Tip:
Highlight text to annotate it
X
Hur skapas pengar, var kommer de ifrån? Vem tjänar på dem?
Och vilket syfte tjänar de?
Vad är penningsystemet? Vilka är pengarna i penningsystemet?
I århundraden har mekanismerna bakom penningsystemet dolts för allmänhetens nyfikna ögon.
Men deras inverkan, både på nationell och internationell nivå kanske är oöverträffad,
för det är det monetära systemet som lägger grunden för internationell dominans och kontroll över landet.
Idag, när dessa grundvalar skakas av kriser, har behovet av en öppen
och ärlig dialog om det monetära systemets framtid aldrig varit större.
Den ekonomiska krisen är som en cancer.
Om vi bara väntar och väntar och tänker att den kommer försvinna så kommer den precis som en cancersvulst att växa,
och det kommer att vara för sent. Det jag vill säga till alla är, förbered er.
Detta är inte en tid för önsketänkande att regeringen kommer kunna reda ut saker.
Det är inte regeringar som regerar över världen. Goldman Sachs regerar över världen.
"Vi är på gränsen till en perfekt storm."
Korrupta och djupt rotade intressen lurar i maktens korridorer,
som inte har anledning att ge upp privilegier som de anser sig ha förtjänat.
"Har han en plan för hälso- och sjukvårdsreform?" [Nej!] "Har han en reformplan för polisväsendet?" [Nej!]
"Har han en plan för att minska budgetunderskottet?" [Nej!]
Ordning i salen! Ordning!
"Litar du på regeringen?"
Försök att lugna ner dig och bete dig som en vuxen och om du inte kan det, om det är för svårt för dig,
lämna salen. Försvinn. Vi klarar oss utan dig!
"Detta är zombiebankernas skyddade utfodringsstation."
Det är ingen tillfällighet att ekonomisk instabilitet blev ett verkligt återkommande problem under 1600-talet
när William Paterson grundade Bank of England.
"Detta är ett oacceptabelt beteende som allmänheten... Nej, det är inte roligt!
Endast i ditt huvud är det roligt. Det är inte roligt alls, det är skamligt."
"En lösning, Revolution!"
Systemet är till sin natur instabilt, som en följd av den internationella makt det ger de dominerande aktörerna,
för i grunden finns uppfattningen: "Hur kan jag få någonting för ingenting".
Statistisk analys har visat att varje gång ett imperium börjar närma sig sin undergång,
tappar dess valuta i värde.
Det finns inga riktlinjer för hur systemet fungerar.
För att ge ett exempel, en forskare på BBC som arbetade med en dokumentärfilm
gick till Bank of England och sa, "kan ni ge mig en beskrivning av hur pengar skapas?"
Och de sa bara "Nej".
Den här dokumentären kommer undersöka och förklara detta ständigt föränderliga system,
och den inverkan det har både på nationell och internationell nivå.
97% Owned
Hur skapas pengar
Sedlar och mynt
År 2010 var Storbritanniens penningmängd 2.15 biljoner pund.
2.6% av denna summa var kontanter, 53.5 miljarder pund.
Övriga 2.1 biljoner pund, 97.4% av penningmängden, bestod av affärsbankspengar.
3% av pengarna skapas via centralbanken (i Sverige Riksbanken)
och när du har skapat en 10-pundssedel kan du sälja den till en bank
som de kan använda i sina bankomater, och banken skulle behöva köpa sedeln för 10 pund.
Ingen skulle behöva betala ränta på pengarna, och de överförs sedan till statskassan,
vilket ger inkomster för staten. Det kallas seigniorage.
Seigniorage: Vinst staten gör genom att ge ut valuta. Skillnaden mellan sedlar och mynts nominella värde och kostnad för att producera dem.
När Bank Of England tar fram en 10-pundssedel kostar det 3 till 4 pence att trycka den
och de säljer den till en affärsbank till dess nominella värde, alltså 10 pund
och vinsten, skillnaden mellan att trycka sedeln och att sälja den för 10 pund går till statskassan.
Så i realiteten går all vinst som vi får på att skapa kontanter till statskassan
och det minskar mängden skatter vi måste betala. De senaste 10 åren har detta dragit in ca 18 miljarder pund.
År 1948 var 17% av penningmängden sedlar och mynt.
Det bidrog till statens förmåga att finansiera återuppbyggnaden efter kriget,
samt införandet av statligt finansierad hälso- och sjukvård.
På bara 60 år har sedlar och mynt minskat till mindre än 3%.
Före 1844 skapades sedlar av privata banker och staten tog inte del av vinsterna av att pengar skapades.
Före industrialiseringen fanns det flera former av pengar samtidigt,
så uppkomsten av statligt finansierade fiat-pengar är ett relativt nytt fenomen.
På 1840-talet fanns ingen lag som hindrade banker från att trycka egna sedlar.
Så de gav ut papperslappar som representerade en summa på ditt bankkonto.
Istället för att ta ut dina tunga metallmynt från banken och betala någon med dem,
så fick du ett papper där det stod hur mycket pengar du hade, och du kunde ge det till någon
och de kunde använda det för att hämta ut de tunga metallmynten från banken.
Med tiden blev dessa papperslappar lika bra som pengar.
Folk började använda papperslappar istället för att hämta riktiga pengar från banken
och så snart bankerna insåg att det som de skapat hade blivit den dominerande typen av pengar
så förstod de att genom att skapa mer av dem kunde de göra vinst.
De kan helt enkelt trycka nya papperslappar, låna ut dem och få ränta på dem.
Och de gjorde så fram till 1840-talet, då de gick lite för långt
vilket orsakade inflation och destabiliserade ekonomin. Så 1844
antog den konservativa regeringen en lag,
som tog ifrån affärsbankerna makten att skapa pengar och återbördade den till staten.
Sedan dess har Bank of England varit den enda organisation som haft rätt att skapa sedlar.
Senare har allt blivit digitaliserat och det vi nu använder som pengar är digitala siffror som affärsbanker kan skapa ur ingenting.
Problemet var att de i lagstiftningen inte beaktade kontopengar,
de insättningskonton privatpersoner har hos banker, den elektroniska form av pengar
som dessa bankmedel är. Idag är merparten av pengarna i omlopp elektroniska pengar,
det är de tillgångar vi har på våra bankkonton.
Så lagstiftningen behöver komma ifatt utvecklingen av elektroniska pengar och hur banker fungerar idag.
Pengar på bankkonton kallas kontopengar.
Det är en redovisningsterm som bankerna använder när de ger kredit.
Banker följer samma process när de ger ut lån. Alla pengar på bankkonton är bokföringsposter.
Affärsbankspengar
Idag är de flesta pengar inte sedlar eller mynt, de är digitala.
De är bara siffror i ett datorsystem. De är ditt Visa-kort eller bankomatkort.
Det är det här, det är plast. Det är siffror i ett datorsystem, du flyttar pengar från ett datorsystem till ett annat,
allt är en stor databas, och de här digitala pengarna är det som vi nu använder för att göra betalningar med.
Det är dem vi använder som drivmedel i ekonomin.
Jag tror att många tror att staten eller centralbanken
har kontroll över pengarna i omlopp och tillför nya pengar,
men så är det inte.
Det är privata banker som skapar merparten av nya pengar i omlopp och som beslutar hur de ska användas.
Dessa redovisningsposter kallas affärsbankspengar.
När banker utfärdar lån skapar de nya affärsbankspengar.
När en kund betalar av ett lån, då förstörs affärsbankspengar.
Bankerna behåller räntan, som vinst.
Det finns många missuppfattningar om hur banker fungerar.
Det gjordes en undersökning där de frågade människor hur de trodde att banker fungerar.
Cirka 30% trodde att pengar du sätter in på banken stannar på ditt konto och är i säkert förvar
det är lätt att förstå varför, eftersom alla som barn har haft en spargris där du lägger pengar
och när du behöver pengarna krossar du den och tar ut dem.
Många har kvar den uppfattningen om banker,
att det är en trygg förvaringsplats så att dina pengar finns där när du behöver dem.
60% av de tillfrågade trodde att när pengar sätts in flyttas de över till någon som vill låna dem.
Så en pensionär sparar pengar hela sitt liv och sedan lånas hennes livsbesparingar ut
till några ungdomar som vill köpa ett hus. Men i verkligheten fungerar banker inte så.
"Det är ett bokföringstrick. Banker skapar pengar. De lånar inte ut dem. När banker ger vad som kallas ett lån, låtsas de i princip att du har lånat in pengarna. De uppfinner betalningsskyldigheten. Det är så pengar skapas." (Professor Richard Werner)
Idag är skapandet och kontrollen över pengar i stor utsträckning i händerna på privata banker.
97 till 98% av nya pengar som skapas är "skuldpengar", som skapas
när banker lånar in pengar i cirkulation.
Det här är fakta som alltför få förstår.
Det är inte en konspirationsteori, det är så Bank of England själva beskriver processen.
När banker utfärdar lån skapar de nya pengar.
Några få ekonomer förstår hur penningsystemet fungerar
men de som inte förstår hur pengar fungerar kan tro att
det är bra för ekonomin om alla sparar.
Men när du förstår hur penningsystemet fungerar inser du att
om alla börjar spara, då minskar penningmängden och det blir lågkonjunktur.
De flesta ekonomer ser inte hela bilden. De förstår inte alla delar av systemet.
De förlitar sig på antaganden och andrahandskunskap utan att granska detaljerna,
och pengar är centrala i ekonomin. Om du inte förstår var de kommer ifrån,
vem som skapar dem och när de skapas, hur kan du då förstå ekonomin i helhet?
När majoriteten av pengarna vi använder inte är kontanter utan elektroniska
då får den som skapar elektroniska pengar vinsten av att pengarna skapas
och självklart är det mycket mer lönsamt att skapa elektroniska pengar än att skapa kontanter
eftersom det inte är någon produktionskostnad.
Samtidigt som vinsten av att skapa kontanter under det senaste årtiondet var 18 miljarder pund,
så skapade bankerna 1.2 biljoner pund.
Mellan 1998 och 2007 tredubblades Storbritanniens penningmängd.
1.2 biljoner pund skapades av banker, medan 18 miljarder pund skapades av staten.
Många tror, när de hör oss säga det här att vi bara är ett gäng tokstollar.
Men den 9 mars 2009 gav centralbankschefen för Federal Reserve,
Ben Bernanke den allra första direktsända intervju som en chef för USAs centralbank någonsin gett,
Dagen innan hade han räddat AIG, ett försäkringsbolag, faktiskt inte ens en bank,
vilket kostade ungefär 160 miljarder dollar.
Journalisten frågade: "Så, Mr Bernanke, varifrån fick du 160 miljarder dollar för att rädda AIG?"
"Är det skattepengar som centralbanken spenderar?"
Det är inte skattepengar. Bankerna har konton hos centralbanken, på samma sätt som du har ett konto i en affärsbank.
Så för att låna ut till en bank utökar vi helt enkelt deras konto hos centralbanken.
Så det är mycket mer likt, även om det inte är exakt samma sak, att trycka pengar, än det är att låna ut dem.
Banker skapar nya pengar när de ger kredit, köper befintliga tillgångar,
eller genomförr betalningar för egen räkning, vilket främst handlar om att expandera sina tillgångar.
När en bank köper värdepapper, till exempel företagsobligationer eller statsobligationer,
då blir obligationen bankens tillgång och företagets bankkonto utökas med motsvarande belopp.
Nya affärsbankspengar kommer in i cirkulation när människor använder de lån som bankerna har beviljat.
Jag märkte när jag försökte prata med människor inför parlamentsvalet
under 8-9 månader av dörrknackning, att när vi försöker förklara hur penningsystemet fungerar,
finns det en nästan inbyggd vägran hos människor att acceptera att en så bisarr situation faktiskt kan existera.
"Nej, det kan verkligen inte stämma... Vad menar du? Det går inte... banker kan inte... banker skapar inte pengar ur tomma luften.
Det är löjligt. De kan inte göra det. De lånar ut insatta pengar."
De flesta människor har en idé om hur pengar fungerar. De är vana vid hur de själva hanterar pengar
och de försöker överföra sin egen uppfattning om hur deras hushållsekonomi fungerar på den nationella ekonomin.
Och naturligtvis fungerar det inte så.
2008 var den utestående låneportföljen av bankskapade krediter,
så kallade affärsbankspengar, över 2 biljoner pund.
Så sent som 1982 var förhållandet mellan sedlar och mynt till bankdepositioner 1:12.
Vid år 2010 hade det ökat till 1:37.
Det innebär att för varje pund staten skapat hade bankerna skapat 37 pund.
Under de 10 åren före krisen 2007
växte mängden affärsbankspengar i Storbritannien med 7-10% varje år.
En tillväxt på 7% betyder en fördubbling av penningmängden vart tionde år.
Mängden pengar de skapar ur ingenting är enorm,
1.2 biljoner pund de senaste 10 åren.
Pengarna fördelas enligt banksektorns prioriteringar,
inte enligt samhällets prioriteringar.
Banksektorn har växt sedan 1980, från 2.5 biljoner dollar till 40 biljoner dollar, mätt i tillgångar.
År 1980 var bankers globala tillgångar värda 20 gånger så mycket som världsekonomin.
År 2006 var de värda 75 gånger så mycket, enligt FN.
Diagrammet visar att de sammanlagda banktillgångarna i Storbritannien, i procent av BNP,
låg relativt stabilt på 50-60%, till slutet av 1960-talet. Efter det ökade de dramatiskt.
