Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översatt av: BRONSON
www.divxsweden.net
-bästa svenska undertexterna på nätet
Schyst...
Är du hungrig?
Du måste komma hit,
spela inte svårflörtad.
Du kommer att tycka om det.
Det är katt.
Så där ja.
Lämna plats för frukost.
Hallå?
Hallå?
Snälla du, gör mig inte illa.
Ta vad du vill ha.
Vill du ha mat?
Ta den.
-Jag gör dig inte illa.
-Det sa förra killen också.
Kan du hjälpa mig?
Hjulet har ramlat av.
Jag kan inte laga den.
Kanske om jag kunde...
Men det kan jag inte.
Enda fördelen med
att vara utan tvål-
-är att man känner lukten
av rånare på långt håll!
Imponerande!
Den här mannen-
-kände lukten av oss
på tio meters avstånd!
Vad säger det om vår hygien?
-Vad har du i packningen?
-Vilken packning?
Han har ett gevär.
Synd att det inte är laddat.
Det är de aldrig.
Eller hur, gamling?
Öppna packningen
och töm ut den på vägen.
Tyvärr.
Ta av dig packningen
och lägg den på marken-
-eller dö!
Hör du vad jag säger?
-Nu gör jag det.
-Bra.
-Hör du vad jag säger?
-Ja.
Bra. Lägger du handen på mig igen
får du inte tillbaka den.
Den här killen är fan otrolig!
Okej, då kör vi hårt.
Hur gick det där till?
Han skar handen av mig!
Vad står ni och glor efter?
Kyss honom!
-Vad sa han?
-Han är i chocktillstånd.
Han menade nog: "Döda honom."
Kan inte känna min hand...
Jag sa ju att du inte
skulle få tillbaka den.
Ja, det gjorde du.
Vem är du?
-Var är ert vatten?
-De har inget, de tänkte ta ditt...
...och äta dig. Det är sant.
Det är i vagnen.
Tar du inte det?
-Vart ska du?
-Västerut.
-Får jag följa med dig?
-Nej.
-Nej...!
-Snyggt skjutet.
-Vi har henne.
-Vart ska du, gullet? Hit med dig.
Fortsätt din vandring.
Fortsätt din vandring,
det är inte ditt bekymmer.
Fortsätt din vandring,
det är inte ditt bekymmer.
-Du är inte bekant.
-Jag är inte härifrån.
Jag vill inte ha bråk.
Okej.
Jag är bara en kund.
Låt mig titta på händerna.
Jag är inte en av dem.
Okej.
Jag ska ta upp en sak ur packningen.
Ta bort fingret från avtryckaren.
-Läckert, det är ett Fathom 900.
-Är det?
Ett sånt har jag inte
sett sen 90-talet.
-Funkar det?
-Det behöver laddas. Kan du göra det?
Jag har sladdar.
Behövs inte.
Jag kan underhållsladda det åt dig.
Om du har stålar.
Visst har jag det.
-Den är amerikansk.
-Såna här har jag många.
-Har du läppbalsam?
-Nej, men jag har kattolja.
Färsk kattolja.
Till...
Funkar likadant.
-Har du några leksaker?
-Nej, jag leker inte. Jag har...
"Vi kan kyckling.
Gott så man slickar fingrarna."
Okej, jag tar den här
och de här.
-Självklart, varsågod.
-Ge mig ett par timmar.
Jag laddar det åt dig.
Vänta på andra sidan gatan, på Orpheum.
-Jag väntar här.
-Baren öppnar snart.
-Jag väntar här.
-Du litar inte på mig, va?
-Jag väntar här.
-Okej.
Carnegie, en av vägligorna
stannade just till i stan.
De har nåt åt dig.
-Böcker?
-En hel säck full.
Säg att jag vill
träffa dem, genast.
Vi lyckades bra.
Den du vill ha, är den inte där?
-Nej.
-Obegripligt, det är ju så många böcker?
Du behöver inte begripa.
Jag begriper.
Överlåt det åt mig, så är vi vänner.
Jag litar på dig, du hittar den.
Vänta!
Jag har det här också.
