Tip:
Highlight text to annotate it
X
Elva.
Tolv.
Tretton.
Vem är det?
Konstiga figurer.
Två som kom ut ur skogen.
Som spöken.
Del 2.
SLAGET AV LOKAL BETYDELSE
Sexton, kamrat fanjunkare.
Jag ser det.
Gå till Osjanina, så att ni tar trupperna till nödpositionerna.
Skicka Britjkina till mig.
Och kräla, kamrat översättare. Från och med nu krälar vi.
Kamrat fanjunkare.
Andas bättre, Britjkina.
- Kommer du ihåg vägen tillbaka? - Ja.
- Det viktigaste är träsket. - Jag vet.
Vänta Elisaveta, förhasta dig inte.
Vadstället är smalt, höger, vänster, aja baja.
- Jag klarar mig. - På ön pustar du ut.
Rapportera till Kirjanova att omständigheterna har ändrats.
Vi klarar oss inte på egen hand.
Lämna allting här, gå lättpackat.
Glöm inte pålen vid träsket.
- Gå, Elisaveta! - Ska jag lämna patronerna?
Det är bra att vi kom över.
Dåligt läge, tjejer... dåligt.
De är sexton.
Och de kommer att vara här om tre timmar, så ska tänka.
Jag skickade Britjkina till förläggningen.
Vi kan bara hoppas på förstärkning tills kvällen.
Om vi hamnar i strid, kommer vi inte att klara oss.
Inte på några positioner, för att de har sexton kulsprutor.
Titta hur de går förbi?
Vi får inte låta dem på kedjan. Vi måste få bort dem.
Vi måste rikta dem runt Legontov sjön. Men hur?
Nej, tyskarna kom inte hit för strid.
De går försiktigt, så att fienden inte märker.
Så de kan komma till sitt mål obemärkta.
Kanske behövs det att de ska se oss,
och att vi låtsas att vi inte har sett dem?
Då kanske de går runt Legontov sjön.
Och det tar ett dygn att komma runt.
Vem ska jag visa dem? Mig och er fyra?
Spanarna ser att vi bara är fem.
De omringar oss och tar oss med knivar, utan ett enda skott.
Kom igen Rita!
Kamrat fanjunkare, om de ser skogshuggare då?
Vilka skogshuggare, var? Skogarna är tomma, det pågår ett krig.
Nu huggerju kärringar skog.
Det är rätt flickor! Ni har rätt.
Vi fixar en uppvisning och jag vet ett utmärkt ställe.
Snabbare, vi har begränsat med tid.
Våra tjejer kommer!
- Vänta, jag tar dig över. - Vad gör ni, det behövs inte.
Du är inte helt frisk ännu.
De kommer, kamrat fanjunkare.
- Vattnet är kallt. - Lyfta fållen.
Kommandot är inte ur stadgan.
Vi glömmer krigsord för tillfället. De har också översättare.
Som om jag vore ett barn...
Vill du ha mixtur?
Spring inte på vått. Flickor, snabbare!
Vi har en åtgärd att genomföra.
Ni gjorde väl med Lizas duk.
- Det var synd att riva den. - Vi ger henne en ny.
Underkläderna kom till nytta.
Hon vill bara prunka!
Göm dig, du stannar med mig så länge. Flickor, dags at börja.
Gör lite rökigare eldar, hugg kvistarna högre.
Stick bara inte ut.
Skymta lite här och där, bra, men inte för mycket...
- Praskovja! - Vad?
- Ta yxan! - Det harjag gjort redan!
Hjälp till!
Jag gör det. Ett, två, tre! Låt mig hjälpa!
Den vill inte tändas, det är nog vått.
Min brinner fint!
Mer! Ta i! Den vill inte!
Mer! Oj, mer!
- Försiktigt! - Nu går det!
Hugg ved, snabbt!
Praskovja, efter mig!
Masja, har du skalat potatisen?
Ja! Händerna har nästan ramlat av!
Akta!
Flickor, hjälp till!
