Tip:
Highlight text to annotate it
X
Howards End av EM Forster Kapitel 38
Tragedin började lugnt nog, och liksom många andra tal av mannens skickliga
hävdande av sin överlägsenhet.
Henry hörde henne argumentera med föraren, klev ut och avgjorde karl, som var
benägna att vara oförskämd, och sedan visade vägen till några stolar på gräsmattan.
Dolly, som inte hade "sagt", sprang ut med erbjudanden om te.
Han vägrade dem och beordrade henne att hjulets barns barnvagn bort, liksom de önskade
att vara ensam.
"Men diddums inte kan lyssna, han är inte nio månader gammal", säger hon vädjade.
"Det är inte vad jag sade," svarade hennes far-in-law.
Barnet var rullade utom hörhåll, och inte höra om krisen förrän senare år.
Det var nu dags för Margaret. "Är det vad vi fruktade?" Frågade han.
"Det är det."
"Kära flicka", började han, "det är en besvärlig verksamhet framför oss, och
ingenting annat än den mest absoluta ärlighet och enkelt tal kommer se oss igenom. "
Margaret böjde huvudet.
"Jag är tvungen att fråga dig om frågor vi skulle både föredrar att lämna orörd.
Som ni vet är jag inte en av dina Bernard Shaws som anser någonting heligt.
Att tala som jag måste kommer smärtan mig, men det finns tillfällen - Vi är man och hustru, inte
barn. Jag är en man av världen, och du är den mest
exceptionell kvinna. "
Alla Margaret sinnen övergav henne. Hon rodnade och såg förbi honom på Six
Kullar, täckta med fjäder bete. Noterar hennes färg, växte han ännu mer slag.
"Jag ser att du känner dig som jag kände när - Min stackars lilla fru!
Åh, vara modig! Bara en eller två frågor, och jag har gjort
med dig.
Var din syster bär en vigselring? "Margaret stammade ett" Nej "
Det var en skrämmande tystnad. "Henry, jag kom verkligen be om en tjänst om
Howards End. "
"En sak i taget. Jag är nu tvungen att fråga efter namnet på hennes
förförare. "Hon reste sig och höll stolen
mellan dem.
Hennes färg hade nått sitt *** och hon var grå. Det tog inte misshaga honom att hon borde
får sin fråga så. "Ta din tid", sade han rådde henne.
"Kom ihåg att detta är mycket värre för mig än för dig."
Hon gungade, han fruktade att hon skulle svimma.
Sedan tal kom, och hon sade långsamt: "Seducer?
Nej, jag känner inte hennes förförare namn "" Skulle hon inte berätta? ".
"Jag har aldrig ens frågat henne, som förförde henne," säger Margaret, bostad på den förhatliga ordet
eftertänksamt. "Det är singular."
Sedan ändrade han sig.
"Naturlig kanske, kära flicka, att du inte ska fråga.
Men tills hans namn är känt, kan ingenting göras.
Sitt ner.
Hur hemskt det är att se dig så upprörd! Jag visste att du inte passar för det.
Jag önskar att jag inte hade tagit dig. "
Margaret svarade "Jag gillar att stå om du inte har något emot, för det ger mig en trevlig utsikt
av de sex kullar. "" Som du vill. "
"Har ni något annat att fråga mig, Henry?"
"Därefter måste du berätta för mig om du har samlat något.
Jag har ofta märkt din insikt, älskling. Jag önskar bara min egen var lika bra.
Du kanske har gissat något, även om din syster sa ingenting.
Minsta antydan skulle hjälpa oss. "" Vem är "vi"? "
"Jag trodde det var bäst att ringa upp Charles."
"Det var onödigt", säger Margaret, växande varmare.
"Denna nyhet kommer att ge Charles oproportionerligt smärta."
"Han har på en gång gått att ringa på din bror."
"Det var för onödigt." "Låt mig förklara, kära, hur saken
står.
Du tror inte att jag och min son är andra än herrar?
Det ligger i Helen intresse att vi agerar.
Det är fortfarande inte för sent att rädda hennes namn. "
Då Margaret slog ut för första gången. "Är vi för att göra henne förföraren gifta sig med henne?" Hon
frågade. "Om möjligt. Ja. "
"Men, Henry, antar att han visade sig vara gift redan?