Oj, det här är nåt extra.
Schampo.
Gå och ta er ett rus.
Få er lite fitta.
Drick på min räkning så mycket ni tål.
-Sen ger ni er ut på vägen igen.
-Och skaffar dig din bok.
Det gör ni helt säkert.
Du skickar ut killar som inte ens
kan läsa att leta efter en bok.
-Inte konstigt att de aldrig hittar den.
-De är vad som står till buds.
Såvida du inte följer med dem.
-Vad gör vi med de här?
-Bränn dem.
Stället på andra sidan gatan,
har de vatten?
Ja, om du betalar för det.
Lukta på det här.
En av vägligorna hittade det.
Vem vet...
Det kanske är
sista schampot på planeten.
Och det är ditt.
Hittade de din bok?
Nej.
Främling?
Visa mig.
-Vad ska du ha?
-Vatten.
Det är fina grejer.
Jag måste ta ur egen ranson,
så det blir inte billigt.
Det räcker halvvägs.
Solara!
Fyll upp den här.
Vänta, du behöver den här.
Var snäll och flytta på dig.
Tack.
Det där var min katt.
Utsökt exemplar.
-Du slog ner honom från baren.
-Nej, jag föste honom.
-Du bar hand på honom.
-Det ska inte upprepas.
Ett glas till, Martz?
Katten har vistats här i två år.
Den har större rätt
att vara här än du.
Jag vill inte ha nåt bråk.
Synd, för du...
Jag vet vem du är.
Du mördar oskyldiga vandringsmän.
Du kommer att ställas till svars
för det du gjort. Förstår du det?
Det är lugnt.
Jag tar mina saker
och går härifrån.
-Okej?
-Ja.
"Förbannad vare marken
för vår skull."
"Törne och tistel
skall den bära åt oss."
"Av jorden är vi tagna,
ty vi är stoft."
"Och till stoft
skall vi åter varda."
Sluta!
Snälla du.
Redridge.
-Vem är du?
-En nolla.
Det betvivlar jag.
Männen du dödade
i min bar var nollor.
-Du däremot...
-Han darrar inte, han är inte en av dem.
Bra. Det här är en civiliserad stad,
vi äter inte människor.
Vi ser inte så mycket folk från förr.
Inte nu längre.
-Läser du?
-Dagligen.
Så bra då. Jag med.
Lustigt, även fast vi är gamla
är folk som du och jag framtiden.
-Vad vill du mig?
-Rakt på sak!
Det gillar jag.
Du är inte bara skolad.
Jag har aldrig sett nån med ditt
handlag. Det kan jag fan dra nytta av.
Stan är liten och i sin linda.
Jag står i begrepp att utvidga.
Jag behöver nån som du.
Tack, men jag är inte intresserad.
De som jobbar för mig har det bättre
än nån kan drömma om. Fråga Redridge.
Riktiga sängar,
varm mat, kvinnor.
Rent vatten.
-Man kan få det sämre, min vän.
-Tack.
-Men jag har ett resmål att nå.
-Vart ska du?
-Västerut.
-Det finns inget där.
-Jag har hört motsatsen.
-Av vem?
Stanna över natten.
Åtnjut lite av vår gästfrihet,
så talas vi vid i morgon igen.
Ett litet råd, vandrare.
Du har inget alternativ.
Det har man alltid.
Nån finns på plats utanför ditt rum
hela natten, om du behöver nåt.
-Jag behöver inget.
-Man vet aldrig.
Det här är till dig. Vatten att
tvätta dig med och lite mat.
Samt specialdessert
med hälsningar från huset.
Ta det här eller säg nåt
så jag hittar dig.
-Tack.
-Varsågod.
-Önskas det nåt annat?
-Nej, tack.
Blev du blind under kriget
eller av solen efteråt?
Jag föddes sån här.
Jag hade tur som redan var van
att ha det så här när det inträffade.
Tack för maten.
Varsågod.
Jag gillar din parfym.
Det är bara schampo.
Men tack ska du ha.
God natt.
Han lär inte ändra sig
tills i morgon.
Han stannar inte.
Han är inte som de andra.
