Tip:
Highlight text to annotate it
X
Om du tittar nu så sitter du antagligen framför din dator eller
tittar på din smartmobil eller paddan. Vi måste vänta några minuter
så att tv-tittarna hinner ut på nätet. Vårt tekniska team måste också hinna
flytta kablar och kameror och göra studion med Viviane Reding redo för vår hangout.
Så här är planen när allt är färdigt: De personer ni ser i nedre bildkanten
kommer att ansluta sig till oss. De har ställt frågor till Viviane Reding.
Nu får de ställa sina frågor direkt. Totalt har vi tio gäster med oss.
Medan vi väntar på att vår diskussion ska börja på riktigt,
passar jag på att berätta om vad vi ska prata om här i kväll.
Ordningen stämmer kanske inte, men här är några ämnen: jämställdhet,
t.ex. kvinnor i näringslivet. Andra frågor är diskriminering i EU, fri rörlighet och
yttrandefrihet och EU:s roll i vår vardag.
En het fråga de senaste sex månaderna har varit dataskydd på internet, så
det kommer vi att ta upp här i kväll. Vi har också fått en fråga om Ukraina.
Och alla ni anhängare av e-cigaretter: Vi har hört er på Twitter!
Det vore svårt att missa er! Ni är välorganiserade.
Vi ska prata om den kontroversiella lagstiftningen om e-cigaretter!
Mellan frågorna från våra gäster kommer jag att sticka in frågor
från de sociala medierna. Så ni kan fortsätta att skicka in era frågor.
Använd hashtaggen #askreding eller #eudeb8.
Vi ska försöka svara på så många som möjligt.
Men jag kan inte lova att vi hinner svara på alla.
Men vi tar upp så många vi kan under den tid vi har på oss, cirka en timme.
Jag tror ni kan se åtta av våra gäster här nedanför.
Totalt är de tio. Av tekniska skäl kommer två att ansluta sig senare.
Vi kan bara visa tio fönster på skärmen samtidigt.
Men vi ville bjuda in så många som möjligt.
Nu säger någon i mitt öra att vi kan köra igång!
Det är kanske bäst att alla börjar med att presentera sig.
Vi börjar med Daniella. Daniella, hör du mig?
Ja, hej! Kan du presentera dig lite kort?
Jag är i Tel Aviv. Jag är amerikansk-israeliska och jobbar med
marknadsföring på ett nystartat företag i Israel som sysslar med beteendedata.
Men jag ska inte fråga om dataskydd utan jag är intresserad av jämställdhet,
mer specifikt kvinnor i bolagsstyrelser. Jag har en tio år gammal magisterexamen
från Insead i Frankrike. Mina tjejkompisar som jag läste med
är alla kompetenta yrkeskvinnor som nått glastaket, kämpar mot diskriminering och
otidsenliga attityder. De flesta av våra manliga studiekamrater har framgångsrika
karriärer och verkar passa in men inte vi. Jag har en blogg där jag är mycket aktiv.
Jag tvittrar om kvinnor i näringslivet. Jag följer vad du gör i frågan och
om kvotering till styrelser och jag vill fråga dig om det här.
Ok, du vill ta upp jämställdhet. Vi går vidare till Eszter.
Eszter, hör du mig? Ja och godkväll.
Jag är Eszter Soos från Ungern. Jag är statsvetare och 29 år.
Mitt specialområde är fransk politik. Min fråga gäller Frankrikes EU-politik.
Jag är övertygad federalist och hoppas på en intressant diskussion här i kväll.
Tack Eszter. Paul?
Hej! Jag är Paul Budurca och är rumän, men bor och arbetar just nu på Irland.
Jag ser fram emot att få ställa mina frågor till Viviane Reding i kväll.
Tack Paul. Nästa person är Hugh. Är du med oss Hugh?
Jag hör honom inte och jag tror inte att jag ser Hugh heller.
Vi går vidare till Yves. Ja, här är jag. Jag är Yves Leroux och
jag är uppenbarligen äldst i gruppen! Som ni hör är jag fransman.
Jag jobbar med it-säkerhet, så min fråga gäller it, dataskydd och molntjänster.
Här är Maria...
Hej, jag är en bulgarisk journalist och forskare inom kriminologi. Jag har
samma intressen som de andra gästerna: Jag är intresserad av jämställdhet,
dataskydd och jag är intresserad av den fria rörligheten inom EU just nu.
Jag tänker lyssna på och ställa frågor om de ämnena och
tycker det är mycket intressant att se vad vi kommer fram till.