Man har hört talas om sådana fall. "
"I så fall måste han betala dyrt för sitt fel och vara stryk inom en tum
av sitt liv. "Så hennes första slaget missade.
Hon var tacksam för det.
Vad hade frestat henne äventyra båda deras liv?
Henrys tröghet hade räddat henne och sig själv.
Utmattad av ilska, satte hon sig igen, blinkar på honom när han berättade så mycket som
tänkte han passform. Äntligen sade hon: "Får jag fråga dig min
ifrågasätter nu? "
". Visst, min kära", "Tomorrow Helen går till München -"
"Jo, möjligen att hon har rätt." "Henry, låt en dam finish.
I morgon går hon, i kväll, med din tillåtelse, skulle hon vilja sova
Howards End. "Det var krisen i hans liv.
Återigen skulle hon ha påminde orden så snart de yttrades.
Hon hade inte lett fram till dem med tillräcklig omsorg.
Hon längtade efter att varna honom att de var mycket viktigare än han tänkt.
Hon såg honom väger dem, som om de vore en affärsidé.
"Varför Howards End?", Sa han till sist.
"Skulle hon inte vara mer bekväm, som jag föreslog, på hotellet?"
Margaret skyndade att ge honom skäl. "Det är en udda förfrågan, men vet du vad
Helen är och vad kvinnor i hennes tillstånd är. "
Han rynkade pannan, och flyttade irriterat. "Hon har idén att en natt i
Huset skulle ge henne njutning och göra henne gott.
Jag tror att hon har rätt.
Att vara en av dessa fantasifulla flickor, närvaron av alla våra böcker och möbler
lugnar henne. Detta är ett faktum.
Det är slutet av hennes barndom.
Hennes sista ord till mig var "En vacker ***."
"Hon värderar gamla möbler för sentimentala skäl, faktiskt."
"Just det.
Du har helt förstått. Det är hennes sista hopp om att vara med det. "
"Jag håller inte där, min kära!
Helen kommer att ha sin andel av de varor där hon går - eventuellt mer än hennes
aktie, för du är så förtjust i henne att du skulle ge henne något av din som hon
fantasier, skulle inte du? och jag skulle inte resa några invändningar.
Jag kan förstå det om det var hennes gamla hem, eftersom ett hem, eller ett hus "- han
ändrade ordet, afsigt, han hade tänkt ett talande punkt - "eftersom en
hus där man har en gång bodde blir i ett slags sätt helig, jag vet inte varför.
Föreningar och så vidare. Nu Helen har inga associationer till Howards
End, även om jag och Charles och Evie har.
Jag förstår inte varför hon vill övernatta där.
Hon kommer bara att bli förkyld. "" Lämna det att du inte ser ", ropade
Margaret.
"Kalla det fint. Men inser att fantasi är en vetenskaplig
faktum. Helen är fantasifulla, och vill. "
Han förvånade henne - en sällsynt händelse.
Han sköt ett oväntat bult. "Om hon vill sova en natt, kan hon
vill sova två. Vi kommer aldrig att få henne ut ur huset,
kanske. "
"Nå", sade Margaret, med branten i sikte.
"Och antar att vi inte få henne ur huset?
Skulle det någon roll?
Hon skulle inte göra en någon skada. "Återigen irriterad gest.
"Nej, Henry," hon flämtade, vikande. "Jag menade inte det.
Vi kommer endast att besvära Howards End för en natt.
Jag tar henne till London i morgon - "" Har ni för avsikt att sova i en fuktig hus,
också? "
"Hon kan inte lämnas ensam." "Det är helt omöjligt!
Madness. Du måste vara här för att träffa Charles. "
"Jag har redan sagt att ditt budskap till Charles var onödigt, och jag har ingen
önskan att möta honom "" Margaret - min Margaret - ".
"Vad har detta företag att göra med Charles?
Om det oroar mig lite, rör det dig mindre, och Charles inte alls. "
"Som framtida ägare Howards End", säger Mr Wilcox, böjer fingrarna, "jag skulle
säger att det rörde Charles. "
"På vilket sätt? Kommer Helen tillstånd avskriva
egendom? "" Min kära, du glömmer dig själv. "
"Jag tror du själv rekommenderas vanligt tal."
