Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av kristnjov
-Den här platsen är vacker.
-Ja, verkligen.
-Jag har aldrig haft en sån här plats.
-Du växte ju upp en halvtimme härifrån.
Mina föräldrar var ganska strikta.
Det var fantastiskt för oss.
I high school kom vi jämt hit.
Ja, vi delade faktiskt vår
första flaska tequila här.
-Det imponerar mig att du kom ihåg.
-"Det imponerar mig..."
-Är ni fortfarande som ni var då?
-Jag är det i alla fall.
Jag vet inte vad jag vill jobba med.
Du jobbade i skoaffären, om du går
tillbaka och frågar får du nog jobbet.
Du då, Nick?
Har du ändrats mycket?
-Men Trevor har blivit mycket hetare.
-Du vet att det är sant!
Min käke är mycket bredare nu.
Okej, kom så går vi och
hämtar ved till elden.
Jag tror verkligen att de närmaste
månaderna kommer blir bra.
Om vi stängde några av våra egna
konton hade det varit stort för oss.
Förtidspension hade varit fint.
-Vid 30 års ålder?
-Kolla!
-Vad äckligt.
-Är du rädd för en krabba?
-De jävlarna är sjuka!
Jävla mes.
Vad spännande!
-Jag kanske ska vänta tills imorgon.
-Nej, berätta ikväll.
-Det tog lång tid.
-Vad snackar du om?
-Så där. Är du redo?
-Ja.
Grattis på födelsedagen!
-De slocknade, tänd dem igen.
-Önska dig nåt.
-Inget, allt är perfekt.
-Vad töntigt...
Jag har en hel lista med önskningar.
En miljon dollar kanske.
Nej, det är min tårta!
Jag vill ha den på bilden.
Bra idé.
Vänta lite, okej?
Konst. Det är perfektion.
-Är ni redo?
-Ja.
Bra!
Kolla, damer och herrar!
Jag hämtade mina speciella ljus.
Ha så roligt, barn.
-Vart ska du?
-Nånstans. Med dig.
Kameran, tack.
Ta på dig den här.
Det här är lite spännande.
Nu binder jag för ögonen på dig.
-Ska du utnyttja mig?
-Ja, kanske.
Håll den här.
-Vi kommer återvända.
-Vi ses, oroa er inte.
Öppna ögonen.
-Minns du första gången vi kom hit?
-Ja, var inte det tre år sen?
Nick, det är nåt jag vill säga dig.
Jag först.
Grattis på födelsedagen.
-Det är vackert.
-Jag önskar det var diamant...
Jag älskar den.
Jag älskar dig.
Sätt på den.
Säg mig igen att jag inte är
galen som tar min examen.
Du borde det. Betala nån konstnär
att betygsätta dina bilder.
Jag behöver inte betala, jag kan
använda mina stipendiepengar.
Och det är i New York,
5000 kilometer från mig.
Mitt jobb kommer gå bra,
jag lovar dig.
Jag kommer ha pengarna så vi kan öppna
ett eget galleri. Du kan ta egna bilder-
-precis som vi sa.
-Är det inte det du vill?
-Självklart.
Det här är perfekt.
-Svara inte, jag vill berätta nåt.
-Jag vet, ett ögonblick.
Det är jobbet, vänta.
Hallå? Ja...
Jaha, okej.
Jaha. Nej, det är inget problem.
Okej. Hej då.
-Det var Bristol, jag måste jobba.
-Det är min födelsedag, ring tillbaka-
-och säg att du är sjuk.
-Om du gör det här för mig-
-kommer vi tillbaka nästa år
och stannar hela helgen-
-och bor på hotell och...
Älskling?
Hjälp mig, jag måste
verkligen gå på det här mötet.
Nej, glöm det.
Jag vill ha en vecka.
-En vecka?
-Du och jag, inga telefoner.
Du får personligen göra sönder
den här innan vi åker.
Vad sägs om det?
Okej.
Men varför vänta?
Varför inte slänga i den nu?
Jaha! Det... jag tror inte det.
Fan. Kom du ihåg mina solglasögon?
Vad hade du gjort utan mig?
Det här är korkat. Bristol är en tönt.
En tönt som kommer befordras
istället för mig om jag bangar mötet.
-Så han får förstöra våra söndagar?
