Tip:
Highlight text to annotate it
X
Gorjkij-filmstudion för barn och ungdomsfilm
GRYNINGARNA ÄR TYSTA HÄR.
I två delar
Manus - Boris VASILJEV, Stanislav ROSTOTSKIJ
Regi - Stanislav ROSTOTSKIJ
Fotograf- Vjatjeslav SJUMSKIJ
Scenograf- Sergej SEREBRENNIKOV
Musik - Kirill MOLTJANOV
Översättare - Alexander BOUSNIOUK
I huvudrollerna
Andrej MARTYNOV
Irina DOLGANOVA
Elena DROPEKO
Ekaterina MARKOVA
Olga OSTROUMOVA
Irina SJEVTJUK
I rollerna: L. ZAJTSEVA
N. EMELJANOVA, A. TJERNOV
Första serien
I ANDRA ECHELONEN
Vad är det för plutonsadjutant som inte ens kan hitta en stövel.
Där ärju stöveln. Jag slängde in den under sängen.
Nu visar det sig!
Soldater, så fort de skickas iväg från fronten, blir de mycket livshungriga.
Jag tillåter inte olydnad från stadga.
Kamrat major!
Fem dygn!
Hon ger sig inte utan duk.
Låt gå, du ger mig rapporten, jag ger dig tillrättavisningen och nya soldater.
Och sen är allting på nytt, eller hur?
Skicka nyktra, och så att om det kvinliga könet...
Eunuker eller?
Befälhavarna vet bättre.
Kan inte göra i ordning en förläggning. Kärringar!
Grannbefolkningen är inte under mitt befäl, och det är därifrån allt ont kommer.
Kamrat major, stig in i huset. Samovaren är fortfarande varm.
Nej tack, jag måste åka.
Då så, Vaskov.
Lyssna, plutonsadjutant, dra dig till staben.
Ska bli.
Och till dig, Vaskov, ska jag skicka sådana
som vänder blicken från hembränt och kjolar snabbare än du.
- Ska vi kanske stanna kvar? - Vi åker!
Kom tillbaka med seger!
Lugna ner dig...
- Goda karlar. - Vi är också skyldiga.
Vår aktning till kommendanten!
Hys inte agg till oss!
Befälhavarna agerar oförsiktigt, oj vad oförsiktigt!
Objektet är utan skydd i tre dagar nu.
Ja, majoren har förivrat sig. Vilket mål har han satt upp.
Man kan inte hitta två passande grupper.
Det har blivit tyst.
Allting tack vare er.
Skicka bort hela kvinliga könet bortom förfronten.
Till Solovki!
Hurdå? Även tvätta för er eller...
Vi är framme! Lasta av!
Hälsningar, kamrater kämpar.
Luftvärnsartilleristerna har kommit.
Har de kommit med befälhavare?
Det ser inte ut så, Fedot Evgrafovitj.
Tack Gode Gud. Det finns inget värre än att dela på makt.
Grabbar, luftvärnsartilleristerna har kommit!
Kom, fort!
Ställ upp er!
- Har de kommit? - Alldeles riktigt.
Givakt!
Kamrat fanjunkare,
1:a, 2:a gruppen av 3:e plutonen, 5:e kompaniet, avskiljda luftvärnsartilleriets bataljon
har kommit för ert befogande för vaktning av objektet.
Rapporterar plutonsadjutant Kirjanova!
Jaså... man har alltså hittat nyktra.
- Ta emot. - Lasta av snabbare!
- Öka takten, flickor! - Ta in!
Ge mig något lättare.
Köket ska till stranden.
Är det för tungt?
Ger knäna vika?
Packa upp snabbare flickor!
Luftvärnsartilleristerna bodde faktiskt i bondstugor.
Det var luftvärnsartillerister, vi är damer.
- Vad heter du? - Britjkina Lizaveta.
- Var kommer du ifrån? - Vologda.
Har du arbetat på kollektivjordbruk?
Ja. Jag hjälpte mer far.