För att tjäna riktigt mycket pengar idag behöver du inte producera någonting.
Du gör det genom spekulation. Att tjäna pengar på pengar.
Det är den mest lönsamma och i särklass vanligaste formen av ekonomisk verksamhet i världen idag.
Idag begränsas bankerna inte längre av hur mycket de kan låna ut,
och alltså inte heller av hur mycket ny kredit de kan skapa ur ingenting. De begränsas enbart av sin egen vilja att låna ut.
Det finns två huvudsakliga problem med att låta banker skapa pengar.
För det första, eftersom de skapar pengar när lånar ut,
så måste vi låna alla pengar ekonomin behöver från bankerna.
För att ha en sund, växande ekonomi, måste regeringen därför tillämpa strategier
som möjliggör ständigt ökande skuldsättning.
Det enda sätt som staten kan skapa ny köpkraft är genom att försätta sig själv och oss, ännu djupare i skuld.
Det andra stora problemet med att låta banker skapa pengar är att de har incitament att alltid skapa mer.
De skapar mer pengar när de beviljar ett lån.
De får bonus, provision och har incitament för att låna ut så mycket som möjligt.
"Du måste utveckla en säljkultur." Så vad gjorde dom?
Dom rekryterade en fantastisk kille, Andy Hornby, som kom från Asda,
för att förvandla banken till en stormarknad.
Om vi anförtror kontrollen över penningmängden åt banktjänstemän
kommer mängden pengar bara växa och växa, och detsamma händer med skuldsättningen
ända tills det kraschar, när vissa inte kan betala tillbaka skulden. Då kommer de sluta låna ut.
Politiker och journalister säger att vi lever över våra tillgångar,
vi har blivit beroende av att låna. Vi behöver dra ner på utgifterna och leva inom de tillgångar vi har.
Det är omöjligt i det nuvarande systemet.
Att alla nu är skuldsatta är inte för att de har lånat för mycket.
Vi har inte lånat alla dessa pengar från en armé av pensionärer som har sparat hela sitt liv.
Pengar i det nuvarande systemet ÄR skuld. De skapas när banker lånar ut.
Så det enda sättet, i det nuvarande systemet, att ha några pengar i ekonomin,
det enda sätt som företag kan få tag i pengar för att handla med, är om vi lånar dem från bankerna.
Och det är raka motsatsen till vad Tory-partiet argumenterar för
att vi måste spara innan vi kan betala för hälso- och sjukvård.
Och eftersom ekonomer helt har blandat ihop de här sakerna,
både i penningpolitiska termer, men även i ekonomiskt tänkande,
och eftersom de flesta fortfarande hyser en gammaldags uppfattning att du behöver besparingar innan du kan investera
så har vi den röra som vi har i dag.
En av anledningarna att vi har svårt att förstå banksystemet och hur kredit skapas
är att vi lämnar skolan utan några pengar och vi skaffar ett jobb som lärling hos en rörmokare.
Vi jobbar hårt hela månaden och i slutet av månaden är det någon som för in pengar på vårt bankkonto,
så för oss är logiken: du arbetar och sedan får du pengar, du får besparingar.
I realiteten skulle du aldrig ha fått jobbet om kredit inte hade skapats först.
Det är ett mycket viktigt konceptuellt missförstånd
och det är inte något som bara allmänheten är skyldig till. Ekonomer förstår inte heller det här.
Pengar uppstår inte ur ekonomisk verksamhet.
Många människor jag träffar verkar anta att om du har företag,
och människor gör saker, så uppstår pengar på något sätt ur processen att människor gör saker,
tillverkar saker och odlar saker, säljer saker och producerar saker,
att pengar på något sätt bara dyker upp. Det gör dom inte. Det är som att tanka en bil. De måste tillföras.
När jag hör David Cameron säga att vi behöver en ekonomi som inte bygger på skulder,
att vi behöver en ekonomi som bygger på besparingar, han vet helt enkelt inte vad han säger. Det är löjligt.
Det är helt absurt och det visar hans totala brist på förståelse för hur penningsystemet fungerar.
Vad han i själva verket säger är att vi behöver en ekonomi utan pengar.
Om alla skulle spara skulle vi få en massiv minskning av penningmängden,
vilket i princip är vad som händer vid nedskrivning av ett lån - människor kan inte betala sina skulder -
vilket i själva verket innebär att pengar försvinner.
Men om människor inte tar lån så är det bara ett stort skämt.
Det är en så amatörmässig förståelse av hur ekonomin fungerar, av hur pengar fungerar och hur pengar skapas.
Så jag får verkligen ett gott skratt när jag lyssnar på vad människor faktiskt säger.
De rapar bara ur sig vad de har lärt sig av varandra och de säger bara samma saker
och det går mig verkligen på nerverna att höra människor prata om att
"Ja, vi behöver mer lagar, vi måste reglera bankerna och deras bonusar"
Det är verkligen bara en stor rökridå och fokuserar på alla symptom på en allvarlig sjukdom vilket är
att du måste kolla på penningsystemet - hur pengar skapas.
Om vi inte vill ha några skulder så innebär det att vi inte vill ha några pengar, att vi vill ha en ekonomi utan pengar
med undantag för de 3% som skapas skuldfria.
Det är en paradox i det nuvarande systemet.
Om vi, allmänheten, försätter oss ytterligare i skuld, då tillförs det mer pengar i ekonomin
och vi får en ekonomisk uppgång. När det är goda tider är det lättare att låna, så vi tar på oss ännu mer skulder.
Och denna cykel fortsätter. Det blir lättare och lättare att skuldsätta sig, ända tills några av oss blir överskuldsatta
och inte kan betala. De kan inte betala för sina bostadslån.
Det var vad som hände i USA, med subprime-bolånekrisen. Och det leder till en flod av inställda betalningar,
som påverkar hela ekonomin. Bankerna blir insolventa.
Då har vi hamnat i en finansiell kris, och då slutar bankerna låna ut.
De lånade ut för mycket under de goda tiderna för att sedan sluta låna ut, vilket förvärrar nedgången.
Vissa blir av med jobbet, och blir ännu mer beroende av att låna, helt enkelt för att överleva.
Vi har ett system där vi är tvungna att låna för att överhuvudtaget ha en ekonomi.
Vi måste stå i skuld till bankerna. Det garanterar enorma vinster för bankerna.
Detta är den finansiella berg- och dalbanan.
"Och som jag har sagt tidigare, herr talman, ingen återgång till finansiell instabilitet."
Bankernas netto-utlåning måste alltid öka.
Vi betalar ränta på vartenda pund. Även om du tror att dina pengar tillhör dig,
så är det någon någonstans som betalar ränta på de pengarna.
Banksystemet har enormt inflytande
enbart för att de tillhandahåller de pengar vi behöver.
Vi måste skydda dem. Vi måste subventionera deras verksamhet. Vi måste låta dem fortsätta,
eftersom katastrofen av en bankkollaps påverkar oss alla enormt mycket.
De som säger att vi inte skulle ha räddat bankerna förstår inte hur penningsystem fungerar.
Det vore att eliminera en stor andel av våra pengar.
Å andra sidan, att rädda bankerna innebär att hålla ett system vid liv som ändå aldrig kommer att fungera.
Så vad vi än gör kommer vi alltid ha dessa cykliska upp- och nedgångar tills vi skiljer mellan hur pengar skapas
och banksektorns verksamhet. Då kan bankerna göra som de vill.
De skulle vara som helt vanliga företag.
Det är även en viktig demokratisk frågeställning. Vi har dessa privata, vinstdrivande banker
som skapar upp till 200 miljarder pund om året och pumpar in dem i ekonomin var de vill,
varhelst det passar dem, pengarna pumpas in i "giftiga" derivat
eller blåser upp bolånebubblor, vilket bara gör bostäder dyrare.
200 miljarder pund nya pengar kom in i ekonomin under 2007, skapade ur ingenting,
och var de pengarna spenderas formar samhällsekonomin.
Så om vi ska tillåta att någon skapar nya pengar ur ingenting,
då bör vi åtminstone ha någon demokratisk kontroll över hur pengarna används.
Vill vi att de pengarna används till hälso- och sjukvård, eller för att åtgärda miljöproblem, eller minska fattigdom,
eller vill vi att de används för att göra bostäder dyrare så att vi inte längre har råd att bo i hus.
Det kan likställas med en subvention, en speciell supersubvention till bankerna, för rätten att skapa pengar,
vilket borde göras till nytta för allmänheten och fördelas genom en demokratisk process.
Centralbanksreserver
Det finns också en annan form av pengar, i princip en elektronisk version av kontanter
det är den typ av pengar som affärsbanker använder själva för att göra betalningar mellan varandra.
Affärsbankerna vill inte bära runt på enorma mängder pengar
eftersom det är riskabelt, opraktiskt och kostsamt. De måste anlita säkerhetsvakter för den typen av pengar.
Så de betalar varandra med en elektronisk version av pengar
vilket i branchen kallas centralbanksreserver. De håller dessa elektroniska pengar på konton hos centralbanken.
Men som privatperson har du inte tillgång till dessa elektroniska pengar,
du kan inte öppna ett konto i centralbanken.
I princip säljer de dessa centralbanks-pengar till bankerna, genom att skapa dem utav ingenting
och använder dessa pengar för att köpa obligationer från affärsbankerna
Så, bankerna kommer med en obligation som egentligen är statsskuld
och de ger den till centralbanken och i gengäld kommer centralbanken
skriva in några nya siffror på bankens konto hos centralbanken.
Så de skapar centralsbanksreserver utav ingenting.
Bank of England skapar centralbanksreserver
genom att öka den tillgängliga krediten hos affärsbankens konto hos Bank of England.
I gengäld ger affärsbanken ut obligationer eller säljer tillgångar som säkerheter för reserverna.
Totalt är det 46 banker som har reservkonton hos Bank of England.
Mindre eller utländska banker har konton hos någon av dessa 46 banker för att kunna göra betalningar i brittiska pund.
Före mars 2009 frågade Bank of England var och en av de stora bankerna hur mycket reservvaluta de behövde.
Bankerna bytte sedan en obligation mot reservvaluta och gick med på att köpa tillbaka obligationen till ett visst belopp
vid ett utsatt framtida datum. Bankerna fick sedan ränta
utifrån bas- eller styrränta för de centralbanksreserver de höll.
Efter krisen har bankernas centralbanksreserver ökat dramatiskt.
Betydelsen av centralbanksreserver
När en bankkund för över medel från sitt konto till en annan persons konto,
sker en process som kallas "Intra-Day Clearing"
Mängden reservvaluta som Bank A har hos Bank of England
minskas med samma summa som Bank B erhåller.
Detta är vad reservvaluta innebär för bankerna.
Innan kreditkrisen, om en bank hade för lite reserver hos Bank of England för att uppfylla sina åtaganden,
så var banken tvungen att låna reserver från andra banker, mot ränta.
Endast reservvalutan hos centralbaken flyttas, affärsbankspengar bara minskas och ökas.
Om du säljer något på eBay så vet du att affären inte är klar förrän du har fått pengar insatta på ditt konto.
De flesta vill faktiskt se pengarna på sitt konto innan de anser att affären är avslutad.
Bankerna tänker ungefär likadant, men de vill se pengar på sitt konto hos Bank of England
innan de anser att affären är avslutad.
Om du till exempel köper ett hus från någon som har en annan bank än du
det som händer efter att du spenderat en kvarts miljon på ett hus
är att du talar om för din bank att flytta pengar till husförsäljarens bank, och banken kommer då
att instruera Bank of England att flytta 250,000 från deras konto hos Bank of England
till husförsäljarens bank. Och de pengarna kommer flyttas mellan kontona hos Bank of England.
När pengarna ha flyttats kommer bankerna anse att betalningen har blivit genomförd.
De använder inte den typ av pengar som vi har på våra konton,
de använder specialpengar som endast kan användas hos centralbanken.
Miljontals människor över hela landet överför pengar till varandra med hjälp av endast ett fåtal storbanker.
Bankerna håller räkningen i sina datasystem och vanligtvis så tar betalningarna ut varandra i slutet av dagen.
De fem storbankerna - RBS, Lloyds, HSBC, Barclays och Santander - hanterar över 85% av alla kontoinsättningar.
Eftersom antalet banker är begränsat så flyttas reserverna mellan dem i en slutet system.
Pengarna cirkulerar bara runt i systemet om och om igen och om du tänker efter,
så kan ett enda mynt användas för att göra en miljard betalningar om det cirkulerar en miljard gånger.
Och detta är i princip det system vi har nu, vi har en liten mängd riktigt pengar
som bara går runt, runt i systemet och används för att göra massiva kvantiteter av betalningar på våra vägnar.
Strax före krisen fanns det bara 20 miljarder på kontona hos centralbanken.
September 2007. Tusentals kunder hos banken Northern Rock köar för att ta ut sina pengar.
Företaget hade tvingats söka akut finansiering. Det är den första bankrusningen på en brittisk bank i 140 år.
Northern Rock hade åtagit sig köp av tillgångar, men kunde inte sälja värdepapper för att uppfylla dessa åtaganden.
Centralbanken var tvungen att kliva in som långivare i sista hand, och förse Northen Rock med reservvaluta.
Om de inte har tillräckligt med centralbankspengar så kan de inte genomföra betalningar
och om det händer så stannar snart hela systemet av.
