Tip:
Highlight text to annotate it
X
Svensk text: Jonathan
www.SweSUB.nu
1930 splittrades Kina av ett krig.
Japanerna invaderade och
ockuperade stora delar av landet.
De rörde inte Shanghai, som är ett
Europeiskt enklav av lyx och dekadens.
1937 började Japanarna sin
attack mot Nanjing-
-staden som ligger några
timmar utanför Shanghai.
Krigsreportrar skyndade till Shanghai
i hopp om att komma förbi armén-
-och hitta en väg till Nanjing.
En av reportrarna var George Hogg,
en ung, okunnig engelsman.
Berättelsen är baserad på hans liv.
- Vad säger du om några skott?
- Är du galen?
- Jag har suttit i ett skepp i fem dar.
- Jag måste spara min krafter.
- Jag ska gifta mig på tisdag.
- Fantastiskt.
Om jag kommer tillbaka från Nanjing
i tid. Jag kör för Röda Korset.
- Verkligen? Ska du till Nanjing?
- Ja, två dar före mitt bröllop.
Det måste vi fira.
Jag kan kanske hjälpa dig.
Jag upprepar. Nanjing är stängt för
pressen. Fråga japanerna. De bestämmer.
Inte vårt.
Det här är min goda vän Andy Fisher.
Han är här för att träffa sin tjej.
Jag heter George Hogg.
Det här är Roger Appsley. En otacksam
skit från den brittiska ambassaden.
Herr Fisher och jag har redan träffats.
Där är du ju!
Ursäkta mig, mina herrar.
- Är det hans tjej?
- De gifter sig på tisdag.
Han är inte här på tisdag. Han ska
till helvetet redan imorgon.
Din jävel! Fick han åka till Nanjing?
Hur länge har vi känt varandra?
- Du får ursäkta oss. Kom igen, Barnes.
- Han är inte press.
Andy Fisher. Röda Korset.
Det var därför han fick åka.
Jag gjorde en affär med Andy Fisher.
Han gav mig hans papper och lastbilen.
Det får in oss i Nanjing.
Vi har nåt stort, Barnes.
Jag är Andy Fisher.
Du är David Barcley.
Vi är godkända förare för Röda Korset,
som kör medicin in i Nanjing.
I den här...
Andy Fisher är kär. Han vill gifta sig.
Nu är alla glada.
Du är galen!
Fan! Eddie! Eddie Wei. Han är där bak.
Fotografen från UP.
- Jag vet vem det är. Vad gör han här?
- Han ville desperat följa med.
Sätt fram klockan en timme.
Vi går nu på Tokyo tid.
Vill du veta vad de säger i Tokyo? De
säger att de försöker hjälpa kineserna.
Men det är kaos här. Krigshjältar,
korruption, inbördeskrig.
Nationalisterna mot kommunisterna.
De säger att de försöker skapa ro.
- De har inte fört krig mot Kina.
- Jag ska berätta varför.
Det är för att de inte gör sånt, de
behöver inte behandla soldaterna-
-som krigsfångar. De behöver inte
spela med några regler.
- Japanerna är inga monster.
- Men de har bestämt att Kina är det.
Ta en sista ***. Det finns tusen av dem
och alla kommer från Nanjing.
Det nästa Stora Kriget har redan börjat.
De där hemma vet bara inte om det.
Papperna säger att båda kommer från
staterna. Försök att prata amerikanska.
Vi fraktar Röda Korset saker
från den brittiska regeringen.
Det här måste undersökas.
Ursäkta mig, Löjtnant.
Sakerna har blivit steriliserade.
Dina män verkar inte förstå...
...att de här sakerna måste
fraktas försiktigt.
Det räcker. Gå tillbaka.
Fortsätt.
Är du inte tillbaka vid nio
imorgon kväll, åker jag utan dig.
Lycka till, Eddie.
Ge mig cigaretten.
Du är säker nu.
Vad heter du?
