Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag heter Marjolein van Haren. Jag är 31 år gammal.
Jag kommer från Nederländerna och jag är musikalartist.
Jag har jobbat mycket i Holland, i olika slags musikaler som High School Musical, We Will Rock You,
Saturday Night Fever, Peter Pan och
Jersey Boys - bara för att nämna några. Jag har mest jobbat för Stage Entertainment,
som är det största musikalproducenten i Holland och Tyskland.
Efter det jobbade jag lite i Tyskland i "Drei Musketiere" - De Tre
Musketörerna, en musikal. Genom kontakter som jag fick i den
musikalen fick jag höra om StagePool och jag tyckte det var en intressant webbplats
för mig som holländare att hitta auditions i utlandet.
Så jag hittade några auditions i Skandinavien - både i Norge och
Sverige. Och en av dem var en audition till ett kryssningsfartyg i Norge, Color Magic genom 2Entertain.
Jag gjorde audition och fick bli en del av
musikteaterscenen i Skandinavien. Jag jobbade i tre år
både på Color Magic och Color Fantasy där de har stora shower. Och nu åker jag
faktiskt tillbaka till Tyskland för ytterligare en produktion.
Den heter Beat It, en musikal baserad på låtar av Michael Jackson.
Historien handlar egentligen inte om honom utan är mer en symbolisk
historia om hans liv och med många av hans låtar. Det kommer att bli som en
riktigt dansshow med väldigt många koreografier.
Jag ser väldigt stor skillnad faktiskt. Kanske att vi i Holland och Tyskland har lite
längre musikaltradition, speciellt kanske i Holland.
Där har vi haft musikaler sen 70- och 80-talet, kanske att Sverige har mer
en tradition av opera och balett såklart, det har ju alla länder.
Vi har ju uppenbarligen fler invånare i både Holland och Tyskland.
Med så mycket folk har musikaler blivit en stor grej,
de har kanske 20-30 olika musikaler som turnerar eller spelar på fasta teatrar året runt.
Att de spelar i minst ett år är en självklarhet och ibland t.o.m. längre.
I Sverige anses spelperioden vara lång om musikalen spelas i sex månader och då är det
vanligtvis fyra dagar i veckan. I Holland och Tyskland och även i England
spelar man definitivt sju föreställningar i veckan, sex dagar i veckan, utan undantag.
Så det är ganska stor skillnad tycker jag.
Ja det är inte så enkelt alla gånger. Vanligtvis när jag får ett nej ser jag till
att jag har andra auditions inplanerade. Och jag försöker
vara så bra som jag bara kan och kanske att jag har lite mer driv än viljan att få
jobbet. Man måste såklart också vara lite självkritisk.
Exempelvis med den här Michael Jackson auditionen som jag för övrigt också hittade genom StagePool,
visste jag att den typen av dans, den typen av koreografi är min grej, så att säga.
Så då vet jag att jag kan ge ett bra intryck. Och även om
de letar efter bra dansare som kan sjunga, då vet jag också att
det är där jag hör hemma, eftersom jag är dansare i första hand, men jag kan även
sjunga. Om jag skulle gå på en ren dansaudition och om det överhuvudtaget inte
är min stil, då har jag ju inga fördelar med att också vara en sångare, för det är inte vad
de letar efter, de letar efter dansare specifikt. Eller om de letar efter
sångare som kan dansa lite, då är jag heller inte rätt person för
jobbet, därför att jag definitivt är mer en dansare som kan sjunga om man nu ska
kategorisera. Jag tycker att det är viktigt att verkligen rannsaka sig själv:
Har jag en klassisk röst? ja eller nej. Om du har det är det ju toppen
att göra audition för Fantomen på Operan! Jag har inte en klassisk röst så jag
kommer inte att göra audition för Fantomen.
Jag tänker att genom att titta specifikt på vilken typ av audition det är, kan det
hjälpa dig att inte konstant få nej.
Det som hjälpt mig, upptäckte jag efter ett par tre år av
dansauditions, speciellt när det gäller dans lär de ofta ut koreografin först med
hela gruppen, och sen delar de upp i mindre grupper. Så då kanske du
måste göra det en eller två gånger i den lilla gruppen. Av låt oss säga
hundra dansare som är där, gör de grupper med sex personer i varje. Det är ganska
nervöst för om du är i grupp åtta måste du
se alla grupper före dig. Det kan vanligtvis göra mig ganska nervös,
så det jag gör numera är att när jag står där ute på sidan och väntar på min tur att dansa med min
lilla grupp, så tittar jag inte på andra.
Jag fokuserar på koreografin, jag tittar vanligtvis ner i golvet och så går jag igenom
koreografin i mitt huvud, och jag tittar inte på de andra. Därför att
det kommer vara fantastiskt talangfull dansare där, och om
jag ser dem, kan det göra mig nervösare och jag kanske får en blackout
när det är min tur. För att jag tänker på vilket fantastiskt jobb
de andra gjorde, och jag måste ju fortfarande upp och dansa. Så numera fokuserar jag på min
egen grej. På en sångaudition är det viktigt att du
kommer in i rummet med ett leende, kanske säger nåt humoristiskt.
Ibland kanske det är för mycket, men jag tycker humor är et bra sätt att bryta isen.
Inte så *skräckslagen*, för att du måste stå på den där scenen... Om de vill ha dig
så måste du ändå stå på den där scenen med någon form av självförtroende ändå.