Tack Maria. Nästa gäst är Jakub. Hej, jag är Jakub från Tjeckien.
Jag bor i Frankrike och läser statskunskap. Mitt huvudområde är också fransk politik,
precis som en av de andra gästerna. Men jag är intresserad av politik mer allmänt.
Jag ser fram mot EU-valet i år och vad resultatet blir. Jag tänker ställa
frågor om medborgarskap och vad folk tänker om EU.
Tack så mycket, Jakub. Jag tror att vi ser Timur.
God kväll, Viviane Reding och alla andra. Jag är jätteglad att jag får vara med.
Jag är 16 och bor i sydöstra Ukraina. Jag går ut gymnasiet i år.
Just nu är jag orolig för mitt lands ekonomiska och politiska framtid.
Min fråga gäller just detta. Ok. Det är lite problem med Hugh.
Jag vet inte om Hugh är med och om vi kan höra honom.
Ok, han är inte med oss just nu. Vi startar nu i alla fall.
Vice kommissionsordförande Reding, vill du hälsa på våra gäster?
Hej! Jag är redo för era frågor! Då kör vi igång med Daniella.
Hej! Min fråga gäller jämställdhet,
mera bestämt kvinnor i bolagsstyrelser och vad du tänker göra i frågan.
Du verkade väldigt engagerad 2012 och jag tyckte att du dominerade debatten
om den frågan i världen. Men 2013 tyckte jag inte att du var så aktiv.
Så det känns som om intresset ebbat ut i EU. Jag vet av erfarenhet att
Insead ingår i en global grupp med kvinnor som kan bli styrelseledamöter.
Men det är bara som ännu en Linkedin-grupp. Den har inte fått mer genomslag än vad
kvinnor kan göra själva. Så min fråga är: Har du några nya initiativ som kan
hjälpa kvinnor förbi glastaket, något vi kan se fram emot under 2014,
något annorlunda som kan hjälpa kvinnor, både i bolagsstyrelser och de som bara
vill göra karriär i näringslivet? Jag instämmer helt med Daniella.
Idag är 60 % av alla som tar universitetsexamen kvinnor.
De börjar jobba i företagen, men når inte toppen trots att de är väl förberedda.
Vi försökte först med frivillighet, men det gick inte. Så jag lade fram
ett lagförslag om kvinnor i styrelser för att få företagen att agera.
(Kan jag fortsätta? Vi blev visst avbrutna). Lagförslaget är nu under diskussion.
Europaparlamentet har röstat för lagen med en förkrossande majoritet.
Nu diskuterar vi med regeringarna i mininisterrådet för att
länderna ska anta lagen. Under tiden jobbar vi också med annat.
Vi försöker påverka verkligheten. Och jag måste säga att under skett!
Sedan vi presenterade vårt lagförslag letar företagen efter begåvade kvinnor.
Och sedan vi lade fram lagförslaget har kvinnorna själva organiserat sig.
Fler och fler kvinnoorganisationer pushar kvinnor att nå toppen och
visar upp kvinnor med starka cv:n så att de kan ta sig in i företagsvärlden.
Daniella nämnde initiativet för kvinnor redo för styrelsearbete,
där hennes universitet Insead spelade en viktig roll. Initiativet startades av
franska och brittiska handelshögskolor och har växt till ett globalt initiativ,
där tusen och åter tusen högskolor i hela världen har en interaktiv
sajt där rekryterare och företag kan hitta cv:n för tusentals kvinnor som
de genast kan rekrytera till styrelser. Så bara det att EU tog tag i frågan
har lett till en rörelse som blivit världsomspännande. Jag märker också att
kvinnor får toppjobb överallt. Det är vad vi behöver, kvinnor och män tillsammans.
Vi får inte låta talang gå till spillo! Kan jag ställa en följdfråga?
Det gäller Europeiska centralbankens direktion som ingår i ECB-rådet.
Bara män, sex stycken, som sitter där länge. Först om fyra år ska någon bytas ut!
Det känns som om EU inte lever som man lär.
Kan man tänka sig att någon av männen avgår eller måste någon pensionera sig först?
Jag kollade just upp styrelsen och såg ett foto på alla som styr i ECB.
Det är cirka 20 vita män. Det ser ut som en svartvit bild från 1800-talet.
Vad anser du om det här och går det att göra något?
Du har helt rätt: bankvärlden
är en grå värld, en färglös värld! Men glädjande nog rör det på sig:
För första gången har kvinnor nominerats till toppjobb.