Så centralbanken har ansvar för att se till att det finns tillräckligt av dessa pengar i systemet.
Kraven på bankerna att hålla en viss mängd reserver har ändrats många gånger sedan 1947.
Då behövde bankerna hålla minst 32% i form av reserver, kontanter eller statsobligationer, i relation till insättningar.
Under 2006 infördes korridorsystemet, där bankerna kunde sätta sina egna reservmål varje må***.
Reglerna ändrades igen i mars 2009, när Bank of England införde Quantitative Easing (QE).
Quantitative Easing ger bankerna i princip reservvaluta gratis.
Reservvaluta hos centralbanken är vad som kallas verkliga pengar i fractional reserve-modellen
men faktum är att bankerna kan få så mycket reserver som de vill ha.
Och reservvaluta är i sig en form av fiat-pengar som inte backas upp av någonting.
Som en konsekvens av det finns det inte längre någon meningsfull "fractional reserve".
En kort historia om pengar
Om du tittar tillbaka på historien de senaste 150 åren eller så,
det började med en utveckling av den guldmyntfot som framträdde under 1880-1890.
då länder knöt sin valuta till ett visst definierat guldvärde
och sen kom länder överens om att låsa det värdet, att behålla det värdet fast,
och att handla med guld sinsemellan för att se till att balanserna hålls
och även att försöka begränsa eller utvidga eller kontrahera aktiviteten i sina egna ekonomier för att se till att balansen,
det bestämda fasta priset skulle bibehållas. Detta faller sönder efter första världskriget.
Det är då det hela bryter ihop, då skedde en allvarlig rubbning i det internationella monetära systemet,
och det löstes egentligen inte förrän vid avtalet i Bretton Woods i slutet av andra världskriget
då alla valutor knöts till dollarn och dollarn knöts till guldet.
Så vi tog på sätt och vis ett steg bort från guldstandarden,
tanken på att det skulle finnas en gedigen typ av pengar vars värde backade upp de sedlar och kreditpengar
som vi alla använder. Vi tog ett steg bort från den tanken.
Efter Hiroshima undrade Tokyo när nästa atombomb skulle falla. De behövde inte undra länge.
År 1944, vid Bretton Woods, började USA och Storbritannien förhandla om hur man skulle styra världsekonomin,
det internationella monetära systemet, och de uppfann Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF)
och en rad andra institutioner som syftar till att hantera den globala valutan
det fanns fortfarande en guldmyntfot, men den guldmyntfoten skulle vara bunden till dollarn.
Allt världens guld flyttades från London till Fort Knox,
och alla världens valutor knöts till dollarn.
Detta system utformades för att hantera obalanser, för att undvika kreditåtstramningar,
för länder kallas det för underskott i handelsbalansen, de kan inte betala sina räkningar och deras valuta kollapsar.
Valutorna kontrollerades och systemet var stabilt, så länge amerikanerna axlade rollen som övervakare.
Vilka känner till den fantastiska berättelsen om hur det hela kom att sluta?
Mängden pengar som behövdes för att betala för Vietnamkriget, det är precis vad jag syftade på.
Oljekrisen var en annan orsak.
Det innebar att amerikanerna inte längre utövade sin roll som övervakare av det monetära systemet.
De inflaterade värdet på sin egen valuta som skenbart var tänkt att vara bunden,
knuten till guldet och alla andra valutor. Så vad gjorde fransmännen?
Fransmännen var lite oroliga att president Nixon inte var helt ärlig.
Och de var oroliga för just det som vi beskrivit, att Nixon tryckte pengar när han inte borde göra det.
Och de var oroliga att det inte fanns tillräckligt med guld för att bibehålla växelkursen för den franska francen,
så de skickade en kanonbåt till New Yorks hamn för att artigt be, "kan vi få vårt guld tillbaka tack".
Fick de tillbaka sitt guld? Kom igen, gissa! Det gjorde de inte. Och Bretton Woods-systemet upphörde.
Och det är nu vi går in i den moderna eran av det finansiella systemet.
Fiat-pengar: Ett bytesmedel, som utgivaren inte lovar kan bytas in mot en handelsvara, och som bygger på förtroende.
Historiskt har pengar varit knutna till en handelsvara, ofta guld, men i dag är de inte knutna till någonting.
Vilket innebär att det inte finns någonting som backar upp värdet av våra pengar. Detta papper är bara en bit papper.
Vad betyder det? Om pengar är baserade på ingenting, varför tror vi då att de har något värde?
Förlåt? För att vi fortfarande kan gå och växla in dem. Va? Någon annan ropade nåt.
Kul litet latinskt faktum, vad kommer ordet "kredit" från? Tro. Korrekt.
Credere = att tro
Sedan kollapsen av dollar-guldmyntfoten 1971 och avregleringen av det finansiella systemet,
har skapandet av pengar vuxit exponentiellt.
World Economic Forum-mötet i Davos har uppmanat till att krediten inom ekonomin,
den globala ekonomin, behöver utökas med $100 biljoner.
En biljon är 12 nollor så 100 biljoner, för att föreställa dig det så tänk 1 följt av 14 nollor.
De tror denna kreditexpansion kommer att skapa ett ekonomiskt uppsving
eftersom det kommer finnas mer pengar i ekonomin för att göra investeringar.
Det är fascinerande med denna uppkomst av digital valuta, hur det egentligen förändrar allting.
Eftersom det helt har släppt privata banker lösa att härska och skapa det penningsystem som passar dem
och som fungerar för dem som driver privata banker.
Tillväxt och inflation
Om vi vill att ekonomin ska växa måste med dagens arrangemang även skulderna växa.
Det är något som mycket, mycket få människor verkligen förstår,
speciellt bland de politiker som styr ekonomin, vilket är en skrämmande tanke.
BNP - Bruttonationalprodukt - Marknadsvärdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under en given tidsperiod.
När penningmängden växer blir mer pengar tillgängliga, och kan investeras i produktiva verksamheter.
Men de kan också användas för att spekulera och driva upp priser på tillgångar.
En ökning av penningmängden = en trolig relativ ökning av ekonomisk aktivitet.
Effekterna av en snabb kreditexpansion
Inflation innebär en ökning av de allmänna prisnivåerna på varor och tjänster i en ekonomi under en viss tidsperiod.
När prisnivån stiger kan varje enhet av valuta köpa färre varor och tjänster.
När penningmängden växer och det finns mer valuta att tillgå,
finns det mer pengar för investeringar, vilket kan leda till tillväxt,
men mer pengar är också tillgängliga för inköp av varor och för spekulation, vilket leder till inflation.
Inflation sker när för mycket pengar jagar alltför få varor och tjänster,
så det finns för mycket pengar för den faktiska produktionen i ekonomin.
Men i praktiken är inflation mycket mer förvrängt och komplicerat.
Att mäta inflation är inte en vetenskap och hur den registreras innebär ett dilemma.
Konsumentprisindex eller KPI mäts utifrån ett urval av varor och tjänster.
Varje kategori av varor och tjänster ges en viktningsfaktor
som bestämmer den totala effekten av prisuppgifterna för en viss kategori.
Det måttet kommer dock ge en genomgående låg siffra för inflation.
Huspriser, amorteringar och kommunalskatt räknas inte men priser för appar och dejtingsajter ingår.
Detaljhandelsprisindex är ett annat sätt att mäta inflation
och hamnar genomgående högre än konsumentprisindex.
Många pensionssystem har nyligen justerat sina årliga utbetalningar från detaljpris- till konsumentprisindex.
Det är en kostnadsbesparande åtgärd som kommer att göra att pensionärerna får det sämre framöver.
KPI inflationsindex är inte anpassat för att ge en korrekt bild av inflationen
och minskningen av pengarnas köpkraft.
Under de sju åren mellan 2000 och 2007 fördubblades penningmängden och centralbanken,
Bank of England, var av uppfattningen att de hade det hela under kontroll,
för de sa att priserna inte steg så mycket.
Men de tittade bara på priserna hos den lokala mataffären.
De tittade inte på bostadspriserna, och boende är den största utgift som de flesta människor har.
Många länder i väst har kraftiga usbventioner för jordbruk, vilket håller nere priser och inflation.
Stigande bostadspriser kan få oss att känna oss rikare,
men allteftersom din rikedom ökar blir effekten att dina barns rikedom minskar.
Så i själva verket sker ingen ökning i rikedom eftersom dina barn kommer att få betala ännu mer när de vill köpa ett hus.
Så i praktiken finns det ingen nettoökning. De kommer att behöva tjäna ännu mer.
De kommer att behöva ta på sig ännu mer skulder.
Så stigande huspriser skapar inte något BNP-nettovärde till ekonomin.
Vad det faktiskt gör är att omfördela välståndet till förmån för de som redan har hus
dvs rikare människor och till förfång för de som inte har råd att ta sig in på bostadsmarknaden,
så det är ytterligare ett exempel på en mycket regressiv politik att låta bostadspriserna öka.
Det ger oss en känsla av att ekonomin går bra och människor spenderar pengar.
De belånar sina hus. Men det skapar inga nya jobb.
Det förbättrar inte kvaliteten på ekonomin. Det förbättrar inte handelsbalansen.
Det minskar inte det statliga underskottet. Det är ett nollsummespel.
I augusti 2011 hade 85.5% av banklån tagna av privatpersoner en bostad som säkerhet.
Om någon skapar pengar som bara kan användas för en sak,
det vill säga bostäder, då kommer priset på den saken att gå upp.
Mellan år 2000 och 2010 skapade de över en biljon pund nya pengar
- 500 miljarder pund bara under de tre åren före krisen. Det var därför bostadspriserna ökade så som de gjorde.
Det är inget speciellt med hus.
Det var bara det att alla dessa låtsaspengar pumpades in på den marknaden.
Om pengar tillförs i ekonomin, går en hel del pengar till bostadsmarknaden, till exempel bolån,
det ger en ökning av mängden pengar i ekonomin, utan motsvarande ökning av produktion, av BNP.
Det är icke-BNP-baserad penningtillförsel. Det är det som orsakar inflation.
I Storbritannien har vi haft massor av det. Vi har haft en massiv bolånebubbla.
Den huvudsakliga orsaken till bolånebubblan, enligt mig,
är den enorma mängd spekulativ kredit som bankerna skapat för bostadsmarknaden.
Om bostäder var billigare skulle de vara enklare att bygga. Fler av dem skulle byggas.
Det skulle finnas färre enorma hus där knappt någon bor.
London skulle inte vara centrum för en spekulationsorgie,
där alla de rikaste människorna i världen vill få tag i en fastighet, eftersom det ses som en investering.
Bostäder skulle främst ses som någonstans att bo snarare än någonstans att investera.
Det är viktigt att komma ihåg att om du är en bank och du ska bevilja lån, så har du valmöjligheter.
Du kan låna ut till en småföretagare och du vet då att risken du tar att låntagaren inte betalar tillbaka
är ganska hög, eftersom företagets ägare har begränsat ansvar,
vilket innebär att om företaget går i konkurs, då får du som bank i princip ingenting tillbaka.
Så det är relativt hög risk, jämfört med att låna ut pengar till någon med säkerhet, exempelvis en bostad, som med bolån.
Så det finns grundläggande incitament för banker att hellre tillföra pengar i bostäder än i småföretag.
Och det är ett problem om vi ser på ekonomin som helhet,
eftersom det innebär att det finns incitament att tillföra pengar i spekulativa snarare än produktiva investeringar.
Så återigen, vi måste tänka över hur vi utformar vårt penningsystem så att det bättre balanserar
mellan dessa två typer, spekulativa och produktiva investeringar.
Regeringen visar enorm ovilja att reglera bostadsmarknaden
och att reglera mängden pengar som bankerna tillför i bostäder.
Vi bestämmer inte vem som skapar kredit och till vilket ändamål. Nej, det överlämnar vi åt några killar på en bank att avgöra.
En kort historik om bubblor
En bubbla uppstår vid mycket hög inflation i priset på en viss vara eller tjänst under en kort tidsperiod.
Den första kända bubblan var tulpan-bubblan år 1637.
Tulpaner har betydelse eftersom de orsakade den första finansiella bubblan och kraschen.
Vurmen för tulpaner. Svarta tulpaner symboliserade ett mytiskt ideal av genetiskt ingenjörskap,
genom framodling över många generationer. De blev en modefluga i Nederländerna på 1630-talet.
Vad de inte vissta var att många av de mycket, mycket sällsynta mönster vissa tulpanlökar hade
orsakades av ett virus och inte alls var genetiskt. Men de handlade med dem i sådan utsträckning att tulpaner
blev värda tio gånger årslönen för den genomsnittliga Nederlänska arbetaren.
Det fanns en terminsmarknad för tulpanlökar
eftersom du planterar dem nu, men du vet inte vad som kommer att komma upp ur marken.
så redan då, för 400 år sedan, kan vi se att ett penningsystem eller ett finansiellt system
inte är något abstrakt, något som existerar någonstans där ute i etern,
utan något som handlar om länder, makt, handel och hur de interagerar med varandra.
Till skillnad från tulpaner, som är en engångslyx, är boende både en nödvändighet och en lyx.
Och därför är de perfekta som ett verktyg för att skapa pengar och bubblor.
En bostad är kanske den mest eftertraktade tillgång som de flesta människor strävar efter.
Genom att blåsa upp huspriser kan ett land utöka sin penningmängd utan att påverka inflationsdata.
