Tip:
Highlight text to annotate it
X
30000 meter. Ska vi ta en sväng
ut i rymden, Frank?
Nej, det räcker, Hawk.
Vi närmar oss värmevallen.
Falcon anropar Recover One.
Påbörjar nedstigning.
Uppfattat, Daedalus.
Jag ser dig, Frank.
Miss October...
Pling, våning 33000:
damunderkläder!
- Hörde du det där, Hawk?
- Hon snackar bara lite med mig.
- Du litar väl på mig?
- Nu går vi ner, det är en order.
Inte nu igen.
Titta, Frank.
Dit ska vi.
Jag vet inte hur eller när.
Går du av och skjuter på?
- Vi måste hoppa!
- På 34000 meter? Aer du galen?!
Vi har inget val, vi grejar det inte.
Skicka nödanrop, vi kraschar!
- Jag tänker inte förlora fler plan.
- Tänk inte - gör det!
Jag räknar ner till ett. Beredd? Ett!
Nästan som en fluga mot vindrutan...!
Försten ner vinner ett pris!
34000 meter och jag mår prima!
- Du ska alltid gå för långt.
- Det är det jag är bäst på.
Visst luktar det rök...
Det brinner vid Ridgecrest.
Vi kraschlandade X2:an.
Min fyramiljonerdollars-X2:a?
Aer det den du menar?
Vi slog både fart- och höjdrekord.
Och fritt fall med över 9000 meter.
Tre plan på tio månader
är väl också rekord.
Ett motorfel ledde till flatspinn
som inte gick att häva.
Men ni klarade er.
Det är ju huvudsaken.
Och ni kom tillbaka...
...i rättan tid.
Goddag, mitt namn är major
Bob Gerson vid flygvapnet-
- och i min hand har jag ett direktiv
från vår president. Det lyder:
"Flygvapnets rymdforskning
är härmed avslutad. "
"En ny rymdflygstyrelse, NASA,
har i dag upprättats. "
"Daedalus-projektet är avslutat
och uppdraget slutfört. "
Åker flygvapnet ut?
Piloterna, då? Vem blir den förste
amerikanen i rymden?
Ett beslut har fattats.
Efter grundligt sökande-
- har vi hittat den som bäst klarar
ett så viktigt uppdrag.
Uppgiften kräver både psykisk
och fysisk styrka-
- och, precis som hos flygvapnets
bästa, förmåga att lyda order.
Tillåt mig presentera Mary Ann,
den första amerikanen i rymden.
Hon vill skaka hand med dig.
- Din jävel...!
- Skaka hand nu - det är en order.
@^Nutid@^
Inget händer.
Flygledningschef Sara Holland.
Hon har granskat situationen och
försäkrar att allt är under kontroll.
God morgon. Som ni kanske redan
vet upptäckte vi för elva dagar sedan-
- att ryska kommunikationssatelliten
Ikon har börjat avvika från sin bana.
Enligt beräkningarna kommer farten
att öka med gravitationskonstanten.
All styrelektronik är ur funktion och
har inte kunnat omprogrammeras.
Utan en kursändring inom 30-40 dar
kommer satelliten att återvända hit.
Och krascha?
General... Ikon har tjänat sitt syfte
i 14 år, det är en normal livslängd.
Den störtar i havet eller brinner upp
i atmosfären. Det bör den få göra.
Mitt land uppskattar allt som NASA
och utrikesdepartementet gjort...
...men Ikon får inte gå förlorad.
Ikon är inte bara en kommunikations-
satellit för Ryska federationen.
Det är den enda
kommunikationssatelliten.
Ni känner säkert till våra
omstruktureringsprogram.
Att förlora all telekommunikation
till dess att vi kan ersätta Ikon-
- kan orsaka fullständigt kaos.
Och kanske även inbördeskrig.
Svårt att tro
att ni bara skulle ha en.
Kan inte en annan satellit ta över?
Vi ska bistå ryssarna...
...våra samarbetspartners på den
internationella rymdstationen.
Jag försäkrar att vi löser problemet.
Det är bara ett mindre tekniskt fel.
Du Ijuger för dem. Det är slöseri med
både pengar och min personals tid.
Du är en sjuhelvetes tekniker
men du vet inte ett skit om politik.
Att hjälpa ryssarna rädda ansiktet är
en god gärning. Hur värderas det?
Den är stendöd.
Snacka inte med den. Du har koden,
knäck styrprogrammet i stället.
Vill du försöka fatta nåt av det?
Styrprogrammet är lastgammalt.
Ingen fattar nåt. Det konstruerades
före mikroprocessorerna - före allt.
Den som ritat det här gamla skräpet
hugger säkert sten i Sibirien nu.
Kan jag ta fram Skylab-filerna här?
Vad sjutton har det med nåt att göra?
Du är en himla skicklig politiker
men du vet inte ett skit om teknik.
Det är styrprogrammet från Skylab.
Omöjligt.
De kan vara lika,
men det kan inte vara samma.
Jag söker konstruktören.
Det behövs inte.
- Det var Francis D. Corvin.
- Aer han död?
Om jag har tur.
Ska jag läsa bruksanvisningen
en gång till?
Jag ska tala om en sak.
Bruksanvisningen skrevs av en kille
i Japan när skräpet tillverkades-
- och översattes säkert av nån ***
som inte kunde få jobb här längre.
Sen har antagligen en japan
gjort om den översättningen.
Vi behöver ingen bruksanvisning.
Vi river sönder den.
Du vet väl att dörren till huset
är låst.
Det gör ingenting.
Har du glömt batterierna...?!
Jag har dig här i garaget,
lukten av bensin och gödsel.
Vad säger du? Jag ska slänga dig på
tvättmaskinen och köra en omgång.
Hjälp! Jag är inlåst i garaget
med en ful gubbe!
Dr Corvin?
Ursäkta, stör jag?
Sara Holland. Astronaut Ethan
Glance. Vi arbetar på NASA.
Den låg i bilen. Jag hörde skrik.
Vilken tur att du kom...! Vad vill ni?
- Får vi tala lite med er?
- Jag har väldigt mycket att göra.
En satellit med ert styrprogram
är på väg in i atmosfären.
Vi får ingen kontakt med den.
Vill ni göra ett försök?