Vad är din nationalitet?
Brittisk?
- Är du en journalist?
- Hur visste du det?
Ingen annan går in i Nanjing
med bara en sportjacka.
- Fiendens patrull är sex kvarter bort.
- Vad är det här för ställe? Vem är du?
Det är skatteförvaltning.
Jag heter Chen. Han-Sheng Chen.
Kalla mig Jack.
Varför försökte de döda dig? Japanerna
brukar inte röra brittiska medborgare.
Jag såg nåt som jag inte borde ha sett.
Jag tog fotografier. De hittade dem.
Ursäkta mig, men vad gör ni här?
Människor dör där ute.
Vi är för få och japanerna har bättre
skydd. Så vi ska slåss en annan dag.
Håll den här.
Men innan vi går, ska vi spränga några
hus. Japanerna är väldigt ordentliga.
De hatar att vi spränger stadens arkiv.
Låt oss gå. Skynda!
Tack så mycket.
Vänta på mig därute.
Vi försöker nå det brittiska konsulatet.
De kan få dig ut ur Nanjing.
Du måste åka. Du måste berätta för
världen vad som händer här.
Jag älskar den här delen.
Kom igen. Din vän borde vara här.
Ta det lugnt, Daisy.
- Jag har ett pass i min ficka.
- Skjut honom.
- Skjut honom!
- Du är för dumdristig.
Skjut honom...
- Du blev skjuten.
- Blev jag? Jag kände inget.
Kylan stoppade smärtan. Det mesta av
blodet försvann i Yangtze, men...
Jag har bestämt att du överlever.
- Jag hoppas att du tänker tacka honom.
- Tack.
Hon pratade med mig. Eller hur, Lee?
Du är på ett sjukhus.
Du pratar i sömnen.
Du då? Du lärde dig
inte engelska på Berlitz.
- West Point.
- Jag trodde att du var kommunist.
Tänk på det. Och när du har gjort det,
förstår du mer om Kina.
Jag trodde inte att du plockade upp
främlingar. Inte manliga i alla fall.
- Jag kan inte bara dumpa honom här.
- Han kan inte göra nåt på en må***.
Jag kan inte föra honom till Shanghai.
Så, Miss Pearson, berätta vad jag ska
göra med en 180 cm lång Oxford student-
-som inte kan ett enda ord kinesiska.
Jack! Har du hört talas om ett
ställe som kallas Huang ***?
Jag kom tillbaka för att undervisa
ingenjörskonst. Nu lär jag bönder-
-hur man spränger saker i luften.
Sanningen är att det är roligare.
- Seriöst?
- Jag reser runt för att organisera-
-motståndsrörelsen och försöker vara ett
steg före den japanska armén.
- Jag måste åka imorgon.
- Låt mig få följa med.
- Hur kry måste jag vara för att skriva?
- Jag är inte orolig över dig.
Jag oroar mig över stackarna
som måste bära runt på dig.
Men det finns ett ställe i nordost.
Det kallas Huang ***.
Där kan du få bra bakgrundsmaterial
och träna på din kinesiska-
-innan du går ut i strid.
- Väldigt bra.
- Förstod du det?
Du sa: "Låt mig presentera mig själv,
jag är en pumpa."
Det här området kontrolleras av
kommunisterna, det här av våra bröder.
Du kommer ta tåget till Pao-Chi
och Huang *** ligger i närheten.
Det är dit du ska.
- Chen?
- Ta skydd!
- Vad händer? Det är inte japaner.
- Nej. De är Chiang Kai-Seks trupper.
- Nationalister? Ni var ju bröder.
- Bara ibland.
- Jag trodde ni slogs mot japanerna.
- När det passar dem - eller oss.
Det här kan vara en sån dag...
...eller inte.
- Vad gör de här?
- De gör sin värnplikt. De skickas-
-långt hemifrån, så att de inte rymmer.
De är fast...
Hallå?
Hallå?
