Tip:
Highlight text to annotate it
X
Internet år 2009.
Vi sänder e-mail och telefonerar via internet
och diskuterar saker vi är intresserade av.
Till och med bankärenden sker elektroniskt.
Men det vi tar för givet idag
var bara en *** idé för femtio år sedan.
För att förstå hur vi har kommit såhär långt
behöver vi gå tillbaks till 1957, när det hela startade.
Innan 1957 utförde datorer bara en uppgift åt gången.
Detta kallas att hantera en batch, en omgång.
Detta var såklart väldigt ineffektivt.
När datorerna blev större och större
behövde de förvaras i speciella rum med luftkonditionering.
Det betydde också att programmerarna inte kunde arbeta direkt vid datorn längre
– det var specialister som matade in styrkoderna.
Att programmera på den tiden betydde massor av manuellt arbete
och den indirekta kopplingen till datorn ledde till
massor av "buggar", slöseri med tid, och gick även programmerna på nerverna.
Året 1957 innebar en stor förändring.
Det behövdes en fjärranslutning
så att programmerarna kunde arbeta direkt mot datorn.
Samtidigt uppstod idéen om tidsdelning, "time-sharing".
Detta var första gången man provade att dela processorkraften
i en dator med många användare.
Den 4:e oktober 1957, under "Kalla kriget"
sändes den första obemannade satelliten, Sputnik 1, ut i rymden av Sovjetunionen.
Rädslan för att vara oskyddade mot kärnvapenraketer spred sig.
För att säkra USAs tekniska ledning,
skapades DARPA, Defense Advanced Research Project Agency, i februari 1958.
På den tiden överfördes bara kunskaper av enskilda människor (och via böcker? red not).
På DARPA planerade man för ett storskaligt datornätverk
för att snabba upp kunskapsöverföring
och undvika dubbelarbete inom forskning.
Detta nätverk fick namnet Arpanet.
Efterhand utvecklades tre andra koncept,
som är fundamenten i historen om Internet:
Det militära nätverket framtaget av RAND Corporation i USA.
Det kommersiella nätverket på National Physical Laboratory i England.
Och det vetenskapliga nätverket Cyclades, i Frankrike.
De vetenskapliga, militära och kommersiella aspekterna
är fundamenten i vårt moderna Internet.
Låt oss börja med Arpanet, det mest kända av dessa nätverk.
Utvecklingen började 1966.
Universiteten var till en början ganska ovilliga att dela tid på sina datorer.
Därför kopplades mindre datorer in före själva huvuddatorn.
Denna dator, kallad IMP (Interface Message Processor), skötte nätverksaktiviteterna,
medan huvuddatorn skötte uppstarten av program och laddning av datafiler.
Samtidigt var IMPen ett gränssnitt mot huvuddatorn,
eftersom det bara var IMParna som var anslutna till nätverket
- detta kallades även ett "IMP-subnet".
Arbetsgruppen "the Network Working Group"
tog först fram "the Network Control Protocol" [eller "Network Control Program"].
Senare ersattes NCP med det mer effektiva "Transmission Control Protocol".
Finessen med TCP är att det veriferar filöverföringen.
Låt oss göra en utflykt till England.
Eftersom nätverket NPL var framtaget av kommersiella skäl
förväntade man sig massor av användare och trafik.
För att undvika trängsel i ledningarna, delades filerna upp i mindre paket
som sedan sattes samman igen hos mottagaren.
metoden paketutväxling "Packet Switching" var född!
År 1962 upptäckte amerikanska spaningsplan medel- och långdistansrobotar på Cuba,
som hade räckvidd nog att nå USA.
Detta ökade dramatiskt rädslan för ett kärnvapenkrig.
Vid denna tidpunkt hade nätverken en centraliserad arkitektur.
Men för att undvika ett avbrott under en attack,
behövde man ta fram en decentraliserad nätverksmodell,
som skulle fungera även om man förlorade en nod.
Kommunikation sköttes mestadels via radiovågor,
som skulle bli utstörda vid en kärnvapenattack:
atmosfären skulle påverkas och de långvågiga radiosignalerna skulle inte fungera.
Man skulle tvingas använda kortvåg, som dock inte har särskilt lång räckvidd.
En bättre lösning var att tillämpa modellen med ett distribuerat nätverk.
Stora avstånd kunde täckas med minimal störning.
En annan milestolpe var skapandet av det franska nätverket Cyclades.
Eftersom Cyclades hade en mycket mindre budget än Arpanet, och därmed färre noder
lades fokus på kommunikationen med andra nätverk.
Termen "inter-net" föddes.
Cyclades koncept gick längre än ARPA och NPL.
Under kommunikationen skulle inte datorerna lägga sig i längre,
utan bara agera som en växel.
Cyclades protokoll passerade genom maskinerna via ett fysiskt lager
som installerades direkt i hårdvaran,
vilket medgav direktkontakt med mottagaren, och en komplett struktur från start till ***.
Inspirerat av Cyclades, och plågat av inkompatibiliteten mellan nätverken,
infördes Cyclades princip i allt större omfattning.
Telefonbolagen utvecklade protokollet X.25, vilket medgav kommunikation
genom deras servrar – mot en månatlig avgift såklart.
DARPA Transmission Control Protocol kopplade samman datorena via "gateways"...
och inom ISO togs den så kallade "OSI Reference Model" fram.
OSI avsåg att standardisera nätverken från start- till slutpunkt
och dela upp kommunikationskanalerna i olika lager.
Slutligen intregrerades principerna för OSI i TCP
och banade vägen för dagens TCP/IP-protocol
– en standard som garanterar kompatibilitet mellan nätverk.
När de slutligen slogs samman, skapades Internet.
Den 28 februari 1990 stängdes ARPANET ner, men Internet...
... var i full drift.
Undertexter av Paul Lindström (född 1957!)