Det verkar vara nån störning här,
men den skickar fortfarande data.
Det är fel på mottagningen.
- Det måste ha med kursen att göra.
- Det tror jag inte.
- Det är vad teknikerna anser.
- Var det de som skickade hit er?
- Förlåt, är det jobbigt?
- Ja.
Ert styrprogram var det allra första.
Det var före sin tid -69
men nu är det omodernt.
Ingen av våra tekniker förstår det
och alla de äldre är...
Det skulle inte hålla så här länge,
det gjordes åt Skylab.
- Fånga in satelliten och ta hem den.
- Den är för stor.
För rymdfärjan? Vad är det för sort?
Det är en rysk
kommunikationssatellit.
Vad sjutton gör mitt styrprogram
i en rysk satellit?
Det är oväsentligt just nu.
Hur högt upp ligger omloppsbanan -
eller är det också oväsentligt?
1600 km.
- Fallhastighet?
-8000 meter per dag, och ökande.
Den är på väg hem -
fem veckor, högst.
Det tror NASA också,
men nu står vi här.
Ni konstruerade programmet. Om
nån kan lösa problemet så är det ni.
Jag trodde nästan att ni två var
Gersons lakejer...
...men era kunskaper
tycks göra det omöjligt.
Han har fått äran av mitt arbete sen
-58 när han bytte ut mig mot en apa.
Ni jobbar väl inte åt Gerson?
Han är projektledare på NASA, en
av många som arbetar med det här.
Ni ska nog gå härifrån nu.
- Ert land behöver er.
- Håll mun, grabben.
Det kan inte fixas härifrån och ingen
hinner åka upp. Satelliten är på väg.
Jag hoppas bara att det som inte
brinner upp landar på Gersons hus!
Vill ni behålla era jobb
så akta er noga för Gerson.
- Ryktet om er stämmer tydligen.
- Och vad är det för rykte?
Ni är ingen lagspelare,
därför blev ni inget på NASA.
Ut härifrån...!
Så behandlar man inte gäster.
Jag tror jag har en lösning.
Frank Corvin.
Hur länge sen var det, Frank?
Inte tillräckligt länge sen, Bob.
Fortfarande lika charmig.
- Kaffe?
- Gärna.
Du känner visst till
vårt lilla problem.
Den krånglar rejält.
Det är tydligen nåt konstruktionsfel
i styrprogrammet.
Bra sätt att få hjälp
av konstruktören...!
Jag har hört hur du reagerade...
men vi ska säkert komma på nåt.
Dr Corvin är här med en lösning.
Halleluja - frälsningen är här!
Berätta vad det är för lösning du har.
Skicka upp mitt team så fixar vi det.
- Förbaskat gott kaffe, Bob.
- Kan du ta det där en gång till?
Daedalus: Jerry, Hawk, Tank.
Skicka upp oss.
- Du skämtar...
- Nej.
Vi var de allra bästa,
det kan t. o.m. du erkänna.
Och hur gammal är du?
Gammal nog för att veta
att du sitter taskigt till.
Ursäktar du oss ett tag, Sara.
Det här börjar bli personligt.
Du har inget val,
annars hade du aldrig kommit till mig.
Det stämmer bra, det.
Du har en satellit som kommer ner
om 34 dagar. För stor att fånga in.
Och av nån anledning vill du inte
att den ska brinna upp.
Det är mitt styrprogram,
jag kan fixa det.
Jag vet inte hur jag ska säga det här,
men du är gammal.
Den här gamlingen är ert enda hopp,
det vet vi båda två.
Ni skickade ju upp Glenn...
Hör av dig.
- Du blev pensionär för fem år sen!
- Fyra.
Var lagspelare för en gångs skull!
Lär upp besättningen om du vill,
men låt proffsen på NASA fixa felet.
Det finns inget fel.
Att det hamnade på en rysk satellit
mitt under kalla kriget är enda felet.
Hur gick det till?
Vet inte.
Jag hinner inte lära upp nån
på så kort tid.
Du får helt enkelt
skicka upp Daedalus.
Du gör som du vill.
Du, som teknisk rådgivare, kanske.
Jag kan inte fylla en rymdfärja med
gamla gubbar, det borde du begripa!
Hälften av dem är säkert döda.
Klockan tickar, Bob,
och jag blir bara äldre.
Mr Gerson vill att ni väntar.
Då säger vi så.
Jag vill ha det skriftligt.
Okej. Det här är mina villkor:
Ni måste klara samma fystest
som alla andra astronauter.
Ni jobbar sida vid sida med mitt folk,
om nån av er inte skulle hålla måttet.
- Det låter rimligt.
- Det är det.
Det ska bli ett nöje
att se dig göra bort dig.
Det ska bli ett sant nöje
att jobba med dig igen.
Romarbrevet...
Nej, Krönikeböckerna...
Det 40:e året födde Amarja Sadok
som födde Libni...
...Ussiels broder...
Det var också fel.
Det var en gång fyra skickliga test-
piloter som skulle ge sig ut i rymden.
De flög med Ijudets hastighet
så högt man kunde komma...
...och lurade döden
från 30 kilometers höjd.
Trevligt att träffas, unge man.
- Trevligt med ungdomar i kyrkan.
Tjena, chefen.
Förlåt - f. d. chef.
Jag bringar glada nyheter,
pastor Tank, i Daedalus namn.
- Uppståndelsen tycks vara nära.
- Det måste vi snacka mer om.
Jag vet inte, det låter komplicerat.
Jag har församlingsbor, barnbarn.
De är ju kvar när du återvänder. Du
får material till fler predikningar.
- Jag måste be en bön.
- En snabbön?
Lugn i stormen, min envise broder.
Jag får ett budskap från ovan.
- Och hur lyder det?
- Det lyder...
"Varför inte?"
Bra.
Den andra går för fort.
Där tuppar småpojkarna av.
I 35 år byggde han överljudsplan åt
militären, nu är det bergochdalbanor.
- Din pappa har många talanger.
- Nog har han det, alltid.
För plant.
Det är inte klart på långa vägar.
Frank... Jösses. Vad gör du här?
Jerry. Undrar vad du har för dig
de närmsta sex veckorna.
NASA vill skicka upp oss i rymden.