Vem för befälet här?
Det här är till han som för befälet.
Jag sa - Det här är till personen
som för befälet.
Respekterade rektor...
Jag har äran att presentera...
...den stora Oxford studenten.
George... Gris.
Jag för befälet, Herr Gris.
Det står "Gris."
- Varför pratar du engelska?
- Jag är ingen bonde som de andra.
Jag heter Liu ***-Kai.
Min far sitter i regeringen.
Hej?
Tror du att jag bara kan koka med
en gryta? Kom och se...
Jag har inget. Kolla.
Det här är allt jag har.
- Vuxna. Lärare. Var?
- Borta.
Har du ris?
Upp med dig.
Skynda dig!
Vem är där?
Pojkarna har tagit engelsmannen.
Nu räcker det!
Om ni rör honom en gång till...
Kommer jag aldrig tillbaka.
- Hon bluffar.
- Ge mig en bra anledning!
Låt mig ta en *** på det.
Du är den där sköterskan, eller hur?
- Hur mår du? Jag heter George.
- Jag vet vem du är.
Det var min idé att skicka hit dig.
"Den stora Oxford studenten."
Jack Chen har gett dig
en bra presentation.
- Han har kallat dig för "Herr Gris."
- Det är inte så kul.
- Han är rätt hemsk han.
- Jag kan inte tro annat.
Han såg bara sin far bli halshuggen.
Hans mor bli våldtagen och halshuggen.
Hans syster, våldtagen och halshuggen.
Efter det ställde de honom på led vid
klippkanten. Han är smart.
Han väntade tills killen bredvid
honom blev träffad...
- Nanjing. Jag var där.
- Därför tror jag att du lyckas här.
Du kommer behöva ett kinesiskt namn.
Ett som de kan uttala.
Tro inte att jag tänker stanna här. Jag
åkte inte halvvägs runt jorden-
-för att spela barnvakt åt vildar. Så
imorgon, om du kan peka i riktning-
-mot kriget så ska jag försvinna.
- Jag sa okej.
Varför låter de dig vara ifred?
Här dör människor hela tiden.
Tyfus, kolera, tetanus.
Om nån ger mig problem, säger
jag bara - en dag kliar du dig.
Du tror inte att det är farligt.
Nästa dag vaknar du med feber.
Det är bara en förkylning. Ganska
snart börjar dina ben att göra ont.
Din käke låser sig och sakta, väldigt
sakta dör du av tetanus.
I min väska har jag vaccin som jag kan
ge dem. Om jag går, försvinner väskan.
Vem ska bråka med mig?
Varför stänger de inte bara
ner skolan och skickar hem barnen?
- Det ser ut som en skola.
- Det är ett barnhem.
Alla har en historia, precis som han.
Vill du ha ditt krig? Titta dig omkring.
De behöver ingen lärare. Vad de behöver
är nån som kan få dem att bry sig-
-vare sig de lever eller ej.
- Sängarna kryllar med löss. Barnen med.
- Bedårande.
Skämtar inte. Kroppslöss bär tyfus.
- Nu till pojkarna.
- Vad ska du göra? Koka dem?
Loppmedel. Jag har inte fått tag i det
innan. Men det svåra är att få dem att-
-förstå att det är ofarligt.
- Du kommer säkert på nåt.
Ho-Ke har löss.
Klia.
Lössen kan göra honom sjuk.
Det här medlet dödar lössen
men det gör inte ont.
Le.
Ho-Ke är väldigt glad.
Ta nu av dig kläderna.
Men snälla du, det är inget
jag inte redan har sett.
Händerna...
- Det här är till dig, George.
- Jag har inte haft kaffe sen Shangai.
- Varför just Kina?
- För det har problem.
För alla där hemma väntar på att
skon ska falla - nästa krig.
Det är som att sitta i en källare och
vänta på stormen. Åkte till USA först.
Liftade genom landet - två gånger.
Men de har grävt ner sig djupare än vi.