Du fattar.
Nu ställer vi bordet.
Lyssna. Utan mitt lovord, får du inte gå ett steg ur förläggningen.
- Inte ens för att plocka bär? - Det finns inga bär ännu.
Får man plocka ängsyra?
Det blir svårt utan innehåll till soppan.
Inte längre än floden. Det finns vid den översvämmade marken.
Ljuda, Vera, Katenjka, till vaktposten.
Hurde?
Vad, kamrat fanjunkare?
- Katja är vaktunderbefäl. - Tackar för förtroendet.
Vaktinspektion före vaktavlösning ska göras strängt enligt stadgarna.
Och det här ärju ett skämt!
Men stadgan! En stadga för en soldat ärju!
Men vi har tillåtelse, kamrat fanjunker, från befälhavaren personligen.
För att hålla det hemligt.
Skulle ni kunna gå nu, vi måste städa.
Oroa er inte över lokalen.
Vilken lokal?
Det observeras inga buskar i närheten.
Anstränger du dig, Fedot Evgrafovitj?
Se till att storleken inte blir fel.
Ansträng dig inte för mycket.
Du ärju vår ende, som en stam liksom.
Du kommer att gå på gårdar, som en herde.
Att du inte skäms, Polina, är du soldathustru eller dam av ett slag?
- Uppför dig som en då. - Äh, Evgrafovitj...
En kärring lever, som känt, av en nypning.
Så tacksamhet till dig...
...fren oss, från kärringar.
Marja, har du kvar lite hembränt?
Ska vi gå och dricka te, Rita?
Det är dags att sova nu. Tapto!
Man ska knacka innan man kommer in. Det här är inte en lagård, utan en kasern.
- Vad är detta? - Känner inte ni igen?
- Avmaskerar. Ta av med detsamma! - Men jag har en order.
- Vilken? - Nödvändig.
Krigstjänare av det kvinliga könet
tillåtes nu torka kläder på alla fronterjust i maskeringsändamål.
Jag ser efter. Om en sådan order ej finns, ska jag bränna allt själv.
Vem tillåter bränna statliga tillhörigheter?
Tillhörigheter!
Se, vilken känslig gubbe.
Det räcker nu!
Stridslarm! Alla på plats!
Snabbt!
Glöm inte vapnen!
Britjkina! Tjetvertak!
Snabbare, flickor, snabbare!
- Första pjäsmanskapet - höger! - Andra pjäsmanskapet - vänster!
Befolkningen, i skyddsvärn!
På planet!
Över den tolfte!
Den högra laddad!
Den vänstra laddad!
- Fart 140! - Uppfattat, fart 140!
- 18! - Uppfattat, 18!
Med korta!
- Målet är fångat! - Eld!
Fart 150!
Tolv!
Tio!
Åtta!
"Messerschmidt" till höger! Rikta på det främre!
Fart 180! Med långa!
Eld!
- Avstånd 16! - Upfattat, avstånd 16!
Lida!
Eld!
Varför skjuter de på två samtidigt? Man skulle ha siktat på en!
Du ger order? De krigar, och du kröp in i ett hål, som en kackerlacka.
Gå dit, till dem!
I krig har alla sin egen plats.
Vad, Elizaveta? Hur är det med henne?
- I köttet. - Det läker.
"Messerna" går undan!
På ramen! På tredje!
Fart 140!
Precisera siktet!
Med korta!
Skjut, Rita!
Skjut!
- Målet är fångat! - Eld!
Vi träffade! Så ja!
- Så ska det se ut flickor! - Slå dem!
Det är nu som mitt arbete börjar.
- Vart? - Vi tar dem levande.
Kom tillbaka!
Duktigt Osjanina!
- Hans fallskärm vecklade inte ut sig. - Han kanske är skadad?
Det gör inget, i sjön är det inte bra för honom.
Slösa inte på patronerna, du kommer inte att träffa.
En till dinglar.
Titta, Vaskov simmar till räddning.