Undrade just
vem det skulle drabba först.
Senilitet. Man minns allt som hände
för 40 år sen men inget av frukosten.
Frank Corvin - min kollega, Cherie.
- Vad åt du till frukost?
- Huevos rancheros, på äggvitor...
...och en koffeinfri cappuccino som
nog bryggts i en gammal suspensoar.
- Vad är det för snack om NASA...?
- Här är kontraktet.
Du behöver väl inte dem?
Nej, bara när jag läser, går på bio,
kör bil, går...
- Hur sjutton...
- Ställer du upp?
Ja, för sjutton.
Daedalus ska upp igen!
Hawk blev väl salig.
Jag har inte snackat med honom än.
Det har jag inte gjort på länge.
När ska ni bli vuxna och sluta
uppföra er som småpojkar?
Jag fyller år och vill bli skitskraj.
Jag vill flyga uppochner,
göra loping - allt sånt.
Sånt sysslar inte vi med.
Det är farligt och oansvarigt.
- För mycket stämningar.
- Vem gör det, då?
Hawk...
- Han vill bli skraj.
- Jag fyller år.
Har den äran.
Uppochner!
Nu blir det roligt - tyngdlöst!
Det är nog ingen bra idé!
Du är galen!
Förlåt.
Hur kunde du käka en braklunch
precis innan du skulle flyga?
- Förlåt, jag ska torka bort det.
- Det gör jag.
Gratulerar! Du var verkligen modig,
jag är imponerad!
Bra! Du är modigare än jag!
- Jag älskar dig och fast mark.
- Vad är det som luktar?
Vet du vilken
mitt livs värsta dag var?
När Armstrong gick på månen.
Då ville bara jag begå självmord.
Tolv års tystnad - hela tiden har jag
undrat när du skulle begå självmord.
- Vad vill du?
- Infria ett 40 år gammalt löfte.
Att slå ihjäl mig
eller bryta benen på mig?
Det andra.
NASA har en satellit som kraschar
om inte styrprogrammet fixas.
- Och det är väl ditt styrprogram.
- Ja. De är desperata, Gerson också.
Jag har krävt att Daedalus
ska göra det.
Här - svart på vitt. Jerry och Tank
sitter och väntar på fiket.
Du blir bara värre med åren,
jag är imponerad.
Man ska inte lura i en dumbom
dumheter.
Särskilt inte en gammal dumbom.
Trevlig resa.
- Du beter dig väldigt dumt nu.
- Hälsa Barbara.
Hälsa Jackie.
Jag önskar att jag kunde det.
Hon dog ifrån mig.
Det visste jag inte.
- Sa han nej?
- Nu åker vi.
- Vi kanske kan prata med honom.
- Han är samma envisa jävel.
Och du kör fortfarande
som en liten tant på väg till kyrkan!
Sen kan astronauterna åka
långt, långt upp i rymden.
Vad händer om man hoppar på
en studsmatta i rymden?
Då far man upp och upp och upp
och kommer aldrig ner!
Kan man kasta
en baseboll till månen?
Det kan man.
Den behöver bara komma halvvägs,
ungefär 170000 km-
- så sköter månens dragningskraft
resten.
Alla barn vill bli astronauter
när de blir stora.
Alla stora har inte barnasinnet kvar.
Sara Holland - William Hawkins,
flygvapnets bäste pilot...näst mig.
The Hawk, er har jag hört talas om.
Cliff Jenkins berättade om Vietnam.
Allt han kan ha sagt är skitsnack.
Hur är det med honom?
Han är död.
Medan Hawk tar ut foten ur klaveret
kan jag presentera Tank Sullivan.
Flygvapnets bäste navigatör. Han
hittade allt...tills Gud fann honom.
Nu hittar jag ännu bättre.
Jerry O'Neill, tekniker, konstruktör.
Han jobbade på stealth-projektet.
- Inget smeknamn?
- Mig får du smeka...när du vill.
Nu har vi en del att göra.
Vill du ha en banan?
Ni inser vilka konsekvenser ett
misslyckande får. Personliga sådana.
Det är problemet med er ryssar -
ni ser bara det negativa.
De är ju inte astronauter.
Sist de förberedde en rymdfärd
hade bilarna fenor.
Frank Corvin ska inte åka nånstans,
de kommer inte att klara fystesterna.
Skulle det lugna mig?
Vad tänker ni göra?
Jag har min bästa astronaut
hos Corvin.
På så sätt lär han sig
det där föråIdrade styrprogrammet.
Till dess att han är fullärd
tror Corvin att han får åka.
- Vi borde kanske konsultera...
- Det blir inget av med det!
Ingen - och då menar jag ingen -
får känna till vårt lilla problem.
Aer det uppfattat?
God morgon och välkomna till
briefingen av Operation STS-200.
Det är en rätt så ovanlig färd.
Vi ska snart gå in på detaljerna.
Först välkomnar vi astronauterna:
Daedalus ursprungliga medlemmar.
Branschens pionjärer som var med
från allra första början. - Välkomna!
STS-200 var ursprungligen tänkt åt
den internationella rymdstationen.
Omständigheterna tvingar oss nu att
istället företa en räddningsoperation.
En rymdfärd förbereds normalt i tolv
månader, den här inleds om 30 dar.
1986 skickade Sovjetunionen upp
kommunikationssatelliten Ikon.
- Jag drar det för dig sen.
- Ovärderlig för telekommunikationen.
Hon faller snabbt från sin bana och
inträder i atmosfären om 30 dagar.
Ni ska hejda och fånga in henne med
hjälp av rymdfärjans fjärrstyrda arm.
Ni har sedan 42 timmar på er
att reparera styrprogrammet.
Därefter omprogrammeras hon
av markkontrollen.
Sedan skickar ni upp henne till sin
omloppsbana med styrraketerna.
Frågor?
Jag har inget emot Frank och killarna,
men varför tar vi inte bara hem den?
Den är för stor.
För stor...? För rymdfärjan?
Hur fick ni upp den, då?
Den modifierades efteråt.
Det här måste göras på plats-
- och Frank är ensam om att behärska
en så föråIdrad teknik.
På så kort tid är det med andra ord
bara han som klarar det.
Frank Corvins piloter från åIderdoms-
hemmet ska alltså ut i rymden.
