Tip:
Highlight text to annotate it
X
Avsnitt 8 Karl berättar om Coco
Fröken Chanel.
Jag beundrar Coco som ung, eftersom hon hade sån tuff start på livet
och ändå åstadkom så mycket, det är fantastiskt.
Jag respekterar verkligen henne som barn:
hon saknade formell utbildning, föräldrarna var fruktansvärt fattiga
och fadern var frånvarande. Hon hade absolut ingenting.
Vad jag säger är att hon började med två tomma händer
så det är helt otroligt det som hon skapade.
Jag tror att nunnorna var fruktansvärt grymma,
det måste ha varit en nedbrytande miljö.
Hygienen måste ha varit fasansfull,
med ohygglig mat.
Det måste ha varit kallt under vintern.
Och bestraffningarna var säkert fruktansvärda, och bönestunder när som helst på dygnet.
Man undrar ju hur de överlevde, utan att dra på sig sjukdomar,
förkylningar, influensa, lunginflammation och så vidare.
En eländig tillvaro.
Cocos karriär gjordes inte över en dag.
Enda förklaringen till hennes framgång är hennes oerhörda utstrålning.
Hon måste ha haft charm och entusiasm,
jag tror hon hade en entusiasm i sin ungdom
som andra saknade.
Chanel hade en oemotståndlig sida.
Chanel hade en naturligt utpräglad personlighet.
En utpräglad elegans.
Det var så hon framträdde på foton,
En otämjd skönhet med mycket hår,
en väldigt låg panna, starka ögonbryn.
Hon var landsbygdens motsvarighet till Audrey Hepburn,
och hon bar förhållandevis enkla klädesplagg på sig,
nästan som en guvernant.
Är absolut inget fel med det,
är betydligt mer elegant än prålet och de billiga krusidullerna
på simpla satintyger.
Om man inte hade en hel trädgård på sitt huvud
tittade folk snett på en.
Om man bar en liten stråhatt,
rund, med en enda fjäder,
då stack man verkligen ut på den tiden.
Det var en hemsk period.
Folk kämpade för sin överlevnad
under vad som kallades "den ljuvliga epoken".
Sanningen var att det var ganska eländigt.
I synnerhet för kvinnor var det mycket svårare att få framgång
jämfört med idag.
Det var nödvändigt att vara framgångsrik
för att bevisa att man hade en plats i solen.
Något som är helt normalt, beaktningsvärt och till och med beundransvärt.
Jag har en personlig förståelse av Coco Chanel.
Jag förstår hennes motvilja mot samtiden, allting.
Eftersom hon nu blev den hon blev,
så var det därför att det också var en triumf över hennes förflutna,
hon ska högaktas för att hon inte lät andra trampa på henne.
Det bistod henne i stor grad att göra henne till en legend.
Hon skapades av legender.
Men hon hade rätt:
Du är inte sanningen skyldig inför någon.
Hon skapade en image,
och hon tyckte om idén att eftervärlden inrymdes i den här imagen.
Nu idag säger vi kanske: "det förhöll sig inte alls på det sättet",
men vad spelar det för roll?
Resultatet och imagen finns redan där.
Stämningen finns där. Den lever fortfarande.
Hundra år senare
finns det 300 Chanel-butiker världen över.
År 1913 fanns det en enda butik som låg i Deauville.
Ärligt talat, betyder det egentligen nånting?
Ja, hon åstadkom något alldeles unikt
som ingen annan nånsin åstadkommit.