Tip:
Highlight text to annotate it
X
Tidigare på Fringe.
Olivia Dunham, FBI.
De kallar dessa händelser för mönstret.
Som om någon experimenterar,
- det är bara det att hela världen är
deras laboratorium.
Vem du än behöver får du.
Han heter Walter Bishop.
Min far.
Han jobbade på Harvard, han var en del av
ett topphemligt experimentellt arméprogram.
Inom ett område kallat marginalvetenskap.
(Fringe science)
Du säger att min far är doktor
Frankenstein.
Så mycket hände här, och så mycket
ska hända här.
Undertext av Kent Backman
www.Undertexter.se
Rippad av DOT
Översatt för Ingela och Irene.
Ska jag ordna dig lite kaffe?
En rullad rostbiffmacka.
Köttet så rått som möjligt.
Rumstempererat vatten.
- Ingen is.
- Uppfattat.
- Har ni jalapeños?
- Det tror jag han har.
11 stycken, tack.
Bredvid.
11. Kommer strax.
Vad är det där?
Det där språket, är det som
koreanska eller nåt?
Nej.
Bra. Jag läste asiatiska vid Cuny.
Trodde jag missat nåt.
Vänta, vänta, vänta.
Vad är det där? Vad är det där?
Vad fan är det där?
Hjälp! Se upp!
Rör på er. Nu! På en gång.
Rör på er, den kommer att träffa oss!
Se upp! Den kommer...
Den har anlänt.
150 gram
av sucros,
Hållet vid 70 grader fahrenheit
- i 120 timmar.
30 milliliter vid 80 grader...
Vilken formel är det du ligger och
rabblar
- klockan 3 på morgonen?
Det är formeln för root beer.
Root beer.
(Örtläskedryck, ibland alkoholhaltig)
Var det det som var så intressant att
- du inte kunde låta bli att annonsera det högt.
Jag har inte druckit det på länge.
Jag tänkte jag kunde göra lite i labbet imorgon.
Var ska du?
Det slog mig att det kan vara lättare
- att sova i badkaret.
Flyta i root beer. Delikat.
Och nästa gång, kan du vara snäll
och tömma badkaret?
Åh ja. Verkligen.
Jag vet hur man tar sig dit.
Du behöver lugna ner dig.
Hennes kontor är här uppe.
Jag har varit där förr.
Sir, ni har ingen behörighet att
gå omkring här utan medföljare.
- Peter.
- Vi behöver prata.
Är det okay för dig?
Har jag behörighet att tala med henne?
Det är okay. Jag tar det.
Följ mig.
Var är din far?
Walter är på hotellet.
Men bekymra dig inte, dina agenter håller vakt.
Inte för att det behövs, för han
är medvetslös.
Han var vaken till 5 i morse,
- och räknade upp den kemiska sammansättningen
- av sina favoritdrycker för mig.
Det var strax efter att han läxat upp
mig för att jag
- slösat bort mitt övergenomsnittliga intellekt
- och min rikliga utbildning,
- medan han stod där naken, för att
han gillar brisen.
Jag klarar inte en minut till under samma
tak som den mannen.
Nå, ert boende är tillfälligt.
Vi letar efter våning åt er så...
Olivia, sluta med det.
Jag ville bara hjälpa till.
Jag tyckte synd om dig.
Jag tycker fortfarande synd om dig
för vad som hände med dig.
Men sanning att säga, jag behövs inte här.
- Det är inte sant.
- Jo, det är det.
Det händer saker här.
Märkliga saker som behöver undersökas.
Saker som är kopplade till det vansinniga arbete
- som Walter höll på med förr i världen.
Men det är han som har svaren.
Du behöver honom. Jag är bara en barnvakt.
Peter, du förstår vad han säger.
Saker andra människor inte ens kan
hänga med i.
Nej, inte i fortsättningen.
Vem som helst kan göra det.
Det är inget speciellt med mig.
Du är hans son.
Det är inte det enda.
Jag är inte bra på att vara kvar
på samma ställe länge.
Du vet det.
