Chapter 31 - Uncle tom's cabin by harriet beecher stowe - The middle passage

KAPITEL XXXI Mellanöstern Passage "Du är för renare ögon än att se det onda, och kan icke ser inte på missgärning: varför lookest du på dem som handlar förrädiskt, och holdest din tunga när den onda förtär den man som är mer rättfärdig än han? "- HAB. 1: 13. På den nedre delen av en liten, menar båt på Red River, satt Tom, - kedjor på hans handleder, kedjor på fötterna, och en vikt tyngre än kedjor låg på hans hjärta. Alla hade bleknat från sin himmel - måne och stjärnor, alla hade gått av honom, eftersom träd och Bankerna var nu förbi, för att återvända inte mer. Kentucky hem, med hustru och barn och överseende ägare, St Clare hem, med alla dess finesser och glans, den gyllene huvudet av Eva, med dess helgon-liknande ögon, den stolt, glad, vacker, till synes slarviga, men allt slags St Clare, timmar av lätthet och överseende fritid, - allt borta! och på plats detta, är vad? Det är en av de bittraste fördelningar av en *** slaveri, att neger, sympatiska och assimilationsförmåga, efter att ha förvärvat, i en elegant familj, smakar och känslor som utgör atmosfären av sådan plats, är inte desto mindre riskerar att bli bond-slav de grövsta och mest brutala, - precis som en stol eller ett bord, som en gång dekorerat den superba salongen, kommer, äntligen, misshandlade och utplånats, att den Barroom av några smutsiga krogen, eller någon liten tillhåll för vulgärt utsvävningar. Den stora skillnaden är att bordet och stolen inte kan känna, och mannen kan, för ännu ett lagbud att han ska "tas, välrenommerade, bedöms i lag, att vara en företagsinteckningar personlig, kan "inte utplåna hans själ, med sin egen privata lilla värld av minnen, hoppas, älskar, rädslor och önskningar. Simon Legree, Tom befälhavare, hade köpt slavar på en plats och en annan, i New Orleans, till antalet åtta, och drivit dem, handbojor, i par om två och två, ner till den goda ångaren Pirate, som låg på levee, redo för en tur upp i Red River. Efter att ha fått dem rättvist ombord, och båten är av, kom han runt, med att air av effektiviteten som någonsin präglats honom att ta en översyn av dem. Stoppa motsats till Tom, som hade varit klädd för försäljning i sina bästa kläde kostym, med väl stärkta linne och glänsande stövlar, uttryckte han kort själv som följande: "Ställ dig upp." Tom stod upp. "Ta av detta bestånd!", Och som Tom, översköljas av hans bojor, fortsatte att göra det, hjälpte han honom, genom att dra den, utan varsam hand, från hans hals, och sätta det i fickan. Legree vände sig nu till Tom stam, som tidigare detta hade han varit ransacking, och med från det ett par gamla byxor och förfallna päls, som Tom hade för vana att sätta på om hans stabil- arbete, sade han, befriande Tom händer från handbojorna, och pekar på en fördjupning i bland lådor, "Du går dit, och sätter dessa på." Tom lydde, och inom några ögonblick tillbaka. "Ta av dig stövlarna", sa Mr Legree. Tom gjorde så. "Där", sa den förra, kastar honom ett par grova, stout skor, som var vanligare bland slavarna, "sätta dessa på." I Toms skyndade utbyte hade han glömt att inte överföra sin kära bibel till hans ficka. Det var väl han gjorde så, för Mr Legree, med återmonteras Toms handbojor, fortsatte medvetet för att undersöka innehållet i hans fickor. Han drog ut en siden näsduk och satte den i hans egen ficka. Flera små bagateller, som Tom hade dyrbara, främst därför att de hade roat Eva, såg han på med ett föraktfullt grymtande, och kastade dem över axeln i floden. Toms Methodist psalmbok, som i sin brådska hade han glömt, han nu höll upp och välte. Humph! fromma, för att vara säker. Så, vad är yer namn, - du tillhör kyrkan, va "? "Ja, Master", säger Tom, bestämt. "Ja, jag har snart att ur dig. Jag har ingen o 'yer vråla, bön, sång negrer på min plats, så kom ihåg. Nu, själ dig själv ", sa han, med en stämpel och en hård blick på hans gråa ögon, riktade till Tom: "Jag är din kyrka nu! Du förstår, - du har fått vara som jag säger. " Något inom den tysta svarta mannen svarade nej! och, som om upprepas av en osynlig röst, kom orden i en gammal profetiska bläddra, som Eva hade ofta läst dem till honom: - "Frukta inte! ty jag har förlossat dig. Jag har kallat dig vid namn. Du är min! " Men Simon Legree hörde ingen röst. Det röst är en han aldrig får höra. Han stirrade bara för ett ögonblick på nedslagen inför Tom, och gick av. Han tog Toms stam, som innehöll en mycket snygg och rik garderob, till backen, där