Tip:
Highlight text to annotate it
X
Vad pratar du om?
- Hon gömmer honom från mig.
- Hon gömmer inte honom.
Jaså? Varje gång säger hon
att han precis har slagit sig till ro.
- Du tappade honom.
- Jag tappade honom inte, han hoppade-
-eller, ja, slingrade sig ur mina armar.
Hur mycket skada kan jag ha gjort?
Han föll, typ, kanske två fot.
Sådant händer ju hela tiden. Jag menar,
jag blev tappat, typ, dussintals gånger.
Ja, det förklarar ju en del. Varför
bryr du dig? Du tycker ju inte om barn.
Alla får hålla honom. Varför inte jag?
Överste, vi har ny kontakt, ett skepp.
- Hur långt ut? Varför såg vi det inte?
- Det ligger i omlopp.
Vet ej. Vi såg inte ens något
hyperrymdsfönster. Det bara dök upp.
Vänta, vi får in idsignal.
Det är Daedalus.
- Daedalus? De är ju på väg till Jorden.
- De var, eller borde vara det.
Öppna en kanal.
Daedalus, det här är Atlantis, kom in.
Daedalus, verifiera anrop.
- De kommer inte att svara.
- Varför inte?
Jag ser inga livstecken.
Rodney, säger du att den flög hit själv.
Jag vet inte hur det kom hit,
men det finns inga ombord.
Åtminstone inte levande...
Stargate Atlantis, Säsong 5, Episod 04
"The Daedalus Variations"
Översatt av: Pedalen
Text hämtad från www.Undertexter.se
Överste, stargatekommandot verifierar
att Daedalus är på kurs enligt schema.
De bör vara framme inom två dagar.
- Uppfattat.
Då är det alltså inte Daedalus.
Tja, om det
inte kan vara på två ställen samtidigt.
- Apollo eller kanske ett annat skepp...
- De skulle inte sända Daedalus id-
-och det förklarar inte hur det hamnade
där, eller varför livstecken saknas.
Okej, jag går in för en närmare koll.
- Oj, ser du det där?
- Ja, brännmärken.
Tror du det är efter vapeneld?
Tja, var hon än har varit,
så har hon varit med om en hel del.
- Vad är det?
- En energivåg... från skeppet.
- Är den farlig?
- Tror inte det, men ursprung är okänt.
- Kan du öppna hangardörrarna?
- Om skeppets system är familjära, så.
Inga 302:or, men...
...en hoppare.
Är du säker på att det inte finns någon?
- Såvitt jag kan se.
- Okej, vi går in.
- Varför är det så kallt härinne?
- Skeppet går på nödkraft.
- En del system registrerar knappt.
- Utom för den konstiga energisaken.
Kan du göra något? Det är iskallt här.
Ja, bara jag tar mig till maskinrummet.
Du och Ronon går. Teyla, vi kollar
upp bryggan. Anropa om ni hittar något.
Inga kroppar här.
Överste...
Visst är det Daedalus.
- McKay, är det du?
- Självklart, vem kan det annars vara?
Tror vi har ett spöke här, eller?
Kan du låta bli att röra saker!
- Vad är statusen?
- Jag har återställt nästan all kraft.
Det bör bli varmare närsomhelst nu.
Bra. Kolla upp energivågen
och försök komma på vad det är, okej?
Jag är på gång.
Överste, skeppets logg, sista inlägget.
Förberedelserna är nästan klara.
Det sista av förråden och annat
som vi kan komma på, är nedstrålade.
Jag tar själv den sista av 302:orna.
Vi har inte hunnit undersöka
planetens yta, men den verkar beboelig.
Gott om färskt vatten,
odlingsbar mark, inte helt olik vår.
Jag inser att chansen att bli räddad
är liten, men vi har inget val längre.
Det här är kommendör Sobol
på Daedalus, med sista inlägget.
- Känner du igen henne?
- Jag har aldrig sett henne förr.
- Det ser ut som om de övergav skeppet.
- Ja. Frågan är, varför?
Jag kollar tidigare inlägg.
Skeppet har gått genom en mangel.
Hyperrymdsmotorn och underljus
kommunikation är bortom reparationer-
-och sköldarna är tömda...
- Vad är det?
- Energivågen. Den stiger.
- Sheppard, kom in.
- Kom igen.
- Energivågen stiger utanför skalan.
- Gör något då. Stäng av den.
Jag vet inte hur. Lyssna,
den kommer inte från något huvudsystem.