Det går!
De ringde från länskontoret, de skickar förstärkning snart.
Ska vi äta snart?
När potatisen har kokat klart, gör du det.
Flickor.
Var försiktiga, jag ber er.
Skymta lite här och där bakom träden, inte buskarna.
Det här trädet fäller ni själva.
Komeljkova, efter mig.
Galja, håll i.
Anjuta, ge ifrån dig yxan.
Hitta en egen. Den yxan är min, jag behöver den fortfarande.
Flickor, få hit ved.
Flickor, hjälp till!
De kanske har gått?
Fan vet, de kanske har gått.
De är inte heller dumma, de skickar inte vem som helst på ett sådant uppdrag.
- Sjura, hjälp till! - Vänta du...
Vänta!
Jag ser.
Tryck, tryck! Vi har fällt det!
Bra gjort.
Spanarna.
Så ni har bestämt er trots allt.
De tar sig över och allting går åt helvete.
Om de förstår att de är upptäckta,
räknar de oss och då är det *** med oss.
Så...
Jag tar de här två.
Och medan de skjuter på mig med sina kulsprutor,
kommer ni förmodligen hinna gå och gömma er.
Gå, Komeljkova, gå till flickorna. Jag täcker er.
Raja!
Vera! Gå och bada!
Stopp! Tillbaka!
Äppelträden och päronträden har blomstrat,
Dimman flyter över floden.
Katjosja gick upp på stranden.
På den höga och branta stranden.
Katjosja gick upp på stranden,
På den höga och branta stranden.
Gick upp och sjöng
Om den gråblå stäppörnen.
Vanjosja, var är du?
Flickor, kom nu och bada!
- Strax, Zhenja! - Vi kommer!
Väna på oss!
Var? Vem ska arbeta? Jag ska visa er!
Arbetet är inte en varg - springer inte in i skogen.
Det kan vänta!
Akta!
Zhenjka, det finns vassa stenar där!
Jag ska visa er, era latmaskar!
Ni badar efter arbetet!
Kom till min position. Täck mig.
Hugg kvistar snabbt!
Vanjosja, var är du?
Zhenja, vattnet är väll kallt?
Var latar du dig?
Som ni vill.
Jag kommer!
Så, flickor, ska vi gå och bada?
Kommer, kommer!
De ringde från länskontoret, bilarna kommer strax, så klä på dig.
Vad är det?
Gå härifrån, Komeljkova!
Är du rädd för att bada, Vanjosja?
Vanja!
Jag kan inte längre. Jag går nu och börjar skjuta
Sonja, du får inte.
Vad gör du? Jag...
Ivan lvanovitj, fororna har kommit! De väntar på oss, snabba på!
Sluta leka med elden!
Klä på dig.
Värm henne.
Lugna ner dig, lugna ner dig.
De går, Zhenja, de går nu.
Vi lurade dem allt!
Evgenija, du badade mig trots allt.
- Hon råkade. - Vad?
Hon råkade.
Oj, jag brände kjolen! Flickor, titta!
Det gör inget, vi ger dig en ny. Nu är det bra.
Nu fick ni dem runt sjön, de har ingenstans att ta vägen.
Om Britjkina kommer i tid förstås.
Hon kommer i tid, hon är snabb.
Så, flickor, ska vi skåla lite för detta lilla ögonblick?
Dricker för hennes snabba fötter.
För era smarta huvuden.
Det värsta är bakom oss.
När vi kommer tillbaka, ska ni alla få medaljer.
Och Zhenja ska få en orden.
Jag håller med.
Än så länge tackarjag er för tjänsten.
Tjänar Sovjetunionen!
Känner du?
Kulturen har förrått tyskarna. De vill ha kaffe.
Varför tror ni det?
Det luktar rök, det betyder att de gör i ordning frukost.
Men är alla sexton där?
Vi måste räkna dem, Margarita.
Om en strid bryter ut,
ta flickorna och gå mot öst tills kanalen.
