Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag är en sten.
Jag rör mig inte.
Mycket långsamt
tar jag snö i min mun
då ser han inte min andedräkt.
Jag tar min tid.
Jag låter honom komma närmare.
Jag har bara en kula.
Jag siktar försiktigt
på hans öga.
Jag trycker mitt finger
mot avtryckaren.
Jag darrar inte.
Jag är inte rädd.
Jag är en stor pojke nu.
Var beredd, Vasilij!
Nu Vasilij, skjut!
Skjut Vasilij...skjut!
Kom igen, öka takten.
Res på er.
Kliv ombord på tåget.
Du där, kom med här!
Vakna! Vakna!
- Alla civila, ut härifrån!
- Gör plats! Släpp ut de civila!
Det här är en militär konvoj.
Ingen stannar ombord
utom våra tappra soldater!
Detta är en konvoj till Stalingrad
bara för Röda Armens soldater.
Hösten 1 942.
Europa ligger krossat
under den tyska stöveln.
Det tyska Tredje Riket
är som starkast.
Hitlers arméer rycker fram genom
Sovjets inre mot oljekällorna i Asien.
Ett sista hinder återstår.
En stad vid Volga där världens
öde kommer att avgöras. Stalingrad.
Den 20 September 1 942.
Ärade kamrat Stalin har befallt,
Inte ett steg bakåt...
Sovjetunionens folk ska vara fritt
och inte förslavat.
Framåt, kamrater.
Inte ett steg bakåt.
Lyssna till dessa brev från ryska
mödrar till sina söner vid fronten.
Volodja, mitt barn, jag vet
att det är för vårt fosterland...
Jag vet att det är för vårt
fosterland du offrar ditt liv.
Alla här vet att du inte
kommer att retirera.
Alla här är stolta över dig.
Din far är död.
Dina bröder är döda.
Ge oss hämnd på fascisthorderna...
Stanna i båten!
Tillbaka eller jag skjuter! Backa
från relingen annars skjuter jag!
Skjut förrädarna!
HAMNEN I STALINGRAD.
Den som har ett gevär skjuter.
En av två får ett gevär.
Den som är utan, följer honom.
När den som har ett gevär
blir dödad
tar den som följer efter
upp geväret och skjuter.
Den som har ett gevär skjuter.
Den som är utan, följer honom.
När den som har ett gevär
blir dödad
tar den som följer
geväret och skjuter.
Soldater i den ärorika Röda Armén
nu gäller det antingen
att segra eller dö.
- De som retirerar blir skjutna!
- Jag måste ha ett gevär.
Vi ger ingen nåd
till ynkryggar och förrädare.
Det är hopplöst, kamrater!
Tillbaka!
Tillbaka!
Tillbaka! Tillbaka!
I Sovjetunionens namn...
...inte ett steg bakåt,
vi skjuter!
Ingen reträtt!
Inte ett steg bakåt!
- Ingen nåd.
- Desertörer kommer att skjutas!
- Eld!
- Skjut förrädarna!
Skjut de fega kräken!
Ryssar, sovjeter!
Ni kan komma hem igen.
Det här är inte ert krig.
*** er samman med era tyska
kamrater, de förstår ert lidande
och bryr sig om er,
mer än era officerare
som sänder er in i döden.
Det Tredje Riket
är inte er fiende.
Fienden är den blodtörstige Stalin,
och hans bolsjevikgäng
som stulit ert land...
Eld!
Fienden kommer aldrig
att sätta sin fot i Stalingrad.
Du avslöjar oss,
kamrat kommissarie.
Med er tillåtelse,
kamrat kommissarie.
- Vilken ska jag pricka först?
- Vänta tills det kommer en explosion.
Kan du skjuta?
Lite.
Förbannat!
Skjut inte...
Han tittar hitåt!
Tack, kamrat kommissarie.
Danilov, politisk officer av andra
graden, 21 :a infanterikåren.
Vasilij Zajtsev.
I dag den 20:e september 1 942.
En ung fåraherde från Uralbergen...
...anlände till staden Stalingrad,
vid Volgas strand.
Hans namn är Vasilij Zajtsev.
Liksom tusentals före honom, kom han
för att hörsamma Stalins maning.
Beväpnad enbart med ett gevär fick
han snabbt inkräktaren att förstå
att framgent skulle han straffas
för varje steg han tog i fosterlandet.
Från och med nu,
var den enda vägen reträtt.
Vad tycks?
Jag tycker att kamrat kommissarien
är allt för generös.
Den 22 september 1 942.
Kamrat Stalins order:
Inga civila får lämna staden.
Tillbaka!
Flytta er annars skjuter vi!
- Undan!
- Backa!
Gör plats
för kamrat Stalins sändebud!
Jag har utfört alla order.
Jag har satt in alla pojkar.
Men tyskarna slukade oss.
De har artilleri, flyg, pansar.
- Och vi... Vad hade jag?
- Den heliga plikten att göra motstånd.
Jag måste rapportera till Chefen.
Kanske föredrar du
att undvika byråkratin?
