Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag heter Jeff Decker. Jag är gift och har fyra barn
och jag gör skulpturer av motor- cyklar för Harley Davidson.
Jag älskar att renovera och tävla med motorcyklar.
Jag har alltid samlat på gamla saker, jag drar hem skräp.
Det är typ mitt motto:
Om det är gratis tar du hand om det, vad det än kostar.
Jag ser något i soptunnan och bryr mig inte om
vem som ser mig — om jag inte tycker att det ska slängas
plockar jag upp det igen.
Så jag arbetade med gamla motorcyklar och började sedan
skulptera dem, men tyckte inte
att det fanns en marknad för bronsskulpturer.
Ingen hade lyckats försörja sig på det tidigare.
Jag tog med dem till evenemang. Min fru gillade det inte.
Jag var som Jack och bönstjälken.
Jag gick dit och istället för att komma hem med pengar,
kom jag hem med motorcykeldelar.
Men jag kunde sälja dem lättare än min konst.
Men så kom dagen då allt förändrades,
folk började köpa min konst för att de gillade den.
Det var en fantastisk vändpunkt.
Jag brukar säga att jag inte har någon balans i mitt liv,
men det stämmer nog inte.
Balansen är mitt mål, och min familj ger mig den.
Jag har ett sådant tunnelseende när det gäller motorcyklar,
skulptering och motorcykelkulturen
att kyrkan och min familj blir min fristad.
Jag vet att jag definitivt inte är en perfekt mormon.
Men det är inte mannen som ger lektionen på söndagen heller.
Så när han gör misstag så njuter jag inte av det,
utan tänker: Så skönt! Det är inte bara jag som gör fel!
Förstår ni vad jag menar?
Större delen av de jag umgås med
är inte medlemmar i kyrkan. Men de brukar alla
inse när de har lärt känna mig att alla stereotyper som finns
om mormonerna inte riktigt stämmer.
När de har träffat mig brukar de säga:
Får mormoner hålla på med motorcyklar?
Skrifterna säger inte att det är fel så vitt jag vet.
Jag heter Jeff Decker, jag
skulpterar åt Harley Davidson och Sinners Motorcycle Club
och jag är mormon. (skrattar)
Ni kan inte använda Sinners Motorcycle Club, men så är det.