Du kommer inte att
få honom att lyda dig.
Vem sa nåt om mig?
Jag skickar Solara.
Det får du inte.
Det är dags att börja
dra nytta av henne.
Gör det inte. Snälla du.
Får jag stiga på?
Ett ögonblick, bara.
Nån har redan varit här
med mat och vatten.
Jag har allt jag behöver.
Är du säker på det?
Det är väldigt ljust här inne.
-Jag heter Solara.
-Just det.
-Du fyllde på min flaska där nere.
-Ja. Du är vandraren, va?
Just det.
Oroa dig inte för betalningen,
huset bjuder.
Betalningen för vadå?
Du kan väl slå dig ner?
Nej.
Jag kan inte gå.
Gör jag det gör han illa min mamma.
-Vem då?
-Carnegie.
-Är han din far?
-Nej.
Men vi tillhör honom i vilket fall.
Jag kan sova på golvet.
Sen kan du lura i honom att det var
skönt. Jag ska inte vara till besvär.
Snälla du.
Springare till B4.
Ditt drag.
-Hur gammal är du?
-Ursäkta?
Jag har inte sett så många
i din ålder passera här förut.
Det har gått...
...30 vintrar sen ljusskenet.
Jag minns inte så noga.
Minns du hur det var?
-I världen förut.
-Ja.
Hur var det?
Folk hade mer än de behövde.
Vi begrep inte vad som
var värdefullt och inte.
Vi kastade bort saker
folk skulle döda för nu.
-Menar du det?
-Ja.
-Du har en bok. Får jag se den?
-Nej.
Jag vill bara titta på den.
Jag kan inte ens läsa, låt mig se den.
-Det är bara en bok.
-Det är inte bara en bok.
-Vadå "inte bara en bok"?
-Sluta fråga om boken.
Jag har en fråga till dig
eftersom du är här.
Vi får väl se om jag svarar.
-Var får ni ert vatten ifrån?
-Kan inte säga det.
-Får du inte säga det eller vet du inte?
-Jag vet, men pratar du inte om boken...
...pratar jag inte om vattnet.
-Jag har en ny fråga.
-Toppen.
Är du hungrig?
Jag har fått in mycket mat.
Mer än jag kan äta.
Vi kan dela den,
så som gammalt folk brukar göra.
Okej.
Vänta lite nu, sätt dig.
Sätt dig.
Till dig.
Räck mig dina händer.
-Vad gör du?
-Det är ingen fara, räck mig händerna.
Blunda.
Herre, tack för måltiden.
Tack för en varm säng och tak över
huvudet kalla nätter som den här.
-Det var alltför länge sen.
-Är det från boken?
Avbryt inte. Blunda.
Tack för att Du
skänker oss sällskap-
-i svåra tider som de här.
Amen.
-Kan vi äta nu?
-Ja.
God morgon, Solara.
Har du sovit gott i natt?
-Jag gjorde som du sa.
-Klart du gjorde, men funkade det?
-Stannar han?
-Vi pratade knappt.
Solara, ät nåt.
Räck mig din hand, mamma.
Blunda.
Det är ingen fara.
Herre.
Tack för måltiden.
Tack för min mamma.
Tack för taket över våra huvuden
och våra nya vänner.
Och...
Jag antar att det räcker så.
Amen.
Det är ordet du söker. Amen.
Det är så man avslutar.
Du sa att ni knappt pratade.
Läste han nåt?
-Jag ställde en fråga.
-Låt bli.
Du håller käften.
Sluta!
Du gör illa din mamma, Solara.
Han sa att han läste
dagligen. Gjorde han det?
-Din mamma vill att du pratar.
-Jag vet inte!
Jag vet inte.
Ja, han läste.
-Vilken sorts bok läste han?
-En gammal av läder.
Och?
Den hade nåt på framsidan.
-Visa mig.
-Släpp henne.
Visa mig!
Redridge!
Han var här hela natten.
-Var är han?
-Jag...
Det finns ingen syra där i,
bara träskvatten.
Det gör inget, ta av de här.
-Ta av dem.
-Jag ska bara...
Ta av dem... Tack.