Mitt namn är
Nikita Sergeevic Chrusjtjov.
Jag har kommit hit
för att ta hand om allt.
Den här staden heter inte Kursk.
Inte heller Kiev eller Minsk.
Den här staden är Stalingrad.
Stalingrad.
Staden bär Chefens namn. Det är mer
än en stad. Det är en symbol.
Om tyskarna erövrar
den här staden
kollapsar hela landet.
Nu vill jag
att våra pojkar lyfter huvudet!
Jag vill att de visar
att de har stake!
Jag vill att de slutar skita på sig!
Det är ert jobb...
...som politiska officerare.
Jag litar på er.
Du, vad föreslår du?
Skjut alla andra generaler som har
retirerat, och deras stabsbefäl också.
Statuera exempel...
deportera desertörernas familjer...
Det är redan gjort.
Ge dem hopp.
Mannarnas enda val
är mellan tyska kulor eller våra.
Men det finns en annan väg.
Modets väg, i kärlek till fosterlandet.
Vi måste ge ut armétidningen igen.
Vi måste berätta storartade historier
som prisar uppoffring och hjältemod.
Vi måste få dem att tro på segern.
Ge dem hopp, stolthet
och vilja att slåss.
Ja, vi ska skapa exempel
men exempel att följa.
Vi behöver
våra hjältar.
Känner du till några hjältar här?
Ja kamrat.
Jag känner en.
Det är ju jag!
Vasilij Zajtsev! Det är jag!
Nej, det är inte som du drömmer.
Det är ditt namn.
Vi kom på förstasidan!
Dom har inte ändrat ett ord!
Förstår du vad det här betyder?
Det är inte baksidan eller andrasidan.
Det är förstasidan!
De kommer att trycka vår artikel överallt.
I Kaukasus, på Krim
till och med i Ural.
Imorgon bitti kommer Stalin själv
att sitta vid sin frukost
och läsa mina ord
och memorera ditt namn.
Vi är berömda, Vasilij.
Chrusjtjov älskade artikeln.
Han har befordrat mig
till generalstaben
och dig
till prickskytteavdelningen.
- Och det är bra!
- Mycket bra!
Verkligen bra, storartat!
För oss båda,
vi gjorde det ju tillsammans.
Jag gjorde jobbet! Tur för dig
att jag inte kan slå tillbaka.
Chrusjtjov sa åt mig att inget
får hända dig. Du är för viktig nu.
- Var försiktig med mina glasögon.
- Ursäkta!
Jag är berömd! Vi är berömda!
Vasilij den unge herden från Ural,
dödade sin tolfte tyska officer idag!
Förr sköt han vargar, nu är det fascister.
I dag sköt Vasilij...
- Ännu en överste...
- Vasilij sköt sin 32:a...
...dödade sin 46:e officer.
Räkna tyskarna ni har dödat.
I dag sköt Vasilij...
...bevisen, elva dödsbrickor...
Tyskarna fruktar hans namn.
Män och kvinnor från alla hål
vid våra väpnade styrkor
söker sig till prickskyttarna för at
bli lika skickliga som Vasilij Zajtsev.
Jag är en sten...
Jag är en sten.
Jag andas långsamt.
Jag siktar på ögat.
Så det är du...
...den store Vasilij Zajtsev!
Min mor är bäst i stan
på att laga potatis och bacon.
När hon får se dig,
kommer hon inte att tro sina ögon!
- Hur många idag?
- Bara två...
Den siste, varför sköt du inte honom?
Han var bara en menig.
Jag ville inte avslöja min position.
Välsigne dig!
Vi vet hur mycket
vi har dig att tacka för.
Vi ber för dig varje dag.
Varje kväll hör vi dem prata
om dig på Radio Moskva.
Tack! Ni har verkligen
ordnat det bra här.
Vi hade ett möbellager här
före kriget.
Sasja! Släpp det genast!
Det är laddat.
- Den här vägen, kamrat kommissarie.
- Tack, kamrat.
God afton.
Kamrat Zajtsev.
Herre gud!
Var kommer all post ifrån?
Från hela landet, fru Filipov,
hela landet.
Det här är från arbetarna i Kuzbas.
De vill namnge sin gruva efter Vasilij.
Vi börjar med gruvarbetarna.
Kom, så sätter vi igång.
Ärade kamrater i Kuzbas...
Jag tackar för era lovord.
- Lovord?
- L-O-V-O-R-D.
Jag hoppas att jag kan
leva upp till era förväntningar.
...N-I-N-G-A-R.
Är ni intresserad av tysk litteratur,
fru Filipov?
Ingen fara. Det är vår granne...
- Tanja, vi har besök.
- Ert erbjudande att namnge...
Jag...
Jag känner igen dig.
Det är Vasilij Zajtsev!
Jag såg din bild i tidningen.
Tack för allt du gör.
- Det här är hans vän, kommissarie...
- Danilov.
Tanja är som en dotter för mig.
Hon passade Sasja när jag arbetade.
Hon undervisade honom i tyska.
Alla dessa böcker är hennes.