Där rapporterar du om tyskarna, men jag tänker
Lizaveta kommer fram till våra.
- Är ordern förstådd? - Nej. Och ni då?
Sluta med det där, Osjanina. Vi går inte och plockar bär eller svamp.
- Vad ska jag svara? - Du ska svara ppfattat".
Sen sjunger vi, Elizaveta.
När vi har utfört ordern, sjunger vi.
Hjälp! Hjälp!
Zhenja, var det läskigt?
Inte i början, bara efteråt.
Om jag vore ensam, men ni ärju brevid.
Som man säger: Det är inte läskigt att dö inför hela världen.
De har inte gått, utan ligger i läger. Vi måste ändra vår ställning.
Tack, gode Gud, att tyskarna inte har någon riktig jägare.
- Vaddå då? - Jag känner er länge.
Tog du med dig min tobakspung?
Käre Fedot Evgrafovitj, jag har glömt!
Sluta, jag harju knaster.
Tack för ryggsäcken.
Tobakspungen var ett minne, det var synd.
- Var ska du? - Jag vet var han är!
Stanna! Sitt! Tillbaka!
Sitt!
Vi måste byta hennes stövlar, de trampar så högt,
eftersom är två storlekar större.
- Det viktigaste är att inte upptäckas nu själva.
Så packa era ryggsäckar så att de inte skramlar.
Liza Britjkina måste ha kommit fram till våra.
Så fort vi får förstärkningen på spåret,
förjag er alla bakom klipporna.
Varför?
Lite längre bort, så man inte hör skällsorden.
Det blir inte utan närstrid.
- Det gör inget, vi klarar oss. - Bland dig inte!
Vi maskerar oss och håller utkik åt alla håll.
Nys inte!
Hosta inte heller! För att en nysning hörs långt borta.
Jag tror visst att Gurvitj skrek?
Nej, det var fel.
Komeljkova, efter mig. Resten väntar.
Efter mig.
Tyskar?
Tyst. Inte försiktigt... Inte försiktigt...
Därför hann hon skrika.
Hans slag var menat för en karl.
Det kom inte fram till hjärtat på första gången.
Jag har förstört dig.
Ligg ner här, Sonja lilla.
Vi har inte tid att skaka, Komeljkova!
Andas.
De är här.
De är nära. Det är två av dem.
De kommer att klättra upp för kedjan, de kommer att gå förbi här.
Stanna vid den klippan.
När de jämnar sig med den tallen ge mig en signal.
Inte före, inte efter.
Skjut inte, då kommer resten. Kom igen nu.
Bra, Komeljkova.
Jag tackar dig.
Akta. Oj, gode Gud, vad är detta?
De har brutit mot de mänskliga lagarna.
Och därmed står de utanför alla lagar.
Du kanske vill tvätta dig?
Jag förstår. Man måste vänja sig, örhärda sin själ.
Stora karlar, även de...
Medan samvetet ombildas...
Hittar du våra själv?
Gå då. Gå till Sonja, dit, alltså...
Farväl.
Utan hysterier.
Du var perfekt.
I skolan och i universitetet.
Ja...
Läste dikter.
Men framför allt kunde ha fött barn.
Och de barnbarn och barnbarns barn.
Och tråden skulle inte gå av.
Och de med kniven på denna tråd...
Klä på dig.
Varför gjorde ni det?
För att kämpen är barfota, därför. Det här är ingen lek.
Man ska tänka på levande. I kringstiden gäller bara denna lagen.
Jag beordrar att sätta på stövlarna.
Får inte. Hur vågar ni? Jag...
Jag skriver till mina föräldrar.
Sluta ljuga! Du har inga föräldrar, har aldrig haft några heller!
Du ärju hittebarn och sluta hitta på saker!
Varför på det viset? Vi behöver ingen ilska nu.
Annars blir vi ursinniga, som tyskarna.
Ta emot.
Skjut inte långt, det drar uppåt.
- Jag vet. - Bara med korta salvor.