Den nya köpkraft som skapas ökar den upplevda förmögenheten i förhållande till andra länder
och på så sätt skapas relativ makt.
Det är ett sätt att öka den monetära makten utan att investera i tillväxt av produktiv verksamhet.
Särskilt Storbritannien och USA är framstående exempel på detta,
det är länder med mycket hög andel privat bostadsägande
så det är en bra grund för att försöka genomföra den här typen av politik.
Jag tror det var ganska avsiktligt i fallet med USA, nästan uttalat, som Alan Greenspan,
chef för Federal Reserve, som respons på börskraschen i slutet av 1990-talet
helt avsiktligt chocksänkte räntan till nästan noll. Alla kan låna mycket, mycket billigt,
det är i synnerhet lätt att låna med ett hus som säkerhet eftersom det är en tillgång
och banken kan då säga att, "vi lånar inte ut pengar utan säkerhet,
men du har ju faktiskt ett hus, vilket är bra för vi kan tvångsförsälja det".
De kommer inte att berätta det när du tar bostadslånet, men de kan göra det
och den bubblan är vad som eldar på expansionen som exempelvis i USA,
och i Storbritannien där något liknande kommer ske det närmaste decenniet eller så.
Det är även en återspegling av en underliggande svaghet i dessa regeringar
de saknar helt enkelt viljan, och kanske förmågan, men jag tror att det handlar mer om viljan,
att utmana finansmarknaderna, att utmana kapitalkrafterna och säga: "Vi ska ändra på det här".
"Och ni kommer att behöva gå med på det eftersom vi har blivit demokratiskt valda,"
"och det har ärligt talat inte ni, och vi har mandat att göra detta och vi kommer att genomföra detta."
Kom bara ihåg att det är en del av planen. Vad är det du tjafsar om - du röstade för det!
Holland, Nederländerna hade under en period försökt att bli självständiga från Spanien
och försökte få ihop medel för att bilda en armé för att frigöra sig, genom finansiella innovationer.
De startade offentliga lotterier för att få ihop pengar. De genomförde insamlingar.
Aktiemarknaden blev tillgänglig för allmänheten - vem som helst kunde investera och ta del av "the action" -
det ledde till att ungefär två tredjedelar av befolkningen investerade i tulpanlökar på 1630-talet.
Efter självständighetsförklaringen användes dessa instrument för att finansiera expansion.
Hur kunde ett så litet land stå upp mot så mycket större länder
till exempel Spanien och Portugal som hade fördelen av att ha varit imperier i över ett sekel?
Hur kunde Nederländerna konkurrera? Med hjälp av vilka resurser?
Jo, de hade ett mer effektivt, mer utvecklat och ett mer förankrat finansiellt system
med dessa instrument som de hade skapat som tillåt dem att få in mer pengar än någon annan, snabbare.
Otroligt. Men sant.
Hur inflation kan undvikas
Inflation kan undvikas om mängden pengar som tillförs ekonomin regleras
så att den inte överstiger den faktiska verksamhet som sker i ekonomin.
Det bästa sättet att göra det, enligt mig, är att se till att pengar tillförs i ekonomin
endast för investeringar som skapar värde, för produktiva varor och tjänster,
så att pengar kan hjälpa småföretag starta vilket skapar arbetstillfällen, vilket skapar ytterligare köpkraft
vilket innebär att det inte blir inflation.
Under sin historia har nästan alla centralbanker använt olika former av direkt kreditreglering.
Centralbanken beslutade om önskad BNP-tillväxt och beräknade mängden krediter som behövdes.
Och fördelade kreditskapandet både mellan olika banker och över olika typer av banker och näringsliv.
Icke produktiva krediter trycktes undan. Därför var det svårt eller omöjligt att få banklån för storskaliga,
rent spekulativa transaktioner, som dagens storskaliga bankfinansiering till hedgefonder.
Världsbanken uppmärksammade i en studie från 1993 att detta ingripande i kreditallokeringen
var centralt för det östasiatiska ekonomiska undret.
Regeringar har tidigare genomfört en mängd åtgärder, i ett antal fall mycket framgångsrikt
och ofta inte utan framgång i vårt land, men de tydligaste exemplen som Sydkorea, Japan,
ofta i östra Asien där regeringar har riktat in sig på att få balans i ekonomin,
genom att välja ut sektorer och avgöra var investeringar ska ske, jag tror att det måste börja hända i Storbritannien
eftersom vi har nedgång i efterfrågan, istället för att fokusera på tillgångssidan.
Vi måste ha ett system där kredit används för verksamheter som skapar värde,
där kredit används för att bygga järnväg för höghastighetståg,
där kredit används för att bygga hus i stället för att pressa upp huspriserna,
och det nuvarande systemet är helt enkelt utformat så att det inte gör detta.
Skapandet av pengar av privata banker för icke-produktiv användning orsakar verklig inflation
och är på så sätt en beskattning på betalningsmedlens köpkraft.
Försämrad levnadsstandard
Siffrorna för Storbritannien är ganska tydliga,
genomsnittlig medianrealinkomst (för de i mellersta skiktet) har minskat för de flesta under de senaste 8 åren.
Det sker nu en ganska stark nedgång eftersom vi går in i lågkonjunktur,
det ser ut att vara den starkaste nedgången sedan 1930-talet, så realinkomsterna minskar.
Bankskapad fiatvaluta möjliggör för privata banker att suga välstånd ur ekonomin
vilket över tiden leder till en gradvis försämring av levnadsstandarden.
När människor blir fattigare blir de ännu mer beroende av att skuldsätta sig.
Och detta i ett tidevarv när effektivisering och automatisering har gått framåt dramatiskt.
Om vi ser tillbaka på 1960-talet då förväntade vi oss och såg fram emot en era av fritid
TV-programmen sa: "Vad ska folk göra med all sin fritid?"
Och nu är vi fler som arbetar hårdare än någonsin. Som spenderar mer än någonsin, vilket verkar bra,
alla spenderar mer pengar, men om du faktiskt inte får ut någon nytta av pengarna du spenderar,
om du måste lägga pengarna på kostnader för barnomsorg eller för att pendla till jobbet och så vidare,
kostnader som människor förr inte behövde betala, eftersom de kunde gå till jobbet
och en familjemedlem kunde stanna hemma och arbeta i hemmet, då har vi i realiteten inte fått det bättre.
Alla är så enormt pressade nuförtiden.
Jag är medveten om att mina fyra brorsöner och brorsdöttrar står inför tuffa tider.
De kommer behöva arbeta mycket hårt för att få tak över huvudet, för att skaffa sig tak över huvudet.
Människor blir fattigare i reella termer. Det beror på att priserna alltid går upp
eftersom alla dessa nya låtsaspengar pumpas in i systemet av bankerna
och pengarna skapas som skulder, så samtidigt som priserna går upp och saker blir dyrare
försätts vi djupare och djupare i skuld
och vårt välstånd och den avkastning som vi får från att faktiskt arbeta blir mindre och mindre hela tiden.
Vi kan inte åtgärda fattigdomen när vi har ett finansiellt system och ett penningsystem
som flyttar pengar från de fattiga till de mycket rika.
All omfördelning som vi försöker göra i motsatt riktning är i praktiken en droppe i havet.
Om vi ska hantera ökande sociala orättvisor så är ett sätt att ta itu med orättvisorna att ha
ett omfördelande skattesystem. Vi beskattar de rika och ger lite pengar till de fattiga.
Vi flyttar en del av pengarna neråt på skalan.
Det är för all del bra men om vi helt bortser från att det finns ett annat omfördelande system
som tar pengar från fattiga och ger till rika, då kommer vi i realiteten inte tackla dessa orättvisor,
och ett skuldbaserat penningsystem garanterar att det för varje peng kommer att finnas en peng av skuld.
Den skulden hamnar vanligtvis hos de som är fattiga, den lägre medelklassen,
det är de människorna som blir skuldsatta och det är de som får betala ränta på pengarna
vilket går tillbaka till banksektorn och distribueras till de som arbetar i bankkvarteren eller på Wall Street.
Systemet fördelar pengar från fattiga till rika,
flyttar pengar från de fattigare regionerna i landet tillbaka till huvudstaden
samtidigt som det distribuerar pengar från alla småföretag, alla de små tillverkarna runt om i landet
och distribuerar dessa pengar tillbaka in i den finansiella sektorn.
Vi har ett system där aktiviteten att tillhandahålla pengar sker under samma tak
som den organisation som har till uppgift att göra vinst genom att sammanföra låntagare och långivare, dvs en bank.
Så bankerna skapar penningmängden samtidigt som de lånar ut för att gå med vinst.
Regeringen kan inte tillåta att banksystemet kraschar, för om det gjorde det, skulle över 97% av alla pengar försvinna.
Det är därför som, i en krissituation, risken överförs till skattebetalarna.
Men även under normala omständigheter får bankerna otaliga fördelar, utöver rätten att skapa pengar.
"Bill, förresten, jag vet att Bank of America är en mycket stor bank,
jag har faktiskt själv 32 dollar där.
Bara oss emellan, vilka garantier har jag att dessa pengar är säkra?"
"Tja, alla insättningar upp till tiotusen dollar är försäkrade av den federala regeringen i Washington."
"Är det min garanti?
Ja herrn.
Vet du om att den federala regeringen ligger ungefär 280 miljarder dollar back?"
Banker erhåller stora skyddsnät från staten. Skattebetalarna garanterar 85.000 pund som insättningsgaranti.
Och centralbanken erbjuder försäkringar för likviditet, ifall en bank skulle få *** på reservvaluta.
Någon skrev att en investmentbank är som en gigantisk vampyrbläckfisk som virat sig runt ansiktet på oss.
Den hypnotiserar politiker. Som kastar pengar på bankerna. Utan att ställa krav.
Oavsett vilken skada den gör. Den förstör planeten. Tvingar oss att skära ned på sånt som gör livet bättre.
Adjö skolor. Adjö lekplatser. Adjö jobb. Bankirerna som vi räddade
gav sen sig själva bonusar som var större än den första vågen av nedskärningar i de offentliga utgifterna.
Bara i Storbritannien fick bankerna mer pengar än det kostar att sätta en människa på månen sex gånger om.
Vart tog våra pengar vägen? Vem lät bankerna komma undan? Varför? Fyller vampyrbläckfiskar någon funktion?
Ingen regering har ännu varit modig nog att tämja dem, de kanske behöver en plan.
Ta tillbaka våra banker
Ständigt ökande skuldsättning
Nedskärningarna är regeringens försök att flytta skulder från sitt konto till allmänhetens konton.
Det är regeringens svar på räddningspaketet för bankerna och är nödvändigt i ett skuldbaserat penningsystem
där ökad köpkraft är resultat av växande skulder
och där en diversifiering av skulder ger allmän stabilitet och marknadens förtroende.
Avgiftshöjningar för studenter, privatisering och utförsäljning av offentlig sektor följer samma modell.
Problemet vi står inför är att det sker en överföring av den offentliga skulden till privata skulder
vilket är ett sätt att överföra risk, bort från Storbritanniens kommersiella intressen och regeringen
till enskilda personer, och de mest utsatta individerna kommer ha merparten av skulderna.
Således är det en mycket regressiv politik regeringen för där riskerna överförs till de som är mest utsatta
och om det sker ytterligare en finansiell chock, om det inträffar en oljekris till exempel,
då är det de fattigaste i samhället som kommer att drabbas
och bostadsinnehavare kommer förlora värde på sina tillgångar om räntorna går upp bara med 1 eller 2 procent
det kommer att bli riktigt stora problem. Så jag tror inte att det är en vettig väg framåt för oss just nu.
Det är bakåtsträvande och det är verkligen inte rättvist på det sätt som regeringen säger
och det är definitivt inte en fråga om "Vi sitter alla i samma båt".
När allt mer av landets resurser och verksamheter privatiseras tar den privata sektorn på sig mer skulder.
Som ett resultat av det skapas mer pengar och det sker ett ekonomiskt uppsving.
Vissa riskkapitalbolag har dragit denna teori till extrema nivåer, genom det som kallas Leveraged Buy-out,
där ett företag köps till ett ofta inflaterat pris och köpesumman överförs till verksamheten som en skuld.
Företaget görs ansvarigt för att finansiera sitt eget uppköp.
Dessa skulder är ofta så stora att företaget måste dra ner på personal, löner och forskningsprojekt.
När du som företag måste ta med räntebetalningar i beräkningarna
du måste baka in dina räntekostnader i priset på dina varor och tjänster,
du måste ständigt höja priset när du tar på dig mer och mer skulder.
En ökning av mängden skulder resulterar i en ökning av penningmängden.
När penningmängden ökar görs mer pengar tillgängliga för produktion och konsumtion vilket lägger grunden för ett ekonomiskt uppsving.
Det är tveksamt om vi kommer att komma ur den här lågkonjunkturen
eller om vi bara kommer fortsätta längs den här vägen.
Men om vi gör det, när vi väl kommer ur den, och vi har tillväxt igen, titta då på vad som händer med skulderna.
De kommer öka och de kommer fortsätta öka, och ju snabbare ekonomin växer
desto snabbare ökar skulderna och om ytterligare 3 eller 5 år så kommer vi vara tillbaka där vi är idag.
Skulderna blir för mycket, folk kan inte betala av dem.
Det är det systemet som vi inlåsta i nu, att vi kan inte ha tillväxt i ekonomin utan att skulderna växer
och skuldsättningen är precis det som får ekonomin att krascha.
