Tip:
Highlight text to annotate it
X
Undertext av Kahleb Olsson.
Dags för halloween igen, Den här gången ska jag ta det lungt...
Jag ska gå tillbaka till en av mina favorit spel serier: Castlevania.
Det slutar aldrig. På samma sätt som Dracula alltid blir återuppställd så hittar jag alltid dessa spel, som bara kryper in i mitt undermedvetna.
På samma sätt som Belmont familjen måste alltid lägga ondska tillbaka på sin plats...
...är jag förbannad att fortsätta göra spelrecensioner och gång på gång nämna Castlevania.
*Säg, ifrån Castlevania* *Påminner lite om Castlevania* *Castlevania* *Castlevania*
*Det är som i Castlevania* *Castlevania* *Castlevania 2* *Åter igen är det som Castlevania*
Jag pratar om det, hela jävla tiden. Så, vad fan. Låt mig bara få ut allt.
Detta kommer att bli en stor jävla Castlevania maraton, med mitt eget perspektiv.
Detta är Castlevania, så som jag minns det.
Det är Nintendo eran, Jag sitter på mitt arsle och spelar "Super Mario Bros"
Då min kusin kommer förbi och säger: "Vill du spela "Castlevania"?
På en gång utlöste det bilder av Dracula i mina tankar, och av alla skräckinjagande hemskheter som dolde sig i mörkret.
Vi stoppade den onda jäveln in i Nintendon, och bam!
Åh, skit.
Vad kan man säga? Det är sidosrullning 2D action på sitt finaste.
Men, lägg på minnet att NES var i sitt tidiga år. Så jag höll fortfarande på att vänja mig vid spel som hade fler än en skärm.
När jag kom till den enorma fladdermusen, så trodde jag att det var Dracula.
Men nej, bara första nivåns boss. Jag hade fortfarande ett helt spel framför mig.
Inte nog med att det är en kulminering av våran klassiska tv-spels sensibilitet,
men av alla skräck klyschor. Vi har mumier, puckelryggar, och Frankenstein monstret direkt taget ifrån Universal filmerna.
Det påminner mig också om filmen ''Hammer Horror'' med sin gotiska scenbild.
Det tar ifrån grekisk mytologi också, som Medusan.
Till och med Liemannen dyker upp. Döden själv tar order av Dracula.
Det här spelet är helt enkelt ett mästerverk. Jag älskar det.
Tja, jag sa inte att det skulle vara enkelt.
Jag är redo att prata om de mer frustrerande aspekter av spelet, men först vill jag diskutera dom mer udda delarna.
Just dom roliga fantasi inslag som brukar oftast tas för givet.
En sak jag aldrig förstog efter man har besegrat en boss, så faller ett klot ner och man måste röra det.
Vad är poängen? Kunde inte nästa bana starta omedelbart? Varför måste jag röra vid ett klot?
Och för övrigt, vad fan är ett klot egentligen? Bara en glödande boll?
En till sak jag vill veta är, vem är aritekten för det här slottet?
Alla dessa klossar och trappuppgångar har ingen orsak och verkan.
Vad sägs om alla dessa ljusstakar? Dom är överallt, men för Simon Belmont är det normalt.
Ser du en ljusstake, piska den, och hjärtan kommer ut.
Om jag piskade en jävla ljusstake, skulle hjärtan komma ut? Det vill jag veta!
Åh, skit.
I dom flesta spelen, så ger hjärtan tillbaka liv.
Men i Castlevania, så är dom i princip ammunition för vilket vapen du använder.
I uppföljaren, är hjärtan en valuta...
...så i ett nötskal, är hjärtan i Castlevania spelen, allt utom hälsa.
Den enda saken som återställer din hälsa, är mat som Simon bekvämt hittar i väggarna.
Jag trodde alltid att det var en rostad kalkon eller delad skinka tagen rakt ifrån Tom & Jerry.
Däremot så säger manualen att det är en fläskkotlett.
Okej... Det är en ganska stor fläskkotlett. Vem tillagade det egentligen och gömde det rakt i väggjävlen?
Och om du skulle vara Simon Belmont, skulle du äta en gammal fläskkotlett som du hittade i en vägg?
Det måste vara jävligt smutsigt.
Jag måste erkänna att det skulle vara bekvämt, om allt jag behövde göra var att piska väggen när jag blev hungrig. Om det fanns en jävla fläskkotlett i väggen skulle jag helt klart äta den!
Nu ska vi prata om svårigheten.
Jag tror inte att någon skulle förneka att detta är en av dom svåraste spelen som någonsin har gjorts.
