Tip:
Highlight text to annotate it
X
Varfr r himlen mrk om natten?
Du kanske tror att svaret r uppenbart - solen r nere! Men enda anledningen till att himlen
ser bl ut under dagen r fr att solljus sprids i atmosfren - om vi inte
hade en atmosfr (som p mnen), skulle himlen alltid vara mrk, till och med nr solen
skiner. S lt oss formulera om frgan - varfr r rymden mrk?
Jag menar, rymden r full av stjrnor - orkneliga stjrnor, alla ungefr lika ljusstarka som
solen, och i ett ondligt universum, oavsett vilket hll du valde, om du
tittade tillrckligt lngt t det hllet, skulle du se en stjrna eller en galax. S hela himlen borde
vara lika ljus som solen, natt och dag!
Eftersom den inte r det, betyder d natthimlens mrker att det finns en punkt bortom oss
dr stjrnor och galaxer slutar finnas? En grns mellan ngonting och ingenting?
Universums grns?
Inte precis - alla bevis verkar peka p att rymd inte har ngon grns. Men sjlva universum
har det -inte en rymdgrns, men en tidsgrns. S vitt vi vet, s hade universum
en brjan. Eller i alla fall, fr cirka 13.7 miljarder r sedan, nr universum var s
litet och ihopknlat i sig sjlvt att vr grundlggande uppfattning om tid och rum kollapsar.
Och eftersom endast en begrnsad mngd tid passerat sedan denna s kallade brjan, betyder
det att vissa av de stjrnor som behvs fr att fylla upp natthimlen med ljus frn alla hll
r s lngt borta att ljuset frn dem helt enkelt inte har haft tid att n oss n, det r som
om universum var ett stort skovder och att vi fortfarande vntar p att f hra skan frn
de riktigt avlgsna stjrnorna.
Men vnta, det r bttre n s - eftersom ljus tar tid p sig att resa genom universum,
nr vi riktar vra teleskop mot ngonting riktigt lngt borta, s ser vi egentligen
hur den delen av universum sg ut nr ljuset brjade sin resa. S nr vi ser p 13.5 miljarder r gammalt
ljus, s r det inte s att vi ej ser stjrnor bara bara fr att ljuset frn dem inte har kommit fram till oss
n - vi ser ej stjrnor eftersom vi tittar p universum fre ngra
stjrnor hade bildats! Ett stjrnlst universum! Fr mig lter det som en rtt bra anledning till
varfr vi tittar upp och ser en mrk natthimmel.
Men s r det inte. Jag menar, det r sant att vi kan hitta punkter p himlen dr det
inte finns ngra stjrnor, genom att titta frbi de tidigaste stjrnorna och drfr lngre bak i tiden. Men ven
vi riktar vra teleskop frbi de tidigaste stjrnorna s ser vi fortfarande ljus. Inte stjrnljus,
men det ljus som blev ver efter big ***. Och vi ser denna kosmiska bakgrundsstrlning
komma mer eller mindre jmt frn alla hll, och forma en bakgrund bortom stjrnorna. S,
jag antar att natthimlen faktiskt inte r mrk till att brja med.
N... S om vra teleskop sger oss att att natthimlen inte r mrk, varfr ser
den d mrk ut?
Hr r en ledtrd till det riktiga svaret: Nr Hubbleteleskopet fotograferade de avlgsna
stjrnorna i det frbluffande vackra Hubble extreme deep field, tog den bilden med hjlp av
en infrard kamera. Varfr? Avgsna stjrnor och galaxer rr sig bort frn oss eftersom
universum expanderar. S p samma vis som att en nedsaktande skiva snker pitchen p
min rst, fr dopplereffekten stjrnor som rr sig frn oss att bli rdare, och
ju lngre bort de r, ju snabbare rr de sig bort frn oss, och dess d rdare blir de,
tills de blir; infrarda. Och d kan vi inte se dem lngre. I alla fall inte med
det mnskliga gat - Och det r drfr natthimlen ser mrk ut!
Fr att sammanfatta: Om vi bodde i ett ondligt, ofrnderligt universum, skulle hela himlen vara lika ljus
som solen. Men himlen r mrk om natten, bde fr att universum hade en brjan
s att det inte finns stjrnor i varenda riktning, och viktigare, fr att ljuset frn superavlgsna
stjrnor (och den nnu mer avlgsna kosmiska bakgrundsstrlningen) blir rd-shiftade bort
det synliga spektrumen utav universums expansion, s att vi helt enkelt inte kan se
det.
ntligen! Har vi spritt lite ljus ver varfr natthimlen r mrk... Och varfr den inte r det.