Han tar nu.
Intressant, faller han i vattnet elle i skogen?
Stanna!
Träffade!
Den andra är klar.
- Flickor, ta fram båren. - Vi kan kanske bära med händerna?
Det är bättre med båren.
Hon träffade honom skickligt.
Försiktigt!
Allting är rätt.
Nej, det är det inte! Vi skulle ha tagit dem levande!
Dra åt...
Vet du själv eller ska jag visa vägen?
Stilla!
- Kamrat major! - Lediga!
Jag ser själv. Vems arbete?
Korpral Osjanina, alldeles själv.
Inte själv utan med avdelningen.
Bra, ni får en utmärkelse.
Jag behöver ingen utmärkelse.
- Tog ni piloterna? - De ramlade ner i sjön.
Hos en av dem vecklade fallskärmen inte ut sig.
Den andre var på väg till oss, och hon började skjuta på honom...
- Synd. - Det var detjag sa.
Varför skulle de utforska er förläggning egentligen?
Vi har två sårade.
De sårade tar vi. Men jag tog med mig påfyllning, varsågod.
Får man, Margarita?
Hälsningar till rekryterna.
- För lång tid? - Vi får se.
Stövlarna ärju fasonerade.
En stabsbefälhavare, som är faktiskt gift...
fick, så att säga... en flickvän liksom.
Vad harjag med saken att göra?
Bli inte sur, lyssna.
Ett medlem i militärrådet fick reda på det.
Då tog man itu med översten, och jag fick order att
sysselsätta flickvännen.
Jag förstår.
- Fårjag lov att gå? - Varsågod.
Flickor, Rita kommer!
Avdelningsbefälhavare Osjanina.
Menig Komeljkova.
Menig Gurvitj.
Varför tackade du nej till utmärkelsen?
Jag har en egen syn av det hela.
Oj du! Vad självständiga vi var här.
Jag förstår mig inte på vissa.
- Mig? - Åtminstone dig.
Har man redan rapporterat? Kom igen, uppfostra!
Ska du fostra nu eller efter läggdags?
- Jag har haft en man, Zhenja. - Blev han bortförd?
Klaga inte till mig, jag kommer inte att tycka synd.
Han blev inte bortförd, utan dödad den 24 juni.
Alltså, när han höll på att dö ute i snön,
vänstrade hans fru med en regimentsveterinär.
Han krävde ju sedan pojken genom domstolen.
Och skickade till mamman.
Jag utropar morgondagen som tvättdag i min garnison.
Tvål får ni av mig.
Det är därförjag bad om att komma hit. Närmare honom och mamma.
Nu ärjag inte ensam längre.
Imorgon gårjag också.
Du är lycklig.
Jag har ingen.
Bror, syster, mamma - alla blev offer för kulsprutor.
- Var det beskjutning? - Nej, avrättning.
Befälkårens familjer blev tillfångatagna och dödade.
En estniska gömde mig i huset mittemot.
Jag såg allting.
Zhenja, översten då?
Hur kunde du, Zhenja?
Jag kunde...
Major Luzhin har ankommit för er befogan.
God ankomst.
Fårjag presentera, min dotter Evgenija.
Kunde.
Gör för två, för mig och Tanja.
- Vem ska gnida ryggen? - Kommendanten.
Är inte kommendanten man?
Vi måste singla slant.
Äsh då, en bortglömd stubbe vandrar runt i byn.
20 ord, och alla de ur stadgarna.
Säg inte så, frun ät till och med mycket nöjd med honom.
Det är inte sant!
Kör! Kör!
Vår Britjkina är kär i gulliga militären, flickor!
Vi vi har ett bröllop.
Skäms!
Du ska inte säga oss allt du får veta hos kärringar.
Vaddå då, en hjältes änka.
Håll tyst! Själv...
Jag är faktiskt mycket nervsvag och har inget att förlora,
kamrat sergeant.
Vad sa du?
Bråka inte nu, flickor.
Låt mig läsa lite dikter för er. Vill ni det?