"Krig? Vilket krig, herrn?
Vi är i en depression."
Då åkte jag till Japan. Lärde mig lite
japanska. De vill inte heller kriga-
-bara fråga dem.
Sen åkte jag till Nanjing.
Och jag såg obeskrivliga saker.
Jag bad Jack Chen att döda nån.
- Jag visste inte att jag hade sånt hat.
-Alla känner hat ibland.
Nej. Inte vi.
Min familj är pacifister.
Inte bara de tysta, normala, privata
pacifister. De är kända för det.
Min mor bjöd Ghandi på te. Och min far
åkte i fängelset under förra kriget.
Han är den modigaste jag känner.
Nu tror jag att de har fel.
Jag tror att det finns stunder
då man måste slåss.
Kunde du inte sova?
Inte jag heller.
En av barnen hade diarré.
Fruktansvärt.
Du kan behålla åsnan. Jag har en
bunt med medicinstationer att åka till.
Jag stannade bara för att ge dig säden.
Jag gissar på att du klarar dig-
-tre veckor med det. Efter det måste du
hitta nåt åt dem. Det är upp till dig.
- När kommer du tillbaka?
- Maj.
De är precis som andra barn. De behöver
vara varma, säkra, tvättade och matade.
- Kan du lösa nåt av det, så leder du.
- Nu lyssnar du på mig.
- Jag stannar inte här. Hitta nån annan!
- Det finns ingen annan.
Jävlar.
Det håller vinden borta.
Ta bort det.
Du. Kom och hjälp mig.
Ja, du.
Tack så mycket.
Stenar!
- Stol.
- Stol.
Elev.
- Elev.
- Elev. Det är du.
Lärare. Jag förmodar att det är jag.
- Elev. Lärare.
- Jag letar efter köpmannen ***.
Var kan jag hitta köpmannen ***?
Hej, mitt namn är Hogg.
Jag letar efter köpmannen ***.
Ursäkta mitt fattiga hem.
Det har fallit under hemska tider.
- Kriget?
- Krig. Revolution. Spelberoende. ***.
Så många sätt att spendera
pengar och inte få nåt tillbaka.
Jag tar bara starka valutor.
Kan du bara betala i kinesiska dollar,
då blir priset, tyvärr, det dubbla.
Jag skulle vilja betala i grönsaker.
Grönsaker är stark valuta.
- Engelsk humor.
- Du förser oss med mat och frön-
-så gör vi allt jobb.
Du tar din del av skörden.
Skördar misslyckas, Herr Hogg.
Vad är det här?
Vete från Durham. Förra årets skörd.
Röda linser. Jag tror inte att de
gör sig bra i det här klimatet.
Vi kan göra affärer.
Kom gärna tillbaka, Herr Hogg.
Och hälsa Miss Pearson från mig.
Självklart.
Hoppas Gud lyssnar på oss.
Låt oss få en bra skörd.
Jag tror att du kommer bli glad.
- "Dohh."
- Det här är en hund.
- Hun.
- Hund.
Var inte rädd.
Varför försvann lyset?
***-kai! Gör det inte!
Du kommer inte kunna rädda honom.
Du kan kanske förminska skadan han gör.
Inget mer.
- Du har inte sagt vad som fick hit dig.
- Fred, förmodar jag.
Och vad händer? Jag hamnar i ett mörkt
skjul med år av sot som faller-
-och gör en amputation vid stearinljus.
- Du är alltså en kirurg.
- Har man kallbrand, brukar man inte-
-kolla namnet.
När det inte finns nån annan i närheten,
gör man det man måste.
Jag är inte riktigt en sjuksköterska
heller. Precis som du.
Du är inte riktigt en lärare.
Vi är alla nåt annat i Kina.
Det är därför vi kom.
Jag skulle vara en arméfru i Manila.
Men jag kunde inte spela bridge.
Spännande hur livet artar sig.
- Vad nu?