Sheppard, Atlantis här, vi läser
någon sorts energikälla från skeppet.
Vi vet. Vi försöker spåra den.
- Nivåerna stiger fortfarande.
- Överste, ska vi skicka en hoppare?
Avvakta.
Det där är vår uppmaning att sticka.
Alla tillbaka till hopparen.
- McKay, vad i helvete var det där?
- Jag har inte en aning, men-
-energinivån har sjunkit igen.
Atlantis, ser ni något ovanligt?
Atlantis, kom in.
Atlantis, hör ni oss?
Överste Sheppard, hör du oss?
Daedalus, det här är Atlantis, svara.
Vad i helsike är det som händer?
Jag vet inte. De var där ena sekunden,
och i nästa var de plötsligt borta.
Rodney, jag har kommunikationsproblem
och når inte Atlantis.
- Vänta lite. Det kan inte vara sant.
- Vad?
- Jag ser inte staden på någon skärm.
- Vad pratar du om?
Jag gjorde ett sensorsvep,
och det finns inget annat än en ocean.
- De kanske maskerade sig?
- Inte utan att meddela oss.
- De kanske såg ett vålnadsskepp.
- Jag ser inget här.
Är vi säkra på att det är samma planet?
Energivågen kan ha knuffat iväg oss.
Nej, inte enligt instrumenten.
Vad ska jag tro, Atlantis försvann?
Jag vet inte, ge mig en sekund.
Under tiden spårade jag energikällan.
Den kommer från ett förråd på däck nio.
Okej, försök nå Atlantis,
så kollar vi förrådet.
Sheppard, jag tror jag har något.
Det är överbliven strålning från ljuset.
Ungefär som öppning av hyperrymdsfönster
men annorlunda så sensorerna missar det.
- Vad i helsike betyder det?
- Jag tror det är en ny motor.
- Jag tyckte du sa vi står stilla.
- Inte enligt navigationssystemet.
- En krånglande motor, alltså?
- Kanske. Vänta ett tag.
- Herregud! Sheppard, jag vet orsaken.
- Avvakta, Rodney.
Lyssna, den överblivna strålningen. Den
uppstod när min dubbelgångare dök upp.
- Att jag inte såg det.
- Sheppard, här.
Visst är det en motor, men den flyttade
oss till ett parallellt universum.
Det förklarar en hel del.
Hur länge har de varit döda?
Stället var som en köttfrys.
De kan ha bevarats i månader.
- De ser ut som oss.
- De är oss. Den parallella versionen.
Det känns som någon gick över min grav.
- Ta det lugnt, allt är okej.
- Åhnej, nej, det här är inte bra.
- Vad?
- Den här tavlan är den andra McKays.
De ingick inte i ordinare besättning.
Lyssna, ett skepp dök upp ovanför deras
Atlantis, de kom för att undersöka.
Det kan förklara hopparen i hangaren.
Skeppet hoppar, de blir fast.
Förråden tog ***, och de...
Okej, mysteriet är löst. Vi går vidare.
Förstår du inte vad det betyder?
De var oss och misslyckades.
De är inte vi. Vi lever. Sätt fart.
Svaret finns här någonstans.
Kan du starta upp systemen?
Ja, ge mig en stund, bara.
- Sådärja, det är en start.
- Vad finns här?
Bra fråga.
- Jag tror det är deras motor.
- Kan du se hur man kontrollerar den?
Kort sagt, skulle jag säga nej.
Den andra McKay försökte i flera...
veckor.
- Rodney.
- Ja, ja, jag börjar kolla på det.
- Jag ger oss iallafall ett försprång.
- Bra. Vi kollar upp förråden.
Tror du inte de andra vi har gjort det?
- Har du hittat något?
- Inte om du vet hur man kokar det här.
Vi skulle kanske gå ner
på planeten och samla förråd.
Sheppard tycker det är för farligt.
Skeppet kan sticka utan oss.
Då är vi fast här.
De andra som vi hittade,
tror du deras liv var likt våra?
- Vem bryr sig?
- Hur kan du säga så?
- Vi har sett dubbelgångare förr.
- Replikator gjorda kopior.
Det här var riktiga människor,
med riktiga liv.
Jag kan inte sluta tänka på om det finns
någon på Atlantis som väntar på henne.
- Du menar, om hon också hade en son?
- Den tanken har dykt upp.
Du, jag har hört McKay
prata om sådant här förr-
-och antagligen, finns det miljontals
verkligheter och variationer därute.