Danièle Nouy från Frankrike har utnämnts till chef för ECB:s tillsynsnämnd.
En tysk kvinna har nominerats till ECB:s direktion för att ersätta
en avgående tysk manlig ledamot. Så jag tror att budskapet gått hem
också på riksbankerna – de första kvinnorna är på plats och jag
lyckönskar dem när de visar att kvinnor är lika bra på bankaffärer som män.
Tack Daniella för dina frågor. Nu till en annan fråga som
kanske inte direkt rör jämställdhet utan mer kvinnors rättigheter.
Den kom in på Twitter från EuroParisienne. Gissningsvis en fransyska – hon vill fråga
Viviane Reding vad EPP anser om vad hon kallar ett steg tillbaka
för kvinnors rättigheter i Spanien. Hon använder hashtaggen abort.
Jag vet att diskussionernas vågor går höga om den spanska lagstiftningen och
frågan debatterades i EU-parlamentet idag. Ni känner nog till att frågor
om abort och liknande ligger helt utanför EU:s behörighetsområde.
Det är beslut som fattas av regeringarna och parlamenten i EU-länderna.
Då går vi vidare till vår andra gäst, som är Eszter.
Ni har haft några duster med den franska regeringen om romernas situation där.
Jag skulle vilja föra upp den debatten på EU-nivå.
Så vitt jag vet skulle alla EU-länder utarbeta nationella
strategier för integreringen av romerna. De är färdiga och kommissionen
utvärderade dem för två år sen. Med tanke på det aktuella läget undrar jag
hur utvärderingen tagits emot politiskt? Vad stoppar strategierna i praktiken?
Hur ser du på situationen med tanke på debatten om fri rörlighet och
mänskliga rättigheter i EU? Jag tror att alla är medvetna om
romernas stora och allvarliga problem. Det finns mellan 10 och 12 miljoner
romer i EU och många lever i fattigdom. De försöker lämna sina ursprungsländer
eftersom de inte har någon framtid där. De söker en bättre framtid i andra länder.
Om de inte integreras där, om barnen inte går i skolan,
om de inte får sjukvård eller bostäder, så kommer problemen inte att lösa sig
för nästa generation heller. Därför tog EU-kommissionen tag i frågan.
Vi har sett till att alla länder har integrationsstrategier för romerna.
Nu är det upp till länderna att förverkliga sina strategier.
De måste börja integrera romerna, bryta fattigdomsmönstret, få barnen
att gå i skolan så att nästa generation romer får ett normalt liv.
I år anordnar vi ett toppmöte om romerna med EU-länderna, företrädare för romerna,
nationella parlament och EU-parlamentet. Målet är att kartlägga vad som beslutats.
För första gången föreslog kommissionen en lag om gemensamma insatser
i alla länder för att få fart på integrationen.
Ministerrådet antog enhälligt kommissionens förslag.
Men som du så riktigt konstaterade: från förslag, lagar eller löften
är det långt till verkligheten. Alla förstår att vi inte kan lösa
romernas problem på några veckor eller månader. Det kräver inte bara
engagemang från länderna utan även från romerna. De måste välja
integration och ett normalt liv i det samhälle där de valt att leva i.
En snabb följdfråga: Anser du att de öst- och västeuropeiska länderna,
alla de gamla och nya EU-länderna ska ha två olika strategier?
Problemen är olika i de länder romerna migrerar från och till.
Hur ser du på de olika grupperna i EU? Alla länder har medborgare som är romer.
Men det vi oftast talar om är romer i de fattigare länderna,
från fattiga områden som lämnar sina länder, eftersom de
inte ser någon framtid där. Därför har vi en dubbel strategi:
Vi försöker hjälpa romerna i Rumänien och Bulgarien. Vi hjälper
länderna att investera i bostäder, jobb och skolor.
De kan starta specialutbildningar för romska barn.
Det gäller insatser mot fattigdomen, så att romerna inte behöver ge sig iväg.
Men om de flyttar, så måste de integreras i sina nya samhällen.
Integration är ömsesidig. Värdlandet måste visa välvilja om integrationen
ska fungera. Men migranterna måste också vilja anpassa sig till det nya landet.
Det är en svår ekvation. Ibland är det den ena parten som inte vill, ibland
är det den andra. Men om ingen vill, kan vi inte lösa problemen.
Innan vi tar en *** på Twitter, beger vi oss till Irland och Paul.