- Har NASA sagt ja? Och ryssarna?
- Frank gav oss inget val.
Det ante mig. Som ni avskyr varann
kan inte ni ha kokat ihop det här.
Räkna inte med mig.
Ni får skaffa en ny flygledare.
Men det är en sak jag inte fattar.
Hur kunde ett styrprogram från
Skylab hamna i en rysk satellit?
Det vet jag inte, men jag är tydligen
den som kan fixa det.
Var inte så barnslig.
Var lagspelare för en gångs skull.
Du kan väl hjälpa mina astronauter.
Trodde jag inte att vi klarar det lika
bra, skulle jag aldrig ställa upp.
- Du är dig lik.
- Det är alla rörande eniga om.
Ni har gjort en överenskommelse.
Så här vill jag ha det:
Jag är flygledare och kan avbryta
operationen - då är det över.
Jag överlåter inte en ny rymdfärja
till fyra nybörjare efter en må***.
Två av mina killar följer med.
Ethan - en smörande snorunge -
- och Roger - en kaxig liten skit -
men det är våra bästa astronauter.
De följer med, annars blir det inget.
Okej?
Och märker jag att du eller de andra
inte pallar, fysiskt eller psykiskt-
- så åker ni ut, och mina grabbar åker.
Vi får väl se om ni fortfarande
pallar trycket.
- Gene är sig lik.
- Ja, ett svin.
Hosta när jag säger till.
God morgon! Jag heter dr Caruthers
och ska assistera dr Michaelson.
- Det är inget att skämmas över.
- Lätt för dig att säga.
- Håll för höger öga och läs högt.
- Klocka mig.
"Made in the USA"...!
- Ni har mycket bra syn.
- Och 14 sekunder.
- Normalsyn.
- Och fem sekunder mer.
- Nästa.
- Fem sekunder, så fan heller.
Den som fick bli din nästa.
Din fästman borde bjuda på ostron
i Frankrike. Får jag göra det annars?
- Vi får se hur det går här först.
- Jag tar bara de tre sista raderna...
Aer ostron för framfusigt
på första träffen?
- Ni har mycket bra syn.
- De här är bara för din skull.
Jag ser illa men minnet är utmärkt.
- Jag gillar inte sprutor.
- Det är du inte ensam om.
Knyt näven några gånger.
Du minns mig inte, va?
Pappa jobbade på Beale
Air Force Base i 21 år.
- Dr Martin. The Goat.
- Det var min pappa.
Vi träffades när jag var tolv år,
men det minns du nog inte.
Flätor, fräknar och knotiga knän.
Var det du?
- Hur är det med gamle Goat?
- Han gick bort, för nio år sedan.
Har du märkt att alla har dött?
Redo för lite löpning?
- Vi börjar lite lätt - tio.
- Minuter?
- Kilometer. Kom igen nu!
- Din lilla skit.
Menade han verkligen kilometer?
- Hur mycket är det nu?
- Nästan två.
- Jag kommer att få en hjärtattack.
- Det är meningen.
- Att ge oss hjärtattacker?
- Ja då!
Klarar vi inte uppskjutningen blir USA
först med att skicka upp lik i rymden!
Ska vi få hjärtattacker så nog fan
vill NASA att vi får dem på jorden.
Jag är flygtekniker, jag har inte
joggat sen Nixon var president!
- Din doktor tittar.
- Gör hon?
- Klarar ni 100 kg?
- Ja, för fan...! - Kom igen!
Inte illa.
Jag är imponerad.
Det som är värt att göras
är värt att göras väl.
Nu ska jag gå och gråta.
- Jag orkar inte ens tugga.
- Försök att se lite piggare ut.
Vill du fortfarande göra det här?
Vill du ge upp nu? Vi är ju klara med
det jobbiga. I morgon börjar allvaret.
- Sov ordentligt i natt.
- Det blir ju en utmaning.
Vad håller du på med...?
De förbaskade tänderna krånglar.
Era vänner bjuder på drickat -
lite godsaker, vitamintillskott.
Gubbstruttar i rymden!
Sånt här dricker jag.
Det är bra för libidon.
Vi springer ikapp sista varvet.
Vi räknar ner till ett... Ett!
Frank... Jag letar efter Hawk.
Det är bara att gå in.
Han är där. Gå in du, bara.
- Åh, förlåt...!
- Det gör inget.
Vad gör du i herrarnas
omklädningsrum?
Gene har flyttat fram stimuleringen...
simuleringen.
Till när då?
Till...elva.
Du kanske vill titta igenom det här...
Det här är pinsamt, nu går jag.
Jag bjuder på en öl.
Jag behöver en.
- Du gör mig nervös.
- Det blir ännu fler som tittar på TV.
- Tack, det känns ju skönt.
- Mig gör du inte nervös.
Bergochdalbanan ger hjärtstillestånd.
- Jag spydde!
- Det var 3 g, som ni får uppleva sen.
- Vad trevligt... - Ingen match.
Försten som tuppar av bjuder på öl.
Rör den på sig?
Vet inte, det verkar inte så.
Har prylarna pajat?
De ser yngre ut.
- Det här vinner jag lätt.
- Nu rör den på sig.
Rynkorna försvinner.
Vad sysslar ni med?!
Ni har säkert jätteroligt
men det är ingen leksak!
Vilken idiot tänker förklara det här?
Vad är det?
Vem tuppade av först?
Jag börjar bli för gammal för det här.
Det blir sju dollar.
Han betalar.
- Vi tuppade av samtidigt.
- Jag såg när du tuppade av!
Men jag betalar, för jag vet
att jag är överlägsen...
...klart överlägsen dig
på precis alla plan.
Vi låter damen avgöra saken.
- Vem av oss skulle ni ta med hem?
Till hemmet?
- ÅIderdomshemmet?
- Skulle du välja honom...
...med sladdrig hängbak, enorma
bilringar och äckliga tånaglar...
Eller gubbfan med håriga öron
och fåror djupa som hjulspår i öknen?
Bråka inte med servitrisen.
Jag bråkar inte, jag pratar
med henne, det angår inte dig.
Drick upp din fjolldrink
och lägg dig inte i!
Hon måste stå ut med skithögar,
det gör inte jag.