Säg åt dem att jag tvingade dig.
-Säg det.
-Du tvingade mig.
-Är den där laddad? Det tror inte jag.
-Försök ta reda på det.
Jag behöver boken.
Jag menar, jag vill ha den.
Och dig. Tvingar du mig välja
dödar jag dig och tar boken.
Varför vill du ha den?
Jag är uppväxt med den.
Jag känner till dess kraft.
Läser du den gör du också det.
Det var därför de
brändes efter kriget.
Att överleva är en troshandling.
Liksom att bygga den här stan.
Men det förstår inte de.
Det gör ingen av dem.
Och jag har inte de rätta orden
att hjälpa dem med, men det har boken.
Jag medger...
Jag har fått göra många saker jag avskyr
för att kunna bygga det här.
Men hade vi boken
skulle jag inte behöva det.
Tänk hur annorlunda och rättskaffens
den här lilla världen skulle vara-
-om vi hade rätt ord till vår tro. Folk
skulle inse syftet med varför de är här.
De skulle inte behöva
motiveras på andra sätt.
Det är fel att gömma undan boken,
den ska delas med andra.
Föras vidare.
-Visst vill du väl det?
-Av hela min själ.
Jag har alltid trott mig kunna finna
en plats där boken hör hemma och behövs.
Jag har inte funnit den än.
Jag älskar den här killen.
Jag älskar honom.
Skjut honom är du snäll.
Vad står ni här efter?
Sänk honom, för helvete!
-Jag gillar inte att bli förföljd.
-Jag vill följa med dig.
-Nej.
-Jag avskyr det här stället.
-Ändra på det då.
-Mamma sa att jag är säkrare med dig.
Jag visar dig till vårt vatten.
Du kan ta så mycket du orkar bära.
Jag menar
så mycket vi orkar bära.
Carnegie känner till två källor till
norröver. Han tänker bygga fler städer.
-Hur kände han till den här?
-Han var här som ung.
I världen förut.
Alla andra som
kände till den är nog döda.
Bäst vi skyndar på.
Jag glömde nog mina glasögon där inne.
Kan du se efter? Jag kollar här.
Vad gör du?
Du är en riktig lögnhals.
-Jag är ingen lögnhals.
-Jag fick följa med om du fick vatten.
Det var du som sa det.
Vandringslivet är ändå inget för dig.
Det är mycket svårare än du tror.
-Hej då, Solara. Trevligt att känna dig.
-Du...
Dra åt helvete!
-Har du tvättat dina lortiga händer?
-Två gånger, sir. Med er tvål.
-Sätt ihop ett gäng, vi jagar efter dem.
-För en bokjävel...
Det är ingen bokjävel,
utan ett vapen!
Ett vapen som träffar rakt i själen
på de svaga och modlösa!
Den ger oss kontroll över dem!
Ska vi härska i mer än en
liten stadjävel måste vi ha den!
Folk kommer att göra exakt som jag säger
så länge orden kommer från boken.
Det har skett förut
och kommer att ske igen.
Allt vi behöver
är den där boken.
Då vill jag ha Solara.
Köpslår du med mig?
Ingår vi ett avtal?
Vi har förlorat många män.
Du behöver mig mer än nånsin.
Du hävdar att boken är värd besväret.
Det tror jag säkert.
Men den kostar dig Solara.
Varför inte?
Nu drar vi.
Fortsätt din vandring,
det är inte ditt bekymmer...
Vart kör vi?
Västerut.
Hallå?
Kan nån hjälpa mig?
Är det nån där?
Är allt som det ska?
Jag mår bra.
Gå med dig, jag klarar mig.
-Jag hjälper dig.
-Nej, snälla du.
Jag vill att en man
hjälper mig, inte du.
-Gå med dig.
-Det går snabbt.
Jag klarar mig. Snälla du...
Hjälp!
Släpp mig!
Tack!
Där borta.
-Vad är det?
-Hörde du?
Vadå?
Stå still.
Lossa på vajern.
Samla ihop den.
-Vad är det för nåt?
-Middag.
Han verkar vara beskyddad på nåt sätt.
