte vad jag håller på med.
Vi får prata när jag kommer hem.
Flurostatin TR låter dig leva livet när
du genomgår cellgiftsbehandling.
Fråga din läkare
om Flurostatin TR passar dig.
- Jag är ensam.
- Ja. Något annat?
- Jag är sårad.
- Ja. Och?
- Adele har rätt: Jag gör inget äkta.
- Vad skulle vara äkta?
Jag är rädd för att dö.
Jag vill göra nåt viktigt
medan jag lever.
Då ska man ska göra det. Jag har
en bok som kan hjälpa dig må bättre.
Den heter "Må bättre".
- Vem har skrivit den?
- Jag. Allihop.
- Det visste jag inte.
- Jo, minsann...!
Katter äter råttor.
Hans eget rörsystem.
Jag är som en frilagd nerv.
Vaginala safter...
45 dollar.
Teaterregissören Caden Cotard:
"Den kommer att förändra mitt liv!"
Fem. Fem.
Fem.
Inte bra. Fortsätt använda tandtråd.
Vi ses om tre månader.
Sex. Sex. Sex.
Du ska få gå till en parodontolog.
Han vill antagligen operera.
- Hallå.
- Vad skönt att du svarar.
- Hallå, vem är det?
- Caden
Ellen?
Caden
Jag längtar efter er...
Jag måste lägga på, det är fest.
Jag är berömd!
Ha så kul.
- Larmcentralen.
- Jag är sjuk! Jag är sjuk!
DET ÄR HÄRLIGT ATT VARA ADELE
"Jag tittar, jag ser, jag målar.
Svårare är det inte."
"Jag vill bara umgås med
glada, friska människor."
Ett anfall av nåt slag.
- Vad betyder det?
- Trolig synaptisk nedbrytning, fungös.
De autonoma funktionerna löper amok.
Saliv och tårvätska försvinner.
- Är det allvarligt?
- Det vet vi inte... Ja.
Ett bioåterkopplingsprogram
kan lära dig att hantera det.
Vi borde gå ut och ta ett glas.
- Det skulle kännas konstigt.
- Sånt gillar jag. Jag gillar ju dig.
Fast jag vill inte genera dig...
Jo, jag vill genera dig.
Vad gör vi nu?
Vill du följa med mig hem?
Jag tänker inte låta dig
slippa undan den här gången.
Adele är bara på semester.
Hon har inte ringt sen hon åkte.
Det är ett år sen.
En vecka.
Du ska få en almanacka.
Okej...
...men bara ett glas.
Små minnen till albumet.
Jag kan inte dricka mycket
eftersom jag är sjuk.
- Har du lagt i nånting?
- Om det är det som behövs, så...
Love potion number 69.
- Gott.
- Vill du kyssa mig nu?
- Nästan.
- Berätta varför.
För att jag känner längtan.
Be om att få göra det.
- Snälla Hazel.
- På knä.
Va?
Jag vill att du går ner på knä
och ber om en kyss... på skoj.
Varför gör jag det här?
För att det är skoj.
Hjälper du mig glömma mina problem?
Lilla gubben.
Du skulle bara veta.
- Vad är det?
- Jag vet inte.
- Vad är det?
- Jag vet inte, förlåt.
Förlåt.
Vad är det?
Jag känner mig så förvirrad.
Förlåt mig.
Jag är väldigt sjuk...
...och jag tror att jag ska dö.
Jag har barn, och jag är gift.
Jag tänkte bara att det skulle
bli annorlunda mellan oss.
Jag har haft trevligt och jag tycker
att du är väldigt trevlig...
Det var verkligen fel sak att säga nu.
Lika bra du går.
Hazel.
Lämna ett meddelande eller ej.
Du har inte hört av dig på länge,
så jag ville ringa och säga hej.
Hej, Hazel.
Nu. Nu. Lev i nuet.
Olive vill inte att du läser hennes
dagbok. Hon la den under kudden.
Bäste mr Cotard.
Ni har tilldelats MacArthur-priset.
Må ni med er nyvunna ekonomiska
frihet skapa något genuint äkta-
- till stort värde för samhället.
Jag har fått MacArthur-stipendiet...
Mycket pengar.
- Vad ska du använda dem till?
- Ett teaterstycke. Stort, äkta, svårt.
- Äntligen visa mitt sanna jag.
- Vad är ditt sanna jag, tror du?
Det vet jag inte än.
MacArthur-priset kallas genipriset.
Jag vill göra mig förtjänt av det.
Underbart...!
Nu måste du finna ditt sanna jag...
- Hur gamla är barn när de börjar...
- En genial bok skrevs av en 4-åring.
- "Little Winky" av Horace Azpiazu.
- Vad gullig.
Icke. Han är en elak antisemit.
Han går med i Ku Klux ***,
gör porrfilm och snuffilm-
- och förnedras av en
svart kåkfarare som heter-
- Eric Washington Jackson
Jones Johnson... Jefferson.
- Skriven av en fyraåring.
- Tog livet av sig när han var fem.
- Varför tog han livet av sig?
- Varför gjorde du det?
- Varför skulle du göra det?
- Ingen aning.
Jag vill sätta upp pjäsen i New York.
