Tip:
Highlight text to annotate it
X
DEL 2: VAD ÄR FEL MED LÄROBOKENS MULTIPLIKATORMODELL?
Vi har analyserat de två viktigaste uppfattningarna allmänheten har om hur banker fungerar. Båda
av dem är fel. Det är inte så förvånande. Till skillnad från Positive-Money teamet lägger inte
folk sin tid på att maniskt undersöka hur banker fungerar. Bankväsendet är komplext
vilket medför att de flesta ger upp sina försök att förstå det.
Men hur är det med ekonomer eller de som studerar finans? De flesta av dessa akademiker har
en något bättre förståelse för bankväsendet. De blir lärda något som kallas
"Pengars multiplikatormodell".
Pengarnas multiplikatormodell säger att banker faktiskt skapar merparten av pengarna i ekonomin.
Så här lyder denna beskrivning:
En man går in på en bank och avsätter sin lön på £1000 i kontanter.
Banken vet att den genomsnittliga kunden inte behöver ta ut alla sina £1000
på en gång. Han kommer förmodligen spendera lite av sin lön varje dag
under månaden. Banken förutsätter därför att mycket av de deponerade pengarna "vilar"
eller sparas och att de inte kommer behövas någon särskild dag.
Det håller kvar en "reserv" eller andel på låt säga 10% av de pengar som deponeras (i detta
fall £100), och lånar ut de andra £900 till någon som behöver ett lån.
Låntagaren tar dessa £900 och spenderar dem hos en lokal bilhandlare.
Bilhandlare vill inte ha så mycket kontanter på kontoret så han för pengarna
tillbaka till en annan bank.
Banken inser återigen att man kan använda merparten av pengarna för ytterligare lån.
Den behåller 10% dvs 90£ -- och lånar ut de resterande £810 för nästa beviljade lån.
Den som lånar de 810£ spenderar dem och de kommer tillbaka till någon bank. Oavsett vilken bank som
tar emot pengarna behåller 10% dvs £81 och beviljar ett nytt lån på £729.
Denna återutlåning fortsätter med samma pengar som om och om igen
men med 10% som behålles i reserven varje gång.
Notera att varje kund som betalat pengar till banken fortfarande tror att deras
pengar finns i banken. Siffrorna på deras kontoutdrag bekräftar att pengarna
finns kvar. Detta trots att det fortfarande bara finns £1000 i
kontanter som flyter runt har summan av allas tillgodohavanden på bankkonton ökat
och det har det totala skuldbeloppet också.
Anta att denna process fortsätter. Efter ca 200 cykler är nästan alla de ursprungliga pengarna
i behållna reserver och endast en bråkdel av ett öre kan återutlånas. Vid det här laget uppgår
summan av alla bankkontons saldo till cirka £10.000.
Den multiplikatormodell som fortfarande lärs ut i många universitet innebär processen där
banker tar kunders pengar, lägger en andel åt sidan och sedan
lånar ut resten, att pengar kan skapas av ingenting eftersom samma pengar räknas flerfalt
vartefter de återutlånas. Modellen säger att om andelen -- det vill säga
andelen av kundernas pengar som bankerna måste behålla i reserv -- är
10% så blir den totala mängden pengar slutligen ungefär 10 gånger så mycket kontanter i
ekonomin.
Ni kan föreställa er denna modell som en pyramid. Kontanterna är basen av pyramiden och sedan
beroende på andelskravet, multiplicerar bankerna den totala mängden pengar genom återutlåning
om och om igen.
Faktum är att vad vi just visat er är helt fel. Det är ett felaktigt
och föråldrat sätt att beskriva hur banksystemet fungerar. Banker i Storbritannien har inte
arbetat så här på många år.
Trots det används denna modell fortfarande för det mesta när folk talar om
hur pengar skapas. Det gäller på universitet och videoklipp på Internet. Innan vi ägnade
5 månader med att utforska exakt hur systemet fungerar brukade vi tro att det fungerade så här
vi också.
Det faktum att denna pyramidliknelse fortfarande används är ett problem av tre skäl:
För det första innebär denna modell att bankerna väntar tills någon sätter in pengar innan de har
pengar att bevilja som lån. Detta innebär att bankerna agerar passivt till vad kunderna
gör och att de väntar på att personer med besparingar dyker upp innan de börjar låna ut.
Det är inte hur det fungerar i verkligheten som vi kommer att se senare.