-Man ska bli en av dem för att slå dem.
Nu!
-Jag tycker att du ska blåsa av det.
-Du har rätt, jag behöver inget jobb.
Bra idé. När du får sparken klarar sig
Trevor säkert två veckor utan dig.
Varför måste du säga det?
Vänta lite.
Älskling, du kan flytta till New York
med mig så kan vi svälta ihop.
Låter som att du har tänkt på allt.
-Är alla okej? - Är du okej?
-Jag tror det.
Nick.
Åh, Nick...
Nick, allt är bra.
Rum nio, vi har kod blå.
Han har ett anfall.
190 och det ökar.
Nick...
Det är bra.
Han drömmer mardrömmar ibland.
Det har han alltid gjort.
Nick.
-Var är Julie?
-Hon är...
Var är de?
Nej.
-Vänta lite, okej?
-Skynda dig.
Jag kan inte tänka mig
ett liv utan dig nu.
Jag tänkte att om du behöver
lite omväxling...
-Jag har lite extra plats hos mig.
-Till vad?
Dig.
Jag vill att du bor med mig.
Det är mamma. Hur mår du?
Jag talade med läkaren.
Han sa att du avbokade din tid.
Du måste ta hand om dig.
Du vill inte få värre huvudvärk.
Snälla... ring mig.
-Jag trodde du var sjukskriven.
-Nej.
-Bristol letar efter dig. Så du vet.
-Tack.
Svarar du inte i telefonen?
Jag behöver kalkylerna.
-Jag la dem på ditt skrivbord igår.
-Jag var här till klockan sju.
-Efter det. Kollade du inkorgen?
-Jag kan i alla fall inte hitta dem-
-så skriv bara ut en ny rapport.
Vi har mötet om en timme.
-Vad pratar du om?
-Klockan elva, säljpresentation...
-Jag trodde det var klockan fyra.
-Jag behövde flytta det.
Nick... 80% av alla nystartade företag
misslyckas de två första åren.
Alla måste göra sitt, inga undantag.
Inga problem, jag fixar kalkylerna.
-Jag kan göra det själv om du vill.
-Jag sa "inga problem".
Okej. Håll dig samman.
Du får inte få ett till hjärnsläpp
och förstöra alltihop.
Städa skrivbordet, det är en röra.
Det är mjukvara som låter din handdator
kommunicera trådlöst med andra enheter.
Tänk er att komma åt
all teknologi härifrån.
Ni sitter i taxin på väg till ett möte,
kollar e-posten och får ett samtal.
Er klient vill ha nya bilder i
presentationen du håller om en timme.
Du surfar in på jobbsajten, tar hem
ett par bilder och tar dig till mötet.
Och mina herrar, ni har...
...en presentation i fickan.
Alla utvecklar mjukvara för
handdatorer, inklusive jättarna.
-Varför investera i er?
-För vår är färdig.
Vi och våra partners tror att vi kan
ha den på marknaden om tre månader.
-Har han ett anfall eller?
-Nej, han får huvudvärk.
Jag ber om ursäkt.
Får jag en till notis från finans-
inspektionen flyttar vi till Karibien.
Vädret är fint där.
-Jag är ledsen för mötet, sir.
-Jag ska inte behöva berätta det här.
80% av alla nystartade företag
misslyckas de första två åren.
-Vi kan inte göra om det här.
-Du har rätt.
Det här kommer inte hända igen.
Dave säger att du har problem
med koncentration och minnet.
-Är du verkligen okej?
-Ja, det är ingenting.
Gå hem, ta ledigt resten av veckan
och ladda batterierna.
Mr Callahan, jag kan jobba.
Jag behöver jobba.
Det är gjort.
Gå bara hem.
Vi ses om en vecka.
Fan. Kom du ihåg mina solglasögon?
Vad hade du gjort utan mig?
Det här är korkat. Bristol är en tönt.
En tönt som kommer befordras
istället för mig om jag bangar mötet.
-Så han får förstöra våra söndagar?
-Och Julies födelsedag?
-Jag tycker att du ska blåsa av det.
-Du har rätt, jag behöver inget jobb.
Bra idé. När du får sparken klarar sig
Trevor säkert två veckor utan dig.
Varför måste du säga det?
Vänta lite.
Jag vill fotografera det här.
