Tip:
Highlight text to annotate it
X
Kommendörens loggbok,
stjärndatum 45571,2.
Vi är vid en outforskad måne
vid Mab-Bu 6.
Månen påstås vara obebodd
men vi får in ett nödanrop.
De elektromagnetiska virvelvindarna
gör det omöjligt att spåra signalen.
-Finns det tecken på liv?
-Nej. Men det kan bero på störningar.
-Känner du igen det här ljudet, Data?
-Ja, från Stjärnflottans högskola.
Jag ska bekräfta det...
Precis som jag trodde.
Den signalen användes
av skepp av Daedalustyp.
-Daedalusskeppen har inte använts...
-På 172 år.
-Vet vi något om ett saknat skepp?
-Essex, anfört av Bryce Shumar...
...försvann i den här sektorn
för över 200 år sen.
Jag har hittat Essex signal. Det är
exakt samma som kommer från månen.
Stäng av ljudet. Stormen gör det för
riskabelt att kolla ett spökskepp.
Meddela Stjärnflottan
att Essex-mysteriet är löst.
Jag är inte så säker på det.
Det finns någon där nere...som lever.
Rymden - den sista utposten.
Detta är rymdskeppet
Enterprises resor.
Dess uppdrag är att utforska
främmande nya världar.
Att söka efter nya livsformer
och nya civilisationer.
Att med djärvhet färdas dit
där ingen tidigare varit.
Loggbok:
Elektromagnetiska störningar-
-gör att vi inte vågar stråla ner.
Därför tar vi en färja i stället.
-Sköldarna står emot.
-Vindarna är otroliga.
Data, håll ett öga
på stabilisatorerna.
-Hur kan någon överleva där nere?
-De kanske bor i underjorden.
Men var då? Jag vet fortfarande inte
varifrån signalen kommer.
-Trustorerna är utslagna.
-Enterprise!
Vi har förlorat trustorerna.
Försöker kompensera.
-Färjans motor är utslagen.
-Hör ni mig?
-Anropar färjan. Svara.
-Vi störtar.
Vidtar åtgärder för nödlandning.
Jag landar. Var beredda på nedslag.
-Färjan har kraschat.
-Jag får in färjans signal.
Men det går inte att se var den är.
Jag kan hitta dem. Jag följde deras
färdväg. Vi kan spåra dem på så vis.
-Din arm!
-Ja. Den är nog bruten. Enterprise?
Störningarna gör
att vi inte får kontakt.
Då stannar vi här. Försök hitta
något användbart i färjan.
Marken består bara av sten.
Det är osannolikt att någon bor här.
Det finns inga användbara instrument
som inte är skadade.
Vad är det där?
Det där ser inte ut som någon storm.
Tricordern får in höga nivåer
av EM-utbrott. Inga livstecken.
Det finns något levande här.
Det vet jag.
Jag hoppas att de hittar oss.
För vi hittar inte dem.
De kommer. De kommer med stormen.
Vi kan inte sikta in dem p.g.a. EM-
utbrotten. De kan inte strålas upp.
Av samma anledning
kan ingen färja landa där.
Jag strålar ner med en förstärkare.
Det är risk att du upplöses i atomer,
om du blandas upp i virvelvindarna.
Jag förstärker strålen. Det borde gå.
O'Brien vill stråla ner
med en förstärkare.
Han har bara 50 % chans
att ta sig ner oskadd.
En kraftig storm är på väg
mot truppens koordinater.
-Är du medveten om riskerna?
-Jag klarar det.
Då så. Lycka till.
O'Brien!
-Kul att du kunde komma.
-Trevlig plats för en picknick.
Förstärkningsstavarna måste stå
sju meter ifrån varandra.
Störs stormen av transporten?
Vi ska ut före stormen. Jag måste ge
babyn lunch. Molly blir sur annars.
Jag protesterar inte.
Lunchdags, Miles. Nu gör vi det!
Ta det lugnt.
Du är tillbaka på Enterprise.