Det enda alternativet framöver är att reformera det, att stoppa bankerna från att skapa pengar genom skulder.
Genom att rätta till penningsystemet kan vi förhindra att bankerna orsakar fler finanskriser
och vi kan också göra så att offentliga nedskärningar och skattehöjningar och ökning av statsskulden inte behövs.
Det nuvarande penningsystemet möjliggör för banksektorn att extrahera rikedom från ekonomin,
samtidigt som den inte ger någonting produktivt i gengäld.
Varför är det så att trots att vi nu har all denna teknik, och all effektivisering
så behövs nu två personer för att finansiera ett hushåll när det på 50-talet räckte med att en person lönearbetade?
Anledningen till det är inte att tvättmaskiner och sådant är dyrare.
Det beror på alla skulder vi har och på att banksektorn i praktiken mjölkar oss alla på pengar.
Så en växande banksektor är inte ett bra tecken.
Om banksektorn växer betyder det antingen att den blivit mindre effektiv eller att den har blivit en parasit som lever på resten av ekonomin.
Om vi säger att banksektorn utgör 4%, 5% eller 6% av BNP,
vad innebär då det för resten av ekonomin? Den utgör då 96, 95, 94% av BNP.
Vi måste börja åtgärda det här nu. Om vi vill ha en chans att ta itu med de andra stora samhällsproblemen
så måste vi lösa problemet med pengarna.
De fattigaste i världen betalar för kriserna även när de inte har dragit nytta av de ofta vårdslösa och spekulativa uppgångarna,
som bolånebubblan på Irland som föregick krisen där.
Under de senaste 30 åren har inkomstskillnaderna ökat så att de rika har blivit mycket, mycket rikare medan vanliga människor inte har det,
de ligger kvar på samma nivåer eller har fått det sämre.
Ett sätt som ekonomin hölls igång var genom tillhandahållandet av billig kredit,
genom att möjliggöra skuldsättning för de människor som inte längre hade råd att köpa saker, så de fortsatte köpa
och när det kollapsar är det samma personer som än en gång måste betala trots att de på många sätt var de ursprungliga offren.
Som ett resultat av krisen har centralbanken köpt upp företagens skulder och paketerat om dem till lägre räntesatser.
Ändå får privatpersoner i snitt betala mer än någonsin på lån vid övertrasseringar och på kreditkort.
Skulder mellan de mycket rika eller mellan stater kan alltid omförhandlas,
så har det alltid varit genom världshistorien.
De är inte huggna i sten. I allmänhet, när skulder är något som de fattiga har till de rika,
då blir skulder plötsligt en helig plikt som är viktigare än någonting annat.
Tanken på att omförhandla dem blir otänkbar.
Kan du beskriva exakt vad som skulle göra investerarna nöjda,
få dem att känna sig tryggare?
Det är en svår fråga, för mig personligen spelar det ingen roll, jag är en trader,
jag bryr mig egentligen inte om såna saker.
"Betala era skatter!"
"Är du född i England?"
Om jag ser en möjlighet att tjäna pengar så följer jag den.
De flesta traders, vi bryr oss faktiskt inte så mycket om hur de ska ordna upp ekonomin,
hur de ska lösa hela situationen. Vårt jobb är att tjäna pengar på det
och personligen har jag drömt om det här tillfället i tre år. Om du vet vad du gör så kan du tjäna en hel del pengar på det.
Jag har en bekännelse att göra, jag går till sängs varje kväll och drömmer om en till lågkonjunktur,
jag drömmer om en till sån här chans.
Jag drömmer om en till lågkonjunktur. Jag drömmer om en till sån här chans. Det går att tjäna en *** pengar på det."
"Bruno, Virginia gjorde någon riktigt illa, du måste hjälpa henne."
Inkommande!
När vi ser ut över Europa nu ser vi att den nya premiärministern i Grekland,
inte vald, i princip tillsatt, Papademous, tidigare anställd vid Goldman Sachs.
Den nya premiärministern och finansministern i Italien, Mario Monti, tidigare anställd vid Goldman Sachs.
Den nya ordföranden för Europeiska centralbanken, tidigare anställd vid Goldman Sachs.
vi ser att dessa personer poppar upp absolut överallt.
Det är så vi ändrar på vad vi har, ta all makt och alla friheter från folket
och samla allt i händerna på en liten grupp med absolut makt.
Från folket, utan folket, mot folket.
Vad som har varit intressant med allt detta är de demokratiska frågor som väckts ganska abrupt i Europa,
att vi har en regering i realiteten bestående av bankmän som påtvingats oss.
Det är mer eller mindre samma bankmän som drog in oss i den här röran, lite hårdraget, men det är ganska
nära sanningen, och sedan tror vi att bankmännen är de som därför kommer ta oss ur det
och som av en händelse kommer de nu att styra landet. Det är en allvarlig demokratisk frågeställning som har öppnats upp.
Förresten, bankkrisen drev mer än en 100 miljoner människor tillbaka in i fattigdom.
Statistiken över dödligheten bland människor i fattigdom stiger enormt av en rad olika orsaker.
Så bankkrisen gjorde inte bara folk fattigare, den förkortade livet på människor också.
Och vet du vad? Vi har inte riktigt nått botten än.
Det var aldrig någon som ställdes till svars och vi har inte gjort de radikala reformer som skulle behövas
eftersom vi felaktigt tänkte att om vi destabiliserar systemet ytterligare, kommer det bli ännu värre.
Och gissa vilka det var som fattade det beslutet. Samma personer som var delaktiga i de ursprungliga problemen.
"Jag tycker du ska veta att affärsverksamheten för en av dessa affärsmän är mord."
"Deras vapen är moderna, deras sätt att tänka: tvåtusen år föråldrat."
Motstånd mot bankernas fiat-monopol
Så som pengar fungerar och hur vi använder dem för att göra olika typer av transaktioner
kan verkligen vara avgörande för hur det över tiden styr samhället i en viss riktning.
Hur jag använder pengar, vad jag använder pengar till, vem som kontrollerar pengar och var de hamnar
kan med tiden helt förändra samhället. Vilka företag som får fördelar i en viss typ av penningsystem,
just nu har vi ett penningsystem som föredrar stora företag
som kan föra stora delar av sina förmögenheter ut ur landet eftersom det är mer effektivt för dem att göra det
men det betyder att pengarna lämnar regioner och lokala samhällen.
Ibland tänker jag att det är ganska så förbluffande att
det finns väldigt få sätt för oss som individer att rikta pengar till våra lokala samhällen.
Det finns inget sätt för mig att säga att jag har lite besparingar. Jag vill investera dem i Norwich.
Jag vill investera i företag som vill etablera sig här.
Det finns ingen mekanism som hjälper människor att investera i sitt närområde.
Du sätter dina pengar på en vanlig bank och pengarna går iväg lite var som helst.
Vem vet vad det här är? Ropa!
En Brixton-pundsedel! Vem vet vad det är? Den är värd 1 pund så den kan växlas mot en brittisk pund.
Är det här pengar?
Ja!
På vilka grunder? Folk accepterar dem. Det finns över 200 butiker, oberoende handlare.
Så de representerar något, som vi har kommit överens om, vi kan välja vad de ska representera
och det är beroende av vår ömsesidiga överenskommelse.
Komplementära valutor
Projektet med Bristol-pundet har varit fascinerande för att jag började läsa om pengar
och jag insåg att jag inte förstår dem särskilt väl när jag började försöka införa Bristol-pundet,
så det har varit lite av en resa för mig och alla andra som varit delaktiga.
Vi kan faktiskt bygga våra egna valutasystem, som kan förbättra relationerna mellan människor inom samhällen,
där människor arbetar och delar en hel del av de ekonomiska fördelarna av de värden de skapar
och de använder den rikedom de skapar för att bygga värdefulla relationer med andra personer i området.
Och de kan se effekten pengar har, när du betalar för något,
om jag spenderar 20% av mina pengar på en viss sak kommer jag att se vad de 20% av mina pengar gör.
Jag kommer att se att de verkligen har en positiv effekt, eftersom de jag betalar i sin tur använder pengarna
vilket är bra eller så kan jag se att de används för att förstöra de lokala skogsmarkerna
eftersom jag betalade någon för att gå och hugga ner alla träd i skogen
och jag gillar verkligen att gå i skogen med min hund så egentligen kanske jag inte vill göra det
så det går att inkludera allt som vanligtvis skulle avfärdas som externaliteter
- men externa effekter är faktiskt våra liv! Det är vad vi i samhällen
alla dessa externaliteter är det som avgör om vi får leva bra liv, anser jag.
Vi ville bidra till att uppnå vissa saker. Vi ville hjälpa till att bygga en gemenskap.
Vi ville stödja småföretag. Vi vill hjälpa dem kunkurrera med stora multinationella företag
för om de får pengarna i sina händer och de kan använda dem sinsemellan
då försvinner de inte iväg utomlands och hamnar på ett konto på Caymanöarna.
När vi pratar med företag förstår de detta mer eller mindre intuitivt.
Regeringar stänger ofta ner den här typen av experiment
Bank of England kan besluta att detta utgör ett hot mot det brittiska pundets stabilitet.
För tillfället förbehåller de sig rätten att få ha en åsikt om det.
De har skickat oss alla sina regler och förordningar
och vi har skaffat ett team av advokater som arbetar för oss på välgörenhetsbasis
för att säga att vi kommer arbeta med detta och vi kommer att göra det så enligt reglerna som det bara går.
Vad Bank of England i ***ändan väljer att göra vet vi inte.
Ett brett spektrum av alternativ uppstår normalt under perioder av kris i det kapitalistiska systemet.
under den stora depressionen såg vi uppkomsten av en hel del egenhändigt tillverkade valutor
särskilt i Nordamerika och vissa experiment i Europa.
Och de flesta av dem försvann för att de gjordes olagliga av centralbanker
och politiska krafter som bestämde att de inte ville att dessa experiment skulle fortsätta.
Det statliga valutamonopolet är mycket bra på vissa saker.
Det gör det väldigt enkelt att handla internationellt. Det hjälper storföretagen minska sina transaktionskostnader
men det är inte så bra för småföretag och det är inte så bra för lokalsamhällen.
Om vi har ett penningsystem med ett regelverk som värdesätter gemenskap i lokalsamhällen
så bygger vi över tiden upp en bättre och mer givande grund för en diversifierad lokal ekonomi.
Bankrusning
En bankrusning kan anta tre olika former. Kunderna kan ta ut sina pengar som kontanter.
Men det minskar inte den digitala penningmängden, det överför bara ägandeskapet.
Eller så kan de flytta sina pengar från de stora institutionerna till mindre, mer etiska banker
såsom kreditföreningar, medlemsägda banker eller oberoende hypoteksinstitut.
Vår nästa gäst har gett ett nyårslöfte som hon säger kommer skapa ett bättre finansiellt system
och det är detta: flytta dina pengar ut ur landets storbankerna och in i din lokala bank.
Att flytta sina pengar kommer att minska det grepp över ekonomin som de fem storbankernas monopol innebär.
Taiwanesiska animerade nyheter: Christian har utropat den 5 november som "Bank Transfer Day"
Det är dagen då bankkunder lovar att avsluta sina konton och sätta in sina pengar hos kreditföreningar
Den tredje typen av bankrusning är den internationella bankrusningen.
Enligt åtminstone en senator i USA är detta vad som orsakade den finansiella härdsmältan i september 2008.
Jag var med när sekreteraren och ordföranden för Federal Reserve kom
och pratade med kongressledamöter om vad som pågick. Det var ungefär den 15 september.
Detta är fakta, och vi talar inte ens om dessa saker,
på torsdagen vid ca 11:00 på morgonen upptäckte Federal Reserve en enorm minskning i kontoinnehaven
på den amerikanska penningmarknaden, $550 miljarder pumpades ut under loppet av en timme eller två.
Finansdepartementet öppnade upp för att hjälpa till, de pumpade in $105 miljarder i systemet
men insåg snabbt att de inte kunde hejda förloppet. Vi hade då en elektronisk bankrusning.
De beslutade att stänga ned verksamheten, avsluta kontona och ge en garanti på $250,000 per konto
så att paniken inte skulle sprida sig ytterligare, detta är vad som egentligen hände.
Om de inte hade gjort det var deras bedömning att klockan två den eftermiddagen
skulle $5.5 biljoner ha tagits ut från den amerikanska penningmarknaden.
Det skulle ha fått hela ekonomin i USA att kollapsa och inom 24 timmar skulle världsekonomin ha kollapsat.
Internationella aspekter
När pengar tas ut internationellt, från en valuta till en annan
skiftar reservvalutan från den nationella banken i ett land till reservkontot i den utländska banken.
Utländska banker har samarbeten med inhemska banker vilket gör att de kan hålla reservvalutor
trots att de inte ingår i centralbankssystemet hos det landets centralbank.
När exempelvis 1000 pund växlas till euro, går en brittisk bank med på en viss växelkurs
med en bank i Euroområdet, kanske 1,15 euro för 1 pund.
Den brittiska banken överför sen 1000 pund i reservvaluta till den bank som samarbetar med den europeiska banken
samtidigt som den europeiska banken överför 1150 euro av reservvaluta
till den europeiska bank som den brittiska banken samarbetar med.
Vad händer när valutor och växelkurssystem inte längre förvaltas väl,
vad är några av de första konsekvenserna?