Vad är det, dummer?
Jag vet inte, Rita, jag vet ingenting.
Vi bodde helt ensamma i närheten av en gränspostering.
Far var en skogvaktare.
Mamma sa alltid till mig:
"Tro, dotter, tro,
kanske kommer det imorgon, lyckan,
det kommer inte ifrån dig.
Åker ni?
Lmorgon.
- Vem där? - Jag.
Är det tråkigt?
Ja.
Dumheter ska man inte göra ens av långtråkighet.
I vår skickade han ett vykort.
Du borde utbilda dig, Liza.
Åk till stan i augusti. Jag får in dig på teknikskola med studenthärberge.
Det var i fjol, 1941.
Tro, Liza, du måste tro.
Kanske är det sant, lyckan är nära.
Och den kommer till dig imorgon.
Men det finns ingen väg tillbaka till den.
Sonja, kan du läsa lite?
Jag älskade er: Kärleken har, kanske,
Ej slocknat helt i min själ;
Men låt den inte störa er;
Jag vill ej göra er bedrövad.
Jag älskade er tyst, hopplöst.
Plågades av osäkerhet och svartsjuka
Jag älskade er så uppriktigt, så mjukt,
Så må Gud låta er bli älskad av annan.
Vad är det?
Vad är det med dig?
Osjanina har det bra.
Hon har hunnit gifta sig, och föda.
Men jag har suttit i detta skinn sen 18 år. Jag behöverju också...
Låt bli.
Allting kommer.
Zhenja, han har en familj.
Men jag älskar honom, pappa.
Stanna!
- Kamrat överste! - Vad vill du?
Här!
Zhenja? Varifrån är du, Zhenja?
Vad gör ni?!
Stanna!
Mördare!
Vad är det me dig, Zhenja?
Jag har också personligt mellanhavande.
- Till vem? - Till Komeljkova.
- Till vem? - Till Tjetvertak.
- Ta emot. - Behövs inte.
Ta det.
- Till vem? - Till Jolkina.
Tackar.
Flickor, döda mig inte, jag...
Jag råkade höra allting igår.
Jag ska inte berätta till någon, ända till graven.
Här är socker, torrkonserverade livsmedel. Jag behåller det.
Gör er klara för bastun.
Ta emot, Rita.
Grupp, stanna!
Lediga! Skingras!
- Ska ni fiska, kamrat fanjunkare? - Nej, bada.
Vattnet är kallt, bara ni inte fryser.
I bastun är det bättre.
Tänk om en kräfta tar er.
Kom med oss, vi gnider ryggen.
- Liza, nej. - Vänta!
Dra åt...
Hejsan flickor!
Oj, Zhenjka, du är en sjöjungfru.
Din hud är genomskinlig.
Man kan ju göra en skulptur!
Vacker...
En sådan figur i en uniform...
Nu läggerjag på lite ånga!
Hallå där! Rör ingenting!
Oj vad bra!
I soldatliv är bastu det första nöjet.
När vi blir gamla, och passar up barnbarn
kommer vi att tänka på denna bastu.
Först måste man föda barn.
Oj, flickor, titta!
Fina underkläder är min svaghet.
Om du sätter på dig denna svaghet, får du en straffvakt.
Jag har redan fått så många straffvakter för detta!
- Och ändå burit dem? - Varför sätta på sig dem?
Oj, flickor vad läskig jag är.
Men Galja, sluta.
Kom hit.
Se vad välbyggd!
Vi gör en snygging av dig.
- Låt oss ha en bal! - Visst!
- Men av vilken anledning? - Inte av någon anledning, utan ödet till trots.
Här är vår by. Här är Legontovo sjön.
Murmansk järnvägen. Belomorskij kanalen.
Och runtomkring är pilar och cirklar. Varför?
Alla vägar är markerade.
Och allting är känt!
Allt, men inte allt. Vägen runt sjön kan de.
Träsket är också märkt. Och det är också märkt att det är ogenomträngligt.
