Tip:
Highlight text to annotate it
X
Översättare: Henrik Walldén Granskare: Matti Jääaro
Hemma i New York, så är jag utvecklingschef
för en ideell organisation som heter Robin Hood.
När jag inte bekämpar fattigdom, så bekämpar jag bränder
som assisterande kapten för frivilligbrandkåren.
Och i vår stad,
där de frivilliga kompletterar en mycket trä*** yrkesstab
så måste du anlända till branden ganska tidigt
för att få någon action.
Jag minns min första brand.
Jag var den andra frivillige som anlände,
så det fanns en god chans att jag skulle få komma med.
Men det var en riktigt springtävling mot de andra frivilliga
för att nå fram till brandkaptenen
för att få reda på vad våra uppgifter skulle vara.
När jag hittade kaptenen,
så hade han ett väldigt engagerad samtal,
med husägaren,
som verkligen hade en av de värsta dagarna i sitt liv.
Så här var jag mitt i natten,
hon stod utanför i det fallande regnet,
under ett paraply, i sin pyjamas, barfota.
Medans hennes hus stod i lågor.
Den frivillige som hade anlänt precis före mig --
Vi kan kalla honom Lex Luthor --
(Skratt)
hann fram till kaptenen först
och blev ombedd att gå in i huset
och rädda husägarens hund.
Hunden! Jag blev grön av avund.
Den här advokaten eller ekonomiansvarige
får alltså för resten av sitt liv berätta för folk
att han gick in i ett brinnande hus
för att rädda en levande varelse,
bara för att han hann före mig med fem sekunder.
Iallafall, jag stod på tur.
Kaptenen vinkade fram mig.
Han sa, "Bezos, Jag vill att du går in i huset.
Jag vill att du går upp för trappen, förbi elden,
och hämtar ett par skor till damen."
(Skratt)
Jag lovar.
Inte precis vad jag hade hoppats på,
Men iväg for jag --
upp för trappen, ner för korridoren, förbi de "riktiga" brandmännen,
som i princip var klara med att släcka elden,
in i sovrummet för att hämta ett par skor.
Jag vet vad ni tänker.
Men jag är ingen hjälte.
(Skratt)
Jag bar min last nedför trappen
där jag mötte min nemesis
och den älskade hunden vid ytterdörren.
Vi tog våra skatter ut ur huset till ägaren,
där, inte helt oväntat,
hans uppmärksammades mycket mer än min.
Några veckor senare,
så fick brandstationen ett brev ifrån husägaren
där hon tackade oss för hjälteinsats vi gjort
när vi räddade hennes hem.
Och den vänliga gesten hon noterade mest:
var att någon till och med hade hämtat ett par skor till henne.
(Skratt)
I både mitt heltidsyrke på Robin Hood
och mitt fritidsyrke som frivillig brandman,
så bevittnar jag generositet och vänlighet
på en storslagen skala,
men jag bevittnar också välvilja och mod
på en individuell basis.
Och vet ni vad jag har lärt mig?
De betyder alla något.
Så se er om i rummet
på folk som antingen har uppnått,
eller är på väg att uppnå,
anmärkningsvärd framgång,
Jag skulle erbjuda denna påminnelse:
vänta inte.
Vänta inte tills du har tjänat din första miljon
på att göra skillnad i någons liv.
Om du har något att ge,
så ge det nu.
Servera mat åt de hemlösa, städa upp i en park,
var en hjälplärare.
Inte varje dag kommer att erbjuda oss en chans
att rädda någons liv,
men varje tag erbjuder oss en möjlighet att påverka ett.
Så kom in i matchen; rädda skorna.
Tack.
(Applåder)
Bruno Giussani: Mark, Mark, kom tillbaka.
(Applåder)
Mark Bezos: Tack