Inget bekommer honom nåt.
Han är bara en människa.
Skjut honom så faller han
som alla andra.
Fortfarande varm.
Död sen högst ett par timmar.
Han kan inte vara långt bort.
Helvete.
Solara.
Vill du fortfarande ha henne?
Det är snart mörkt. Vi kan inte
söka nattetid, då ser de oss.
Vi kanske passerar dem
utan att veta om det.
Han har rätt. De är till fots
och är trötta. De måste sova.
Vi hämtar in försprånget i morgon.
Vi har dem i morgon bitti.
Hoppas du kan svara för det.
-Läser du verkligen samma bok varje dag?
-Absolut.
Läser du lite för mig?
Så är du snäll.
"Herren är min herde,
mig skall intet fattas."
"Han låter mig vila
på gröna ängar."
"Han för mig till vatten
där jag finner ro."
"Han vederkvicker min själ."
"Han leder mig på rätta vägar,
för sitt namns skull."
"Om jag ock vandrar
i dödsskuggans dal"-
-"fruktar jag intet ont"-
-"ty du är med mig."
-Så vackert.
-Gillar du det?
-Har du skrivit det?
-Ja.
-Verkligen?
-Nej.
Det kom till långt innan vår tid.
Den saken är klar.
Vad menade du med att det
inte är vilken bok som helst?
Det finns bara en.
-Jaså?
-Folk gjorde det till sin uppgift...
...att leta upp och förstöra
de som elden inte tagit.
Vissa hävdar att de var anledningen
till att kriget bröt ut.
Hur som helst,
det var bara den som överlevde.
Hur kom du över den?
Man sa att kriget
rev hål på himlen.
Du har nog hört det berättas.
Rev hål på himlen.
Solen vräkte ned-
-och brände allt.
Allt och alla.
Ni hade tur som kunde gömma er i ett
ställe som det här eller under jorden.
De flesta kunde inte det.
Ett år senare började vi ta oss ut.
Folk strövade omkring.
Jag visste inte vad jag skulle
ta mig till. Jag försökte bara överleva.
En dag hörde jag en röst.
Det är svårt att förklara-
-men det var som om
den kom inifrån mig.
Den hördes lika tydligt
som när du talar till mig nu.
Vad sa den?
Den vägledde mig till en
plats där jag hittade boken.
Begravd under spillror.
Rösten sa åt mig
att föra boken västerut.
Den sa att en väg
stakats ut åt mig.
Jag skulle vägledas till
en plats där boken var säker.
Jag skulle bli beskyddad
mot alla och allt som stod i min väg.
Jag har varit till fots sen dess.
Gjorde du allt det
för att en röst sa det?
Ja, det gjorde jag.
Jag vet vad jag hörde.
Jag vet vad jag hör.
Jag vet att jag inte är tokig.
Och jag vet att jag aldrig
hade klarat det utan hjälp.
-Vad är det där?
-Färdigfrågat.
Lägg dig,
vi börjar tidigt i morgon.
-Vad gör du?
-Jag trodde att du sov.
Det gjorde jag inte. Vad gör du?
-Jag ville bara titta på boken.
-Ingen mer än jag rör den. Förstått?
-Förstått?
-Ja.
Gå och lägg dig.
Eftersom du ändå inte kan läsa
har du ingen nytta av den.
Lär mig, då.
Vänta lite. Stanna!
Du säger att du
varit på vandring i 30 år.
-Har du aldrig känt att du gått vilse?
-Nej.
-Hur vet du att du går rätt?
-"Man leds av sin tro, inte ögonen."
-Vad innebär det?
-Att man vet nåt utan att veta det.
-Det låter obegripligt.
-Det är tro.
"Den är blomman av ljus i ett fält av
mörker som ger mig kraft att fortsätta."
-Är det från boken?
-Nej, det är Johnny Cash, Folsom Prison.
Va?
-Bor det nån där?
-Vet inte.
De kanske har vatten.
Håll dig bakom mig.
INGA INKRÄKTARE
Det här är mysko.
Vilka är ni?
Vandrare. Vi vill inget ont.
Inga inkräktare.