Flickorna hos Polina har bett om en grammofon, de ska festa.
Se till att de inte dricker sig fulla efter bastun.
Det görjag.
Gå nu.
Oj Zhenjka, du är en häxa!
Synd att det inte finns några kavaljerer.
Vad kan man göra åt saken.
N.K. Krupskaja-barnhem.
Han sa till mig
Bli min för evigt,
Och jag ska leva,
Bränd av min kärlek,
Leendets tjusning
Ömhet i blicken
Lovar mig alla
Himmelska nöjen.
Till stackars hjärtat Så sade han
Till stackars hjärtat Så sade han
Men han älskade inte,
Nej, han älskade inte,
Nej, han älskade inte mig.
Misja!
Misja!
Idag går vi.
Det är till er.
Tack.
Ni älskar, jag vet.
Tyskarna har tagit Minsk.
Jag kan inte.
Ska bli.
Här kommer kavaljeren. Håll i dig!
- Kommendanten. - Vaskov kommer.
Gud, vad vi blev rädda. Giv akt!
Kamrat gasrnison befälhavare!
Den mig undeordnade undergrupp vilar.
Fyra personer har vaktpost. Inga sjuka.
Tackar för bastun.
Rapporterar sergeant Kirjanova.
Dansa, jag tittar också.
- Hinner du tillbaka? - Jag är rädd attjag inte gör det.
- Rysk. - Jag frågar.
Vad gillar ni mest av allt?
Det är dags att sova, imorgon är det revelj klockan 6.
Vänta, Rita.
Låt Zhenja sjunga lite. Kamrat fanjunkare kan lyssna.
Det var allt, flickor. Konserten är ***. Stadgan.
Jag vill verkligen sova.
Kom då.
Polina, gå inte. Det ösregnar, du blir genomblöt.
Om det är så...
Man vill heller inte sova, det är ljust.
Dåså tjejer, tapto!
Kamrat kommendant! Kamrat kommendant!
Kamrat kommendant!
Vad vill du?
Tyskar i skogen.
- Hur fick ni veta det? - Såg det själv. Luftlandsättningssoldater.
Två, med kulsprutor.
Stridslarm! Kirjanova tll mig! Snabbt!
Uppfattat!
Stridslarm!
Kirjanova, till kommendanten!
Tve!
Med korpral Osjanina.
Jag har förklarat stridsalarm, kamrat "tredje", jag tänker finkamma skogen.
Tillåt ordna en sökning.
Det ärju bara två tyskar. Jag tar dem själv om något händer.
Innan spåret kallnar.
Uppfattat, kamrat major!
Vad gjorde du i skogen klockan fyra på morgonen?
Bara på nattliga ärenden.
Det ärju just därför jag satte ett utedass hos er.
Eller ryms ni inte där?
Det finns frågor som en kvinna inte behöver svara på.
Det finns inga kvinnor här!
Det finns kämpar och befälhavare. Ett krig pågår.
Och så länge det inte är över, går vi i mellankönet.
Jag ser er säng är obäddad, kamrat neutral fanjunker.
Givakt!
Ledig!
Osjanina, beordra, vem som ska gå.
Zhenja!
- Galja! - Vänta Osjanina!
Vi går efter tyskar, inte fiskar.
De har kulsprutor.
- Åtminstone så att de kan skjuta. - Det kan de.
Fårjag komma?
Jag har ingenting emot.
Justja. Är det någon som kan tyska?
Jag kan.
Har ni inte läst stadgan? Det skulle du ha rapporterat.
Soldat Gurvitj!
Var är era båtmössor?
Hur säger man "upp med händerna" på tyska?
Hände hoch!
Precis
Okej, kom nu Gurvitj.
Är du ensam, Marja?
Ja.
Om någon upptäcker en fiende eller om någonting är konstigt,
är det någon som kan låta som ett djur eller en fågel?
Jag menar allvar!
I skogen kan man inte signalera med rösten, tyskarna har också öron.