- Det är min skatt. Dansar du?
Kom igen. Klart att du gör.
Det är trevligt att se dig, Lee.
Tänker du stanna?
Jag tror det.
Ett tag. Och du?
Jag tror det. Ja.
Du vet inget! Din dumma bonde.
Låt oss ta en ***.
Låt mig se här...
Det där är fruktansvärt.
Borsta tänderna varje dag.
Du kan göra det, bara bra.
"Trots att jag är gammal av vandring,
genom dalar och bergiga landskap.
Tar jag reda på var hon har gått,
och kysser hennes läppar-
-och tar hennes hand. Och vandrar genom
det spräcklig gräset..."
Det är okej. Du är säker.
Ingen ska skada dig.
- Hur mår farbror Jing idag?
- Hans tumör är värre och han vill röka.
Det tar död på honom.
Det kanske inte är en dum idé. Jag hörde
att nationalisterna har hittat-
-en lösning på *** problemet.
De ska halshugga alla knarkare.
Jag hörde samma sak.
Knarkare - och människor som säljer.
Japanerna halshugger
dig för att vara kines.
Vad kan jag göra för dig?
- Jag hoppades att du hade sulfapuder.
- Ingen har det. Inte ens japanerna.
Det är synd om din vän.
Ingen att prata med förutom pojkarna.
Jag tror att han är ensam. Det säger
du bara för att du aldrig är ensam.
Du borde besöka honom, om du tror han är
så ensam. Jag har inte tid med-
-med personer utan problem.
Vad har du i morfin väg?
- Är det allt du har?
- Nej, men du är inte min enda kund.
Ta *** istället.
Du vet vad det säger. Du känner
smärtan, men det gör inte ont.
För sex månader sen var de smutsiga,
hungriga, sjuka och av inget värde.
Och nu...
Jag är väldigt imponerad.
Jag trodde inte du skulle klara det.
Det trodde inte jag heller.
Jag hoppas att du tar emot min gåva.
Den är på engelska.
Var fick du tag i den?
En missionär gav den till mig för
att jag var en god flicka.
"The Silk Road."
Det var länken mellan öst och väst
i mer än tvåtusen år.
- Det kändes lämpligt.
- Tack.
Må det försegla vår vänskap.
Ja.
- Var kommer ni ifrån?
- Lingbao.
Vi har gått i två dar.
- Jag hatar japanska flygplan.
- Ingen fara, de flyger ofta förbi.
- Vad heter han?
- Lao Si.
Och de är. Nummer ett. Nummer två.
Nummer tre. Nummer fyra!
Försök och sov.
Nej!
Han är för ung.
God natt.
Inte skadad.
För bort honom! Ge honom nåt att äta!
Vi hade fyrtio, nej femtio män har idag,
som bara är ben med uniform.
De dör av hunger, inte av kulor.
Nationalisterna svälter sin armé.
- Vad är poängen med att vi är här?
- Ingen. De låter japanerna ha Lingbao.
Jag har fått order om att evakuera.
- De skadade överlever inte det.
- Ta de som gör det.
- Varför tar du av dig din uniform?
- Jag tänkte jag skulle stanna kvar-
-och ge japanerna en välkomstpresent.
Skynda!
Jag gör det så bekvämt som
möjligt. Det vet du.
Ta det försiktigt.
Jack!
Lämna honom. Han dör. Lämna honom.
Har du pissat på dig?
Han kissade i sängen.
- Hur mår hon?
- Hon är utmattad.
Lingbao. Det var ganska
hemskt. Jag hade tur.
Hon åkte innan det värsta.
Kan japanerna komma så här långt?
Kanske.
- Kanske inte.
- Problemet är att jag har sett det.
Kan vi komma in?
Vem är det här?
- Hej, Ching.
- Det här är Lao Si.
Jag såg en varg, men jag grät inte.
Kaffe?
- Och bröd med honung.
- Honung?