Hej, vice kommissionsordföranden! Jag vill veta varför EU tolererar att
engelska politiker och medier nedvärderar rumänska medborgare i samband med
avskaffandet av restriktionerna på arbetsmarknaden. Tack.
Vi accepterar ingen diskriminering av EU-medborgare. Vi är 507 miljoner 183 00:22:34,500 --> 00:22:41,500 med samma rättigheter och samma skyldigheter. Den här veckan var det
en stor debatt i EU-parlamentet om fri rörlighet för EU-medborgarna.
Jag är lättat att se att en överväldigande majoritet från alla partier och länder är ense.
Den fria rörligheten är en av de mest värdefulla rättigheterna för EU-medborgarna.
Den är inte förhandlingsbar, låt oss vara tydliga på den här punkten.
Den är en grundläggande rättighet för alla i EU. EU-medborgarna har rättigheter, men
de har också skyldigheter. Du har rätt att arbeta och studera
och du kan semestra i andra EU-länder. Men du har ingen rätt att olagligt
utnyttja andra länders sociala system. EU-länderna får vidta åtgärder för att stoppa det.
Jag ser att många länder gör det, avvisar dem som fuskar.
För EU-medborgarna har ingen rätt att fuska.
Det får länderna stoppa. Men att hindra den fria rörligheten strider
mot alla regler och varken EU-kommissionen eller Europaparlamentet tillåter det.
Paul, vill du kommentera Viviane Redings svar?
Jag håller med om vad Viviane Reding säger, men de senaste sex månaderna har varit tuffa.
Brittiska politiker och medier har baktalat rumäner på alla sätt.
Jag tycker inte heller om människor som fuskar.
Jag vill inte att människor lurar det ungerska eller rumänska systemet.
Men alla som åker till Storbritannien för att arbeta eller vistas där är inte romer.
Här kommer en fråga från Twitter om vilken mekanism som kan förebygga
manipulation och populism inom politiken i dagens debatt om fri rörlighet. Finns det
någon mekanism som EU kan ta till eller banar man bara väg för populismen då?
EU-kommissionen jobbar för att EU-lagstiftningen ska tillämpas korrekt,
men vi kan naturligtvis inte hindra politiker från att säga vad de tycker.
Jag vill bara att politikerna tar större ansvar, kollar fakta och inte diskriminerar.
Det är förbjudet i lag att diskriminera någon. Politikerna ska verkligen inte
bryta mot lagen! Men som ett svar på det som Paul sa:
Det finns en mycket viktig sak som alla bör känna till.
All forskning visar - både för Storbritannien och Tyskland, ja för alla EU-länder -
alla som åker till ett annat EU-land gör det för att jobba.
Majoriteten av de som migrerar gör det för att få ett jobb.
De betalar skatt och sociala avgifter. De bidrar ofta mer än landets egna invånare
när det inte är några problem. Så sluta diskriminera och lös problemen när de uppstår.
Leta inte problem om det inte finns några!
Tiden är knapp så låt oss gå vidare. Hugh är visst med oss nu. Hugh, hör du mig?
God kväll! Jag är britt och bor i Bryssel sedan tio år.
Innan dess bodde jag i Frankrike i 17 år.
Så jag är rätt europeisk. Jag har jobbat i kommissionen och några år i parlamentet.
Nu är jag frilansare. Jag skulle vilja fråga dig om
medborgardialogen i Stockholm. Där frågade någon i publiken om
det är riktigt att 80 procent av alla svenska lagar egentligen inte är svenska
utan kommer från EU. Stämmer det för hela EU eller specialbehandlas svenskarna?
Ingen behandlas annorlunda. Alla EU-medborgare är lika och
alla EU-länder också. Jag vet inte om 80 eller 75 procent är rätt siffra.
Sanningen är att de flesta lagar som införs och tillämpas i länderna bygger på
EU:s lagar och direktiv som sedan omvandlas till nationella lagar.
Merparten av EU-lagstiftningen, som gäller i alla 28 medlemsländerna,
antas av Europaparlamentet, tillsammans med ministerrådet. Därför är det viktigt
att människor förstår vilken makt de ger till EU-parlamentarikerna
som i majoritetsomröstningar bestämmer vilka lagar som ska eller inte ska
tillämpas i EU:s medlemsländer. Vi måste gå vidare… Jag skulle vilja
gå tillbaka till Twitter, för det är så många som ställer frågor på Twitter.
