Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag har en vän som är konstnär och han har ibland
uttryckt en uppfattning som jag inte håller med om.
Han håller upp en blomma och säger "Se hur vacker den är"
och jag håller med. Han fortsätter sedan genom att säga: jag som konstnär ser hur vacker den är
medans du som forskare ta isär den och den blir istället en tråkig sak.
Först av allt, det han ser och uppskattar är tillgängligt för alla, mig med. Jag tror att även om
jag inte är lika estetiskt raffinerad som han är
kan jag uppskatta blommans skönhet.
Samtidigt ser jag mycket mer om blomman än vad han ser. Jag kan föreställa mig cellerna.
Dessa komplicerade interaktioner, som även de har en skönhet.
Vad jag menar är att skönheten inte enbart finns i denna dimension av en centimeter, det finns även skönhet i mindre dimensionerna.
Den inre strukturen och dess processer, det faktum att färgerna och blomman utvecklades
för att attrahera insekter för att pollinera är intressant.
Det innebär att insekter kan se färgen.
Av det följer frågeställningar; om denna känsla för estestik även finns i lägre former och varför den är estetiskt tilltalande.
Alla möjliga intressanta frågor genom vilka vetenskapen endast ökar spänningen,
mysteriet och vördnaden för blomman.
Om du förväntar dig att vetenskapen skall ge oss svaret till frågor om vad vi är
vart vi är påväg, meningen med universum och så vidare. Då tror jag att man lätt blir
förvirrad och börjar leta efter någon slags mystiskt svar till dessa frågor. Hur en forskare kan acceptera ett mystiskt svar
vet jag inte. Hela den vetenskapliga andan är att försöka förstå mer. Glöm det, jag menar jag förstår det bara inte.
I vilket fall, om du tänker på det, vårt tillvägagångssätt är att utforska, vi försöker lära oss
så mycket vi kan om världen.
Folk frågar ofta mig "Söker du vårt universums ultimata lagar?"
Nej, det gör jag inte. Jag försöker lära mig mer om världen och om det visar sig att det finns en enkel
lag som förklarar allt, så vara.
Det vore en väldigt trevlig upptäckt. Om det visar sig att universum är som en lök med milljontals lager
och vi är helt enkelt trötta att leta efter fler lager, så vara.
Vad än framtiden håller, är naturen där och hon är som hon är.
Därför, när vi undersöker något, bör vi inte i förväg bestämma vad det är vi försöker göra
förutom att försöka lära oss mer om det vi undersöker.
Jag kan leva med tvivel, osäkerhet och att inte veta.
Jag tycker att det är mycket mer intressant att leva ovetande än att ha svar som kan vara felaktiga.
Jag har ungefärliga svar och möjliga förväntningar med olika grad säkerhet
om olika saker, men jag är inte helt säker på något
och det finns många saker jag inte vet någonting om.
Men jag måste inte ha ett svar. Jag räds inte att inte kunna svara på allt.
Att förloras i detta mystiska universum utan att ha ett syfte
vilket är så verkligheten ser ut så vitt jag kan se. Det är inte något jag räds.
Så sammantaget kan jag inte tro på dessa speciella historier
som har hittats på om universum och vår plats i det eftersom de verkar vara
allt för enkla, för lokala. Jorden, han kom till Jorden!
En av aspekterna, att Gud kom till jorden, tänk dig.
Se vad som finns där ute i universum, det är inte proportionellt.
I vilket fall är det till ingen nytta att argumentera. Jag kan inte argumentera men jag försöker
förmedla att med det vetenskapliga synsättet, min fars synsätt dvs. att vi skall försöka finna vad som är sant och vad som
kanske inte är sant. När man börjar tveka, vilket för mig är en fundamental del av min personlighet, att tveka
och att fråga. När du tvekar och frågar blir det lite svårare att tro.
Skönhet
Feynman serien är ett sidoprojekt till
facebook.com/thesaganseries
besök eller prenumerera direkt ovan för mer
Erkännanden
Social media skapad av Reid Gower.