Det här är inget jobb för mig.
Om du går, då går han också.
Verkligen?
Du menar att när regeringen vill
- få ut Walter Bishop från ett mentalsjukhus,
- så klarar de det inte utan medgivande
från hans son?
Det är din far.
Han var tydlig på att om du går,
- så kommer han inte att samarbeta med
våra undersökningar.
Det tror jag inte på.
Han skulle hellre åka tillbaka till St. Claires
- än arbeta här utan dig.
Han har sagt det flera gånger.
Hade han kläder på sig då?
- God morgon.
- Hej.
Hej.
God morgon.
Igår skedde det en explosion
- vid en byggarbetsplats i Williamsburg i Brooklyn.
En kran kollapsade.
Tre människor dog, två dussin personer
blev skadade.
Allmänheten informerades om att det var
en gasledningsexplosion
- vilket, tekniskt sett, är sant.
Jag vill att ni ska se vad som
orsakade explosionen.
Vi förde den hit igår kväll.
Vi har satt NSA
- och CDC på att samla data.
Men Dr. Bishop,
- jag ville att ni skulle se det här snarast möjligt.
Vad är det?
Det är därför ni är här.
Vi vet inte.
Föll den från himlen?
Den kom från underjorden.
Detta sprängde sig igenom en oanvänd
tunnebanetunnel
- in i en gasledning.
Under jorden.
Den kom upp och landade på ytan.
Som om någon försiktigt bara lagt den där.
Solitt iridium.
Vi tror det, ja.
Subsoniska vibrationer?
Vid två och fyra megahertz.
Vibrerar den här saken?
Dr. Bishop, har ni någon aning om vad
det här kan vara?
En aning, ja.
Känner ni för att dela med er?
Nej. Det är för tidigt att säga.
Det här är inte första gången en
av de här har dykt upp.
1987.
Vid Quantico.
Överste Jacobson ledde den undersökningen.
Henry Jacobson?
Talade med honom själv i morse.
Han förväntar sig ett besök.
Han sa att han såg fram emot
att få träffa er igen.
Vad vill du göra?
Vilken man skulle lämna er
- samma minut en magisk burk med
rymdsoppa dyker upp från ingenstans?
Vem sa att den kom från rymden?
- Det är skämt Walter.
- Åh.
Tack för att du stannar.
Olivia, det här är den sista.
Sen sticker jag.
Vi måste få den här tillbaka till labbet.
Vi kan inte riskera att föra den här till
- till universitetet.
Vi såg helst att ni...
Om ni behöver min klarsynthet
som den är,
- då finns det vissa fundamentala krav,
- vilket börjar med tillgång till min utrustning.
Mitt labb...
Jaså, jaja, jaha.
Jag hoppades på en ursäkt för att
få träffa er igen.
Det är gott att se er.
Åh.
Det är över ett år,
- sen hon dog,
- det är fortfarande svårt.
Jag antar att det alltid kommer att vara det.
Jessica skötte huset.
Fan, hon skötte allt.
Jag ber om ursäkt för det som måste
vara ett förskräckligt kaffe.
Gör inte det, det är delikat.
Jag vet att ni också förlorat någon.
Mina kondoleanser.
Det är inte lätt att förlora en partner.
Jag vet att agent Scott och du stod
nära varandra.
Vad kan du berätta för mig om Quantico?
1987?
Fanjunkare Stuart Malick.
Han befann sig på sin post på marinbasen
- natten mot den 22 juni.
Hans jobb var att övervaka rörelsesensorerna,
Säkerheten på området,
- för att försäkra oss om att det inte fanns
någon säkerhetsöverträdelse på basen.
Men den natten fick sensorerna spatt,
- och vi hittade den här.
En metallcylinder, 60 cm hög,
- och 30 cm i diameter.
Han antog att den föll från himlen.
Att den kanske var en del av en satellit.
Men det var den inte.
Ännu märkligare var, fast den syntes
- vara en solid bit hårdmetall,
- att den vibrerade.
Vid frekvensen två megahertz.
Och vid fyra.