Hon läste tyska vid universitetet.
- Vilket universitet?
- Moskvas.
Moskva.
- Borde vi inte...?
- Visst, vi fortsätter.
Ert erbjudande att namnge
er gruva efter mig är...
...en stor ära.
Ä-R-A.
- Ja, jag vet. Ära.
- Mycket bra.
Borde vi inte...försöka visa
att det inte bara är jag som kämpar.
Det är en utmärkt idé, Vasilij.
Vi kan gå ännu längre.
Ja, vi kan gå ännu längre.
Er kamp för att hålla
kolproduktionen igång
är lika ärorik som min.
Det är inte C i kol
bara ett L.
Tala om, om jag är för snabb.
- Nej, det går inte för fort.
- Säkert?
Ska ni inte vila lite?
Breven kan vänta tills i morgon.
Vi måste fortsätta.
Vi är inte trötta. Tack, fru Filipov.
Dessa människor
har bemödat sig att skriva till oss.
I morgon kanske vi inte
finns här och kan svara.
Tyska högkvarteret,
den 21 oktober 1 942.
Major König, herr General.
Jag hade väntat mig någon...
...annan. Inte nån så högt uppsatt.
Jag förmodar att ni har era skäl
till att ta del i detta helvete.
Min armé är inte gjord
för den här typen av strider.
I går var jag tvungen
att befordra 25 sergeanter
för att ersätta officerare
som skjutits av deras skarpskyttar.
Dessa krypskyttar
demoraliserar mina mannar.
Den här staden är inte annat än...
...en samling ruiner.
Men Führern är envis.
Det har blivit en personlig
uppgörelse mellan Stalin och honom.
Vi måste lita till Führerns instinkt.
Han har alltid lett oss till seger.
Vi kommer att vara hemma till jul.
Hur ska ni göra för att hitta
den där unge ryssen?
Jag ska ordna så att han hittar mig.
Vasilij!
- Kom nu! Dags att stiga upp.
- Va?
De har problem i varuhussektorn,
de behöver oss. Kom!
Vasilij. Han gömmer sig
i varuhuset. Där borta.
Nu på morgonen har han knäppt
fem officerare
och två maskingevärsskyttar.
Titta på tredje våningen...
fjärde fönstret från vänster.
Fjärde fönstret från vänster.
Ser du honom?
Ja, jag ser honom.
Du fick honom.
Fint skjutet!
Nu hämtar vi hans dödsbricka.
- Adjö, kamrat kommissarie.
- Tack för er gästfrihet, fru Filipov.
Låna vad du vill.
Vad skulle de säga i högkvarteret
om jag kom tillbaka
med Goethe och Schiller?
Det finns Marx, också.
- Du blev uttagen till 12:te distriktet.
- Nej, jag var frivillig.
Att möta dig så här...
Chrusjtjov talade igår om vilket behov
vi har av tysktalande operatörer.
Vi ansvarar för hela grannskapet
och har väldigt ont om folk.
Ni får ett dussin soldater
för var och en som talar tyska.
- Jag stannar helst och slåss.
- Du gör mer nytta vid staben.
Stanna här. Täck oss!
Vi går.
Var försiktig!
Ludmila... Kom!
Kolla trappan!
- Det är en fälla!
- Jag vet.
Gå tillbaka!
Han är fortfarande här.
Dom kommer rakt mot oss!
Stanna där du är!
Han är där någonstans.
Vi måste bort härifrån!
- Vi måste bort härifrån.
- Stanna där du är!
- Vad ska vi göra?
- Ludmila, stanna där du är!
Fan heller! Jag sticker!
Ludmila! Nej!
Vad betyder det här?
Den lille herden från Ural
mottar ett nytt prickskyttegevär.
Ett Mosin-Nagant 7.62 med
kikarsikte, 3.5 gångers förstoring.
Ett precisionsinstrument,
Sovjetunionens stolthet.
- Jag har sett geväret...
- Har du?
Jag har rört vid det.
Jag känner honom väl, Vasilij Zajtsev.
Sovjetiska högkvarteret
Landstigningsområde
Ludmila och Anton blev dödade idag.
- Det var mitt fel.
- Nej, det är säkert inte sant.
Där var en tysk krypskytt.
Jag förde dem rakt in i hans fälla.
- Kan du berätta nåt mer?
- Han flyttade inte på sig.
En krypskytt som inte omgrupperar...
Det är inte normalt.
Han var väldigt bra.
Det var inte bara skjutandet.
Det var hans instinkt.
Han låg ett steg före mig hela tiden.
Det är för att han vet allting om dig.
Han heter König, major König.
De har skickat hit honom
för att dö...hitta dig.
Vi visste inte
om informationen var pålitlig.
Han kommer ända från Berlin
för att stoppa dig.
- Vad vet vi om honom?
- Han är major i Wehrmacht.
Han är chef
för deras prickskytteskola i Zossen.
Kulikov studerade hos honom i Zossen
före kriget. Han kan alla hans tricks.
Från och med nu
så följer han med dig överallt.
En adelsman från Bavaria
som jagar hjort.
