Tip:
Highlight text to annotate it
X
Jag har fått många e-mail från dem som tycks tro att jag hatar muslimer, när ingenting kan vara längre från sanningen,
inte ens den officiella anledningen till kriget i Irak, som är ungefär lika långt från sanningen som Pluto från solen.
Men detta visar, tycker jag, en egenskap hos oss människor; vi tycks läsa in det vi vill se
snarare än det vi faktiskt ser, vilket förstås
är det som gör de så kallade heliga skrifterna så farliga.
Låt mig göra detta kristallklart. Jag har inget problem med islam, med den islam där folk bara lever sina liv
och ber varje dag, och inte bryr sig om andra.
Inte heller har jag problem med någon religion som har vett att sköta sina egna affärer.
Men det är inte den sortenss islam jag talar om, och jag tror att vi alla vet detta.
Jag talar om den förtryckande, våldsamma, intoleranta islam, som betraktar mänskliga rättigheter som en kränkning mot Gud,
den islam som vill att homosexuella dödas, liksom alla syndare,
och vem som helst som tror sig ha rätt till ett privatliv.
Men jag hatar inte någon, för att hat är till för losers. Hat är bara rädsla med en attityd.
Om man hatar något så är man rädd för det, vilket bara gör en till en fegis.
Och vad man än hatar och fruktar, så vet man att man kommer att attrahera det,
därför att om man lägger in så mycket känsla i någonting, så kommer det.