det snart var omgiven av olika händer båten. Med mycket skratt, på bekostnad av negrer som försökte att vara åhörare, artiklar väldigt lätt såldes till en och annan, och den tomma stammen äntligen sätta upp på auktion. Det var ett bra skämt, tänkte de alla, i synnerhet för att se hur Tom såg efter hans saker, som de var på väg hit och dit, och sedan auktion på bålen, det var roligare än allt, och orsakade rikligt kvickheter. Denna lilla affär är över, släntrade Simon upp igen till sin egendom. "Nu, Tom, jag lättad dig några extra bagage, förstår du. Ta mäktiga väl hand om dem kläder. Det kommer att vara tillräckligt lång "därför får du mer. Jag går in för att göra negrer försiktig, en kostym har att göra för ett år, på min plats ". Simon bredvid gick fram till den plats där Emmeline satt, kedjade till en annan kvinna. "Ja, min kära", sa han, chucking henne under hakan, "hålla upp din sprit." Den ofrivilliga utseende av skräck, rädsla och motvilja, som flickan betraktade honom, undgick inte ögat. Han rynkade pannan häftigt. "Ingen o 'din skiner, gal! du har fått till hålla en behaglig ansikte, när jag talar till er, - d'ni höra? Och du, din gamla gula poco moonshine! "Sade han, gav en knuff till mulatt kvinnan till vem Emmeline var fastkedjad, "inte du bära den sortens ansikte! Du har fått titta flishugg, säger jag eder! " "Jag säger, alla på ni", sa han dra sig tillbaka en takt eller två tillbaka, "titta på mig, - titta på mig - se mig rakt i ögonen, - rakt, nu "sade han och stampade med foten vid varje paus. Som av en fascination, var allas ögon nu riktas mot den skriande gröngrå ögon av Simon. "Nu", sa han, fördubbla sin stora, tunga knytnäve till något som liknar en smedens hammare, "D'ni se den här knytnäven? Heft det! "Sade han, att få ner det på Toms hand. "Se på dessa yer ben! Tja, jag säger eder detta Yer Fist har fått som hårt som järn knacka ner negrer. Jag har aldrig ser neger, men ändå kunde jag inte få ner med en spricka ", sade han, föra näven ner så nära ansiktet på Tom att han blinkade och drog tillbaka. "Jag håller inte någon o 'yer diskuteras tillsyningsmän, jag har mina egna tillsynen, och jag säger er saker upplevs. Du är var och en om ni kom till tå varumärket, säger jag eder, snabb, - rakt, - det ögonblick jag tala. Det är sättet att hålla med mig. Ni kommer inte hitta någon mjuk plats i mig, ingenstans. Så, nu sinnet yerselves, ty jag inte visa någon nåd! " Kvinnorna drog ofrivilligt i sina andetag, och hela gänget satt med nedslagen, uppgiven ansikten. Under tiden vände Simon på klacken och marscherade upp till baren på båten för en DRAM. "Det är så jag börjar med mina negrer", sa han, att ett gentlemannamässigt man, som hade stod honom under hans tal. "Det är mitt system att börja starkt, - låt Dem vet vad som väntar. " "Sannerligen", sade främlingen, såg på honom med nyfikenhet en naturalist studera några out-of-the-way provet. "Ja, verkligen. Jag är inget o 'yer herrar odlare, med Lily fingrar, till slask runt och bli lurad av några gamla kutera av en uppsyningsman! Bara känslan av mina knogar, nu, titta på mina näve. Säg ni, min herre, har köttet om 't komma skämt som en sten, öva på neger - känn på det. "Främlingen tillämpas fingrarna på genomföra i fråga, och helt enkelt sa: "'T är svårt nog, och, antar jag," tillade han, "praxis har gjort ditt hjärta bara tycker om det. "" Ja, kan jag säga så ", sa Simon, med ett hjärtligt skratt. "Jag tror det finns så lite mjuka i mig som i en och samma gång. Säg att du kommer ingen den över mig! *** aldrig blir omkring mig, varken med skrikande eller såpa, - det är ett faktum ". "Du har en fin hel del där." "Real", sa Simon. "Det är att Tom, telled de mig att han var suthin" ovanligt. Jag betalade lite högt för honom, tendin "honom för en förare och en verkställande kille, endast få uppfattningarna att han larnt av bein "behandlas som negrer aldrig borde vara, kommer han göra prime! Den gula Kvinnan jag tog i den. Jag rayther tycker att hon är sjuklig, men jag ska satte henne genom för vad hon är värd, hon kan vara ett eller två år. Jag går inte för Savin 'negrer. Använd upp och köpa mer, är mitt sätt;-gör dig mindre problem, och jag är ganska säker på att det kommer billigare i slutet, "och Simon smuttade på glaset. "Och hur länge håller de i allmänhet senast?" Sade främlingen. "Ja, Donno," cordin "som deras konstitution. Stout huggarna senaste sex eller sju år, *** och kära blir arbetat upp i två eller tre. Jag brukade, när jag fust