Finns det en till?
Var är den här?
Fortfarande vid Quantico?
Jag kallades in för att undersöka.
Vi slog fast att den sände något.
En signal vi inte kunde avkoda.
48 timmar efter att vi fann den,
- skedde en explosion likt inget annat jag sett.
Den for genom golvet,
- till källaren under,
- den exploderade neråt.
Och sen var den borta.
Ni kan få mina akter, vad ni än behöver,
- men det här var mycket märkligt, Olivia.
Och om det händer igen,
- säger jag som en vän,
- att ni ska hålla er så långt bort från
den som möjligt.
Och exakt vad är det här?
Tids nog, min kära.
Hallå, sir, kan jag hjälpa er?
Larmkod röd, larmkod röd.
Vi har en säkerhetsöverträdelse i sektor åtta.
Du där.
Var är den?
Agent Dunham.
Hallå?
Hallå?
Olivia.
Hallå?
Olivia.
John?
Speditionen.
Det här är agent Dunham.
7-18-6-22-7-9.
Jag behöver spåra ett samtal till min mobil.
Nyss inringt.
Var god vänta.
Vi har inget inkommet under de senaste
tre timmarna.
Åh.
Jag är ledsen.
Okay. Tack.
Den precision med vilken detta objekt är
konstruerat
- är inspirerande.
Ner till de molekylära bindningarna
- hoppas jag verkligen inte att ett
gigantiskt stolpiller
- är höjdpunkten på alla mänskliga bedrifter.
Vad är det?
Låt mig ställa dig en fråga.
Om jag provade med omvänd psykologi,
- som, om jag sa just till dig just i detta nu,
"Walter, säg inte vad det där är,"
- skulle det fungera?
För många år sedan arbetade jag
på Projekt Thor.
Försvarsdepartementet ville ha en torped
för underjordiskt bruk,
- en missil som, i teorin, kunde
- avfyras från varsomhelst i världen
- genom jordens kärna och träffa
målet på andra sidan jorden.
Jag vet faktiskt att det där är löjligt.
Öppna ditt sinne, min son,
- eller så kanske någon öppnar det åt dig.
Det är också gallimatias.
Cylindern kan vara många olika saker,
- av vilka jag inte är beredd att
diskutera några.
Underbart, nå, jag är glad att hängde
kvar här för detta.
Jag tror inte det är sant.
Vad?
Titta här.
Det är ett av de foton som
fanns i Jacobsons akt.
Han. Kommer du ihåg?
Den flintskallige mannen.
Nej, vem är han?
Det är poängen.
Olivia, nu börjar du låta som Walter.
Det finns mycket jag inte är bra på,
- för många, men en sak kan jag göra,
- vilket jag alltid har lyckats göra,
De där spelen, Koncentration.
Memory. Att sammankoppla saker.
Förbinda punkterna.
Titta.
För två veckor sen vid sjukhuset.
Det är han.
Fet chans.
Kan jag hjälpa er?
Foton från brottsplatsen vid Quantico, 1987.
Titta.
Han var där. Titta på det här.
För mindre än två veckor sen vid
sjukhuset i Quincy.
Det är samma man.
Och han ser likadan ut.
Och han var där samtidigt som oss.
Vad?
Följ mig.
Var snäll och lämna oss.
Det tog oss ett år att hitta honom.
Ni gjorde det på tre veckor.
Vem fan är det här?
Det är en mycket bra fråga.
Har ni kört honom genom alla databaser?
- Givetvis.
- Och han finns inte där?
- Inget alls?
- Vi kan inte identifiera honom.
Vi har honom filmad på över tre
dussin platser
- som alla är relaterade till mönstret.
Hur?
Varför? Vad gör han?
Det det ser ut som han gör,
- han iakttar.
Observerar.
Det är därför vi kallar honom observatören.
Men vad han vill och varför han är där,
- det vet vi inte.
Och han var där häromdagen?
Vid byggarbetsplatsen i New York?
Det här är Broyles.
När hände det?
Okay, sätt på den.
Var är det?