Så ska det bli. Onödiga saker gömmer vi här.
Alla vapen tar vi med oss.
Sprid er!
Till mig! De går bort.
Snudde det er?
Nej, det träffade stenarna.
Tack ska du ha korpral för sekunden du gav mig.
För den där sekunden ska man bjuda *** livet ut.
- Det var ett mirakel att vi klarade oss. - Jag har tur.
Tur... Det var tur attjag såg dem först.
Stanna här.
Vi trodde hon var en riktig människa, men hon...
Komsomolmedlem! Varje kämpe räknas här.
Kamrat fanjunkare, är ni kommunist?
Såklart.
Vi ber er att vara ordförande på vårt komsomolmöte.
Och vilken dagordning föreslås?
Om dåligt beteende av ett komsomolmedlem i strid.
Om feghet.
Så vi ska hålla möte.
Fördöma kamrat Tjetvertak och skriva protokoll?
Och tyskarna ger oss en resolution om det här protokollet, är det nog?
Nej.
Därför som fanjunkare och som kommunist,
ställerjag in samtliga möten för tillfället.
Och när det gäller fegheten, har det aldrig funnits någon.
Fegheten syns bara i andra stridet.
Men det här är tafatthet, bara på grund av oerfarenheten.
Inte sant, soldat Tjervertak?
Jag beordrar att torka bort alla tårar.
Osjanina, flytta dig framåt, håll koll på skogen.
Alla andra kämpar tar emot födan och vilar så gott de kan.
Sjunger, Tjetvertatjok.
- Ät. - Tack.
Varför undvek de slaget, tror du?
Du vet inte. Så jag vet inte heller.
Men man måste förstå fienden.
Krig är inte bara vem som skjuter vem.
Krig, det är vem som överlistar vem.
Ni skulle vila.
Får inte, Margarita, måste gå ut och söka. Har ingen kraft, men måste.
Vem går ni med?
Du är en bra soldat, Osjanina, men du känner inte till stadgan.
Men stadgan... vad står i stadgan?
En kommendant är inte bara krigsledare.
Han måste uppfostra också.
Behövs inte. Bättre med Zhenja.
Såklart, bättre.
Vi kan inte tillåta att en människa slutar respektera sig själv.
Följ efter på stort avstånd, lätt, bara med vapen.
Om ni hör skott, två läten,
göm er och vänta, på att vi kommer.
Och om vi inte kommer, backa,
omärkt, genom de förra positionerna, mot öst, tills de första människorna.
- Hur gammal är du? - Ärligt? Sjutton.
Ljög du i krigskommisariatet?
Jag ljög att tyskar dödade mina föräldrar.
Tänka sig!
Men jag hade väl föräldrar.
Fick du ditt efternamn på barnhemmet?
- Förvaltaren kom på det. - Bra efternamn.
- Gillar ni? - Lten men naggande god.
Stilla! Du finns inte här!
Mamma!
Första avdelningen, anfalla fienden i ryggen!
Resten, efter mig!
För vårt sovjetiska fosterland, hurra!
Vi springer, Rita, vi springer, de ärju två!
Får inte, Zhenja, en order är en order.
Omringa dem! Slå fascistiska odjuren!
Efter mig! Framåt!
Eld på fascistjävlarna!
Som du vill. Då gårjag själv.
Soldat Komeljkova, det här är inte tjuv och polis, det här är krig!
För Stalin! Framåt!
Hör du?
Han för dem bort från oss och Galja.
Han lovade att komma igår.
Ska vi dricka te?
De är sex.
De klarar sig.
Vad ljusa nätterna är.
Ljusa, och kalla.
Nord.
Ni blir väl inte nerkylda, flickor?
Hur är det med dig, Lizaveta?
Jag skyndade mig.
- Fedot Evgrafovitj! - Fedot Evgrafovitj!
Kamrat fanjunkare!
- Fedot Evgrafovitj, det är vi! - Vi är här!
Käre! Fedot Evgrafovitj!
Levande!
