Tip:
Highlight text to annotate it
X
0:00:14.160,0:00:16.940 SARAH WILLIS: Hej! Jag heter Sarah Willis och jag står på
scenen i den stora hallen i Berliner Philharmonie.
Jag har blivit ombedd att hålla en liten minilektion från en mästare
för de hornblåsare som ansöker om att få vara med i YouTubes
symfoniorkester.
Det måste bli en liten minilektion tyvärr men
jag hoppas att en del av det jag säger kan vara
till hjälp när du övar inför provspelningen.
Utdraget jag valt är det fjärde hornsolot från
Beethovens nionde symfoni eftersom det på papperet kanske
verkar vara det med ointressanta av alla solon.
Dessutom är det ganska svårt att spela, för när du står
på scenen eller sitter där hemma i vardagsrummet
måste du övertyga publiken eller juryn om att det inte
bara är en *** långa noter, utan att du hör att det finns
träblåsare som spelar med dig, och att du gör musik
av den här långa, långa passagen.
När jag står här kom jag just på att senast jag stod på den här
scenen och spelade det här utdraget var på min egen provspelning
för den här orkestern.
Så, ja det väcker många minnen.
Nu börjar vi.
Ni har alla musiken.
Jag har musiken framför mig.
Och jag tänkte på ett tempo. Det finns alla sorters
olika tempon i det här stycket – det ska vara adagio, jag
tänkte att medeltempot från några dirigenter
som jag spelat med skulle kunna vara fjärdedelsnot
lika med 52.
Så det kan vara någon sorts utgångspunkt för dig när du
övar med en metronom.
0:01:54.820,0:01:56.890 Det andra är att se till att du känner till partituret
och vad som händer nu.
Allt detta är en dialog mellan två klarinetter,
fagotten och hornet.
Hornet ackompanjerar ibland, hornet är
ibland soloinstrument, och du måste visa att du
vet det vid provspelningen.
Jag är torr i munnen efter att ha pratat för mycket, men jag ska försöka att
spela en del av det för dig.
0:02:20.560,0:02:49.200 [horn spelas]
Här kommer takten som ni alla väntat på.
Till nästa takt har jag ett litet tips som alltid hjälpt mig,
och kanske kan vara till nytta för dig.
När du spelar de låga tonerna måste de verka lika lätta som
alla de andra tonerna, och för en del av oss är de
ganska svåra.
Mitt tips är att öppna handen för de låga tonerna,
annars låter de lite dämpade.
Som det här
[horn spelas]
Dessutom måste F vara högt nog, det är ofta väldigt lågt.
Så ju mer du öppnar handen, desto högre blir det.
Efter F kommer hoppet till nästa F
och ciss.
En bra dirigent ska vänta tills du kommer upp dit,
men han kan inte vänta hela dagen.
Så under provspelningen behöver du ta lite tid på dig,
men du måste ändå komma upp dit.
Så
[horn spelas]
Hela passagen är, som du vet, i huvudsak ett hornsolo.
Där finns klarinetterna och en flöjt kommer in
men hela passagen kan spelas ut lite mer
och alla crescendon och diminiuendon är väldigt uttrycksfulla.
Sedan har du ett långt F att hålla före det största
solot i utdraget.
Detta långa F ger dig tid att bara samla
tankarna, få hjärtat att lugna sig och så vidare.
Men fortsätt med violinernas trioler medan
du håller ut den här tonen.
De går da, da, da, da, da, da, da, da,
da, da, da, da.
Det hjälper.
Jag tycker det hjälper till när man ska koncentrera sig.
Och sedan kommer den enda takten som är solo.
Det är kanske det fjärde största hornsolot i
hela repertoaren.
Och du kan göra det här som du vill.
En del spelar det med lite legato.
En del spelar det med tungstötar.
En del gör ett stort ritardando, rubato,
vad man nu känner för.
Men hur man än gör det så måste det vara övertygande.
Jag tycker om att spela det så här:
[horn spelas]
De två sista takterna är uppenbarligen inte solo längre, men
crescendot finns där och man kan göra intryck på juryn om man visar
att man känner till att det leder till nästa passage.
Och nu kommer något helt annat, och även
om jag är en hornblåsare kanske jag inte borde ge
tips om Till Eulenspiegel.
Jag sitter intill många solister som har
spelat detta under min tid.
Du kan naturligtvis höra det här solot
på tusentals inspelningar och det finns olika
sätt att spela det.
Några tips skulle vara att verkligen se till att
du gör vad Strauss hade velat.
Exempelvis, i början av Till Eulenspiegel
står det gemachlich.
Det betyder utan brådska, eller att ta tid på sig.
Och vad Strauss menade var att Till Eulenspiegel var en riktig –
han var en riktig skurk.
Han var en väldigt elak man och han ställde till en *** problem.
Och det här var hans första framträdande i stycket.
När det här temat kommer fram representerar det alltid
Till Eulenspiegel.
Det här är hans första entré och han är inte riktigt säker han
sticker liksom ut huvudet och kollar
om kusten är klar.
Det skulle vara fint att spela det lite grann så, eftersom
när han dyker upp andra gången är han mer självsäker och
visar vad han kan ställa till med.
Ta alltså seriöst på vad Strauss säger och spela
början lite grann utan brådska, lite grann som att
han kikar ut för att se om kusten är klar.
Gradvis blir det livligare och självförtroendet
växer med tiden.
Jag ska försöka att spela det även om
jag är hornblåsare i det låga registret.
När får jag annars tillfälle att spela det här?
0:07:23.602,0:07:41.330 [horn spelas]
Ett tips, precis som jag sa om Beethovens nionde,
är att öppna handen för de två sista tonerna G och C
lite mer eftersom det gör att de låga tonerna blir mycket
klarare, men var försiktig så att de inte blir
alltför höga förstås.
Men det hjälper verkligen i det låga tonregistret att
spela lite mer öppet.
Det var alltså Till.
Det var mina tankar om Till, och jag önskar er lycka till.
Jag ser fram emot att få höra alla olika versioner.