Tip:
Highlight text to annotate it
X
Silverthorne: Hej YouTube.
Välkommen till YouTubes symfoniorkester
Lektion från en mästare.
Jag heter Paul Silverthorne.
Jag är första altfiol
vid London Symphony Orchestra
och jag hoppas kunna ge dig några praktiska tips
om provspelnings- styckena för årets upplaga
av YouTubes symfoniorkester.
Det första stycket du ska spela är
finalen ur Stamitz violakonsert i D-dur.
Det är lite ovanligt
eftersom det ofta är den första satsen som spelas.
Den här finalen är inte så virtuosisk
och det handlar om att fånga rätt stil
och att spela elegant, rent och med
vacker ton.
Det första du ska tänka på är
att inte börja för snabbt.
Det är frestande att spela de första tonerna
lite för rappt.
Om du gör det får du problem senare
när tempot ökar ordentligt.
Det finns fler noter att passa in i raden.
Kärnan i den här inledningen är inte snabbhet och fingerfärdighet
utan elegans.
Den är märkt med dolce, vilket är en ledtråd om det.
Därför skulle jag sikta på ett tempo mer i stil med...
Det kan verka lite tamt
men det kommer att fungera.
Senare i satsen kommer du att se
att alla de olika avsnitten spelas med det tempot.
Nästa, till exempel –
den är mer... lyrisk.
Det är också avsnittet i moll, som kommer lite senare.
Viktigast av allt,
när du sätter igång med sex
sextondelar per takt
slipper du få panik.
Du kan fortfarande spela med viss elegans
och inte rusa genom noterna.
Du har också blivit ombedd att spela en sats
från Bachs första cellosvit,
sviten i G-dur.
Jag ska inte gå igenom alla satserna,
utan försöka ge några allmänna tips
om hur du spelar Bach på provspelningen.
Det finns så många olika alternativ för
hur Bach ska spelas.
Alla kan inte bli nöjda.
Därför är det viktigaste att spela i en stil
som du verkligen tror på.
Spela ärligt, så som du känner musiken.
Det kommer att märkas.
Om du försöker göra det du tror att andra vill ha
kommer det inte att fungera.
Den här sviten är kanske den mest okomplicerade
rent stilistiskt.
Musiken är inte lika komplex som de senare sviterna
och stilen är väldigt öppen och naturlig.
Det måste komma fram.
Öppningen, den inledande satsen
är bara ackord i arpeggio
så försök att inte överarbeta
artikuleringen, dvs hur den formuleras.
Låt bara harmonierna öppnas naturligt.
Om du väljer någon av danssatserna
bör du försöka se till att behålla dansens karaktär.
Alla är mycket utmärkande.
Den andra är Allemande
och har mjuk och följsam stil.
I Courante, å andra sidan,
kan du se de stora hoppen
som Bach har lagt in genom hela stycket.
Det visar vilken energi som behövs.
För det krävs lite kraftfullare spel
än de andra satserna kanske behöver.
Så njut av det stora hoppet.
Fånga satsens karaktär.
Sarabande får inte vara för långsam.
Den version jag tittar på har en metronommarkering
varje åttondel.
Strunta i den.
Det är långsamt, med det bör ändå vara
med fjärdedelsintervall,
annars kan du inte känna den rätta rytmen för Sarabande.
Till skillnad från några av de andra är
menuett en mycket mjuk rörelse.
Den är inte lika livlig som vissa i de senare
sviterna.
Därför ska du återigen känna en mjuk, flödande linje.
Sedan skapar du en kontrast mot jiggen.
Inte för fort nu heller,
men med mycket rytmisk energi.
Det var bara en kort *** på sviten
men jag hoppas att det är till hjälp.
Ett stycke som alltid dyker upp på provspelningar
är Scherzo från Mendelssohns
Midsommarnattsdröm.
Det finns uppenbara orsaker till detta.
Det krävs mycket bra kontroll av spiccato
och flinkt fingerarbete
och det är ett mycket bra prov på en spelares färdighet.
Vi har varit ganska snälla i provspelningarna
eftersom vi inte frågar efter de svåraste partierna,
bara de första 16 raderna.
Därför slipper du de långa sekvenserna med sextondelar,
du behöver bara klara korta bitar.
Nu ska vi utnyttja det.
I princip är det den här rytmen vi är ute efter...
Det är mycket viktigt att det här draget inte görs
med hela armen,
utan med avslappnad handled och mjuka fingrar.