För det andra innebär det att centralbanken har den yttersta kontrollen över det totala beloppet
pengar som finns i ekonomin. De kan styra pengamängden genom att ändra antingen fraktionen som
skall behållas -- det syftar på den procent av kundernas pengar som bankerna måste hålla
i reserv -- eller hur mycket "bas pengar" -- Kontanter -- det finns i botten av pyramiden.
Exempel: om Bank of England, dvs engelska centralbanken, sätter en reservfraktion -- och denna är
10% då kan den totala penningmängden växa till 10 gånger den mängden kontanter i
ekonomin. Om engelska centralbanken ökar fraktionen till 20% så kan penningtillgången
bara växa till 5 gånger mängden kontanter i ekonomin. Om reservfraktionen minskades
till 5% kan penningmängden öka till 20 gånger mängden kontanter i ekonomin.
En annan möjlighet är att engelska centralbanken ändrar mängden pengar som finns i ekonomin helt och hållet.
Om det skapas ytterligare £1000 som sätts in i ekonomin, och reservfraktionen
fortfarande är 10% så säger teorin att penningmängden ökar med sammanlagt
£10.000 efter att bankerna fört dem genom återutlåningsprocessen många gånger.
Denna process beskrivs som att ändra mängden "bas pengar" i ekonomin.
Men den mest betydelsefulla innebörden av denna modell är att engelska centralbanken, eller
Federal Reserve eller Europeiska centralbanken, har fullständig kontroll över hur mycket pengar det
verkligen finns i ekonomin. Om de ändrar storlek på basen -- genom att pumpa in mer "bas
pengar " i systemet -- då bör det totala beloppet öka. Om de ändrar reservfraktionen
så ändras lutning på pyramidens sidor. Men till ***
upphör penningmängdens tillväxt. Vid någon tidpunkt nås toppen
av pyramiden och penningmängden slutar växa. Därmed finns absolut ingen möjlighet
att kontrollen på penningmängden förloras.
Det återstår bara ett litet problem. Nästan allt i denna beskrivning av bankväsendet är fel.
Professor Charles Goodhart på London School of Economics som varit rådgivare till engelska
centralbanken i över 30 år beskriver denna modell: "en sån ofullständig beskrivning av processen för
pengars skapande och vad som bestämmer dess mängd att det utgör en regelrätt felaktighet."
Det kan vara förlåtligt att läroböcker förlorat aktualitet om reglerna hade ändrats de
senaste åren -- trots allt ändrades en hel del regler och förordningar under
finanskrisen. Men professor Goodhart sade faktiskt detta 1984. 27 år senare lärs universitetselever
fortfarande en beskrivning av bankväsendet som är helt felaktiga.
Detta är ett stort problem. Om dessa elever sedan går vidare till att bli ekonomer och rådgivare till
regeringen och de inte förstår hur pengar skapas och fungerar kan ekonomin
kan hamna i en riktig röra.
Hm vänta ... det har den redan!
Jag måste påpeka att dessa filmer gäller för Storbritannien och vi har inte haft tid att
bekräfta exakt hur det fungerar i USA och Europa. Men för er i USA kan vi upplysa om
att en artikel publicerad 1992 hänvisar till en lärobok som fortfarande används vid universitet idag
-- och säger att "multiplikatornmodellen i bästa fall är en vilseledande och ofullständig modell,
och i värsta fall en helt fel-beskrivande modell".
Här är slutklämmen när det gäller "penningmängdsmultiplikatorn":
1. Det finns ingen reservfraktion i Storbritannien längre och det har inte funnits på riktigt länge.
2. Engelska centralbanken har inte någon verklig kontroll över mängden kontanter eller ens mängden
elektroniska "bas pengar" (som vi ska prata om senare).
3. Engelska centralbanken har verkligen inte någon kontroll över hur mycket pengar det finns
i ekonomin totalt.
Det är inte bara ekonomistuderande som har fel uppfattning. Även personer som arbetar på engelska
Treasury, motsvarande svenska riksgälden, och som fortfarande tror att det fungerar enligt läroboken. Vi
har fått brev från engelska riksgälden som lyder exempelvis så här:
Rörande pengakontrollen är det engelska centralbanken ensamt
som kontrollerar den monetära basen. Denna består av kontanter (sedlar och mynt) och
säkerheter som innehas av affärsbankerna på konton i engelska centralbanken. Affärsbankerna ansvarar för att
vidarebefordra kredit till privatpersoner och företag och har ingen behörighet att skapa eller
trycka pengar digital eller på annat sätt.
Att tillåta personer med en ofullständig förståelse hur pengar fungerar hantera vår ekonomi är
mycket farlig. Det är som att låta ingenjörselever som inte förstår gravitation
bygga skyskrapor.