Käraste! Vi har avvaktat! Avvaktat!
Vad är det flickor? Vad?
Har ni ä*** en smula, har ni sovit en blund?
Vi ville inte, kamrat fanjunkare.
Vaddå kamrat fanjunkare, systrar? Jag är liksom en bror för er.
Kalla mig för Fedot, eller bara Fedja, som mamma kallade mig.
Mitt namn ärju inte fint, men jag har vad jag har.
Galja begravde vi.
De stupade som hjältar, våra kamrater.
Galja Tjetvertak i en skottlossning.
Och Liza Britjkina drunknade i träsket.
Det ser ut som att med Sonja har vi förlorat tre.
Ja.
Men däremotjagar vi bort fienden i ett dygn, ett dygn.
Så vi ska minnas våra systrar.
Minnas med gott.
Varför utförde ni inte ordern?
Vilken order?
Beordrade jag er att gå mot öst?
Vi gjorde det.
- Gjorde det... - Tog alla ägodelar.
Tack för värdigheterna. Men lyssna på en ny order nu.
Ät, packa och marsch härifrån.
Vi har ingen hjälp att vänta på längre.
Och tyskarna går hit. Så vi kan inte bara sitta här.
Och du Fedot?
Nu är det min tur att vinna ett dygn.
Tre, som du inte kan ta tillbaka,
räcker tills mina dagars ***.
Vad har du tappat, Fedja?
Jag har lämnats utan artilleri. Förlorat tändaren.
Och en granat utan en tändare är en bit metall.
En kullersten är mer värd.
Det gör inget, Fedot, vi slår tillbaka.
Vi slår tillbaka, kamrat fanjunkare.
Men dra! Väga inte visa er här igen! Jag ger er tre minuter!
Vi går ingenstans!
Jag ska ställa er inför tribunal, för olydnad av order...
Vad gör ni med mig, flickor?
Vi är också mycket oroliga, kamrat "den tredje".
Mer än två dygn.
De har inte hört av sig.
Han skickade ingen. Han skickade ingen, sägerjag, ingen!
Jag kan vägen ungefär.
Ska bli - att komma omedelbart!
Kamrater kämpar!
Fienden, beväpnad upp till tänderna, rör sig mot oss.
Vi har inga grannar, varken till höger, eller vänster.
Så vi har ingenstans att vänta hjälp från.
Därför beordrarjag alla soldater
och mig personligen, att hålla fronten.
Hålla. Till och med när krafterna är ***, fortsätta hålla.
På den här sidan finns ingen jord för tyskarna.
För att bakom ryggen på oss finns Ryssland.
Med andra ord fosterlandet.
Vad skönt, bröder,
Vad skönt, bröder, att leva.
Med vår fanjunkare. Behöver man inte oroa sig.
Ni ska bara skjuta när tyskarna kommer ner i vattnet.
Och innan dess, andas varannan gång, så att fåglarna inte tystnar, förstår du?
Ja.
Håll, men över floden skjuter du med karbinen, kulsprutan ska du spara.
När de börjar forcera, kommer den väl till pass, förstår du?
- Ja. - Vänta.
Titta dit. Se till att de inte går runt.
- Jag förstår. - Kom igen.
Kamrat fanjunkare.
Fortare! Rita!
Hit.
- Med vad? - Granat.
Dricka... Dricka...
- Strax. - Kan inte.
Ta hit trasor! Underkläder!
Snabbare!
- Inte silket, linnet! - Finns inget.
Tack, Zhenja.
Tyskar? Var är tyskar?
Gå... gå...
- Täcker du oss? - Ja.
Lugn... lugn... Rita.
Splittret kom ovanpå. Det läker.
Gå... leta där. Zhenja är där.
Var skyndar ni er?
Hon leder bort dem. Efter sig.
Släpp mig.
Släpp.
Omringa dem! Efter mig!
Han sa till mig
Bli min för evigt,
Och jag ska leva,
Bränd av min kärlek,
Leendets tjusning
Ömhet i blicken
Lovar mig alla
Himmelska nöjen.