- Vill ni bråka, så bråka med mig.
- Det gör han redan!
- Nu hamnar du på sjukhus.
- Jag är försäkrad.
Jag ska göra din fru till änka.
Du ska upp i rymden om 22 dar!
Gör du dig illa går din plats på rymd-
färjan till MIT-mesen med fönat hår...
- ...och vi får se allt på TV hos dig!
- Varför skulle jag göra mig illa?
Vadå för rymdfärja?
Nu sabbar du allt igen,
du är så jävla hetsig!
- Skulle jag ha gjort det -58?
- Nog fan gjorde du det!
Du kraschade ju vartenda plan vi fick!
Jag ska spöa skiten ur dig,
din rynkiga gamla hängbak!
Jag sätter en tia på Frank.
Jag lyckas alltid rädda dig.
Såg du hans min...
Vem fick dem att lägga ner Daedalus,
överste Hawkins?
Det här kommer att ta tid.
Hawk är rätt snabb
men Frank har räckvidd.
Tjejen jag dansade med
jobbade med data.
God morgon, Hawk!
Vad har du gjort?
Halkat i duschen. Säg åt dem
att lägga in halkmattor.
Nu, då?
Fortfarande 10 MHz, kanske lite mer.
- Hur går det?
- Bara bra.
Vad har du råkat ut för?
Har du halkat i duschen?
Hur visste du det?
Halkmattor var det...
480 km/tim.
Sidvind från höger 7 m/s.
Ska vi fälla ut klaffarna?
Nere.
Snygg landning!
Nu är det nybörjarnas tur.
Det blir svårt att slå.
- Nu är det er tur.
Kör standardturen...
med en liten överraskning.
- Hydraulfel.
- Jag går över till manuellt.
Det går inte, det är datorn som styr.
300 meter. Farten är för hög.
Gör som de säger.
- Hydraulfel, går över till manuellt.
- Det går inte!
- Du missar landningsbanan.
- Så fan heller.
Det var väl ändå för mycket
första gången.
Gubbarna ska upp om tre veckor,
det här ska alla kunna!
Det här är inget konstflygningsplan,
du måste göra som de säger.
Jag behöver ingen dator
för att landa ett plan.
Det här är en flygande tegelsten,
då måste man använda datorn.
- Och vid datafel?
- Det har aldrig hänt.
Begär en andra landning.
Begär datafel vid andra landningen.
Okej, kör det en gång till.
Ge dem vad de tåI.
-900 meter. Det är för brant.
- Upp, annars går det som sist.
- Det brinner, nu pajar elektroniken.
- Det är ju bara en flygande tegelsten.
Aendrad vind, branden är släckt.
- Inga datorer.
-150 meter kvar.
- Farten är alldeles för hög.
-790 km/tim. Du flyger in för högt.
- Ni får aldrig stopp på den.
- Aesch, man behöver bara bromsa lite.
Inte så mycket, det blir överstegring.
-30 meter. Du vet väl vad du gör?
- Ja, jag bromsar lite.
- Sänk nosen!
- Lägg av! - Sänk nosen.
- Fart?
-320 km/tim.
Då sänker vi nosen lite grann...
Mjukt som en barnrumpa.
- Det är omöjligt.
- Kanske för en dator.
"Flygande tegelsten" - den var bra.
Mina damer och herrar,
från era lagkamrater...
Barnmat, och lite kurslitteratur...
med bilder till de svåra orden.
40 procents chans.
Du kan träffa, eller missa totalt.
Oddsen är emot dig.
Med såna odds träffar du,
jag hade missat totalt.
Det var därför jag hoppade av, jag
visste att jag aldrig skulle få åka.
- Men jag var nästan astronaut.
- Du hade blivit duktig också.
Så resonerar inte du. Du har hoppat
från 30 kilometers höjd.
Kört testraketer i överljudsfart.
Du är inte rädd för nåt.
- Jag har visst varit rädd.
- När då?
När jag var 17 år.
Jag var vansinnigt kär
i en collegetjej.
Hon var så vacker,
och temperamentsfull.
- Hon var förstås vansinnigt kär i...
- Dig.
Nej, Texas A&M:s fotbollshjälte
Scott LeBeau som var två meter lång.
Stilig som Gary Cooper.
En dag ville polarna och jag dricka
för många öl och våIdgästa skolbalen.
Alla var uppklädda i chiffong-
klänningar och pappas smoking-
- och vi såg så klart ut
som riktiga bonnlurkar.
- Och det var på guvernörens ranch.
- Jag kan se det framför mig.
Kompisarna sa att de hade sett
Scott LeBeau gå in i en bajamaja.
Jag gick lös på bajamajan med mer
kraft än han hade på fotbollsplanen.
Den for iväg och hamnade i en bäck.
Skriken hördes hela vägen-
- men det lät inte alls som
nån fotbollshjälte-
- utan helt klart mer kvinnligt...
Mitt livs stora kärlek for iväg i en
bajamaja. Det var väldigt sorgligt.
- Vad hände sen?
- Jag sprang...till flygvapnet.
- Du var rädd att få stryk av LeBeau.
- Honom var jag inte rädd för.
Jag var rädd...riktigt rädd...
för henne.
Aer du rädd för mig?
Vi gifte oss.
Fyra år senare.
Jag kommer bara en kvart för sent.
"Röta i virket"
Senaste nytt...!
Jag har ingen aning om
hur det kommit ut.
Varenda skandalblaska och TV-show
har ringt och bett mig bekräfta det.
- Varför kan vi inte bekräfta det?
- Varför...?!
Därför att STS-200 är en känslig
och hemligstämplad operation...!
Nu framstår det som rena cirkusen.
Hur tror du vicepresidenten
reagerade när han fick se det?
Du behöver inte snacka med honom,
det måste jag.
Vi ska simulera förhållandena ombord
så ni får bekanta er med er nya miljö.
- Vad är det?
- ACM.
Arselmonitor.
Här är tratten
som kopplas till slangen.
Se till att den sitter
tätt mot...huden.
- Finns det bara en?
- Och ja, den passar alla storlekar.
Men det finns även blöja i dräkten.
- Den tänker jag använda.
- Det tror jag säkert.
- Finns det bara en?