-Det svider i huden.
-Elektromagnetiska efterverkningar.
De mår bra allihop. Ta det lugnt nu.
-Skador?
-Mest skrubbsår. Riker bröt armen.
-Mr Data. Bra jobbat.
-Tack.
Jag är klar att återinställa mig.
Jag har haft brutna ben förut.
-Och hur är det med dig?
-Jag är glad att vara här.
Bra. Då går vi.
-Vad hände där nere?
-Det var en kraftig storm. Och snabb.
-Fanns det några tecken på liv?
-Nej, men Troi tror att vi var nära.
Bryggan. Så vad gör vi nu?
Vi får justera
scannrarna för stormen.
Vi kanske kan ordna något som
interpolerar...uppgifter som saknas.
-Mår du inte bra?
-Förlåt. Mina talprocessorer...
...är visst lite störda.
Det är snart korrigerat.
-Får jag tala med dig i enrum?
-Visst. Riker, du har befälet.
Mr Data. Gör en sensoravsökning.
Cirkulera runt nedslagsplatsen.
Med tanke på EM-fälten på den här
månen, bör vi söka vid dess sydpol.
Vid polen?
Det vore att börja om från början.
Det är bättre
att börja där vi störtade.
Vi hittade aldrig Essex signal.
Det är bättre att söka systematiskt.
Du kanske har rätt, men jag vill
börja där vi kraschade. Ligg kvar.
Jag har aldrig känt något liknande.
Det var som om de ropade på mig.
-Kommunicerade någon telepatiskt?
-Ja, kanske. En stund.
Deras röster
tycktes komma med vinden.
-Vad försökte de meddela?
-Jag är inte säker.
Men de ville att jag skulle
komma till deras sydpol.
Det är där vi bör leta efter Essex.
Har ni lagt in en egen kurs?
Vi är på väg mot polen
och jag kan inget göra åt det.
Vet du något om detta, Data...? Data?
Vakter till bryggan!
Dator, överför kommandot
till tekniken. Full beredskap!
Den här vägen.
-Han ville inte resa till polen.
-Kunde du inte ha väntat?
Däck 36, tekniken.
Flytta kontrollen till bryggan.
Spärra den. Kod: Riker Omega 3.
De försökte ta kontroll över skeppet.
De är i hiss 4. Jag stoppar dem nu.
-De har fångat oss.
-Vi är på däck 10. Jag kan ordna det.
Aktivera avskärmningsfält
på däck 8-15.
-Hissen rör sig igen. De är i den.
-Sätt in skott i hisschakt 4.
-Ja. De är fast på däck 13.
-Mr Worf...
-Kan du avaktivera det här?
-Man kan inte koppla ifrån kraftfält.
Min konstgjorda kropp
kan komma till nytta.
-De är igenom fältet på däck 10.
-Vakter till skeppsbaren!
Mamma är här.
Ner på golvet allihop!
Miles?
Ner på golvet!
Alla lägger sig nu!
Miles!
-Fasskott avfyrade i skeppsbaren.
-Worf, svara!
Mr Worf, svara! Hör ni mig, mr Worf?
Ja då, han hör er.
Loggbok:
Efter att ha försökt kapa bryggan-
-har Troi, Data och O'Brien
intagit skeppsbaren.
Placera vakter vid båda ingångarna.
-Bryt deras datorkommunikation.
-De har redan avskärmat sig.
Alla datorer måste stängas av då.
Försök sikta in Data,
Troi och O'Brien.
Jag försöker.
Du hade rätt. De försöker använda
transportörerna. Jag kan slå ut dem.
Gör det.
Bryggan, hela transportörsystemet
är avstängt nu.
Jag kommer inte in i systemet.
-Hur många är det där nere?
-17. Nu stängde de av scannrarna.
Doktor Crusher till bryggan.
-Vad gör du nu?
-Jag kan avskärma det här rummet.
Kommunikatorerna. Nu hör de bara oss.