Älskling, du kan flytta till New York
med mig så kan vi svälta ihop.
-Bra idé, va?
-Spänn fast säkerhetsbältet.
Jag tror det.
Älskling, vet du vad
du ska ha på dig?
-Vad är det som händer?
-Är du okej?
Nick?
Är du okej?
Vad står på?
-Vad är det?
-Jag tror att jag hade en mardröm.
Det är okej.
Det är över nu.
Herregud!
Ska vi röra på oss då?
Och fira min födelsedag, det blir kul.
Jag ska göra mig i ordning.
Jag vet hur dumt det låter.
Jag kan inte förklara det. Det finns en
annan version av mitt liv utan dig.
Jag gick i ett helt år
och trodde du var död.
Sen vaknade jag och där var du.
Det var bara en mardröm.
Den var inte verklig.
Jag är här. Kom igen.
Jag förstår, men jag har
bara svårt att tro på det.
Det har varit ett traumatiskt år
för oss båda två.
-Men vi klarade det.
-Det är inte det.
Jag är här.
Det är allt som spelar roll.
Okej.
-Du har rätt.
-Jag vet.
-Fan vad rätt du har.
-Hej, förlåt att vi är sena.
-Grattis på födelsedagen.
-Grattis, gamla gumma.
-Hur är läget?
-Bra.
Det är jävligt bra!
Roligt att se dig!
Det är bra.
Ni två ser fantastiska ut!
-Hur mycket har han druckit?
-Det har varit en lång kväll.
På tal om det...
ska vi göra...
Och ni två...
-Hej, två Miller, whiskey med is
och husets röda, tack.
Säg att du fixade stripporna.
-Stripporna?
-Till min svensexa.
Din svensexa?
För att... ni ska gifta er
och jag är best man.
Och jag ska fixa stripporna.
Självklart, dumskalle!
-Du skrämmer mig.
-De tio hetaste stripporna.
Tio? Grymt, tack.
Jag är så...
Jag är så spänd för er skull!
Tror du att du drömmer nu?
Älskling, vad står på?
Inget.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig.
"Migrän har kopplats samman med anfall.
Patienter som ofta får migrän"-
-"löper större risk för hjärnstroke.
Hjärnsjukdomen kan leda till"-
-"akut minnesförlust.
Beteendeförändringar innefattar"-
-"förvirring, hallucinationer,
att höra saker som inte finns."
"Schizofreni syftar på en
klyvning mellan känsla och tanke."
"Sjukdomen är genetiskt ärftlig"-
-"vilket kan leda till självmord."
Hej! Hur mår du?
Tagen på bar gärning!
Surfar på porr igen. Förresten...
-...du gjorde bort dig igår.
-Jag hade tagit ett par drinkar.
Vad?
Bristol kallar till personalmöte.
Konferensrummet, fem minuter.
-Vad vill den skitstöveln nu?
-Han vill träffa dig innan mötet.
Jag känner redan hans fot i min röv.
Okej, då kör vi igång.
Jag har varnat er om
problemen med nystartade företag.
Vi har förlorat den här veckan.
Fem avtal har fallit igenom.
Inklusive RSB Financial.
-Trevor sa att det var säkrat.
-Han hade fel.
Tyvärr kände mr Callahan att
han måste göra nåt åt det.
Vi avskedade Trevor.
Så vi borde fortsätta arbeta.
Verkar inte det lite strängt?
-Ja.
-Så vad hände egentligen?
Om han trodde det var säkrat,
varför föll det då igenom?
Kom igen. Du har haft hans jobb.
Du vet hur svårt det är.
Och jag jobbade arslet av mig och
gjorde inga misstag. Jag belönades.
Varför? För att Strike Line-avtalet
föll rätt i knät på dig?
Du skulle avsluta RSB-avtalet,
inte Trevor.
-Tror du att du vet nåt vi inte vet?
-Vad jag vet...
...är att mr Callahan betalar
mig för att bedöma er.
Jag bedömer att du hellre sitter
hemma än att jobba kvar här.
Grattis, Nick. Du får sparken.
Någon annan?
Jag älskar dig,
men det var inte ditt problem.
Utan oss hade inte Bristol
befordrats från första början.
-Du har jobbat arslet av dig här.
-Ja, men Bristol blir befordrad.