Devalveringar.
Spekulation.
Obalanser. Vissa länder vinner mer och mer och mer. Av vad? Vad är det de vinner?
Andra valutor. Andra valutor.
Reservvaluta måste spenderas i ursprungslandet eller växlas till andra valutor.
De flesta utländska banker har inga inlåningskonton utanför landets gränser
och därför kommer de utländska valutareserver som de innehar inte tillbaka till dem i form av insättningar.
När ett land ackumulerar handelsobalanser så ackumulerar det antingen utländsk reservvaluta
när det gäller ett överskott, eller så spenderar det sina egna reserver, vid negativ handelsbalans.
Handelsbalansen är i grunden skillnaden mellan det du säljer till utlandet och det du köper från utlandet.
Ett utmärkande drag för Storbritannien är att under en mycket lång tidsperiod
har vi haft ett underskott på det som kallas synlig handelsbalans
vilket är handel med saker som du kan se.
Det är vanliga varor, saker som kan förpackas i burkar, bilar, datorer, sådana saker som du ser i affärer.
Där har vi haft ett avsevärt underskott. Jag tror att det uppstod i början av 80-talet och har sedan fortsatt
- och kanske även blivit värre.
Valutareserven kan inte användas direkt för utgifter inom landet.
Pengarna kan endast användas i utlandet eller för import.
Ett land med stort underskott i handelsbalansen är beroende av att dess fordringsägare spenderar obalanserna i den egna marknaden.
Förslag har gjorts om att försöka skapa en mekanism för att få dessa obalanser att matcha.
Keynes till exempel, John Maynard Keynes, i slutet av andra världskriget hade ett förslag
istället för Bretton Woods och de institutioner som då etablerades, som Internationella Valutafonden och Världsbanken
var att det skulle finnas en slags internationell "clearing union".
Detta rör främst handel snarare än den finansiella sidan
men principen var att handelsbalanser skulle hanteras genom en internationell clearingbank
och det skulle på sätt och vis tvinga alla att göra upp de obalanser som uppstod i den reala ekonomin.
Men det finns ingen sådan mekanism. Storbritanniens netto-handelsobalans är cirka 800 miljarder pund.
Valutakrig
Under flera år har vissa länder haft stora handelsöverskott medan andra har haft stora handelsunderskott.
De länder som har handelsunderskott har gjort av med mer än de har tjänat
så de har behövt låna från utlandet, vilket de har gjort år efter år.
Dessa länder, som USA, vi själva och en del andra länder i Europa
det kan inte fortsätta och det finns två sätt som det kan komma att sluta.
Antingen, och vi har sett detta i några länder i Europa, om de inte kan hitta sätt att bli konkurrenskraftiga
så blir deras förmåga att betala tillbaka skulderna ifrågasatt.
Ett annat sätt, vilket är vad vi gjort, är att vi har en trovärdig plan för hur vi ska betala tillbaka våra skulder
pundets värde har fallit med 25% vilket gjort vår export mer konkurrenskraftig och attraktiv för utländska köpare
och mer lockande för brittiska konsumenter att köpa från brittiska producenter istället för från utlandet.
Så vi har inrättat ett ramverk för att balansera ekonomin och jag är övertygad om att det är rätt väg att gå.
Valutakrig, även kallat konkurrensdevalvering, är ett tillstånd där länder tävlar mot varandra
för att uppnå en förhållandevis låg växelkurs för sin valuta.
När priset för att köpa en viss valuta faller ökar också det verkliga priset för export från det landet.
Inhemsk industri får ett uppsving i efterfrågan, både på hemmaplan och utomlands.
Det har gjort att brittisk export verkar billigare så de återhämtade sig lite
men eftersom resten av världen ser ganska urusel ut så har de börjat falla igen.
Så det vi har är något som nästan liknar ett slags anarki och på sätt och vis en eskalerande anarki.
De senaste åren har den brasilianska finansministern varit den som är mest högröstad om det här,
och talar om valutakrig, om att nationella regeringar när de konfronteras med en stor lågkonjunktur
tror att om vi bara kan exportera mer så kan vi gräva oss ut ur lågkonjunkturen.
Om vi vill exportera mer så sänker vi värdet på vår valuta.
Det gör våra varor billigare, alla andra köper dem och vi kommer alla att få det bättre.
Problemet är att om du skriver ner valutan så är effekten den att alla andra skriver upp sin valuta gentemot mot dig.
Deras saker blir dyrare vilket de inte blir så nöjda med.
De vill också skriva ner sin valuta så en cirkel av konkurrensdevalveringar bryter ut.
För att sänka värdet av landets valuta säljer centralbanken i det landet reservvaluta på marknaden.
De skapar denna valuta ur ingenting genom att knappa in siffror i en dator.
dvs en centralbank köper utländsk reservvaluta.
Beloppet en centralbank kan skapa är inte begränsat, eftersom det inte finns någon bestämd vara bakom reservvalutan.
Under den långa perioden av varubaserade pengar baserades växelkursen på mängden guld,
silver eller koppar mynten i respektive land innehöll.
På liknande sätt, efter tillkomsten av sedlar och guldmyntfoten,
berodde växelkursen på mängden guld staten lovat att betala innehavaren av sedlarna.
Dessa belopp varierade inte så mycket på kort sikt och växelkurser mellan valutorna var därför relativt stabila.
Efter andra världskriget knöts valutor till dollarn och dollarn backades av guld. Detta system upphörde 1971.
Så vi har idag ett finansiellt system där pengar nu är kaotiskt organiserade,
det finns ingen växelkurs för det finns ingen guldmyntfot som kan upprätthålla den,
så vi behöver det inte. I själva verket tror vi att marknaden kommer att lösa alla problem med valutaväxling
huruvida din valuta ska vara värd mer än min beror på hur din ekonomi ser ut i förhållande till min
och om det förändras, kan valutan och växelkursen förändras och om det är vad som behövs
så kommer det att hända magiskt genom marknadens effektivitet och genom vinstmaximering. Ni vet nog resten.
En valutas värde i förhållande till en annan valuta bestäms av marknaden.
Om fler människor vill köpa en valuta än sälja den ökar dess värde.
Om fler människor vill sälja, då minskar dess värde.
Värdet bestäms av enskilda banker, för när de köper och säljer valutor kommer de att justera växelkursen.
Enligt den senaste studien jag läste, år 2007 handlades på valutamarknaderna $3.2 biljoner, varje dag.
Är det någon som vet vad global BNP är per år?
50? Kom igen Brucey, mer!
60, det är närmare. Poängen är - tänk på den valutahandel som sker varje dag.
Det går ungefär 260 handelsdagar på ett år.
Det tar ett par veckor att matcha det globala värdet av alla ekonomiska transaktioner som sker överallt,
varje dag, på ett år. Det tar ett par veckor.
Alla handlar vi med valuta ganska regelbundet. Om du åker utomlands växlar du till en annan valuta.
Det är en form av valutahandel - du byter dina pund eller euro eller yen eller vad det nu kan vara.
Det händer ganska regelbundet och det är en vanlig del av handelsprocessen.
Stora företag måste göra detta på regelbunden basis.
Det som gör det till något som folk ifrågasätter och säger "men vänta lite, detta är spekulation!"
är när folk förstår att valutorna rör sig bredvid varandra och om de rör sig i värde bredvid med varandra
så finns det alltid en chans att tjäna pengar på dessa värdeförändringar och det gör det möjligt att spekulera.
Det är den mer tveksamma sidan av marknaden,
det är den delen av marknaden som sånt som en skatt på finansiella transaktioner försöker skära bort
eftersom antagandet är, vilket inte är helt felaktigt, att det bara producerar instabilitet för alla andra.
Dessa människor vill ha volatilitet på marknaden eftersom det är så de tjänar sina pengar.
De vill uppmuntra till det och de gör det genom trading och genom att spekulera som de gör.
År 2010 hade valutamarknaden vuxit till att bli den största och mest likvida marknaden i världen
där valuta för i genomsnitt $4 biljoner växlades varje dag.
Instabilitet skapar behov. Hur påverkar det länder, kanske speciellt små länder, som utvecklingsländer,
om det plötsligt uppstår enorma och omedelbart fluktuerande finansiella flöden? Hur ska de hantera det?
Öka produktionen av de produkter de säljer och sälja mer
Sänka priset.
Och bli kanske ännu fattigare.
Det internationella systemet är egentligen en ganska märklig sak
eftersom mycket av det beror helt enkelt på känslor och föreställningar om vad en ekonomi är
mer än det beror på vad ekonomin kanske eller kanske inte egentligen gör
och det kan skifta väldigt snabbt för om det är bara någons föreställningar om en valuta som stödjer den
då vet du att de kan fortsätta att tro det i princip hur länge som helst.
Om den föreställningen förändras kan den ändras mycket snabbt på en finansiell marknad.
Finansiell smitta kan överföras på bara några få minuter eller till och med sekunder.
Du kan gå från att vara en till synes stabil robust ekonomi till att plötsligt ha allas känslor emot dig.
och du märker att marknaderna hackar på dig.
Det kan handla om något så enkelt som att du är granne med ett land som för närvarande har problem.
Många av världens finanskriser under de senaste trettio åren
har orsakats av snabba uttag av ett lands valuta eller valutorna i en hel region.
Denna typ av verksamhet kallas ofta ekonomisk krigföring.
Det har gett stora institutioner ganska omfattande fördelar, så som Goldman Sachs till exempel,
alla stora banker har fått det bättre med nuvarande arrangemang än de skulle haft det i en mer reglerad miljö.
Det har gjort människor väldigt, väldigt rika. Det har gjort att finansmarknaderna har expanderat helt enormt.
Alla som är inblandade i detta är angelägna om att se en avreglerad värld. I Storbritannien har vi en regering
som har ganska öppet och medvetet och aggressivt argumenterat
mot alla former av regleringar som skulle kunna införas på de finansiella marknaderna.
Men det är inte så att det finns någon bakom kulisserna som håller i trådarna
det är helt enkelt så det fungerar - helt medvetet, öppet, framför ögonen på dig. Det är så världen fungerar.
Det gör en del människor väldigt rika. De är ganska nöjd med det.
Jag tycker att det är en form av ekonomisk krigföring.
Mycket av förändringarna i den globala ekonomin under de senaste trettio åren kommer från skulderna,
tredje världens skulder, för det har gett rika länder och banker och finanssektorn enorm makt och kontroll
över de fattigare delar av världen där en hel del av de resurser vi vill använda finns
och som används på ett sätt som många jämfört med en form av kolonialism.
Det är en mycket direkt form av makt som utövas över dessa länder för att tvinga dem att göra
sådant som egentligen är av intresse för de rikaste delarna av världen.
Och som en följd av det har inte bara företagen gjort absolut
enorma mängder med vinst och blivit gigantiskt stora och präglar hela ekonomin,
men den finansiella sektorn har blivit ännu större, och verkligt stora summor pengar tjänas idag
inte genom att producera något, utan genom olika former av spekulation. Att tjäna pengar på pengar
är den mest lönsamma och i särklass största typen av ekonomisk aktivitet i världen idag.
För att skydda sig måste sårbara länder samla ihop valuta från rika länder
som skapar dessa valutor ur ingenting.
Nederländerna, förste generalguvernör i Indonesien, mannen som anlade handelsvägarna,
och befäste dem, dvs byggde befästningar längs dem och kämpade mot de spanska och brittiska flottorna,
sa om det Nederländska imperiet och dess handel "Vi kan inte ha handel utan krig, inte heller krig utan handel."
Pengar och makt.
Finansiell Imperialism
Så reserver har blivit sättet som du kan försäkra dig... mot vad?
Spekulation. Du sa spekulation. Spekulativ attack. Fallande marknader. Bubblor.
När ett land ger efter för en spekulativ attack så ombeds det att avreglera sina marknader
och anpassa sitt ekonomiska system till den dominerande partens.
Det stora problemet som drabbar de flesta utvecklingsländer som har hamnat i skuldkris
är att de fick höra av världens makter, Internationella valutafonden,
som på många sätt styr det globala finanssystemet, att sättet att bli skuldfri är att i första hand
omstrukturera sin ekonomi, särskilt att öka sin export för att tjäna mer dollar och sedan kunna betala av
skulden som vanligtvis är i dollar eller någon annan utländsk valuta.
Tyvärr har det gång på gång visat sig att detta inte alls stämmer.
i själva verket skar länder ned på sina offentliga utgifter så mycket att den ekonomiska tillväxten stannade av,
och det som de faktiskt producerade riktades mot exportmarknaden, för att få in dollar.
De betalade av sina skulder, men de utvecklade inte sin egen ekonomi alls.
De betalade mycket mer i återbetalningar på skulder än de spenderade på hälsa- och sjukvård eller utbildning
och skulderna blev bara större och större.
Landet blir en lydstat som låter stora företag utnyttja dess naturresurser och arbetskraft.
Finansiell Imperialism: Utöka och bibehålla imperialistisk makt genom monetär dominans.
Det sker inte ens i skymundan. Det är ingen hemlighet vad som försigår och hur världen fungerar.
Det är ganska öppet. De senaste trettio åren har det spridit sig i princip överallt, och kallas ofta nyliberalism
idén att du ska ha flytande växelkurser, färre regleringar, särskilt av finansmarknaderna,
minimal statlig inblandning i vad marknaden gör, och det är mer eller mindre så världen fungerar idag.