Ursäkta om vi hoppar lite mellan ämnena, men det är
så många olika ämnen. Vi har en fråga från Alice Stolmeyer som undrar: tänker
kommissionen vidta lämpliga, forskningsbaserade klimatåtgärder för att
hålla uppvärmningen under 2 grader? Du vet att EU faktiskt var
först i världen med att säga att den globala uppvärmningen var ett verkligt
problem och också började införa lagar för att motverka uppvärmningen.
Vi håller nu på att se över lagarna och diskuterar dem
på hög nivå – mellan EU-kommissionen,
Europaparlamentet och ministerrådet.
Personligen hoppas jag att det löfte vi gett världen följs av
lämplig lagstiftning, så att EU kan föregå med gott exempel.
Jag hoppas att vi kan föra fram budskapet på FN:s klimatmöten
och varna för att saker kan gå snett, så att inte bara EU gör något
utan att övriga världen följer efter. Vi går nu vidare till några större
ämnen som också nämndes i intervjun med Isabel tidigare,
nämligen dataskydd. Då går vi till Yves.
Tack. Jag undrar bara: du sa innan att
paketet, det vill säga en förordning och direktivet
kan antas i år. Men det finns två hinder:
Först måste förslaget antas av Europaparlamentet
före den 17 april, som är Europaparlamentets sista möte.
Samtidigt måste rådet ge sin ståndpunkt så att vi kan
fortsätta med trepartsmöten. Men vissa länder verkar ha
många frågor och tycks inte vilja ha en förordning. Men vi behöver
en förordning om dataskydd. Annars, som du svarade på den svenska frågan,
får vi återigen olika initiativ och olika genomförande som
med direktivet och det var en mardröm. Vad tror du?
Hinner förslagen antas i tid till mötena med rådet och parlamentet?
Jag håller helt med Yves. Skälet till att jag har lagt fram
den nya EU-lagstiftningen är att i en gränslös värld med internet
kan man inte ha 28 olika regler som ibland är motstridiga.
Därför har jag lagt fram en lag för
en kontinent – som gäller överallt, för att skapa rättslig klarhet för företag
och invånare. EU-invånarna har enligt EU-fördraget rätt till
skydd för sitt privatliv och sina personuppgifter.
Som Yves säger har Europaparlamentet redan gjort sitt jobb och lagt fram
en ståndpunkt från de utskott som ansvarar för dataskydd.
Man har lovat att rösta om det senast den 17 april. Det är ett löfte som
jag tar på stort allvar, och som regeringarna också bör göra.
Nästa vecka träffas de 28 ministrarna – tillsammans med
Europaparlamentets föredraganden och utskottsordföranden –
för att se hur vi ska kunna anta dataskyddsreglerna,
delvis före valet. Sedan kan trepartsmötet börja och sedan fortsätta
med det nya parlamentet. Tack. Jag har en annan fråga
som gäller i princip samma ämne: som du förklarade behövs ett
globalt system för datormolntjänster och vissa länder har börjat skapa
”nationella lokala moln”. Om vi fortsätter så får vi en balkanisering
av molnet: alla länder har sitt eget, som är skyddat i det landet,
och vill inte gå utanför. Vad kan du göra för att förhindra
en sådan balkanisering? Kommissionen har lagt fram en
EU-strategi för datormoln för att förhindra en balkanisering och
ge europeiska företag en reell möjlighet att skapa ett europeiskt
moln – inte ett balkaniserat moln. Det som har hänt, med NSA som
spionerar och alla [... ljudproblem, kontakten bröts...]
Vi tycks ha förlorat ljudet. Vet någon vad som händer med ljudet?
Jag hör inget och vet inte om någon kan höra mig.
Jag hör dig, men inte Viviane Reding.
Vi tappade visst kontakten med Viviane Reding.
Jag passar på att säga att om du vill ställa en fråga på Twitter,
tror jag att vi [... ljudproblem, kontakten bröts...] och sen siffran 8.
Yves, kan du förklara vad du menar med internets balkanisering?
Problemen finns i många länder. Det finns t.ex. en webbannons
med texten ”säker”, ”gjord i Tyskland”. I Frankrike finns det två företag
som i sin reklam hävdar att alla dina uppgifter stannar i Frankrike.
Samma sak händer i många länder för vi vill inte spara dem i andra länder.
Det var någon i Schengen som sa att de måste stanna i Schengen
för vi kan inte lita på andra länder. Så, om vi har ett nationellt datormoln
blir det svårt att göra något i hela världen. Vad vill du att kommissionen ska
göra åt det? Med förordningen försöker de införa
gemensamt dataskydd i hela EU utan några skillnader.