börjat, har stora problem fussin "med dem och försöker få dem att hålla ut - doctorin 'on' em up när de är sjuka, och gav upp "på dem kläder och filtar, och vad inte, Tryin att hålla dem alla slags o "anständigt och bekvämt. Lag, inte var någon slags o "används, jag förlorade pengar på dem, och inte var högar o 'problem. Nu ser du, jag satte bara dem rakt igenom, sjuka eller bra. När en neger är död, köper jag en annan, och jag finner det gäller billigare och enklare, varje sätt. " Främlingen vände sig bort och satte sig bredvid en herre, som hade varit lyssnar på samtalet med undertryckta oro. "Du får inte ta det andra finnas några exemplar av södra odlare," sade han. "Jag skulle hoppas inte det", sa den unge herrn med eftertryck. "Han är en genomsnittlig, låg, brutala karl!" Sade den andra. "Och ändå era lagar tillåter honom att hålla ett obegränsat antal människor beroende av hans absoluta vilja, utan ens en skugga av skydd, och låg som han är, kan du inte säger att det inte finns många sådana. " "Nå", sade den andre, "det finns också många omtänksamma och humana män bland odlare. " "Visst", sa den unge mannen, »men enligt min mening, är det du omtänksam, humana män, som är ansvariga för alla brutalitet och upprördhet som förorsakats av dessa stackare; därför att om det inte vore för din sanktion och inflytande, skulle hela systemet inte hålla fotfäste för en timme. Om det inte fanns plantageägare utom sådana som en ", sade han och pekade med sin finger för att Legree, som stod med ryggen mot dem, "det hela skulle gå ner som en kvarnsten. Det är ditt respektabilitet och mänsklighet att licenser och skyddar sin brutalitet. " "Du har verkligen en hög uppfattning om min goda natur", sade planter, leende, "Men jag råder dig att inte prata fullt så högt som det finns människor ombord på båten som kanske inte är fullt så toleranta mot åsikt som jag. Du hade bättre vänta tills jag kommer upp till min plantage, och där du kan missbruka oss alla, helt på din fritid. " Den unge herrn färgade och log, och de två var snart upptagen i en omgång backgammon. Samtidigt var en annan konversation pågår i den nedre delen av båten, mellan Emmeline och mulatt kvinna som hon var begränsad. Som var naturligt, de utbyter med varandra några uppgifter om sina historia. "Vem har du tillhör?" Sa Emmeline. "Nå, var min Master Mr Ellis - bodde på Levee-gatan. P'raps du har sett i huset. "" Var han bra med dig? ", Sa Emmeline. "Mestadels, tills han tuk sjuk. Han har legat sjuk, av och på, mer än sex månader, och varit orful oneasy. "Päron som om han warnt gerna ha ingen vila, dag eller natt, och blev så curous, det kan ingen som passar honom. "Päron som om han bara blev Crosser, varje dag, kep upp mig nätter tills jag kom farly slå ut och kunde inte hålla sig vaken längre, och att jag fick sova en natt, lors, han talar så orful till mig, och han berätta att han hade sälja mig att bara den svåraste mästare han kunde hitta, och han lovade mig min frihet också, när han dog. "" Hade du några vänner? ", sa Emmeline. "Ja, min man - han är en smed. Master hyrde gen'ly ut honom. De tog av mig så snabbt, det gjorde jag inte ens har tid att se honom, och jag har fått fyra barn. O, kära mig ", sade kvinnan, som täcker ansiktet med händerna. Det är en naturlig impuls, i var och en, när de hör en berättelse om nöd, att tänka på något att säga i form av tröst. Emmeline ville säga något, men hon kunde inte komma på något att säga. Vad var det att säga? Som genom ett samförstånd, undvek de båda, med fruktan och bävan, alla nämner hemska mannen som nu var sin herre. Det är sant att det finns religiösa förtroende även för den mörkaste timme. Den mulatt kvinnan var medlem i metodistkyrkan, och hade en oupplyst men mycket uppriktig anda av fromhet. Emmeline hade utbildat mycket mer intelligent, - lära sig läsa och skriva, och flitigt instruerade i Bibeln, genom att vården av en trogen och fromma älskarinna; men skulle det försöker att inte tro det fastaste kristen, för att finna sig övergivna, som synes, av Gud, i grepp av hänsynslöst våld? Hur mycket mer måste skaka tron ​​på Kristus fattiga små, svaga i kunskap och betalningsmedel i år! Båten gick vidare - fraktas med sin tyngd av sorg, - upp de röda, leriga, grumligt ström genom abrupta slingrande lindningar av Red River, och sorgsna ögon tittade trött på den branta röda lera banker, eftersom de gled förbi i dystra enformighet. Äntligen båten stannade vid en liten stad, och Legree med hans parti, landsteg.