Det är affärer. Du lärde mig det.
Säg förlåt till Bristol.
Säg att du har
sidoeffekter från olyckan.
Den enda sidoeffekten är att jag vet
att livet är för kort för det här.
Är det här en killgrej?
Trevor får sparken så du slutar också?
Jag hade aldrig blivit nåt med honom som
chef ändå. Ända sen han blev befordrad-
-har han letat efter en anledning.
-Du behövde inte ge honom en.
Han är den svagaste länken,
förstör företaget och alla vet det.
-Jag klarar mig bättre utan honom.
-Du klarar dig bättre med ett jobb.
Jag hittar ett bättre jobb.
Det är okej.
Du sa också åt mig att inte åka till
New York, för det hade varit okej.
Jag är ledsen. Jag kan inte
glömma vad vi förlorade i olyckan.
Älskling?
Det kommer bli okej.
Det tar bara tid.
Det har gått ett år.
Jag jobbar med att katalogisera
andra människors foton till minimilön.
Jag har en halv fotomapp och nu...
Nu måste jag skaffa ett till jobb
så vi kan betala hyran.
Det handlar om helheten.
Allt det andra är bara grejer.
Det enda viktiga är
att vi har varandra.
Det är det enda som räknas.
Alltid en säljare.
Jag kanske ska bli
en teknisk redaktör.
Är det Bristol? Tönt.
Kom igen.
Nick?
Nick.
-Perfekt bild!
-Tack så mycket.
-Är det inte fantastiskt?
-Fint. Så vad tycker du?
-Ringen, är den inte fin?
-Jag valde ut den helt själv.
-Den är fantastisk.
-Ja, den är jättefin.
-Vi planerar nästa oktober.
-Hur många ska ni bjuda in?
Kanske 50. Bara de viktiga.
-Dave Bristol.
-Från ditt kontor?
Som om jag tänker bjuda in den nollan.
Min är ***. Vill nån annan ha mer?
Nej, älskling.
Bristol, god jul.
God jul.
Vad fan, Nick!
-Vad gör du?
-Förlåt. Vilken klumpeduns.
Tack, vad trevligt.
Vad pinsamt.
Inte en chans.
Hej, Nick.
Jag vet att du behöver kalkylerna,
jag väntar bara på några siffror.
Herrejävlar.
Jag är vice VD.
-Ja visst.
-Jag gjorde Strike Line-avtalet.
Jag hänger inte med.
-Var är Trevor?
-På ett klientmöte nån annanstans.
Just det, tack.
Och Bristol, städa skrivbordet.
Det är en röra.
Får jag en till notis från finans-
inspektionen flyttar vi till Karibien.
-Vädret ska vara fint där.
-Jag antar det. Hur mår du?
Bättre än nånsin innan.
Jag ska äta middag med en investerare.
Han är en jätte. Vi behöver honom.
Du vet vad som sägs
om nystartade företag.
-Jag vill ha dig med mig.
-Absolut, mr Callahan.
"Mr Callahan." Gulligt.
''Pacific Avenue.''
Det här är Julie Miller Photography.
Lämna ett meddelande-
-med telefonnummer och
datum du vill boka. Tack.
Men hejsan, Julie Miller Photography.
Det är Nick Larson.
Datumet jag vill boka är ikväll
efter mitt kundmöte-
-som förhoppningsvis inte tar lång tid.
Ring och säg om det passar.
Om jag inte träffar dig hemma först.
Jag älskar dig.
Raring, jag är hemma!
Nej.
-Det är mamma. Hoppas du mår bra.
-Det kan man säga.
Ring mig. Jag vet att du är upptagen,
men låt mig veta hur du mår.
En skål till lyckosamt kompanjonskap.
Salud.
-Din dotter är charmerande och vacker.
-Tack.
Du då, Nick?
-Har du familj här?
-Bara min mamma.
-Min far flyttade när jag var barn.
-Det var tråkigt att höra.
-Du klarade dig ganska bra.
-Du har imponerat på din chef.
-Nick har gjort allt rätt på sistone.
-Jag försöker hålla det enkelt.
Vet vad du vill och få det att hända.
Går inte det så snor du mappen-
-från bordsgrannen och
hoppas på det bästa.
Låt oss vara allvarliga. Berätta för
mr Fuentes om de nya siffrorna.