Så att den ses av människor
med inflytande.
- Ju förr desto bättre.
- Det här är teaterdistriktets hjärta.
Passar perfekt för pjäser.
O, ja...! Där är det.
- Vad har det använts till?
- Pjäser.
- Teaterpjäser?
- Shakespeare.
Kung Lear... Stormen...
Tanken är ett kolossalt teaterstycke.
Kompromisslöst, ärligt.
Jag anser att teater är...
tankens begynnelse.
Den ännu outtalade sanningen.
Känslan efter en smäll på käften.
Kärlek... i all sin krånglighet.
Jag vill att alla,
både skådespelare och publik-
- ska översköljas gemensamt.
Som i judarnas miqwe.
Vi är ju i samma vatten, allihop.
Översköljas av...
...menstruationsblod och
nattliga sädesuttömningar.
Det vill jag försöka ge folk.
Sallad...
...och soppa.
Smaklig måltid.
- Vad håller du på med?
- Avsöndrar saliv.
Bioåterkopplingsträning.
- Vill du hjälpa till?
- I kassan?
- Som min assistent.
- Jag tror inte jag kan jobba med dig.
- Jag är arg på dig.
- Jag vill bara ha det som vanligt.
Vi skulle nog ha kul ihop.
Jag saknar dig.
- Äckligt.
- Jag vet.
Kära dagbok, du är min nya bästis.
Jag heter Olive Cotard, och är
fyra år. Min älsklingsfärg är rosa.
Den är rosa.
Den blir bra.
Vi börjar med att tala ärligt och
utifrån det växer en pjäs fram.
Jag börjar.
- Jag har tänkt mycket på döden.
- Det ordnar sig.
- Jag vet, Claire, men...
- Stackars liten.
Hur det än går med det här...
...så kommer jag att dö.
Du också.
Och alla som är här.
Det är det jag vill utforska.
Vi är alla på väg mot döden.
Men just nu lever vi.
Vi vet att vi ska dö.
Men vi vill inte tro det.
Lysande.
Det är... allt.
Karamazov.
- Sluta!
- Jag frågar bara.
- Du är vidrig!
- Du är vidrig.
Akta dig för att göra mig arg.
Hej, Claire.
- Hazel.
- Jag vet.
- Du sitter i kassan.
- Just det.
- Hur är det?
- Jättebra. Och du?
Bara bra.
Jag ska träffa Caden här.
Visst känner du mr Cotard?
Ja, honom minns jag.
Jag väntar...
Då ska vi lämna er ifred.
Trevligt att träffas.
Varför bockar jag?
- Pinsamt.
- Ja...
Vad vill du ha av mig?
Min rollfigur.
Vi får jobba fram den tillsammans,
kanske hitta någon att efterlikna.
Hazel verkar intressant.
- Varför sitter hon kvar i kassan?
- Så intressant är hon inte.
Hon kanske ville bli skådespelerska...
- Vi får prata om det.
- Det är så spännande.
Det är så...
...modigt, och det känns som om
jag får vara med i en revolution.
Jag tänker på Artaud,
"Krapps sista band", Grotowski!
Jag vet inte vad jag håller på med.
Det är det som är så skönt.
Att veta att man inte vet-
- är det första och viktigaste
steget mot att veta.
Jag vet inte.
Jag är i alla fall stolt över dig.
Mamma dog i går.
Herregud...! Vad tråkigt.
Varför gick du ut?
Här är den.
Det var trevligt att träffas.
Vad säger jag?!
Förlåt, jag är så dum...!
- Det är lätt hänt.
- En freudiansk felsägning...
- Det förstår jag inte.
- Att träffas... Träffas.
Där träffade hon Ralph Keen.
De blev kära, gifte sig...
...och snart föddes Claire.
- Jag har varit liten.
Claire Elizabeth Keen var alltid glad,
sin mors ögonsten.
Föräldrarna var stolta över hur artig
och duktig i gymnastik hon var.
Vad vacker du är.
När hon var sju år gammal
väcktes skådespelardrömmen.
Musikalrollerna i skolan blev många.
Ado Annie i "Oklahoma"-
- Adelaide i "Guys and Dolls",
Maria i "Sound Of Music".
Jag måste få knulla med dig.
Jag måste.
...och vara dig trogen.
En biljett, tack.
Vi är inte... Vi måste utforska...
...gå in på djupet
i varje personlighet.
Jag får jobba med er, en och en.
- Davis, jag börjar med dig.
Jag tyckte om början...
"Jag börjar med dig"? Det är skillnad
mellan att favorisera och ignorera!
Vi har Ariel, de vet att vi knullat...!
Vi pratar om rollen när Ariel sover.
Nu förstår jag.
- Rollen är så vacker.
- Jag måste hitta min dotter.
- Din dotter är ju här.
- Min riktiga dotter.
- Första dotter. Jag måste hitta Olive.
- Gör inte så här!
- Hon har tatuerat sig...!
- Alla tatuerar sig!
Den har jag aldrig sett.
- Du har förpliktelser!
- Det går fort.
Överflöd är något flyktigt.
Livet söker sig söderut.
Endast nuet finns
och jag är alltid hos dig.
Titta bara till vänster.