De har gjort något
med kraftfälten på däck 10.
De har lyckats isolera
skeppsbaren helt.
-Kan vi använda bedövningsgas?
-Det påverkar inte Data.
Inga planer fungerar
om inte alla tre slås ut.
Vi kan slå ut avskärmningsfälten-
-och bedöva alla där inne
med faspistolerna.
Doktorn, kolla biofiltren efter det
att truppen varit nere på månen.
Se om ni kan hitta
någon förklaring till det här.
Skeppsbaren, Picard här.
Jag vill diskutera det här.
Mer våld är onödigt.
-Vänligen identifiera er.
-Nu vill de förhandla om gisslan.
I normala fall skulle jag ha givit
kommendören råd i ett sånt här fall.
-Vad skulle du säga åt honom?
-Att försöka vinna vår tillit.
Vad glor du på?
Du, klingon. Attackera mig.
Är du rädd?
-Jag är inte rädd för döden.
-Jag är inte rädd för att döda dig.
Sluta!
Svara, skeppsbaren. Är det några i
besättningen som behöver läkarvård?
Vi kan diskutera era skadade.
Men först flyttar ni på skeppet.
-Flyttar det vart?
-Ni ska lägga er i bana 80° söderut.
-Det är sydpolsområdet.
-Det var dit Troi ville. Men varför?
Skeppsbaren, om ni talar om varför
vi ska åka dit kanske vi kan...
Om 30 sekunder ska ni ha bytt kurs!
Annars kommer andra i besättningen
att behöva läkarvård.
Vi måste stabilisera situationen,
dra ut på det.
Jag föreslår
att vi flyttar skeppet dit de vill.
Lägg in en ny kurs
men färdas långsamt.
Vi flyttar skeppet
enligt era önskemål.
Han talar sanning. Kursen är ändrad.
Jag har jämfört truppens
nya transportörmönster med de gamla.
De är likadana,
men Data, Troi och O'Brien-
-har ovanlig synaptisk aktivitet.
En annan livsform kan ha intagit dem.
-Varför påverkades inte jag?
-Jag vet inte. Men du var ju skadad.
Du reagerade med smärta.
Det kan ha gjort dig immun.
Om er teori stämmer, vad händer då
om vi tillfogar de andra smärta?
-Det där kanske drivs ut ur dem.
-En plasmachock. En ofarlig smärta.
-Vi använder en laserscanner.
-Och Data?
En plasmachock överbelastar hans
nervnät. Det funkar på honom med.
-Vi måste igenom kraftfältet.
-Jag kan bryta det några sekunder.
-Men då gäller det att vi är snabba.
-Alla tre måste träffas samtidigt.
-Bara de står tillsammans, så.
-Hur kommer ni in?
Vi borrar genom taket.
Det märks inte.
Om det ska funka måste vi ha kontroll
över energierna när de kommer ut.
Det blir er viktigaste uppgift.
Sätt i gång.
Anropar skeppsbaren. När vi nu
flyttar skeppet dit ni vill-
-vill jag veta
vad besättningen har för skador.
-Fem personer är skadade.
-Hur allvarliga är skadorna?
Berätta, klingon.
En person har allvarliga fasskador.
Fyra andra har brännskador.
De som fångat oss påverkas inte av...
Tyst, klingon!
-Släpp dem. De måste få vård.
-Jag tänker inte släppa någon.
Om ni släpper dem
så får ni mig i stället.
Jag litar inte på honom.
Det kan vara ett trick.
För besättningen
är Picards liv viktigast.
Picard, vi antar ert förslag.
Jag har med mig vårdpersonal.
Be vårdpersonal
följa med till skeppsbaren.
Om ni är där
blir det lättare för dem.
Så länge de är ombord är jag gisslan
var jag än befinner mig.
Jag vill veta vilka de är.
Låt dem pröva sin plan. Annars så...
-...ska jag ordna något. Var beredd.
-Ja.
Få tyst på ungen!
Jag känner dig.