-Nu? Vi har ju så roligt.
-De nya siffrorna, Nick.
Vi frågar mr Fuentes om stora pengar.
Du måste få hans plånbok
att dansa på bordet.
Nej, Ron. Ta äran du,
det är ditt verk.
Siffrorna, Nick.
Det vi talar om är...
...nästa generation av
operativsystem till handdatorer.
Vår mjukvara använder optisk IP
och ljusvågsarkitektur-
-så man kan utbyta data på flera våg-
längder. Det kan säljas om ett halvår-
-och med ditt företags stöd kan
vi vänta oss minst en innehavare.
Sen minimerar vi utgifterna genom att
outsourca tillverkningen till Kina.
Har vi rätt ökar vår produkt er
vinst med 500 punkter på ett år.
Säljer vi en tredjedel av
det vi väntar oss-
-så kommer vi fördubbla
ditt företags omsättning.
Hej, hur är det?
Jag har så himla tråkigt.
-Ledsen för teknobabblet.
-Det gjorde mig faktiskt tänd.
Grace?
-Vad gör du?
-Det har gått en vecka.
Måste jag tigga om det?
Vänta... vi är på en restaurang.
Det har inte stoppat dig innan.
-Vänta, din pappa är där ute.
-Jag bryr mig inte, inte han heller.
Jag säger åt honom att höja din lön.
Jag vill ha dig, Nick.
-Vad gör du?
-Vi har lite roligt.
Le, älskling.
-Jag hör av mig.
-Du är så välkommen.
-Du skötte det bra. Tack för att du kom.
-Ja, tack för att du kom.
-Var var du? Jag väntade i två timmar.
-Lugn, jag åt middag med Callahan.
-Jag sa att vi måste prata.
-Okej, vad står på?
Jag har problem med en investerare.
-Vem?
-Malcolm?
Skojar du? Från klubben.
Vi tog hans pengar, du slöt avtalet.
Malcolm, just det. Så vad står på?
Han vill ha tillbaka pengarna.
-Hur mycket?
-Allt. 250 000.
-Gjorde han det mot dig?
-En av hans killar, som påminnelse.
Du måste lösa det. Man jävlas inte
med honom. Han får inte vänta mer.
Du, Trevor.
Jag snackar med Ron, tar hand om det.
Det är ingenting.
Okej.
Jag är skyldig dig mitt liv.
Det är okej.
-Har du snackat med Julie på sistone?
-Nej, inte på ett tag.
Jag har svårt att hitta henne.
Förra gången sa du
att du är färdig med henne.
Vi ses.
-Ron, hur går det?
-Skit. Fuentes hoppade av.
Va? Du måste skämta.
Han kan dra åt helvete.
Jag vill inte strö salt i såren men
vi har problem med en investerare.
Han som gav oss 250 000?
Han vill ha tillbaka dem.
Var det allt?
Det är småpengar.
Gå och skriv checken själv.
Tack så mycket.
Jag visste att du skulle förstå.
Skriv lite fler när du håller på.
Dela ut dem med mjölk och kakor.
-Om du vill ge bort pengar...
-Det är inte så.
Vi har kontrakt som säger hur
och när folk får tillbaka pengarna.
Jag förstår, det är en engångsgrej.
Jag återgäldar det nästa gång.
Jag fattar inte.
Sov du under samtalet igår?
-Vilket då?
-När jag sa att vi är panka.
Pengarna är borta.
De går inte att få tillbaka.
Vi har spenderat allt och mer.
Det är inte möjligt.
På nåt sätt lyckades vi.
Strike Line-avtalet då?
Du är en bra säljare.
Du har gjort många bra saker.
Jag är glad att jag befordrade dig.
Men du sumpade det.
Vad pratar du om?
Du gick på dem under julen.
Vi var inte redo.
Du skrämde iväg dem.
-Jag satte inte avtalet.
-Om vi hade det-
-skulle vi ha fungerande mjukvara
nu istället för det här.
-Hur går det?
-Jag jobbar på det.
-Kom igen, jag träffar honom ikväll.
-Jag ska ta hand om det.
Okej.
Julie...
det är jag igen.
Jag vet att vi har en del otalt
och du ringer tydligen inte tillbaka.
Jag vill prata med dig.
Grattis på födelsedagen
i efterskott och...
