Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag skulle vilja berätta historien om hur jag oavsiktligt blev skurken
i ett massivt online-spel i verkliga livet.
De senaste fyra åren har jag drivit
en videoserie på YouTube som heter "Feminist Frequency"
(ung: Feministfrekvens)
där jag analyserar hur kvinnor porträtteras i dagens media.
Jag försöker erbjuda språkliga verktyg för att folk ska kunna
tala om sexism och frågor om kön
genom att använda mer lättillgängligt språk från populärkultur
som tv-program, filmer, serietidningar och TV-spel.
TV-spel är väldigt intressant eftersom det faktiskt är
den snabbast växande formen av massmedia i dagsläget.
Det här är ett foto av mig vid 10 års ålder,
när jag spelar Super Mario World på ett Super Nintendo.
Så jag har spelat TV-spel ett bra tag nu.
Och förutom att de är roliga att spela,
har spel många positiva fördelar.
Återigen, jag har spelat TV-spel ett tag,
men det finns något som alltid har irriterat mig.
Det är ingen hemlighet att TV-spelsindustrin
kan skryta med några av de mest sexuellt objektifierade, stereotypa
för att inte säga föraktfulla porträtten av kvinnor, jämfört med andra medier.
Så med det i åtanke bestämde jag mig för att starta
en insamlingskampanj på bidragshemsidan Kickstarter,
där jag skulle skapa en serie videor
för att mer specifikt undersöka hur kvinnor representeras i TV-spel.
Om du var intresserad av kampanjen kunde du välja att donera pengar,
och om du inte var intresserad kunde du välja att inte donera.
Ganska enkelt, eller hur?
Vad kunde gå fel?
(Skratt)
Tja, det visade sig
att det fanns en hel del manliga spelare där ute
som inte var, låt oss säga, överförtjusta över den här kampanjen.
Jag jobbar som populärkulturkritiker, jag är feminist och jag är kvinna.
Och alla dessa saker är jag öppet på internet.
Så jag är inte ovan vid en viss nivå av sexistiskt mothugg.
Jag har sorgligt nog blivit van vid sexistiska kommentarer
och förolämpningar,
som ofta handlar om "kök" och "mackor".
Men det som hände den här gången var något annorlunda.
Jag blev måltavla för en massiv hatkampanj online.
De följande bilderna representerar endast en bråkdel
av den smutskastning jag mottagit och jag vill förvarna känsliga tittare.
Alla mina kanaler i sociala media översköljdes
med hot om våldtäkt, våld, sexuella angrepp, mordhot.
Och jag tror att ni kommer märka att alla dessa hot och kommentarer
var specifikt inriktade på mitt kön.
Wikipedia-artikeln om mig vandaliserades
med sexism, rasism och pornografiska bilder.
Det skedde en kampanj för att anmäla alla mina kanaler i sociala media
inklusive mitt konto på Kickstarter, YouTube och Twitter
som falska, som spam, och till och med som terrorism,
i ett försök att få dem avstängda.
De försökte stänga ner min hemsida,
hacka sig in i mitt e-postkonto och andra konton,
de försökte att samla in och sprida ut personuppgifter
inklusive min hemadress och telefonnummer.
Det framställdes pornografiska bilder,
i vilka jag blev våldtagen av TV-spelskaraktärer
och skickades till mig upprepade gånger.
Det gjordes till och med ett spel där spelarna uppmanades
att "misshandla slynan",
och genom att klicka på skärmen blev en bild av mig
mer och mer skadad och blåslagen.
Ni fattar, vi går vidare.
Det som är än mer oroväckande, om det är möjligt,
än denna öppna uppvisning av kvinnohat i stor skala,
är att förövarna öppet refererade till
denna smutskastningskampanj och deras övergrepp som ett "spel".
De kallade sina övergrepp för "ett spel".
Så i deras huvuden hade de skapat en storartad historia
i vilken de är hjältarna i ett massivt onlinespel med många spelare
där de arbetade tillsammans för att bekämpa en fiende
och tydligen hade de valt ut mig till den rollen.
Och vad var min diaboliska plan?
Att göra en serie videor på YouTube om hur kvinnor representeras i TV-spel.
Så om de anser att deras övergrepp är ett "roligt spel",
så låt oss undersöka det som ett spel.
Vilka är spelarna?
När vi talar om smutskastning online
tänker vi oftast på tonårspojkar i källaren hemma hos sina föräldrar.
Det hände att jag angreps av tonårspojkar,
Men jag angreps också av tusentals vuxna män.
Och det är inte helt överraskande när man räknar med att medelåldern
på manliga spelare i USA är omkring 30 år.
Var spelas spelet?
Förövarna förvandlade hela internet till ett slagfält.
I mitt fall angrep de allting
som jag någonsin hade haft online.
De hade också en hemmabas, där de kunde koordinera sina räder
och jobba tillsammans och kommunicera.
Detta sker vanligtvis på till största delen oövervakade,
mestadels anonyma meddelandesystem och forum.