Och det betyder miljontals Torrens.
Ska du oroa dig för alla dem?
Nej, det är svårt nog med en.
Det kan jag tänka mig. Kom nu.
- Varför är tryckdörrarna stängda?
- Men hallå? Överbliven strålning?
Javisst ja. Har du gjort några framsteg?
- Faktiskt, så har vi det.
- Vi?
Jag och den andra McKay, ett geni.
Inte bara det, utan det verkar som om
motorn skapades av ytterligare en McKay.
- Varför tror du det?
- Tja, på elegansen i designen.
Besättningen tyckte nog detsamma.
Ja, vissa problem kvarstår,
men det är ändå en monumental bravad.
Så vad gör vi? Kan vi lägga i backen?
Nja, det är lite mer komplicerat än så.
Först så har vi navigationen.
De gjorde ett koordinatsystem för att
identifiera verkligheterna och backa-
-men självklart fungerade det inte.
- Självklart.
- Det oroar inte mig. Strömalstringen-
- Tja, det liksom oroar mig.
-och hoppen, kräver enorm kraft.
Vi pratar om npm nivåer här.
Tydligen hade de ingen här, så de gjorde
en enhet som drar kraft från subrymden.
Det ser ut som om den snart är laddad.
Är det ditt vanliga långsökta sätt att
berätta att du inte kan stänga av den?
Tänk dig en kran, som fyller en hink.
När hinken är full, startar motorn, bara
det att den här kranen saknar ventil.
Verkar vara en stor brist i designen.
Precis, vilket får mig att tro att de
mixtrade med den för att få mer kraft.
Ju längre från sin verklighet de kom,
desto mer ville de försöka att backa.
Och nu kör vi.
- Okej. Var är vi?
- Titta inte på mig.
Jag har inte hunnit koppla ihop
systemen än. Jag flyger i blindo.
- Ronon, Teyla, möt mig på bryggan
- Vi är på väg.
Håll humöret uppe, Rodney.
Överste, Atlantis är tillbaka.
Jag får in dem på sensorerna.
Vet du hur de fungerar?
Sist Daedalus var i omlopp, gav
major Mark oss en grundläggande träning.
- Jag var upptagen då.
- Atlantis, Sheppard här, kom in.
Atlantis, hör ni mig?
Atlantis, Sheppard här, kom in.
De kanske redan har en Sheppard.
Rodney, vad är oddsen att vi
hoppar tillbaka till vår verklighet?
Jag skulle säga liten till noll.
- Jag ser ett skepp till i omlopp.
- Vilken sort?
Jag ska försöka få upp det på skärmen.
Det känner jag inte igen.
Vad är det där?
- Känner du igen det?
- Nej.
Jag tror de aktiverar sina vapen.
- Hur är vår sköldstatus?
- Minimal.
- De skjuter på Atlantis.
- Stadens sköldar faller.
Rodney, har vi kraft till Asgardstråle?
Kanske till några skott. Hurså?
- Ett utomjordsskepp bombar Atlantis.
- Och?
- Vadå och? Det är ju Atlantis.
- Det är inte vårt Atlantis.
Vi vet inte vilka som är därnere.
- Går vi inte in, förstörs Atlantis.
- Ja, vi behöver hjälp.
Magkänsla säger att vi klarar det bättre
med dem på planeten än de på skeppet.
- Hoppas du har rätt.
- Ja, jag med.
Skeppet är skadat. De har slutat skjuta.
Förhoppningsvis slog vi ut deras vapen.
Vänta, det händer något.
De skickar ut stridsflyg.
Ronon...
...du borde ha tagit Marks lektioner.
Spårvapnens målsystem.
Knappar på höger sida. Kontroll, radar,
och målsök, röd knapp avfyrar.
Vad i helsike var det där?
Vi attackeras. Kan du starta hyperdrive?
Nej, jag sa ju att den är ***!
Underbart.
- De är för många, jag klarar det inte.
- Fortsätt försöka!
- Vi förlorade underljuset.
- Vi har skrovläcka.
Vi tappar syre.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Isolera skadade områden. Det bör räcka.
Jag är inte så säker på det.
- Sheppard, jag har en idé.
- Låt höra.
Jag satte upp några protokoll som bör
öka effektiviteten på alternativmotorn.
- Då har vi chans att hoppa tidigare.
- Vad? Hoppa till nästa universum?