Mot en herdepojke från Ural
som tjuvjagar vargar.
Det är mer än en kamp
mellan två nationer.
Det är klasskampens innersta väsen.
Jag är glad att du är så lycklig.
Han hade alla fördelar.
Nästa gång kommer ni att vara jämspelta.
Ingen kan skjuta som du, Vasilij.
Hon har blivit förflyttad.
Jag ska se om de är redo för dig.
- Hej.
- Du ser väldigt stilig ut i ny uniform.
Låt dem inte ta den tillbaka efteråt.
Det gör de nog.
Jag har hört ryktet om tysken.
- Och jag vill önska dig lycka till.
- Tack, det kan jag behöva.
Enligt kamrat Danilov
kommer du att vinna.
Det är dags!
Vasilij!
Kom i mina armar.
Sätt på mössan, då ser du
mer heroisk ut. Jag älskar honom!
Vasilij, har du frivilligt...?
Hur gammal är du?
Var du 5 år
när du sköt din första varg?
Du är utmanad
av deras bästa prickskytt?
Tyskarna börjar skita på sig.
Berätta hur du ska ta i tu med honom.
Eller snarare, nej!
Tala om det för Chefen.
Han tycker om bra jakthistorier.
Se på honom med stolthet
för han ser på dig.
Hela landet har sina blickar
fästa på dig.
Förlåt mig, förlåt, farfar.
Den 23 oktober 1 942.
Så det är inte vargen
som väljer jaktmark
utan jägaren.
Det lärde säkert din farfar dig.
Men, i det här fallet är jag bytet.
Idag ska vi locka ut vargen från sitt bo och
få honom dit vi vill ha honom.
- Ditt liv är värdefullt, så du först.
- Nej, vi turas om.
Nästa gång går du först
och sen är det din tur, Volodja.
Jävlar!
Det är nya byxor. Jag tog dem
från en kapten ur 251 :a igår.
Sexton månader var jag
i Tyskland, i skolan i Zossen.
Då var vi ju vänner med tysken.
När vår Josef och deras Adolf
gick hand i hand.
Härifrån till tråden...160 meter, va?
- 155.
- Strunt samma.
Det får dem
att skicka ut en reparatör.
Vi omgrupperar.
Sedan tyskarna invaderat oss
förändrades atmosfären.
Dom kastade mig i fängelse.
"Vad gjorde du i Tyskland? "
"Ursäkta" sa jag, "men det var
kamrat Stalin som skickade mig dit!"
"Blanda inte in vår ärofulla Ledare
i ditt förräderi.
"Spionjävel bekänn!"
Pang! Pang!
Där fanns ingen skära,
men väl en hammare
och pang.
Slog ut alla mina tänder.
Så var det, grabben.
Ha inga illusioner.
Så är det här i socialismens
och den allomfattande lyckans land.
Hej, nu kommer din reparatör!
Jag ser honom.
Är det inte dags för soppa?
- Jag går.
- Sätt fart då!
Och spill inte ut alltihopa
på vägen tillbaka, ditt Marxist-svin!
Rapporten om det senaste dygnets
krypskytteaktivitet, herr Major.
Två vaktposter skjutna
i stationssektorn.
En artilleriobservatör i norra sektorn.
En löjtnant från 24:de
pansardivisionen i fabrikssektorn.
Tre telereparatörer
i arbetarnas bostadssektor.
Vi lär även ha tagit en fånge
som kan intressera er.
Jag hoppas
att han fortfarande kan tala.
Det var inget. Tack så mycket.
Nå, Volodja.
I vilken byggnad är han?
Hur skulle jag veta det?
Han förflyttar sig hela tiden.
Han hoppar från den ena till den andra.
- På vilken våning?
- Jag vet inte.
Vi får väl se.
Klä av honom!
Sätt på honom en av våra uniformer.
Ser du, de är envisa.
Det är det som är bra med tyskarna.
Du får medge
att när de får en idé i huvudet...
Okej.
Vi får se om vår gäst har kommit.
Är du beredd?
Och vår berömde herde från Ural,
som major König tror är en idiot
reser sig upp för att försäkra sig om
att han träffade sitt mål.
Major König ser honom...
...siktar på hjälmen. Skjuter...
avslöjar sin position
och blir själv skjuten.
Fast major König skjuter inte...
...för major König är inte där.
Kulikov!
Tycker inte du
det var underligt, den siste?
De skickade ut honom för att bli
skjuten, precis som de andra.
Det är inte normalt, inte utan artilleri.
Utan att försöka dölja honom.
Det är jag som har varit dum.
De skiter i sina telereparatörer.
Det är som hos oss, med folk från Ukraina.
De skulle aldrig besvära en major
med några döda bassar.
Imorgon ska vi knäppa
några generaler.
Vems tur är det?
Det är min, tror jag.
Du fuskar!
Du kan inte lura pappa Kulikov.
Nä, nä, nä.
Det är min tur att hoppa först.
Och din att få ett hål i byxorna.
För segern!
Den här krypskytteaffären
drar ut för mycket på tiden.