När du ringde återbud blev jag ledig
så nu är jag också ute och reser...!
Jag förstår inte boken.
Men den förstår dig.
Du är nästan oigenkännlig nu.
Tack.
Jag visar mitt ben. Jag står nära
och du andas in min parfym.
Jag erbjuder min mogna blomma,
du avvisar den. Nu är boken ***.
- Jag pratar inte tyska.
- Kan jag hjälpa er med nåt?
Jag söker Adele Cotard Adele Lack.
- Vi får inte lämna ut adresser.
- Jag är hennes man.
Nej, hennes män heter
Gunther och Heinz.
Jag är Olives pappa.
Jag förstår. Jag kan inte hjälpa er.
Kära dagbok. Tyskland är underbart!
Jag har jättemånga vänner.
Mina nya pappor är snälla och
snygga och lysande teaterregissörer.
Är du här?!
Jag bor hos Adele och Olive och
Gunther och Heinz och Uschi och Britt.
- Jag är allas barnflicka.
- Jag vill träffa min dotter.
- De skickade mig.
- "De"?
Vilka är "de"?! Och Uschi och Britt?
- De tyckte att det var för tidigt...
- De har tatuerat henne!
- Det var jag. Olive är mitt projekt.
- Hon är fyra år!
Hon är för fan bara fyra år!
Hon är nästan mer än elva nu.
Hon är min musa.
Jag älskar henne.
Du älskar henne inte!
Var är hon?!
Vad har du gjort med min dotter?!
Döden kommer fortare än du tror.
- Dr Williams, det var sista patienten.
- Jennifer, nu slutar vi låtsas.
Ni har ett förhållande utanför scenen.
Inte bra. Ni är skådespelare
som spelar skådespelare.
Du är med, du filmar inte bara.
Nu inser du
att du också är intresserad.
Hur säger du det?
Och skuldkänslorna...
- Pappa är min!
- Pappa kan inte leka nu.
Pappa bor inte med oss,
han måste hitta sig själv.
- Den klämmer i tån.
- Gräla! Ni är inte trovärdiga.
- Min herre är en skitstövel!
- Va?! Ge mig en sko som passar!
Gör annorlunda,
försök inte bli nån annan.
Det började alltså i dag?
Har aldrig hänt förut?
Då kan du klä på dig.
Du är ju läkare.
Ska jag dö, kan du säga det?
- Vet du inte?
- Det kan jag inte säga.
- Då vet du inte...
- Nej.
- Får du inte säga det?
- Nej.
- Caden..!
- Vad gör du här?
- Jag undrade just om vi skulle ses.
- Vad fin du är!
- Ny frisyr?
- Ja, sen ett bra tag.
- Vad gör du i New York?
- Semestrar med Derek och pojkarna.
- Pojkarna?
- Ja. Jag trodde du visste.
- Hur gamla?
- Fem.
Tvillingar!
Robert och Daniel och Alan.
Fina namn. Var är de?
Derek gick på museum med dem,
så att jag fick shoppa.
Vad roligt att se dig igen.
Hur har du det?
Jag var tillsammans med Claire...
Vi har en dotter, men har separerat.
Hur är det med dig?
Bra. Jag har ett toppenjobb
på Lens Shapers.
Vad roligt, då får du ha vit rock.
- Vad kul att se dig.
- Detsamma.
Vad jag älskar Maria. Hon är en
så mycket bättre far än Caden var.
Han söp och luktade illa
och hade ruttna tänder.
Jag äcklades, och tyckte
kanske synd om honom.
Men Maria... I
Jag vill komma tillbaka.
Jag vill ta hand om dig och Olive.
Ariel...! Fan.
Ariel.
Svara inte, det är så sent.
Pappa har dött.
Han hade cancer överallt
men visste inte om det.
Han åkte in för ett ont finger.
Han hade fruktansvärt ont.
Och han...
Han ropade efter mig innan han dog.
Han sa att han ångrade sitt liv.
Han sa många saker.
Mer än de kunde berätta.
Ingen hade någonsin sagt mer, eller
sorgligare saker, på sin dödsbädd.
Han var så utmärglad...
...att de fick fylla kistan med bomull
för att det inte skulle skramla.
- Jag beklagar sorgen.
- Tack.
Ursäkta mig.
- Jag måste gå på toaletten.
- Gud signe er och er familj.
- Detsamma. Ursäkta.
Hazel.
Lämna ett meddelande eller ej.
Ursäkta...
- Caden?
- Hej, Derek.
Du kan väl...
...säga vad jag ska göra.
Caden, man måste själv
ta reda på vad man vill.
- Jag vill att du ser på mig som förr.
- Älskade vän, det kan jag inte.
Jag är så ledsen.
Jag sabbade allt och jag är så feg.
Förlåt mig.
- Jag har det bra.
- Det vill jag inte.
Jag menar: Det vill jag, men...
...det plågar mig.
- Jag ska hjälpa dig.
- Och jag dig.
Det går ingen nöd på mig.
Jag har Derek.
Jag klarar mig.
Kära dagbok. I dag
blev jag blöt mellan benen.
Maria sa att nu var jag kvinna-
- och det är underbart
med Maria som lärare.