Det kallas ljud.
Jag vet det tack, men vad är poängen?
Jag behöver jämföra numren, för att
bekräfta mina misstankar.
Jämföra dem med vad?
Misstankar om vad?
Astrid Farnsworth.
Jag förklarar senare.
Nej, jag vill att du förklarar nu.
Jag vill veta vad fan den här
plåtburken är.
Peter?
Det är Olivia.
Hallå?
Peter, det har skett en attack.
Teamet vid lagerlokalen är döda.
Vad? Vem gjorde det?
Jag vet inte, men vi ska flytta till objektet
en säkrare plats.
Jag är på väg.
Okay.
Walter, vad fan det där än må vara,
- så skulle du aldrig ha tagit den hit.
Varför säger du så?
Har någon kommit för att hämta den?
Varför frågar du det?
- Är det så?
- Ja.
Vi måste se till att den är i säkerhet
Vi behöver något, något mycket viktigt.
- Vad?
- Aluminium folie.
- Varför?
- Lita bara på mig.
- Nej tack.
- Förbannat också!
Måste du alltid vara en sådan viktigpetter?
Jag behöver aluminiumfolien nu
- för att skärma av frekvenserna
från cylindern.
Ditt liv hänger på det.
Allas våra liv hänger på det.
Gå nu!
Jag ska ordna din aluminiumfolie,
- och när jag kommer tillbaka ska du
berätta för mig
- vad fan du tror den där saken gör.
När du ändå är ute
- kanske du har möjlighet att skaffa
mig en root beer med glass,
- det vore underbart.
Jag ska se vad jag kan göra.
Vill du vara snäll och ge mig den
där sprutan?
Visst.
Tack.
Jag har folien!
Astrid! Astrid!
Hej!
Astrid! Astrid!
Är du okay?
Astrid, titta på mig, Astrid.
Hej, fokusera, fokusera ett tag.
Var är Walter?
Någon kom till dig.
Tänk på henne.
Jag vet att du var där.
Förra gången.
Och hon kom till dig nu..
Tänk på den kvinnan.
Inga lekar.
Nu berättar du på en gång,
- eller så gör jag det igen.
Tänk.
Se där, det var ju lätt.
Välsigne dig.
Jag har inte druckit en root beer
med glass
- på 17 år.
Och? Hur smakar det?
Himmelskt.
Och jordiskt samtidigt.
En riktig gourmet.
Vill du ha lite?
Nej tack.
Det skulle inte smaka så mycket ändå.
17 år.
Det är en lång tid att vara utan något
du älskar.
Där jag varit förlorar man känslan för tid.
Så mycket att ta igen nu.
Tack för att du gömde sändaren.
Jag kan inte röra den själv.
Jag vet att du har frågor.
Snart har du svaren.
Givetvis.
Dr. Walter Bishop,
- jag skickar hans foto nu. Jag vill ha
ett övervakningsteam placerat
- utanför hans sista kända adress.
Det här börjar bli irriterande.
Var snäll och stå inte där och tala om för mig
- att du inte har någon aning om
var din far...
Ni antar att jag ska en aning om
hur den
- där mannens förvirrade hjärna fungerar.
Ni gav oss intrycket att ni kunde
hantera honom.
Du, låt mig göra en sak klar,
- jag lovade er ingenting.
Jag varnade er från första början.
Agent Dunham.
Tack gode Gud. Var?
Vi kommer.
Walter plockades upp när han kom gående
på mittremsan på väg i-95.
Om det är möjligt
- skulle jag vilja ha mina egna
kläder tillbaka
Låt mig förklara hur det här fungerar
för dig Walter.
Du kan inte injicera en regeringsofficer
med lugnande,
- stjäla statens egendom,
- fly från skyddshäkte,
- och sen begära att inte bli behandlad
som en brottsling.
Har du aldrig tagit något som inte
tillhör dig
- för att du visste att det var rätt sak
att göra?
Det här handlar inte om mig.
Det kanske gör det, Peter.
Du tog cylindern.
Minns du det?
Givetvis.