- Och ja, den passar alla storlekar.
Men det finns även blöja i dräkten.
- Den tänker jag använda.
- Det tror jag säkert.
- Det är bara en gammal LSD-tripp.
- En flashback.
Elektroniken är rätt gammal,
påminner om B-52:orna.
Mina nästa gäster är USA:s mest
kända. De pryder Peoples omslag.
USA Today kallar dem
"röta i virket": Daedalus-teamet!
Det är en ära att få träffa er.
Det här är väldigt spännande.
Ni har alla olika bakgrund.
En av er är baptistpastor.
- Tank? Fårjag säga Tank?
- Visst får du det.
Ett kors med en raket.
Vilken tro är det?
Min...! Jag är baptist.
Vem är tjejtjusaren? Jerry.
- Är du det?
Det har inget med mig att göra,
det beror helt på kvinnan-
- och hur gärna hon vill upptäcka
sitt oändliga förråd av orgasmer.
Nu tänker de kvinnliga tittarna:
Karlar är sig lika i alla åIdrar.
- Ni har alla militär bakgrund.
- Det stämmer.
Nord eller syd, vilken sida var
ni på? Förlåt, det var taskigt.
Vad gjorde han?
- Det hänger alltså på reläet?
- Helt klart.
- Hur gick ni förbi värmeväxlaren?
- Jag gick inte förbi nånting.
Ni är inte särskilt tillmötesgående.
Jag har gjort allt jag kan
för att du ska förstå det här.
Ska jag rita upp det också,
med små punkter?
- Jag har faktiskt två MIT-examina.
- Be att få tillbaks pengarna, då.
Du har bara fått lära dig andra saker.
Ni äventyrar rymdfärden!
Jag är reserv, jag måste veta.
Du behöver inte veta ett skit
och jag behöver ingen reserv.
Jo, det gör ni. Mer än ni anar.
Vad ska det betyda?
Vad är det jag inte anar...?!
Din jävel,
du tänker blåsa mig igen...!
Här är en av astronauterna.
- Vilken halvtrevlig överraskning.
- Du tänkte aldrig skicka upp mig.
- Jag är lite upptagen nu.
Tack ska du ha...! Det var vår chef:
Vicepresidenten. Vad vill du?
Du tänkte aldrig skicka upp mig.
Du blåste mig 1958 och nu med!
- Har jag blåst dig...?!
- Man ska inte ingå avtal med lögnare!
Vadå för avtal? Du ställde ultimatum.
Ditt "avtal" gäller ändå inte längre.
Jag måste inte alls skicka upp er.
- Vad är det här för nåt?
- En fixade inte läkarundersökningen.
En av er har cancer.
I bukspottkörteln.
Och det kan inte opereras.
- Vet han om det?
- Dr Caruthers har talat med honom.
Nej... Vi ska konsultera en annan
läkare, en som inte jobbar hos dig.
Så lågt kan du alltså sjunka
för att jag inte ska få åka!
Jaså, det är därför du är så upprörd.
Jag trodde det gällde Hawk, men
det gäller din plats på rymdfärjan!
Då kan du lugna ner dig,
för NASA ska skicka upp dig.
Dig och Jerry och Tank -
oavsett vad vi enades om!
- Nu förstår jag inte.
- Du har ju blivit kändis.
En tvättäkta amerikansk hjälte.
Du har gjort NASA populärt igen.
Tack vare dig får de den budget
de gått och dräglat över.
Nog ska du få åka, alltid.
Vicepresidenten insisterar.
Nu måste jag ringa honom och du har
mycket att göra före uppskjutningen.
Och stäng dörren!
Min Blackbird!
Henne pensionerade jag 1990.
Och nu står vi här.
- Jag har aldrig sett en förut.
- SR-71, ett riktigt plan.
Ful på marken, läcker som ett såll,
men uppe vid Mach 1 är hon heltorr-
- och flyger snabbt som satan!
Jag tog henne ända till gränsen.
39000 meters höjd.
Hon är bara lycklig när det går fort.
Hon ska inte stå på marken - det är
ett hemskt sätt att dö, bara vänta...
- Har jag bara åtta månader kvar?
- Med cellgifts- och stråIbehandling...
- Min fru gick igenom det, jag vägrar.
- Ditt livs stora kärlek.
Vad är en bukspottkörtel för nåt?
Jag vet inte vad man har den till,
utom att få cancer i.
- Vilka odds har du och jag?
- Bättre än 40.
Jag vet hur mycket det betydde för
dig. Jag har visst sabbat allt igen.
- De vill ta Jerry och Tank och mig.
- Vad bra!
Du tog dem på rätt sätt.
Du sa väl ja?
- Jag sa ingenting.
- Var inte dum, det är sista chansen.
- Det är inte lätt...
- Kom inte här och gnäll.
- Tänk dig in i min situation...
- Nej du, du har skyllt på mig i 40 år.
Det räcker. Sumpar du det här
så är det ditt fel, helt och hållet.
- Vad skulle du göra?
- Lämna dig utan att blinka.
- Det skulle du säkert.
- För att få åka - javisst!
Utan att blinka.
Vet du vilken
mitt livs värsta dag var?
När du intalade mig
att jag kunde bli rymdpilot.
- Jag åker inte. Inte utan Hawk.
- Du har väl inget nytt ultimatum?
Jag ska lära upp Ethan,
men åker inte Hawk, åker inte jag.
Något förslag?
Hawkins klarade ändå fystestet. Han
borde få åka, och reserver finns ju.
Jag kommer att hamna på dårhus.
Överste Corvin...
Miss Holland ber er vänta.
Daedalus - samtliga medlemmar -
åker upp om 92 timmar.
Nu gäller vila och förberedelser.
- Vad är det?
- Titta.
StråIningshärdade, styrka 1,66,
högbrytande glas och flexonbågar.
Som du ska ha.
Jösses...!
Jag lät göra dem åt dig.
- Nu får du bjuda på middag.
- Vill du gå ut med Spindelmannen?
- Om jag får ostron.
- Du får pärlor! Gillar du att dansa?
- Jag vill ha hem honom levande!
- Det strider mot mitt goda omdöme.
Jag låter honom inte dö.
General Corvin, general Hawkins,
välkomna till Daedalus.