Läste ni inte skylten?
Förlåt, jag såg den inte.
-Vad är ni ute efter?
-Inget.
Vi är hemskt ledsna,
hoppas ni låter oss gå.
George, titta på dem.
Den ena är bara en flicka.
Den visan har man hört
hundra gånger förut.
Vi har sällan besök nuförtiden.
George misstror alla.
Jag heter Martha. Vill ni ha te?
Vad sägs om lite musik?
Det är så lugnande.
George.
Kom och bli min gäst
bli min gäst
Vad tycker ni?
Kom och bli min gäst
bli min gäst
-Smakar det bra?
-Jadå.
Det är förbluffande
att ni överlevt här ute.
George är lite
av en tusenkonstnär.
Han har lagt mycket
jobb på säkerheten här.
Vi är gamla, men spänstiga.
Vi har haft många här
som försökt stjäla stället.
Ja, det har vi.
-Kom ska jag visa er en sak.
-Inte nu, George.
Kom.
-Är det...
-Gravar? Visst.
-Det vore fel att inte begrava dem.
-Dessutom är det bra för myllan.
Kom med in igen.
Ni ska få ett par smörgåsar.
-Tack så mycket. - Vi måste sticka.
-De har dödat dem.
-Och ä*** dem.
-Hennes händer skakar.
För mycket människokött.
-Jag hittade kött. Ni är väl hungriga?
-Nej, tack.
-Vi måste ge oss iväg.
-Redan?
-Ja.
-Säkert att ni inte stannar?
Bergsäkert.
- Lägg ifrån dig geväret.
Solara, ta det här
och tacka fint för teet.
-Tack för teet.
-Tack så hemskt mycket.
Gå in igen.
-Vad står på?
-Ett helt kompani beväpnade vildar.
-De ledde dem raka vägen hit.
-Jag som dukat med finporslinet.
-Skit i det.
-Har ni fler vapen?
Du ska få se på vapen.
-Kan du hantera en pistol?
-Självklart.
Skynda på.
Vi vet att ni är där inne.
Kom ut, så kommer ingen till skada.
Jag gör det lätt för er.
Skicka ut Solara med boken.
-Vad gör vi?
-Jag vet vad jag gör.
-Vänta.
-Allt jag vill ha är boken och flickan.
De kommer inte ut.
Jävlar! Ta skydd!
Den där rösten du hörde,
sa den nåt om det här?
Vi klarar oss båda två.
-Vi, då?
-Den nämnde inte er.
Eld upphör!
Era jävlar!
Martha...
-Martha...
-Gå runt på sidan!
-Era as!
-På sidan av huset!
Era jävla as!
Ingen ger eld!
-Vad gör de?
-Inget snällt.
Var är boken?
Kolla hans packning.
Den är inte här.
Det här är sista chansen. Lämna ifrån
dig den, annars begraver jag dig här.
Jävla...
Vi gör ett nytt försök.
-Carnegie!
-Vad är det?!
Var är boken?
Ge honom boken är du snäll.
Säg det inte.
Den är i huset. I teven.
-Gå och kolla teven.
-Vad för nåt?
Du måste fan skoja...
- Du får göra det! Sätt fart!
"Bedjen,
och eder skall varda givet."
Gud är god, inte sant?
Alltid.
Inte alltid.
Nej!
Ser ni nu?
Vad var det jag sa?
Han är bara en människa.
Nej! Låt honom vara!
Var har du ditt beskydd nu?
Be för mig.
Jag menar det.
Jävlar...
Vänd tillbaka!
Skynda på!
Vi har knappt bränsle att ta oss
hem med. Jagar vi efter henne?
Nej.
-Vart är du på väg?
-Västerut. Jag måste ta mig västerut.
Du...
-Förlåt.
-För vadå?
Allt det här är mitt fel. Hade jag inte
följt med dig hade det inte hänt nåt.
Det är inte ditt fel.
Jag gjorde det jag måste.
Jag trodde inget kunde få dig att lämna
den ifrån dig. Den betydde för mycket.
Under alla år jag bar
den med mig och läste ur den...