Vi måste ha samma sak för datormoln. De vill slå ett slag för sitt
initiativ för ett europeiskt moln, men vi måste vara säkra på att
regeringarna inte drar åt olika håll. Vi fortsätter diskussionen om
skydd av personuppgifter utan Viviane Reding. Nu hör vi Viviane Reding igen.
Vi fortsätter. Maria, du hade en fråga om integritetsskydd...
Ja! Det har faktiskt att göra med debatten om integritetsskydd och vad
Viviane Reding har gjort i frågan. Min fråga lyder: Vi är alla
upprörda och vill göra något åt saken. Men han som avslöjade det,
Edward Snowden, och andra som han, lever nu i osäkerhet och förföljs.
Det är inte så uppmuntrande för andra visslare som vill
avslöja institutioner som handlar fel. Jag undrar vad som händer om
en EU-medborgare vill avslöja liknande maktmissbruk.
Vad är EU:s policy för visslare? Låt mig svara även om du inte
ser mig. Jag hörde frågan. Reglerna för visslare är nationella
och omfattas inte av EU-fördragen. EU-kommissionen kan bara
göra sådant som står i fördragen. Frågan gäller alltså inte bara Snowden.
Det gäller grundläggande rätt och tyvärr har EU inga befogenheter
på området. Men jag vill också säga något om det
europeiska molnet. Yves har helt rätt: Vi har en EU-strategi för datormoln.
Vi har försökt att stimulera den europeiska utvecklingen på området
och tar fram det regelverk som krävs. Men om folk inte litar på att
uppgifterna är säkra i globala moln är de rädda för att lämna ut
sina uppgifter. Det är det värsta som kan hända på EU-nivå.
Vi behöver en säker miljö och att människor kan lita på att
uppgifterna behandlas lagenligt. Det är ett av skälen till att vi nu
diskuterar förordningen om dataskyddsregler.
Jag har en följdfråga. Vad händer om en person avslöjar
något om EU-kommissionen och det inte finns några EU-regler
för att hantera det? Och en annan sak: Vi är alla glada att Europaparlamentet
stöder fri rörlighet, det vore konstigt annars, men
vi bulgarer har svårt att få jobb i Västeuropa.
Folk är rädda. Hur kan vi hävda våra rättigheter? Vad gör vi
om arbetsgivarna inte respekterar dem?
Lyckligtvis har vi en demokrati i Europa. Om du vill klaga, till exempel
på EU-institutionerna, kan du vända dig till
EU-ombudsmannen som utreder saken och vidtar
de åtgärder som krävs. Man kan också göra en framställning
till Europaparlamentet, som också tar emot klagomål från folk.
Så på EU-nivå hanteras det mycket bra. Så borde det också
vara i EU-länderna. När det gäller fri rörlighet
förstår jag att unga människor vill hitta den bästa platsen i världen
för att jobba, och om de inte får jobb i hemtrakten eller har
dåligt betalt flyttar de därifrån. Det är deras personliga frihet
som måste respekteras, även om framtidens Europa
borde vara så att ungdomar inte behöver flytta, utan kan hitta ett
välbetalt arbete i hemtrakten. Därför satsar EU på solidaritet genom
sina regionala och sociala program för att hjälpa fattigare områden
i Europa att utvecklas. Det är av största vikt.
Vi måste investera i de fattiga områdena så att det
skapas jobb där, så att folk kan välja att stanna kvar om de vill.
Tiden rinner ifrån oss, så jag vill be
alla deltagare att ställa sina frågor medan vi har kontakt.
Kan vi gå till Jakub? Hej, och tack. Min fråga handlar om
medborgarskap: Jag kommer från Tjeckien där många tycker att Bryssel
ligger väldigt långt bort. EU är för mig en organisation med
28 länder och ännu fler nationaliteter och kulturer. Det är en bra
organisation men inget riktigt land eller federation. Min fråga
är kanske lite naiv, men varför tycker du att
EU-invånarna ska se sig själva som EU-medborgare?
Vad har européer gemensamt? Vad är det viktigaste skälet till
att ha samma medborgarskap, förutom att vi bor i samma geografiska region?
Det finns inget EU-medborgarskap så som Jakub definierar det,
för vi har våra rötter. Jag föddes i södra Luxemburg, som
är ett stålindustriområde. Jag har starka rötter där och är också
luxemburgare och europé - tre delar som hänger ihop, utan motsättningar.
Det är så vi måste se EU-medborgarskapet. Vi är alla födda i en by, en stad
ett område. Vi bor i ett land, och enligt EU-fördragen har vi
vissa rättigheter gemensamt med EU:s alla 507 miljoner invånare.