Vad håller din lille grabb på med?
Han provar sig fram,
kamrat Chrusjtjov.
Han letar efter tyskarnas svaga punkter.
Han är minutiös.
*** är en lyx vi har.
Kaviar är en lyx vi har.
Tid är inte det.
Han är medveten om det,
kamrat Chrusjtjov. Det är vi båda två.
Jag försäkrar
att han kommer att lyckas.
Era öden verkar vara hoptvinnade.
De håller dig sysselsatt.
Jag fick tag i den här i köket.
Den är från gårdagens mottagning.
Jag tänkte att fru Filipov
skulle uppskatta den.
Hon blir glad. Det var snällt av dig.
Det finns mycket mer
om du är hungrig.
Du är jude, eller hur?
Det finns inget i vår religion
som säger att man inte får äta stör.
Min far hade en föraning
om att allt detta skulle hända.
Menar du kriget?
Han förstod att hatet
mot judarna satt djupt.
Han sparade för att
köpa land i Palestina.
Han sa att endast där hör vi hemma.
Det enda land vi måste försvara.
Han krävde
att jag lärde mig hantera vapen.
Jag lärde mig att skjuta.
I krigstider ska man bortse
från personliga känslor men...
Jag måste be dig om något.
- Så klart, vad du vill.
- Jag vill bli omplacerad.
Vad har hänt, Tanja?
Han sköt honom.
Han sköt honom
trots att han hoppade först.
Han sköt honom i språnget.
Det var ett omöjligt skott.
Jag har aldrig sett något liknande.
Du har lovat folk en seger,
något som jag inte kan prestera.
Jag har inte en chans
mot den här mannen.
Du får inte tala så här, Vasilij.
Om jag berättade att vi har
ett sätt att spåra hans rörelser?
Vi har någon, Vasilij.
Någon som ger oss information.
Nästa gång är det du
som är ett steg före.
Det lovar jag.
- Jag har en tjänst att be om.
- Av mig?
Det gäller Tanja.
Kom in.
Han vet inte ens om att du existerar.
Men just då är du närmare honom
än någon annan på jorden.
Du ser hans ansikte i siktet. Du ser om
han rakade sig på morgonen eller inte.
Du ser om han är gift,
om han bär ring eller inte.
Det är inte som...att skjuta
på avlägsna figurer
inte bara en uniform.
Det är en mans ansikte.
Och de ansiktena försvinner inte.
De kommer tillbaka.
De ersätts av nya ansikten.
Bad Danilov dig
att berätta detta för mig?
Han tycker om dig. Han gör vad
som helst för att du ska ändra dig.
- Sa han varför jag ville bli förflyttad?
- Nej.
Imorse kom det en lista till högkvarteret.
En lista på civila
som hade blivit skickade
till Tyskland för 3 veckor sedan.
Mina föräldrar var bland dem.
Efter 30 kilometer
stannade tyskarna tåget
och drev ut folket.
Mitt på bron band de ihop dem
två och två.
Mödrar med döttrar.
Makar med makar.
De ställde upp dem mot räcket.
Sen sköt de ett skott mot varje par,
för att spara ammunition.
Det fungerade.
Den dödes kropp drog ner
den andre under vattnet.
Jag vet att de dog tillsammans.
De skulle aldrig lå*** sig bli skilda åt.
Detta är Kulikovs gevär.
Det är ett bra gevär.
Tack.
Jag vet hur han lämnar skyddsrummet.
Han går genom traktorfabriken.
Traktorfabriken är stor.
Jag vet precis var. Han kryper genom
en avloppsränna under ett galler
där tankarna står.
Sen går han ut genom verkstan.
Mellan de två finns en plats där han är
oskyddad. Under en lång stålbrygga.
Den 5 november 1942.
Lycka till, kamrat!
Jag vet precis var han väntar på mig.
Han kommer att vara
på bryggan ovanför avloppet.
Vi ska knäppa honom bakifrån.
Vi kommer till andra sidan
av verkstan genom de här rören.
Följ mig!
Gå den vägen du!
Jag går runt den här vägen.
Jävlar!
- Det är OK.
- Gå tillbaka!
- Gå tillbaka!
- Jag klarar mig.
In med fötterna!
Kom...kom nu.
Kamrat Stalin ber
om en sista insats.
Fosterlandets öde står på spel.
Ödet för alla ni älskar och vördar.
Det är för dem vi kämpar idag.
Lyssna på mig, Tanja.
Tyskarna sätter in allt de har mot oss.
Med lite tur överlever en soldat av tio.
Du är högt utbildad. Du kan språk.
Varje uppsnappat meddelande som
du översätter räddar hundratals liv.
Varje meddelande som du kan
dechiffrera dödar tusentals av dem.
Det är din plikt att överleva. Vasilij är
född till att skjuta, det är vad han kan.
Du och jag är skapade för annat.
Om Vasilij var här,
skulle han säga det samma.
Var är han? Var är Vasilij?
- Ner med huvudet.
- Var är han?
Stanna i röret! Stanna!