Och det finns institutioner - i synnerhet Internationella Valutafonden - som aktivt försöker driva igenom detta.
Det är ingen hemlighet att det finns människor bakom kulisserna som försöker manipulera systemet, det är ganska uppenbart.
Det här händer och det är så det har varit hela mitt vuxna liv.
Det är så världen fungerar, och det har gjort vissa väldigt rika, det har orsakat enorm förmögenhetskoncentration.
När Internationella valutafonden kommer in för att lindra ett lands skuldproblem så gör de det på vissa villkor.
På 1980-talet och 90-talet kallades dessa villkor "Programmet För Strukturanpassning"
och det tenderar att ta mycket liknande former varhelst det händer.
Vi ser strukturanpassningsprogram idag i länder som Grekland och Portugal och Irland
där länderna uppmanas att skära ned på utgifter i offentlig sektor,
de instrueras att liberalisera sin handelsmarknad och avreglera sin kapitalmarknad
så att pengar lättare kan flöda in och ut ur deras ekonomi.
Tanken är att det kommer att locka investeringar att komma in från rikare delar av världen
och att alla deras problem kommer att lösas genom de investeringarna.
I själva verket har detta gång på gång visat sig vara antaganden helt utan grund.
Det som egentligen händer är att det tillintetgör spirande industrier och kapacitet i dessa utvecklingsländer
och utvecklingsländer blir helt beroende av varor och tjänster från de utvecklade länderna
och även av kapital från utvecklade länder. Något som Internationella valutafonden är angelägna om
är att uppmana länder att sänka skatterna för multinationella företag som etablerar sig i landet
fär då uppmuntrar du fler multinationella företag att komma in.
Naturligtvis betyder det även att den vinst som görs av multinationella företag lämnar dessa länder lika snabbt
och det gynnar inte landet i sig. Idag har du många utvecklingsländer som nästan inte har någon skattebas.
De har inte utvecklat en skattebas alls så de är ännu mer beroende av de internationella kapitalmarknaderna,
av penningmarknaden, att ta på sig skulder. Många länder i världen har berövats sin självständighet,
och det är svårt att se hur demokratiska samhällen ska utvecklas och fungera när regeringen är mer beroende av
diktaten från Internationella valutafonden och penningmarknaden än det är av sitt eget folk.
Finansiella instrument
Vi har sedan 1970-talet sett en dramatisk ökning av en rad fenomen som har haft en stimulerande effekt
på förändringarna i det finansiella systemet som har fört oss till den glänsande metall-och stålsektorn där borta.
I fall du inte vet det så är det Londons bankkvarter jag pekar på.
För att kompensera för avsaknaden av en underliggande råvara som kan definiera värdet på valuta,
utvecklade finansiella institutioner värdepapperisering som ett sätt att hantera risker.
Du utvecklar värdepapperisering som ett sätt att försöka stabilisera hela systemet,
en uppsättning finansiella processer och innovationer som accelererade rejält från 70-talet, 80-talet och framåt.
Du hade ett kaotiskt system som behövde sätt att hantera risker, så du var tvungen att hitta på något.
Du behövde derivat, optioner, terminskontrakt. Du har nya marknader i verktyg för att hantera volatilitet.
Vet någon vad begreppet "hedging" innebär?
Sprida dina risker. Hantera dina risker, försäkra dig mot risker, precis.
Fram till helt nyligen, till 1960-talet var Finansinspektionen mycket tydliga med
att derivat som inte baserades på verkliga produkter, som jordbruksprodukter - terminskontrakt för fläskfilé eller så -
var att betrakta som en typ av gambling och därför fick du inte handla med dem.
Det förändras på sextiotalet. Alla kan handla valutaterminer,
som inte baseras på verkliga produkter som ska handlas i framtiden, utan som bygger på valutors prisförändringar.
När systemet med fasta växelkurser bryter samman så sprider sig det här fenomenet enormt
den statliga regleringen avvecklades och marknaden tog över och införde sina egna produkter
och teorin är att marknaden är bättre på att reglera sig själv,
den är mer stabil än om du har en regering som lägger sig i hela tiden.
Hypotesen om den effektiva marknaden - att finansmarknader är snabba,
alla marknadsaktörer är väl informerade, alla håller noggrann koll på vad alla andra gör,
den kommer därför att vara mycket stabil och återspegla verkliga förändringar i ekonomin.
Den drivs inte av panik, börsyra, spekulationsbubblor. Inget av detta kommer att hända.
Om det sker upp- och nedgångar är det för att något händer i den reala ekonomin som traders och investerare reagerar på.
Det är hypotesen om den effektiva marknaden. Jag tror att det som hände 2008 innebär slutet för den hypotesen,
en så stor kris betyder att tron att marknader är självstabiliserande och självreglerande inte kan fortsätta.
Företeelsen fortsätter men du kan inte använda samma argument som tidigare
att det är bra, eller att det är nödvändigt eller att det är OK.
Det senaste decenniet kom en ny uppfinning - något som kallas en Credit Default Swap (CDS).
Ett sätt att köpa en försäkring mot att ett företag som du investerat i skulle gå i konkurs.
År 2002 var de värda mindre än $ 1 biljoner. År 2007 var de värda $ 60 biljoner.
Det är fem år.
Plötsligt säger alla "Åh! Dessa CDO som vi har skapat ger i själva verket inte den typ av stabilitet som vi trodde."
Den matematik som de bygger på visar sig vara fullständigt nonsens.
Det är mycket mer risk involverat i att försöka värdepapperisera risker och skulder
på det sätt som vi har gjort än vad vi trodde. Och nu tycker vi att dessa saker är värdelösa!
Försöken att hitta fler och mer komplexa sätt att reglera och forma en finansmarknad
och försöka tjäna snabba pengar på det bidrog faktiskt till en motsatt effekt mot vad deras försvarare påstår
det vill säga, det ledde till en spektakulär krasch.
Resultatet av denna mycket annorlunda situation var framförallt ett fenomen,
en sektor växte framförallt, och det var den finansiella sektorn.
Samtidigt som den finansiella sektorn gynnas enormt av det nuvarande monetära systemet,
är systemet varken stabilt eller rättvist.
Antagandet som Bank of England gör just nu är att de pengar som vi har backas upp av statsskulden.
Staten kan backa upp sina löften på grund av att de kan beskatta allmänheten.
Så vad de antyder är att kontanter backas upp av statsskulden,
När statsskulden backas upp av statens möjlighet att ta in pengar från allmänheten.
Gång på gång under de senaste trettio åren har vi sett privata skulder omvandlas till offentliga skulder,
och i ***ändan betalas kostnaden för skulden av medborgarna i det skuldsatta landet.
Detta är anledningen till att nedskärningar är nödvändiga.
Systemet är utformat så att det gör vissa väldigt rika på bekostnad av medborgare och skattebetalare.
Systemet sänker levnadsstandarden för majoriteten och distribuerar välståndet till de privilegierade.
Så vad vi har idag är ett finansiellt system som sedan början av 70-talet inte har några fasta växelkurser
som plötsligt har allt öppnare ekonomiska gränser,
med centralbanker som manövrerar utan att ha kontroll, eftersom det inte finns något som ersatt guldmyntfoten.
På ett kaotiskt sätt måste de införa kvantitativa lättnader. De måste låna ut, som långivare i sista hand.
Genom historien har monetära system utformats för att ge fördelar för den dominerande internationella makten
och denna makt försvaras med våld och den utvidgas.
Och jag vädjar och berättar om ett oerhört monster.
En amerikansk flagga bränns vid demonstrationen. Både president Johnson och Francisco Franco blev förtalade.
Ett nytt lågvattenmärke i protesten bidrog till den ansträngda spansk-amerikanska relationen.
Ordning i domstolen, ordning i domstolen, ...
Jag vill att det amerikanska folket och hela världen ska veta
Öppna eld
Jag vill att amerikaner och hela världen ska veta, Amerika tar ingen hänsyn till krigskonventioner eller moral.
Skjut!
Invändningen avvisas.
Internationell valutareform
Jag skulle vilja se en ny typ av valuta som backas upp av något som finns i begränsad mängd
något som vi verkligen behöver och verkligen värdesätter. Som energi eller förnybar energi, till exempel,
en valuta som backas upp av kilowattimmar skulle jag tycka var mycket intressant.
Vi måste börja värdesätta sådant som det är brist på och som vi behöver för att överleva i längden.
Att backa upp en internationell valuta med något sådant kommer att generera enorma investeringar i,
till exempel förnybar energi, om vi använder det som den primära internationella måttenheten.
Ett annat alternativ är en korg av valutor, så att du blandar ihop värdet av olika valutor
för att skapa en mycket solid valuta som folk har förtroende för.
Kanske ännu bättre vore en korg av varor som backar upp värdet av internationella valutor.
Om det vore möjligt, på ett eller annat sätt, att sammanföra alla dessa allt mer konkurrerande nationella ekonomier
och säga att "vi kommer alla att sätta oss ner och skriva ett avtal, ungefär som Bretton Woods-avtalet"
som gör det möjligt, till skillnad från Bretton Woods, för vissa valutor att knytas mot olika korgar med varor
som passar deras nationella ekonomier. Om vi kunde ordna något sådant, det skulle vara trevligt
och det skulle börja skapa en ordning i den internationella makroekonomin som annars saknas.
Den verkliga svårigheten är rent politisk, vem i hela världen kommer att göra det här?
Vilken är den makt som kommer att få detta att hända?
Att skapa ett monetärt system som är både rättvist och stabilt är möjligt och kan göras.
Vad är syftet med internationella organisationer om inte just ett sådant ändamål?
Nationell penningreform
Banker är de mest subventionerade företagen i världen, särskilt skyddade av regeringar.
Medan pengarna sinar för de flesta av oss, frodas de största privata bankerna.
Det beror på att de har fått den största subventionen av dem alla: licens att trycka pengar.
Svårt att tro? Martin Wolf, chefredaktör i ekonomifrågor på Financial Times, sa nyligen:
"Kärnan i dagens monetära system är skapandet av pengar ur ingenting genom privata bankers ofta dumdristiga utlåning"
Du hörde rätt. Privata banker skapar pengar ur ingenting. Sedan lånar de dem till oss och kräver dessutom ränta.
Om du någonsin undrat varför bankbyggnader runt om i världen sträcker sig högre än palats och torn, så har du nu svaret.
Men bankerna trycker inte pengar med hjälp av hemliga tryckpressar i sina källare. Det behöver de inte.
Som så många andra saker har pengatryckningen blivit digitaliserad
Genom användningen av betalkort, elektroniska banköverföringar och internetbanker
utgörs nu bara 3% av pengarna i Storbritannien av sedlar och mynt. Övriga 97% finns bara i datorer.
Elektroniska pengar är praktiskt för alla, men det är särskilt praktiskt för de privata bankerna,
eftersom de äger, sköter och kontrollerar hela det digitala penningsystemet.
Och hur använder de sig av detta särskilda privilegium? Kanaliserar de nya pengar, landets blodtillförsel,
till de saker vi behöver, som sjukhus, skolor, universitet och kollektivtrafik?
Inte om det inte innebär vinst för dem.
Istället använder de rätten att trycka pengar till att spekulera på finansmarknaden och trissa upp bostadspriserna
genom att pumpa in hundratals miljarder pund i riskfyllda bolån.
Precis så här orsakade bankerna finanskrisen, och nu får vi andra betala för det.
Om vi inte har råd att driva sjukhus och bygga skolor, har vi då verkligen råd att subventionera finanssektorn?
Ska vi behöva leva fattigare så att bankdirektörerna kan få mer?
Detta är skrattretande och det är dags att sätta stopp för det. Privata banker kan inte anförtros att hålla i tyglarna för hela ekonomin.
Vi måste ta ifrån bankerna deras makt att skapa pengar ur ingenting.
Det skulle hindra dem från att orsaka ännu en finansiell härdsmälta
och vi skulle få råd med de grundläggande tjänster samhället behöver.
Demokratisera tillförseln av pengar
Hur ser ett framåtskridande finanssystem ut? Jag vill höra vad ni tycker.
Vilka tycker till exempel att vi bör förbjuda banker att skapa pengar?
Kontrollen över hur pengar skapas och vad de används för, det är en demokratisk fråga.
För närvarande är det en vinstdrivande banksektor, som inte kan ställas till svars inför någon annan än sig själva,
som skapar upp till 200 miljarder pund ny köpkraft varje år och bestämmer var i ekonomin de pengarna ska tillföras.
Penningreformister anser att penningmängden ska vara till nytta för allmänheten
och aldrig bör skapas av privata organisationer i form av skulder.
Att demokratisera penningmängden innebär att befogenheten att utfärda och fördela pengar återbördas till folket
och att den rätten tas ifrån privata organisationer, institutioner som inte representerar folket,
som inte kan ställas demokratiskt ansvariga inför folket. Banker är inte demokratiskt ansvariga.
de har skyldigheter gentemot sina aktieägare, enbart till sina aktieägare.
De agerar å skattebetalarnas vägnar men de står inte till svars inför oss. Det går inte ihop överhuvudtaget.
Så om vi demokratiserar penningsystemet så tillämpar vi samma typer av regelverk
som för utbildningssystemet, hälso- och sjukvården och andra viktiga tjänster som allmänheten behöver.
Det finns ingen anledning att pengar ska ses som annorlunda. Det är en grundläggande viktig funktion som alla behöver.
Jag kan inte överleva utan tillräckligt med pengar, det kan ingen.