Olive...
Det är pappa.
Det är pappa!
Olive, det är pappa!
Glo inte på mig!
Släpp mig! Det är min dotter!
Jag vill ha brutal ärlighet.
Brutal. Brutal.
Varje dag får ni en lapp
om vad som hänt.
Du kände en knöl i bröstet.
Du känner inte din fru...
Vad vill du?!
När ska vi spela för en publik?
Vi har hållit på i sjutton år.
Jag ska inte heller komma undan.
Någon får spela mig...
...och utforska det fega djupet
i mitt ensamma, bedrövliga väsen!
Han får lappar som överensstämmer
med dem jag får varje dag av min gud!
Jobba nu!
Du är bakfull
Allt är meningslöst
Din fru har fått missfall
Du biter dig i tungan
Du blev våldtagen i går
Du har fått sparken
Jag har fått sparken.
Jag gav kunderna ögoninflammation.
Jag tvättade inte händerna.
Jag är en dum kossa.
Satans kristna privatskola -
den är inte billig.
Derek envisas. Jag tror inte på sånt.
Alla gör så gott de kan.
Har du nåt åt mig?
Jag har redan en assistent.
Jag har ingen i biljettluckan...
Snälla du... Snälla.
Sammy Barnathan...
Sammy Barnathan.
Jag har ingen meritförteckning.
Eller foto.
- Inte jobbat som skådespelare.
- Bra. Berätta varför du kommit hit.
Jag har följt efter dig i tjugo år.
Därför kände jag till provspelningen.
Jag vet allt
genom att följa efter dig.
Anlita mig, så får du se
vem du verkligen är.
Tittut.
Hazel, vi behöver inte prata med fler,
han kan mig.
Jag tänker anlita honom. Sen kan vi
ta ett glas och tala om våra känslor.
Varför jag grät.
För jag har aldrig känt för nån
så som jag känner för dig...
...och jag vill knulla dig
tills vi blir en chimaira...
...mytologins monster med
evigt förenad *** och ***.
Två par ögon som bara ser varandra.
Läppar för evigt sammanlänkade.
En enda röst som viskar till sig själv.
Okej... Rollen är din.
Jag har aldrig sett dig skita grått.
Det är nytt.
Duktig pojke.
- När är det premiär?
- När pjäsen är färdig.
Vi måste få komma in i värmen.
Jag funderar på
att kalla den "Skenbild".
Det fattar inte jag.
Får jag en peng
om jag slutar leka med kisset?
"Kärleken och sorgens
flämtande låga"?
Jag vill att du spelar dig själv.
Sammy flyttar in och spelar mig.
Det vore en ära att få spela din man.
Du är enastående.
Jag såg dig i "Bernarda Albas hus"
på Roundabout.
Den var kul...!
Känslomässigt jobbig,
men jävligt tillfredsställande.
Och det var härligt att jobba med
så många starka skådespelerskor.
Jag ska börja tänka på mig själv.
"Börja"?
Varför lämnade vi Adele?
Hon lämnade oss.
Det vet du bättre än nån annan.
Förutom mig.
En fantastisk konstnär.
Världens bästa nu levande.
Ingen ser sanningen i vitögat som hon.
Skitskön i sängen också.
Hur vet du det?
Det har jag läst.
Hur som helst...
Jag vet inte var hon är.
Hon kanske hyr nåt i New York.
Hon kanske har en retrospektiv
utställning på Met. Kanske...
- Varför ger du mig det här?
- För att få se dig ännu mer vilsen.
Research.
Inför rollen... Kollega.
DÖDSFALL I FAMILJEN
Vänta!
Jag bad dig vänta...!
- Jag tryckte, men det var för sent.
- Det gjorde du inte alls!
- Trevlig kväll!
- Visst...
Är det du som är Ellen?
Ellen Bascomb.
Jag skulle ge nyckeln till 31 Y
till Ellen Bascomb.
- Ja, det är jag.
- Glöm inte att byta lakan.
Adele...
Hej, Ellen! Tvätta lakan
och smutstvätt är du rar.
Pengarna ligger under brödrosten.
***, Adele.
P.S. Kläderna i garderoben ska gå
till välgörenhet. Ta vad du vill.
Jag tog en promenad.
Jag behövde få tänka.
Hela natten?
Du luktar konstigt.
- Har du läppstift?
- Nej.
Hur luktar jag?
- Illa, som en gubbe?
- Mögel och rengöringsmedel.
Som om du hade mens, inte vet jag!
Vad är det, då?
- Jag har faktiskt inte mens...
- Nähä.
- Jag gillar inte killen som spelar dig.
- Sammy? Han är bra.
Sparka honom.
- Jag är 45, jag orkar inte!
- Han är bäst i hela pjäsen.
Han stöter på mig, han tafsar.
- Han är ju din man.
- Du är det! Vad fan är det med dig?!
- Jag måste repetera.
- Det börjar ju bli äkta!
Underbart, Sammy.
- Caden.. Time-out?
- Javisst. Vad är det?
Vi behöver en Hazel här. Jag
missar en hel sida av Caden annars.
- Okej...
- Får jag bli en rollfigur? Hurra...!
Hej, Ellen! Bra jobbat i går!
