Tip:
Highlight text to annotate it
X
Allt började med en stor smäll.
Vänta, vi behöver inte gå så långt tillbaka.
Jorden skapades för 4,5 miljarder år sedan.
Nej, fortfarande för långt.
Såhär då: Det är medeltid.
I Storbritannien tar veden ***. Man börjar elda kol, men man förbrukar
kolet på marken.
Man gräver djupt.
Kolgruvorna fylls med vatten.
Samuel Newcomen uppfinner en koldriven ångmaskin för att pumpa ut vatten så att gruvarbetarna
kan gräva vidare.
James Watt anpassar den till andra syften. Nu har vi ingredienserna till den
industriella revolutionen. Fossila bränslen och ett sätt att få dem att utföra arbete.
Det tar hus i helvete.
Gruvarbetare släpar vagnar med kol. Skenor gör det enklare. Skenor och ångmaskin
tillsammans blir järnväg.
Michael Faraday gör den första elektriska motorn.
Nicola Tesla uppfinner växelströmmen.
Snart börjar kraftbolag bränna kol för att generera elektricitet.
Under tiden borrar Edwin Drake den första oljekällan i berggrunden i Pennsylvania och
Gottlieb Daimler bygger en bil som drivs med petroleum.
Stenkolstjära och olja omvandlas till industriella kemikalier och läkemedel som
förlänger livet. Mer befolkningstillväxt.
Bröderna Wright börjar flyga, med olja som bränsle.
Fritz Haber och Carl Bosch gör konstgödning av fossila bränslen.
Konstgödning och oljedrivna traktorer ökar matproduktionen, mättar fler munnar.
Första världskriget är den första fossildrivna konflikten. Sedan kommer andra
världskriget, som ger oss robotmissiler och atombomber. Däremellan inträffar en stor depression
som delvis orsakats av överproduktion. På löpande band tillverkas produkter fortare
än vad folk behöver dem.
Ledande marknadsförare uppfinner konsumismen för att suga upp överproduktionen.
Det är 50-tal. Reklammakare använder TV för att fånga upp nya generationer
av konsumenter.
På 70-talet inträffar en oljekris. Alla inser med förfäran hur
beroende de är av olja.
I och med energikrisen föds miljörörelsen.
Men oljepriset faller, och alla glömmer bort energibristen. I kraftmätningen
mellan marknad och planekonomi vinner marknaden. Farväl onda Sovjetimperium.
Politikerna bestämmer att marknaden kommer att lösa alla problem.
Persondatorn kommer.
Globaliseringen tar över när marknaden märker att arbetskraft är billigare i Kina.
Plötsligt har alla en mobiltelefon, men världens oljeproduktion planar ut.
Kina bränner nu hälften av världens kol för att producera för export, men varifrån
ska Kina få mer kol och olja för att skapa mer tillväxt?
Miljöproblem överallt.
Stigande koldioxidnivåer leder till rekordartade värmeböljor, översvämningar, torka. Haven
blir försurade. Matjord eroderar med 25 miljarder ton per år på grund av
det industriella jordbruket.
Uråldriga skogar
försvinner.
Arter dör ut i tusen gånger högre takt än normalt.
Färskvatten är en bristvara eller förorenat.
Oljebolag borrar kilometervis ner i havet eftersom den lättfunna oljan är ***, men
en djuphavsoljeplattform exploderar och förorenar den Mexikanska golfen
Tillverkning flyttar till förorenande länder där arbete är billigt
medan USA förvandlas till ett kasino. Den finansiella sektorn är fyrtio procent
av ekonomin.
Men Wall Street är skuldsatt över öronen.
Banker går under, arbetslösheten härjar, tillgångarna går upp i rök.
Ekonomin är på gränsen till kollaps!
Okej. Nutid. Det är häpnadsväckande hur långt vi har kommit på 200 år. Bara
tre mänskliga livslängder
från industrialismens början till nu.
Men vart är vi på väg?
Vi kan inte fortsätta fördubbla den mänskliga befolkningen. Vi kan inte fortsätta dumpa kol
i atmosfären.
Vi kan inte fortsätta förstöra matjorden. Vi kan inte fortsätta öka befolkningen och konsumtionen
eller basera vår ekonomi på att förbruka fossila bränslen.
Vi kan inte bara trycka mer pengar för att lösa skuldkrisen.
Det har varit en spännande resa, men det finns gränser.
Nå, det är inte jordens undergång, men vi måste göra fyra saker fort:
Lära oss leva utan fossila bränslen.
Anpassa oss till slutet på den ekonomiska tillväxten så som vi känner den.
Försörja sju miljarder människor och stabilisera befolkningen på en hållbar nivå.
Och ta i tu med vårt arv av miljöförstöring.
Kort sagt, vi måste lära oss leva inom naturens ramar, av förnybara resurser,
så att naturen hinner återhämta sig.
Klarar vi det?
Vi har inget val.
Alternativa energikällor är viktiga, men inga kan helt ersätta fossila
bränslen snabbt nog.
Och vi har utformat och byggt vår infrastruktur för transport, elektricitet
och odling för att passa olja, kol och gas.
Att byta till andra energikällor kommer kräva att vi gör om våra städer,
tillverkningsprocesser,
hälsovård och annat.
Vi måste också ompröva vissa av våra kulturella värderingar.
Inga av våra globala problem kan lösas enskilt, och många av dem kan inte
lösas helt.
Vi måste helt enkelt förbereda oss på "business as unusual".
Det bästa vi kan sikta på är
resiliens:
Förmågan att ta emot smällar och ändå kunna fortsätta framåt.
Om vi inte gör någonting alls
får vi ändå en kolfri framtid, men den kommer vara dyster.
Å andra sidan, om vi planerar omställningen
kan vi få en värld som stödjer stabila samhällen med sunda och kreativa
människor
och ekosystem med miljontals andra arter.
Oavsett vilket så står vi inför vårt livs resa.
Sätt dig in i frågorna och hugg i. Det är alle man på däck!