De såg på varandra i förvåning. Stupet var deras fötter nu.
"Helen befaller min sympati", sa Henry.
"Som din man, jag gör allt för henne att jag kan, och jag tvivlar inte på att hon
kommer visa sig vara mer syndat mot än att synda.
Men jag kan inte behandla henne som om ingenting har hänt.
Jag borde vara fel att min ställning i samhället om jag gjorde det. "
Hon behärskade sig för sista gången.
"Nej, låt oss gå tillbaka till Helen begäran", sade hon.
"Det är orimligt, men begäran av en olycklig flicka.
I morgon kommer hon att åka till Tyskland, och problem samhället inte längre.
Ikväll hon bett om att sova i din tomma hus - ett hus som du inte bryr dig om,
och som du inte har ockuperat i över ett år.
Kan hon?
Kan du ge min syster ledighet? Kommer ni att förlåta henne - som du hoppas att
förlåtna, och som ni faktiskt har förlåten?
Förlåta henne för en natt bara.
Det blir nog "" Som jag faktiskt har förlåtna - ".
"Strunt för tillfället vad jag menar med det", sa Margaret.
"Svara på min fråga."
Kanske någon antydan av hennes mening hade gryningen på honom.
Om så är fallet, blottades han ut den.
Direkt från sin borg svarade han: "Jag verkar ganska OMEDGÖRLIG, men jag har
viss erfarenhet av livet och vet hur en sak leder till en annan.
Jag är rädd att din syster hade bättre sömn på hotellet.
Jag har mina barn och minnet av min kära hustru att överväga.
Jag är ledsen, men se till att hon lämnar mitt hus på en gång. "
"Du nämnde Mrs Wilcox." "Jag ber om ursäkt?"
"En sällsynt företeelse.
Som svar kan jag nämna Mrs Bast? "" Du har inte varit själv hela dagen ", säger
Henry, och steg från hans stol med ansiktet oberörd.
Margaret rusade på honom och grep båda händerna.
Hon var förvandlad. "Inte något mer av det här!" Hon grät.
"Du skall se sambandet om det dödar dig, Henry!
Du har haft en älskarinna - Jag förlät dig. Min syster har en älskare - du kör henne från
huset.
Ser du sambandet? Dumma, hycklande, grym - oh,
föraktliga!
- En man som förolämpar hans fru när hon lever och Rälsförhöjningar med hennes minne när hon
död. En man som förstör en kvinna för sin njutning,
och kastar henne att förstöra andra män.
Och ger dåliga finansiell rådgivning, och då säger han inte är ansvarig.
Dessa man, det är du. Du kan inte känna igen dem, eftersom du
kan inte ansluta.
Jag har fått nog av ditt unweeded vänlighet. Jag har skämt bort dig länge nog.
Hela ditt liv du har förstört. Mrs Wilcox bortskämda dig.
Ingen har någonsin sagt vad du är - förvirrat, kriminellt förvirrat.
Män som du använder omvändelse som en blind, så gör inte omvänder sig.
Bara säga till dig själv "Vad Helen har gjort, har jag gjort."
"De två fallen är olika", Henry stammade.
Hans verkliga retort var inte riktigt redo.
Hans hjärna var fortfarande i en virvel, och han ville ha en lite längre.
"På vilket sätt annorlunda? Du har svikit Mrs Wilcox, Helen enbart
själv.
Du förblir i samhället, Helen kan inte. Ni har bara haft glädje, kan hon dö.
Du har fräckheten att tala med mig av skillnader, Henry? "
Åh, det är onödigt av det!
Henrys retort kom. "Jag uppfattar du försöker utpressning.
Det är knappast en ganska vapen för en hustru att använda mot sin man.
Min regel genom livet har aldrig varit att betala minst uppmärksamhet för hot, och jag kan
bara upprepa vad jag sagt tidigare: Jag vill inte ge dig och din syster låt sova
Howards End. "
Margaret lösgjorde sina händer. Han gick in i huset, torka första
och sedan den andra på sin näsduk.
För lite att hon stod och tittade på Six Hills, gravar av krigare, bröst av
våren. Hon gick ut i vad som var nu
kväll.