Kan du ta lakanen igen? Vrålknull,
så de är jätteäckliga. ***, A.
Hej, Adele. Bytt papper i skåpen.
Jag har fått MacArthur-priset.
Jag sätter upp en pjäs
som jag tror blir ärlig och sann.
Hälsningar, Ellen.
Jag tog en promenad.
Jag behövde få tänka.
Caden, vad gör du på nätterna?
Jag har fan rätt att få veta.
Jag har varit i Adeles lägenhet...
...och städat.
Vet du vad jag har offrat för dig,
för det här, för dig?!
Öppna, då!
- Det verkar allvarligt. Stör jag?
- Vad är det, Hazel?
Skådespelerskan som ska spela mig
kan börja i dag.
- Fattades bara det - två Hazel...!
- Med andra ord ska jag gå nu.
- Du kan ju skura hennes toalett...!
- Kanske det.
- Det är ***!
- Nej, Claire...
- Jag pratade inte med dig!
- Jag sa inte att jag skulle skura toan.
- Du tänkte det!
- Jag sa det inte!
Jag har fått en roll i
"Needleman in a haystack".
Jag tänker tacka ja.
Jag vill att du flyttar.
- På riktigt, inte härifrån.
- Claire!
Vi behöver en ny Claire.
Claire! Jag sa det inte!
Jag har sagt till om en ny Claire
- Jag måste gå vidare.
- Utan att ge mig en chans?
Det är inte min stil,
jag vill ju ha kul.
Jag försöker vara kul.
- Enligt min terapeut har du komplex.
- En gång i tiden gillade du dem.
- Det här var det sista.
- Hej då. - Ska vi börja om?
Du verkade så lovande,
men jag måste gå vidare.
Du verkade så lovande,
men jag måste gå vidare.
- Utan att ge mig en chans?
- Det är inte min stil, jag vill ha kul!
En gång gillade du mina komplex.
Förljuget.
Will... Sätt upp en yttervägg.
Claire!
Det räcker!
Grattis till priset!
Jag har gjort klädkammaren
till sovrum. Du får gärna bo där.
Om du vill, alltså. ***. A.
OLIVES GREJER
Kära dagbok, jag är allvarligt sjuk.
Kanske är det då
man tänker tillbaka.
Barndomens plagg. En grön jacka.
En promenad med pappa.
Älvleken vi brukade leka.
Jag är flickälva och heter Lauralee,
du är pojkälva och heter Teetery.
Vi låtsas att vi slåss och jag säger:
"Slå mig inte, då dör jag."
Du slår mig igen.
"Nu måste jag dö."
Du säger:
"Jag kommer att sakna dig."
"Du får vänta en miljon år
innan vi ses igen."
"De lägger mig i en låda, jag
behöver bara vatten och pizza."
"Lådan har vingar."
Du frågar: "Vart för den dig?"
"Hem" svarar jag.
Engelska ord här...
Jag är döende.
Det har väl Maria sagt.
Mina tatuerade blommor
är infekterade och dör också.
Jag med. Sånt är livet.
Det här är Marias fel.
Maria gav mitt liv mening, när du hade
lämnat mig. Jag blev mina blommor.
Din mamma och Maria tog dig.
Jag lämnade dig inte.
- Jag vill tala om din homosexualitet.
- Jag är inte homosexuell!
- Hon sa att du skulle förneka det.
- Hon ljuger...!
Jag kämpade emot när jag blev kär
i Maria och vi inledde vårt fula sexliv.
- Är ni ett par?
- Ja, hon visade mig mitt sanna jag.
- Min *** och sin.
- Du vet inte hur ond hon är.
Jag måste förlåta dig innan jag kan
dö, men då måste du be om förlåtelse.
Jag har inte tid!
Du måste be mig om förlåtelse.
Kan du nånsin förlåta mig?
För att jag övergav dig.
För att jag övergav dig...
...för att ha analsex med min
homosexuelle älskare Eric.
Okej, jag ska säga det.
För att jag övergav dig...
...för att ha analsex med min
homosexuelle älskare Eric.
Nej.
Nej, jag kan inte.
Tyvärr...
- Hoppas du är nöjd nu, bögjävel.
- Jag är inte alls nöjd.
Jag har sagt att det inte är en pjäs
om förhållanden, utan om döden!
Han behöver inte skrika.
Det är en pjäs om förhållanden -
inte bara om döden, utan om allt.
Förhållanden, födelsen,
döden, livet, familjen. Alltihop.
- Det ser inte verkligt ut.
- Jag hör inte vad du säger.
- God morgon, Haze.
- Hej, Caden Hur har natten varit?
- Den var väl bra. Och din?
- Phillip har kolik, jag sov ingenting.
- Vad jobbigt... - Är alla här?
- Inte Sammy.
Jimmy ringde och sa att det var
förseningar i tunnelbanan.
Sammy gillar dig.
Jag vill ha den här fasaden,
det är Adeles lägenhet.
Vi ska ha en Ellen där.
Interiören får du senare.
Några dar?
Millicent Weems...
- Caden..
- Vad tycker du om den här titeln:
"Okänd, okysst och vilsen".
- Det här är Millicent Weems...