Vad vill du veta om den?
- Var är den?
- Det kan jag inte säga.
Men jag kan säga att någon kommer
- för att leta efter den.
Därför var jag tvungen att gömma den.
Och jag kommer inte ihåg var
och från vem.
Det behövs att du minns.
Det kan vara farligt,
- och vi behöver hjälp med att se
till att folk är säkra.
Berätta vad den är.
Om jag försökte förklara det,
- då skulle ni tro att jag var tokig.
Bekymra dig inte. Det skulle aldrig hända.
Jag tror att det bara
- är runt fyra timmar till som jag
måste hålla cylindern
- undan de som försöker få tag på den.
Det är en teori som jag diskuterat
- med min vän, och han håller med mig.
Din vän?
Lång figur, eller hur?
Rosa, med stora ludna öron.
Nej, han är människa.
Rätt trevlig.
Även om han är extremt hårlös.
Inga ögonbryn heller.
Det är lite störande men man vänjer sig.
Du talade med honom?
Tycker du verkligen att det är en
bra idé att gå med
- i hans vanföreställningar just nu?
Walter, vem är han?
Var kan vi få tag i honom?
Åh, ni får inte tag i honom.
Åh, givetvis inte, för han är i
den sjunde dimensionen.
Han är blyg.
Men han vore inte till någon nytta för er.
Han observerar bara.
Walter, du har inte
- talat med den här mannen.
Du har sett honom på Olivias foton,
- så sluta med dumpratet
- och berätta var cylindern är.
Måste du alltid vara så inskränkt?
Förbannat också, var inte som hon.
Som din mor.
Ifrågasätter mitt omdöme.
Jag är inget barn.
Jag vill inte bli lallad med.
Tack för det.
Det är precis vad jag behöver.
Syndaförlåtelse.
Olivia, jag är verkligen ledsen,
- men jag tror att du förstår varför
jag inte vill
- vara med här längre.
Jag gjorde honom upprörd, eller hur?
Var står vi?
Jag vet inte.
Walter döljer något.
Han är lika kryptisk som vanligt.
Han säger att han måste ha
cylindern på ett säkert ställe.
Att någon söker efter den.
Välkommen till Walter Bishops små glädjeämnen.
Var tog han den?
Det får du fråga Walter om.
Han säger det inte till mig.
Uppenbarligen hade han ett möte med en man
- som matchar beskrivningen av vår vän.
Den flintskallige mannen.
Nåja, jag känner massor av
flintskalliga killar.
Observatören.
Säger du att Walter känner honom?
Jag säger att han inte samarbetar.
Jag säger att jag är förvirrad.
Hallå där.
Tack för att du ringde tillbaka så snabbt.
Du, börja inte med mig just nu, okay?
Ja gissa, jag ringer nu
- för att jag också behöver en tjänst.
Nej, jag behöver ett jobb.
Nej, jag bryr mig egentligen inte.
Bara det får in lite pengar i mina fickor.
Varsomhelst utom Boston.
Agent Dunham?
Agent Farnsworth är i telefonen.
Jag vet inte. För en timme sen?
När han gick var han rätt arg på Walter.
Kanske han slutligen bara drog.
Nej, det har varit en strid här.
Jag ska kolla på det. Tack, Astrid.
Ring Harvards campus säkerhetsavdelning.
Det finns en separat kamera utanför
Countwaybiblioteket
- riktad mot Kresgebyggnaden.
Jag behöver bilderna den tog för två
timmar sen.
Du jobbar inte för Big Eddie, eller?
Du, jag tror du har fel kille.
Vad jag menar är...
- vad det än är du vill tror jag inte
- jag kan ge dig det.
Nej, nej!
Du har något jag behöver.
Berätta var det är.
Jag har ingen aning om vad du talar om.
Jag ska ställa några frågor.
Vänligen svara ärligt.
Vad är den största smärta du
känt i ditt liv?
Det här togs utanför ert labb.
Har du sett den här mannen förut?
Jag tror inte det, nej.
Så något har hänt, ja?
Något olyckligt. Vad?