Det här är platser utan några verksamma mekanismer för ansvarsskyldighet.
Så vad är målet?
Det omedelbara eftertraktade målet är att stoppa den utsedda skurken
och att rädda TV-spel från mig,
och mina galna feminist-intriger.
Och de försöker göra detta genom att tysta ner och vanära
mig och mitt projekt.
Men det större outtalade målet är att de faktiskt försöker
att behålla status quo hos TV-spel som en mansdominerad sfär
och behålla alla de privilegier och rättigheter som medföljer
när man har en pojkklubb som inte ifrågasätts.
Vad för slags spel är det?
I grunden är det ett socialt spel.
Vi tänker ofta inte på trakasserier online som en social aktivitet,
men vi kan se från de strategier och taktiker de använder
att de inte har arbetat ensamma,
att de snarare har koordinerat arbetet
med varandra.
Och den sociala komponenten är en kraftfull motivationsfaktor
som fungerar genom att erbjuda incitament för spelare att delta,
för förövare, snarare, att delta,
och att faktiskt eskalera attackerna
genom att förtjäna uppskattning och beröm från sina gelikar.
Vi föreställer oss det som ett sorts informellt belöningssystem
där spelare får "internetpoäng" för alltmer vågade och grova attacker.
Efteråt dokumenterar de hur de gått tillväga,
tar tillbaka dem till meddelandesystemen
som bevis att visa upp för varandra,
som troféer eller bedrifter.
Nu förstår vi den övergripande strukturen för det sociala spelet.
Vi har spelarna, vi har skurken.
Vi har slagfältet. Vi har, som ni vet, det informella belöningssystemet.
Men saken är den...
att det är inte spel.
Det är en tydlig uppvisning av kvinnohat i massiv skala.
Det är inte "bara pojkstreck".
Det är inte bara "hur det går till på internet".
Och det kommer inte försvinna om vi bara lämnar det därhän.
Det är verkligen inte ett spel.
Så vad är det då?
De vanligaste termerna vi använder för att beskriva onlinetrakasserier
är cybermobbning, cyberförföljelse till och med trollning,
men ingen av dem beskriver tillräckligt en hatkampanj på den här nivån.
Det som hände mig, och sorgligt nog även andra kvinnor,
beskrivs bäst som en cybermobb.
Och vare sig det är en cybermobb eller en handfull hatfulla kommentarer,
blir slutresultatet att man säkerställer, förstärker och normaliserar
en sexistisk kultur
där män som smutskastar får stöd från sina likar
och belönas för sin sexistiska attityd
och sitt beteende
och där kvinnor tystas, marginaliseras och utesluts från att delta fullt ut.
En "pojkklubb" betyder att flickor inte är tillåtna.
Och hur håller de kvinnor och flickor ute?
Så här: genom att skapa en miljö som är för giftig och ovänlig att genomlida.
Det här kan ses som en ganska bister och deprimerande verklighet, jag vet,
men det finns en annan sida av allt det här.
Vill ni veta vad som hände med min insamling efter att detta hände?
För det första, cybermobben misslyckades med att tysta mig,
beviset på det är att jag är här idag.
(Applåder)
Tack så mycket.
Det visade sig att en hel del människor faktiskt är intresserade av ett projekt
som analyserar representationerna av kvinnor i spel,
och som snarare var väldigt upprörda över smutskastningen
som alldeles för ofta förpestar våra spel-gemenskaper.
Jag lyckades faktiskt samla in 25 gånger mer än jag bad om från början.
(Applåder, hurrarop)
Nästan 7000 individer bidrog till att göra mitt projekt
"Tropes vs Women in video games"
större, bättre och mer utbrett
än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Istället för endast 5 videor, har det nu blivit 13 videor
samt ett utbildningsprogram som pedagoger kan använda gratis.
(Applåder)
Feminist Frequency gick från att vara ett deltidsprojekt vid sidan av
till ett heltidsåtagande.
Jag mottog oräkneliga meddelanden med stöd och uppmuntran.
Folk uttryckte öppet sin solidaritet med mig och mitt projekt
genom videor, genom fan-konst, genom tecknade serier och blogginlägg.
Jag har t om ombetts att tala hos TV-spelsföretag världen runt.
Det överväldigande stöd jag fått
är bara en liten manifestation för ett större kulturellt skifte
som hägrar vid horisonten.
Ett växande tvärgrupp spelare och spelutvecklare av alla kön
är urless på sättet som kvinnor behandlas inom spelkulturen
och vågar uttrycka behovet av förändring.
Förändringen sker långsamt och verkar vara smärtsam, men den sker.
Varje dag blir jag uppmuntrad av de kvinnor som håller ut,
som fortsätter att engagera sig och som vägrar att bli tystade.
Jag tror att om vi arbetar tillsammans, kan vi skapa ett kulturellt skifte
där kvinnor, utan att bli skrämda, utan rädsla för hot eller trakasserier,
kan vara helhjärtat aktiva deltagare i vår digitala värld. Tack.
(Applåder)