- Slå dig ner.
- Är du duktig på att städa?
- Mycket duktig.
Det behövs i rollen som städerska.
Jag spelade städerskan i
"Hedda Gabler" på Roundabout.
Och... mrs Dobson
i "Scrub-a-dub" på Pantages.
Du är kusligt lik rollfiguren.
Kul att vara kusligt lik.
Förlåt!
- Vad är det som pågår?
- Nya killar, vi är inte samkörda än.
- Kan vi köra vidare nu?
- Ja, då.
Ursäkta.
Är det du som är Ellen?
Ellen Bascomb?
Fan...! - Min replik...
"Ellen: 'Va?'"
Jag skulle ge nyckeln till 31 Y
till Ellen Bascomb.
Ja, det är jag.
- Fel nyckel.
- Jag kommer snart.
- Hörde du?
- Vadå?
- Du bryter den fjärde väggen.
- Det är fel nyckel.
Det är jag som ska låsa upp.
- Är du där?!
- Det är ingen där.
Adele!
Jag hoppar in i duschen,
jag kommer snart.
Jag kan sätta på kaffe.
Vad tycker du om min nya tavla?
Tack för morgonknullet.
Så går ingen.
Gå som du brukar.
Titta nu.
Jag måste gå.
Titta!
Var är Hazel och Sammy?
Vad håller du på med?
Jag var du. Du gillar Hazel, jag med.
- Du får gilla den där Hazel.
- Det har jag också sagt.
Vi ska ändå ha paus nu.
- Tio minuter!
- Hazel... Du gillar väl inte honom?
- Jo, han påminner om dig.
Inte behöver du nån
som påminner om mig.
Var inte orolig, jag gillar dig mer,
men Sammy är rolig.
- Jag är rolig!
- Nej, älskling, det är du inte.
- Ett ögonblick...
- Caden Cotard?
Melnin, Schenectady-polisen.
Er mor har utsatts för inbrott.
- Vad menas med det?
- Hon är död.
- Var pappa där?
- Jag vet inte hur han ser ut.
Han är död. Så han ser väl död ut.
- Då var det nog inte han.
- Lång.
Sak samma...
- Tack för att du ville följa med.
- Ingen orsak.
Jag bad Hazel, men hon kunde inte
och du är näst bäst.
Jag menar... Du är ju inte näst bäst.
Men du spelar ju henne
så det känns tryggt.
Låter det begripligt?
Privat är du ju inte
det minsta lik henne.
Fast du spelar henne väldigt bra.
Sa Hazel vad hon skulle göra?
Jag ringde och hennes man sa
att hon skulle komma hem sent-
- och jag tyckte det lät konstigt
eftersom Phillip är sjuk.
Hon äter middag med Sammy.
- Han ska ju gilla mig.
- Jag ska ta ett snack med honom.
Ursäkta, jag måste gå på toaletten.
Glöm inte telefonen.
Tack, Yammi.
Hazel.
Lämna ett meddelande eller ej.
Du kan sova
i mammas och pappas rum.
- Jag trodde att nån skulle ha städat.
- Vem då?
Bara nån.
Det här är mitt rum.
Här kan du sova.
- Var ska du ligga?
- På soffan.
Vill du inte ligga med mig?
- Det är ju bara sex.
- Om du vill, så...
- Hur kan du vara sån?
- Jag klär av mig varenda dag.
Det är annorlunda inför någon.
- Det förstår jag inte.
- Kanske för att din kropp är vacker.
- Det kanske underlättar.
- Kanske det.
- Vill du knulla?
- Ja. Vill du?
- Klä av dig.
- Förlåt.
Jag är så väldigt ensam.
Jag vet inte...
...vad det är för fel...
Förlåt.
Förstår du hur det är
att känna sig ensam?
Ja. Jag menar...
Jag vet inte, jag mår oftast bra.
Det hjälper att knulla.
- Förlåt.
- Det gör ingenting. Klä av dig nu.
- Du är väldigt vacker.
- Tack.
Jag skulle vilja vara lika vacker.
- Vill du vara tjej?!
- Jag hade nog varit bättre på det.
Intressant.
Det är rätt trist på många sätt.
- Gillar du killar?
- Nej. Bara tjejer.
Nu fryser jag.
Snygga Caden
Tack för att du säger så.
Kom nu, snygging.
Jag skulle inte ha druckit
så jävla mycket öl.
- Bra, Roland!
- Tack, Caden.
Vi måste sparka honom.
Det måste vi inte.
Jeremy spelar över.
Säg åt honom att tala normalt.
Sammy är övertydlig,
det känns krystat.
- Caden, kan vi bryta ett tag?
- Visst.
Om Hazel älskar Sammy, och Caden
Hazel, borde det bli ett stort gräl-
- där Caden säger:
"Han är ju ett substitut för mig."
Då skulle Hazel kunna gråta,
eller bli arg...
...jag vet inte vilket än...
- Så skulle Hazel reagera.
- Hazel har inte reagerat så...!
Vi skulle kunna göra ett försök.
- Bra.
- Fan.
Vi gör ett försök...!
Kanske hos regissören.
Jag fattar inte
varför du är ihop med Sammy.