Jag kan.
- Hur då? - Som en åsna.
Det är liktju.
Det finns inga åsnor här.
Okej, då lär vi oss låta som ankor.
Såhär kallar en andrake på en hona.
Två läten - lystring, fiende i sikte.
Tre läten - alla till mig. Är allting förstått kamrater kämpar?
Uppställning! Snabbare, snabbare! Britjkina!
Givakt!
Min ersättare under operationen
kommer att vara korpral Osjanina.
Glöm inte ankorna.
Vänster! Marsch!
Kom tillbaka snart, flickor!
Zhenjka!
En kolonn i två rader marsch!
Galja! Stick inte ut där det inte behövs!
Är dina föräldrar vid liv eller lever du föräldralös?
Föräldralös? Jag tror nästan, föräldrarös.
Är du osäker?
Vem är säker i någonting nuförtiden, kamrat fanjunkare?
Vettigt.
Mina föräldrar är i Minsk. Jag utbildades i Moskva, men här...
- Har de hört av sig? - Nej men!
- Är föräldrarna av judisk nation? - Självklart.
Självklart... Om vi vore i Moskva, skulle inte fråga.
Kanske hann de att lämna staden?
För helvete!
Vill ni svära? Svär på, jag är van.
- Skadade du dig? - Nej.
Soldat Gurvitj, gör tre läten.
- Varför då? - För att testa krigsberedskapen.
Har du glömt detjag har lärt dig?
Vad har hänt?
Om någonting hade hänt, skulle ärkeänglar möta er på andra sidan.
Trampar som en kossa, med svansen uppåt.
- Är ni trötta? - Knappast!
Bra. Har ni märkt något ännu?
Ingenting, trorjag. Vid svängen var en gren sönder.
Rätt, bra gjort. Ni då?
Ingenting, allting är som det ska.
- Från buskar är daggen borta. - Oj, vilket öga.
Bra, soldat Britjkina.
Och det var också två spår från tyska skor. Luftlandsättningssoldater.
Att döma på topparna, är de på väg kring träsket.
De får springa ordentligt idag, runt fyra mil...
Låt dem göra det. Vi tar en genväg.
Hurde?
Inte här. Jag kan en stig.
Och nu tio minuter för fökning och naturbehov.
Och tyst!
Sprid ut er!
Inte för långt!
Är det djupt där?
Vid vissa ställen... För övrigt... såhär, upp till...
För er kommer det att vara till bältet. Akta vapnen.
Efter mig! Inte ett steg åt sidan!
Fanskap!
- Komeljkova, stå inte! - Jag kommer!
Kom igen, kom igen...
Tjetvertak, gå inte nära! Osjanina, ta dig ut själv!
Galja, gå.
- Kamrat fanjunkare! - Vad vill du?
Ste inte! Annars fastnar du!
En stövel togs av foten!
- Har du hittat den? - Nej!
- Vart? Stanna! - Jag ville hjälpa bara.
Stanna! Det finns ingen återvändo!
Britjkina, räck henne pålen!
Komeljkova, ta dig ut!
Efter mig, framåt!
Men stöveln då?
Hur kan du hitta den nu?
Komeljkova, lite mer!
Zhenja, håll i hårdare!
Lugn, lugn. Det är lite kvar till ön.
Vi meste ge. Framet!
Efter mig, spår i spår!
Är ni trötta?
Det gör inget.
Finns det blodiglar här?
Det finns ingenting här. Det här är ett dött ställe.
Var inte rädda, träskgas komer ut.
Gamlingar säger, att det finns skogstroll i sådana ställen.
- Vem? - Skogstroll.
Sagor, man förstår.
Igen Dahl!
Förhasta er inte bara. Lugnt, vi vilar här.
Bra...
Är ni trötta?
- Ja. - Vila ni bara.
Galja, du är en slarver! Du skulle ha böjt fingrarna.
Jag gjorde det.
Det gör inget, vi gör en bastsko för henne.
Förstått!