Det gäller rätten till fri rörlighet, rätten att inte diskrimineras m.m.
EU bygger inte bara på ekonomi, utan i högsta grad på värderingar
och det är det viktigaste för mig. Tack så mycket. Jag har en snabb
följdfråga: Jag nämnde situationen i mitt hemland Tjeckien, men det
är kanske samma sak i de nya EU-länderna. Borde inte EU-valet
vara ett tillfälle att förklara för folk vad EU-medborgarskapet är
och att de är en del av det? Jag hoppas verkligen att EU-länderna
använder EU-valet i år till att tala om EU-frågor,
och inte inrikespolitik. Folk ska veta att de röstar på
EU-politiker som ska sitta i Europaparlamentet och bestämma
om lagar som påverkar 507 miljoner människor.
Det budskapet måste nå ut. Jag vill också svara Jakub att det
är viktigt att folk förstår att vi vill skapa en europeisk federation.
Men en federation innebär inte att du ger upp dina nationella rötter eller
ditt språk. Nej, länderna finns kvar men talar med en röst
i viktiga frågor. Ett exempel ikväll är dataskydd. Vi kan inte tala med
28 olika röster om dataskydd. I viktiga frågor - som
bankunionen - måste vi ha en EU-politik.
Till alla ungdomar på internet vill jag också säga att vi
måste ha en stark röst i världspolitiken. Alla enskilda EU-länder är väldigt små
i den globaliserade världen. Men tillsammans kan vi försvara våra
värderingar och rättigheter och påverka ute i världen.
Tack så mycket. Vi har ytterligare tre deltagare, en från
Ukraina, en från Katalonien i Spanien. Och vi ska tala om e-cigaretter -
vi har inte glömt det. En fråga på Twitter i ett närliggande ämne.
Den kommer från Chris: Hur vill du engagera invånarna i
politiken, förutom med tal och debatter? Vilka konkreta idéer
har du i vardagen? Det är de folkvalda politikerna
i länderna som borde ta över. Jag kan inte förklara för alla i
alla EU-länder vad EU gör. Det måste skötas av
nationella och lokala politiker, som också är EU-politiker eftersom
de också ansvarar för EU-frågor. Jag har också velat
ha direktkontakt med invånarna genom medborgardialogerna
så att de kan ställa sina frågor direkt. Jag har försökt hålla
dialogerna tillsammans med folkvalda politiker för att visa
att det kan och bör vara en duo! EU-kommissionen å ena sidan
och nationella ministrar å andra som delar ansvaret för vårt gemensamma
område, och som kan ha olika strategier, men i ***ändan
måste samarbeta mot ett gemensamt mål. Det måste också förklaras och
föras fram i EU-valkampanjen. Tack. Vi går nu till Timor från
Ukraina, som inte tillhör EU, men där många vill att landet ska bli EU-medlem.
Tack. Jag vill gärna höra vad du
anser om situationen i Ukraina, där politiker använder fysiskt våld
mot reportrar, demonstranter... Ingen tjänsteman eller polis som
misshandlar folk har straffats. Vad tycker du om det?
Jag beundrar verkligen det ukrainska folket som inte ger upp, som går ut
på gatorna med den ukrainska flaggan, med EU-flaggan. De vill ha
frihet, de vill ha sina rättigheter, de kräver rättvisa! Deras röster
är starka och hörs verkligen! Vi vet att EU är en dröm för dem, och vi
ska göra vad vi kan för att drömmen ska bli sann
för alla ukrainare som kämpar för frihet och rättvisa!
Tack, det är mycket viktigt för mig. Jag har en annan fråga: Ukrainska
ungdomar stöder aktivt situationen med EU. Är EU redo
att slopa visumkraven för ukrainska ungdomar den närmaste framtiden?
Det är en bra fråga! Alla unga vill slippa
diskriminering och vill kunna röra sig fritt. Du förstår vilken enorm
frihet EU:s ungdomar har. De kan resa inom EU utan pass.
Vi för en dialog med Ukraina om att lätta på visumkraven.
Vi hoppas kunna bygga jämlika relationer som kan ge
frihet åt de unga som kämpar för fri rörlighet - en av
de friheter som EU-medborgarna sätter högst värde på.
Tack så mycket. Nu till Xavier i Katalonien.
Tack för att jag får vara med i det här samtalet.
Ska jag också presentera mig som de andra?
Ja, säg några ord om dig själv innan du ställer din fråga.