- Vi är inte generaler.
- Det borde ni vara.
Allt är klart.
Vi ses nere på marken igen.
Vi har ju bara väntat i 40 år...
Kan det passa med en bön?
Jag läste precis den gode
herdens bön. Alan Shepards bön.
"O Herre, låt oss inte klanta oss. "
Radiokoll.
Kurskontrollen... - Styrsystemet...
Elsystemet... - Kommunikationen...
15 sekunder.
Klart för start.
Rymdfärjan Daedalus och STS-200
har lyft.
- Hur går det?
- Rymden blir sig aldrig lik.
Houston, det här är Daedalus.
Rollen inleds.
Tack gode Gud!
Ökat motorpådrag.
Startraketerna släpps.
Omöjlig tillbakaflygning.
Omöjlig tillbakaflygning.
Nu är vi bara en liten prick.
Nödlandning över havet.
Byt till säker kurs.
Klart att gå in i banan?
Klart att gå in i banan.
Snyggtjobbat.
- Fyra timmar kvar, helt planenligt.
- Det är inte det som bekymrar mig.
Slappna av. Vår kille är med.
Det var värt att vänta på.
Tack ska du ha, Frank.
Ingen dålig start...
...för några nybörjare.
Nu är ni uppe i rymden.
Välkomna i gänget.
Nu kan de se Ikon.
Vi bör få en bild strax.
- Avstånd 5000 meter.
- Nu ser vi den.
Var beredd att föra ut armen.
För ut armen.
670 meter... Mitt i prick.
- Skickligt, Hawk.
Hej, Ikon. Hur mår du, då?
StråIkastarna på.
Kolla...!
Radar på.
Han försöker pricka in oss.
Slå av radarn,
fanskapet tänker skjuta ner oss.
Vi klarade oss.
Inte undra på att den avvikit från
sin bana, den måste väga 50 ton.
Kan ni se detsamma som vi?
Ja, Daedalus,
vi studerar den härifrån.
Avvakta beslut.
Den måste ha nån självförsvars-
mekanism som vår radar aktiverat.
- Kan du ta den, Tank?
- Ja, om Hawk kan komma närmare.
- Storleken bekymrar mig.
- Tänk om den ilsknar till igen.
Ser det ut som
en kommunikationssatellit?
Vad är det för modifikationer
ni har gjort egentligen?
Armen klarar inte belastningen.
Den ska hålla.
Säg åt Frank att ta tag i den.
- Jag är osäker på det här.
- Vi ska reparera satelliten.
Jag riskerar inte besättningens liv.
Vi avvaktar fortfarande.
Ge dem klartecken.
- Fånga in den.
- Uppfattat.
- Då tar vi en närmare *** på henne.
- Ett ögonblick, bara.
- Hur ser det ut?
- Det räcker.
- Aer han så bra som ni påstår?
- Tank? Han är suverän.
För långt till vänster!
Hell dig Maria, full av nåd...
Herrejävlar!
- Suveränt, Tank!
- Vi har Ikon.
Snyggt jobbat.
Vad stiliga ni är.
Välkommen till rymden.
Det här har du väntat ett tag på.
Ja, i 40 år...!
Okej, då sätter vi igång.
Så, ja...
Nu tar vi en *** på hjärnan.
- Jag tror inte det är rätt panel.
- Jaså, det tror du inte.
Jösses - vilken skrothög...!
Det är ingen sightseeingtur, Frank.
Avbryt.
Avbryt - nu!
Vad är det här?
Vad sjutton är det här för nåt?
En rysk kommunikationssatellit.
Jag vet väl hur en avfyringsramp
för kärnvapenrobotar ser ut!
Och varför hjälper vi ryssarna
att återföra den till sin bana?!
Vad tror du?
Du är bara här som en PR-grej!
Du fick som du ville, du är i rymden!
Gör det du ska nu!
Varsågod, Frank. Linjen är säker.
Du hade rätt när du var orolig. Den
har sex kärnstridsspetsar ombord.
- Vad snackar han om?
- Ingen aning. - Har ni något att säga?
Ikon är en kvarleva från kalla kriget.
Den har drivit omkring i rymden
ända sedan Sovjetunionens fall.
Det finns sex robotar ombord, med
amerikanska militärbaser som måI.
Alla ligger tyvärr
i tätbefolkade områden.
Om Ikon tappar kontakten förutsätter
den att en katastrof har inträffat...
- ...och avfyrar på eget bevåg.
- Och det väljer ni att erkänna nu!
Våra män är där uppe! Det här
strider mot nedrustningsavtalen!
Din jävel...!
Du anar inte hur rördjag blir
över att du oroar dig för oss.
Fråga din vän hur mitt styrprogram
från Skylab har hamnat här uppe.
Det stals av KGB
ur mr Gersons arkiv.
Jag visste inget om det här.
Tänkte du låta oss skicka ut den
och hemlighålla det för att gå fri?
Det här är allvarligt.
Vi har ett stort jävla problem.
Vi har en vätebomb på 100 megaton
med en fart på 27000 km/tim.
Kan vi skicka ut skrothögen
i yttre rymden?
Med fyra raketer? Nätt och jämnt.
Kanske. Jag ska räkna lite på det.
Det bör gå.
- Det är någon utanför.
- Daedalus, har ni någon utanför?
- Han har låst luckan till luftslussen.
- Ta bort panelen och öppna den.
Slå på stråIkastarna.
Vad sjutton sysslar du med?
Vad gör du?
Ditt jobb, Frank.
Skickar upp Ikon till sin bana.
Du vet inte hur man ska göra.
Kom tillbaka, det är en order!
Roger, gå ner och ta på dräkten
och gå ut sen.
Ethan, anslut inte raketerna...!
- När är det klart?
- Snart.
Anslut inte raketerna...!
Den tänker avfyra.
Fan, det brinner.
Vi har tappat Ikon och Ethan.
Roger är skadad och blöder.
Se vad du kan göra. - Tank,
begränsa skadorna. Slå av syret.
- Hawk och jag går ut.
- Elden är släckt.
- Elden är släckt...
- Avstånd 30 meter. Farten ökar!
De tappar den...!
Du har väl en plan?
Jag tror att jag kan omprogrammera
styrsystemet och få den att stanna.
