Tip:
Highlight text to annotate it
X
Det fanns faktiskt en tid innan järnvägen.
När jordbruket dominerade i Sverige och adelsgods och frälsegårdar
dominerade jordbruket i Sörmland.
En av storgårdarna i Stora Malms socken hette Fulbonäs, men på 1600-talet
ändrade man namnet till det mer vackert klingande Cathrineholm.
På 1860-talet kom så stambanans västra och östra sträckning att korsa varandra i närheten och
gården Cathrineholm fick ge namn åt det nya samhälle som inrättades.
Snart var det full fart. Lantarbetare erbjöds jobb på nya fabriker.
Fredriksson träförädlings blev berömda för sina möbler och monteringsfärdiga hus,
Grönkvists mekaniska verkstad för sina kullager.
Katrineholm växte snabbt och kunde kalla sig stad redan 1917
Rosen i det nya stadsvapnet symboliserade den vackra trädgårdsstaden.
Efter depression och världskrig skulle nästa kapitel i Katrineholms historia skrivas.
Staden skulle göras modern för den växande befolkningen. En stadsarkitekt tillsattes,
mark köptes och bostäder byggdes. En fjärdedel av invånarna i tvåvåningshus, en fjärdedel i trevåningshus
och resten i villa eller egnahem var det tänkt.
En sporthall skulle man ha, modernt finansierad av kommunens egna korvkiosker.
Förändringarnas tid nådde sin topp i och med miljonprogrammet i slutet av 60-talet.
Stadens centrum undgick rivningsvågen men hade i stället förfallit.
Kerstin Ekman tyckte Katrineholm var en ful stad och många invånare höll nog med,
om man idag kan se att ett och annat gulkorn också planterades under rekordåren.
På åttiotalet såg en viss Göran Persson till att centrum äntligen kunde rustas upp
och till *** få pris som Sveriges bästa stadskärna.
Industrin gick också igenom stora förändringar.
Grönkvists mekaniska verkstad köptes tidigt upp av SKF, träindustrin med Fredriksson i spetsen
ersattes av textilindustri som i sin tur försvann i mitten av 70-talet.
I stället kom Scania-bussar och elektronikföretag med Ericsson i spetsen.
2001 blev ett svart år för Katrineholm när över 1500 jobb försvann från orten.
Bland annat la Flextronics ned sin verksamhet och Scania flyttade sin till Södertälje.
Idag är framtidstron tillbaka i kommunen.
Näringslivet är mer varierat och man har lärt sig läxan av att i för hög grad
vara beroende av de stora industrierna.
Enskilda initiativ uppmuntras och många företagare pratar om en positiv entreprenörsanda.
Kommunikationsmöjligheterna fortfarande viktiga.
Den stora satsningen i utvecklingsplan 2010 är ett logistikcentrum, en torrhamn som
som planeras ihop med bl.a. Göteborgs hamn.
Byggandet har tagit fart på allvar igen men idag står miljötänkande och kreativitet i fokus.
Kommunen har tillsammans med Linköpings univeritet och PEAB grundat Brains and bricks,
ett forskningscentrum för högteknilogiskt byggande.
Det blev ingen sporthall av korvpengarna, nu kan man istället skryta med ett världsunikt sportcentrum
där spillvärme från bandyplanens kylkompressorer värmer upp fotbollsplanen,
som via solceller alstrar egen energi.
Många stora förändringar har genom åren svept över Katrineholm. Och vad finns egentligen kvar när det gamla försvinner?
En stad utan identitet?
Eller är det just skiftena, och förmågan att anpassa sig som kännetecknar Katrineholm?
En ung, dynamisk kommun van vid omvälvande förändringar men med
hjärtat kvar i naturen och arvet från jordbrukssamhället.
Och så järnvägen. Som placerar lilla Katrineholm i centum och som låter tusentals människor
varje dag beundra det sörmländska landskapet genom ett tågfönster.
Kanske var det så som Selma Lagerlöf en gång fastnade för det kuperade landskapet i utkanten av Kolmordens urskog
och gav det namnet Den sköna lustgården i Nils Holgerssons underbara resa?