- Men efter träsket. Kan du hålla dig? - Ja.
Efter bastun är det bra, eller hur?
Jag är blöt ända till... I varje fall, det blir till bältet på er.
Jag borde satta på mig underkläder.
Zhenja.
Kom upp!
Plocka bjälkarna och kom efter mig i samma ordning.
Torka och värma oss kommer vi att göra på andra sidan.
Zhenja, har du en spegel?
Zhenj, kamma mig.
Du är redan vacker. Gör det själv.
- Zhenjka, sluta tvätta dig! - Jag kommer.
Är alla redo? Gå, ni får.
Hur är det, röda soldater, med ordningen?
Det är bra, kamrat fanjunkare.
- Har ni inte frusit? - Ingen kan ju värma ändå.
- Nu kommer det att stiga ånga från dig. - Varför då?
Klä på er.
Här har du sko!
- Passar bra? - Mycket. Bättre än stöveln.
Framet, kamrater soldater. Vi har en och en halv timmes färd kvar.
Spring efter mig!
Snabbare! Gladare!
- Hur är det, Komeljkova, har du blivit varm? - Man kan inte se ångan ännu!
Här börjar Sinjukhinkedja.
Från andra sidan trycker en sjö på kedjan.
Det kallas för Legontovo.
En munk bodde här vid namn Legont.
Han sökte tystnad.
Det finns gott om tystnad här.
Tyskarna har en väg: Mellan dessa sjöar, över kedjan.
Och evigt slag, Ro bara drömmer vi om.
Genom blod och damm Flyger, flyger stäppston.
Och trampar ner fjädergräs...
Kamrater soldater!
Fienden med kraft av två tyskar rör sig mot sjön Vopj.
Med målet att komma in på Kirov-järnvägen
och Belomor-Baltijskij kanalen uppkallad efter kamrat Stalin.
Jag har bestämt mig att möta fienden på grundpositionen
och föreslå att ge upp.
Lfall de gör motstånd dödarjag en, och den andre tar levande.
- Allting är uppfattat. - Ligg på era positioner, som möss.
- Jag pratar med dem först. - Pe tyska?
På ryska! Ni översätter om de inte förstår. Är det klart?
Om ni sticker ut så i strid,
så finns det inget lasarett i närheten, inte heller några mammor!
Med tyskar är det bäst att kriga på avstånd.
Medan ni laddar hinner de att göra ett såll av er.
Därför beordrarjag er att ligga ner.
Ligg, tills jag själv beordrar "eld".
Annars skall jag visa er utan hänsyn till det kvinnliga könet.
Och sov inte, håll utkik!
- Tyskar? - Var?
Fan ta dig... Jag såg syne.
Slumra lite, Fedot Evgrafovitj.
Nej, Osjanina. Jag är bara lite trött.
Jag kommer att få evig sömn om vi missar tyskarna.
Skjuter de någon ur befälkåret eller spränger något viktigt,
då kan du gå och bevisa för domstolen
varförjag istället för att finkamma skogen och hitta tyskarna
hamnade ute i helvetet.
Skonade folk?
Var rädd att sätta in er i öppen eld - det är ingen ursäkt.
Nej, ingen ursäkt om en kigsorder inte utfördes.
De kanske sover nu?
- Sover... - De ärju mänskliga.
Ni sa att kedjan var den enda bekväma vägen till järnvägen.
- Men dit är det... - Fem mil.
Genom okänd trakt, att vara redd för varje buske.
Margarita... hur är ditt farsnamn?
Kalla mig bara Rita.
Fårjag?
Till kära hjältinnan.
En present.
- Rök, kamrat Rita. - Jag röker inte.
Men på tal om att de också är mänskliga tänkte jag aldrig på.
Du sade rätt.
- Färgade? - Egna!
Sjöjungfru.
Man kan inte ens kamma sig.
Gör dig i ordning.
Kamrat fanjunkare, fårjag?
Ja.
Kamrat fanjunkare, är ni gift?