Så de kan inte kontrolleras enbart av denna lilla elit av stora banker, så som det är i Storbritannien. Vi behöver ett annat system.
Vi anser att aktiviteten att tillhandahålla ett land med pengar helt ska separeras från bankernas verksamhet.
Det vi behöver göra är att uppdatera lagen från 1844 och göra digitala pengar till riktiga pengar.
Det kan vara elektroniska pengar, men de måste klassificeras som pengar.
Vi vill att bankerna ska vara som vilka andra privata företag som helst, att de ska utsättas för samma marknadsdisciplin.
Problemet är att vi nu har en hybridmodell där vi inte har någon kontroll över hur de spenderar pengarna,
samtidigt som vi är beroende av dem för att skapa våra pengar.
Vi är alla ständigt skuldsatta, vi kommer att vara skuldsatta i princip resten av våra liv
och de yngre generationerna får det ännu värre än de äldre generationerna.
Jag har nyligen läst en rapport från FNs miljöprogram, de säger att vi behöver 2 biljoner amerikanska dollar per år.
Två biljoner, kan du ens föreställa dig två biljoner? Det är en *** pengar. 2 biljoner dollar per år för att finansiera miljöanpassningar,
att gå från giftig kol som förgiftar atmosfären till andra alternativ.
När bankerna kollapsade 2007-2009 använde vi enligt Bank of England, inte enligt mig,
Bank of England säger att vi fick ihop 14 biljoner dollar på ett år för att rädda bankerna.
Så jämfört med det är 2 biljoner dollar per år för att rädda ekosystemet ingen stor grej.
Den här sortens modell går inte att förstå ens från ett ortodoxt frimarknadsperspektiv
eftersom bankerna i realiteten monopoliserar kreditskapandet, så de följer inte de regler som gäller för den fria marknaden.
Och samtidigt producerar de inte socialt eller miljömässigt gynnsamma resultat i verkliga mått mätt.
Allt pengar gör är att möjliggöra för oss att göra vad vi kan
och när vi förstår det kan vi få pengarna att arbeta för våra behov.
Makten att skapa pengar är så kraftfull, vi måste vara noga med vem vi ger den makten.
Om det är någon som kommer att tjäna på att skapa pengar,
då kommer de ha incitament att skapa mer pengar än ekonomin faktiskt behöver.
Samma sak skulle förmodligen hända om vi ger den makten till politiker.
Det går inte att anförtro en politiker att försöka behaga väljarna och samtidigt ha makt över att skapa pengar.
Det vore verkligen en intressekonflikt. Det enda vi egentligen kan göra
är att överföra den makten till någon som inte har den intressekonflikten, ett oberoende, öppet, ansvarigt organ.
Pengar skulle kunna fördelas utifrån de behov och önskemål som folket har.
System skulla kunna införas som möjliggör direkt demokratisk fördelning av betalningsmedel, helt eller delvis.
Ett ramverk och regelverk skulle kunna etableras för att ta fram moderna ekonomiska teorier
om hur mycket pengar som bör skapas, och för vilka syften.
Regeringen skulle inte längre få tillgång till stora summor pengar för att driva väpnade konflikter,
om detta inte sanktioneras av befolkningen.
Vi skulle kunna se exakt hur de använder makten att skapa pengar.
Vi skulle kunna se hur mycket pengar de skapar och vart de pengarna går.
Och det är i princip det enda sätt som vi kan få kontroll över makten att skapa pengar och förhindra att den missbrukas.
Partiet för Penningreform bildades 2005, strax efter valet 2005.
Tanken med Partiet för Penningreform var att ha en grundläggande kärnfråga som alla skulle kunna hålla med om.
Vi kanske är oeniga i andra frågor, det finns olika sätt att hantera det
men tanken var att rikta in oss på vad man kan kalla den minsta gemensamma nämnaren, för att locka folk med olika åsikter.
Att bli invalda i parlamentet är inte det svåra, det svåra är att föra ut frågan om penningreform till allmänheten,
så att vi börjar prata om det.
Säker bankverksamhet
Bankerna borde inte kunna spekulera med dina pengar utan ditt tillstånd.
så vi vill att de erbjuder två typer av konton: ett tryggt konto, vi kallar det "transaktionskonto".
Sätt in pengarna där, banken lånar inte ut dem. Pengarna är inte utsatta för någon risk överhuvudtaget.
Det andra är ett "investeringskonto" där du sätter in pengar under en viss tidsperiod
och banken tar de pengarna och investerar dem. Det som händer när vi har dessa två typer av konton är
att om en bank kraschar, så finns pengarna på det säkra kontot kvar, de är utom risk.
Så alla säkra konton flyttas bara till en bank som fortfarande fungerar.
De som satt in sina pengar på investeringskonton, de förlorar inte allt,
men de måste invänta det rutinmässiga konkursförfarandet för att få reda på hur mycket av tillgångarna de får tillbaka
Det innebär att staten aldrig mer behöver rädda en bank. Banker kan tillåtas gå i konkurs.
Systemet skulle fungera så som de flesta tror att det fungerar,
att när du sätter in dina pengar på banken, då är de i tryggt förvar eller åtminstone trodde folk det fram till krisen 2008.
Det finns ett spektrum av möjligheter som vi inte utforskar så som det är nu och
det som är upprörande är att vi inte ens experimenterar, när vi vet att systemet vi har nu är i grunden defekt
Vi har precis haft den största krisen sedan andra världskriget, faktiskt sedan 1930-talet.
Vi vet att vi har ett system där de som skapar pengarna ändå står under vårt beskydd.
Situation vi har nu är i princip det sämsta av två världar och därför måste vi börja fundera över alternativ.
När vi pratar om hur livet kommer att vara i det reformerade systemet
så betyder det inte att du inte kommer kunna låna, det innebär inte att du måste spara i 50 år innan du kan köpa ett hus.
Det kan innebära att du inte kommer kunna köpa ett hus som kostar 10 eller 12 gånger din inkomst,
men fördelen är att det hus som du vill köpa förmodligen inte kommer kosta 10 eller 12 gånger din inkomst.
Bostäder borde vara överkomliga i pris liksom allt annat. Du kommer fortfarande att kunna ta bostadslån.
Du kommer fortfarande kunna få finansiering för en bil. Företag kommer fortfarande få investeringar.
Men vi kommer inte ha lika stora skulder. De kommer inte vara en så central del av människors liv.
Person till person bankverksamhet
Person till person bankverksamhet har funnits ett tag. Det är i huvudsak bankverksamhetens eBay,
det låter låntagare och långivare paras ihop på en marknad.
Andelen betalningsförsummelser hos den största person till person långivaren, Zopa, är 0,7%.
Risker minimeras genom att fonder slås samman så att varje investerares bidrag till ett lån är minimal.
Det är en webbplats för valutaväxling som kringgår det vanliga bank- eller valutasystemet
och gör det person till person. Jag tror att många intressanta saker som kommer att hända med valutor och pengar i allmänhet
är tack vare internet. Min magkänsla är att vi kommer att se mer och mer av dessa typer av system.
Vi kommer också få fler applikationer och tjänster med hjälp av våra telefoner än vad vi kan föreställa oss
och jag tror att vi bara är i början av det.
Hinder för reform
Penningreform har historiskt sett varit ett mycket känsligt ämne på grund av att makt, rikedom och privilegier berörs.
I en tidsålder då analytiskt tänkande och ett vetenskapligt förhållningssätt värdesätts
finns det inga försvarbara argument för att bevara tabun kring penningsystemets mekanik och dess konsekvenser.
Som demokratiska medborgare har vi rätt att kräva ett penningsystem som är både stabilt och till nytta för samhället.
Banklobbyn har mycket makt. Jag misstänker att de inte kommer se med blida ögon på den här sortens modeller
även om det går att hävda att det skulle ge en mycket mer stabil grund även för bankerna.
Koalitionsregeringen har tillsatt en oberoende kommission för bankverksamhet, ICB
deras uppdrag är att lämna rekommendationer till regeringen om hur banksektorn kan förbättras.
I deras uppdrag ingår det att fundera ut hur vi kan förhindra framtida räddningsaktioner.
När de höll offentliga möten runt om i landet, vid vart och ett av dessa möten var det fem paneldeltagare,
åtminstone tre av dem var representanter från storbankerna. Det är en bisarr relation.
Om du skulle försöka förbättra regelverket för byggnader
så skulle du inte anställa en cowboy-byggare, som hade byggt en byggnad som kollapsade.
Så varför ber vi bankerna om råd om vad vi bör göra med bankverksamheten?
Den oberoende kommissionen för bankverksamhet rekommenderade två stora reformer.
Den första var att införa större kapital och förlustabsorberande kapacitet.
I praktiken kompletterar det Basel III och kommer inte att särskilja det brittiska banksystemet från övriga Europa.
Den andra rekommendationen var "ring-fencing" av privatbanker.
det framställs som hårt mot bankerna, men det kan också tolkas som en fördel,
eftersom privatbanker nu kommer att ha lägre kapitalkrav än investmentbanker.
Det finns ett slags mysigt förhållande mellan regeringen och bankerna.
Mitt i krisen talade jag med en person på Finansdepartementet
och han berättade att i princip varannan person han talade med arbetade för en av storbankerna.
När beslut ska fattas om huruvida en av dessa giftiga banker ska få gå omkull eller om vi ska rädda den,
vilka rekommendationer kommer vi att få från de som arbetar på den banken?
Jag har fått en hel rad av brev och kort från olika politiker under årens lopp.
brev som i de flesta fall inte säger någonting alls förutom "Tack så mycket".
Tack för ditt brev eller tack för din DVD. Jag tar en *** på det.
Eller som i fallet med brevet till den förra premiärministern för ett par år sedan,
Tack för ditt brev till premiärministern, det har skickats till finansdepartementet, som kommer att ge dig svar.
Och naturligtvis väntar jag fortfarande, ungefär två år senare, på någon form av svar från finansdepartementet.
David Cameron är son till en börsmäklare på Panmure Gordon.
Nick Cleggs far var ordförande för United Trust Bank.
Nick Clegg har tidigare varit anställd inom banksektorn.
18 av 23 regeringsmedlemmar är miljonärer.
1% av de brittiska medborgarna är miljonärer, men 78% av regeringsmedlemmarna är miljonärer.
"Detta är zombiebankernas skyddade utfodringsstation."
Bankernas balansräkningar ligger nu på 4 gånger BNP, på 6 biljoner pund. De håller allmänheten gisslan.
Deras rikedom har blivit så stor genom att manipulera det finansiella systemet att vi nu befinner oss vid en brytpunkt
där en enda bank kan få hela ekonomin att kollapsa.
"Ät henne, ät henne nu, hon arbetar i offentlig sektor, ät henne, sug hennes blod, drick hennes blod till sista droppen!"
Vi kan inte låta bankerna gå tillbaka till "business as usual" för om de gör det, kommer vi se skulderna öka,
mer fattigdom, mer social orättvisa och en ny kris om 5 eller 10 år som vi kommer att behöva betala för igen.
Det är en politisk fråga, eftersom de reformer som krävs enbart kan uppnås genom parlamentet.
Vi behöver inte något stort agerande från parlamentets sida. Allt de behöver göra är att hindra bankerna
från att skapa valuta baserat på deras låntagares skulder. Det är allt. Vi får ett *** på det.
Det här är George. George arbetade i en stor bank i City i London.
Men en dag, helt utan förvarning gick Georges bank i konkurs. Lyckligtvis räddade regeringen banken
och George fick behålla sitt jobb, men den giriga regeringen ville ha något i utbyte för sin hjälp.
De krävde mer skatt på Georges lön och bonus. Får någon med en dyr livsstil som George,
kan en sådan chock vara förödande. Nu kämpar George för att ha råd med hyran för sin lägenhet i centrala London.
Däcken på hans Aston Martin är tunna och knappt lagliga att köra med.
Om inte Georges situation förbättras - eller om inte någon som du hjälper honom -
så kanske George till och med tvingas gå förbi skräddaren på Saville Row och köpa kostymer på Topshop eller Next.
Även om George hade haft något att fira, så har han inte längre råd med champagne att fira med.
George är inte ensam. Otaliga andra lider som han. Ingen vet hur länge det kommer att dröja tills de goda tiderna återvänder.
Men med din hjälp kan George få ordning på sitt liv. En donation från dig kan ge George lite glädje i livet.
Bara 395 pund behövs för att hjälpa honom att fira små framgångar med en flaska Cristal champagne.
För så lite som 900 pund kan du att hjälpa George att köpa nya däck till sin Aston Martin.
2000 pund hjälper George återfå sin självkänsla med en skräddarsydd kostym. Men även en liten summa bidrar.
Bara 200 räcker till en måltid för George och hans flickvän. För bara ytterligare 200 kan han betala för dryck.
Genom att adoptera en banktjänsteman stödjer du inte bara en person i nöd, som George
Du stödjer också trendiga vinbarer i centrala London, lyxbilstillverkarna i Italien och skräddarna på Saville Row.
Du kommer att göra din patriotiska plikt att stödja Storbritanniens största industri i dessa kristider.
Och när de goda tiderna återvänder och George får tillbaka sin bonus,
kommer den skatt han betalar att finansiera de samhällstjänster som ni snyltare är beroende av.
Så snälla, tills de goda tiderna återvänder för George och andra i hans situation, ge ett bidrag redan idag.
Subtitles by the Amara.org community