Jag tror den här mannen har fört bort Peter.
Det är inte, nej.
Peter kommer att leda honom till den.
Till vad? Cylindern?
- Ja.
- Hur?
Sa du till honom var den är?
Nej, givetvis inte.
Jag behöver inte.
Du och dina kollegor hade den sist.
Var är den nu?
Jag har ingen aning.
Och även om jag gjorde det,
- är du den sista jag skulle berätta det för.
Men du sa just var den är.
Din far gömde den.
Var?
Och ja, för att svara på din fråga,
- när det här är över, kanske jag
tar och dödar dig.
Det beror på ett par saker.
När kysste din far dig sist?
Jag tror det är din dummaste
fråga hittills.
Tänk på din far.
Bra.
Tänk nu på en tid
- innan han skickades på mentalsjukhus.
En glad tid, en tid när du
fortfarande trodde
- att din far älskade dig.
Förutom bilen i ert gamla hus,
- har din far några andra gömställen?
Svara på frågan.
Har din far...
Tack.
Du berättade just var cylindern är.
Följ mig.
Synd att du aldrig träffade honom.
Kom igen.
Gräv.
Försiktigt.
Hej, Olivia.
Härborta.
Är du okay?
Ja. Han försvann ditåt. Iväg.
Han är beväpnad.
Avgång enligt schemat.
Vem fan är du?
Vad är cylindern?
Du vet vad den är, eller hur?
Varför är den här?
Varför just nu?
Vem är du?
Äpplen, bananer, noshörningar.
Jag vill hålla din hand.
Lucy in the sky with diamonds.
Kände du verkligen min far?
Pratade du med honom i eftermiddags?
Är du hans vän?
Peter?
- Mår han bra?
- Bara bra.
Han har en lätt hjärnskakning, men
han kommer att bli bra.
Tack, det är underbara nyheter.
Kom igen, jag ska köra dig till
ditt hotell.
Om det är okay för dig,
- så finns det något jag skulle vilja
göra först.
Det jag gjorde med dig var mycket
opålitligt av mig.
Jag menade aldrig att skada dig.
Jag gjorde bara vad som var nödvändigt
- för att skydda oss alla.
Om du skulle må
bättre av lite hämnd,
- skulle jag be dig injicera mig också.
Men jag skulle förmodligen bara
njuta av det.
Hej, Peter Bishop, han togs in för
cirka en timme sen.
Ursäkta mig.
Hej.
Är du okay?
Jo.
Jag mår bra.
Fick vi tillbaka cylindern?
Vi grävde ut hela gropen men det
fanns inga spår av den.
Så fort solen går upp,
- ska vi ta dit en grävare,
- men jag tror inte vi kommer att
hitta den.
Så den bara försvann.
Vi lyckades identifiera skytten.
John Mosley.
Efterlyst för ett dubbelmord i
Seattle förra månaden.
Han hade begått några drogrelaterade
brott innan dess.
Seattle.
Han åkte långt för att försöka
hämta den där saken.
Ännu en i den långa raden av frågor.
Jag borde åka tillbaka.
Som du förstår finns det
- några interna bränder att släcka.
NSA ansåg att den där tingesten var
deras privata tillhörighet.
De vill ha en förklaring.
Syns vi i morgon?
Jo.
Hej.
Är du redo för att åka härifrån?
Olivia, något hände därute ikväll.
Mönstret som Broyles refererar till,
- jag har alltid trott att det var nonsens.
Oförklarliga saker händer dagligen.
Det betyder inte att det finns någon djupare
innebörd.
Jag vet att det här kommer att låta galet.
Jo, jag vet att det låter galet,
- men den där mannen ute i skogen,
- han kände mig.
Och jag vet inte hur, men han var
inne i mitt huvud.
Han visste vad jag skulle säga
innan jag sa det.
Mannen jag sköt?
Nej, den andre, den flintskallige.
Han från dina foton.
Mr. Inga Ögonbryn?
Peter, jag såg ingen.