Ja! Gör jag det, finns ingen återvändo,
och hoppar vi fortare och fortare.
Gör det.
- Det fungerade.
- Var är vi?
Vi har ett problem.
Skrovtemperaturen stiger fort.
Vad i helsike är det här?
Enligt sensorerna, befinner vi oss
mindre än två miljoner km från solen.
- Jag trodde vi hamnade på samma plats.
- Jag också.
Skrovtemperaturen blir snart kritisk.
- Får vi inte upp sköldarna...
- Brinner vi upp.
- Är du säker på det här?
- Tja, vi fantiserar det inte, Rodney.
Låt mig föra över sensorerna hit,
då kan jag åtminstone... Oj...
Ja, du inbillar dig åtminstone inte det.
Tack för förtroenderösten.
Jag förstår inte. Vi bör alltid hamna
på samma position vid hopp. Om inte...
Om inte, vad?
Du sa tidigare, att du i framtiden
såg vår sol bli en stor jätte, minns du?
- Säger du att vi hoppar i tiden?
- Nej, nej, nej.
Men kanske det som händer i vår
verklighet händer här, men tidigare.
Solen kom till oss, inte vi till den.
- Och hur hjälper det oss?
- Jag... Jag vet inte.
- Jag bara tycker det är intressant.
- Det som är intressant, Rodney,-
-är en väg ur det här utan att friteras,
få igång underljuset så vi kommer iväg.
Jag tror faktiskt att bästa chansen
är att leda kraft till sköldarna-
-och rida ut stormen till nästa hopp.
- Och när sker det?
Ja, tiden att ladda tidsenheten är annan
nu när jag laddat in de nya protokollen.
Du vet... Jag har ingen aning.
Du säljer inte direkt in planen, Rodney.
Jag vet inte hur lång tid underljuset
tar heller! Jag måste köra diagnostik,-
-men teoretiskt, bör det vara lätt.
- Okej, vad gör vi?
- Först måste du till maskinrummet.
Då sätter vi fart.
Vi är på plats. Vad gör vi?
Stäng av kraften till onödiga däck.
Ni måste hitta huvudkontrollen.
Det bör visa en lista
alla tillgängliga kommandon.
- Vi hittade den.
- Okej. Välj kommandot för livssupport.
Ni måste stänga ner däcken ett och ett.
Jag tror det var alla.
- Det gav oss inte det jag trodde.
- Det måste finnas något mer.
Visst... Skeppet har extra
moduler till de flesta huvudsystem.
De är troligen tömda, om inte,
ja, det borde ge oss lite mer kraft.
Där ser du.
www.SweSUB.nu
- Dina texter på nätet
Vad fasen var det? Vapeneld?
Var är Ronon?
Fortsätt jobba.
- Håll fokus, Rodney, och instruera mig.
- Okej.
- Är du okej?
- Ja. Vart i helsike kom han ifrån?
Kolla det här.
Samma symbol som på utomjordsskeppet.
Hur kom han ombord?
De kraschade in i oss,
penetrerade skrovet, minns du?
- Tror du det var med flit?
- Bra fråga.
Titta.
Får jag testa...
Sådär, det var alla.
- Jag måste hjälpa Sheppard och Ronon.
- Nej. Nej, det är inte tillräckligt!
Vad menar du?
Utan underljus, med förfallande omlopp,
betyder mer strålning mot sköldarna.
Alternativmotorn är laddad till 70%.
Den når inte 100% före sköldarna faller.
Vad ska vi göra? Vi har inte mer kraft.
Bara... Ge mig en sekund.
Rodney, Sheppard och Ronon attackeras.
- Okej, jag har det. Sänk sköldarna.
- Vad?
Sänk sköldarna, jag skickar all kraft
till motorn. Förhoppningsvis räcker det.
- Förhoppningsvis?
- Enda valet, och varje sekund räknas!
Dåså. Sänker sköldarna.
Skrovtemp passerar kritiskt läge.
Okej, jag för över kraft till motorn nu.
Åhnej, nej, nej.
- Vad är det?
- Det räcker inte. Det är bara 98%!
Rodney, skrovet börjar förfalla.
Kom igen, kom igen!
Sådär! Sheppard, vi hoppar!
- Bra jobbat, Rodney.
- Du vill nog hålla på gratulationerna.
- Vad är det nu då?
- Jag har nog överbelastat motorn.
Den är inte helt utblåst,
men den klarar bara några hopp till.
Okej, vad händer sedan?