...blev jag så upptagen av
att skydda den att jag glömde...
-...leva som jag lärde.
-Vad innebar det, då?
Att helt enkelt...
...sätta andra före sig själv.
Det är min tolkning i alla fall.
Känner du lukten?
-Vadå?
-Det är nåt i luften. Salt.
Vi närmar oss havet.
Där har vi det.
Hämta mekanikern!
Stopp där!
Vad är ni här efter?
Mitt namn är Eli.
Jag har en King James-bibel i min ägo.
Stanna där ni är. Gör inga hastiga
rörelser, då blir ni beskjutna.
Var försiktig med den. Tack.
Var försiktig.
De är obeväpnade.
Vi har ägnat oss åt
det här ett bra tag nu.
-Man får känslan av ett museum.
-Det är mer än så.
Det är här vi ska
börja om på nytt.
Vi har en tryckpress
som snart är i funktion.
Vi ska lära folk om världen de
förlorade. Hjälpa dem återuppbygga den.
Titta. Shakespeare. Britannica.
Endast ett fåtal band fattas.
Vi har en lång rad vackra inspelningar
med Mozart och Wagner. I bra skick.
Men ingen bibel.
Inte förrän nu.
Får man fråga
vilket skick den är i?
Den är sliten.
Men den duger.
-Får man titta på den?
-Jadå.
-Så där, nu är den öppen.
-Bra.
-Har ni nåt att skriva på?
-Hämta lite skrivpapper, tack.
En ***.
En faslig ***.
Det kan inte stämma...
Det finns ingen möjlighet!
Det kan inte stämma!
Lyssna noga
och skriv ned allt jag säger.
Precis som jag säger det.
Första Mosebok, Genesis.
Kapitel 1, vers 1:
"I begynnelsen
skapade Gud himmel"...
..."och jord."
Vers 2:
"Och jorden var öde"...
..."och tom."
"Och mörker var över djupet."
"Och Guds Ande svävade"...
..."över vattnet."
Vers 3:
"Och Gud sade:"...
"Varde Ljus."
"Och det vart ljus."
Var är Solara?
Där ute. Hon valde det själv.
Jag försökte få med henne hem.
Hon vägrade.
Vad gjorde du när hon vägrade?
-Läs den.
-Vad gjorde du med min dotter?
Börja nån gång.
Beklagar...
Det var så länge sen
att jag glömt det.
-Du måste.
-Jaså?
Snälla du.
-Ditt ben.
-Det gör inte ont längre.
Jag känner lukten av det.
Du kämpade så hårt för den boken.
Du offrade så mycket
och så många män.
Fler än du kunde undvara.
Nu är alla de som var för rädda
för att ens nämna ditt namn-
-där nere och sliter baren i stycken.
Visste du det?
Ingen är där och
sätter stopp för dem.
Och du är febrig.
Tänk att ha det man vill ha
så nära inpå, men ändå så långt bort.
Sluta!
Lämnar du mig?
Claudia?
Claudia!
Käre Gud,
tack för att du gav mig styrkan-
-och övertygelsen att slutföra
uppgiften du anförtrodde mig.
Tack för att du vägledde mig rakt
och trofast förbi hindren på min väg...
...och för min beslutsamhet
när allt omkring mig tycktes förlorat.
Tack för ditt beskydd och för
de många tecknen längs vägen.
Tack för allt gott jag åsamkat.
Jag är hemskt ledsen för det onda.
Du behöver inte ge dig av, du får
gärna stanna. Här är du utom fara.
Tack, men jag måste göra det här.
-Vart beger du dig?
-Hemåt.
Tack för vännen jag fick.
Var snäll och vaka över henne
som du vakade över mig.
Tack för att du
slutligen låter mig vila.
Jag är verkligen trött.
Men nu kan jag vila i frid-
-i vetskapen att jag gjort
det rätta av min tid här på jorden.
BIBELN
NEW KING JAMES VERSION
"Jag har kämpat den goda kampen.
Jag har fullbordat mitt lopp."
"Jag har bevarat tron."
Översatt av: BRONSON
www.divxsweden.net
-bästa svenska undertexterna på nätet