Du känner mig väl nog för att veta
att detta är
- de sista ord jag skulle kunna tänkas säga,
- men tänk om Walter har rätt?
Tänk om detta bara är början?
Du, du fick en rejäl smäll i huvudet,
Tror du jag gjorde det här själv?
Nej, jag bara...
Jag gjorde fel i att kräva att du
skulle stanna här.
Walter är inte ditt ansvar.
Som du alltid sagt,
- det här var tänkt att vara tillfälligt.
Du har ditt liv.
Olivia, hörde du vad jag sa nyss?
Jag menar, jag är rätt öppen till sinnet
- men det händer saker här
- som jag inte ens kan börja förklara.
Och jag åker ingenstans innan jag
kan det.
I så fall kanske du vill ha den här?
Dina referenser är godkända.
Civil konsult
- hos departementet för Homeland Security.
Betyder det att jag inte behöver
en medföljare
- för att komma in i den
federala byggnaden längre?
Ja.
Kommer jag undan fortkörningsböter?
Kanske.
Så, låt mig berätta om min dag, Walter.
Jag har blivit bortförd, torterad,
- fått två ledningar uppkörda i näsan,
- ledningar som var kopplade till en maskin
jag aldrig sett förut.
Men den märkligaste delen av dagen
- är att på något sätt, utan att tala
- så kunde jag besvara en fråga
- som jag inte visste svaret på.
Var jag grävde ner cylindern?
Hur visste jag det, Walter?
Jag visste inte det. Jag visste inte
var cylindern var nergrävd.
Du visste, min son, för att jag visste.
Nej, jag visste inte för du
sa inget till mig.
Jag behövde inte.
Du måste anpassa ditt sätt att
se på kommunikation.
Idéer.
Idéer kan absorberas genom osmos.
Genom närhet.
Minns du natten
- för olyckan när du var ung?
- Jag körde,
- Klart jag minns.
Din mor var hemma.
Givetvis minns jag, tacksägelsemiddagen.
Hon kunde inte vänta till vi kom dit
- för att vara tillsammans med
alla andra.
När bilen for av vägen,
- var isen så tjock att den höll
uppe bilen
- i över två minuter.
Vad har det med vad som
hände idag att göra?
Jag återfick medvetandet,
- jag såg din kropp
- ohyggligt förvriden,
- och jag sträckte mig efter dig.
Men isen brast.
Och vi sjönk i det mörka vattnet.
Och sen simmade du iland och
räddade oss båda.
Jag vet.
Nej.
Jag kunde inte kontrollera mina lemmar
- i det iskalla vattnet.
De svarade inte.
Jag kunde inte rädda dig.
Eller mig själv.
Vi var döda, Peter, du och jag,
- ända till någon tog tag i mig.
Och vi for uppåt.
Vi räddades, båda två,
- av en man jag aldrig mött.
En man som inte alls skulle
ha varit där.
Han drog oss iland.
Jag minns att han var flintskallig
- att han inte hade några ögonbryn.
Och att han satte ner oss i snön,
- jag minns hans stirrande blick,
- när han stod där, genomblöt i sin kostym,
- uppenbarligen opåverkad av kylan.
Det var som om han visste mina
tankar innan jag gjorde det.
Som om han var inne mitt huvud.
Utan att tala gjorde han klart
- att han skulle behöva mig en dag.
En gentjänst, så att säga.
Och det här var den gentjänsten.
Det som hände med cylindern idag,
- jag är inte säker på hur jag visste
- om vibrationerna eller sammansättningen.
Men när jag testade den själv,
- hörde vibrationerna, kände dem,
Då var det som om ett kuvert öppnats
- och att jag slutligen kunde läsa
mina instruktioner.
Direkt visste jag att jag måste
skydda cylindern.
Åt honom.
Vem de är, vad de vill...
Som en man av vetenskap delar jag
din frustration
- i att inte ha svaren.
Men vad jag vet är att du sitter
här nu,
- min son...
- levande.
Jag vet att du måste anse
att jag är galen.
Inte på långa vägar så mycket
som du tror.
Hallå, Liv.