Kom, Lao Si. Han tar brödet
om du så mycket som blinkar.
Hans mening med livet är rundhet.
Är det här tillräckligt för dig?
Det är perfekt.
- Hej då.
- Hej då.
Jack Chen är här. Han har varit
sjuk den senaste veckan.
Du är omöjlig, vet du det.
Jag trodde du var död.
Det är malaria. Han har haft det i
åratal. Alla har det. Han är bra snart.
- De har satt ett pris på ditt huvud.
- Hur mycket?
Tio tusen yuan.
- Där ser man.
- Det är ungefär 30 dollar.
- Det sårar mig.
- Det är en förmögenhet här.
Sex...
Sju.
Tystnad.
Vi har besök av nationalisterna.
Uppehåll dem om du kan.
Lektionen är ***. Tystnad.
Japanerna avancerar och är väldigt nära.
Om våra trupper försvinner från Xian-
-kommer vi att använda det här
stället till militäriska ändamål.
Låt mig då påminna dig om att
du inte har fått den ordern än.
Om det var allt så vill jag att ni åker
iväg. Jag har mycket att göra.
En sak till.
- Arbetarna...
- Vi har inga arbetare här.
Bara barn. Det här är ett barnhem.
Är det sant? Är de pojkar?
Kallar de mig kommunist, kommer skolan
stängas och barnen skickas till armén.
Så klart. Och det är nog
bara en fråga om dar.
Stanna här.
Stick härifrån!
- Vad handlade det om?
- Banditer.
Ingen kontrollerar dem längre.
De säger att de har *** att sälja-
-men paketen är fulla med skit.
- Det kanske är säkrare att inte sälja.
Säkert? Inget är säkert.
Inte du heller.
Du har de där starka barnsoldaterna.
Du är en bonde med många feta får!
Stanna. Vänd om.
Vart tänkte du att vi ska ta dem?
- Upp genom sidenvägen.
- Genom bergen? Med snö och barn?
På tiotusen meters höjd?
Det är galenskap.
Jag tänkte ta dem längre, bortom
Lanzhou. Har du hört talas om Shandan?
Det ligger på gränsen till Gobiöknen.
Det är ungefär 112 mil dit.
112 mil. Det är förmodligen inget där.
Exakt. Det finns inget där.
Inget som nån skulle vilja ha.
Nånstans där de är säkra.
Chen följer oss till den gyllene floden.
Sen möter han kommunisterna i Yenan.
Hur gör du? Går du med Jack,
eller åker du vidare mot Shandan?
Är det du frågar mig?
Han är en livlig kille. Jag skulle vilja
ta med honom till min patrull.
Nej.
- Han är inget barn.
- Sant. Det har han inte varit på länge.
Jag tror på var och en av er.
Ni är de tuffaste människor
jag nånsin träffat.
Ni skrämde livet ur mig en gång.
Det är väldigt svårt att lämna
det här stället. Jag vet det.
Men jag vill att ni kommer ihåg en sak.
Ni har gjort allt det här själva.
Ni kan göra det igen.
Ni kan göra det var som helst
Förband mot skador.
Tagna från japanerna.
Varje paket innehåller ett sterilt
förband, inlindat runt en bit morfin.
- Praktiskt, eller hur?
- Inga skadade hos oss. Det är en order.
Nej! Nej, jag tar den.
- Så länge vi har varor, överlever vi.
- Ja, det tror jag.
Men det är en ambitiös satsning.
Du är en enastående man.
Jag har verkligen uppskattat
att göra affärer med dig.
- Är det här din tradition?
- När vi säger adjö till en kvinna.
Hej då, herr Hogg. Och adjö.
Yu-Lin. Det är okej.
Vi gör en ny trädgård.
Jag trodde att han var lycklig.
Vi får aldrig veta vad som hände senast
han var lycklig. Kanske nån-
-hans mor, hans far eller hans syster
sa - "Ching, vi måste åka härifrån."