Men det måste ske i rätt ögonblick.
Där kommer du in - du måste vara
mina ögon medan jag är där inne.
Säg till när satelliten lägger sig
jämsides med oss.
Hur ska du hejda farten?
Jag tänker tända styrraketen
ett kort tag.
- Du måste se till att den lyder mig.
- Jag som trodde det skulle bli svårt.
För att allt det här ska funka
måste du avläsa avståndet.
Du har en enda chans, kanske.
Går det inte, hinner du inte hit.
Når bomberna atmosfären är det
ändå kört. - Vi klär på oss och drar.
Det var det vansinnigaste
jag nånsin hört.
670 meter.
Det här var ingen bra idé.
Enligt mina beräkningar så har du
15 sekunder på dig att tända raketen.
- Säg nåt, Hawk.
- Alldeles strax.
- Fem...
- På ett.
Var beredd att släcka.
Den har stannat.
Houston, vi har hindrat fallet.
Medvetslös.
Jag kopplar upp de andra raketerna.
Ta hem grabben.
Problem: Vi har bara en raket kvar.
En orkar inte få in den i sin bana.
Det är ett problem till.
Aeven om vi får iväg den så orkar
den inte med två trasiga paneler.
- Ta hem grabben. Jag fixar det.
- Hur då, professorn? Du är ju pilot.
Jag behöver allt extrasyre du har.
Vad snackar du om?
Måste du vara en sån glädjedödare?
Har månen nånsin varit vackrare?
Vad menar han?
Det är 400000 km, det går inte.
Jag behöver bara komma halvvägs,
månens dragningskraft sköter resten.
Jag avfyrar robotarna i yttre rymden
och låter dem...
...förstöra sig själva.
Det är ingen lösning, Frank.
En raket räcker inte.
Det måste finnas nåt annat sätt.
Det gör det inte.
Varje lopp har sin vinnare
och nu är det min tur.
Som vanligt.
- Du får inte låta honom göra det.
- Hur ser det ut här?
Branden slog ut en motor, båda styr-
datorerna, hydrauliken är osäker.
Och Roger?
Hjärnskakning.
Utan Roger och utan Hawk-
- måste du sköta landningen
och du får bara en chans.
Titta inte på mig, jag har inte flugit
nåt större än en Cessna på 30 år.
Jag drog nog det längsta strået.
Skratta inte, då går syret åt.
Frank har tjuvkopplat den åt dig, men
bränslet tar *** efter 32000 km.
Om du fyrar av dem för tidigt så kan
stridsspetsarna hitta hem till jorden.
Väntar du för länge tar bränslet ***
och då blir du inte av med dem.
Kommer det här att funka?
Jag vet inte.
Då skjuter vi iväg henne till månen.
- Vi räknar väl ner till ett.
- Till ett.
Ikon har lämnat vårt gravitationsfält.
Hawk lyckades avfyra robotarna
i yttre rymden.
- Hur är det med Daedalus?
- Läget är kritiskt.
Vi har bara en fungerande nedfarts-
motor och den läcker bränsle.
Om inte bränslet räcker
genom atmosfären...
Brinner den upp eller kastas ut.
Styrdator och elektronik?
Datorerna svarar inte. Det enda
som fungerar helt är luftströmningen.
De måste inträda i atmosfären
och landa manuellt.
- Det är omöjligt.
- Ingen har gjort det förut.
Bara Roger och Hawk skulle försöka.
Roger är skadad och Hawk...
Vi tar in dem så nära det går och sen
avbryter vi landningen. De får hoppa.
Överlevnadschanser?
Tjugo procent i bästa fall.
Noll om de försöker landa.
Hon är död. Hon kan nog inte ens
glidflyga med de skador hon fått.
Tjugo procent är bättre än noll.
- Har du kvar den?
- Hon ska dansa hela vägen hem.
Daedalus.
Här kommer Eugene Davis.
Ni ska ta er till Florida.
Vi tar er så nära Kennedy vi kan.
Ni är fortfarande uppochnedvända
och flyger med stjärten först.
I vanliga fall skulle autopiloten
ha rätat upp er.
Men vi har ju ingen dator.
Ni har inte
mycket bränsle kvar heller.
Drömläge... - Tänder nedfartsmotor.
Det räckte inte,
du måste vända med RCS.
Ta det lugnt.
Det är inget stridsflygplan.
En flygande tegelsten.
Hoppas inte det.
Jag gör en brant dykning
så vi inte flyger in för högt.
Jag gör några snäva svängar
för att minska farten.
Jerry, förbered hoppen.
På 3000 meter bör vi vara över
Florida. Öppna luckan och få ut alla.
Ethan och Roger först.
Sen du och Jerry.
Jag siktar på att hoppa över havet.
- Håll ihop nu...!
- Det är för brant.
- Hon kommer att gå sönder.
- Bara lite till.
Höjd 50 km över Texas.
Bara lite till.
En sväng till.
- Han försöker anropa.
- Han har bränt antennen.
- Var är han?
- Nära, men för snabbt och för högt.
3500 meter.
- Tryckutjämning.
- Skjut av luckan och få ut alla.
Uppfattat. Luckan av.
- Du också.
- Du, då?
Så fort det är säkert hoppar jag.
Hoppa nu. Sätt fart.
- Vad sjutton sysslar ni med?
- Vi är ett team.
- Ni ska ut, det är en order.
- Vi stannar.
Läs upp hastigheten, då.
800 km/tim. Höj nosen.
Det går på tok för snabbt. Hoppa nu.
Svar nej.
- Hastighet?
-480 km/tim. Landningsställ ut.
Landningsställ ute. Det här är enkelt,
man bromsar bara lite.
Överstegring.
- Hastighet?
-350 km/tim.
340... 320...
300... Det blir överstegring!
- Hastighet?
-280. Sänk nosen!
Då sänker vi nosen lite grann.
Hjulen har stannat.
Daedalus är hemma.
Rena barnleken.
Gene...
Det var inget.
Jag tvivlade aldrig på Frank Corvin.
Jag valde honom för 40 år sen
och jag valde honom nu.
I engagemang, tapperhet och fasthet
slår de alla team jag nånsin haft.
Tror du han kom fram?
Ja, det tror jag.