Jag kommer från en liten by i Katalonien, är 41 år och har
de senaste åren bloggat och twittrat om mitt lands självständighet,
och jag söker jobb. Min fråga gäller mitt land.
Vi vill hålla en folkomröstning så att folket i mitt land kan
säga om de vill ha självständighet. Den spanska regeringen säger att
det är olagligt, men det är det inte. Vi försöker bara rösta. Min fråga:
en del säger att det är Spaniens sak, men borde inte EU-medborgarskapet
garantera våra rättigheter? Är inte rösträtt en grundläggande rättighet
så att EU ska garantera katalanerna rätt att rösta? Tack.
Mitt svar blir väldigt invecklat och inte så enkelt som du vill ha.
Rösträtten som är inskriven i EU-fördragen gäller för
alla medborgare för EU-valet. Du kan rösta i EU-valet även om
du befinner dig utomlands. Om du bor i ett annat land,
och har bott i landet en viss tid får du också rösta
i lokala och regionala val. Men det finns ingen rösträtt
för nationella val eller frågor. En folkomröstning är en inrikesfråga
och inte en EU-fråga, så då gäller spanska regler och
inte EU-regler. Vi har inte så mycket tid Xavier,
så jag går till Martijn som nu är med oss. Jag vet att om du
inte frågar om e-cigaretter är min säkerhet i fara.
Martijn, du företräder alla de som använder e-cigaretter.
Ordet är ditt. Jag är mjukvaruutvecklare från Nederländerna.
Jag har rökt i omkring 20 år och har upptäckt e-cigaretter.
Problemet är att alla cigaretter blir förbjudna, de enda lagliga är de här.
Varför hördes inte konsumenterna innan lagen om e-cigaretter skrevs?
Han får gärna röka sina e-cigaretter. EU har inget förbud mot e-cigaretter.
Det är en fråga som lämnats åt EU-länderna. De får själva besluta
hur de ska hantera e-cigaretter. Vi tänker inte införa något förbud.
Länderna kan klassa e-cigaretten som läkemedel om de vill.
Det är mycket rök utan eld! Jag har läst lagen, och många
andra och tredje generationens e-cigaretter blir förbjudna.
Europaparlamentet och rådet lade till ett förbud mot stora cigaretter.
Martijn vet mer än jag, men jag vet att EU inte förbjuder e-cigaretter.
Det fanns aldrig några planer på ett förbud. Det som gör folk arga
är väl att de nya EU-reglerna gör det svårare att få tag på
detta säkra alternativ till tobak. Folk blandar nog ihop saker.
Det rådet och parlamentet diskuterar handlar om att
e-cigaretter under en viss nikotinhalt ska regleras som konsumentvaror.
Länderna kan själva välja att klassa dem som läkemedel.
Det är alltså inte EU som
gör klassificeringen och det är inte EU som
förbjuder produkterna. Vi får vänta och se, och
snart får vi nog veta om e-cigarettanvändarna är
nöjda med svaret. Innan vi slutar vill jag fråga Viviane Reding:
Ikväll har vi hört ett dussintal invånare och du har hållit
medborgardialoger i över ett år, du har hört deras historier...
vad är viktigast för dem? Hur kan EU tillgodose deras behov och förväntningar?
Medborgardialogerna har varit en enastående erfarenhet. Jag trodde
att folk skulle säga ”håll er borta”, ”gör inte si”, ”gör inte så”,
men folk bryr sig inte om vem som gör vad bara någon löser deras problem.
Många vänder sig till EU-kommissionen för att
hitta lösningar på gemensamma problem.
De vill att vi ska ha mer makt än vad EU-fördragen ger oss.
Debatten i framtiden tror jag handlar om vem som ska bestämma vad
och på vilken nivå. Som vi sett med e-cigaretter kan det vara svårt.
(kontakten bröts) Jag tror vi har tappat kontakten igen.
Jag vet inte om det bara gäller Viviane Reding eller alla.
Ljudet försvann, tror jag.
Med tanke på de tekniska problemen kan vi väl runda av diskussionen
som har hållit på i över en timme. Vi har lyssnat på människor från hela
Europa och längre bortifrån. Jag vill tacka vice ordförande Viviane Reding
för att ha ställt upp och lyssnat på invånarna och jag måste också
tacka deltagarna som har ställt sina frågor och fått sina svar.
Tack alla som varit med! Förlåt om vi inte hann ställa din fråga, men
förhoppningsvis blir det en ny chans. Tack och godnatt!
Tack!