Dra in huvudet!
Ta det lugnt. Skjut inte!
Han är där borta.
Ser du pelaren framför dig?
Du måste ta dig runt, bakom den.
Nu!
Leta rätt på en stor glasbit.
En glasbit?
Ser du ugnen
bakom mig
i vänstra delen av fabriken?
Va? Jag hör inte.
Ser du
de två ventilationsgallren?
Ser du det med trasigt spjäll?
Så här vill jag att du gör.
- Är du beredd?
- Ja.
3...2...1...
Hej, Sasja.
Han var precis där du sa
att han skulle vara.
Nästan.
Han är mycket duktig.
Berätta om honom.
Varför var det farfar som lärde honom
att skjuta och inte hans far?
Hans far är död. Hans mor också.
- Pratar han om sin far?
- Nej, han kände inte honom.
Har han gått i skolan?
Han kan skriva,
han besvarar många brev.
- Är det kvinnor som skriver till honom?
- Alla skriver till honom.
- Har han någon käresta hemma?
- Nej, inte hemma. Här.
Är hon kär i honom?
Ja, för han är snygg och modig.
Hon är mycket vacker.
Jag känner henne väl, vi är grannar.
Hon har läst på universitet.
De är stiliga tillsammans.
De kommer att gifta sig sen.
Det tror jag, i alla fall.
Och du, Sasja...
Varför hjälper du oss tyskar?
För tyskarna är starkare.
De kommer att vinna kriget.
Och för att du gillar choklad.
Folk vet att de kommer att dö.
Så varje kväll de klarar sig tillbaka
är en bonus.
Ursäkta.
Så varje kopp te,
varje cigarett
blir något att fira.
För många av oss
kan det vara vår sista natt.
Det måste man acceptera här.
Var och ens tid är utmätt.
I skogen lever vargen i 3 år
och åsnan i 9.
Det där måste vara ett ordspråk från Ural.
Det är ju helt obegripligt.
Åsnan lever längre
för hon är mer användbar.
- Det är helt logiskt.
- Det finns inga åsnor i skogen.
Du hittade på det.
Så är jag en åsna?
Folk som du och Danilov
måste överleva detta.
Folk som har läst böcker,
med utbildning.
- Ni behövs när kriget är ***.
- Och om du överlever?
Vad ska den värdelöse
Vasilij Zajtsev göra då?
Jag vill arbeta i en fabrik.
En gång tog farfar med mig
till en fabrik.
Där var en man högt uppe
på en brygga.
Han var inte klädd i blått
som de andra.
Folket han ledde,
de förstod inte riktigt vad de gjorde.
Men för honom högt där uppe
var det enkelt, glasklart.
Och jag tänkte att en dag
kan jag bli den mannen.
Sorgligt att ha en dröm
som aldrig slår in.
Varför skulle den inte det?
Du kommer att överleva oss alla.
Du kommer att bli
den äldsta åsnan i skogen.
Tyskarna står 1 50 meter från Volga.
Världen betraktar dessa 1 50 meter.
Det är detta som gör Stalingrad
till krigets huvudstad.
Din vän Tanja.
- Har du sett henne?
- Hon håller till bland prickskyttarna.
Säg majoren att våra skarpskyttar ger
understöd vid anfallet mot fabriken.
Säg att Vasilij kommer att vara där.
- Jag måste tala med dig.
- Visst.
Danilov.
Du måste sluta skriva om mig.
Jag tar honom inte,
jag är inte tillräckligt bra.
Förr eller senare
hittar han mig och dödar mig.
Jag har varnat dig,
du får inte prata så.
Nu är det annorlunda.
Du har blåst upp mig
till någonting som jag inte är.
Jag klarar inte trycket längre.
Jag vill strida.
Kämpa som vanlig soldat.
Jag förstår.
Men du är ingen vanlig soldat.
Du är en exceptionell soldat.
Nej, jag är vad du har gjort mig till.
Inget mer.
Varför tar du upp detta nu?
Vad har hänt?
Vad har förändrats?
Talade du med Tanja åt mig?
Nå, tänker hon om?
Jag vet inte.
Det borde hon.
Hon skulle vara mycket säkrare.
Hon blir lättare förflyttad än du.
Du förstår, tyskarna förbereder
ännu ett anfall mot stans centrum.
Propagandakriget är avgörande för
moralen. Du behövs mer än någonsin.
- Berätta för honom, vad du vet!
- Det var damm på majorens stövlar.
Sasja har övertygat majoren
om att han har gått över till dem.
Jag behöver väl inte
tala om vilka risker han tar.
Det finns bara ett ställe med sådant damm.
På baksidan i kemifabriken.
Bra gjort.
Sasja, vänta på mig utanför!
Danilov... Du har ingen rätt
att utnyttja honom.
Nej. Jag gjorde inte det, Vasilij.
Han gjorde det av sig själv.
Vet du varför?
Jo, för han tror på dig.
I morgon bitti
ska vi ta tillbaka kemifabriken.
Sasja har berättat för majoren
att du kommer att vara där.