Han är snäll, ledig,
knullar utan att gråta.
- När blev du ledig?
- Derek har flyttat. På grund av dig.
- När? Varför har du inte sagt nåt?
- Varför blev det som det blev?
Fan. Jag måste göra mig av med
skådisen som spelar Derek.
Vilken romantisk reaktion,
vad rörd jag blir!
Det var bara nåt jag kom på,
vi måste tänka på budgeten.
- Joe.
- Sluta nu.
Jag gillar inte Tammy, hon är inte
alls lik mig. Hur kan du gilla henne?
Till utseendet. Hon låg med mig.
Abernathy?
- Var det bra?
- Skönt.
Jag är bara ärlig - det var skönt,
men inte himlastormande.
- Grät du?
- Nej.
Du lär dig.
Okej, jag grät lite innan.
Du har varit en del av mig
hur länge som helst.
Jag andas ditt namn i varje andetag.
- Vad håller vi på med?
- Ingen aning.
Här var jag med Derek och pojkarna...!
- Caden! Se på mig!
- Vad gör du?
- Stanna där, jag kommer!
- Ingen idé. Det är inte ditt fel.
Jag har iakttagit dig i åratal
men du ser bara dig själv.
Se på mig nu. Se mitt hjärta brista.
Se mig hoppa.
Se mig lära att döden gör ***
på allt: Förföljandet, kärleken.
Säg farväl åt Hazel.
Åt dig själv också.
Ingen av oss har mycket tid kvar.
Hazel, min älskade!
Sammy! Jag hoppade inte!
Jag blev hindrad! Upp med dig!
Jag hoppade inte.
Nu vet jag hur jag ska göra.
Det finns 13 miljoner människor.
Kan du föreställa dig så många?
Och ingen av dem är statist.
Alla har huvudrollen i sin egen
berättelse. Det måste respekteras.
Nu vet jag hur jag ska göra. Det finns
13 miljoner människor, kan du fatta?
Ingen är statist. Alla har huvudrollen
i sin berättelse. Det ska respekteras.
- Förstår du vad jag menar?
- Kom över i kväll.
Snälla du.
- Vi kan skaffa en lägenhet.
- Åh, Caden.. Det låter mysigt.
Jag saknar min dotter.
Jag saknar Olive.
Och den andra.
Jag är hemsk.
Jag borde aldrig gått ut med Sammy.
Jag ville bara göra dig svartsjuk.
Man kan inte få någon att ta livet
av sig. Han var djupt störd.
Så här skulle det ha varit
när vi var unga.
- Och alla åren däremellan.
- Hjärtat värker av längtan efter dig.
Men nu är vi här.
Jag är här.
Jag längtar efter slutet.
Ja. Slutet ingår redan från början.
Så är det bara.
- Du är fulländad.
- Jag är hopplös.
Men visst passar vi ihop.
Det funkar inte alltid
sen jag blev sjuk.
- Jag tar massor av tabletter.
- Det gör ingenting.
Det är pinsamt. Du får inte tro
att det beror på dig eller mig.
Jag har kommit på ett namn.
"Dunkel månes sken
över dunkel värld."
Det är nog för mycket.
Antagligen.
Kan du komma hit?
MINNEN TILL ALBUMET
Det kan vara rökförgiftning.
Hazel.
Lämna ett meddelande eller ej.
Nu vet jag hur den ska vara.
Allt utspelar sig under en enda dag...
...och det är dagen innan du dog.
Det var mitt livs lyckligaste dag.
Då får jag återuppleva den för evigt.
Vi ses snart.
Har du några nya idéer
inför dagens repetition?
Jag kan ha ett nytt namn...
"Infektionssjukdomar hos boskap".
Namnet betyder flera olika saker.
Det betyder mycket.
Jag behöver en Caden åt min Hazel.
Jag vill gärna spela Caden
Jag vet att det vore okonventionell
rollbesättning, men...
...jag tror jag klarar det,
jag förstår honom.
Jag förstår honom inte...!
Caden Cotard är en man
som redan är död.
Han lever i en halvvärld
mellan stagnation och förändring.
Tiden är koncentrerad,
kronologin oordnad.
Till helt nyligen...
har han tappert försökt att...
...begripa sin situation, men nu
har han förvandlats till sten.
Okej, det låter bra.
Har hon rätt?! Så såg inte jag det!
Jag såg mycket mer hoppfullhet.
Inga av dem är statister. Alla har
huvudrollen i sin egen berättelse.
Nej, det här är långtråkigt,
det är ingenting.
Kan ni kliva ner?
- Vad håller hon på med?
- Han regisserar.
Hon fångar dig inte. Du går inte
omkring så där, du pratar inte.
Sätt dig ner.
- Då kör vi!
Allt är mer komplicerat än man tror.
Man ser bara en tiondel av sanningen.
Det finns miljoner följder
för vartenda val man gör.
Man kan förstöra sitt liv närhelst man
vill, men följderna kan dröja 20 år...
...utan att man nånsin förstår varför,
och man får bara en chans.
Tänk bara på en skilsmässa.
Det påstås att ödet inte finns, men
det gör det - man skapar det själv.
Världen lever vidare i all evighet -
vi är bara här en bråkdels sekund.