Och allt detta beror på ett simpelt problem. När Simon blir träffad, så hoppar han bakåt.
Man skulle kunna ha full hälsa, men bara för att det ligger en grop bakom en, så är man död.
Det är ett stort handikapp som skiter ner hela spelet, och resten av serierna.
Då, så finns det vissa fiender som bara gör mig skitförbannad.
Det finns puckelryggar som bara hoppar överallt. Jag brukade alltid tro att dom var apor.
Och så självklart, så finns det dom fiender som bara flyger tvärs över skärmen.
Som Medusorna, och fladdermössen.
Det svåraste delen i hela spelet, bortsett ifrån Dracula, är hallen precis innan Liemannen.
Man har Medusorna som anfaller en ifrån båda riktningar.
Och två riddare som kastar två yxor på två olika altituder. Liksom, kolla på mönstret som sker här.
Vad som helst som träffar dig tömmer en fjärdedel av din hälsa. Så det innebär, fyra träffar och du är död!
Jo men riddarna, Riddarna tar nio träffar. Nio jävla träffar!
Man kan inte ens koncentrera på att anfalla dom för att man är för upptagen med att undvika Medusor!
Men man kan inte undvika Medusorna för att man är för upptagen med att undvika yxorna!
Men man kan inte undvika yxorna eftersom man försöker träffa riddaren!
Men man kan inte träffa riddaren eftersom spelet driver en helt jävla vannsinnig!
Det är som ett test, ett test till skiten.
När man kommer till Dracula, försök inte ens möta honom. Tills du har fyllt på med hjärtan.
Gå tillbaka ner för trappan. Gå tillbaka upp, och alla ljusstakar är tillbaka.
Fortsätt repetera.
Detta är otroligt tråkigt och ingen känner för att göra det...
...men om man vill ha någon som helst chans mot Dracula, så måste man.
Dracula kanske inte verkar så svår först, speciellt efter man skickar hans jävla huvud till månen!
Men då... Åh, herregud.
Vad i den oheliga namnet av arsle, är detta knullhet?
Oj, vänta. Är det inte ett ord? Tja, det borde vara ett.
Så man möter den onda... kakmonstret, och ens hälsa blir inte återställd.
Så allt detta är som en uthållighetsrunda.
Om du tog emot en enda träff ifrån Dracula, så säger jag att dina chanser mot kakmonstret är uppkörd i ett råttas arsle.
Ja! Det tog mig tjugo år, men jag har äntligen klarat ut spelet.
Din mamma!
Och man behöver fortfarande röra vid klotet? Jaha, du tänker återställa min hälsa precis efter jag har klarat ut spelet?
Tack så mycket...
Dracula's slott faller, och sen kommer eftertexten.
Hm? Trans Fisher? Påminner om Terence Fisher, direktören av många Hammer Horror filmer.
Det är ett roligt sammanträffande. Vänta, Vram Stoker? Som Bram Stoker, författaren av Dracula?
Christopher Bee? (Bee = bi)
Är det ett skämt?
Jag fattar inte det.
Säger dom att Christopher Lee är som ett bi?
Nej, det kan dom inte mena. Detta är säkert bara ett fall av sammanträffande stavfel.
Belo Lugosi? Boris Karloffice? Dom leker bara runt!
Love Chaney Jr? Mix Schrecks? Green Stranger?
Ska detta vara roligt?
Liksom, bara ta någon kändis namn och byta runt det?
Det är som om jag tog namnet "Steven Spielberg" och kallade honom för "Steven Gillberg"
Det är inte roligt, Det är dagisnivå. Nej! Dagisbarn tycker inte att det är roligt.
Aliens tycker inte att det är roligt!
I vilket fall, Det är Castlevania för dig. Bra spel, men herrejävlar, är det svårt.
Nu, som jag lovat, ska vi plöja igenom resten av dom. Alla gammaldags Castlevania spel.
Dom som jag växte upp med.
*
*
*VI
*VIL
*VILKEN HE
*VILKEN HEMSK
*VILKEN HEMSK N
*VILKEN HEMSK NATT
*VILKEN HEMSK NATT AT
*VILKEN HEMSK NATT ATT HA
*VILKEN HEMSK NATT ATT HA EN
*VILKEN HEMSK NATT ATT HA EN FÖRBANNELSE*
Inte den. Nästa spel på våran lista är Castlevania 3.
Vilket på många sätt är den sanna uppföljaren...
Nej! Jag har redan gjort en recension på det spelet. Så i vilket fall...
Nej!
Sluta!
Sluta!
Sluta!!!
Forsättning följer...