Och sen hände nåt. Nåt så hemsk som vi
aldrig kan föreställa oss.
Det försvinner inte. Det försvinner
aldrig och jag visste det.
Men allt det här, blommor, honung och...
Jag glömde.
Jag är ledsen, Ching. Jag glömde.
Var tysta...
Kom igen, killar. Kom igen!
Var tysta.
Om vargen väcker dig, var inte rädd.
Säg bara vad jag berättade.
Jag vet. Låt oss gå.
Här... Jag kan ta honom.
Kom igen, sömntuta.
- Gav du honom det?
- Låt honom behålla det.
- Där borta. Vid byns ingång.
- Tack så mycket.
Det finns en övergiven bondgård på
andra sidan byn. Vi kan sova där.
Han svär på att han såg några
japaner för två dar sen.
***-Kai. Gå och lägg dig. Jag tar över.
***-Kai, hörde du mig?
De är här.
Jag känner lukten av dem.
***-Kai! Dörren!
Vi måste döda dem.
Var inte dum, George. De är scouter.
Om de rymmer, hittar de sin patrull.
- Jag gör det.
- Jag sa nej!
Fortsätt gå. Inget att se.
När vi når silkesvägen,
vill jag att du försvinner.
Kom igen, killar!
Fortsätt gå!
Se upp där framme.
Varför stannade du?
Det är lugnt.
Vi är flyktingar.
- Vi tar dem norrut, till säkerhet.
- Era papper?
Vi har inga papper.
Sök igenom deras last.
Ta en *** på det här!
Tillhör en Korpral Kurahara.
Vi hittade det.
Vi hittade det på en död soldat.
Han skulle inte ha tagit det.
Han är bara ett barn.
Var hittade ni det?
***-Kai! Lägg ner vapnet!
***-Kai! Vagnen!
Kom inte hit.
Vi rör på oss.
Lee, du sa ju att det fanns morfin här.
Lee! Var är du?
Jag är här.
Det är allt som är kvar.
Va?
Sover han?
Han kommer inte vakna nu.
Om en timme eller två dör han.
Sov, ***-Kai.
Allt är okej.
Gå och hitta dem. Hitta din familj.
Du kommer bli bra.
Vi två har en sak gemensamt.
Vi är båda från fina familjer.
Vi har lyxen av våra ideal.
Lee - det är hon som är annorlunda.
Med henne har det aldrig med ideal att
göra. Det är nåt djupt i henne.
Hon kan inte titta på de här människorna
utan att känna deras smärta.
När det blev för mycket,
tog hon *** för hennes smärta.
Har du hört talas om "det bittra havet?"
Det är ett gammalt namn på Kina.
Vad vi gör bäst, är att stå ut.
Vi försöker hålla våra huvuden över
vattnet. Det är allt.
Medan det bittra havet
virvlar runt oss, står vi ut.
Men vet du vad, Lee är mer kinesisk
än oss. Hon tror inte på en framtid.
Precis som kineserna,
tror hon inte att hon förtjänar en.
George, du ska visa henne att hon har.
Du trodde att jag var ett sånt
satans helgon, eller hur?
Nu vet du.
Nu vet du.
Du är verkligen inte en dam.
Du är en modig, vacker kvinna.
Du är den modigast, vackraste
kvinna jag nånsin träffat.
Säg hejdå från mig.
Där är den gyllene floden.
Och på den här sidan, Lanzhou.
Det är stort.
Stanna!
Ni två följer med mig.
Vänta här.
Jag är Lanzhous domare.
Det här är Chang Shengyi,
poliskonstapeln.
Du tog mer än 60 barn-
-klättrade över Liupanberget
och vandrade 80 mil.
För att komma hit?
- Det är svårt att tro.
- Men det är sant.
- Hur lång tid tog det?
- Tre månader.
- Ni ska vandra 30 mil till?
- Korrekt.
Jag tillåter inte att
ni vandrar till Shandan.