Jag vet vem du är.
Och jag vet vad det här är.
Hon är rädd.
Varför kan ni inte släppa oss?
Nej. Få tyst på den.
- Vi är utanför dörren.
-Stäng av kraftfältet.
Välkommen. Får jag presentera mig?
Jag är kommendör Bryce Shumar
vid skeppet Essex.
-Essex försvann för över 200 år sen.
-Jag vet. Jag var ju med.
Detta är
kommendörkapten Steven Mullen-
-och säkerhetschefen Morgan Kelly.
Och ni har överlevt
hela den här tiden som...
Andar? Spöken? Men ni skulle väl
aldrig tro på spöken, Picard?
Troi känner ju er
och därmed gör jag det också.
-Lever Troi fortfarande?
-Givetvis. Jag vill inte skada någon.
-Det var trevligt att höra.
-Vi behöver er hjälp.
Våra medvetanden har varit fast på
den här månen i 200 år. Vi måste fly.
Hur gick det här till?
Jag kan inte förklara det.
Jag vet bara att det hände.
Essex drogs in i en elektromagnetisk
storm, precis som er färja.
Alldeles innan vi kraschade
träffades bryggan av en blixt.
Skeppet slets sönder.
På något sätt sögs våra medvetanden
in i planetens magnetströmmar.
Varför berättade ni inte det? Varför
lurade ni oss? Varför allt våld?
Eftersom jag visste
att ni inte skulle tro på oss.
-Det gör ni inte nu heller.
-Vilken beteckning hade er farkost?
NCC 173.
Ett rymdskepp av Daedalustyp.
-229 i besättningen.
-Vem var ert befäl i den här sektorn?
Amiral Uttan Narsu.
Det står i filerna.
-Jag behöver inte se några filer.
-Då vet ni att jag har rätt.
Upphör med det här så ska jag
ge er den hjälp ni behöver.
Nej. Ni litar inte på oss.
Och jag vågar inte lita på er.
Det tar för lång tid. Vi borde
varit där nu. Han manipulerar dig.
-Picard har rätt att vara nyfiken.
-Han försöker vinna tid.
Jag vet det.
Jag vet också att han
vill rädda livet på sina mannar.
Våra krav är inte överdrivna, så det
är förstås lättare att hjälpa oss-
-än att riskera
att fler blir skadade.
-Vad är det ni vill?
-Det vi är ute efter är att få vila.
Att äntligen få vila.
Sektion 2... B...
A...sektion 1.
Äntligen.
Här vill jag aldrig vara igen.
Jag håller med. Det här kallar
konstruktörerna "lätt att komma åt".
Ja, här är det. Jag trodde
att vi skulle få problem med rör 227.
Men vi ska nog ta oss förbi det.
Tack.
-Vi är igenom.
-Bra. Koppla upp scannern.
Okej. Alla tre måste vara i cirkeln
om det här ska fungera.
Vi är nästan där.
Anropar Crusher. Hur går det?
Vi har en idé.
Den här anjoniska energin verkar vara
känslig för magnetismen i stormarna.
Om den kan återskapas
får vi fast dem.
Försök dränka skeppsbaren
i joniska partiklar.
-Precis vad jag tänkte.
-När kommer ni att vara beredda?
Vi måste kalibrera plasma-
inverteraren. Det tar uppåt en timme.
-Då är avgränsningsfältet klart.
-Håll mig underrättad.
Vad tror ni, mr Worf?
Sådan här andlig besatthet
har ofta inträffat hos klingonerna.
Jat'yln: de döda intar de levande.
Vi har också många sådana legender.
Tror ni att de talar sanning, alltså?
-lnte för ett ögonblick.
-De kan ju Essex. Om det är Shumar...
Då borde han uppföra sig bättre.
En kommendör i Stjärnflottan.
-Kan de blivit galna på 200 år?
-Det här är inte något Jat'yln.
Vi måste ta reda på vilka de är
och sen komma på vad vi ska göra.