Ja, det ärjag, soldat Komeljkova.
Var är er fru?
Hemma, såklart.
Har ni barn då?
Barn?
Vi hade en liten pojke.
Hurde, hade?
Min mamma klarade inte honom.
Hur då?
Frugan lämnade oss.
Rit, berätta allting för honom.
Jag berättar när vi kommer tillbaka.
Man ser på en gång att du är en erfaren människa, soldat Britjkina.
Du tog en bra plats och du låter bra.
- Har du inte märkt något? - Inte ännu.
Märk allting, Lizaveta.
Rör sig buskarna, oroar sig fåglarna?
Du är en skogsmänniska, förstår allting.
Vad bra!
Som om det inte vore krig.
Liza, Liza, Lizaveta, Varför skickar inte du en hälsning?
Varför sjunger inte du älskling, eller är din älskling ful?
En ordlek från mina trakter.
Du är från trakten, eller hur?
Jag har tjänat här länge.
Hos oss sjunger man...
Sen sjunger vi, Lizaveta.
Vi utför krigsordern och sjunger sen.
- Pe hedersord? - Jag harju sagt det.
Dåså, kamrat fajunker, ni har lovat mig!
Födda i döva år,
Kommer inte ihåg sin väg.
Vi, barn av Rysslands skrämmande åren,
Kan inte glömma någonting.
Brinnande åren!
Är ni fulla av vansinne eller har ni ett förhoppningsbudskap?
Från krigets tid till frihetens dagar
Ser man blodigt återsken i deras ansikten...
Ser man blodigt återsken i deras ansikten.
Vem läser du för?
- Jag sa, vem läser du för? - Ingen. För mig själv.
Varför högt?
Det ärju dikter.
Det är inte bra för ögonen.
Det är ljust, kamrat fanjunkare.
Jag sa det bara. Sitt inte på stenar.
De kyls ner och börjar dra värme från dig. Lägg under kappan.
Det ska jag, kamrat fanjunkare, tack.
Men läs inte högt.
På kvällen är luften fuktig här, tät, och gryningarna är tysta här.
Därför hörs ni på fem kilometer.
Till Sonja för alltid. Misja.
Varför har du krupit ihop?
Kallt.
Lugn, lugn.
Du harju feber, kamrat soldat.
Här ärju träsket, här ärju stöveln.
Tar du det som det är eller ska jag blanda?
- Vad är det? - Mixtur.
- Mixtur... Sprit! - Sprit.
Jag tar inte det!
Drick utan prat. Jag beordrar, drick.
Drick!
Oj, mamma!
Andas inte!
Mammor kommer att ha de som överlever kriget.
Mitt huvud springer från mig!
Det gör inget, imorgon kommer du ikapp.
- Hur bär ni er åt utan militärkappa? - Var inte rädd, jag är frisk.
Bli frisk tills imorgon. Jag ber dig, bli frisk.
Jag ska försöka.
Mammor kommer att ha de som överlever kriget.
Är det tyskar?
- Ligg, alla är beordrade att sova. - Vad är det, Galja?
- Var är Rita? - Med Vaskov.
Vad?
Hör du?
Fåglarna skriker.
Skator! Oroar sig.
Det betyder att någon kommer och stör dem.
Osjanina, få upp kämparna. Omedelbart! Gurvitj, till mig.
Men så att det inte märks!
God dag, kamrat fanjunkare.
Hej. Hur är det med Tjetvertak?
Sover, vi väckte henne inte.
Bra gjort, du ska stå här och för kommunikation. Stick bara inte ut.
Jag gör inte det.
Där är de!
Ser du? Där är de. Båda.
Tre.
Fyra.
Fem.
Sex.
Sex. Sju.
Etta. Nio.
Nio. Tio.
Elva.
Tolv.
Tolv. Tretton.
Fjorton. Femton.
Femton. Sexton.
Gök, gök, hur länge harjag kvar att leva?
Ett.
Två.
Tre...
Slutet på första delen