Har vi inte hittat hem då,
är vi strandade för evigt.
Vad hände med planeten?
Rodney tror att den förstördes av en
kollision, kanske för miljoner år sedan.
Allt som finns kvar är asteroidfältet.
Okej, jag tror jag har något. Faktiskt
stirrade det mig i ansiktet hela tiden.
Jag var bara upptagen med att inte dö.
Vad pratar du om?
Navigationssystemet.
Jag borde vetat att det inte funkar.
Så i det multidimensionella
matematiska planet-
-såg jag att om man ska skicka skeppet
tillbaka måste man förbigå navigationen.
Vänta. Pratar du om att lägga i backen?
- Precis.
- Jag föreslog det för två timmar sedan.
Självklart avvisade jag det, men sedan
insåg jag att även med huvuddesignern-
-inte en,
utan två versioner av mig misslyckats.
Jag kunde inte tänka som jag, utan som
motsatsen. Kan inte bli mer än dig.
- Jag tar det som en komplimang.
- Så, kan vi backa?
Inte direkt. Man kan räkna ut relativ
position till startpunkt från var vi är-
-men vi kan återskapa spåren,
passera verkligheterna-
-tills vi når den rätta.
- Ett litet problem, Rodney.
Vi kom knappt levande igenom dem.
- Utan sköldar, dödar soljätten oss.
- Inte nödvändigtvis.
Skeppet tar oss in i momentum av riktig
rymd från verklighet till verklighet.
Vi har inte underljus, men styrraketer.
En lång förbränning i rätt bana,-
-från nu till nästa hopp bör ge oss
en högre, stabilare bana i omlopp.
Så, strålningen påverkar oss inte då?
Så långt vill jag inte gå, men...
kanske... inte lika dödlig?
Okej. Det var det. Kursen är inlagd.
Utomjordingarna då? De vet att vi sköt.
De kanske är borta.
Räkna inte med det. Tiden är samma
i varje verklighet, så det betyder-
-att det inte har gått så lång tid.
För att komma förbi utomjordingarna,
behöver jag fixa underljusmotorerna.
Du visste ju inte vad som var fel.
Jag har inte hunnit kolla på dem.
Jag kan inte göra 10 saker samtidigt.
Som jag sa, kommer den att brännas.
Något måste vi göra.
Vem kan säga
att nästa verklighet inte är värre?
Sådär, ändringarna är på plats.
Då försöker vi.
Det fungerade. Du gjorde det, Rodney.
Okej, jag går till motorrummet
och jobbar på underljusmotorerna.
- Vad har vi för status?
- Skrovtemp stiger, men långsammare nu.
Så var det med: "Ur askan in i elden."
Hoppas vi kommer genom hettan.
- Hur går det?
- Vad? Inte så bra.
Huvudsystemen måste förbikopplas.
- Kan jag göra något?
- Jag tvivlar på det. Då ska vi se...
Herregud! Vad i helv...
- Tack.
- En diagnostik på sidosystemen, kanske?
Visst.
- Jag vill tacka dig, Rodney.
- För vad?
- För att du inte ger upp.
- Nu förstår jag.
Första uppdraget efter födseln, och jag
kan inte låta dig bli kvar, eller hur?
- Nej, precis vad jag var rädd för.
- Vad är det?
Motorn laddar fortare nu. Sheppard,
nästa hopp blir snarare än trott.
Hur kan det ske med underljusmotorer?
- Jag behöver några minuter.
- Har vi några minuter över?
- Jag tvivlar på det.
- Vi byter, jag tar front, du akter.
- Tror du det gör någon skillnad?
Utan sköldar, troligen inte,
men vi har inget annat val.
- Var är utomjordsskeppet?
- Jag har inte en aning.
- De kanske har stuckit.
- Nej, de ligger bakom oss.
- Stridsflyg närmar sig. Hur går det?
- Vänta, ge mig en sekund!
Rodney...
Okej, försök nu.
Jag har det! Stick! Stick!
Sheppard...
...hur går det?
De knappar in. Har du mer fart?
Inte en chans! Jag håller knappt ihop
det. Tar vi mer sprängs systemet!
Då har vi riktigt stora problem.
De är inom vapenavstånd.
- Besvara elden.
- Jag försöker.
Försiktigt, Shewie, de är dina vänner.
- Försök igen.
- Jag försöker ju!
Underljuset är borta nu!
- Vad i helvete var det där?
- F-302:or.
Det är Atlantis.