Om du använder hela armen blir det svårt att kontrollera,
och ljudet blir hårt och skört, så här.
Det är viktigt att hålla handen rörlig
och nästan inte använda högerarmen alls.
Om du har problem med det här,
ska du inte försöka lära dig draget med
Mendelssohns musik.
Öva dina skalor,
eller någonting i stil med Kreutzers studie nr. 2,
och gå sedan tillbaka
när du är mer bekväm med det.
Börja sedan öva hela stycket.
Till de lite ambitiösare bland er,
som vill provspela för första altfiol
i YouTubes symfoniorkester:
Lycka till!
Ni har chansen att spela en fantastisk melodi
ur Berlioz "Harold i Italien."
Den del vi vill höra är precis i början
av altfiolsolot.
Och stycket kallas
"Scener av melankoli, lycka och glädje."
Så det börjar absolut i melankoli.
Och mot slutet av solot är du lycklig och passionerad.
Därmed är det en verklig test av din förmåga att uttrycka dig
på ditt instrument.
Och din förmåga att...
hålla en linje under ganska lång tid.
Det är en mycket lång melodi.
Jag har inte räknat raderna,
men hela första sidan är en enda melodisk följd.
Några tankar om det.
Berlioz skrev det här på begäran av Paganini,
som precis hade köpt en fantastisk Stradivarius
som han ville spela på.
Jag är säker på att ljudet av det instrumentet
fanns i Berlioz tankar när han skrev den första satsen
av "Harold i Italien".
Den underbara sjungande tonen
det här instrumentet måste ha haft.
Så vilket instrument du än spelar,
även om det är en kinesisk altfiol
med "Stradivarius" i namnet,
ska du sträva efter det, det sjungande stråkdraget
och den varma, fylliga vibraton.
Nästa fras som ska spelas
så ljuvt som möjligt,
och tre P –
mycket, mycket svagt.
Det här är ett tillfälle i solorepertoaren
där du kan spela riktigt svagt.
Här är orkestrationen otroligt känslig.
Så trots att du spelar i webbkameran
när du provspelar för YouTube
ska du se hur svagt du verkligen kan spela...
utan att förlora den melodiska linjen.
Musiken byggs gradvis upp
och blir mer passionerad
och glädjefylld.
När det händer
ska du verkligen släppa fram ljudet
så att vi kan höra vad du klarar av melodiskt.
Det mest skrämmande stycket i provspelningen, för alla tror jag,
är Strauss "Don Juan".
Det är svårt på alla sätt.
Och det dyker upp i nästan alla provspelningar
för alla stråkinstrument.
Det går inte att göra det lätt,
men jag kanske kan ge några praktiska tips.
I öppningsfrasen är det vanligaste felet
jag hör att stoppen är för många.
Om Don Juan hade stannat upp på varje rad i sitt liv,
hade han inte fått det rykte han hade.
Det är mycket viktigt att öppningsfrasen
går i ett svep från början till ***.
Som kontrast har vi sedan den fylliga,
böljande melodin.
Här är det återigen viktigt att uppmärksamma
Strauss artikulation.
Till exempel
lägger han accent på sextondelen,
vilket inte är där man väntar sig.
Om du spelar så som du förväntar dig
accentuerar du nästan allt annat.
Tänk på det och på att
de efterföljande fraserna verkligen är legato.
Den mest skrämmande delen
är det sista arpeggiot i G-dur
upp till D.
Det går inte att göra det här enkelt.
Men behåll lugnet
och hitta den fingersättning som fungerar för dig.
Sedan gäller det bara att öva, öva och öva.
Det finns två sätt att komma upp till detta D.
De flesta väljer att gå upp gradvis, steg för steg.
Det har aldrig fungerat särskilt bra för mig när det går fort.
Jag väntar helst till sista minuten
och går upp i en sista höjning.
Men alla får göra på sitt sätt.
I nästa avsnitt behöver vi,
precis som med Mendelssohn,
ett mycket välkontrollerat spiccato.
Nu är det svårare, eftersom det kommer efter
ett avsnitt som är forte, och det är i tripletter med
omväxlande legato och spiccato.
Försök inte balansera stråken för högt,
då kan det bli rörigt och osammanhängande.
Håll det mycket kontrollerat.
Om du hoppar för långt från strängen
kommer du inte att kunna kontrollera dina legaton
eller takten.
Jag hoppas att mina kommentarer var till hjälp.
Lycka till med träningen.
Jag ser fram emot att se på era videoklipp.