Nu vet du var du ska vänta på honom.
- Mitt under ett anfall.
- Jag följer order.
Det är nog bäst att du gör det samma.
Jag känner till riskerna.
Du klarar det...
...kamrat.
Det är tyskar där uppe,
igår var det ryssar.
Det är inte långt kvar nu.
Sasja...
- Du spelar ett farligt spel.
- Jag vill att du ska vinna.
Ser du? Fortsätt längs floden.
Det är säkert, för ögonblicket.
Han är död.
Vi hittade det här på hans lik.
Ni har inte längre
någon orsak att vara kvar.
Ursäkta mig, herr General.
Men jag tror inte...
I morgon kväll lyfter ett plan mot Berlin.
Ni ska vara med på det.
Tills dess, måste jag be er
om er dödsbricka.
Föreställ er vilken propagandavinst
ryssarna skulle få av er död.
Om ni stupar så faller ni som okänd.
Senast var det nära ögat.
Var vänlig att ta hand
om denna medalj.
Den gavs postumt till en löjtnant
vid 1 16:e infanteridivisionen
som stupade här
under första dagens strider.
Han var min son.
Om stranden intas är allt förlorat!
Kom hit!
Vad sa jag till dig?
Det har pågått för länge.
Om hans död bekräftas är vi körda.
- Nåväl. Du är körd.
- Det är inte sant.
Det har uppsnappats
från deras högkvarter!
Vad ska de behöva göra,
dingla med kroppen framför våra mannar?
De ljuger.
Det är bra, mycket bra. Skriv det då!
Vasilij Zajtsev är inte död.
Detta åt han till frukost idag.
En bild på när han läser dagens tidning.
Det är du som är poet.
Vad! Ni ger inte upp flodstranden!
Jag struntar i
att du har förlorat halva styrkan.
Offra resten också...
eller dig själv!
Är han tillbaka?
Han kommer nog snart.
Den tyska attacken har brutit
alla förbindelser. Därför är han sen.
Kan vi gå ut?
Jag skrev till min mor om dig.
Hon säger att efter kriget,
om du någonsin behöver nåt...
Så ställer vår familj upp för dig.
Jag är här för dig nu.
De säger att Vasilij är död.
Vasilij Zajtsev kommer aldrig
att se sina käraste igen.
Ge upp! Det är ert enda hopp.
Ledsen?
För att Zajtsev är död?
Du behöver inte dölja det.
Det är inget att skämmas för.
Du är ryss som han.
Lyssna inte på dem!
Bara propaganda.
Han är inte död.
Vet du varför?
För jag har inte dödat honom än.
Jag ska tala om en hemlighet.
Bara för dig.
För jag vet att jag kan lita på dig.
Men svär på
att du inte berättar för någon.
Svär du?
Jag har hittat en perfekt plats.
Det är vid utfarten från stationen.
Jag gömmer mig i vattentornet.
I morgon väntar jag på honom där.
Du får se, han kommer.
Det gör han alltid.
Du måste också lova att hädanefter
stanna hemma! Hos de dina.
Svär du på det?
Bra.
Vi vet att han lever
och inte sviker oss.
Vasilij är för evigt.
Var har du varit?
Vi har letat överallt efter dig.
Har du inte hört? Jag var död.
Den noble prickskytten
Zajtsev...Vasilij var död.
Den riktige.
Jag.
Jag sov. Och missade min chans.
Jag kurade ihop i ett hörn,
gömde mig
för en man som vill döda mig.
Jag ska tala med Chrusjtjov.
Han skickar dig tillbaka
till din gamla division.
- Var är Tanja?
- Hon är i skyddsrummet.
- Jag har varit där.
- Jag har sagt att du inte är död.
Majoren sa det.
Han sa att tyskarna ljuger.
Han sa att du väntade på honom
vid stationen.
Vasilij...
Vasilij...
Min lille Sasja. Jag visste det.
- Vasilij...
- Tanja.
- Jag visste att du inte var död.
- Hur då?
För vi har ju just träffats.
Jag bad för första gången
sedan jag var en liten flicka.
När jag öppnade ögonen
stod Sasja där
och väntade med den goda nyheten.
Jag tror han älskar dig
ännu mer än vad jag gör.
Till berörd militär myndighet.
Jag vill uppmärksamma kommendanten
på de förändringar som noterats
i soldat Vasilij Zajtsevs
inställning till strid.
Han har framfört tvivel
över våra chanser till seger
och offentligt uttalat sig defaitistiskt.
Den långa tid hans duell mot
den nazistiske krypskytten har tagit
kan endast förklaras med brist på
tilltro till de kommunistiska idealen.
God morgon, Sasja.
Nu visste han igen,
exakt var han skulle hitta mig.
Tycker du inte det är konstigt?
Förutom jag så var det
bara du som kände till det.
Jag klandrar dig inte.
Du har varit mycket modig.
Du har valt läger.
Jag respekterar det.
Men det är inte mitt läger.
Vi är båda två soldater.
Vi är fiender.
Så jag vet att du kommer att förstå.