- Vad händer?
- Ser ut som hjälp från några vänner.
Vi satsade nog på rätt sida iallafall.
Daedalus, John Sheppard här.
Hör ni oss?
Daedalus, hör ni oss?
Ja, Daedalus. Det... här är Daedalus.
Kom in.
- Vem... Vem är det?
- Det är en lång historia.
Ja, vem du än är, så räddade du oss.
Det var inte mer än rätt att återgälda.
Det uppskattas.
Du, Sheppard...
Helvete.
Ber om ursäkt. En slank igenom.
Men det var snyggt skjutet.
Man tackar.
Sådär, det verkar vara den sista av dem.
- Så... Så, vad händer nu?
- Tja, vi går våra egna vägar.
- Bara sådär?
- Ja, ungefär.
Tja, saken är den, vi har några frågor.
Det Daedalusskepp vi känner, förstördes
för två år sedan av replikatorerna.
Tråkigt att höra, men det här är inte
direkt vårt Daedalus, vi lånar det bara.
Jag vet inte riktigt vad det betyder.
Som jag sa, det är en lång historia.
Okej, Daedalus, lycka till.
Tack, överste, och en sak till,
det har varit ett nöje.
Du är tydligen
en man med stor integritet-
-och hängiven officer
och en mycket bra pilot.
Lustigt, jag skulle precis
säga samma sak om dig.
Okej. Utomjordsskeppet är borta. Jag
ser inga energisignaturer på planeten.
Det var första verkligheten.
En till och vi är hemma.
Bäst att vi går ner till hangaren.
Jag blev skjuten!
- Jag trodde vi fick alla.
- Tydligen inte.
- Tror du det finns fler?
- Vi väntar inte för att kolla det.
Stick! Sätt fart!
Explosionen skapade skrovsprickor.
Sektionen och hangaren tappade trycket!
- Vi förlorade precis hopparna!
- Slutstationen kommer, så vi måste av.
- Det finns ingen utgång.
- Atlantis hjälp oss i vår verklighet.
Vi gick ur omloppsbanan, minns du?
Lyssna, vi bär vår momentum och relativ
position från verklighet till verklighet.
Så, vid nästa hopp,
hamnar vi, typ, en halv miljon km ut.
De hinner aldrig i tid till oss!
Vi har C-4.
Vi spränger motorn när vi kommit hem.
Kan funka, eller så skapas ett hål i
rymdtids continuum, solsystemet sprängs!
Vi måste tänka ut något fort.
- En kontakt till dök upp på skärmarna.
- Är det Daedalus?
- De är för långt ut för att få id.
- Försök med subrymd.
Överste Sheppard, hör ni oss?
Överste Sheppard, Lorne här, hör ni oss?
- Uppstod det något hyperrymdsfönster?
- Nej, de bara dök upp ur tomma intet.
Det måste vara dem. Meddela Woolsey.
Doktorn, du är med mig. Sätt fart.
Okej, då bör vi vara inom radioavstånd.
Överste Sheppard, kom in.
- Dr McKay, Lorne här, hör ni oss?
- Det är för mycket störningar.
Jag får in någon sorts energisignal.
Den spikar.
- Vad i helsike hände?
- De försvann.
- Vad är det du säger?
- Ja... De är bara borta.
Vänta lite. Jag får in fyra livstecken.
- Okej, var?
- Rakt fram.
- Överste Sheppard, är det du?
- Major, trevligt av er att titta förbi.
Det är svårt att hitta en taxi här.
Ja, verkligen.
Hur många hopp till klarar den, tror du?
Ett halvdussin som mest.
Bra. Jag vill inte att några fler
blir instängda i den som vi blev.
Jag har funderat på det. Visst,
navigationssystemet var trögstartat-
-men grundprincipen är fundamental...
Glöm det, Rodney.
Några justeringar, och det bör snurra...
Jag sa, glöm det.
- Nämen, titta vem som kommer här.
- Hur är det med axeln, Rodney?
- Ganska illa, men bättre, tack.
- Tillräckligt för att hålla honom?
Verkligen?
- Tappa honom inte.
- Tack du.
Hej där, lilleman.
- Jag tror han tycker om mig.
- Det passar dig.
- Tror du?
- Du blir nog en bra far en dag.
Mycket hemskt har jag sett,
men den tanken skrämmer mig mest.
- Vill du...
- Jag tror det.
Översatt av: Pedalen
Text hämtad från www.Undertexter.se