Okej, nu räcker det. Sluta, ni två.
Ni där borta, ner!
Den där fick du av mig.
På en plats som heter McKinley Park.
Grönt gräs, höga träd.
-Snälla, låt bli...
-Jag gömde armbandet i din ficka.
Låt bli!
Du sa:
"Miles, du gör mig så lycklig."
-Nej, låt mig vara!
-Låt henne vara.
Vi närmar oss sydpolsområdet.
Jag måste lämna vidare instruktioner.
Vi ska till platsen där vi kraschade.
-Vid sydpolen?
-Just det.
Inga uppgifter vi har
tyder på att Essex störtade där.
Som jag sa:
keppet slets sönder i atmosfären.
Och bryggan störtade här.
När vi är framme,
ska ni stråla ombord våra kvarlevor.
Sen ska de föras till Jorden
för en ordentlig begravning.
Ser ni hur enkel vår begäran är?
Kommendören...
Om ni släpper dem ska jag beordra
bryggan att följa era instruktioner.
-Jag tänker inte släppa någon.
-Men vi har inget emot att hjälpa er.
Om ni ändå var
så fördomsfri som ni påstår.
-Släpp gisslan om ni vill ha hjälp.
-Ni hjälper oss nog ändå.
Om ni inte hjälper oss
kommer någon att dö. Vem ska det bli?
Klingonen, kanske?
Välj ut en till.
Du.
Kom.
Välj vem som ska dö
eller så dödar jag båda.
Jag har dem. Det måste ske nu.
Kraftfältet är avstängt
i sju sekunder.
Om det är rätt tidpunkt, räcker det.
Var beredda att släppa ut jonfältet.
Vi är beredda...
Stäng av kraftfältet.
Avfyrar plasman.
Jäklar!
Säg åt dem att sluta,
annars dödar jag alla här inne.
Picard anropar bryggan.
Avbryt genast!
Som ni vill.
La Forge, återvänd till bryggan.
-Är ni beredd att samarbeta?
-Ja.
Kommendörkaptenens loggbok:
Enterprise går i bana
nära sydpolsområdet.
Vi inväntar vidare instruktioner.
-Några spår efter Essex?
-Nej. Störningarna är ännu värre här.
Anropar skeppsbaren.
Störningarna gör
att vi inte kan spåra Essex.
Ni ska få de exakta koordinaterna
för våra kvarlevor.
-Jag har koordinaterna nu.
-Vad finns det där?
Någon jonisk cyklon.
Jag får inte in något.
-Jag strålar inte upp något därifrån.
-Transportörerna fungerar ändå inte.
Bryggan här. Störningarna
påverkar transportörerna också.
-De ljuger!
-Nej. Vi har haft problem här.
Det var därför
vi skickade ner färjan.
-Vi måste använda transportörerna.
-Mr O'Brien fick ju hem truppen.
Han är bäst på
att hantera transportörerna.
-Kan du göra det härifrån?
-Nej, det behövs en platta.
Jag kan...
...ordna fri passage till en
transportplatta i en av lastkajerna.
Det är ett trick.
Han vill dela på oss.
Vi får inte skiljas åt.
-Ni får fri passage allihop.
-Varför är ni plötsligt så hjälpsam?
Därför att ni kanske släpper
en del av gisslan då.
Deras säkerhet är viktigast.
Vad riskerar vi om vi går härifrån?
Utan kraftfältet
blir vi helt sårbara.
Då kan de stråla ner oss till månen.
Men vi kan avvärja det hotet.
Överför alla transportörfunktioner
till skeppsbaren.
I så fall måste ni
upphäva datorspärren.
-Så är det inte.
-Får jag prata med honom?
Vi kan nog avsluta det här nu...
...men då måste alla samarbeta.
Våra gäster går snart till lastkaj 4
och där ska vi ordna transporten.
Jag vill att ni ordnar fri passage
från skeppsbaren till lastkajen.
-Uppfattat. Doktorn, mr La Forge.