...jag saknar dig.
-Nick, äntligen! Hur mår du?
-Bra, mamma. Vad står på?
Din fars läkare vill träffa dig.
Kan du prata med honom?
-Varför? Vad menar du?
-Jag är orolig. Jag vill träffa dig.
Nej, jag klarar mig.
Jag måste gå, jag ringer sen.
Jag älskar dig.
Får jag se. Det ser bra ut.
Julie.
Wow, du ser så annorlunda ut.
-Tack, tror jag.
-Du är vacker alltså.
-Fick du mina meddelanden?
-Ja, jag fick dem.
Okej. Förlåt, jag vet att...
...jag förivrade mig,
jag ville verkligen prata med dig.
-Jag står precis här, så varsågod.
-Vad gör du för nåt?
-Jag jobbar.
-På en klubb?
-Jag fotograferar en modeshow.
-Grymt. Vem fixade det?
Christopher. Han presenterade mig
för ett par personer så var det klart.
-Vem är Christopher?
-Hej, älskling.
-Ringde du mig?
-Vem är det här?
En gammal vän.
Hon är bäst, eller hur?
Hon kommer bli en stjärna.
Jag ska ta en drink,
vill du ha? - Nick?
Julie...
Jag vet att det gick fel för oss men
det var inte så här jag ville ha det.
Släpp skitsnacket,
det är exakt så här du ville ha det.
Vad jag än sa, gjorde...
vad som än hände mellan oss...
-...bara rensa det ur huvudet.
-Fattar du inte att jag redan har det?
Allt ditt snack om ditt jobb,
min karriär, framtiden...
Det var just bara snack.
Nu är jag min egen chef
och gör precis vad jag vill.
Nej, det gör du inte.
Jag vet att du inte vill det här.
-Saker förändras.
-Inte vi.
Vi kan börja om.
Ge mig en chans.
-Det är hon, va?
-Vem?
Grace.
Julie, nej. Du är det enda
som betyder nåt för mig.
Jag vet inte hur jag glömde det.
Jag kan fixa det här.
Jag lovar att jag ska det.
Alltid en säljare.
Nick! Tacka Gud.
Jag sa ju att han skulle komma.
-Jag är glad att du kom.
-Malcolm, förmodar jag.
Det här är Wayne.
Han äger halva klubben med mig.
Lycka till.
Sätt dig ner.
-Det här stället är fantastiskt.
-Tack så mycket.
Här har vi. Lite svart te med
ginseng och mango.
Vi kallar det kinesiskt raketbränsle.
Håller sinnet och kroppen skarpa.
Det verkar funka för dig.
-Jag vet varför du är här.
-Du vill omförhandla kontraktet.
Din vän utlovade mycket.
Sa att han kunde tredubbla mina pengar
med nån supertelefon-mjukvara.
-Jag är ingen expert men det lät bra.
-Det är det, Malcolm.
Jag är säker på att din
investering kan ge tillbaka mycket.
Jag vet inte vad du söker men enligt
kontraktet är vi inom tidsramarna.
Okej, men vid någon tidpunkt vill
jag känna att det går nånstans.
Okej. Hur kan jag hjälpa dig med det?
Vi är del av en organisation.
Det finns en ordningsföljd.
Därför skriver vi kontrakt som säger
hur och när folk får betalt.
Du är affärsman.
Du vet hur det funkar.
Har du nånsin önskat
att du kan se in i framtiden?
Kineser säger att det går
genom att se ett mönster av teblad.
Frågan är...
ser jag ett vattenfall-
-fyllt med pengarna ni
kommer tjäna åt mig? Eller...
...ser jag en lägereld som
bränner upp allt jag gav er.
Jag tror jag kan hjälpa.
Tack vare din relation till Trevor-
-och mitt förtroende för produkten
ger jag dig en check på 10%.
25 av 250?
Det är ett plåster tills din
investering betalar tillbaka.
-Jag älskar plåster.
-Ser du?
Nick har hand om det här nu och
han kommer ta hand om allt.
Det är bättre än inget,
vilket är allt jag fått av dig.
Det kanske är dags att
få bort mellanhänderna.
Nej!
Få ut honom.
Nick?
Nej!
Stanna här.
Ut härifrån! Nu!
Julie?
-Julie?