Först log han,
Sen släppte han tårar
Sen log han,
Sen släppte han tårar!
Ack, han älskade inte mig...
Stackars hjärtat Så sade han...
O, fan! Men, kom hit, era jävlar!
Stackars hjärtat Så sade han,
Men han älskade inte, Nej, han älskade inte...
Han älskade inte!
Slutade... Mig!
Han lovade!
Intressant.
Hallå, ni!
För Rita! För Galja! För Sonja! För Liza!
Han sade till mig:
Med en ljus stjärna
Lyste du upp
Min kalla själ!
Du gav mig...
Hopp... i hjärtat!
Kom hit!
Men, kom!
Är ni rädda?
Fanskap!
Dog hon direkt?
Ja.
Hon kunde ha gömt sig, men hon ville inte.
Var är tyskarna?
De gick efter sprängämnen troligtvis.
De har inte besegrat oss! Förstår du? De har inte segrat.
Gör det ont?
Här gör det ont.
Jag har förstört er, förstört alla fem.
Varför? För tio tyskar?
Men varför på detta viset.
Allting ärju klart... krig.
Så länge det är krig - det är förståeligt.
Men sen då, när det är fred?
Kommer det att vara förståeligt då?
Vad ska man svara, när de frågar:
Varför kunde inte ni karlar,
rädda våra mammor från skotten?
Sluta, vi försvarade fosterlandet.
Plåga inte dig själv.
Ligg här medan jag kollar runt.
Vi har två patroner kvar.
Men, det ärju lugnare så.
Vänta.
Kom hit.
Kommer du ihåg attjag stötte på tyskarna vid spårfördelningen?
Jag sprang till mamma i stan då.
Jag har en pojke där, lgor, tre år.
Mamma är mycket sjuk.
Var inte orolig, Rita, jag förstår.
Tack.
Jag ska bara föra spaning och kommer strax tillbaka.
Till natten kommer vi till våra.
Kyss mig.
Vass...
Gå. Täck mig med kvistar och gå.
Och du måste komma fram.
Vi kommer fram tillsammans.
Vad har du gjort, flickan lilla? Vad har du gjort?
Hände hoch!
Ligg ner!
Ligg ner! Ligg ner!
Ligg ner! Ligg ner!
Alles! Alles! In i hörnet!
Alles! In i hörnet!
In i hörnet! Hände hoch!
Hände hoch!
Har ni klarat oss?
Har ni det?
Fem flickor!
Det fanns bara fem flickor. Bara fem! Och ni kom inte igenom!
Ni kom ingenstans! Ni dör här!
Alla! Jag dödar varenda en personligen.
Och där kan de döma mig! Låt dem göra det!
Moskva talar. Från sovjetiska informationsbyrån.
Kvällsmeddelande.
Under den tredje juni hände ingenting stort på fronten.
På vissa platser på fronten
utkämpades slag av lokal betydelse.
Natten går igen Ovanför de sömniga bergen.
I eldens rök Lyser flickornas och pojkarnas ögon.
Vinden har tystnat Tillsammans med den sista sången.
Det ser ut som att han gick För att leta efter dig.
Så för alla också Plötsligt råka hamna
I dessa trakter, Där isberg låter.
I olika trakter Träffarjag många vänner.
Men varför Finns inte du bland dom?
Jag kommer att leta, Kommer att hoppas på vägen,
Låt mig gå i tusen år I sina spår.
Jag kommer att leta, Jag trorju lite,
Attjag hittar dig I avlägsna trakter!
- Gillar du det? - Mycket.
Dessa spöken finns ännu.
Det var allt, far.
Då så, lgor.
Elizaveta Britjkina
Sofja Gurvitj Evgenija Komeljkova
Margarita Osjanina Galina Tjetvertak
EVIG HEDER ÅT DE SOM FÖLL FÖR FOSTERLANDET
***
Ripped by: SkyFury