Det kommer inte på frågan.
Jag har fyra lastbilar.
Ni kan låna dem.
Tack så mycket.
- Vad hände?
- Lastbilen gick sönder.
Hogg, ser du det?
Mår alla bra?
- Hogg? Mår du bra?
- Bara en skråma.
Vart har du fört oss? Till 1300-talet?
Titta! Där är det, bakom vakttornet.
Shandan.
Den här vägen!
Jag blev tillsagd att
hitta ett hus åt er.
Det här kallas Kung Ashokas tempel.
Munkarna lämnade det för många år sen.
Tror du att det funkar?
Det är fel, gör så här istället.
Elektriciteten funkar!
Kaffe?
Var hittade du det?
Överraskning.
Jag trodde att jag hade förlorat det,
oanvänd hela vägen.
Firande.
- Mår du bra?
- Influensa, tror jag.
Här. Drick det här så ska
jag ta en *** sen.
Egentligen...
Rou-Ding. De har det här i Lanzhou.
Vi har inget kvar.
Jag vet... Ho-Ke har tetanus.
Skynda! Snälla, skynda er!
Vänta här.
Öppna dörren!
- Jag är inte rädd.
- Klart att du inte är.
Rou-Ding kommer med medicinen.
Du kommer bli bra.
Men det är okej.
Jag gillar inte att bli motsagd.
Jag har haft en sån tur.
Jag har haft en sån tur.
Han kom från ett avlägset land...
Men hans ande kommer att leva kvar.
Ho-Ke har inte lämnat oss.
Han gav det till oss.
Vad vi än gör från och med nu.
Kommer vi alltid kunna-
-höra hans röst.
Jag fick reda på det för en vecka sen.
Nån kom från Lanzhou.
- Jag mår bra.
- Vi behöver dig. Pojkarna är säkra.
De kan klara sig själva.
Jag är seriös.
Pojkarna kanske inte behöver mig.
Men jag behöver dem.
Jag behöver verkligen dem.
Jag kissar inte i sängen, för jag är en
stor pojke. Om vargen kommer-
-säger jag bara "gå iväg din dumma..."
Då blir han rädd och springer iväg.
Ho-Ke säger att du kan få det.
Jag gillar inte kaffe.
Ho-Ke säger att du kan ta det.
Du är en modig pojke, Lao Si.
Modig.
Många av George Hoggs
barn lever fortfarande.
Bland dem Lao Si och hans bröder.
Vi fyra skulle aldrig ha överlevt
utan Hogg. Det är säkert.
Vi visste inte när vi fyllde år.
Inte ens min äldre bror visste.
När vi blev tillfrågade,
sa vi alltid den 22:e.
Det var dagen då George Hogg dog.
Ho-Ke höll ett tal.
Han skrev tre ord på
tavlan, på engelska.
Vart vill vi gå? Varför och hur.
Han hade sina metoder.
Sen förklarade han hur långt det var
till Shandan, mer än 1000 km.
Vi skulle gå dit.
Våra ägodelar packades
på vagnar och åsnor.
Vi fick höra att Shandan var så kallt.
Att näsan skulle brytas om den rördes.
Och när man kissade,
skulle det bli till is.
Men Hogg försäkrade oss om
att det skulle inte hända.
De var en väldigt kall vinter.
Och vandra genom snö och isiga vägar,
tog det oss över två månader.
Senare kallade människor det här för.
"Den långa miniatyr vandringen."
Han var en perfekt man.
Alla hade sin brister.
Men jag kunde inte hitta nån hos Hogg.
Han log alltid när han pratade med oss.
Han visste och han lärde oss vad man
skulle hata och vad som var kärlek.
Det kinesiska folket
kommer ihåg utlänningarna-
-som hjälpte Kina under den här tiden.
Det kvittar hur världen formar sig.
Vi, kineserna, kommer
aldrig att glömma dem.
Svensk text: Jonathan
www.SweSUB.nu