Jag är arg på dig för att du inte
stannade hemma, fast du svor på det.
Jag är arg på dig för vad
du tvingar mig att göra.
Jag har aldrig sett någon
rynka pannan så mycket i sömnen.
- Hur länge har du betraktat mig?
- Hela natten.
Du har snarkat lyckligt i timmar.
- Jag snarkar inte, eller hur?
- Som en gris.
Och jag pratar i sömnen också?
Jag vill säga nåt.
På tåget
på vägen hit.
- Vi var i samma vagn.
- Nej.
Jag såg dig.
Du läste.
Och så somnade du.
Jag vågade inte titta på dig,
du var så vacker.
Det var kusligt.
Sedan kunde jag inte
sluta tänka på dig.
Det fick mig att le.
Sen tänkte jag på alla män
som skulle få hålla om dig.
Som skulle få dig att skratta.
Så lyckliga de var.
Och nu är det jag
som ligger här jämte dig.
- Snarkade jag?
- Som en gris.
Vad?
Åh, Gud!
Åh, nej!
- Tanja, nej!
- Nej, låt mig vara.
- Det är det han vill!
- Låt bli mig!
Han kommer att döda dig
och då rusar jag efter dig.
Då dödar han mig också.
- Låt mig gå!
- Det är det han vill. Jag ska ta honom.
Du ska få hans gevär. Jag lovar.
Jag behöver dig.
Ni måste åka nu.
Stalingrad kanske faller.
Sista båten går nu.
Tyskarna är snart här.
Vi har köpt ett pass.
Ni är säker på andra sidan.
Samla ihop era saker,
vi bär dem till bryggan.
Jag åker inte.
Detta är mitt hem.
Min Sasjas hem. Jag kan inte åka.
Jag måste berätta något, fru Filipov.
Något helt obegripligt.
Det gäller Sasja.
Han har gått över till tyskarna,
förrått sitt land.
Han är hos fienden nu.
Åh, min Gud.
Åh, min Gud.
Han har blivit en förrädare.
Stackars liten...
Vad har han gjort?
Kommer han att bli kvar där?
Ja. Han stannar där.
Jag borde kanske inte säga det här,
kamrat kommissarie...
...men kanske blir det bäst så.
Om tyskarna vinner är han i säkerhet.
Jag vet att det är fel,
men kanske gjorde han rätt.
Åh, Tanja!
Tanja!
Skaffa en läkare. En läkare!
Jag har ett pass.
Ni måste släppa över henne!
- Meningslöst, hon överlever inte.
- Det gör hon visst!
Hon är min dotter.
Jag ber er!
Ni där, lägg den här på båten!
Jag mår bra. De evakuerar mig till
andra sidan. Sköt om dig, min Sasja.
Var är han?
Var är majoren?
Mitt för näsan på dig.
Jag har varit en sån idiot, Vasilij.
Människan är som hon är.
Det finns ingen ny människa.
Vi har kämpat
för att skapa ett jämlikt samhälle
utan avundsjuka.
Men det finns alltid
något att avundas.
Ett leende.
En vänskap.
Nåt du inte har men vill skaffa dig.
I denna värld, även den sovjetiska...
...kommer det alltid
att finnas rika och fattiga.
Begåvade.
Obegåvade.
De med tur i kärlek.
De med otur i kärlek.
Tanja kommer inte tillbaka.
Hon är död, Vasilij.
Hon träffades av granatsplitter.
Det gick fort.
Hon märkte aldrig något.
Hon var på väg tillbaka till dig.
När hon hade fått iväg fru Filipov
skulle hon tillbaka till dig.
Hon hade rätt.
Du är en god människa, Vasilij.
Jag vill hjälpa dig.
Låt mig göra en sista sak.
Nåt bra, för en gångs skull.
- Jag ska visa dig var majoren är.
- Nej, gör inte det.
Två månader senare...
den 3 februari 1943.
Idag den 3 februari 1943.
En ödesdiger dag för Hitler...
...och för de ändlösa kolonnerna
med hundratusentals tyska fångar.
Det är en triumfens dag,
oförglömlig för vårt fosterland.
Efter 1 80 dagars heroisk strid
i Stalingrads centrum
och som resultat av tapperheten
och offerviljan hos våra soldater
har befälhavaren
för den ärorika Röda Armén
mottagit de tyska fascistiska
inkräktarnas ovillkorliga kapitulation.
Jag är ledsen.
Jag kan inte hitta namnet.
Adressen är till det här sjukhuset,
detta är hennes namn.
- Hon är inte här.
- Hon är inte här längre!
Detta är er adress...
- Hon har skrivit...
- Jag har kollat tre gånger.
Hon finns inte.
Tro mig det finns ingen Tanja Tjernova.
Jag kan inte hjälpa dig.
Flerfaldigt belö*** med Leninorden
blev Vasilij Zajtsev senare upphöjd
till Hjälte av Sovjetunionen.
Hans gevär kan fortfarande ses på
Historiska museet i f.d. Stalingrad
bland andra viktiga minnesmärken
från segern över Nazi-Tyskland.