Ballad Om En Gammal Knarkare - Lyrics - Imperiet

In kom en gammal knarkare på Klara polistation Hans skor var våta och hans ögon kalla När han skulle tala fick han inte fram en ton Så han kunde varken sjunga eller tjalla Vi la honom i en ensam cell hans säng var våt av blod Så småningom gick han in och ut som barn i huset En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod Jag offrar mina skor för det gröna ljuset Jag öppnade brevet och jag läste som så Hej bröder lyssna nu till min historia En gång var jag en vacker prins och lycklig som få Min faders stolthet och min moders gloria En vacker dag i meditid tog jag min första sil då Öppnas mina ögon och jag skådar Bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil Och bor och dör och äter i en låda Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin Som sprang iväg och köpte sig en fylla Jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin Som jag hade i små kapslar i en hylla Och min fader dog av vrede och min moder dog av gråt Och jag blev hatad utav mina bröder Men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt Där jag bodde i en svinkvart på Söder Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst Mot adamsäpple och för fagra Eva Jag lade mig att vila mellan två kvinnobröst Jag var trött och jag ville inte mera Här slutade brevet och inte ett öga torrt Och kommisarien röt nå för satan Släp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort Så där låg vår knarkare på gatan Och vi ändras som himmelen så klar och så ren Låt alla era skenkänslor fara Ty denna vackra prinsen gav bort allt vackert sken Därför skall han evinerligen vara Han trodde ju gud fader här i vår stad Det skulle ju bli till städes Trodde du ja men femtio gamla knarkare som han stod i rad Och stampade och skrek halleluja Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp Och lade i en plastpåse med hans spruta Sedan steg dom sakta mot himmelen opp Och nu är klockan mycket Dags att sluta