Länge är vi döda eller ofödda, men
under vår livstid väntar vi förgäves-
- och kastar bort åratal -
på telefonsamtal, brev, blickar-
- från någon eller något som ska ge
allt mening, men det kommer aldrig.
Så vi ägnar oss åt att ångra oss, eller
hoppas att något positivt ska hända.
Någonting som ska kunna få oss att
känna oss delaktiga, hela, älskade.
Ärligt talat...
så är jag jättearg.
Ärligt talat...
så är jag skitledsen.
Ärligt talat så har jag känt mig
så jävligt sårad så jävla länge-
- och lika länge har jag låtsats
att jag mår bra, för att orka.
Jag vet inte varför. Kanske för att
ingen vill höra om min förtvivlan...
...eftersom alla har sin egen.
Alla kan dra åt helvete.
Amen.
- Förtjusande.
- Jag har inga fler idéer.
Jag är död.
Jag kan ju ta över som dig
ett tag, tills du är piggare.
Du är trött efter alla års
konstnärligt skapande.
Du behöver lite egen tid.
Vila upp dig.
- Jag måste vara med.
- Vi har ingen Ellen.
- I rollen som Ellen. Bara ett tag.
- Toppenroll.
Jag tycker ju om att städa.
Ellen...
Caden bad mig ge dig den här.
Du ska ha den i hela tiden.
... så rörd av Adeles grannes sorg,
så nära döden.
Tacka Adeles granne.
- Tack.
- Ingen orsak, fröken.
Säg: "Ha det bra."
- Ha det bra.
- Det ska jag.
Ta toalettpapperet.
Vira lite runt handen.
Torka dig.
Det skulle ha varit något mer.
Du skulle ha haft någonting.
Ett inre lugn. Kärlek.
- Barn.
- Åtminstone ett barn.
Barn. Mening.
- Är allt som det ska, Eric?
- Det är som det är.
Han hatar mig. Jag har gjort honom
besviken och han hatar mig.
Alla gör en besviken
när man lärt känna dem.
Jag minns picknicken med mamma.
Titta på mig.
- Vad är det, Ellen?
- Jag var så liten.
Jag ska minnas den här stunden
resten av mitt liv.
Om tjugo år ska jag komma hit med
min dotter och ha samma picknick.
- Så mycket hopp.
- Det var det finaste jag hört.
Herregud.
Förlåt, mamma. Förlåt.
Var är min lilla flicka?
Var är min lilla flicka?
Titta efter ett brev från Adele.
Adele dog i lungcancer i natt.
Du får bo kvar om du vill.
Stirra ut genom fönstret.
Minns du när du satt modell
åt henne?
Hur vacker hon sa att du var.
Hur fin du kände dig då, ett tag.
Tänk på hur mycket du kommer
att sakna henne. Ställ dig upp.
Nuet är väntan, och ingen bryr sig.
Och när din väntan är över
finns rummet kvar-
- med sina skor och klänningar
och kartonger-
- och kanske en dag, en annan
människa som väntar. Eller inte.
Rummet bryr sig inte heller.
Det är ingen som sköter hissen längre.
HÖG PÅ LYCKA
Den spännande, gåtfulla framtid du
en gång hade, ligger nu bakom dig.
Du levde, förstod, blev besviken.
Du inser att du inte är speciell.
Du har kämpat dig igenom livet
och försvinner nu tyst ut.
Så upplever alla det. Precis alla.
Detaljerna har ingen betydelse.
Alla är desamma.
Därför är du Adele,
Hazel, Claire, Olive.
Du är Ellen. All hennes
ynkliga sorgsenhet är din.
All hennes ensamhet.
Det gråa, sträva håret.
Hennes röda, nariga händer.
Allt är ditt.
Det är dags för dig att förstå det.
Gå.
När de som avgudar dig
slutar avguda dig... dör...
... när du lämnar dem bakom dig,
som din skönhet, din ungdom...
... låt då världen glömma dig.
När du inser din förgänglighet...
... när du förlorar dina drag...
... när du inser
att ingen iakttar dig...
... tänker du bara på att köra.
Inte varifrån, inte vart...
... bara på att köra. Räkna ner tiden.
Nu är du här. 7.43.
Nu är du här. 7.44.
Nu är du... borta.
Var är alla människor?
De flesta är döda.
Några har gett sig av.
Kan du sitta hos mig en stund?
Jag är väldigt trött, och ensam.
Det känns som om jag kände dig.
Jag spelade mamman
i Ellens dröm.
- Du ser äldre ut än jag minns.
- Det utspelade sig för länge sen.
Be om ursäkt.
Jag menade inte
att du såg gammal ut.
Allas drömmar i alla lägenheter...
Alla tankar vi aldrig får höra.
Sån är verkligheten.
Jag ville ha den där picknicken
med min dotter.
- Jag måste ha gjort dig så besviken.
- Inte alls... Jag är så stolt över dig.
Fråga om du får luta huvudet
mot hennes axel.
Får jag luta huvudet mot din axel?
Jag älskar dig.
Och jag älskar dig.
Nu vet jag hur pjäsen ska vara.
Jag har en idé.
Jag tror... att om alla...
Dö.