-Nick...
-Nej, Julie! Herregud...
-Vad är det som händer?
Jag älskar dig.
Du är okej.
Här, titta inte.
Se på mig. Allt är bra.
Du är okej. Andas...
Andas bara.
Åh, Grace.
Åh, Gud.
Jag hoppades att det skulle väcka dig.
Lugn, du njuter av det.
Dina grejer är på golvet.
Vill du ha nåt att dricka?
Vem är du?
Hur kom jag hit?
Du är så sjukt söt.
-Svara på frågan.
-Ta bort dina händer.
Vi träffades på klubben.
Malcolm och jag är partners.
Så jag äger halva ditt arsle.
Du är visst skyldig oss 250 000.
Hade du uppfört dig hade jag övertalat
honom till att minska på räkningen-
-men nu går du ingenstans förrän
han kommer hit. Fattar du inte?
Din flickvän och Trevor
skulle hålla med.
Jag gjorde bort mig, mamma.
Jag försökte att fixa allt och
varje gång blev det bara värre.
-Jag vet inte vem jag är längre.
-Du påminner om din far.
Du försöker kontrollera allting.
-Jag vill tala med pappa.
-Det kan du inte.
Du fattar inte, det är viktigt.
Du måste hjälpa mig hitta honom.
Han är död.
Han begick självmord.
-Varför berättade du inte för mig?
-Du ska inte behöva minnas honom så.
Men det är dig jag oroar mig över.
Du klarar det inte ensam.
Du måste gå till en läkare.
Du måste inte sluta som din far.
Du kan inte kontrollera allt.
Du måste släppa det.
En till drink, tack.
Tack.
Nick, vad står på?
Herregud.
Vad har hänt med dig?
Tog du med det?
Var är Trevor?
-Det var bara ett år sen.
-Jag vet att nåt är fel.
Först kommer Trevor hem blåslagen.
Sen säger han att ni ska ha möte-
-men kommer inte hem alls.
Och nu vill du ha ett gammalt foto?
Jag är verkligen rädd.
Jag vet.
Du vet väl att jag hade
gjort allt för Trevor?
Jag hade gjort allt för er.
Ja.
Kom.
Jag vet att du är rädd.
Jag kan inte förklara det...
...men jag lovar att han mår bra.
Jag tog med mitt eget speciella ljus.
Det är droger!
-Min favoritsort.
-Tänd det!
Tänd det.
-Vart ska du?
-Någonstans.
Med dig.
Jag måste prata med dig enskilt.
Sätt på den här, det kan bli kallt.
Det ser ut exakt som första
gången du tog mig hit.
-Jag kan inte tro... när var det?
-Tre år sen.
Jag kan inte tänka mig livet utan dig.
-Jag vill berätta något.
-Jag först.
Du behöver åka till New York.
Jag vet att det låter konstigt-
-men tro mig, det blir bäst.
-Varför säger du så?
Det här är din chans att följa din
konst, ta reda på mer om dig själv-
-och slippa oroa dig över oss
eller mitt jobb eller annan skit.
-Jag vill inte vara fri.
-Det här är din chans att...
...följa din egen väg i livet.
En väg som jag inte förstör.
Jag vill inte, det var inte vad vi sa.
Vi skulle göra det tillsammans-
-och du skulle vara där...
-Jag tror inte du fattar.
Julie...
Jag behöver lite plats åt mig själv.
Jag är ledsen.
Gör du *** med mig?
Var det det?
Jag tror inte det finns
något kvar att säga.
Nick, jag är gravid.
-Trevor.
-Var är Julie?
Hon tog dina nycklar
och stack mot din bil.
Nej!
Vad gör du?
Det är min bil!
Sakta ner. Snälla.
-Du måste skämta.
-Julie!
Kör åt sidan, Julie!
Kör åt sidan!
Förlåt, jag älskar dig!
Jag visste inte!
Du måste köra åt sidan!
Gör det, du förstår inte!
Snälla!
Herregud...
Jag älskar dig.
Jag hade gjort allt för er.
Det vet ni väl?
Hej, Nick. Du är vaken.
Kom, vi har en stor dag.
Vi har lektion om en halvtimme.
Just det, Nicky!
Mamma ska på lektion
om en halvtimme. Just det.
Jag ska lämna dig hos mormor!