-Ja.
Transportörfunktionerna överförs.
Anropar bryggan.
Alla funktioner, tack.
Även de ni har på färjan.
Vi hade dem nästan. Bra försök.
Riker här.
Funktionerna överförs till er.
När vi har en egen kod, kan ingen
använda transportören mot oss.
Och vapnen?
Vi tar varsin gisslan som skydd.
-Klingonen.
-Picard, jag tar dig.
Snälla, låt henne bli kvar.
Stäng av kraftfältet.
-Vakter, var beredda.
-De går genom sektion 5.
-De är framme om mindre än en minut.
-De har stannat vid däck 18.
Släpp in dem i lastkaj 4.
Jag behöver hjälp.
Kommendör Shumar, hur ska ni uppnå
den här vilan som ni eftertraktar?
Hur ska ni bli fria
från det tillstånd...
-...som era medvetanden är fast i?
-Det avtar när vi kommer härifrån.
Har ni något
vetenskapligt stöd för det?
Jag behöver inget vetenskapligt stöd.
Var tyst.
När tänker ni tala om
vilka ni egentligen är?
Jag har startat transportsignalen.
Sätt i gång.
Transportören är i gång.
Jag har isolerat lastkaj 4.
Men Data och O'Brien
kan lätt bryta isoleringen...
-...när de väl upptäcker den.
-Bara kommendören hinner.
-Vet du vad han tänker göra?
-Han valde lastkaj 4 av en anledning.
Om det blir nödvändigt ska du
spränga luckan till lastkajen...
-...när jag säger till.
-Uppfattat.
Du hade rätt, Picard. Det är inte
vila vi söker. Vi vill bara fly.
Vi fördes till den här månen
för 500 år sen-
-från stjärnsystemet Ux-Mal.
Våra kroppar togs ifrån oss. Vi
fick driva omkring bland stormarna.
En gång flydde vi nästan, på Essex.
Men skeppet klarade inte
de elektromagnetiska stormarna.
Att låtsas vara dem
skulle väcka vår sympati?
Det var bättre än att be er
ta emot hundratals dömda fångar.
-Då är månen en straffkoloni.
-Det stämmer.
Men nu ska ert skepp
och era kroppar föra oss hem.
-Det är dussintals, hundratals.
-De är av samma anjoniska typ.
Kommendören ska få nåt att förhandla
med. Släpp in ert avgränsningsfält.
Nej! Släpp dem
eller så dör ni allihop!
-Era hot är meningslösa nu.
-Vi släpper inte ifrån oss kropparna.
Ska ni offra de andra?
De dör när luckan sprängs.
-Då dör du också, Picard.
-Jag dör gärna för mitt barns skull.
Alla klingoner vill dö
när de försvarar sitt skepp.
Om ni känner de ni har intagit
vet ni att de också är offervilliga.
Släpp dem fria nu...
så får ni återvända till månen.
Mitt råd är
att ni inte passerar oss igen.
Picard anropar bryggan. Våra gäster
åker snart. Jag behöver läkare här.
Mr Worf, förbered nedstrålning
av de här fångarna till månen.
Ett rent nöje.
Kommendörens loggbok,
stjärndatum 45572,1.
Dr Crusher har undersökt Troi, Data
och O'Brien. De verkar helt oskadda.
Mitt eget medvetande sköts åt sidan.
Jag såg allting hända, hörde min
egen röst, men kunde inte göra något.
Vad säger ni
om väsendet som intog er?
Han var faktiskt intelligent.
Eftertänksam på ett hänsynslöst sätt.
-Jag ber om ursäkt för mitt sätt.
-Det behövs inte.
-Ni var förvånansvärt lugn.
-Ni anar inte.
-Hur känner du dig?
-Hungrig.
Gå hem.
-Hur mår du?
-Jag är glad att du är tillbaka.
-Jag ville döda det där inom mig.
-Jag vet. Det vet vi båda.
Ansvarig utgivare: Ulf Rennstam